Källa: Johan Ehrenberg i ETC
Inför klimatmötet i Paris kan det vara på plats att fundera på vad så kallade utsläpp av växthusgaser innebär och deras faktiska ursprung. Ledaren i ETC av Johan Ehrenberg är en bra, om än inte invändningsfri, sammanfattning.
I ett par tidigare inlägg här på MatFrisk har jag berört kemin bakom kolets kretslopp: Vart tar fettet vägen när du går ner i vikt? och FN:s klimatpanel och vår miljö.
Studien visar att en viktig process för att tarmcellerna ska ta upp fettämnen normalt är rytmiska fenomen i maskarnas tarmar som gör att protoner släpps ut med jämna mellanrum.
– Dessa insikter, i hur protonutsläpp och tarmrörelser spelar en avgörande roll i ämnesomsättning hos rundmaskar, kan vara en viktig del i fortsatt forskning kring ämnesomsättning hos människor, säger Ming Sheng, doktorand vid Umeå centrum för molekylär medicin och författare av avhandlingen.
Protoner är den positivt laddade kärnan av en väteatom. Om en lösning innehåller ett laddningsöverskott av protoner är dess pH < 7 och därmed sur.
Såvitt jag förstår vill man söka mekanismer för att styra/minska upptaget av fett i tarmen, förmodligen med avsikt att påverka övervikt/fetma. Det innebär i praktiken att man tar bort delar av den mat vi äter och för att bli varaktigt nöjda (”mätta”) kommer vi att äta mer av annat istället. Alternativt kör vi med kortare intervall mellan målen, vi äter ett antal mellanmål.
Om äter fettsnålt eller utnyttjar något piller baserat på forskningen ovan så är det mycket sannolikt att vi då kompletterar med kolhydratrika produkter. För att hålla ett måttligt blodsocker kommer en del av dessa kolhydrater att mellanlagras* som fettsyror/fett. Att ha ett fettlager ger ingen mättnadskänsla, fråga vilken som helst med avsevärd övervikt/fetma om de, jämfört med normalviktiga, är mättare.
Sannolikt äter man mer/oftare om maten ger mindre bidrag från fett i tarmen, möjligen kommer det extra ätandet att lagras på oönskade ställen. 10 gram bestående energilagring som fett per dag ger dryga 4 kg extra kroppsmassa** per år.
Med detta sagt vill jag påpeka att jag inte har något emot denna grundforskning.
*) Denna mellanlagring är nödvändig för att undvika skadligt förhöjt blodsocker. Förutsatt att vi kontinuerligt omsätter detta lager i samma utsträckning som det bildas, inte nödvändigtvis samma dag, så ger det ingen bestående kroppsmassepåverkan, vi ökar inte i vikt.
**) 10 gram = 90 kcal ger 32850 kcal/år vilket lagras som 4,38 kg fettväv á 7500 kcal/kg
Källa: The New Yorker
Dessa faktaresistenta människor kan ytligt sett ge intryck av att ha alla nödvändiga förmågor att ta till sig fakta och kunskaper, likafullt saknar de förmågan att bearbeta dem. Dagens informationsrikedom förstärker denna egenskap. De som utvecklar någon form av faktaresistens tycks riskera att den sprider sig okontrollerbart till ständigt nya områden.
Jag har några (få) facebookbekanta som förbluffar mig med gränslös stollighet men behåller dem då de bidrar med skuggor som gör att ljuset framträder. Kämpa på, ni lär inte själva kunna identifiera vilka ni är.
Den som t.ex. ifrågasätter evolutionen frågar efter bevis för att den sker. Vanligen brukar evolutionen beskrivas i termer av positiv anpassning, men den sker ytterst långsamt och under ett ordinärt liv hinner den ”vanliga människan” inte se ett vitten av den. Men evolutionens krafter är så mycket mer aktiva i den ”andra änden” där påtagligt faktaresistenta människor mer eller mindre frivilligt avstår från att lämna ytterligare bidrag till den samlade genpoolen.
