Arkiv för mars, 2018

Silversajten som skapats av ”forskare, läkare, sjuksköterskor och experter bör redigera åtminstone delar av sitt innehåll för att inte göra bort sig i onödan. Att silversäljare i allmänhet kopierar varandra må vara förståeligt, men att personer med dessa förmenta kvalifikationer apar efter är obegripligt, det krävs inte mer än gymnasiekemi för att inse hur orimlig deras påståenden är.

Sanningen är helt enkelt att rent silver är ett för däggdjursceller ogiftigt mineral som varken är cancerogent eller mutagent. De som hävdar motsatsen har inte bemödat sig om att särskilja rent silver från de giftiga silversalter som framställs genom att man löser silver i salpetersyra (HNO3) –slutresultatet blir då silvernitrat (AgNO3), en potentiellt giftig, färgande och frätande produkt. Toxiciteten hos silvernitrat har en naturlig förklaring och kommer från syrakomponenten och dess nitratjon (NO3). Elektrokolloidalt silver baseras inte alls på någon syra, utan tillverkas istället med hjälp av en elektrisk process och det bildas fria silverjoner (Ag+) och silverpartiklar (Ag). Rent silver har ingen toxisk effekt.

Metalliskt silver är ”rent silver”, en ädelmetall och reagerar tämligen avmätt med andra ämnen och kan därför betraktas som ofarligt. Så långt har dom tillräckligt rätt, även om det blir avsevärt annorlunda när man är i närheten av den ”nedre nanogränsen”, 1 nanometer*.

”…De som hävdar motsatsen har inte bemödat sig om att särskilja rent silver från de giftiga silversalter som framställs genom att man löser silver i salpetersyra (HNO3) –slutresultatet blir då silvernitrat (AgNO3), en potentiellt giftig, färgande och frätande produkt.”

Det är korrekt att man kan framställa silvernitrat genom att blanda silver i salpetersyradet avgörande är koncentrationen av de använda kemikalierna och i slutresultatet. Är antalet Ag+ (mätt i mol*) samma i det ”elektrokolloidala” som det som framställs med samma antal mol HNO3 blir slutresultatet i praktiken samma. ”Forskare och läkare” i gruppen borde ha kompetens att greppa detta, vad gäller de övriga är jag osäker.

”Toxiciteten hos silvernitrat har en naturlig förklaring och kommer från syrakomponenten och dess nitratjon (NO3).”

Nu bör du se det orimliga i meningen ovan! Givet att man använder tillräckligt lite av både salpetersyra och silver blir slutresultatet likvärdigt med s.k. ”elektrokolloidalt silver”!

”Elektrokolloidalt silver baseras inte alls på någon syra, utan tillverkas istället med hjälp av en elektrisk process och det bildas fria silverjoner (Ag+) och silverpartiklar (Ag).”

Den metoden har fördelen att det är närmast omöjligt att överskrida 10 ppm silverjoner. Använder man högre spänningar eller längre tid blir effekten visserligen att mer silver tas från elektroderna men ger för den skull inte högre ppm silverjoner i slutprodukten utan avsätts som silveroxid (Ag2O) på ena elektroden eller fälls ut som diverse svårlösliga silverföreningar, en del aggregerar till kluster och ger lösningen en svagt gulaktig färg.


Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?   Silver – Mina tips för hemtillverkning av ”silvervatten”   Var lugn, i tipsen finns inga värderingar mot silvervatten, även silvertroende kan läsa utan att gå i taket. Däremot kan högkonsumenten spara rejält med pengar genom att lära sig göra hemkört.

*) I fasta ämnen, i detta fall silver, är det bara de yttersta atomerna som kan reagera med omgivningen. När partikelstorleken minskar kommer andelen atomer vid ytan att öka. I extremfallet där alla ”partiklar” bara består av 1 atom är den 100%. Av det skälet kan det skilja avsevärt mellan egenskaper ett ämne har i makroskala (t.ex. sådant vi kan se) och nanoskala där måtten i silversammanhang ligger i intervallet 1 – 100 nanometer.

**) Mol är ett tal som främst passar kemisters behov. Det är rätt stort, 6,02 x 1023 och kallas Avogadros tal. 

Annonser

”Alla” vet att Ionosil innehåller 10 ppm silver, så långt är vi nog överens. Numera (Mars -18) är 7 av dem silverjoner och 3 partiklar, kanske inom storleksintervallet 1 – 100 nanometer, det som vanligen betecknas AgNP, nanopartiklar av silver.

