Arkiv för kategori ‘Okategoriserade’

Låt säga att du stöter på ett eller flera ord vars betydelse du inte känner. Tar du dem till dig eller försöker du borra i vad de egentligen kan innebära? Då andra tipsar om The Silver Edge som en källa till information om silverprodukter (jo, jag kände mycket väl till sajten sedan tidigare) så tar jag följande exempel därifrån:

Källa: The Silver Edge, Clinical Studies and Reports

Inte helt oväntat kommer man till en bild av en text, inte till textkällan. Googla gärna vidare och tipsa mig om ni finner något väsentligt. Vilka är då de ord jag tror att de flesta inte känner till alternativt har diffusa uppfattningar om?

Nanoscalar-Oligodynamic Silver Ions

Silver är inte obekant, men det får vara kvar för att inte förrycka sammanhanget. Vilket intryck får du av detta? Känns meningen vetenskaplig, pålitlig, informativ eller kanske obegriplig? Låt oss bena lite i dess betydelse.

  • Ions: Joner är atomer eller molekyler med en elektrisk laddning. Det kan bero på elektronbrist eller –överskott. Silverjoner har tappat 1 av sina 47 elektroner vilket gör jonen, Ag+, positivt laddad.
  • Det är inte självklart att positiva joner dras till negativa, ett exempel är natriumklorid, NaCl. Löser du salt i vatten kommer du att få fria Na+ och Cl, om och när vattnet dunstar bort får du saltkristaller igen.
  • Om Ag+ hamnar i en saltlösning tillräckligt nära en Cl kommer de obönhörligen att attraheras till varandra och bilda svårlösligt silverklorid, AgCl. Vid 50 graders temperatur kan maximalt 0,0052 gram lösa sig i 1 liter vatten, mindre när temperaturen är lägre.
  • En silveratom/jon är cirka 160 pm/picometer liten. 1 pm = 1 x 1012 meter och 1000 pm = 1 nanometer, nm. Som jämförelse har gult ljus våglängden 565 – 590 nm.
  • Nanosilver anses ligga i storleksintervallet 1 – 100 nm vilket innebär att det krävs ungefär 6 silveratomer/-joner för att nå upp till det minsta måttet. (Detta är bara ungefärliga uppskattningar för att ge en uppfattning av storlekar, kemister och andra med specialkunskaper om kristallstrukturer är välkomna med exakta uppgifter.
  • Det innebär att du kan strunta i ”nanoscalar” i detta sammanhang, det är ändå jonens storlek som är avgörande.

Så återstår då ordet Oligodynamic. Jag har skrivit om det tidigare Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?

  • Oligo kommer från grekiskan och syftar på fåtal.
  • Dynamic har även det ett grekiskt ursprung och syftar på kraft.
  • Oligodynamisk innebär alltså att det krävs få av något för att ge en stor effekt.

The oligodynamic effect (from Greek oligos ”few”, and dynamis ”force”) is a biocidal* effect of metals…

Min tolkning: Den oligodynamiska effekten är en gifteffekt på biologiskt material (Underförstått: få atomer/joner av metaller ger ett kraftigt utfall).

Min uppfattning är att rubriken Nanoscalar-Oligodynamic Silver Ions är utformad för att förvirra och dölja innebörden. Varför gör man så? Källan är/var ett företag som säljer silverprodukter, hur pålitligt är det?


*) A biocide is defined in the European legislation as a chemical substance or microorganism intended to destroy, deter, render harmless, or exert a controlling effect on any harmful organism by chemical or biological means. The US Environmental Protection Agency (EPA) uses a slightly different definition for biocides as ”a diverse group of poisonous substances including preservatives, insecticides, disinfectants, and pesticides used for the control of organisms that are harmful to human or animal health or that cause damage to natural or manufactured products”. When compared, the two definitions roughly imply the same, although the US EPA definition includes plant protection products and some veterinary medicines.

Min tolkning: Biocider är kemikalier eller mikroorganismer som används för att bekämpa farliga organismer.