Källa: The Darwin Awards
Jag tvivlade aldrig på att Petter Stordalen skulle ändra sig i frågan om bacon- och prinskorvstoppet, men att det skulle ske så utomordentligt snabbt var inte väntat. Jag lider (nåja, ler i mjugg) med alla hans medarbetare som tvingats böja sig i onaturliga vinklar för att motivera inför media och gäster hur klokt baconstoppet var.
Enligt min definition är Petter Stordalen intelligent. Men inte hela tiden.
Vetenskapsradion sände denna morgon (måndag 23 november 2015) ett kort inslag med en forskare som försöker avla fram kor som skall äta gräs och samtidigt ge stora mängder mjölk. Avsikten är att minska mängden kraftfoder.
Källa: Vetenskapsradions nyheter, inslaget börjar efter ungefär 2:35. Ett kort citat:
Jag uppskattar ambitionen att börja utfodra korna med artegen föda. Släpp dem gärna ”på skogen” där de kan ta hand om sly och en och annan sork. Det var i vart fall de kor vi hade i min barndom gärna använde som tilltugg när tillfälle gavs.
Lycka till, professor Kjell Holtenius och medarbetare, 300 kor vid forskningsanläggningen utanför Uppsala.
Än allvarligare blir skillnaderna när man studerar vilka antibiotika som används och hur de ges till djuren i olika EU-länder. I Sverige används mestadels penicillin, som har ett smalt spektrum. Antibiotika förskrivs av veterinär och huvuddelen injiceras till enskilda sjuka djur.
Mönstret i övriga EU är dessvärre helt annorlunda. En färsk studie från det europeiska läkemedelsverket EMA visar att bredspektrumantibiotika, som lättare ger upphov till resistens, används i stor utsträckning. Merparten, i vissa länder över 90 procent, ges till hela grupper av djur vilket indikerar att antibiotika används rutinmässigt för att förebygga sjukdom eller för att öka tillväxten.
Källa: Dagens Nyheter
Man behöver inte vara synsk för att räkna ut reaktionerna, inte heller att Västerbottens-Kuriren lägger uppföljaren bakom en betalvägg.
En halvtaskig mobilbild av en nästan helsida:
Så en reaktion från etnologen Jonas Engman på Nordiska Museet:
Han må vara väl bevandrad i människors beteenden, men hans kemikunskaper är grunda. Politisk korrekthet kräver numera att man skyller regn, rusk, stormar och värme på av människan förorsakade utsläpp av ”växthusgaser”. Till dessa räknas koldioxid (CO2), metan (CH4) samt den överlägset effektivaste av dem alla, vatten i form av ånga (H2O). Lägg märke till att endast tre atomer förekommer, väte, syre och kol, alla tre förutsättningar för liv som vi känner det.
Det är komplett omöjligt att påverka hur mycket syre och väte som finns runt oss, den enda vi i någon mån påverkar är mängden kol som frisätts från miljontals år gamla fossila lager som kolgruvor och olja. När detta kol når jordens yta och atmosfär kommer det förr eller senare att hamna i den följd av kemiska reaktioner vi kallar liv.
Det politiskt korreka klimatalarmister och deras måttligt bildade följare inte inser är att utsläpp och omsättning är två skilda begrepp med bara måttlig överlappning.
Omsättningen är en förutsättning för liv och utsläppen sker från kolgruvor samt gas- och oljekällor. Norrmännen med sina ”miljövänliga” elbilar är/var, räknat per capita, första rangens kolutsläppare. Investeraren Petter Stordalen är norrman, i vad mån hans hotell- och fastighetsimperium finansieras av oljeintressen låter jag andra ta reda på.
Petter Stordalens hotellkedja har gjort avsteg från det traditionella frukostutbudet och slutat att servera bacon och prinskorv.
I Umeå finns ett hotell som serverar efter de nya reglerna.
