Inlägg märkta ‘pseudovetenskap’

En israelisk räkneövning om förebyggande och/eller behandling av Covid-19 dök upp i mitt fb-flöde. Om det kommer att spridas vidare eller ej är svårt att veta. Jag fann innehållet värt att kommentera med tanke på att flera ‘silverförespråkare’ ibland föreslår inhalation av kommersiellt tillgängliga silverblandningar. Kan nog hända att de inte inser hur koncentrerade silverblandningar som krävs, åtminstone enligt denna text.

Formulations for COVID-19 Early Stage Treatment via Silver Nanoparticles Inhalation Delivery at Home and Hospital av Oron Zachar, Ph.D. Det är alltså ingen klinisk studie utan ‘a model method’ baserade på uppskattningar av hur silver i ytterst små partiklar fungerar för behandling av virus. [1]

For suppressing both viral and bacterial respiratory infections, we investigate the possibility of obtaining real effective minimal inhibitory concentration (MIC) of silver nanoparticles in various respiratory system target locations.

Metoden:

Based on previously published experimental data, on the antiviral effectiveness of colloidal silver, we propose a model method and computation for achieving antiviral MIC of silver particles in various respiratory system locations, by: (a) analysing the nanoparticle size dependent required concentration. (b) computing the required aerosol delivery characteristics. In order to compute the require delivery dosage, we take into account deposition fraction losses and also inhalation time fraction of the normal breathing cycle. We evaluate independent targeting of: (i) the trachea-bronchial tree (mucus volume of about 1cc), and (ii) the alveoli (total mucus volume of about 10cc).

Jag väljer deras beskrivning av silver i lungornas alveoler där den största skadan uppkommer.

Först något om vad silver i nanopartiklar är. Det som beskrivs och säljs som kolloidalt silver är vanligen till 9/10 positivt laddade silverjoner (Ag+) samt 1/10 metalliskt silver (Ag). Det är de senare som utgör den kolloidala silverdelen. Ionosil (Ion-Silvers produkt) innehåller enligt egen utsago 1 ppm kolloidalt silver samt 9 ppm silverjoner. Texten använder måttet μg/ml (mikrogram per milliliter) vilket rakt av motsvarar det ‘silverfolket’ kallar ppm (parts per million)

The dosage is highly sensitive to the silver nanoparticle size, with 3nm – 7nm being the optimal size. Effective antibacterial MIC 10 μg/ml is estimated, but for more certainty 25 μg/ml is a reasonable target concentration to achieve in the mucus fluid of the respiratory system.

Metalliskt silver är en ganska typisk ädelmetall som ogärna reagerar kemiskt med andra ämnen. Om och när det sker är det nästan uteslutande på ytan och förutsätter att silvret blir silverjoner. Det är dessa som gör silvret till bakteriedödare men samtidigt lätt elimineras av magsäckens saltsyra samt blodets saltinnehåll till svårlösligt silverklorid (AgCl). För att göra metalliskt silver någorlunda aktivt gäller det alltså att dramatiskt öka dess yta mot omgivningen. Av det skälet väljer man att kalkylera med silverpartiklar som är 3 – 7 nanometer (1/1 000 000 millimeter). Sådana är svåra att åstadkomma och följaktligen dyrbara. [2]

… after accounting for deposition losses and due to the fact that active inhalation time is just about 1/3 of the breathing cycle, we find that that practical effective MIC can be achieved by these aerosolising dosages: … (b) for lungs alveoli delivery use 6cc of a 200 μg/ml colloidal silver source.

Märk väl att författaren till denna text är noga med att påpeka att det är metalliskt silver i storleken 3 – 7 nanometer som är effektivt vid behandling av detta virus.

For antiviral applications, nanoparticle size should be in the range of 3nm – 7nm. For antibacterial applications there is less sensitivity to nanoparticle size, since silver ions are the predominant source of antibacterial effect and not the particles. [3]

Sex kubikcentimeter (cc) av metalliskt (kolloidalt) silver med koncentrationen 200 μg/ml låter hanterbart, bara 1200 mikrogram per inhalation.

Låt säga att du vill använda en vanlig kommersiell produkt, t.ex. Ionosil eller liknande där koncentrationen av metalliskt silver är 1 μg/ml. Vill du nå den antagna dosen av 1200 μg går det alltså åt 1,2 liter av outspädd Ionosil. Per inhalation.


[1] Preprint statement: This article is a preprint and has not been peer-reviewed, under consideration and submitted to ScienceOpen Preprints for open peer review.
DOI: 10.14293/S2199-1006.1.SOR-.PPHBJEO.v1
Preprint first posted online: 28 March 2020

[2] Den läkemedelsfirma som vill tjäna pengar på ‘opatenterbart’ silver kan ju sikta på att forska fram en patenterbar metod att åstadkomma metalliskt silver i 3 – 7 nm. Detta förutsatt att det kan visas ha tillräckligt goda effekter i kliniska studier.