Då det inte är så självklart vad 10 miljondelar silver i en liter vatten eller längdmåttet 1 nanometer innebär så tänker jag göra ett par jämförelser.

  • Synligt ljus har våglängder mellan 380 – 740 nm, nanometer. Kan man med optiska mikroskop urskilja partiklar i KS så är de åtminstone större än 380 nm.
  • Marknadsvärdet på silver är för närvarande under 18 USD per ounce (cirka 28,35 gram) och om USD är cirka 8,50 SEK kostar 1 gram silver under 6 SEK.
  • Varje literflaska Ionosil innehåller då 10 mg silver till ett värde av under 6 öre.

Då jonkoncentrationen gradvis sjunkit från 90% av 10 ppm via 80 till nuvarande 70% = 7 ppm misstänker jag att Anders Sultan numera använder avjoniserat vatten då ”äkta” destillerat vatten är dyrare. Avjoniserat vatten på Hornbach kostar 29 SEK för en femlitersdunk.


Jag antar att renare silver kostar mer, men hur mycket? Dubbelt, tiodubbelt? Samtidigt antar jag att en storkonsument av avjoniserat vatten köper det klart billigare än en slutkund på Hornbach.

https://matfrisk.com/2018/03/12/silver-mina-tips-for-hemtillverkning-av-silvervatten/ För den räddhågsne som skräms att egentillverkat silvervatten kan bli ”farligt” har jag tillfogat ytterligare ett tips.

Därför är (provrörsstudier) rätt meningslösa, speciellt om man inte gör en uppföljning med in vivo-studier som bekräftar de resultat som man erhåller i in vitro-studien.

Källa: ”När lögnerna inte räcker till…” / Anders Sultan

Vi är alltså minst två, antagligen många fler, som tycker så, vad tycker du? Här ytterligare några citat från samma källa.

1) Trots att Lundastudien var en simpel provrörsstudie

2) När man genomför en provrörsstudie så kopplar man bort cellernas livsuppehållande system. Blodcirkulation, syresättning, metalloproteiner, immunförsvar, homeostas, näringssättning och borttransport av slaggprodukter är helt bortkopplade och behövs tydligen inte enligt de Lundaforskare som utför in vitro-studier. Kroppens viktigaste försvar, i form av det extremt viktiga antioxidativa systemet, är även det bortkopplat. Tala om att skapa förutsättningar för en studie med ett katastrofalt slutresultat.

3) Studien är, som sagt, en in vitro-studie som är utförd utanför kroppen, genomförd på så vis att forskarna, utan att ha cellernas vanliga system igång, dränker cellerna i silvernanopartiklar. Då finner de – hör och häpna – att cellerna tar upp silver.

Källa: ”När lögnerna inte räcker till…” / Anders Sultan – delägare i Ionsilver

http://www.ion-silver.com/lundastudien.htm

Jag vill ändå nyansera då provrörsstudier, in vitro, har ett värde då man kan fokusera på och variera detaljer utan att störas av svårbemästrade faktorer som kroppens förmåga att eliminera t.ex. silverjoner. Man kan då använda koncentrationer som omöjligt kan uppnås i eller är skadligt för levande individer. Sådana försök kan ge ideer som i sin tur kan generera hypoteser*, men visar för det skull inte att resultaten är praktiskt användbara.

Ionosils refererar gärna till provrörsstudier med positiv effekt av silveranvändning som samtidigt använder silverkoncentrationer som är mycket höga och svårligen kan nås inne i en levande människa under tillräckligt lång tid. Silverförespråkare hävdar nämligen att 90-99% av silver vi tar via munnen försvinner ur kroppen inom ett dygn, även om inte alla håller med.** 

Studier och rapporter som Ionsilver i skrivande stund (26/3 -18) refererar på sin sajt för att stödja silvers positiva effekter är vanligen in vitro utan uppföljning av in vivo, detta trots att Anders Sultan anser att sådana är rätt meningslösa och simpla!

Undantag kan finnas utan att jag lagt märke till dem, tipsa gärna i kommentarer.


*) En teori byggs av samhöriga hypoteser, ideer som kan verifieras genom tester. Om en hypotes inte stämmer med in- och utdata måste den förfinas eller ersättas. En giltig vetenskaplig teori får byggas uteslutande med icke falsifierade hypoteser. Med tiden kan nya kunskaper och mätmetoder göra att hypoteser ersätts med bättre. Detta kännetecknar sann vetenskap till skillnad från tro.

