Arkiv för kategori ‘fagocytos’

Vid det här laget vet du att lipoproteiner är molekyler som transporterar lipider, fettliknande ämnen, i kroppens vattenrika miljö, lymfa och blod. De bär olika markörer, en kombination av avsändare, innehållsdeklaration och mottagare. Dessa markörer har namn som apoB48, apoB100 och apoA1 men det finns fler.

Lipoproteiner med apoB48 bildas i tunntarmen och transporterar lite större lipider (främst långkedjiga fetter och vitaminer) via lymfan och vidare ut i blodet. De nybildade kallas kylomikroner (chylomicron), är mycket stora och till brädden fyllda med fett som de levererar till celler som visar receptorer, mottagare, som reagerar på apoB48. Allt eftersom krymper de när de levererar ut fettet och blir kylomikronrester (chylomicron remnants) som tas upp och återvinns av levern. Efter 10-12 timmar tar vanligen denna lipidtransport paus till dess du äter igen.

Levern producerar fett ur energiöverskott från passerande kolhydrater och fett. I bästa fall exporteraras allt  via nyproducerat VLDL, Very Low Density Lipoprotein. Det är stort, fettrikt och därmed mycket ”lätt”. Nybildat VLDL bär kännetecknet apoB* men även andra. Under resan delar VLDL ut sitt innehåll och blir IDL, Intermediate Density Protein, men behåller hela tiden sin ”fettflagga” apoB.

När IDL krympt ner till cirka 25-35 nanometer försvinner alla ”apor” utom apoB och i fortsättningen är det fraktioner av något olika storlek av LDL, LowDensity Lipoprotein. De är fortfarande fett-transportörer om än i liten skala. De första två (kanske tre) fraktionerna av LDL dominerar hos friska och återvinns problemfritt av levern. I bästa fall gör ”vården” viss teoretisk skillnad på de två första och resten, Large Buoyant LDL och Small Dense LDL, men räkna inte med att det ska märkas i ett labbprotokoll.

Blodet är en ”farlig” miljö att vistas i, det är syrerikt och innehåller enkla sockerarter** (monosackarider) som gärna ”klibbar fast”*** vid vadhelst det stöter på, t.ex LDL. Levern ”tappar intresse” för modifierat LDL medan makrofager gör det de är avsedda att göra, tar hand om ”olämpligheter” som cirkulerar, såväl oxiderat som glykerat LDL.

Makrofager som föräter sig på oxiderat och glykerat LDL ger samlingar av skumceller. Vid det här laget vet du att det inte är bra, om inte så repetera!


*) Egentligen bör det heta apoB100, men då det fortsättningsvis inte finns någon förväxlingsrisk skriver man enbart apoB. Det finns stora likheter mellan de två varianterna av apoB, den som pryder kylomikroner är 48% av den längre apoB100 som byggs i levern!

**) Monosackariderna är glukos, fruktos och galaktos. Vanligt vitt socker (sukros) är glukos + fruktos, laktos (mjölksocker) är glukos + galaktos. Stärkelse är långa kedjor av glukos. Fruktos är uppåt 10 gånger mer benäget att försockra sin omgivning! Det är fruktos som ger ”naturlig sötma”.

***) Detta kallas glykering (försockring) när det sker slumpmässigt, glykosylering om enzymer styr hur det sker. Detta sker hos alla, men i högre grad hos diabetiker, där mäter man graden av försockring av röda blodkroppar, måttet anges i mmol/L och kallas i labbrapporter HbA1c.

Det läkare och andra slarvigt kallar ”kolesterol” omfattar en mängd olika ”farkoster” som gör det möjligt att transportera fettartade ämnen i kroppens vattendominerade miljö, t.ex. lymfa och blod. De består av membran av fosfolipider* och kallas lipoproteiner. I denna artikel gäller det Low Density Lipoprotein (LDL), slarvigt betecknat som ”det onda kolesterolet”.

I vårdsammanhang mäter man aldrig LDL direkt, det blir istället en uppskattning baserad på några besläktade värden och förutsätter att man inte ätit under 10-15 timmar dessförinnan. Självklart märker man då inte av att LDL finns av minst 5, kanske 7 fraktioner (stadier av ”avveckling”) där de två första är nödvändiga och önskvärda medan de övriga 3-5 fraktionerna ger ökande grad av problem.

The low-density lipoprotein (LDL) oxidation hypothesis gained traction during the 1980s because it was noted that in general, native unoxidised LDL does not cause foam cell formation. In other words, LDL had to become oxidised first in order for atherosclerosis to develop.

Min tolkning: Hypotesen om oxiderat LDL formades under åttiotalet när man noterade att ”färskt” LDL inte förorsakade skumceller. Annorlunda uttryckt, LDL måste oxideras för att atheroskleros, åderförfettning, ska inträffa.

KällaOmega-6 vegetable oils as a driver of coronary heart disease: the oxidized linoleic acid hypothesis– James J DiNicolantonio, James H O’Keefe

Skumceller (foam cells) är ansamlingar av ”överviktiga/feta” makrofager** som konsumerat (försökt eliminera!) för mycket oxLDL (oxiderat LDL) och stupat på sin post. Engelska Wikipedia 

Moreover, oxLDL was found to be higher in patients with CAD compared with normal patients and oxLDL was able to better identify patients at an elevated risk of heart disease. (Referenser 7, 8 och 9 nedan)

Min tolkning: Oxiderat LDL var högre hos patienter med CAD (coronary artery disease, kransskärlssjukdom) och kunde bättre identifiera de med förhöjd risk för hjärtsjukdom.