[3] The fact that no nanoparticles greater than 10 nm in diameter were observed to interact with the virus is significant, since the size of ~40% of the overall population in the sample was beyond this range. This provides strong evidence for the size-dependence of interaction.

Kolloidalt silver som uppfanns någon gång på 1880-talet användes flitigt fram till 1940-talet och silver användes i princip överallt där man ville få bukt med bakterier. Avsaknaden av patenterbarhet var största orsaken till att silver ratades till fördel för penicillinet. Källa: Anders Sultan – Ionsilver

Antag att du som silvertroende drabbas av en allvarlig åkomma, kanske livshotande, som med dagens metoder behandlas med antibiotika.

  • Skulle du avstå den behandlingen och välja kolloidalt silver istället?

Det är beslut i ”skarpt läge” som avgör. Jag har själv varit i livsavgörande behov av antibiotika minst ett par gånger och skulle aldrig tveka att välja bort dem till förmån för KS. Att antibiotikaresistens sprider sig är ett allvarligt bekymmer för mänskligheten, men där är KS ingen lösning då de koncentrationer som krävs är långt över de man kan åstadkomma in vivo, i en levande människa.

Har du annan åsikt så länka till minst en studie som visar att KS framgångsrikt, ensamt eller i kombination med annat, kan användas in vivo, i detta fall på människor. Länkar till silversäljare, artiklar utan verifierad bakgrund samt obestyrkta berättelser undanbedes, det är vetenskap som gäller.


  • Det finns mängder av laboratoriexperiment som visar att olika beredningar av silver är så giftiga att de dödar bakterier. Dessa experiment görs in vitro, i provrör eller på objektglas och med silverkoncentrationer som med god marginal överstiger de man kan uppnå i en levande människa, in vivo.
  • Men silver är ju ogiftigt, det säger ju ”alla”? Låt säga att det är så, varför framhåller silverförespråkarna om att WHO satt NOAEL (No observed adverse effect level) till 10 gram under en livstid? Hur många andra fritt tillgängliga ämnen känner du till där en i tiden utspridd låg konsumtion under en livstid (säg under de 25 gram som WHO anger som LOAEL för silver) är så låg?

Ionosil marknadsförs med följande länk: En mer balanserad syn på silver – uppdaterad med ny forskning och ny information 2010-10-23 Den innehåller många åsikter, artiklar och ”silverlänkar” däremot är det glest mellan vetenskap. Men det finns och gäller inte mindre än HIV! Jag har valt den andra, hjälp mig gärna tolka den första.

Här är referenser till två publicerade studier på HIV och silver i nanoformat i Journal of Nanobiotechnology:

http://www.jnanobiotechnology.com/content/3/1/6

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2818642/

Klicka på bilden om du vill förstora. Uppenbarligen är silver verksamt mot HIV-1. Men frågan är om det finns en hake i detta? Det kanske är läge att påminna om att Ionosil innehåller 10 ppm silver. Det betyder 10 (vikt)delar silver i form av 70% joner, resten som metalliskt silver, möjligen andra silverföreningar per 1 000 000 färdig produkt. 100 000 liter Ionosil innehåller alltså 1 gram silver.

Range of antiviral activity
Silver nanoparticles of 30-50 nm were tested against a panel of HIV-1 isolates using indicator cells in which infection was quantified by a luciferase-based assay. Silver nanoparticles inhibited all strains, showing comparable antiviral potency against T-tropic, M-tropic, dualtropic, and resistant isolates (Table 1).

Min tolkning: AgNP i storlek 30-50 nm testades mot HIV-1 och hämmade effektivt.

Det låter ju väldigt lovande, vad kan gå fel?

The concentration of silver nanoparticles at which infectivity was inhibited by 50% (IC50) ranged from 0.44 to 0.91 mg/mL.

Min tolkning: Den koncentration som krävdes för 50% hämning var 0,44 – 0,91 mg/ml.

Här krävs ingen avancerad matematik eller sortomvandling. förkorta mg/ml till gram/Liter.

  • I studien används AgNP, 30-50 nm, med konc. 0,44 till 0,91 gram per liter för 50% effekt.
  • Att studien gjorts in vitro, i provrör, är det vid det här laget ingen som missat?

Det finns inga som helst möjligheter att använda en extremt utspädd produkt som Ionosil i detta sammanhang. Varför länkar man då till en studie som denna? Är det av misstag, för att förleda godtrogna eller på grund av utpräglad okunskap?