– Vi vill utmana och bryta många av de traditionella hotellreglerna, säger Kenneth Hultgren, kommunikationsrådgivare för Comfort hotellen.Källa: vk.se
Andra hotell i Umeå gör inga motsvarande ändringar i sina hotellfrukostar.
I Umeå är det hotell Winn som ingår i Comfortkedjan. Reaktionerna från hotellgästerna har inte låtit vänta på sig och det är inte alla som applåderar förändringen. Bacon och äggröra är för många synonymt med hotellfrukost. Nu finns endast äggröran kvar inom nämnda hotellkedja.
– Det är blandade reaktioner. Vissa blir upprörda och vissa har förståelse, säger Ebba Kohl på restaurang Plectrum som sköter frukostserveringen åt Winn.
Antalet alternativa hotellrum i Umeå ökar i snabb takt och det är lätt att uttrycka sitt missnöje genom boka om via mobiltelefonen. Min gissning är att hotellkedjans ekonomiavdelning kommer att ha tydliga åsikter redan efter pågående redovisningsperiod.
Sockersjuka, diabetes typ 2, är i de flesta fall en förvärvad åkomma som beror av livsstil och miljö.
Det har skett en enorm ökning av typ 2-diabetes sedan insulinets upptäckt 1921. Då räknar man med att ungefär 0,1-0,2 procent av befolkningen var drabbade mot dagens 8-10 procent i Sverige och så mycket som 25 procent i Mellanöstern.
Det som förändrats sedan början av förra seklet och mångfaldigat förekomsten av sockersjuka med 40 – 100 gånger är sannolikt livsstil inklusive mat och miljö. Vanligen beskrivs sockersjukan i mycket negativa ordalag och som en ständig utförsbacke mot en förtida inflyttning i den slutliga ”ettan med lock”.
Så dyker en mycket omfattande svensk observationsstudie upp och ger ett helt annat perspektiv, Excess Mortality among Persons with Type 2 Diabetes. Genom vänligt tillmötesgående från NEJM har jag fått tillgång till studien i fulltext.
The excess risks of death from any cause and death from cardiovascular causes among persons with type 2 diabetes and various levels of glycemic control and renal complications are unknown.
Min tolkning: Den totala överdödligheten såväl som den i hjärt- och kärlsjukdomar bland diabetiker typ 2 i relation till blodsockerkontroll och njurkomplikationer är okända.
Studien är daterad 29 oktober 2015, men trots sitt sensationella innehåll har den ännu inte gett något eko vare sig i press eller bland de bloggare jag brukar besöka.
435 361 diabetiker typ 2 i Sverige matchades med 2 117 483 kontrollpersoner med början 1/1 1998 till dess studien avslutades på nyårsafton 2011. De följdes i genomsnitt i 4,6 resp. 4,8 år och i de båda grupperna avled 17,7% respektive 14,5%. Studien innehåller en mängd statistik som går bra att följa men är för omfattande att återge.
The excess risks of death from any cause and cardiovascular death increased with younger age, worse glycemic control, and greater severity of renal complications.
Min tolkning: Överdödligheten ökade bland de yngre, vid sämre blodsockerkontroll samt vid ökad grad av njurkomplikationer.
På min Mac/Chrome går det att förstora tabellen till perfekt läsbarhet, vet ej hur andra kombinationer beter sig.