**) En del hänvisar till en rapport från metallurgexperten Roger Altman som menar att utsöndringen sker under betydligt längre tid. Han testade själv och fann att 20 dagar efter att han upphörde använda silver så sjönk den utsöndrade silvermängden från kroppen till 50% av maxvärdet för att närma sig noll efrer 96 dagar. Källa: http://www.silver-colloids.com/Papers/AltmanStudy.PDF

Detta är citat som i skrivande stund (25 mars -18) finns under rubriken ”En mer balanserad syn på silver” på Ionsilver-sajten, sannolikt sammanställd av Anders Sultan eller någon som fått i uppdrag att skriva.

Silver som immunförsvarsstödjande ämne
Silver spelar en framträdande roll i stödjandet av immunförsvaret genom framförallt sin syretransporterande förmåga …

Forskning visar att silvernanopartiklar kan binda upp till tio gånger sin egen volym med syre och hjälpa till att transportera detta till olika delar av kroppen.

Referens: Park, H.J., “Silver-ion-mediated Reactive Oxygen Species generation affecting bactericidal activity.” 2009 Water Research 43:1027-1032.

Imponerande! Eller bullshit? Vad har detta för betydelse för människor?

  • Ta 1 liter ordinärt 10 ppm KS, till exempel Ionosil med 10 mg silver varav 7/10 joner och 3/10 partiklar (AgNP, de som enligt citatet gäller här)
  • Antag att en dos är 2 teskedar (10 milliliter = 1/100 av literflaskan) som enligt Ionosil ger totalt 0,1 milligram varav 0,03 mg AgNP.
  • Silver har densiteten cirka 10 gram/cm3  (1 cm3 = 1 ml) och AgNP i den dosen utgör då ungefär 0,003 ml (notera att det för ovanlighets skull är ett volymmått!)

Hur imponerad är du av att silver i 1 dos (10 ml) Ionosil möjligen (det finns begränsningar, se nedan) kan transportera 10 gånger sin volym av syre, alltså 0,03 ml? Sätt detta i relation till att silverförespråkare motiverar att silver är ofarligt då 90-99% lämnar kroppen inom ett dygn.

Men lugn, det kommer mera:

Molten silver will hold ten times its volume in oxygen. On freezing, the contraction of silver vigorously ejects the oxygen; a dangerous activity known as spitting.

Min tolkning: Smält silver (962 C) kan lösa syre till 10 gånger sin volym. När det stelnar avges merparten i en häftig reaktion kallad spitting.

Hur meningsfullt är det att beskriva något som ligger 925 C över kroppstemperaturen? Är det på grund av kopiering från andra silversäljare, avsikt att förleda köpare, ren okunskap eller något annat?

Strax efter kommer ett nytt försök att imponera

“Silver plays a brilliant role in facilitating immune efficiency. Among its many properties, it is also known to be an oxygen sponge. Silver has the capacity to carry ten times its atomic weight in oxygen. The warmer it is, the more it can carry.

Min tolkning: Silver ökar immunförsvarets effekt. Bland många andra egenskaper är den känd som en ”syresvamp”. Silver kan bära 10 gånger sin atomvikt (!) i syre. Ju varmare dess mer.

Silvrets atomvikt är 108 och syrets 16. Om en silveratom fraktar 10 gånger sin atomvikt i syre så innebär det (10 x 108)/ 16 = 67,5 syremolekyler. Detta är en radikalt annorlunda uppgift än den förra men temperaturen tycks fortfarande spela roll.

Med två så radikalt olika uppgifter är rimligen en av dem mer fel än den andra. Men till det kommer förstås möjligheten att båda är bortitok särskilt i ljuset av temperaturens betydelse.

Silver nanoparticles flood the body with oxygen… The immune system needs copious amounts of oxygen…

Visst känns det rimligt att immunförsvaret lika väl som resten av kroppen behöver syre, men hur mycket av detta kan levereras via yttepyttemängder nanosilver? Dessutom tydligen vid temperaturer som är 925 grader över kroppstemperaturen.