Självklart är det en fördel om tillverkare backar upp sina produkter så gott det går. Ionosil är officiellt en vattenreningsprodukt och använd enligt bruksanvisning (10 ml Ionosil per liter vatten, vänta sedan 15 minuter) har jag inga egentliga invändningar. Å andra sidan kan man också koka vattnet.

Den inofficiella användningen som ett slags läkemedel är betydande, även om tillverkaren inte kan stödja den öppet. Utan att bryta mot lagar och regler kan enskilda användare, däremot, hävda närapå vilka effekter som helst vilket sker i sociala medier, något som alldeles säkert gynnar försäljningen av vattenreningspreparatet Ionosil och liknande produkter. Detta sker flitigt, ibland även av de som på grund av utbildning borde vara källkritiska.

  • Givet att det är ett seriöst menat vattenreningspreparat, varför alla påståenden om (möjliga) hälsoeffekter, som motverka antibiotikaresistenta bakterier och cancer som finns på sajten?

En mycket farlig antibiotikaresistent bakterie är MRSA, meticillin resistant staphylococcus aureus. Den normala formen (staphylococcus aureus) är förhållandevis harmlös och finns hos ungefär hälften av alla, särskilt i näsan. MRSA, däremot, är livshotande. Av någon anledning har Anders Sultan gett uppdrag (oktober 2004) till Natural-Immunogenics Corp. att testa om vattenreningspreparatet Ionosil är verksamt mot MRSA och sedan publicerat resultatet på sin sajt. Man tackar.

The purpose of this study was to test the inhibition of Ionosil A (IA) and Ionosil B (IB) on both normal and antibiotic resistant strains of Staphylococcus aureus (“Staph”). This was accomplished by innoculating healthy Staph cultures with the colloidal silver on standard YT plates, then placing them in a 37° C incubator overnight.

Min tolkning: Avsikten med testet var att testa effekten av Ionosil på både normala Stafylokocker och MRSA. Detta gjordes genom att tillföra KS till (healthy Staph cultures) MRSA ”i provrör” för att sedan placera dem i 37° C över natten.

Källa: http://ion-silver.com/docs/Inhibition%20of%20Staph%20aureus%20with%20Ionosil.pdf

  • Om avsikten var att testa vattenreningseffekten, varför då förvara dem i 37° C över natten, 15 minuter antas ju räcka för att desinficera vatten från bakterier?

To each 100 µl dilution of staph cells, 10µl of silver was added…

Min tolkning: Till varje prov om 100 µl MRSA tillsattes 10 µl KS

Jag vet inte hur stor mängd MRSA (µg, mg eller vad?) en person kan tänkas ha för att det ska vara farligt/livshotande, inte heller hur spridda de är i kroppen. Om de är väl avgränsade och man vet var kan man, hypotetiskt, injicera KS mitt bland dem vilket kanske löser problemet. Men om MRSA är spridda? Hur mycket KS krävs och var tillför man det så det får effekt?

c. Tyndall Effect = ++ (out of a possible ++++)

Min tolkning: Tyndall Effect är spridning av ljus som beror av partiklar i en lösning. Ett exempel är billjus i dimma. Mer partiklar i en kolloid ger större Tyndall effekt, enbart silverjoner ger ingen alls.

Labbet testade två prov varav det ena gav ++, det andra +++. Detta betyder rimligen att andelen AgNP (silverpartiklar) är begränsat, resten är silver i jonform, Ag+, rätt logiskt för en vattenreningsprodukt då silver i jonform fungerar analogt med fria radikaler*, de uppträder som ”elektrontjuvar”. För närvarande uppges Ionosil innehålla 10 ppm silver varav 70% (vikt!) silverjoner, resten partiklar.


*) Fria radikaler (atomer och molekyler med ett elektronunderskott) har dåligt rykte och hälsokostbranschen marknadsför frenetiskt antioxidanter för att motverka dem. Till saken hör att vårt immunförsvar använder fria radikaler för att motverka bakterier. Ett organ som är särskilt rikt på fria radikaler är den friska urinblåsan! (Källa: Karl Arfors, personlig info)

Min uppfattning är att merparten silverförespråkare inte vet mycket om dessa produkter och inte försöker ta reda på något heller. En tillverkare publicerar ett testprotokoll på sin sajt vilket naturligtvis ger ett trovärdigt intryck. Låt oss titta närmare.

Att man gör testerna i Indien har kanske med kostnader att göra, vad vet jag. Däremot tycks de ha låtit testa en annan produkt än de säljer. Kan ju vara felstavat också, men det problem jag ser är något helt annat.