Man använder HbA1c, ett mått på glykering (spontan försockring, även felaktigt kallat långtidsblodsocker) i blodet som ett mått på blodsockerkontroll. Röda blodkroppar har en livslängd på runt 120 dagar varefter de återvinns och ersätts med nya. Denna kontinuerliga omsättning gör det möjligt att uppskatta graden av blodsockerkontroll under lite drygt den senaste månaden. De enkla sockerarterna glukos och fruktos i blodomloppet kletar gärna fast vid de röda blodkropparna som då skadas och inte längre fungerar som de ska och ökar förekomsten av s.k. senkomplikationer. I denna studie var det genomsnittliga HbA1c-värdet i patientgruppen inledningsvis 54,3 mmol/mol och man valde av någon anledning det mesiga värdet 52 mmol/mol som gräns för ”god blodsockerkontroll”.*
I studien finns översiktliga tabeller över risker i förhållande till åldersgrupper, HbA1c, grad av njurproblem samt ytterligare några samlingsgrupper. Självklart ökar den absoluta dödsrisken med stigande ålder oavsett om man är sockersjuk eller ej, men överraskande nog är dödligheten bland diabetiker äldre än 65 år, utan njurproblem och med HbA1c < 52 mmol/mol* (observera kommentaren längst ner på sidan!) jämförbart eller bättre än för motsvarande kontroller!
I texten nämns blodfettssänkande medicinering (förmodligen avser man statiner) flera gånger. I tabellerna särredovisas inte män och kvinnor, däremot fann jag följande:
Similar hazard ratios were generally found among men and women…
Min tolkning: Generellt var riskerna likartade för män och kvinnor…
En tanke: Kvinnor tenderar att vara ”duktigare” och det är därför troligt att de följer givna råd och recept i större utsträckning än män som dels är slarviga, olydiga och allmänt rebelliska. Om det stämmer, varför är då riskerna jämförbara, har medicinering bara minimal betydelse?
There was also a time interaction, in which the adjusted hazard ratios for death from any cause among patients with diabetes as compared with controls were significantly lower during the last 7 years of follow-up (2005 or later) than during the initial 7 years of follow-up (before 2005) (hazard ratio in the last 7 years of follow-up, 1.13 [95% CI, 1.12 to 1.14]; hazard ratio in the initial 7 years of follow-up, 1.17 [95% CI, 1.15 to 1.19]; P = 0.004 for interaction). Similar results were observed for cardiovascular mortality (hazard ratio in the last 7 years of follow-up, 1.11 [95% CI, 1.09 to 1.12]; hazard ratio in the initial 7 years of follow-up, 1.19 [95% CI, 1.16 to 1.22]; P<0.001 for interaction). Hazard ratios according to age group during the initial 7 years of follow-up and the last 7 years of follow-up for death from any cause and for cardiovascular death are shown in Figure 1.
Min tolkning, i korthet: Det uppträdde även en tidsberoende aspekt, total dödlighet bland diabetiker gentemot kontrollgruppen sjönk under den senare halvan av studien (2005 och senare)
Jag själv började tillämpa LCHF-tänket från och med 17 november 2005 och har följt dess utveckling. Till en början spåddes dess anhängare en bråd död, det fanns till och med vissa dietister som satte en gräns på ett halvår i återstående livstid. Under de första åren hade TV- och radiojournalister svårigheter att uttala LCHF utan att staka sig, i tidningarna fanns alltid ”faktarutor” där diverse auktoriteter förklarade hur vansinnigt det var att äta fett och undvika kolhydrater. ”Hjärnan behöver 120 gram glukos varje dygn, annars…”
Fler och fler anammade LCHF trots denna skrämselpropaganda, även diabetiker typ 2 som upptäckte att blodsockerkontrollen blev så mycket enklare. Frågan nu är om sänkningen i dödsrisken för diabetiker typ 2 efter 2005 har något med LCHF att göra? I vilket fall verkar inte ökningen av smörkonsumtion, mindre margarin, mindre bröd och sockerrika produkter ha varit negativt.
*) Enligt Svensk Förening för Diabetologi är 52 mmol/mol gränsen mellan acceptabel och otillfredsställande blodsockerkontroll.
Med traditionella kostråd (kaloribegränsning, lågfett, fullkorn, fiberrikt och ”långsamma” kolhydrater), medicinering och motion är det inte lätt för en diabetiker typ 2 att hamna bättre än i gruppen ”Acceptabel kontroll”. För att uppnå Optimal kontroll krävs tämligen aggressiv medicinering vilket kan resultera i en energibrist i blodomloppet som oftast beror på hypoglykemi. Genom att begränsa totala mängden kolhydrater i maten minskar insulinbehovet och risken för hypoglykemi avsevärt vilket gör att det är fullt möjligt, till och med ganska lätt, att uppnå optimal kontroll utan att riskera hypoglykemi.
