Arkiv för kategori ‘Vetenskap’

Är du käll- eller okritisk?

Publicerat: 2019-01-07 i källkritik, Vetenskap
Etiketter:

När man försöker ta ställning i en komplicerad fråga där åsikter är starkt polariserade kan det vara förnuftigt att backa lite och fundera några varv extra. Det första man måste fråga sig är om informationen tål rimlig källkritik.

Idag är det vanligt att hämta information från internet, i sig en fantastisk resurs.

  • Med hjälp av internet är det lätt att kommunicera med anhängare av närapå vilken åsikt som helst och känna stöd av tillräckligt många för att man ska bli uppmuntrad. Betyder det att man har ”rätt”?
  • Påståenden med viss åsiktsgemenskap tenderar att klumpa samman, t.ex. i form av länklistor med likartad agenda. Det är vanligt att innehållet i sådana listor kopieras och sprids som ”sanningar” utan att någon, ens av de närmast troende, synar sanningshalten. ”Om många har den åsikten måste det vara sant, eller hur?”

En sådan länklista kan vara oerhört lång och att gå igenom den känns oöverstigligt jobbigt så det får ofta vara. Hur många sådana referenser har du själv kollat upp? En taktik jag testat är att, närmast slumpartat, borra i bakgrunden till ett enskilt påstående och på egen hand försöka värdera dess betydelse. Är det trovärdigt är det plus i kanten men motsatsen bör dig ge anledning att kolla upp ytterligare referenser.

  • Om listan innehåller döda länkar så är den i vart fall inte nyligen uppdaterad, finns flera så sjunker tillförlitligheten ytterligare.
  • Om det är en säljsajt så räkna inte med att eventuell kritik mot dess produkter redovisas.
  • Om det är en artikel, finns referenser till dess bakgrund eller står det bara ”…studier har visat…”? Det senare är  vanligt på säljsajter.
  • Om det är en studie så räcker det inte att läsa abstract om fulltexten finns tillgänglig. Till skillnad från ”äkta vetenskap”, där man försöker testa om en hypotes tål att ifrågasättas, är det legio i närings-, medicin- och liknande sammanhang att göra precis tvärtom, försöka visa att hypotesen (studiens utgångspunkt) går att förena med data man samlat.

Beroende på att mätningar aldrig är exakta, ingående parametrar varierar, den testade individen (människa, djur, bakterie eller vadhelst det kan gälla) har individuella egenskaper kan utfallen variera rejält. Ibland räcker det att data presenteras som grafik för att man ska se tydliga effekter, men ofta kallar man in statistiker som ”knådar” data på diverse sätt så att studiens hypotes förefaller sannolik. Detta kallas ofta ”forskning” och det är sällan/aldrig någon som testar om experimentet kan upprepas med samma utfall.

Numera måste man uppge finansiärer till studier varav många har avsevärt ekonomiskt utbyte om studien passar deras agenda. Det är sällsynt att utfallet av en studie går en finansiär emot. Den forskare som inte ”levererar” lär få svårt att finansiera sin framtid.

Det finns vetenskapligt stöd för att flera koster kan vara bra vid diabetes.

Källa: Kost vid diabetes – Socialstyrelsen

Vad kan det innebära, egentligen? ‘Vetenskapligt stöd’ innebär inte att det är ‘rätt’, bara att studiernas hypoteser fått ett tillräckligt statistiskt underlag för att inte förkastas.

Vad jag förstår har inte de fyra ‘godkända’ kostmodellerna jämförts sinsemellan. Inte heller i egentliga långtidsstudier. Min åsikt är att det inte är rimligt att fyra olika kostmodeller med rätt skilda innehåll ska vara ‘rätta’. De har bara visat sig vara ‘mindre fel’ än de som de, var för sig, har jämförts med.

Vid typ 2-diabetes har lågfettkost respektive måttlig lågkolhydratkost likartade gynnsamma effekter på HbA1c (”långtidssockret”) och kroppsvikt. Det saknas studier av tillräcklig kvalitet för att kunna bedöma långtidseffekterna hos personer med diabetes av mer extrem lågkolhydratkost med högt fettintag, exempelvis så kallad LCHF-kost.

Källa: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering – SBU

Ta två, tre minuter att läsa innehållet! Märk hur utomordentligt bräckligt underlag det fanns när det skrevs 2010, ännu ej uppdaterat.

  • Det finns ett visst vetenskapligt stöd för att grönsaker, baljväxter och fisk är gynnsamma för personer med diabetes. Dessa livsmedel ingår som viktiga beståndsdelar i dagens kostrekommendationer vid diabetes. Litteraturgenomgången har inte funnit underlag för slutsatser om andra centrala komponenter i kostrekommendationerna, som fullkornsprodukter och fettmängd. Inget vetenskapligt stöd har framkommit vare sig för eller emot en ändring av dagens diabeteskostrekommendationer.

”Visst vetenskapligt stöd…”?

  • Så kallad livsstilsbehandling, där råd om kost med reducerat fettinnehåll och ökat fiberinnehåll kombineras med ökad fysisk aktivitet, skyddar mot utveckling av diabetes hos personer som har nedsatt förmåga att ta hand om och omsätta glukos.

En kombination av reducerat fettinnehåll, ökat fiberinnehåll samt ökad fysisk aktivitet. Men inget nämns om de var för sig har effekt. Beror det på att dessa faktorer aldrig studerats var för sig eller, om det skett, inte varit verksamma?