Ionosil får marknadsföras som ett vattenreningspreparat och den rekommenderade dosen är 2 teskedar per liter vatten. Vänta 15 minuter så är vattnet bakteriefritt. De teskedar vi har i köken varierar i storlek, men i matlagningssammanhang brukar man räkna med 5 milliliter. För rening av vatten så att det blir tjänligt som dricksvatten rekommenderas 10 ml/L. Om det är Shubhda Research Institute eller kunden som påverkar testförfarandet kan jag naturligtvis inte veta men följande bild är intressant. Klicka på bilden för att se den bättre.

  • Vol. of Sample (silvervatten) used är 9,9 ml
  • Vol. of inoculum (bakterieodling) used är 0,1 ml

Enligt egen marknadsföring kan/ska man späda silvervattnet 100 gånger för att få bakteriedödande resultat medan man här dränker bakterieodlingen i nästan 100 gånger mer silvervatten än provets storlek!

Hur många silverförespråkare inklusive Anders Sultan läser detta protokoll och uppfattar det absurda?

Kommer, enligt detta test, silvervattnet att döda bakterier? Självklart ja, annat är väl inte att vänta om man använder det i 100 x 100 = 10 000 gånger högre koncentration än rekommenderat.

Hur skulle samma mängd Coca-Cola fungera, en gammal huskur mot lättare magsjuka? Om det fungerar för alla vet jag inte.


Bonus: En vida spridd myt är att silverprodukter gör skillnad på ”onda” och ”goda” bakterier och ett urvalskriterium antas vara om de är Gram-positiva eller Gram-negativa. I detta test används en koncentrerad (10 000 gånger) silverprodukt på 6 olika bakterier, hälften Gram-positiva, hälften Gram-negativa. Den vetgirige tar hem testprotokollet och bekräftar detta själv.

På en blogg fann jag ett länktips, alldeles säkert menat för mig. Jag tänker inte citera ordagrant då jag, åtminstone ännu, inte har kontakt med skribenten ifråga. Såhär tolkar jag tipset:

Det kan ligga något i att silverförespråkare länkar referenser från nanosilvertillverkare (och säljare, mitt tillägg). Man förväntar sig att undersökningarna är positiva men också att de ofta är gjorda av förment neutrala laboratorier. Detta följs av en länksamling från ”The Silver Edge” http://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp0oa9Jy47M

Först en liten erfarenhet: Vi fick erbjudande att sälja en produkt som skulle avskräcka ohyra att bosätta sig i huden/pälsen på hundar. Det var en rund aluminiumplatta i myntstorlek som skulle hänga i halsbandet och kontinuerligt hindra att ohyran bosatte sig på hunden, från nos till svanstipp. Alminiumplattan tillskrevs unika egenskaper som, utan att någonsin behöva ”laddas”, kontinuerligt skulle avge någon slags ”energi”. Jag begärde att leverantören skulle sända mig en bibba studier och protokoll som visade effekten, vilket han gjorde.

Påståenden om fantastiska resultat (däremot inga som stöddes av studier) åtföljdes av två rapporter som i förstone verkade seriösa. Det ena, från Spanien, försäkrade att aluminiumplattan inte skulle skada gravida kvinnor som bar den i ett halsband. Den andra, från ett tyskt(!) provningsinstitut försäkrade att plattan var fullständigt ofarlig då den saknade skarpa kanter!

Hur många tar sig tid att ta hem en studie från t.ex. The Silver Edge och faktiskt läsa den? Det finns ingen anledning att låta sig imponeras bara för att det finns mängder av länkar. En enkel men ofta givande taktik är att plocka en helt slumpmässigt och börja borra. Ibland visar det sig att länken är ”död” och om man börjar googla visar det sig att texten inte längre finns. Andra gånger leder länken till andra silversäljare vilket inte heller är ett gott tecken. Placera sådana i ”runda arkivet” men memorera var du fann dem.

Den (för ögonblicket) tredje länken på The Silver Edge drog till sig mitt intresse: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product and Atomic Quantum Clusters of Silver and Gold (Ionosil Study) Klicka och se hur långt du kommer! Tips: Om ordet quantum dyker upp i dessa sammanhang är samma sak som att säga att innehållet med till visshet gränsande sannolikhet är bullshit.

Att länken till Mads Bred Georgsens master thesis är död har säkert logiska skäl. Ett alternativ att komma vidare är att googla på dess rubrik ”Ionic Silver Safety: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product (Ionosil Study)”

Att första länken i söksvaret går till IONOSIL är knappast överraskande, att merparten av de övriga går till silversäljare är också lågoddsare. Men att ingen går till originaltexten är kanske det mest talande.

Att gå igenom en referenslista är inte gjort i ett kvicktag, men mitt förslag är att åtminstone söka reda på -en- studie som finns att läsa i fulltext, där resultatet är relevant och helst motsvarar det rubriken påstår. Att en aluminiumplatta i halsband inte skadar gravida kvinnor och är ofarlig då den saknar skarpa kanter må vara korrekt men är inte relevanta resultat.