Annonser

”Förbränningen” hos en rejält överviktig/fet är nog lika stor eller till och med större än hos en smärt som tränar rimligt mycket. Jag tror inte att normalviktiga eller smärta kan föreställa sig hur fysiskt ansträngande det är att 24/7 bära en viktväst som väger 20-30-40 kg eller mer.

Jag tänker inte avråda från icke belastande fysisk träning, men tror att det som bibehåller övervikt/fetma är att man ständigt förnyar den genom att man har avsevärd förbättringspotential i sina matvanor. I klartext; man äter rejält fel!

LCHF fungerar bland annat genom att du äter/metaboliserar (förbränner) mer fett. Det låter kontraintuitivt, men på något sätt måste du ”lära” din kropp att metabolisera fett, det är enda sättet att utnyttja det du redan bär på. Se fett i maten som ett slags ”träningsredskap”. Med tiden, när din kropp är ”certifierad fettförbrännare” och du fortfarande har fettväv i överskott, så kan/bör du dra ner på mängden.

Att koncentrera sig på lågkalorikost låter logiskt, men brukar spricka på att den åtföljs av hunger, ibland fullständigt oemotståndlig. Under vissa omständigheter, t.ex. påtvingad svält, i kliniska experiment under strikt övervakning eller med GBP (magkirurgi) kan det fungera. Märk väl att många koststudier jämför ad libitum LCHF (ät så mycket du vill) och alternativ med kaloribegränsning. Vanligen brukar resultaten med LCHF vara i paritet med eller bättre än de andra.

Med lågkalorikost men en kropp som inte gärna förbränner fett kommer den att dra ner på förbrukningen istället, något du definitivt inte vill. Om och när du faller för matfrestelser efter att ha ”svältbantat” är risken stor att du går upp i vikt, jojobantning. TV-s freak show Biggest Loser visar otaliga exempel på detta.

Mina förslag är att lära din kropp att använda fett, med tiden kan du ändra dina ätmönster till 5:2, 16:8 och dygnsfasta (googla för mer info). Till detta kan du naturligtvis foga fysisk träning, men dess verkan på just viktnedgång är tveeggad, sannolikt ökar din aptit. Dessutom tar det lång tid att träna bort det som tar minuter att ”unna sig”.

Du kan ta del av mängder av erfarenheter i facebookgrupperna Smarta Diabetiker och Smarta diabetikers recept.

Womens Health Initiative (WHI) initierades 1991 och fokuserade helt på kvinnor. Man engagerade sjuksköterskor, då de ansågs intresserade av sin hälsa samt förhoppningsvis vara tillförlitliga rapportörer. Det senare inte minst viktigt då avvikande utfall av studier ofta skylls på att deltagarna inte är fullt ut trovärdiga. En dietist uttryckte sig ungefär såhär: ”Jag skulle vilja sitta på deras axel och se hur de verkligen äter”.

Med data från WHI har många studier gjorts och den jag fokuserar på här är Low-Fat Dietary Pattern and Weight Change Over 7 Years som publicerades i januari 2006.


Bilderna är tyvärr blurriga, men bättre finns att se via länken ovan.

  • Kontrollgruppen om 22083 kvinnor fullföljde de 7 åren och avslutade med en energiförbrukning som var 240 kcal/dag mindre än vid starten där den ändå var förvånansvärt låga 1789 kcal.
  • Interventionsgruppens 14246 fullföljare (de som lydigt följde lågfettråd och annat jobbigt, som t.ex. öka fysisk aktivitet med 10%) började med närmast identisk energiförbrukning och sänkte den med 340 kcal/dag.

Inget säger att detta var typiska siffror under de 7 åren, det är såvitt jag förstår inlednings- och slutvärden. Däremot gjordes intervjuer om mat och motionsvanor under studietiden så jag väljer att acceptera dem som typiska.

