Arkiv för kategori ‘Okategoriserade’

Fett anses ge 9 kcal/gram, proteiner 4 kcal/gram liksom kolhydrater. Ibland dyker det upp någon som, helt relevant, påpekar att alkohol ger 7 kcal/gram.

Jag har många gånger påpekat att det inte finns någon unik ”proteinenergi” utan vid överskott av dess byggstenar aminosyror kommer dessa att strippas på sitt kväveinnehåll och det som återstår bildar glukos och/eller AcAc (acetoacetat), ett av tre ämnen som benämns ketoner).

Finns då en unik ”alkoholenergi”?

Börja gärna med mitt tidigare inlägg Varför är fett energirikare än kolhydrater? från februari 2017. Där finns en mening som jag förväntade mig skulle bli ifrågasatt, men icke. I korthet; där jämfördes energiinnehållet i glukos med en fettsyra (hexansyra) med samma antal kolatomer, 6 st. Ett fett byggs av tre fettsyror sammanlänkade med en glycerolmolekyl, därav kemisters beteckning triglycerid. Huvuddelen av energiinnehållet i fett kommer från fettsyrorna, bidraget från glycerolen kan ofta försummas då den återvinns som glukos i levern men måste nyproduceras så snart ett fett ska byggas upp igen så snart det hamnar i en fettmolekyl.

Review of Medical Physiology av William F. Ganong, 20de upplagan, finns ytterligare uppgifter vi behöver.

  • 1 mol hexansyra (116 gram) ger 44 mol ATP*
  • 1 mol glukos (180 gram) ger 38 mol ATP

100 gram glukos ger alltså ungefär 21,1 mol ATP medan samma massa av hexansyra presterar inte mindre än 37,9 mol ATP.

Det är mot den avslutande meningen jag förväntade mig protester. I ”vanliga” sammanhang anses fett ge 9 kcal/gram medan kolhydrater ger 4 kcal/gram vilket ger proportionerna 9/4 = 2.25. Gör du samma beräkning med hexansyra och glukos blir det 37.9/21.1 cirka 1.79! Varför så lite? Bortsett från att det dessutom krävs lite glycerol för att göra fett av hexansyran?

En fettsyra består av två ändar och det i mitten. Karboxyländen, –COOH, är energigles då den innehåller ett par syremolekyler redan från början. Resten, metyländen -CH3 samt de mellanliggande grupperna av -CH2 är den energirika delen. Det finns två tumregler som påverkar energiinnehållet i ett fett/fettsyra:

  1. Ju längre kolkedja dess högre energidensitet och tvärtom.
  2. Ju fler dubbelbindningar i kolkedjan dess lägre energidensitet. Vi berör inte detta här.

Detta är skälet varför den korta hexansyran med 6 kol ”bara” innehåller 79% mer energi än samma vikt av glukos alltså mindre än 8 kcal/gram för motsvarande fett.

Men rubriken gällde ju alkohol?

När alkohol bryts ner i levern bildas ättiksyra som enbart består av den karboxyl- och metylände jag nyss presenterade, inget däremellan.

  • Ättika/ättiksyra är den kortaste fettsyran som naturligt finns i kroppen!

Naturligt? Jo, så är det, vi har en liten egenproduktion av alkohol, ungefär 3 gram per dygn. För att ta hand om detta har vi ett fungerande system att eliminera det för att inte på sikt bli förgiftade. Så enligt min mening finns ingen unik ”alkoholenergi”, den kommer ur nedbrytning av en extremkort och relativt energifattig fettsyra.

Märkvärdigare än så är det inte. Fast mycket mer detaljerat.


* ) ATP, adenosintrifosfat, är kroppens grundläggande energivaluta. Vi har mikroskopiskt små mängder ”på lager”, bara enstaka kcal men det nyskapas ständigt och en tämligen ordinär dygnsproduktion är jämförbar med kroppsvikten! Det förefaller absurt mycket, men förklaringen är att den egentliga energin bärs i trifosfat-delen medan majoriteten av massan är bäraren, adenosin-delen. Se det som en liten komponent som hanteras av en stor industrirobot.