Jag vill gärna ha kontakt med tipsaren till The Silver Edge, min mailadress finns uppe till vänster på bloggen. Jag tror vi har en del gemensamt.

Leading cardiologist blames ‘internet driven cult’ for spreading lies about statins

  • Online misinformation is putting patients off the drugs and risking their lives
  • ‘Pseudoscience’ promotes the benefits of untested supplements and fad diets
  • Googling ‘statin benefits’ amasses 655,000 results but ‘risks’ has 3.53 million
  • There is no evidence that ‘wonder diets’ effectively lower a person’s cholesterol
  • The expert adds doctors must properly explain statin’s benefits to patients

Källa: Rosie Taylor for the Daily Mail

Min tolkning: En ledande hjärtläkare anklagar en ”Internetkult” för att sprida lögner om statiner.

  • Osann information gör att patienter överger statiner och riskerar sina liv.
  • Pseudovetenskap stöttar fördelar av otestade tillsatser och ”fad diets”.
  • Googlar man på ”statiners positiva fördelar” ger det 655 000 träffar medan ”statiners risker” samlar 3,53 miljoner träffar.
  • Det finns inga tecken på att ”mirakeldieter” sänker en persons kolesterol.
  • Läkare måste tydliggöra statiners fördelar för sina patienter.

Det är Dr Steven Nissen, en välkänd statinförespråkare från Cleveland Clinic i Ohio, som ondgör sig över sakernas tillstånd. Den här gången tänker jag inte inlåta mig på att diskutera de enskilda argumenten ovan, istället är det sista meningen i artikeln som sätter skalan på hur livsfarligt det kan vara att inte äta statiner.

In the UK, around 6million people take statins and they are thought to save around 7,000 lives a year.

Min tolkning: I UK (”England”) tar 6 miljoner personer statiner och de antas spara 7 000 liv per år.

Lägg märke till ”…are thought to save 7,000 lives a year.” som jag tolkar till ”…antas spara 7 000 liv per år.”. Är jag ojuste, borde det betyda något annat?

7 000 liv per år är ju en hel del (om nu inte siffran är överdriven förstås) men hur mycket är det i förhållande till 6 miljoner användare? 7 000 / 6 000 000 blir cirka 0,00116 vilket är snutten under 0,12%. Detta är alltså den största årliga risken för dessa statinanvändare om de avstår från dem. Vi ska inte bortse från oönskade ”biverkningar” som kan vara nog så besvärande, ibland närmast invalidiserande, till och med dödliga.

Till en början var tilltron till statiners livräddande effekt så obruten att man inkluderade totaldödligheten bland utfallen. När det visade sig att den inte förbättrades nämnvärt och ibland till och med försämrades jämfört med den obehandlade kontrollgruppen valde företagen att inte längre redovisa den. Jag vet inte vilka regler som gäller idag.

 

Christian Gram (1853 – 1938) var dansk och utvecklade en metod (publicerad 1884) att göra bakterier lättare att se i mikroskop. I den korta beskrivningen nämnde han att en speciell bakterie inte behöll sin färg.

Metoden har använts under lång tid men är med alla mått, även Grams eget, ospecifik. I stort sett kommer bakterier med ”tjocka” cellväggar* att behålla färgningen, de gram-positiva, gram-negativa med ”tunnare” cellväggar färgas inte. Positiv och negativ har alltså inget med elektriska spänningar/potentialer att göra utan är ”labbspråk” för hur ett test utfaller.

bacteria_envelope-svgGrampositiv bakterie: (övre bilden): 1-cellmembran, 2-cellvägg med tjockt peptidoglykanskikt, 3-periplasma. (färgas)

Gramnegativ bakterie: (nedre bilden) 4-cellmembran, 5-cellvägg, 6-yttre membran med lipopolysackarid, 7-periplasma. (färgas inte)

Källa: Wikipedia, Gramnegativa bakterier

Så till skälet för att jag skriver om detta. Om citaten nedan beror på bristande insikt, önsketänkande eller i syfte att förleda är omöjligt att avgöra.

Gramnegativa bakterier har en negativ cellväggspotential som kan få positivt laddade silverjoner (Ag+) att dras till bakterien. ”As the lipopolysaccharides are highly-charged, the Gram negative cell wall has an overall negative charge.” Läs om detta på Wikipedia. Väl i kontakt med bakterien orsakar de en så stor kemisk och elektrisk oreda att bakterien dör. För att få en dödande effekt måste därmed silverpartiklar först övergå till jonisk form. Detta gör de i viss mån genom mekanisk nötning och genom kontakt med vätska, men man får ändå konstatera att en produkt som redan till merparten är jonisk, har ett stort övertag då den slipper konverteringsfasen från partikel till jon. Denna konvertering sker bara med en liten del av partiklarna och är jämfört med en redan jonisk produkt inte speciellt effektiv.