  • Eftersom det saknas studier av tillräcklig kvalitet går det inte att bedöma betydelsen av näringsintagets fördelning under dygnet. Detsamma gäller intag av proteiner respektive fullkornsprodukter. Dessutom saknas det studier av kostens betydelse för livskvaliteten, och för förekomsten av komplikationer från ögon och njurar.

Som du ser, studier av tillräcklig kvalitet saknas. Bland annat vad gäller Livsmedelsverkets och dietisters hjärtefaktor, fullkornsprodukter. I och för sig inget jag förvånas över. I fullkornsprodukter ingår hela det försvarssystem som omger fröerna.

Ironiskt nog finns det tillräckligt vetenskapligt stöd för ett par faktorer, dock med visst förbehåll.

  • Personer som har typ 2-diabetes och som regelbundet konsumerar måttlig mängd alkohol löper lägre risk att insjukna och avlida i hjärt-kärlsjukdom än de som inte konsumerar alkohol. Givetvis måste rådgivning om alkohol ta hänsyn till graviditet eller risk för missbruk. Kaffekonsumenter har lägre risk för hjärt-kärlsjukdom än de som inte dricker kaffe.

För den noggranne nörden finns den systematiska litteraturöversikten tillgänglig.

En epidemiologisk* studie valsar runt i media och sägs visa att en kost med lite kolhydrater förkortar livslängden, kan det vara intressant? Journalister flockas runt den och självklart framgår det tydligt att lågkolhydratkost är dödligt farligt. Författarnas initiala ambition är hyfsat försiktig: ”We aimed to investigate the association between carbohydrate intake and mortality.”

Man vill alltså undersöka en eventuell samvariation mellan matens kolhydrater och dödlighet. Märk väl att association inte betyder att en faktor orsakar ett visst utfall, bara att de förekommer samtidigt.**

Källa: Dietary carbohydrate intake and mortality: a prospective cohort study and meta-analysis

Studien är stor (15428 deltagare, initialt 45-64 år) och har pågått sedan 1987-1989 med en sjätte uppföljning 2016-2017. Vi kan alltså inte ifrågasätta vare sig omfattning eller kort tid men kanske annat.

…did not report extreme caloric intake (<600 kcal or >4200 kcal per day for men and <500 kcal or >3600 kcal per day for women).

Min tolkning: Vid urvalet av deltagare uteslöts de som rapporterade kraftigt avvikande energiintag (utanför 600-4200 kcal för män och 500-3600 kcal för kvinnor)

Jag utgår från att studien var tänkt att pågå under många år och har därför svårt att förstå att man accepterar deltagare som rapporterar neråt och under 500-600 kcal. Det är nog väldigt få människor som klarar sig på under 1000 kcal under en längre tid. En annan uppgift som rimligen kan ifrågasättas är att de 5 olika klassificeringarna av deltagare (baserat på kolhydratintag) i medeltal rapporterade att de åt i intervallet 1558-1660 kcal.

Participants completed an interview that included a 66-item semi-quantitative food frequency questionnaire (FFQ), modified from a 61-item FFQ designed and validated by Willett and colleagues, at Visit 1 (1987–89) and Visit 3 (1993–95)

Min tolkning: Vid första och tredje undersökningstillfället intervjuades deltagarna om sina kostvanor.

Känns det seriöst att basera en 25-årig studie på två kostintervjuer?

Baserat på kolhydratintag (KH) delades deltagarna in i kvintiler (femtedelar) där Q1 åt 37E% KH via 44E%, 49E%, 53E% och upp till 61E% i Q%. Jag använder naturligtvis deras indelning i Q1 till Q5 i fortsättningen.

    • Könsfördelning: Vi vet att män dör tidigare än kvinnor. I denna studie är andelen män i Q1-gruppen 13% större än andelen kvinnor, i Q2 är andelen män lägre, 92%, i Q3 82%, i Q4 72% och i Q5 56%. Nog ser man en tydlig och obruten trend att ju mindre andelen män i en kvintil är desto bättre överlevnad. Överraskad?
    • Diabetes ger komplikationer, en del livshotande. Andelen diabetiker i Q1 är 30% större än i Q5 med en fortlöpande trend däremellan.
    • Rökning är ett välkänt hälsoproblem. Andelen rökare i Q1 är 50% högre än i Q5 med en obruten trend däremellan.
    • Fysisk aktivitet anses vara fördelaktigt för hälsan. I studien redovisas enbart andelen av de mest aktiva i respektive kvintil. Q1 har en andel som är 75% av den i Q5 med en obruten trend däremellan.
    • Hög hushållsinkomst är problematiskt, det finns 50% fler i Q1 än i Q5.
    • Protein är intressant. Q1 äter 20,8E% medan Q5 äter 14,9%, 28,4% mindre.
    • BMI ökar under den första 6-årsperioden med knappa 1 enhet i samtliga kvintiler trots det (uppgivna) mycket begränsade energiintaget.
    • I Q1 är 29% universitetsutbildade mot 22% i Q5 med en kontinuerlig trend däremellan.

Om vi sammanfattar så är det Q1 med framför allt män med högre andel universitetsutbildning och hög hushållsinkomst som äter mycket protein har diabetes, röker och är måttligt fysiskt aktiva som dör tidigare än Q5 som domineras stort av kvinnor med lägre förekomst av diabetes och rökning, lägre utbildning och lägre hushållsinkomst, äter 28,4E% mindre protein och klassas 33% mer fysisk aktiva.