DNA (förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid) eller deoxiribonukleinsyra är det kemiska ämne som bär den genetiska informationen, genomet, i samtliga av världens kända organismer (med undantag av RNA-virus). DNA-molekylens huvudsakliga funktion är att långtidsförvara information som används för organismernas utveckling och funktion. DNA liknas ibland vid ett bibliotek eller ett recept, eftersom det innehåller de instruktioner som behövs för att konstruera cellernas komponenter, RNA och proteiner. De delar av DNA-molekylen som ansvarar för tillverkningen av dessa komponenter kallas gener.
Källa: Wikipedia och Engelska Wikipedia
Alla våra celler bär med sig det omfattande bibliotek som kallas DNA. Det innehåller hela vårt genetiska arv men likaväl som information i ett vanligt bibliotek kan tolkas olika beroende på läsare och andra omständigheter kan uttrycket av den genetiska koden variera beroende på många omständigheter. Läran om denna variation utvecklas snabbt och kallas epigenetik.
Det är mycket populärt att försöka spåra så kallade riskgener för sjukdomar som skrämmer oss och omsätta kunskapen i glänsande valuta.
– Människor som härstammar från Mellanöstern har en större genetisk känslighet för att utveckla diabetes samtidigt som deras kost är mycket rik på kolhydrater. Och det finns ingen tradition att motionera.
Även Kina och Indien har drabbats av en mycket snabb och kraftig ökning av antalet diabetesfall vilket Leif Groop kopplar till den mycket snabba övergången till västerländsk livsstil som skett på bara något årtionde.
Leif Groops forskning har skämtsamt kallats för ”genfiske” och den går ut på att kartlägga olika diabetesgener. De senaste rykande färska resultaten visar på att det vi hittills kallat för typ 2-diabetes kan delas upp i ett antal ganska så olika undergrupper vilket kan få avgörande betydelse för behandlingen av dessa patienter.
Utbyte av ”riskgener” är knappast aktuellt under överskådlig tid, sannolikheten är betydligt större för att medicinindustrin planerar för livslång individualiserad preparatbehandling med dyra patenterade mediciner. Min förhoppning är att man istället använder dessa kunskaper för att med epigenetiskt grundade metoder återföra förekomsten av t.ex. diabetes typ 2, sockersjuka, från nuvarande nivå till de 0,1 – 0,2% som gällde vid 1900-talets början, lägre än så är nog svårt att komma.
Det har skett en enorm ökning av typ 2-diabetes sedan insulinets upptäckt 1921. Då räknar man med att ungefär 0,1-0,2 procent av befolkningen var drabbade mot dagens 8-10 procent i Sverige och så mycket som 25 procent i Mellanöstern.
Enklaste sättet att minska risken för att dra på sig diabetes typ 2 med 40 – 100 gånger bör rimligen vara att försöka imitera den livsstil som gällde för folkets flertal vid förra sekelskiftet.
Ett alternativ som ger god effekt redan nu är att återgå till en livsstil som åtminstone till delar påminner om den som var vanlig före 1921. Det skulle kunna innebära mindre ”sockermat” i form av söta drycker inklusive juice, bröd, pasta och ris, mindre hittepå-fetter, färre mellanmål och mer gräsbeteskött. Ett enkelt men förvånansvärt effektivt tips är att bara handla varor som står nära livsmedelsaffärernas ytterväggar. Av någon anledning hamnar mer skräpmat i butikernas centrum.
Undvik dessutom varor med långa ingredienslistor, beteckningarna light/lätt samt allt som det står nyttigt på. Kombinera gärna med ”lättfasta” i form av någon variant av 5:2-modellen eller liknande.
MatFrisk Blogg 