Källa här och nedan: http://www.ion-silver.com/allt.om.silver.html

Författaren gör svepande generaliseringar att gramnegativa bakterier är patogena (sjukdomsframkallande) och grampositiva är ”goda”:

Den positivt laddade silverjonen dras som en magnet till de oftast negativt laddade patogena Gramnegativa bakterierna.

och

Detta beror på att de goda tarmbakterierna – mjölksyrabakterierna acidophilus och bifidus har en tjockare cellvägg (de är grampositiva bakterier), det är mycket där skillnaden ligger och de påverkas enligt många källor inte nämnvärt av silvret. En amerikansk tillverkare har gjort en studie som visar just detta: American Biotech Labs studie  (Död länk)

Jag har funnit en oerhört innehållsrik tysk studie, här ett utdrag om Staphylococcus aureus (grampositiv) och Escherichia coli (gramnegativ). Se detaljer om dessa längre ner.

Previous studies have demonstrated that the silver ions released from silver coatings or compounds are the bioactive component. These ions (Ag+) exert antimicrobial effects on a wide spectrum of microorganisms, including Staphylococcus aureus, Escherichia coli and many fungi [1–3].

Källa: Cell type-specific responses of peripheral blood mononuclear cells to silver nanoparticles  (Jag har fått tillgång till hela studien i form av Author’s personal copy)

Min åsikt är att det inte finns en distinkt uppdelning i ”goda” och ”dåliga” bakterier som kan särskiljas via gramtester och som silverprodukter kan utnyttja.

Den som upptäcker fel i det jag skriver kan kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner? Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivo

Fortsättning följer med tiden


*) Denna ”bild” är oerhört förenklad, intresserade kan googla i ämnet.

Staphylococcus aureus (S. aureus), gula stafylokocker, är en bakterietyp som finns i den mänskliga normalfloran hos 25–30 % av befolkningen. I de flesta fall orsakar bakterien ingen skada utan lever i symbios med människokroppen, oftast på huden eller i näsan.

Escherichia coli, förkortas ofta E. coli, är en gramnegativ bakterieart som lever i de nedre delarna av tarmarna hos varmblodiga djur, inklusive fåglar och däggdjur. Det klarlades tidigt att den kan orsaka olika typer av infektioner i bland annaturinvägar, blodbanor, hjärnhinnor och tarmar.

E. coli är nödvändig för normal matsmältning och utgör en stor andel av tarmfloran (intestinala floran). Antalet E. coli-bakterier i en människas avföring varierar mellan 100 miljarder och 10 biljoner per gram feces.

[1] Feng QL, Wu J, Chen GQ, Cui FZ, Kim TN, Kim JO. A mechanistic study of the antibacterial effect of silver ions on Escherichia coli and Staphylococcus aureus. J Biomed Mater Res 2000;52:662–8. (In vitro, ett ”provrörsförsök” med silverjoner från AgNO3)

[2] Alt V et al. An in vitro assessment of the antibacterial properties and cytotoxicity of nanoparticulate silver bone cement. Biomaterials 2004;25:4383–91. (In vitro, ett ”provrörsförsök”)

[3] Kim KJ, Sung WS, Moon SK, Choi JS, Kim JG, Lee DG. Antifungal effect of silver nanoparticles on dermatophytes. J Microbiol Biotechnol 2008;18:1482–4. (Behandling av hud, en av kroppens ”ytor”)

Till att börja med; människor har, såvitt känt, inget behov av silver, vare sig som makro- eller mikromineral.

Är rent silver giftigt?
Rent silver är ett ogiftigt mineral som varken är cancerogent eller mutagent för däggdjursceller. De som hävdar motsatsen klarar tyvärr inte av att skilja rent silver från de silversalter som framställs genom att man löser silver i salpetersyra. Slutresultatet blir då silvernitrat och det är en giftig, färgande och frätande produkt. Effekten kommer av naturlig förklaring från syrakomponenten. Elektrokolloidalt silver innehåller inte någon syra, utan tillverkas med hjälp av en elektrisk process.

och

Det är en milsvid skillnad på de ogiftiga silverjonerna (genererade på elektrisk väg) – och de giftiga silverjonerna som kommer ur salpetersyralöst silver – mer känt som silvernitrat. De som påstår att elektrokolloidalt silver är giftigt -har inte förstått skillnaden på dessa två tillverkningsprocesser.