Hur ser du på detta, vilket/vilka är de främsta skälen att Q1 har högre dödlighet än Q5, är det verkligen kolhydraterna?


*) Vid en epidemiologisk studie väljer man ut ett antal personer, mäter och intervjuar dem, för att sedan följa dem under en tid. Detta kallas även en observationsstudie.

**) Det är värt att påpeka att ett faktiskt orsakssamband förutsätter att man kan observera en association. Studien visar kontinuerliga associationer t.ex. kön, diabetes, rökning och fysisk aktivitet.

An ambitious project that set out nearly 5 years ago to replicate experiments from 50 high-impact cancer biology papers, but gradually shrank that number, now expects to complete just 18 studies. Källa: Science

Min tolkning: Ett ambitiöst projekt startade för nära 5 år sedan med avsikt att återupprepa experiment från 50 cancerstudier som fått starkt genomslag. Gradvis har antalet minskat, nu förväntar man att 18 fullföljs.

Den vetenskapliga metoden bygger samman hypoteser till teorier och vidgar på så sätt vårt vetande samtidigt som den eliminerar felaktigheter.

  • Hypoteser är avgränsade tankebyggstenar som utgår från någons ideer. En hypotes skall vara testbar och ge samma utfall givet att ingående parametrar, en eller flera, är samma.
  • Om utfallen varierar trots samma ingångsvärden kan det bero på att hypotesen är felaktig, den anses då falsifierad.
  • En falsifierad hypotes kan förkastas helt eller omarbetas inför ytterligare test.
  • En falsifierad hypotes uppfattas vanligen som ett nederlag, men representerar även det väsentlig kunskap; här finns inget att hämta.
  • En giltig teori består av (ännu!) ej falsifierade hypoteser som samverkar. Med hjälp av en sådan teori kan man förutsäga utfall inom en så snäv felmarginal att slumpen inte spelar någon roll.
  • Om och när en eller flera av de ingående hypoteserna i en teori falsifieras måste de förfinas eller ersättas. Lyckas inte det är hela teorin falsifierad.
  • Vare sig hypoteser eller teorier är slutgiltiga, nya rön kan utvidga eller helt ersätta gamla kunskaper.*

Detta är en kraftigt förenklad beskrivning av ”äkta” naturvetenskaplig forskning. Inom medicin och kostforskning är det långt vanligare att man istället söker stöd för sina hypoteser snarare än sortera ut de felande. Vid en första anblick kan skillnaden förefalla obetydlig, att söka stöd för det man vill visa eller stresstesta en hypotes till dess den eventuellt krackelerar kan väl kvitta?

Skillnaden är enorm! Förutom inom logik och matematik kan man inte bevisa att någonting entydigt är sant.** Att sortera ut osanningar, däremot, är betydligt enklare. Ju fler osanningar vi kan eliminera dess bättre.

  • Antag att hypotesen påstår att om A varierar så påverkas B efter ett förutbestämt mönster. Sker inte det fullt ut (inom försökets och mätningarnas felmarginaler) så är hypotesen osann (falsk) i sträng vetenskaplig anda.
  • Om vi däremot påstår att A orsakar B och mätningar visar en statistiskt säkerställd variation så kan man för den skull inte bortse från att det finns en mellanliggande parameter, C, som överför verkan.
  • Ett utfall anses statistiskt signifikant (säkerställt) om sannolikheten för att det beror på slump är tillräckligt låg. Tyvärr har det blivit vedertaget inom ”hälsosektorn” att acceptera att risken för slump är så hög som 1/20 (5%).
  • Ett självklart krav på vetenskapliga studier är att de ska kunna reproduceras (återupprepas) av andra och, inom felmarginaler, ge samma utfall.

As several scientists told Science last year when the initiative got off the ground, Elizabeth Iorns is tackling a significant problem in biomedical research: the fact that many published studies can’t be repeated, and that many researchers aren’t enthusiastic about simply replicating what someone else has already done. Källa: Science (annat nummer)

Min tolkning: Elisabeth Iorns tacklar ett allvarligt problem, många publicerade studier kan inte upprepas och många forskare är ovilliga att helt enkelt upprepa vad någon redan gjort.

Självklart drog projektet på sig kritik från de ursprungliga författarna samt andra som utgick från att de labb som kontrakterats saknade kompetens och därför skulle misslyckas att nå samma resultat som de ursprungliga.

Kan någon tänka sig andra skäl att inte vilja utsätta sina experiment för risken att vara undermåliga?


*) Ett välkänt exempel är när Einsteins teorier kunde komma tillrätta med Newtons tillkortakommanden vid höga hastigheter och i extremt kraftiga gravitationsfält. För vardagsbruk duger fortfarande Newton utmärkt, men ett lysande undantag är GPS-applikationer.

**) Inte ens matematik är ett perfekt exempel då det bygger på ett fåtal antaganden, axiom, som förefaller ytterst trovärdiga trots att bevis saknas för dem.

