Arkiv för kategori ‘Spannmål’

I Sundsvalls Tidning pågår en debatt om kost där läkaren Annika Dahlqvist just svarat på Köttfri måndags Jonas Paulsson.

Animalisk kost är bäst - ST

Kommentaren av Björn Abelsson till Annika Dahlqvists artikel fångar mitt öga.

Så det där med att människan ”under hela sin utveckling ätit djur” är nog en ganska liten del av sanningen. I stället är det så att människan de senaste 6000 åren i huvudsak har levt på spannmål och att spannmål fortfarande är den huvudsakliga dieten för majoriteten av världens befolkning.

Det finns ett antal bud om hur länge människans utveckling varat, från 200 000 år till över 2,5 miljoner år. I detta sammanhang blir 6000 år någonstans mellan 0,24 – 3%.

Det var först när vi lärde oss att odla jorden och blev bofasta som vi blev många och kunde utveckla civilisationer. Så länge vi var kringvandrande jägare och samlare var vi få och föga utvecklade.

Så länge vi betedde oss som de djur vi faktiskt är försvarade vi vår plats i hierarkin men så snart ”vi” började överlista naturen kunde vi breda ut oss över Jorden till miljöer där vi annars inte kan överleva. Under min hittillsvarande livstid har Jordens befolkning ökat till mer än det det dubbla.

Den största negativa faktorn är blotta antalet människor vars drömmar sammanfaller med utnyttjande av fossila resurser. Min hypotes är att människans tärande på Jorden så sakta inleddes när vi började använda redskap för att frakta hem resurser över större avstånd än vi kunde bära och tillryggalägga till fots. I min barndom gick kor ”på skogen” under sommaren och många svenskar födde sig på en egen eller näraliggande jordplätt utan att importera vare sig sojaprotein, danskt fläsk eller tysk mjölk.

Enligt arkeologer försämrades hälsa och livslängd ungefär samtidigt som jakt/fiske och samlande övergick i stationärt jordbruk.

Annonser

”I praktiken är det just korna som erbjuder oss den bästa möjligheten att restaurera våra ekosystem och flytta tillbaka överskottet av kol från atmosfären till matjorden där det hör hemma”, skriver Jörgen Andersson och Per Wikholm.

Källa: SvD Opinion, svar på ett vegananstruket inlägg.

Under många årmiljoner har jorden och dess invånare levt under ständigt varierande förutsättningar. I vårt hörn av världen har istider satt ännu ej utplånade spår som skrapmärken på berg och avlagringar av allt från finfördelade mineraler som lera och upp till flyttblock. Trots att den senaste istiden avklingade för runt 10 000 år sedan håller marken fortfarande på att resa sig från bördan, kallat landhöjning. Visst kan det irritera de med strandnära tomter där landhöjningen tvingar ägarna att byta djupgående båtar mot kanoter och vars tomtgränser lämnar strandlinjen för att med tiden hamna i ”andra led” med nya bebyggare närmare vattnet. Att det kommer att dröja rätt många år är en sak, likafullt gnager det.

Dagens problem med klimatförändringar är inte att de sker, det har det alltid gjort, utan att det ingriper i rådande administrativa gränser och etablerade företags förutsättningar och att det sker fort. I veganinlägget angriper man jordbruket och menar att det skall ställa om sig till en renodlad vegetabilieproduktion.

Oavsett vad man odlar på en given markyta kommer större delen av mineralerna i växterna och en hel del av kvävet från marken. Merparten av det för liv helt oundgängliga kolet kommer från luften i form av koldioxid som har ökat under detta århundrade.

En gång i tiden tillämpade bönderna växelbruk mellan olika grödor i kombination med träda och kvävebindande växter för att marken skulle återhämta sig. Samtidigt användes gödsel från boskap för att återföra ytterligare näringsämnen till jordbruksmarken. Under långa tider, till och med ända fram till min barndom, gick korna ”på skogen” och födde sig arteget under den snöfria delen av året. En stor del av gödseln lade man av i skogen men en hel del hamnade i ladugården, dit man återvände på kvällarna. Denna spreds sedan på åkrarna och gav näring till grödorna.