Annonser

Låt säga att du stöter på ett eller flera ord vars betydelse du inte känner. Tar du dem till dig eller försöker du borra i vad de egentligen kan innebära? Då andra tipsar om The Silver Edge som en källa till information om silverprodukter (jo, jag kände mycket väl till sajten sedan tidigare) så tar jag följande exempel därifrån:

Källa: The Silver Edge, Clinical Studies and Reports

Inte helt oväntat kommer man till en bild av en text, inte till textkällan. Googla gärna vidare och tipsa mig om ni finner något väsentligt. Vilka är då de ord jag tror att de flesta inte känner till alternativt har diffusa uppfattningar om?

Nanoscalar-Oligodynamic Silver Ions

Silver är inte obekant, men det får vara kvar för att inte förrycka sammanhanget. Vilket intryck får du av detta? Känns meningen vetenskaplig, pålitlig, informativ eller kanske obegriplig? Låt oss bena lite i dess betydelse.

  • Ions: Joner är atomer eller molekyler med en elektrisk laddning. Det kan bero på elektronbrist eller –överskott. Silverjoner har tappat 1 av sina 47 elektroner vilket gör jonen, Ag+, positivt laddad.
  • Det är inte självklart att positiva joner dras till negativa, ett exempel är natriumklorid, NaCl. Löser du salt i vatten kommer du att få fria Na+ och Cl, om och när vattnet dunstar bort får du saltkristaller igen.
  • Om Ag+ hamnar i en saltlösning tillräckligt nära en Cl kommer de obönhörligen att attraheras till varandra och bilda svårlösligt silverklorid, AgCl. Vid 50 graders temperatur kan maximalt 0,0052 gram lösa sig i 1 liter vatten, mindre när temperaturen är lägre.
  • En silveratom/jon är cirka 160 pm/picometer liten. 1 pm = 1 x 1012 meter och 1000 pm = 1 nanometer, nm. Som jämförelse har gult ljus våglängden 565 – 590 nm.
  • Nanosilver anses ligga i storleksintervallet 1 – 100 nm vilket innebär att det krävs ungefär 6 silveratomer/-joner för att nå upp till det minsta måttet. (Detta är bara ungefärliga uppskattningar för att ge en uppfattning av storlekar, kemister och andra med specialkunskaper om kristallstrukturer är välkomna med exakta uppgifter.
  • Det innebär att du kan strunta i ”nanoscalar” i detta sammanhang, det är ändå jonens storlek som är avgörande.

Så återstår då ordet Oligodynamic. Jag har skrivit om det tidigare Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?

  • Oligo kommer från grekiskan och syftar på fåtal.
  • Dynamic har även det ett grekiskt ursprung och syftar på kraft.
  • Oligodynamisk innebär alltså att det krävs få av något för att ge en stor effekt.

The oligodynamic effect (from Greek oligos ”few”, and dynamis ”force”) is a biocidal* effect of metals…

Min tolkning: Den oligodynamiska effekten är en gifteffekt på biologiskt material (Underförstått: få atomer/joner av metaller ger ett kraftigt utfall).

Min uppfattning är att rubriken Nanoscalar-Oligodynamic Silver Ions är utformad för att förvirra och dölja innebörden. Varför gör man så? Källan är/var ett företag som säljer silverprodukter, hur pålitligt är det?


*) A biocide is defined in the European legislation as a chemical substance or microorganism intended to destroy, deter, render harmless, or exert a controlling effect on any harmful organism by chemical or biological means. The US Environmental Protection Agency (EPA) uses a slightly different definition for biocides as ”a diverse group of poisonous substances including preservatives, insecticides, disinfectants, and pesticides used for the control of organisms that are harmful to human or animal health or that cause damage to natural or manufactured products”. When compared, the two definitions roughly imply the same, although the US EPA definition includes plant protection products and some veterinary medicines.

Min tolkning: Biocider är kemikalier eller mikroorganismer som används för att bekämpa farliga organismer.

”Förbränningen” hos en rejält överviktig/fet är nog lika stor eller till och med större än hos en smärt som tränar rimligt mycket. Jag tror inte att normalviktiga eller smärta kan föreställa sig hur fysiskt ansträngande det är att 24/7 bära en viktväst som väger 20-30-40 kg eller mer.