På en blogg fann jag ett länktips, alldeles säkert menat för mig. Jag tänker inte citera ordagrant då jag, åtminstone ännu, inte har kontakt med skribenten ifråga. Såhär tolkar jag tipset:

Det kan ligga något i att silverförespråkare länkar referenser från nanosilvertillverkare (och säljare, mitt tillägg). Man förväntar sig att undersökningarna är positiva men också att de ofta är gjorda av förment neutrala laboratorier. Detta följs av en länksamling från ”The Silver Edge” http://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp0oa9Jy47M

Först en liten erfarenhet: Vi fick erbjudande att sälja en produkt som skulle avskräcka ohyra att bosätta sig i huden/pälsen på hundar. Det var en rund aluminiumplatta i myntstorlek som skulle hänga i halsbandet och kontinuerligt hindra att ohyran bosatte sig på hunden, från nos till svanstipp. Alminiumplattan tillskrevs unika egenskaper som, utan att någonsin behöva ”laddas”, kontinuerligt skulle avge någon slags ”energi”. Jag begärde att leverantören skulle sända mig en bibba studier och protokoll som visade effekten, vilket han gjorde.

Påståenden om fantastiska resultat (däremot inga som stöddes av studier) åtföljdes av två rapporter som i förstone verkade seriösa. Det ena, från Spanien, försäkrade att aluminiumplattan inte skulle skada gravida kvinnor som bar den i ett halsband. Den andra, från ett tyskt(!) provningsinstitut försäkrade att plattan var fullständigt ofarlig då den saknade skarpa kanter!

Hur många tar sig tid att ta hem en studie från t.ex. The Silver Edge och faktiskt läsa den? Det finns ingen anledning att låta sig imponeras bara för att det finns mängder av länkar. En enkel men ofta givande taktik är att plocka en helt slumpmässigt och börja borra. Ibland visar det sig att länken är ”död” och om man börjar googla visar det sig att texten inte längre finns. Andra gånger leder länken till andra silversäljare vilket inte heller är ett gott tecken. Placera sådana i ”runda arkivet” men memorera var du fann dem.

Den (för ögonblicket) tredje länken på The Silver Edge drog till sig mitt intresse: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product and Atomic Quantum Clusters of Silver and Gold (Ionosil Study) Klicka och se hur långt du kommer! Tips: Om ordet quantum dyker upp i dessa sammanhang är samma sak som att säga att innehållet med till visshet gränsande sannolikhet är bullshit.

Att länken till Mads Bred Georgsens master thesis är död har säkert logiska skäl. Ett alternativ att komma vidare är att googla på dess rubrik ”Ionic Silver Safety: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product (Ionosil Study)”

Att första länken i söksvaret går till IONOSIL är knappast överraskande, att merparten av de övriga går till silversäljare är också lågoddsare. Men att ingen går till originaltexten är kanske det mest talande.

Att gå igenom en referenslista är inte gjort i ett kvicktag, men mitt förslag är att åtminstone söka reda på -en- studie som finns att läsa i fulltext, där resultatet är relevant och helst motsvarar det rubriken påstår. Att en aluminiumplatta i halsband inte skadar gravida kvinnor och är ofarlig då den saknar skarpa kanter må vara korrekt men är inte relevanta resultat.

Jag vill gärna ha kontakt med tipsaren till The Silver Edge, min mailadress finns uppe till vänster på bloggen. Jag tror vi har en del gemensamt.

Det är nu ett tag sedan jag skrev om kolloidalt silver. Dessa marknadsförs som vattenreningspreparat och domineras till mellan 70 – 90%* av positivt laddade silverjoner, Ag+, resten kan vara kluster av metalliskt silver, vanligen utan redovisning av storlek.** En förespråkare för kolloidalt silver har länkat till en artikel som ”…utan tvekan (är) det bästa jag hittills stött på om KS (kolloidalt silver).” En stor fördel är att man då inte behöver käbbla om artikeln är cherry-picked eller irrelevant för diskussionen.

Citat: ”Här verkar det vara en seriös artikel som handlar om möjliga fysiologiska reaktioner. Inlagring i cellmembran är tydligen en erkänd mekanism.”

Källahttps://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

och

Citat: ”Nu har jag själv läst hela pappret jag länkade till och det är utan tvekan det bästa jag hittills stött på om KS. Författarna verkar till skillnad mot ”kategoriska förnekare” inom det medicinska etablissemanget veta vad de talar om med sina uppenbara kemiska, fysikaliska och fysiologiska insikter. Artikeln tilltalar mig själv som naturvetare och förespråkare för alternativmedicin.”

Mitt förslag är att även du tar hem hela artikeln, dels för innehåll, dels för den omfattande referensförteckningen (88 st). Förespråkare för silveranvändning har ofta ett lösligt förhållande till vetenskapliga referenser och föredrar länkningar till silverförsäljare istället.

Though silver nanoparticles are rampantly used in many medical procedures and devices as well as in various biological fields, they have their drawbacks due to nanotoxicity.

Min tolkning: Trots att nanopartiklar av silver används närmast obegränsat (rampantly) i medicinska och biologiska sammanhang har de nackdelar i form av nanotoxicitet (giftverkan som följer av partiklars ytterst begränsade storlek).

Silvrets antimikrobiella egenskaper har varit kända i åtminstone 2000 år men användningen ökade på 1800-talet och framåt.

It is a well-known fact that silver ions and silver-based compounds are highly toxic to microorganisms which include 16 major species of bacteria [1,2].

Min tolkning: Det är välkänt att silverjoner och silverföreningar är kraftigt giftigt för mikroorganismer vilket inkluderar 16 betydelsefulla arter (species) av bakterier [1,2].