Kor på skog

Kor på skogen, bildkälla

Vegandoktorn vill helt avveckla detta naturliga förlopp vilket innebär en ökad användning av energikrävande konstgödsel. Dagens industrialiserade odlingsmetoder innebär ofta monogrödor vilket förstärker risken för parasitspridning och andra artspecifika problem. Som i och för sig kortsiktigt kan lösas med Monsantos gifter och genmodifierade frön.

Jörgen Andersson och Per Wikholms inlägg är insiktsfullt, men läs även David Stenholz debattinlägg för att förstå hur ensidigt han tänker.

Kolhydraterna har fått dåligt rykte de senaste åren. Men de behövs för att kroppens ska fungera. Om vi inte äter kolhydrater bildar kroppen dem själv – och går in i svältläge. 

Källa: Helsingborgs Dagblad – HÄLSA, Publicerad 14 december 2013

Texten i artikeln ovan baseras på en intervju med Eva Warensjö Lemming, nutritionist på Livsmedelsverket. Den är intressant att analysera då den troget följer dagens etablerade ”sanningar” utan att reflektera närmare hur de står upp i ett större perspektiv. 

Jag utgår i fortsättningen från att dagens människa är ett djur, en hominid, som evolverat under 2 – 2.5 miljoner år. Hominider är ytligt tämligen lika apor vilket lätt brukar resultera i den brutalt förenklade synen att människor härstammar från apor. Låt vara att vi haft gemensamma förfäder men då de fanns ett par miljoner år eller mer bakåt i tiden så har inte heller vår eventuella närmaste apsläkting förblivit orörd av evolutionen. Detta har skett under lika lång tid vilket innebär att det sammanlagt ligger 4 till 5 miljoner års evolution mellan oss. Att den sedan inte skett symmetriskt (”lika mycket”) efter de olika linjerna må så vara.

Den tidsmässigt absoluta majoriteten av människans evolution har skett innan vi började bete oss som människor och spridas som Egyptens gräshoppor ut från de sannolika ursprungsområdena i Afrika. Av skäl som ännu ej är helt fastlagda lyckades ”vi” bryta oss ut från det ursprungliga utbredningsområdet. Med tiden lyckades människor gradvis behärska och befolka miljöer som var och fortfarande är svåra eller omöjliga att leva i utan överförd kunskap och/eller redskap. Detta förutsatte förmåga att kommunicera samt abstrakt tänkande för att kunna förbereda sig för en framtid med knappare resurser som t.ex. att en sträng vinter följer på en behaglig sommar och en generös skördetid.

Min hypotes är att vi ursprungligen betedde oss som de djur vi var/är. Det finns olika åsikter om människan från början var vegetarian/vegan, karnivor (köttätare) eller omnivor (allätare). Om vi utgår från hur människan fungerar idag så kan vi lätt fastslå att det rena veganalternativet går bort då det är omöjligt att klara sig utan det ”animaliska” vitaminet B12, framförallt för en baby. Tragiskt nog bevisas det om och om igen när okunniga veganföräldrar håller fast vid sin livsstil och dessutom försöker pracka den på sina småbarn som, om det inte upptäcks i tid, dör redan efter veckor eller månader.

Att man kan leva som närmast total karnivor visades av Inuiter, eskimåer, som tillbringade nästan hela sitt liv på och nära snö och havsis och bara under korta tider kunde få tag på föda från växtriket. 

Låt oss fundera på vad som krävdes för att leva som vegetarian under den större delen av människans evolution. Vilka vegetabilier kunde tillgodose våra förfäder med nödvändiga näringsämnen under hela året? Frukt och bär finns under en mindre tid av året, så där finns en del av svaret. Ätliga rötter och nötter, kan dom stå för resten? Jag tror knappast att de tidigaste av våra förfäder hade tillräcklig kapacitet att organisera sina liv för att förbereda sig för de knappa matresurser som sannolikt rådde under månader i sträck.

Vi tror gärna att om vi bara slipper den isande vinterkylan så löser sig det mesta. Men de som tittat på några avsnitt av TV-serien Robinson vet att deltagarna lider svårt av näringsbrist mitt i det soliga paradiset och detta efter bara några få dagar/veckor. Hur skulle det vara att leva ett tillräckligt långt liv för att sätta barn till världen och hjälpa dem tillräckligt på väg i den miljön?