  • I kontrollgruppen minskade den genomsnittliga energiförbrukningen 240 kcal x 365 dagar/år x 7 = 613 000 kcal, motsvarande drygt 81 kg fettväv. Enligt diagrammet nedan ökade de mindre än ett halvt kilo. Kaloriräknandet missade målet med 81,5 kilo.
  • Interventionsgruppen var ännu mer drastiska, där minskade de 340 x 365 x 7 = 868 000 kcal, motsvarande dryga 115 kg fettväv. Enligt diagrammet nedan gick de ner knappa halvkilot. Kaloriräknandet missade målet med 114,5 kilo.

Diagrammet till vänster sammanfattar alla deltagare som fullföljde från start till mål.

Detta är den krassa verkligheten, de ofyllda cirklarna visar kroppsvikten för kontrollgruppen under de följande kalenderåren, de fyllda gäller interventionsgruppen.

Så utomordentligt mycket väsen för så utomordentligt ingenting!

Min sammanfattning: Den mat vi äter kännetecknas av många parametrar (egenskaper) varav dess energiinnehåll (kalorier) är underordnad andra som är långt mera betydelsefulla. En del tuggor bär med sig meddelanden som ”Gör om och spara mig!”, andra ”Använd mig genast, jag är redo!”

Tidigare om kaloriräknande: Räkna kalorier eller inte?

Idag läser jag ett inlägg på webben om ”strukturerat vatten”, ”vattens minne” och liknande. Detta samt svar och funderingar runt om gör mig både road och bedrövad. Det förra utan goda skäl, det senare för att så många uppenbarligen inte har grundläggande naturrelaterade kunskaper från skolan.

En av inbillningarna är att vatten har kvar ett minne av ämnen som en gång var löst i det vilket kvarstår som störningar i en förment vattenstruktur även om det renas. Driver man tesen vidare innebär det att varje klunk vatten man dricker innehåller ”minnen” av allt det någonsin kommit i kontakt med. Begreppet rent vatten upphör att existera, allt är i olika grad förorenat, det är illa och kommer att bli värre.

Inspirerat av detta och som tankeexperiment har jag räknat på två tänkbara ”vattenexempel”. Du kommer att finna att du har närkontakt med helt andra tider men om det påverkar dig eller ej är din ensak. Det blir en del matematik, men de egentliga uträkningarna lägger jag i fotnötter under strecket.

  • Jordens yta är 510 072 000 kvadratkilometer vilket blir bra nära 5,1 x 1020 kvadratmillimeter. *
  • Antag någon som under 32 år drack i runda slängar 1,5 liter vatten per dag = 17250 liter totalt. Mindre lär det inte ha varit, snarare mer, kanske beroende på värme eller annat. Det blir åtminstone 5,76 x 1029 vattenmolekyler. **)
  • Antag att denne dör i början av fjärde årtiondet av vår tideräkning och vattnet ingår i korta kretslopp (andning och svett till atmosfären) eller längre (infiltration i marken). Under de dryga 1980 år som förflutit har en stor del av dessa vattenmolekyler bildlikt spritts för många vindar och kan, åtminstone teoretiskt, återfinnas mest överallt.
  • Anta att vattenmolekylerna vid det här laget är jämnt spridda över jordklotet. Då finns 1 150 000 000 av dessa vattenmolekyler på varje kvadratmillimeter av Jordens yta. ***

Att större delen hamnar i oceaner och andra vattendrag må vara hänt, så länge de tillhör ytvattnet kan de återvända till atmosfären och med tiden lämna små bidrag till att släcka din törst, ingå i din kropp eller, likt orkanen Katrina eller tsunamin i Indiska Oceanen, föröda människors liv.

  • En historiskt ökänd person lät bränna sig i en granatgrop efter att ha begått självmord den 30 april 1945 i en bunker i Berlin.
  • Låt oss anta att han var en ordinär person på 70 kilo med ett vatteninnehåll om 42 liter. Om du har andra uppfattningar om siffrorna så justera dem efter eget huvud.
  • Då han brändes kan vi på goda grunder anta att vattnet till större delen hamnade i atmosfären.
  • Efter mönster från tidigare exempel blev det 1,4 x 1027 vattenmolekyler.
  • Om vi generöst antar att molekylerna sprids efter samma mönster kan det bli 2 750 000 / kvadratmillimeter från detta enda tillfälle. Då det bara gått dryga 70 år är kanske koncentrationen större centrerat runt Europa.