Det råder delade meningar om hur silver fungerar.

Though silver nanoparticles find use in many antibacterial applications, the action of this metal on microbes is not fully known. It has been hypothesized that silver nanoparticles can cause cell lysis or inhibit cell transduction.

Min tolkning: Trots att nanopartiklar används i många antibakteriella sammanhang är dess verkan på mikrober inte fullt känd. Hypoteser menar att silvret kan förorsaka cellnedbrytning (lysis) eller hindrar signalering mellan celler.

Nanosilver används i många sammanhang, t.ex. textilier, elektronik, optik, bakteriedödare och medicinska behandlingar. Silver kan ingå i tandfyllnadsmaterial, beläggningar av medicinska instrument, i vattenfilter, luftrenare, kuddar, respiratorer, strumpor, torkdukar (wet wipes), rengöringsmedel, tvål, shampoo, tandkrämer, tvättmaskiner samt andra konsumentprodukter inklusive sådana för sårbehandling. Uppräkningen är tagen ur artikeln och gäller inte nödvändigtvis svenska förhållanden.

Silver nanoparticles have the ability to anchor to the bacterial cell wall and subsequently penetrate it, thereby causing structural changes in the cell membrane like the permeability of the cell membrane and death of the cell. There is formation of ‘pits’ on the cell surface, and there is accumulation of the nanoparticles on the cell surface [3].

Min tolkning: Nanosilver kan förankra till bakteriers cellmembran, förändra genomsläppligheten döda bakterien. Det bildas ”gropar” där nanosilver ansamlas [3].

Det man syftar på i sista meningen är sannolikt en variant av pinocytos (celler ”dricker”) som finns beskrivet här: https://matfrisk.com/2016/10/12/hur-ater-och-dricker-celler/

The formation of free radicals by the silver nanoparticles may be considered to be another mechanism by which the cells die.

Min tolkning: Silvernanopartiklar antas bilda fria radikaler som dödar celler.

”Alla” har säkert hört att fria radikaler är skadliga och att man bör motverka dem med antioxidanter. Verkligheten är betydligt mer komplex än så, men det kan vara en fördel att veta vad som är gemensamt för fria radikaler.

  • En fri radikal är en atom eller molekyl som av någon anledning saknar en elektron. Den är alltså positivt laddad och dras till vadhelst elektroner i omgivningen som ”sitter lite löst”. En fri radikal är alltså en simpel elektrontjuv och en antioxidant är en elektrondonator.

There have been electron spin resonance spectroscopy studies that suggested that there is formation of free radicals by the silver nanoparticles when in contact with the bacteria, and these free radicals have the ability to damage the cell membrane and make it porous which can ultimately lead to cell death [4,5].

Min tolkning: Avancerade försök visar möjligheten (suggests) att silvernanopartiklar bildar fria radikaler (den positivt laddade silverjonen Ag+) som, i kontakt med cellmembran, förändrar genomsläppligheten*** vilket kan döda cellen.

Fortsättning följer.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner? Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt? ,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivoSilver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier Silver – del 15 – Vad är ppm och mol?Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna? Silver – del 17 – Vad kan hända med silverjoner i blodet?Silver – del 18 – silvernitrat och jonerSilver – del 19 – Bröstcancer i provrör


*) Det finns många tillverkare/leverantörer, naturligtvis med egna beskrivningar av sina produkter, därav variation i  sammansättningen.

**) En vanlig åsikt är att kolloidala silverpartiklar ligger i storleksintervallet 1 – 100 nanometer (1 nM = 10-9M = 0,000000001M). Antalet silveratomer i ett sådant kluster varierar med en faktor 1003 = 1 000 000 mellan dessa ytterligheter, givet att deras inbördes proportioner är lika.

***) Cellmembran är inte täta som plastpåsar utan ”organiserat genomsläppliga”. Fria radikaler kan ställa till stor oreda genom att åstadkomma ”revor”.

Cherrypicking betyder att man metodiskt söker stöd till förmån för ett visst ställningstagande. Det anses vara ett förkastligt tillvägagångssätt då en forskare förväntas vara objektiv inför fakta och redovisa både det som talar för en hypotes/teori lika väl som det som motsäger den.

  • En teori är en sammanhängande kedja/nät av hypoteser (antaganden) och ingen av dem får vara falsk.
  • En teori som ännu, trots seriösa försök, ej är falsifierad (visad vara felaktig) kan utgöra grundval för vidare forskning inom ett område.
  • Om en hypotes som är avgörande för teorin visar sig vara falsk faller teorin som helhet. Ibland kan den räddas av att den falska hypotesen omformuleras och testas i sin nya betydelse.
  • En hypotes som inte har betydelse för en teori ska plockas bort oavsett om den är sann eller falsk.

Mycket av det som uppmärksammas av massmedia bygger på observationer, inte kontrollerade experiment! Detta gör att ingångsparametrarna svajar som granskog i storm och eventuella utfall är så små och blandade att det krävs mycket statistiskt knådande för att alls märka några skillnader.

Med den bakgrunden är det fullt förståeligt om resultaten av epidemiologiska studier (observationsstudier, det jag kallar ”tittepå” i rubriken) ger små utfall som ofta motsäger varandra. Av det skälet finns s.k. metastudier där avsikten är att väga samman flera studier för att på så sätt åstadkomma en slags ”sanning”.