Jag tänker inte avråda från icke belastande fysisk träning, men tror att det som bibehåller övervikt/fetma är att man ständigt förnyar den genom att man har avsevärd förbättringspotential i sina matvanor. I klartext; man äter rejält fel!

LCHF fungerar bland annat genom att du äter/metaboliserar (förbränner) mer fett. Det låter kontraintuitivt, men på något sätt måste du ”lära” din kropp att metabolisera fett, det är enda sättet att utnyttja det du redan bär på. Se fett i maten som ett slags ”träningsredskap”. Med tiden, när din kropp är ”certifierad fettförbrännare” och du fortfarande har fettväv i överskott, så kan/bör du dra ner på mängden.

Att koncentrera sig på lågkalorikost låter logiskt, men brukar spricka på att den åtföljs av hunger, ibland fullständigt oemotståndlig. Under vissa omständigheter, t.ex. påtvingad svält, i kliniska experiment under strikt övervakning eller med GBP (magkirurgi) kan det fungera. Märk väl att många koststudier jämför ad libitum LCHF (ät så mycket du vill) och alternativ med kaloribegränsning. Vanligen brukar resultaten med LCHF vara i paritet med eller bättre än de andra.

Med lågkalorikost men en kropp som inte gärna förbränner fett kommer den att dra ner på förbrukningen istället, något du definitivt inte vill. Om och när du faller för matfrestelser efter att ha ”svältbantat” är risken stor att du går upp i vikt, jojobantning. TV-s freak show Biggest Loser visar otaliga exempel på detta.

Mina förslag är att lära din kropp att använda fett, med tiden kan du ändra dina ätmönster till 5:2, 16:8 och dygnsfasta (googla för mer info). Till detta kan du naturligtvis foga fysisk träning, men dess verkan på just viktnedgång är tveeggad, sannolikt ökar din aptit. Dessutom tar det lång tid att träna bort det som tar minuter att ”unna sig”.

Du kan ta del av mängder av erfarenheter i facebookgrupperna Smarta Diabetiker och Smarta diabetikers recept.

Womens Health Initiative (WHI) initierades 1991 och fokuserade helt på kvinnor. Man engagerade sjuksköterskor, då de ansågs intresserade av sin hälsa samt förhoppningsvis vara tillförlitliga rapportörer. Det senare inte minst viktigt då avvikande utfall av studier ofta skylls på att deltagarna inte är fullt ut trovärdiga. En dietist uttryckte sig ungefär såhär: ”Jag skulle vilja sitta på deras axel och se hur de verkligen äter”.

Med data från WHI har många studier gjorts och den jag fokuserar på här är Low-Fat Dietary Pattern and Weight Change Over 7 Years som publicerades i januari 2006.


Bilderna är tyvärr blurriga, men bättre finns att se via länken ovan.

  • Kontrollgruppen om 22083 kvinnor fullföljde de 7 åren och avslutade med en energiförbrukning som var 240 kcal/dag mindre än vid starten där den ändå var förvånansvärt låga 1789 kcal.
  • Interventionsgruppens 14246 fullföljare (de som lydigt följde lågfettråd och annat jobbigt, som t.ex. öka fysisk aktivitet med 10%) började med närmast identisk energiförbrukning och sänkte den med 340 kcal/dag.

Inget säger att detta var typiska siffror under de 7 åren, det är såvitt jag förstår inlednings- och slutvärden. Däremot gjordes intervjuer om mat och motionsvanor under studietiden så jag väljer att acceptera dem som typiska.

  • I kontrollgruppen minskade den genomsnittliga energiförbrukningen 240 kcal x 365 dagar/år x 7 = 613 000 kcal, motsvarande drygt 81 kg fettväv. Enligt diagrammet nedan ökade de mindre än ett halvt kilo. Kaloriräknandet missade målet med 81,5 kilo.
  • Interventionsgruppen var ännu mer drastiska, där minskade de 340 x 365 x 7 = 868 000 kcal, motsvarande dryga 115 kg fettväv. Enligt diagrammet nedan gick de ner knappa halvkilot. Kaloriräknandet missade målet med 114,5 kilo.