Bonusdumhet i samma text:

Atomic oxygen (O+²)

Atomärt syre är en enstaka atom, O. Den syrgas vi andas är två atomer bundna till varandra, O2. Alla gaser som är grundämnen utom ädelgaser är två atomer bundna till varandra så syre följer konventionen. Vad skribenten menar med O+² är oklart, som jag ser det flaggar det akut okunskap om dagens kemi. För ett par århundraden sedan hävdade man att syre i en pågående reaktion (nascent oxygen) var mer reaktionsbenäget än ”moget” syre.

Fristående fortsättning på LC-kost mot fettlever, en svensk studie i fulltext / 1 och del 2

Mycket text har det blivit, men bilder/grafik ger ytterligare perspektiv.  Ett sådant är ”Hur snabbt anpassar vi oss till nya förutsättningar?”

För att underlätta tolkningen av studieresultaten ville man att deltagarna skulle vara viktstabila under de 14 dagar som studien pågick.

Det går stick i stäv med hur LCHF normalt fungerar. ”Vi” är vana vid att en väl anpassad LC-kost resulterar i mindre sug, mindre måltider och, om man kan påverka det, längre intervall mellan dem.

Märk väl att fokus initialt bör vara att minska mängden kolhydrater i maten. De som missförstår konceptet och tror att HF är det viktiga och istället ökar mängden fett i maten blir lätt besvikna.

Grundtips: Börja med LC, när hunger eller sug efter mat blir svår att behärska, lägg till lite naturligt animaliskt fett, det är ändå sådant din egen kropp bidrar med när du går ner i vikt.

De pastellfärgade rektanglarna längs ”midjan” i grafen ovan visar den måttliga men tydliga trend man ville motverka, i genomsnitt ungefär -1,8 kg.

Mängden fett i levern påverkades snabbt, redan på tredje dagen är den nedåtgående trenden väl etablerad. Tidsskalan är manipulerad så att nedgången ser mer dramatisk ut än den är.

En lever väger 1,2 – 1,6 kg vilket gör det möjligt att uppskatta hur många gram fett som deltagarna gjorde sig kvitt.

  • 1% utgör 12 – 16 gram, 10% 120 – 160 gram och 25% 300 – 400 gram.

Uppskattningsvis minskade fettet 5 – 9% hos de olika deltagarna vilket omräknat i vikt innebär 60/80 – 108/144 gram (den andra siffran i varje par utgår från en 1,6 kg lever). Omräknat till energi kan fettet ha bidragit med 450 – 1300 kcal till fettmetabolismen under dessa 14 dagar. Att gränserna blir så vida beror även på att jag är osäker på om detta fett ska räknas som fettväv med 7500 kcal/kg eller ”rent” fett med 9000 kcal/kg.

I vilket fall framgår tydligt att kroppen metaboliserat som mest 144 gram från leverfett av totala viktnedgången på 1800 gram, som minst 60 gram. Mängden är mycket begränsad, totalt sett, men tas från ett organ som lätt tar skada om det måste långtidslagra fett.


Levern ”bygger” transportfarkoster, lipoproteiner, med ett inre som passar lipider, t.ex. fett och ett yttre som kan umgås med det vattenhaltiga blodet. I detta fall är det VLDL (very low density lipoprotein) med en ”flagga” på ytan som identifierar dess ursprung i levern, ApoB-100.

När VLDL är färdigpackat med fettrikt innehåll hamnar det i blodomloppet där kroppens celler får tillfälle att haka fast och plocka det de behöver ur innehållet.

VLDL töms gradvis, krymper och får andra namn, först IDL (intermediate density lipoprotein), därefter LDL (low density lipoprotein) som de riktigt specialiserade delar upp i undergrupper, 5 tror jag det är. Gemensamt för alla är att de har ApoB-100 med sig.

I grafiken står det VLDL-TG vilket verkar lite förvirrande, men när man mäter blodets innehåll av VLDL efter nattfasta kallas det triglycerider, TG. Skillnaden mellan de två är, som jag uppfattar det, att TG förutsätter åtminstone så lång fasta att matens direkta bidrag till fett i blodet är försumbart och levern därför är källan.

”Hur går det ihop att leverfettet minskar trots att koncentrationen VLDL-TG går ner?”

Det förefaller paradoxalt, men har en helt logisk förklaring.

Beta-hydroxybutyrat, BHB, är en nedbrytningsprodukt som bildas under fettmetabolismen. Det påminner starkt om en kortkedjig fettsyra med 5 kol, smörsyra, men har en väteatom utbytt mot en OH-grupp. Tillsammans med den OH-grupp som kännetecknar alla fettsyror får BHB mycket god förmåga att på egen hand följa blodet utan hjälp av lipoproteiner eller albumin. BHB når utan åthävor kroppens alla hörn och har mycket hög verkningsgrad då den bara innehåller två syre, de övriga atomerna är ännu inte oxiderade och står till mitokondriernas fulla förfogande.

