Arkiv för kategori ‘gastrostomikateter’

Kvinnor på högproteinkost – uppföljning

Publicerat: 2016-10-15 i Artegen föda, Blodsocker, gastrostomikateter, Insulin, Kort om studier, nedsatt insulinsvar, nedsatt insulinsvar
Etiketter:,
0

Jag fick följande relevanta kommentar på facebook:

Hur kommer det sig att högproteinarna gick ner i vikt om insulinprod. stimulerades? Det verkar inte i linje med ”insulinteorin” att låg insulinnivå är nödvändigt för viktnedgång.

Min åsikt i korthet är att om man sänker energiintaget tillräckligt mycket under tillräckligt lång tid leder det alltid till viktnedgång. Problemet är att det är svårt att göra det varaktigt med förhöjt insulin men ganska lätt om insulinet håller sig i styr.

Studien är High-Protein Intake during Weight Loss Therapy Eliminates the Weight-Loss-Induced Improvement in Insulin Action in Obese Postmenopausal Women i Cell Reports

The effect of increased protein intake per se on weight-loss-induced changes in insulin sensitivity and glucose homeostasis are not known because of the confounding effects of differences in weight loss and food selection and overall diet composition…

Min tolkning: Effekten på insulinkänslighet och glukoshomeostasen på grund av ökat proteinintag (i andra studier) är inte känd på grund av variationer i viktnedgång och den övergripande sammansättningen av maten.

Dom samlar omfattande information från andra studier och lägger den till grund för den egna, lite som en orienterare med flera kartor och kompasser för att ta sig igenom terrängen. Inte fel i det, bättre med grundlighet än slapphet. Men trots att man konstaterar att proteiner ökar insulinfrisättning så grottar man ner sig i diverse hormoner. Lite som att orienteraren hamnar i en buske och går bort sig bland grenar och löv.

Min kortfattade åsikt om en proteinmängd som överstiger grundbehovet är som följer:

Proteiner byggs främst av aminosyror och spjälkas åter till dessa under matsmältningen. Dessa aminosyror används sedan för att bland annat bygga kroppens strukturer, hormoner och enzymer.

Det som inte förbrukas i den processen bryts ner till energigivare, glukos och ketoner, samtidigt som det kväve som är ett kännetecken för aminosyror avges i urinen. Det finns alltså ingen unik ”proteinenergi”, det mesta av överskottet bildar blodsocker (glukos), en mindre del ketoner. (Ur föregående inlägg)

Det de fick äta under det dryga halvåret som studien omfattade var följande:

All subjects were provided with a base diet of frozen entrees (eLiving meals, Morrison Healthcare; Lean Cuisine, Nestlé USA; Revel Kitchen) for lunch and dinner. For breakfast, subjects consumed two energy bars (NuGo Nutrition) per day. Subjects in the WL-HP diet group also consumed two servings of a whey protein isolate (Unjury, ProSynthesis Laboratories) per day, whereas subjects in the WL group consumed snacks that provided mostly carbohydrates and fat (in proportion to their contribution to total non-protein dietary energy content of the base diet; i.e., $63 and 37%, respectively) instead. Additional calories needed to meet each subject’s total energy and macronutrient requirements were consumed as fruits, vegetables, dairy products, and starches.

Alla deltagare (även kontrollgruppen?) fick en ”base diet” av frozen entrees* från Nestlé till lunch och middag. Som frukost fick de två energy bars från NuGo Nutrition. Högproteingruppen fick vassleprotein medan normalproteinarna fick snacks bestående av i huvudsak kolhydrater och fett. Resten av energi- och makronutrientbehovet fylldes genom frukt, vegetabilier, mejeriprodukter samt stärkelse.

Artegen är maten definitivt inte.

*) Såvitt jag förstår är det samma eller åtminstone lika de frysta färdigrätter med vackra bilder som inte särskilt liknar innehållet, 5 för 100:-

ACKNOWLEDGMENTS (i utdrag) S.K. (Samuel Klein) is a shareholder of Aspire Bariatrics and has served on scientific advisory boards for Takeda Pharmaceuticals and Novo Nordisk.

Länk till Aspire Bariatrics / Aspire Assist och en intervju med Samuel Klein på YouTube

Även andra marknadsför liknande metoder, länk till ett tidigare inlägg.

Ätstörning inspirerar viktnedgångsbehandling

Publicerat: 2015-04-19 i övervikt, fetma, gastrostomikateter, Matvanor
Etiketter:, , ,
0

Malmöföretagare bakom ny behandling av sjuklig övervikt

Entreprenören bakom Malmöbolaget Mina Medical är både säljare av en ny behandling av sjuklig fetma, och första patienten som testat metoden. 

Inom några år räknar Mikael Cederhag och medgrundaren Ina Nissen med att behandla lika många sjukligt överviktiga i Norden som i dag får en gastric bypass.

Källa: HD-Sydsvenskan

Gastroskopikateter

Bilden: Exempel på en PEG, inte identiskt med den i överviktsbehandlingen.

Man tömmer via en gastrostomikateter och slang 1/3 av maginnehållet i toaletten en halvtimme efter måltiden. Rätt jämförbart med när bulimiker stoppar fingrarna i halsen och provocerar fram kräkning för att kompensera för att man ätit för mycket. Det senare räknas som en allvarlig ätstörning, det förra kallas ”behandling”.

  • Om medelsvensson av olika anledningar* dumpar 30 kilo mat per år genererar det upprörda artiklar som, med rätta, hävdar att vi måste stoppa matsvinnet.
  • Om man tömmer 1/3 av maginnehållet för att kompensera störda ätvanor kallas det ”behandling”.

Mina funderingar:

I magsäcken hamnar det som tidigare legat på skilda fat, och utsätts för saltsyra för att denaturera, ”veckla ut”, nystan av proteiner så att deras aminosyror utsätts för proteinspjälkande enzym, pepsin. Kolhydrater påverkas knappt alls då enzymet amylas från saliven inte fungerar i den sura miljön, de förblir lösta i det vattenrika maginnehållet.

Fetter har lägre densitet än vatten och kommer med stor sannolikhet att koncentreras i de övre lagren av maginnehållet. Om man tömmer 1/3 av volymen är det sannolikt en högre koncentration från någon av dessa densiteter, vilken?

*) ”Bäst före-datum” tolkas av många som ”död efter” och innebär ett slöseri av stora mått, sanktionerat av myndigheter som inte tilltror människor att ta självständiga beslut. Törs man äta maten efter bäst-före-datum? 7 frågor till mikrobiologen!