Tro inte för ett ögonblick att ”folk i allmänhet” eller forskare saknar förförståelse (ett mer PK sätt att skriva fördom) eller undgår att förvänta sig ett särskilt utfall. Något som skiljer ut de seriösa
(mer…)

Cherry picking, suppressing evidence, or the fallacy of incomplete evidence is the act of pointing to individual cases or data that seem to confirm a particular position, while ignoring a significant portion of related cases or data that may contradict that position.

Min tolkning: Körsbärsplockning innebär att man fokuserar på data som stöder en speciell åsikt medan man bortser från en betydande mängd data som motsäger åsikten. (Klart förkortat)

Källa: Wikipedia

Seriös vetenskap siktar mot att finna Sanningen. Ett oöverstigligt problem är att vi i lite mer komplicerade fall inte vet när vi nått fram. Den strategi vi med säkerhet kan använda är att gradvis eliminera felaktiga påståenden.

  • Under lång tid fungerade Isaac Newtons lagar utmärkt för att beskriva planeternas rörelser, men så upptäckte man att den innersta planeten, Merkurius, betedde sig märkligt. Först med Einsteins Relativitetsteori fick man de extra faktorer som korrigerar rörelselagarna vid höga hastigheter och i starka gravitationsfält. I grunden är alltså Newtons lagar inte korrekta men duger väl, åtminstone de dagar vi inte använder GPS. Är då relativitetstänket den slutgiltiga sanningen? I dagens läge finns inga etablerade teorier som är ”bättre”, men de kanske kommer framöver.

Grundregeln för seriös vetenskap är att påståenden som falsifieras (motsägs) är falska (osanna). Då jag en gång i tiden läste fysik på Umeå Universitet (men tyvärr glömt det mesta) är jag fortfarande starkt influerad av dess tänkesätt. Inte alla är det, det händer att man stöter på tankar som ”Fysiker, kan man lita på dom? De ändrar sig hela tiden.” Jag kallar det hellre ett förbättrat vetande, idag har vi eliminerat flera osanna påståenden som var försanthållna för bara några år sedan.

Den vetenskapliga metoden kan tillämpas i sammanhang där påståenden alls kan falsifieras. Teorier byggs av ännu ej falsifierade hypoteser och testas med väl definierade ingångsvärden och utfallen mäts med bästa möjliga precision. Så snart utfallen börjar ”svaja” måste både försök och teori kontrolleras och vid behov förbättras eller förkastas. Givet att en teori som är falsifierbar inte ger samma utfall (inom mätmetodernas felmarginaler) i väl kontrollerade försök är den felaktig. Det kan bero på att den i grunden är feltänkt, alternativt att en eller flera av dess hypoteser är felaktiga.

Inom nutrition är det vanligt att man använder en helt annan strategi, man strävar efter att ”bevisa sanningar”. Tyvärr är det alldeles omöjligt, för att veta när man nått sanningen måste man känna till vilken den är.

Det är här Cherry picking kommer in i bilden. Med tillräckligt luddiga hypoteser/teorier och med stor osäkerhet i ingående och/eller utgående mätvärden kan man i princip visa vad som helst. En pionjär inom vetenskap byggd på observationer var statistikern och epidemiologen Austin Bradford Hill (1897 – 1991). Med stor sannolikhet kände han till den ironiska komparationen av lögn: ”Lögn, förbannad lögn och statistik”. Han ställde upp ett antal kriterier för att påvisa samband mellan en antagen orsak och ett möjligt utfall.

Inom progressiva vetenskaper som t.ex. fysik kan debattens vågor gå höga men när förbättrade teorier visat sig bärkraftiga (ännu inte falsifierats) går majoriteten* vidare därifrån. Inom nutrition gäller inte det, när hörde du senast något likvärdigt med Higgs boson eller gravitationsvågor? Där gäller istället Cherry picking av sådant som stöds av många (”konsensus”, avgörande genom röstning, eventuellt i en i förväg utvald församling).

  • För att falsifiera en teori krävs ett enda väl genomfört experiment som motsäger teorin.
  • För att hålla liv i en skakig, felaktig eller luddig teori krävs en shitload av cherry picking, ”Min pappa är starkare än din mamma”

*) Några som gärna håller sig kvar vid felaktiga eller helt ovidkommande påståenden är konspirationsteoretiker. De mer uttalade av dem kännetecknas av att svälja hur många som helst utan problem.

Background: Type 2 diabetes (T2D) is typically managed with a reduced fat diet plus glucose-lowering medications, the latter often promoting weight gain.

Min tolkning: Diabetes typ 2 (sockersjuka) behandlas ofta/vanligen med fettreducerad kost samt blodsockersänkande preparat vilka ofta förorsakar viktökning.

A Novel Intervention Including Individualized Nutritional Recommendations Reduces Hemoglobin A1c Level, Medication Use, and Weight in Type 2 Diabetes Ladda hem och läs, den och många av deras referenser är kostnadsfria.

Detta är en extremt intressant studie med många relevanta frågeställningar och genomfunderade resonemang, väl värd flera blogginlägg. Låt mig börja med bakgrunden, den de sammanfattat i citatets. Men allra först några viktiga begrepp.