Första dagen ligger BHB ganska tajt runt cirka 0,6 för att redan dag 3 hamna på snett under 2, en ökning med cirka 3 gånger. Detta är ett kvitto på att fettmetabolismen i allmänhet, inklusive den från levern, stiger tydligt. De individuella skillnaderna är stora.

Grafen visar att kroppen metaboliserar fett långt effektivare vid LC och på så sätt ”dränerar” blodet på VLDL-TG vilket förklarar att det halveras redan efter 3 dagar.

DNL (de novo lipogenesis, nybildning av fett i levern) minskar dessutom från dryga 200 till mindre än 100 redan dag 3 för att minska ytterligare något.

I och med LC-kosten minskar pressen på levern att hantera stora mängder glukos i blodet, blodsocker. I vanliga fall sker det genom direkt inlagring i leverglykogen, därefter som niofalt kompaktare fett.

Äter man ”som man borde” är denna fettinlagring i levern helt OK, den är tillfällig och förbrukas när levern exporterar via TG. Problem uppstår när måltiderna blir stora och kommer tätt, då uppstår ingen naturlig efterfrågan på leverfettet och det blir kvar, långt efter sista förbrukningsdatum.

Man studerade även bakteriefloran i tjocktarmen och fann:

Among the top ten most abundant of 25 significantly altered genera, only Streptococcus, Lactococcus, and Eggerthella were increased over the study period (Figure 2C; Table S2). The carbohydratedegrading bacteria Ruminoccocus, Eubacterium, Clostridium, and Bifidobacterium were all decreased (Figure 2C; Table S2). In parallel, we observed decreased carbohydrate fermentation as shown by reductions in fecal concentrations of short-chain fatty acids (SCFAs) (Figure 2D), in agreement with previous studies (David et al., 2014; Duncan et al., 2007).

Min tolkning: Bland de 10 mest förekommande bakterierna (av 25 statistiskt säkerställt förändrade) var det endast tre typer av bakterier som ökade under studieperioden. Fyra bakterier som bryter ner kolhydrater minskade i antal. Vi observerade även en minskning i mängden av kolhydratnedbrytning då koncentrationen av kortkedjiga fettsyror (SCFA) minskade.

Sammanlagt minskade 7 av 10 i topp vanligaste bakterierna varav logiskt nog 4 var direkt engagerade i nedbrytning av kolhydrater, det studiens deltagare drastiskt minskade. Ökningen av SCFA var ett annat, parallellt, tecken på detta. De räknas som fördelaktiga för tjocktarmens drift och hälsa, hämmar till och med coloncancer. Fibrer är den sannolikt viktigaste energikällan för de kolhydratdrivna bakterierna då de tillhör de få kolhydrater som i större mängd lyckas ta sig förbi tunntarmen. Våra kroppar är ekonomiska och anpassar sig genom att minska på det som inte behövs, en aspekt av homeostasen.

 

 

Även de med titlar kan kommentera såhär:

Det finns även studier som visar att KS kombinerat med antibiotika är speciellt effektivt.

OK, vilka är dessa källor? Länkar till silversäljare och knäböjare inför silverarken undanbedes.

Vetenskap som visar att KS enbart eller i kombination med antibiotika in vivo ger bra resultat är det som gäller.

Jag ser ett par påståenden i en kommentar om ”kolloidalt silver”

Det fungerar som antioxidant, har antimutagena egenskaper (skyddar cellernas DNA)…

En antioxidant är en elektrondonator som motverkar effekter av fria radikaler. De senare har ett elektronunderskott och är alltså ”elektrontjuvar”.

  • Silverjoner saknar sin ”yttersta” elektron och beter sig därför som fria radikaler, raka motsatsen till en antioxidant.
  • Silver kan, om den lyckas ta sig in i cellkärnan, ”klibba fast” vid och skada DNA. Detta leder normalt till att cellen ifråga inte kan föröka sig, och om det ändå sker, i en muterad variant som kan skada.

Jag är förbluffad över fullständigt felaktiga påståenden som sprids bland silvertroende! Säkert finns där även de som ser detta men inte vågar eller orkar protestera då de riskerar en shitstorm.