DNA (förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid) eller deoxiribonukleinsyra är det kemiska ämne som bär den genetiska informationen, genomet, i samtliga av världens kända organismer (med undantag av RNA-virus). DNA-molekylens huvudsakliga funktion är att långtidsförvara information som används för organismernas utveckling och funktion. DNA liknas ibland vid ett bibliotek eller ett recept, eftersom det innehåller de instruktioner som behövs för att konstruera cellernas komponenter, RNA och proteiner. De delar av DNA-molekylen som ansvarar för tillverkningen av dessa komponenter kallas gener.
Källa: Wikipedia och Engelska Wikipedia
Alla våra celler bär med sig det omfattande bibliotek som kallas DNA. Det innehåller hela vårt genetiska arv men likaväl som information i ett vanligt bibliotek kan tolkas olika beroende på läsare och andra omständigheter kan uttrycket av den genetiska koden variera beroende på många omständigheter. Läran om denna variation utvecklas snabbt och kallas epigenetik.
Det är mycket populärt att försöka spåra så kallade riskgener för sjukdomar som skrämmer oss och omsätta kunskapen i glänsande valuta.
– Människor som härstammar från Mellanöstern har en större genetisk känslighet för att utveckla diabetes samtidigt som deras kost är mycket rik på kolhydrater. Och det finns ingen tradition att motionera.
Även Kina och Indien har drabbats av en mycket snabb och kraftig ökning av antalet diabetesfall vilket Leif Groop kopplar till den mycket snabba övergången till västerländsk livsstil som skett på bara något årtionde.
Leif Groops forskning har skämtsamt kallats för ”genfiske” och den går ut på att kartlägga olika diabetesgener. De senaste rykande färska resultaten visar på att det vi hittills kallat för typ 2-diabetes kan delas upp i ett antal ganska så olika undergrupper vilket kan få avgörande betydelse för behandlingen av dessa patienter.
Utbyte av ”riskgener” är knappast aktuellt under överskådlig tid, sannolikheten är betydligt större för att medicinindustrin planerar för livslång individualiserad preparatbehandling med dyra patenterade mediciner. Min förhoppning är att man istället använder dessa kunskaper för att med epigenetiskt grundade metoder återföra förekomsten av t.ex. diabetes typ 2, sockersjuka, från nuvarande nivå till de 0,1 – 0,2% som gällde vid 1900-talets början, lägre än så är nog svårt att komma.
Det har skett en enorm ökning av typ 2-diabetes sedan insulinets upptäckt 1921. Då räknar man med att ungefär 0,1-0,2 procent av befolkningen var drabbade mot dagens 8-10 procent i Sverige och så mycket som 25 procent i Mellanöstern.
Enklaste sättet att minska risken för att dra på sig diabetes typ 2 med 40 – 100 gånger bör rimligen vara att försöka imitera den livsstil som gällde för folkets flertal vid förra sekelskiftet.
Ett alternativ som ger god effekt redan nu är att återgå till en livsstil som åtminstone till delar påminner om den som var vanlig före 1921. Det skulle kunna innebära mindre ”sockermat” i form av söta drycker inklusive juice, bröd, pasta och ris, mindre hittepå-fetter, färre mellanmål och mer gräsbeteskött. Ett enkelt men förvånansvärt effektivt tips är att bara handla varor som står nära livsmedelsaffärernas ytterväggar. Av någon anledning hamnar mer skräpmat i butikernas centrum.
Undvik dessutom varor med långa ingredienslistor, beteckningarna light/lätt samt allt som det står nyttigt på. Kombinera gärna med ”lättfasta” i form av någon variant av 5:2-modellen eller liknande.
MatFrisk Blogg 
När man lyssnar till Tore Scherstén och Karl Arfors i dessa föreläsningar hos Integrativ Medicin tycker jag att de borde vara obligatorisk fortbildning för läkare…
Karl Arfors påpekar hur viktig epigenetiken är för hur generna uttrycks pga hur vi mår.
mLCHFh B-) .
GillaGilla
Genforskning har varit och är fortfarande ett område som är mycket omhuldat, på gott och ont. Som jag ser det är grundforskning viktig för att utvidga vårt vetande, däremot är epigenetiken betydligt mer avgörande för våra liv. Jag menar att gener är en databank vars innehåll tolkas i samverkan med livsstil och miljö.
Vi människor har förvånansvärt begränsat genmaterial, särskilt om vi jämför det med ”enkla” livsformer som maskar och liknande. En schimpans delar 98,5% av arvsmassan med oss, trots det är skillnaderna i flertalet fall hyfsat stora, inte alltid till människans fördel, dock.
Min tro är att det är i de mekanismer som tolkar vårt genetiska material för att bygga och underhålla en människa som är det avgörande och där är epigenetiken en framstående spelare.
Tack för kommentar och länkar / Erik Edlund
GillaGilla