  • De vanliga kliniska metoder som används idag bortser från att LDL finns i flera fraktionen varav två dominerar stort bland friska men får allvarlig negativ konkurrens av de övriga när det kommer till utveckling av CAD.
  • Vad kan vi göra för att driva på produktionen av oxLDL? (Märk att jag formulerar problemställningen ”åtabak”!)

Fortsättning följer…


*) En fosfolipid är till 2/3 fett och 1/3 ett protein. När de ligger intill varandra där de bildas kommer de att bilda krökta membran där proteinsidan vänds utåt mot den vattenrika miljön. Detta bildar lipoproteiner som fylls med varierande innehåll beroende på var de bildas. Till detta fogas även yttre kännetecken på ursprung och destination.

**Makrofag betyder ”storätare” med uppgift är att ”äta upp” t.ex. bakterier men de ger sig även i kast med oxLDL, något som kan bli dem övermäktig.

7. Holvoet P, Vanhaecke J, Janssens S, et al. Oxidized LDL and malondialdehyde-modified LDL in patients with acute coronary syndromes and stable coronary artery disease. Circulation 1998;98:1487–94.

8. Holvoet P, Stassen JM, Van Cleemput J, et al. Oxidized low density lipoproteins in patients with transplant-associated coronary artery disease. Arterioscler Thromb Vasc Biol 1998;18:100–7.

9. Salonen JT, Ylä-Herttuala S, Yamamoto R, et al. Autoantibody against oxidised LDL and progression of carotid atherosclerosis. Lancet 1992;339:883–7.

Celler är mycket komplicerade strukturer som omges av ett membran, dubbla lager av fosfolipider. En fosfolipid är i stort sett byggd som en triglycerid (fett) med en av de tre fettsyrorna utbytt mot en fosforgrupp.

phospholipid_tvanbrussel

  • Fettsyrorna vänder sig mot varandra och fosforgrupperna utåt.
  • Fosforgrupperna är polära och umgås problemfritt med vatten, avgörande då både cellens inre och omgivning är vattenrik.
  • Fettsyrorna i membranets inre hindrar polära och fosfogrupperna opolära molekyler (lipider, ex. fetter) att passera.
  • Några små molekyler som O2 (syre) och CO2 (koldioxid) tar sig rakt igenom.

Cellmembranet är, i detta skick, som en ”påse” som släpper igenom några gaser men i huvudsak är tätt mot t.ex. vatten och fetter. Inte mycket att ha, eller hur?

Ursprungligen antog man att H2(vatten) passerar via osmos, men Peter Agre, en av Nobelpristagarna i kemi 2003, kunde visa förekomsten av transportproteinet aquaporin som väsentligt ökar kapaciteten.

Utöver dessa finns många andra transportörer som går igenom cellmembranet, en av dem gäller kaliumRoderick MacKinnon delade Nobelpriset i kemi 2003 för sitt arbete om dessa. Nervsignaler och muskelaktivitet är beroende av dessa kaliumkanaler.

Andra specialiserade transportproteiner är olika varianter av GLUT, glukostransportörer, varav GLUT4 reagerar på hormonet insulin.

All passage genom membranet sker inte via specialiserade transportörer, det skulle krävas alltför många för att täcka behovet. Istället finns varianter som sammanfattas under begreppet endocytos.

500px-endocytosis_types_sv-svg

  • Fagocytos innebär att, när cellen kommer i kontakt med ”något lämpligt”, så viker sig cellmembranet runt detta och bildar en bubbla, fagosom, som lämnar cellmembranet på insidan och förenar sig med andra delar av cellens inre som behandlar det efter sitt innehåll. Det är så vita blodkroppar angriper bakterier och dödar dem. Fagocytos brukar beskrivas som att cellen ”äter”. Det gäller inte enbart bakterier utan fungerar även som en städare som tar hand om och återvinner diverse ”skräp”.
  • Vid pinocytos finns inbuktningar i cellmembranet, då och då sluter de sig med innehåll och allt. Detta sker utan särskilt urval, vadhelst som finns i vesikeln följer med. Detta beskrivs som att cellen ”dricker”.
  • Receptorisk endocytos är uttalat selektiv då speciella receptorer fäster vid rätt molekyler och startar bildningen av den bubbla som drar in, avskiljs och därmed levererar molekylen ifråga till cellen.

Motsatsen till de olika varianterna av endocytos är exocytos där förloppet löper från cellens inre och går utåt. Exempel på detta är när en cell har producerat ett protein och exporterar det för vidare befordran. Insulin och andra hormoner är exempel på detta.

  • Pinocytos kan generera problem då den fungerar ospecifikt, den tar in vätska från omgivningen utan att på något känt sätt filtrera bort sådant som är olämpligt. Förmodligen är det en av de processer som gör att närapå allt i vår omgivning kan komma in i vår kropp även om det är meningslöst eller till och med skadar oss.

Om beskrivningen är fel eller överförenklad bortom räddning så hoppas jag att eventuella läsare påpekar och rättar så snart som möjligt i kommentarer eller via mail, adressen finns uppe till vänster.