  • Diabetes typ 2, sockersjuka, är en nedsatt förmåga att hantera monosackarider i blodet vilket yttrar sig i förhöjda blodsockervärden.
  • Monosackarider är de tre enkla byggstenar som bygger kolhydrater. De är glukos, fruktos* och galaktos. De består av samma tre atomer i exakt samma proportioner (C6H12O6) men sammanfogade på något olika sätt. Det ger dem egenskaper som återspeglas i att vår ämnesomsättning behandlar dem olika.
  • Blodsocker är glukos löst i blodet. Vi har i storleksordningen 5 – 6 liter blod och en frisk person samt även diabetiker med god blodsockerkontroll har ett par, tre timmar efter senaste måltid ungefär 5 gram glukos fördelat i hela blodmängden. Till detta kommer det fruktos och galaktos bidrar med. Diabetiker med blodsockermätare kan räkna med att värdet ganska väl uppskattar antalet gram glukos i blodomloppet.
  • De röda blodkropparna skadas av blodsocker, framförallt i överskott. Redan om det varaktigt är ett par gram extra eller mer kommer på sikt de skador som vården betraktar som en naturlig och ofrånkomlig följd av diabetes.
  • HbA1c mäter omfattningen av hur blodsockret ”kletar fast” vid röda blodkroppar. Du kan ha hört det slarviga begreppet ”långtidsblodsocker”, en vanlig men felaktig beskrivning som till och med vårdens representanter använder.

Låt oss återvända till en del av citatet: ”…typically managed with a reduced fat diet…” Min tolkning: …vanligen behandlad med fettreducerad kost.

Vi vill gärna äta så att vi blir mätta och nöjda. Under begränsad tid kan man medvetet göra våld på detta och tvinga sig att medvetet ”äta mindre”. Hur många klarar av det under en längre tid?

I början på 80-talet fick jag riktigt obehagliga ryggsmärtor under en slalomhelg i Tärna, så allvarliga att jag gav upp flera timmar i förväg. Jag kopplade smärtorna till min dåvarande övervikt och bestämde mig under hemresan för att ”gå ner i vikt” med den metod jag tyckte kändes logisk, ät mindre. På 6 veckor gick jag ner 17 kilo och förblev där under lång tid. Det var inte så jobbigt som jag hade föreställt mig, antagligen gjorde jag ett eller flera rätta val av mat, om än helt omedvetet.

Ryggsmärtorna försvann under samma tid vilket kändes som ett kvitto på att min egen diagnos var korrekt. Senare lärde jag mig den hårda vägen att det var ett av de tidiga skoven av ankyloserande spondylit (morbus Bechterew), en inflammatorisk reumatisk sjukdom.

I mitt fall var det bara 6 veckor med lite mat. Förr eller senare sinar kroppens egna resurser och man måste gradvis övergå till det maten ger. För egen del hade jag hade under dessa 6 veckor förbrukat åtminstone 13 – 15 kilo av min egen fettväv, sammanlagt 97 500 – 112 500 kcal vilket är 2300 – 2650 kcal/dag. Inte så konstigt då att jag klarade av ”svälten”.

Den traditionella behandlingen av diabetes typ 2 föreslår en fettreducerad kost vilket förr eller senare innebär att man kommer att öka på någonting annat. Där finns bara två alternativ, kolhydrater och protein. Protein är inte någon unik form av energi. När man äter mer av dem än kroppen behöver i form av dess byggstenar aminosyror kommer överskottet att rensas från sitt kväveinnehåll och det som återstår blir till ungefär 4/5 glukos och resten ketoner.

I praktiken kommer varje form av fettreducerad kost att på sikt ge en ökad glukosmängd i blodet. Är det smart eller helt enkelt outsägligt dumt?

”…plus glucose-lowering medications, the latter often promoting weight gain.” Min tolkning: …plus en glukossänkande medicinering som ofta ger viktökning.

Glukossänkande mediciner är inte magiska, den som tror det kommer att bli svårt besvikna.

  • De kan dämpa upptaget från tarmen, en av de effekter man ser hos Metformin. Den yttrar sig ofta i ”dålig mage” då glukosen, ackompanjerad med lite extra (lösande) vatten, hamnar i tjocktarmen där bakterier håller party och producerar gas.
  • De kan påverka njurarnas normala återvinning av glukos så att man kissar ut den. Exempel är SGLT2-hämmare som Invokana, Jardiance och Synjardy.**
  • Man kan hämma leverns förmåga att släppa ut glukos ur sitt glykogeninnehåll och därmed indirekt sänka blodsockret. Även detta är en effekt av Metformin.

Om man lyckas öka lever-, muskel– och fettcellernas upptag av glukos utöver sitt egentliga behov måste de obönhörligen göra något åt situationen. Glukos tar oerhört stor plats då varje glukosmolekyl omger sig med 190 vattenmolekyler. I muskel- och leverceller kan de kopplas samman till en kompaktare och inte lika vattenkrävande form av grenade kedjor, glykogen. Det är en variant som liknar växternas stärkelse. Dessa lager är begränsade, de sammanlagda förråden av glykogen är ungefär 2000 kcal (500 gram) men väger ändå nära 2 kilo beroende på vattnet.

  • Det som återstår är att syntetisera fettsyror och ur dessa bilda fett. Det kan ske på många platser i kroppen, inte alla direkt önskvärda. Fett ger oerhört kompakt energi, 9000 kcal/kilo i ren form. I praktiken innehåller lagrat fett ungefär 7500 kcal/kilo om man tar hänsyn till blodkärl och andra strukturer som krävs. Då inget vatten krävs ökar den värmeisolerande effekten, något som överviktiga och feta upptäcker genom att de lätt svettas.

