Kolhydraterna har fått dåligt rykte de senaste åren. Men de behövs för att kroppens ska fungera. Om vi inte äter kolhydrater bildar kroppen dem själv – och går in i svältläge.
Källa: Helsingborgs Dagblad – HÄLSA, Publicerad 14 december 2013
Texten i artikeln ovan baseras på en intervju med Eva Warensjö Lemming, nutritionist på Livsmedelsverket. Den är intressant att analysera då den troget följer dagens etablerade ”sanningar” utan att reflektera närmare hur de står upp i ett större perspektiv.
Jag utgår i fortsättningen från att dagens människa är ett djur, en hominid, som evolverat under 2 – 2.5 miljoner år. Hominider är ytligt tämligen lika apor vilket lätt brukar resultera i den brutalt förenklade synen att människor härstammar från apor. Låt vara att vi haft gemensamma förfäder men då de fanns ett par miljoner år eller mer bakåt i tiden så har inte heller vår eventuella närmaste apsläkting förblivit orörd av evolutionen. Detta har skett under lika lång tid vilket innebär att det sammanlagt ligger 4 till 5 miljoner års evolution mellan oss. Att den sedan inte skett symmetriskt (”lika mycket”) efter de olika linjerna må så vara.
Den tidsmässigt absoluta majoriteten av människans evolution har skett innan vi började bete oss som människor och spridas som Egyptens gräshoppor ut från de sannolika ursprungsområdena i Afrika. Av skäl som ännu ej är helt fastlagda lyckades ”vi” bryta oss ut från det ursprungliga utbredningsområdet. Med tiden lyckades människor gradvis behärska och befolka miljöer som var och fortfarande är svåra eller omöjliga att leva i utan överförd kunskap och/eller redskap. Detta förutsatte förmåga att kommunicera samt abstrakt tänkande för att kunna förbereda sig för en framtid med knappare resurser som t.ex. att en sträng vinter följer på en behaglig sommar och en generös skördetid.
Min hypotes är att vi ursprungligen betedde oss som de djur vi var/är. Det finns olika åsikter om människan från början var vegetarian/vegan, karnivor (köttätare) eller omnivor (allätare). Om vi utgår från hur människan fungerar idag så kan vi lätt fastslå att det rena veganalternativet går bort då det är omöjligt att klara sig utan det ”animaliska” vitaminet B12, framförallt för en baby. Tragiskt nog bevisas det om och om igen när okunniga veganföräldrar håller fast vid sin livsstil och dessutom försöker pracka den på sina småbarn som, om det inte upptäcks i tid, dör redan efter veckor eller månader.
Att man kan leva som närmast total karnivor visades av Inuiter, eskimåer, som tillbringade nästan hela sitt liv på och nära snö och havsis och bara under korta tider kunde få tag på föda från växtriket.
Låt oss fundera på vad som krävdes för att leva som vegetarian under den större delen av människans evolution. Vilka vegetabilier kunde tillgodose våra förfäder med nödvändiga näringsämnen under hela året? Frukt och bär finns under en mindre tid av året, så där finns en del av svaret. Ätliga rötter och nötter, kan dom stå för resten? Jag tror knappast att de tidigaste av våra förfäder hade tillräcklig kapacitet att organisera sina liv för att förbereda sig för de knappa matresurser som sannolikt rådde under månader i sträck.
Vi tror gärna att om vi bara slipper den isande vinterkylan så löser sig det mesta. Men de som tittat på några avsnitt av TV-serien Robinson vet att deltagarna lider svårt av näringsbrist mitt i det soliga paradiset och detta efter bara några få dagar/veckor. Hur skulle det vara att leva ett tillräckligt långt liv för att sätta barn till världen och hjälpa dem tillräckligt på väg i den miljön?