Sätter du ditt hopp till homeopati och vattenminne, skräms du av vatten som ”känns liksom fyrkantigt”? Fundera över vad det senaste glaset vatten du drack har för ursprung och hågkomster, verkliga och inbillade. Känner du dig oroad?

De enskilda vattenmolekyler (som inte ingår i is) har oerhört korta relationer med varandra, i genomsnitt 20 x 10-12 sekunder (0,000 000 000 020 sekunder) och det tar ännu kortare tid, 0,1 x 10-12 sekunder, för att upprätta en ny. Snabbare än i vilken dokusåpa som helst. Läs mer här.


*) 1 km2 = 1000 x 1000 = 106 m2 = 1000 x 1000 x 106 = 1012 mm2 => Jordens yta är då 5,1 x 108 x 10<12 mm2 = 5,1 x 1020 mm2 VSV (Vilket skulle visas)

**) Enligt Avogadros lag innehåller 18 gram vatten (1 mol) 6,02 x 1023 molekyler H2O  17520 liter vatten blir 973 333 mol lin. = 9,73 x 105 mol vilket resulterar i 6,02 x 1023 x 9,73 x 105 och ungefär 5,86 x 1029 vattenmolekyler VSV

***) 5,86 x 1029 vattenmolekyler / 5,1 x 1020 mm2 = 1 150 000 000/mm2

Bara för att jag är nyfiken så testar jag Google Translate för att ”översätta” till andra språk. Välj i rutan i vänster kolumn, högt upp.

Epigenetik, vad är det?

Publicerat: 2016-12-14 i Okategoriserade

Satsning på epigenetik ska bekämpa diabetes

Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitet, får Europeiska Forskningsrådets Consolidator Grant. Pengarna, två miljoner euro över fem år, ska användas till att ta fram nya metoder för att förutse, förebygga och behandla typ 2-diabetes.

Källa: Diabetesportalen

Epigenetik är en tjusigare benämning på hur vi påverkas av miljöfaktorer. Vi har många gånger hört hur vi är en produkt av arv och miljö. Under många år har forskning om arvsmassan som den uttrycks i DNA haft hög status medan miljön hamnat i bakgrunden.

dna_structurekeylabelled_swetranslDNA är en lång (i storleksordningen ett par meter!) sträng som finns i var och en av kroppens cellkärnor.

DNA är en nukleinsyra som är uppbyggd av två långa kedjor av nukleotider. Varje nukleotid kan sägas bestå av tre delar: en molekyl av sockerarten deoxiribos, en fosfatgrupp och en av de fyra kvävebaserna adenin (A), guanin (G), cytosin (C) och tymin (T). Kvävebasernas ordningsföljd i DNA-molekylen bestämmer uppbyggnaden av kroppens alla proteiner.

Källa: Wikipedia

DNA kan i någon mån liknas vid hur information sparas i datorminnen. Datorer använder två lägen, 0 och 1, den är digital. I DNA används fyra baspar, vilket gör att man kan spara ohyggligt mycket mer information. Utöver lagrad information, oavsett om det gäller datorer eller DNA, krävs ”programvara” samt sensorer, tangentbord och liknande för att anpassa utfallet efter omständigheterna.

Diabetes är till viss del en ärftlig sjukdom, men ärftligheten kan bara förklaras till omkring 20 procent. I epigenetik studerar man därför inte bara våra gener, utan även det som finns bortom (epi-) dem, mekanismerna som styr dessa och som vi till stor del kan påverka med vår miljö och livsstil. Människans alla gener kallas genom, epigenomet utgörs av genomet och alla de faktorer som styr genaktiviteten.