Där har du den enkla logiken bakom deras påstående att ”glukossänkande” medicinering ofta ger viktuppgång. För att slippa skadligt högt blodsocker träder fettsyntesen emellan och ”räddar” dig på kort sikt genom att lagra det du äter för mycket av som fett.

I det långa loppet är fett tyvärr också skadligt, men är inte orsak till diabetes typ 2. Det är en logisk följd av en livsstil som driver utvecklingen från kolhydratintolerant via prediabetiker till fullfjädrad diabetes typ 2.

LCHF, gärna i kombination med förändrade ätmönster som 5:2, 16:8 eller andra varianter av korttidsfasta, är en livsstil som ofta ger normala blodsockernivåer med lite eller till och med ingen medicinering. Inom facebookgruppen Smarta Diabetiker har vi en enkel regel: Ät och mät! Själv vill jag gärna tillägga att det hjälper en del att tänka också. Bli medlem du också, fråga och lär dig av andras erfarenheter och dela med dig av dina.


*) Skoj men likafullt sant: Fruktos är en ketos, den innehåller en ketongrupp. Innebär det att de som är jätterädda för ketoner kommer att sluta äta/dricka sådant som är naturligt sött? (Alltså inte med konstgjorda sötningsmedel.

**) En av de oönskade verkningarna av SGLT2-hämmare gör att FASS rapporterar risk för diabetisk ketoacidos, något som annars bara drabbar insulinberoende diabetiker med uttalad insulinbrist.

Få om ens några sanningar utanför logik och renodlad matematik kan bevisas. Och de förutsätter ändå obevisade axiom i grunden.

När du ser påståenden om bevis när det gäller t.ex. kost och hälsa kan du utgå från att man i bästa fall menar att en studie visat något, givet vissa förutsättningar. Om detta skall ha mer värde än så måste det, givet samma förutsättningar, kunna visas i upprepade försök vilket inte alltid är fallet. Men det är fortfarande inte i närheten av att vara bevisat! En hypotes måste visa bärkraft även med varierande förutsättningar, naturligt inom de gränser där hypotesen antas gälla. Ett enda exempel som inte stöder hypotesen visar att den är felaktig, falsk.

  • Det enda vi kan bevisa är när hypoteser är falska.

Genom att steg för steg eliminera falska påståenden (hypoteser och teorier) avgränsar vi områden där sanningar kan finnas, däremot betyder det inte att sanningen finns där.

Alla studier med nämnvärd komplexitet förutsätter ett antal in- och utgående parametrar, mätvärden. I praktiken är alla behäftade med fel** av olika slag. I bästa fall tar de rent slumpmässigt ut varandra, men det är inget en seriös forskare eller kritiker kan förutsätta, däremot något lekmän och likvärdiga högaktningsfullt sk*ter i om det gynnar upplaga och egna förförståelser. Felmarginaler måste ingå i alla beräkningar och läggs till varandra i de statistiska beräkningarna.***

  • Epidemiologi är en metod som ofta förekommer. Man väljer ut ett stort antal personer som fyller ett antal kriterier, mäter ett antal utgångsvärden och frågar om t.ex. mat- och andra vanor****. Sedan väntar man rätt länge och ser hur livet far fram med dem. Förr eller senare insjuknar ett antal och några dör. Så anstränger man sig rejält för att koppla dessa händelser till den utgångshypotes man hade. Givet att man har tillgång till skickliga statistiker lyckas det för det mesta. Vanligen förstorar man utfallen med enkla medel; om en speciell händelse sker för 1% i en avgränsad del av den studerade gruppen och hos 1,2% i en annan delgrupp så antas det finnas en skillnad som är 20% bättre eller 17,7% sämre beroende på vilken man väljer som referensgrupp. Att skillnaden i absoluta tal är ynka 0,2% är inte tillräckligt säljande. Vanligen låter sig många imponeras av en lång studietid och ett stort antal deltagare. Vad man inte inser är att ”riktiga” samband och mätningar med små fel inte kräver många deltagare. Behov av lång tid, däremot, kan man inte göra så mycket åt.

Ordet bevis andas dags- och populärmedia i samarbete med måttligt kunniga journalister. Tyvärr gäller det även forskare och förmenta experter med begränsade kunskaper eller snabbare tunga/tangentbord än tanke. Den farligaste kombinationen uppstår när småkalibriga ”forskare” och ”experter” tillåts exponera sig i breda media utan att behöva redovisa sina källor.


*) En hypotes är en avgränsad tanke som kan testas. Två men vanligen långt fler hypoteser kan fogas samman till en teori. Inga hypoteser som bygger en teori får visas vara falska (osanna). Om det sker måste den enskilda hypotesen ersättas med en giltig och om det inte sker är teorin som helhet skakig eller rent ut sagt falsk.

**) Så snart mätvärden finns på en kontinuerlig skala, t.ex. temperatur, vikt eller matens diverse egenskaper, finns en ofrånkomlig felmarginal att ta hänsyn till.

***) Uppgift: Säg att du har tre ingående parametrar där felen är +-10%, hur stor maximal variation i utfall kan det bli?

****) Antag att en epidemiologisk studie pågår i 10 år och innefattar 3 tillfällen där man frågar om matvanorna under t.ex. den gångna veckan. Hur stor sannolikhet är att det man svarar är representativt för de övriga 517 veckorna?