Källa: http://www.ion-silver.com/allt.om.silver.html

silver_crystalRent metalliskt silver är ofarligt för människor, möjligen med undantag för små kluster om några få silveratomer vardera (<10 – 100 st/kluster, uppgifterna varierar). Ju fler silveratomer som exponeras mot omgivningen (vid samma massa ger mindre partiklar långt större yta* mot omgivningen) desto större sannolikhet (fortfarande låg i absoluta tal) att någon/några av dem förlorar sin valenselektron** och blir en (kemiskt och därmed biologiskt aktiv) positiv jon, den beter sig som en fri radikal. Detta är en följd av att händelser i den lilla skalan i stor utsträckning styrs av sannolikheter. Även det med låg sannolikhet händer någon gång. (Klicka på bilden och se den i full skala, den är oerhört fascinerande.)

  • Med tanke på att 108 gram silver (1 Mol) innehåller 6,02 * 1023 atomer (se Avogadros tal) så finns många chanser för även det med låg sannolikhet att hända. Enligt Ion Silver*** ger en årsdos av deras produkt 0,1 gram (cirka 0,001 Mol), i storleksordningen 6 * 1020 atomer/joner. (600 000 000 000 000 000 000 st)

I citatet nämns silvernitrat (AgNO3) och salpetersyra (HNO3). Båda ämnena är, helt riktigt, frätande i tillräckligt höga koncentrationer. Silvernitrat i torr form är vita kristaller medan salpetersyran alltid är en vattenlösning. I vatten delar båda ämnena upp sig i joner; Ag+ + NO3 respektive H+ + NO3 Du ser alldeles säkert likheten mellan de två ämnena, den positiva silverjonen (Ag+) och den likaledes positiva vätejonen (H+). Båda ämnena är frätande då dessa joner ”bränner” vävnad de kommer i kontakt med, oavsett om det är en silver- eller en vätejon som ”gör jobbet”.

  • Silvernitrat är enormt lättlösligt, 1,22 kg/L i nollgradigt vatten och ända upp till 9,12 kg per liter vatten vid 100C! Den 1% silvernitratlösning som under många år användes som ögondroppar till nyfödda för att undvika gonorrésmitta hade koncentrationen 10 000 ppm varav 6350 ppm Ag+!
  • Att på elektrisk väg renframställda silverjoner är ”ofarliga” beror uteslutande på att dessa lösningar aldrig kan göras särskilt koncentrerade, förmodligen ligger gränsen vid eller i storleksordningen 10 ppm, i vart fall långt under 100 ppm.
  • Salpetersyra utspädd i samma utsträckning (till 10 ppm H+) är inte farligt.****
  • Då silvernitratets molekylvikt är cirka 180 (silverdelen är tung) och salpetersyrans motsvarande formelvikt (salpetersyra kan aldrig bilda molekyler!) är cirka 63 (väte är den lättaste av alla grundämnen) så måste man vid jämförelser av effekter matcha antalet aktiva joner snarare än viktandelen av respektive kemikalie. Av den anledningen använder kemister mol till skillnad från ppm.

Mina åsikter, i sammanfattning

  • Metalliskt silver är i praktiskt förekommande mängder ofarligt.
  • Nanosilver och silverjoner i tillåtna och officiellt rekommenderade doser (10 ml av 10 ppm lösning per liter vatten) är harmlöst.
  • Skillnader i farlighet/effekt mellan silvernitrat och ”elektrokolloidalt silver” är dosberoende och skild från framställningsmetod.
  • Den som har skrivit texterna i citaten har inte greppat den grundläggande kemin. Om det sker av okunnighet, god tro eller i avsikt att missleda kan jag inte avgöra.

Den som upptäcker fel i det jag skriver kan kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner? Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?

Fortsättning följer.


*) Se https://en.wikipedia.org/wiki/Nanoparticle eller Silver – del 11, begreppsförvirring? för en bild som tydligt illustrerar vilken enorm betydelse partikelstorleken har på ytan mot omgivningen.

**) Den eller de yttersta elektronerna runt en atom kallas valenselektroner och bestämmer stora delar av atomens egenskaper. De kan variera mellan 1 – 8 i antal. Om en eller flera av dem av olika anledningar försvinner eller ökar i antal bildas en elektriskt laddad partikel, en jon.

***) Ion Silver anger att Ionosil innehåller 10 ppm silver, varav 80% i form av silverjoner.

****) Absolut rent vatten har pH 7,  vilket innebär 10-7 = 0,1 ppm H+. Som jämförelse har vinäger pH 3,1 (måttligt sur) och äppelcidervinäger pH 4-5 (svagt sur).

Varje enhet i pH förändrar vätejonkoncentrationen 10 gånger. En syra med pH 5 innebär innebär då 10 * 10 * 0,1 ppm = 10 ppm H+, pH 4 ger 100 ppm och pH3 1000 ppm H+.