Epigenetik kopplar samman kroppens sensorer, vårt beteende och i vilken miljö vi befinner oss medan DNA är hårdkodad, knappelunda möjlig att uppgradera. Visserligen jobbar man intensivt med genmodifiering, men frågan är hur smart det är.

Charlotte Ling får 2 miljoner € för att studera hur miljön påverkar utvecklingen av diabetes typ 2, kroppens nedsatta förmåga att hantera kolhydrater i maten. Mitt tips är att lägga några timmar på facebookgruppen Smarta Diabetiker för grundforskning i miljöfaktorer som fungerar på individnivå.

Frågor om silver

Publicerat: 2016-12-14 i Okategoriserade

Jag har fått frågor om min serie inlägg om silver. Detta är mitt svar, lätt redigerat för att avidentifiera och anpassa till bloggformatet. Jag förstår att mina artiklar kan uppfattas som både mångordiga och svårgenomträngliga men avsikten är att undvika att svepande döma något som ”bra” eller ”dåligt” utan en noggrann genomgång.

Så varför verkar det som att du med dina artiklar vill ”bevisa” att positiva effekter av KS inte är möjliga?

Metalliskt silver räknas till ädelmetallerna då det har låg tendens att spontant reagera med andra ämnen och är därmed harmlöst. Vad gäller silverjoner är förhållandet helt annorlunda, något jag försökt belysa i mina artiklar. Att jag exemplifierar med IonSilver beror på att de försöker argumentera med referenser som inte hänger samman, är irrelevanta eller misstolkas bortom sans och vett.

De framhåller hur lite ”kolloidalt silver” (Merparten av Ionosil är, enligt egna uppgifter, inte kolloidalt* utan i jonform) som krävs för vattenrening (sant, givet att Ion Silvers uppgifter är korrekta krävs inte mer än 1 gram ”kolloidalt” silver för att behandla 620 kubikmeter vatten från vanligt förekommande bakterier). Samtidigt framhåller man dess ofarlighet (sant) utan att förklara vad det kan bero på. Gå till https://matfrisk.com/2016/10/20/silver-del-16-vad-ar-ppm-och-mol för en närmare förklaring.

  • En enda silverjon utblandat i 6,2 * 1010 (62 000 000 000) vattenmolekyler räcker för att rena (döda bakterierna) inom en kvart. Hur kan något så extremt effektivt bakteriedödande vara ofarligt?sorting_hat

Svaret ligger förmodligen (andra faktorer kan finnas) i att magsyrans klorjoner** fungerar som sorteringshatten i Harry Potterfilmerna . Så snart (positivt laddade) silverjoner stöter på (negativt laddade) klorjoner förenas de till mycket svårlösligt AgCl (silverklorid) som helt enkelt följer tarminnehållet snabbaste vägen ut. Detta är huvudskälet till att silverförsäljarna skriver att ”99% av silvret försvinner inom ett dygn”.

Samma kemi gäller för de Ag+ som råkar hamna i blodet, något som minskar risken för att ”giftiga” silverjoner (minns hur extremt få silverjoner som krävs för att döda organismer i vatten, se ovan) i nämnvärd omfattning skall sprida sig till kroppens organ och celler. De hamnar i urinen och elimineras.

De få silverjoner som krånglar sig in i blod och celler (trots att koncentrationen KS är låg är antalet joner i utgångsläget ofattbart stort och många kommer att ”lyckas”) stöter förr eller senare på något som de förenar sig med (ex. klorjoner eller svavel från proteiner) och bildar ofarliga föreningar. Visserligen kan det leda till argyri (Smurf-utseende), men det är sällsynt och ofarligt, metalliskt silver och nästan alla de föreningar som kan bildas i kroppen är ju trots allt svårlösliga och därmed harmlösa (en konsekvens är att de då också är näst intill verkningslösa!).