Större delen av den yppiga växtlighet som omger människor även på en sådan ”paradisö” är oanvändbara som näringskällor för den människa som lever för stunden som våra tidigaste förfäder alldeles säkert gjorde. Först när vi i mer än tillfällig omfattning (åsknedslag och följande skogsbränder t.ex.) började utnyttja elden för att bereda mat av råvaror som vi egentligen inte kan tillgodogöra oss i rimlig omfattning kunde vegetabilier ge oss ett påtagligt tillskott.
Min hypotes är att våra tidiga förfäder sannolikt levt som omnivorer, allätare, jägare, fiskare och samlare.
Innebär begreppet allätare att vi kan äta ”allt”? Vilka råvaror har vi kunnat göra oss nytta av under den absolut största delen av evolutionen, fram till dess vi började använda elden för matberedning och jordbruk för att organisera och samla grödor i mer koncentrerad form.
Eld ger värme, en förutsättning för att förse många människor med mat.
Människan är det enda djurslag som regelmässigt använder värme för att göra svårsmälta råvaror användbara. Om du tror att det bara är en formell invändning så föreslår jag att du försöker leva minst en hel årscykel utan värmebehandlad mat, dessutom lokalproducerad och inte förvarad i kyl eller frys. Så begränsande det än låter är det faktiskt så alla vilda djur lever världen över. Däremot inte de flesta människor, framförallt inte de ”civiliserade”, de förväntas äta ”varierat” och på bestämda klockslag.
Potatis är ett väldigt nytt tillskott som mat för oss utanför Sydafrika, inklusive oss svenskar. Under många år användes potatisen i Sverige uteslutande för att tillverka alkohol, först efter några års allvarlig missväxt började man använda den på tallriken. Men prova att äta den rå under det kommande året. Nu är inte smaken det stora problemet utan hur mycket av dess näring man kommer åt. Faktiskt ganska noll utan värmebehandling.
Spannmål? Jag får acceptera att du i praktiken kommer att repa dina vippor på ett odlat sädesfält även om om de tidiga människorna säkert skulle behöva traska runt en hel del för att finna nämnvärda mängder innan jordbrukets intåg så sent* som för 10000 år sedan. Sen då, vad gör du med dom vipporna? Inte heller dom kan kroppen använda utan värmebehandling.
Frukt och bär, det måste väl fungera? Javisst, men hur länge? Från skördetiden på sensommaren och en, två, tre månader framöver går det jättebra, men resten av året då?
Nötter? Var hittar du dem i tillräcklig omfattning?
På det sättet kan man gå igenom större delen av dagens ”mat” och finna att utan värmebehandling går den bort. Och ändå är det så ”vi” ätit under den absoluta majoriteten av människans evolution, 50 000 år eller mindre av totalt 2 – 2,5 miljoner år, 98%+!
Men kött och fisk, dom måste man väl koka eller steka för att de skall bli ätbara? Nej, faktiskt inte. Tvärtemot vad veganer och vegetarianer tror är människans mage mycket väl anpassad att ta hand om rått kött utan större problem. Tänk råbiff, sushi och lufttorkad skinka av diverse slag. Råa ägg går alldeles utmärkt, de ingår i hemgjorda glass som vi understundom njuter av.
Inte för att jag tilltalas av tanken på att gnaga i mig en rå älgskånk, men rent näringsmässigt är det en fullträff jämfört med rå potatis.
Allätare innebär att man, som som djurarten människa, kan äta både av karnivora och vegetabiliska råvaror, de senare dock i mycket begränsat urval om man inte har tillgång till värmebehandling, något som ur evolutionssynvinkel har skett helt nyligen**.
*) 10 000 år låter länge, men är bara 1/5 av den tid som gått sedan människan började sprida sig från sitt sannolika ursprungsområde i Afrika. I jämförelse med de 2,5 miljoner år som människans evolution antas ha tagit är det ynka 0,4%. Om människans evolution motsvarar ett dygn, då började ”vi” odla spannmål för knappa 6 minuter sedan.
**) Min hypotes är att människans utbredning förutsatte regelbunden användning av eld.
MatFrisk Blogg 