Diagrammet till vänster sammanfattar alla deltagare som fullföljde från start till mål.

Detta är den krassa verkligheten, de ofyllda cirklarna visar kroppsvikten för kontrollgruppen under de följande kalenderåren, de fyllda gäller interventionsgruppen.

Så utomordentligt mycket väsen för så utomordentligt ingenting!

Min sammanfattning: Den mat vi äter kännetecknas av många parametrar (egenskaper) varav dess energiinnehåll (kalorier) är underordnad andra som är långt mera betydelsefulla. En del tuggor bär med sig meddelanden som ”Gör om och spara mig!”, andra ”Använd mig genast, jag är redo!”

Tidigare om kaloriräknande: Räkna kalorier eller inte?

Idag läser jag ett inlägg på webben om ”strukturerat vatten”, ”vattens minne” och liknande. Detta samt svar och funderingar runt om gör mig både road och bedrövad. Det förra utan goda skäl, det senare för att så många uppenbarligen inte har grundläggande naturrelaterade kunskaper från skolan.

En av inbillningarna är att vatten har kvar ett minne av ämnen som en gång var löst i det vilket kvarstår som störningar i en förment vattenstruktur även om det renas. Driver man tesen vidare innebär det att varje klunk vatten man dricker innehåller ”minnen” av allt det någonsin kommit i kontakt med. Begreppet rent vatten upphör att existera, allt är i olika grad förorenat, det är illa och kommer att bli värre.

Inspirerat av detta och som tankeexperiment har jag räknat på två tänkbara ”vattenexempel”. Du kommer att finna att du har närkontakt med helt andra tider men om det påverkar dig eller ej är din ensak. Det blir en del matematik, men de egentliga uträkningarna lägger jag i fotnötter under strecket.

  • Jordens yta är 510 072 000 kvadratkilometer vilket blir bra nära 5,1 x 1020 kvadratmillimeter. *
  • Antag någon som under 32 år drack i runda slängar 1,5 liter vatten per dag = 17250 liter totalt. Mindre lär det inte ha varit, snarare mer, kanske beroende på värme eller annat. Det blir åtminstone 5,76 x 1029 vattenmolekyler. **)
  • Antag att denne dör i början av fjärde årtiondet av vår tideräkning och vattnet ingår i korta kretslopp (andning och svett till atmosfären) eller längre (infiltration i marken). Under de dryga 1980 år som förflutit har en stor del av dessa vattenmolekyler bildlikt spritts för många vindar och kan, åtminstone teoretiskt, återfinnas mest överallt.
  • Anta att vattenmolekylerna vid det här laget är jämnt spridda över jordklotet. Då finns 1 150 000 000 av dessa vattenmolekyler på varje kvadratmillimeter av Jordens yta. ***

Att större delen hamnar i oceaner och andra vattendrag må vara hänt, så länge de tillhör ytvattnet kan de återvända till atmosfären och med tiden lämna små bidrag till att släcka din törst, ingå i din kropp eller, likt orkanen Katrina eller tsunamin i Indiska Oceanen, föröda människors liv.

  • En historiskt ökänd person lät bränna sig i en granatgrop efter att ha begått självmord den 30 april 1945 i en bunker i Berlin.
  • Låt oss anta att han var en ordinär person på 70 kilo med ett vatteninnehåll om 42 liter. Om du har andra uppfattningar om siffrorna så justera dem efter eget huvud.
  • Då han brändes kan vi på goda grunder anta att vattnet till större delen hamnade i atmosfären.
  • Efter mönster från tidigare exempel blev det 1,4 x 1027 vattenmolekyler.
  • Om vi generöst antar att molekylerna sprids efter samma mönster kan det bli 2 750 000 / kvadratmillimeter från detta enda tillfälle. Då det bara gått dryga 70 år är kanske koncentrationen större centrerat runt Europa.