Om och när du går igenom referenslistan som antas stöda Ionosil så finner du mängder av exempel på hur effektivt och ofarligt KS är för vattenrening. Bland exemplen dyker NASA upp förr eller senare (NASA återkommer som referens bland ”alternativare” i allmänhet, förmodligen för att ”troende” skall känna stöd och kritiker ska uppleva att det inte är lönt att käfta emot.)

Jag har inga problem att acceptera användning av KS på kroppens ”ytor”, där kan det göra viss nytta vid t.ex. sårbehandling (visserligen är SBU tveksamma, se https://matfrisk.com/2016/10/07/silver-del-9-nagra-av-silverjonens-egenskaper/) och då KS har mycket låg chans att transporteras vidare in i kroppen så är det i praktiken harmlöst. Något många inte tänker på är att hela ”kanalen” mun/hals/mage/tarm är en av våra kroppars ytor mot omgivningen. Först när något vi ätit eller druckit lämnar den kanalen genom dess ytor är det ”inne i kroppen”. Om du sakta tar en ”silvershot”, alternativt gurglar med KS och ev. slipper halsbesvär så är det inget jag har problem med.

Något jag är mycket skeptisk inför är att inhalera KS i sprayform. Där slipper silverjonerna passera det viktigaste av kroppens ”jonfilter”, magsyran. Sannolikheten att silverjoner hamnar i blodet ökar avsevärt även om dess ”jonfilter” (klorjoner från blodets saltinnehåll) verkligen inte går av för hackor. Jag har inte stött på några studier på hur silverföreningar eller joner från inhalation påverkar lungvävnad in vivo (alltså inte provrörsstudier). Jag uppskattar att få länkar till sådana.

Den farligaste effekten av KS är indirekt, den kan påverka okritiska att använda KS för att t.ex. försöka motverka cancer i diverse former. Bland referenserna finns nämligen hänvisningar till hur man kan döda cancerceller vid mycket låga silverdoser (Minns hur extremt lite silver som krävs för att döda levande organismer). Problemet är att de försöken gjorts in vitro (i provrör, på objektglas) med celler som omges med silverkoncentrationer som är orealistiskt höga och inte går att uppnå och hålla tillräckligt länge genom att ta in KS per os (via munnen).

”Vi består ju trots allt inte av en serie petriskålar vari man i laboratoriemiljö helt säkert kan verifiera samtliga teorier i dina resonemang.”

Min kommentar: Det är just i laboratoriemiljö man försöker visa att KS fungerar mot cancer, det har ännu inte visats in vivo, i en ”hel” levande varelse. Trots allt är det enbart meningsfullt att behandla de levande.

Om KS marknadsförs som det vattenreningspreparat det antas vara samt används utvärtes där det kan göra viss nytta så är det OK för mig. Det är de illa dolda antydningarna att det kan ersätta verkningsfullare behandling av cancer som skrämmer mig. Att cancerdrabbade ibland griper efter halmstrån är förståeligt, men att förment sjukvårdskunniga, till och med läkare, inte begriper bättre är ofattbart.

Min ambition är att belysa KS så neutralt det går. Att det uppfattas som negativt ur silvertroendes synvinkel är fullt naturligt.

Den som upptäcker fel i det jag skriver kan kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner? Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivoSilver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterierSilver – del 15 – Vad är ppm och mol?Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna? Silver – del 17 – Vad kan hända med silverjoner i blodet?,  Silver – del 18 – silvernitrat och joner

Fortsättning följer, kanske om ”Den mexikanska bröstcancerstudien”?


*) Kolloider är inte lösningar eller joner av ämnen utan ytterst små partiklar som håller sig svävande genom sin litenhet. Prova genom att lysa genom den med en smal ljusstråle, ser du spår av strålen är det en kolloid, annars inte. Dimma och moln är exempel på kolloider. Om du har en flaska KS, gör ett test.

**) Magsyra utgörs av HCl blandat med vatten så att det bildas H+ (egentligen H3O+, hydroniumjoner) samt Cl-joner. Blodet innehåller ungefär 0,9% salt, natriumklorid. När NaCl löses i vatten bildar det Na+– och Cl-joner.