Man kan ha varierande förtroende för konventionell medicin/kunskap, men inom s.k. alternativ medicin finns många drömmare. Min hypotes är att silverentusiaster scannar nätet efter andras texter och ganska okritiskt gör dem till sina egna. Om en ”ansedd” skriver något så tar man det gärna som ”fakta” utan att tänka efter.

Oligodynamisk verkan
Elektriskt genererat kolloidalt silver är en produkt som har en oligodynamisk verkan. Uttrycket kommer från grekiskans två ord ”oligos – få ” och ”Dynamis – kraft ”. Uttrycket innebär att det behövs så lite av det aktiva ämnet att det inte har en negativ påverkan på värdcellerna – oftast en däggdjurscell.

Källa: http://www.ion-silver.com/allt.om.silver.html

oligodynamisk

Hjälpsamt nog har författaren inkluderat en länk om Oligodynamic effect men förmodligen inte läst, alternativt inte förstått den själv.

The oligodynamic effect (from Greek oligos ”few”, and dynamis ”force”) is a biocidal* effect of metals…

Min tolkning: Den oligodynamiska effekten är en gifteffekt på biologiskt material (Underförstått: få atomer/joner av metaller ger ett kraftigt utfall).

De metaller som nämns i artikeln är Aluminium, Antimon, Arsenik, Barium, Vismut, Bor, Koppar, Guld, Bly, Kvicksilver, Nickel, Silver, Thallium, Tenn och Zink.

The metals react with thiol (SH) or amine (NH) groups of enzymes or proteins, a mode of action to which microorganisms may develop resistance. Such resistance may be transmitted by plasmids.

Min tolkning: Metallerna reagerar med thiol– (svavel och väte) eller amingrupper (kväve och väte) i enzymer och proteiner.

Överlägset mest utrymme i texten får silver med kvicksilver på andra och bly på tredje plats. Mängden text är inte nödvändigtvis i proportion till farligheten.

The metabolism of bacteria is adversely affected by silver ions at concentrations of 0.01–0.1 mg/L. Therefore, even less soluble silver compounds, such as silver chloride, also act as bactericides or germicides, but not the much less soluble silver sulfide. In the presence of atmospheric oxygen, metallic silver also has a bactericidal effect due to the formation of silver oxide, which is soluble enough to cause it. Bactericidal concentrations are produced rapidly by adding colloidal silver, which has a high surface area. Even objects with a solid silver surface (e.g., table silver, silver coins, or silver foil) have a bactericidal effect. Silver drinking vessels were carried by military commanders on expeditions for protection against disease. It was once common to place silver foil or even silver coins on wounds for the same reason.

Silver sulfadiazine is used as an antiseptic ointment for extensive burns. An equilibrium dispersion of colloidal silver with dissolved silver ions can be used to purify drinking water at sea. Silver is incorporated into medical implants and devices such as catheters. Surfacine (silver iodide) is a relatively new antimicrobial for application to surfaces. Silver-impregnated wound dressings have proven especially useful against antibiotic-resistant bacteria. Silver nitrate is used as a hemostatic, antiseptic and astringent. At one time, many states required that the eyes of newborns be treated with a few drops of silver nitrate to guard against an infection of the eyes called gonorrheal neonatal ophthalmia, which the infants might have contracted as they passed through the birth canal. Silver ions are increasingly incorporated into many hard surfaces, such as plastics and steel, as a way to control microbial growth on items such as toilet seats, stethoscopes, and even refrigerator doors. Among the newer products being sold are plastic food containers infused with silver nanoparticies, which are intended to keep food fresher, and silver-infused athletic shirts and socks, which are claimed to minimize odors.

OBS: Jag har fetat en avgörande passage.

Ingenstans i artikeln undantas effekter på det författaren kallar ”värdcellerna – oftast en däggdjurscell.”

Om du har länkar till seriösa källor som stöder påståendet eller upptäcker fel i det jag skriver, kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner?

Fortsättning följer.


*) A biocide is defined in the European legislation as a chemical substance or microorganism intended to destroy, deter, render harmless, or exert a controlling effect on any harmful organism by chemical or biological means. The US Environmental Protection Agency (EPA) uses a slightly different definition for biocides as ”a diverse group of poisonous substances including preservatives, insecticides, disinfectants, and pesticides used for the control of organisms that are harmful to human or animal health or that cause damage to natural or manufactured products”. When compared, the two definitions roughly imply the same, although the US EPA definition includes plant protection products and some veterinary medicines.

Min tolkning: Biocider är kemikalier eller mikroorganismer som används för att bekämpa farliga organismer.