Större delen av den yppiga växtlighet som omger människor även på en sådan ”paradisö” är oanvändbara som näringskällor för den människa som lever för stunden som våra tidigaste förfäder alldeles säkert gjorde. Först när vi i mer än tillfällig omfattning (åsknedslag och följande skogsbränder t.ex.) började utnyttja elden för att bereda mat av råvaror som vi egentligen inte kan tillgodogöra oss i rimlig omfattning kunde vegetabilier ge oss ett påtagligt tillskott.

Min hypotes är att våra tidiga förfäder sannolikt levt som omnivorer, allätare, jägare, fiskare och samlare.

Innebär begreppet allätare att vi kan äta ”allt”? Vilka råvaror har vi kunnat göra oss nytta av under den absolut största delen av evolutionen, fram till dess vi började använda elden för matberedning och jordbruk för att organisera och samla grödor i mer koncentrerad form.

eld

Eld ger värme, en förutsättning för att förse många människor med mat.

Människan är det enda djurslag som regelmässigt använder värme för att göra svårsmälta råvaror användbara. Om du tror att det bara är en formell invändning så föreslår jag att du försöker leva minst en hel årscykel utan värmebehandlad mat, dessutom lokalproducerad och inte förvarad i kyl eller frys. Så begränsande det än låter är det faktiskt så alla vilda djur lever världen över. Däremot inte de flesta människor, framförallt inte de ”civiliserade”, de förväntas äta ”varierat” och på bestämda klockslag.

Potatis är ett väldigt nytt tillskott som mat för oss utanför Sydafrika, inklusive oss svenskar. Under många år användes potatisen i Sverige uteslutande för att tillverka alkohol, först efter några års allvarlig missväxt började man använda den på tallriken. Men prova att äta den rå under det kommande året. Nu är inte smaken det stora problemet utan hur mycket av dess näring man kommer åt. Faktiskt ganska noll utan värmebehandling.

Spannmål? Jag får acceptera att du i praktiken kommer att repa dina vippor på ett odlat sädesfält även om om de tidiga människorna säkert skulle behöva traska runt en hel del för att finna nämnvärda mängder innan jordbrukets intåg så sent* som för 10000 år sedan. Sen då, vad gör du med dom vipporna? Inte heller dom kan kroppen använda utan värmebehandling.

Frukt och bär, det måste väl fungera? Javisst, men hur länge? Från skördetiden på sensommaren och en, två, tre månader framöver går det jättebra, men resten av året då?

Nötter? Var hittar du dem i tillräcklig omfattning?

På det sättet kan man gå igenom större delen av dagens ”mat” och finna att utan värmebehandling går den bort. Och ändå är det så ”vi” ätit under den absoluta majoriteten av människans evolution, 50 000 år eller mindre av totalt 2 – 2,5 miljoner år, 98%+!

Men kött och fisk, dom måste man väl koka eller steka för att de skall bli ätbara? Nej, faktiskt inte. Tvärtemot vad veganer och vegetarianer tror är människans mage mycket väl anpassad att ta hand om rått kött utan större problem. Tänk råbiff, sushi och lufttorkad skinka av diverse slag. Råa ägg går alldeles utmärkt, de ingår i hemgjorda glass som vi understundom njuter av.

Inte för att jag tilltalas av tanken på att gnaga i mig en rå älgskånk, men rent näringsmässigt är det en fullträff jämfört med rå potatis.

Allätare innebär att man, som som djurarten människa, kan äta både av karnivora och vegetabiliska råvaror, de senare dock i mycket begränsat urval om man inte har tillgång till värmebehandling, något som ur evolutionssynvinkel har skett helt nyligen**.


*) 10 000 år låter länge, men är bara 1/5 av den tid som gått sedan människan började sprida sig från sitt sannolika ursprungsområde i Afrika. I jämförelse med de 2,5 miljoner år som människans evolution antas ha tagit är det ynka 0,4%. Om människans evolution motsvarar ett dygn, då började ”vi” odla spannmål för knappa 6 minuter sedan.

**) Min hypotes är att människans utbredning förutsatte regelbunden användning av eld.