Sätter du ditt hopp till homeopati och vattenminne, skräms du av vatten som ”känns liksom fyrkantigt”? Fundera över vad det senaste glaset vatten du drack har för ursprung och hågkomster, verkliga och inbillade. Känner du dig oroad?

De enskilda vattenmolekyler (som inte ingår i is) har oerhört korta relationer med varandra, i genomsnitt 20 x 10-12 sekunder (0,000 000 000 020 sekunder) och det tar ännu kortare tid, 0,1 x 10-12 sekunder, för att upprätta en ny. Snabbare än i vilken dokusåpa som helst. Läs mer här.


*) 1 km2 = 1000 x 1000 = 106 m2 = 1000 x 1000 x 106 = 1012 mm2 => Jordens yta är då 5,1 x 108 x 10<12 mm2 = 5,1 x 1020 mm2 VSV (Vilket skulle visas)

**) Enligt Avogadros lag innehåller 18 gram vatten (1 mol) 6,02 x 1023 molekyler H2O  17520 liter vatten blir 973 333 mol lin. = 9,73 x 105 mol vilket resulterar i 6,02 x 1023 x 9,73 x 105 och ungefär 5,86 x 1029 vattenmolekyler VSV

***) 5,86 x 1029 vattenmolekyler / 5,1 x 1020 mm2 = 1 150 000 000/mm2

Bara för att jag är nyfiken så testar jag Google Translate för att ”översätta” till andra språk. Välj i rutan i vänster kolumn, högt upp.

Epigenetik, vad är det?

Publicerat: 2016-12-14 i Okategoriserade

Satsning på epigenetik ska bekämpa diabetes

Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitet, får Europeiska Forskningsrådets Consolidator Grant. Pengarna, två miljoner euro över fem år, ska användas till att ta fram nya metoder för att förutse, förebygga och behandla typ 2-diabetes.

Källa: Diabetesportalen

Epigenetik är en tjusigare benämning på hur vi påverkas av miljöfaktorer. Vi har många gånger hört hur vi är en produkt av arv och miljö. Under många år har forskning om arvsmassan som den uttrycks i DNA haft hög status medan miljön hamnat i bakgrunden.

dna_structurekeylabelled_swetranslDNA är en lång (i storleksordningen ett par meter!) sträng som finns i var och en av kroppens cellkärnor.

DNA är en nukleinsyra som är uppbyggd av två långa kedjor av nukleotider. Varje nukleotid kan sägas bestå av tre delar: en molekyl av sockerarten deoxiribos, en fosfatgrupp och en av de fyra kvävebaserna adenin (A), guanin (G), cytosin (C) och tymin (T). Kvävebasernas ordningsföljd i DNA-molekylen bestämmer uppbyggnaden av kroppens alla proteiner.

Källa: Wikipedia

DNA kan i någon mån liknas vid hur information sparas i datorminnen. Datorer använder två lägen, 0 och 1, den är digital. I DNA används fyra baspar, vilket gör att man kan spara ohyggligt mycket mer information. Utöver lagrad information, oavsett om det gäller datorer eller DNA, krävs ”programvara” samt sensorer, tangentbord och liknande för att anpassa utfallet efter omständigheterna.

Diabetes är till viss del en ärftlig sjukdom, men ärftligheten kan bara förklaras till omkring 20 procent. I epigenetik studerar man därför inte bara våra gener, utan även det som finns bortom (epi-) dem, mekanismerna som styr dessa och som vi till stor del kan påverka med vår miljö och livsstil. Människans alla gener kallas genom, epigenomet utgörs av genomet och alla de faktorer som styr genaktiviteten.

Epigenetik kopplar samman kroppens sensorer, vårt beteende och i vilken miljö vi befinner oss medan DNA är hårdkodad, knappelunda möjlig att uppgradera. Visserligen jobbar man intensivt med genmodifiering, men frågan är hur smart det är.

Charlotte Ling får 2 miljoner € för att studera hur miljön påverkar utvecklingen av diabetes typ 2, kroppens nedsatta förmåga att hantera kolhydrater i maten. Mitt tips är att lägga några timmar på facebookgruppen Smarta Diabetiker för grundforskning i miljöfaktorer som fungerar på individnivå.