Arkiv för kategori ‘hittepå’

Vi kan alltid skaffa oss mer kunskap och närma oss sanningen men om vi mot förmodan skulle nå fram till sanningen skulle vi ändå inte veta att vi gjort det.

Källa: Xenofanes*

img_2163

Låt säga att vi hypotetiskt samlar alla tänkbara och otänkbara påståenden inom ett naturvetenskapligt område. Ingen skulle väl bli förvånad om några av dem med tiden visar sig vara falska.

  • Några sanningar är självklara, som att ”vatten är alltid vått”, åtminstone för de som aldrig träffat på is och snö.

Det finns diffusa och besvärliga områden där ”sanningen” är svårfångad. Som Xenofanes påpekar så kan vi då aldrig veta när vi funnit sanningen i vårt sökande. Det bästa vi kan göra är att eliminera falska påståenden och det utgör i praktiken nästan allt av ”alla tänkbara uttalanden”.

  • I sträng mening kan vi aldrig ”bevisa” att ett påstående är sant, däremot är det möjligt att falsifiera det, visa om det är osant. Om vi efter bästa förmåga eliminerar falska påståenden återstår de där sanningen möjligen kan finnas. Fortsätter vi systematiskt att angripa dessa kan vi gradvis eliminera det falska och avgränsa var sanningar finns även om vi inte vet dess exakta belägenhet.

Vi lever i det som optimister kallar ett informationssamhälle. Internet erbjuder närmast obegränsade möjligheter att sprida såväl kunskap, åsikter, hugskott, ironi, humor som avsiktlig desinformation. Har vi förmåga att skilja mellan vad som är i stort sett sant och det som är falskt?

Alldeles säkert inte om vi tänker på allt vi möter varje dag. Däremot kan vi med tiden lära oss skilja mellan källor som är hyfsat pålitliga och de som inte är det. Hur många väsentliga påståenden möter du som är uppenbart sanna i förhållande till de som är av tveksam natur (om än inte visat falska)?

  • Ett test: Välj media i tidningsställ eller på nätet och botanisera bland dess rubriker. Välj de som kittlar ditt intresse och se vad som döljer sig där bakom. Motsvarar de rubrikerna eller känner du dig lurad? Och då har du ännu inte kontrollerat om artikeln som sådan är korrekt.

Inom dagens nutritionsforskning är det populärt med epidemiologi** med enstaka kostenkäter, mängder av deltagare och som pågår under lång tid. Utgångsparametern, kostenkäten, är oftast synnerligen bristfällig då den sträcker sig över kort tid i förhållande till undersökningens varaktighet, man förutsätter att personen svarar sanningsenligt och fortsätter att äta på samma sätt i 1-10-30 år. Felmarginalen är redan där så stor att den inte kan kompenseras ens av oändligt noggranna mätningar i övrigt. Lite ironiskt kallas det SISU, Skit in, skit ut.

För att de ofta mycket små skillnaderna i utfall alls ska märkas redovisas de sällan i absoluta värden utan som relativa tal, grupper emellan. Det kan innebära att i en undersökning med 10000 deltagare under 20 år där en viss händelse i en grupp sker 5 gånger och i en annan 10 gånger då är den senare en fördubbling men i helheten som en pink i havet. Sant men förledande och ingen ärlig redovisning.

Sådana undersökningar kan ge anledning att formulera och testa hypoteser på ett vetenskapligt sätt genom att seriöst utmana dem för att se om de tål försök till falsifiering. De ”forskare” som gör dem är vanligen omotiverat stolta över sina resultat, journalister och halvbildade ser dem som väsentliga bidrag till ackumulerat vetande och lekmän i största allmänhet tror att de redovisar sanningar.


*) Xenofanes föddes i Kolofon omkring år 570 f.Kr. Det är svårt att med bestämdhet slå fast tidpunkten med noggrannhet eftersom mycket runt Xenofanes är höljt i dunkel. Man vet att han som ung flydde till Sicilien, där han livnärde sig själv genom att vid domstolen i Hiero (antik stad nära Syrakusa) recitera elegiska och jambiska verser som han skrivit för att kritisera teogonin (läran om gudarnas uppkomst) över Hesiodos och Homeros

**) Epidemiologi är läran om sjukdomsförlopps demografi. Bland annat studeras epidemier och andra sjukdomar som är tillräckligt vanliga för att det ska vara möjligt att få ett statistiskt underlag. Därför handlar epidemiologi inte bara om smittsamma sjukdomar, utan också om till exempel diabetes, hjärtsjukdomar och högt blodtryck. (Wikipedia) Ett avgörande bidrag lämnades av Bradford Hill när han satte upp ett antal kriterier.

iform-logo

Tidernas värsta dieter
Det är helt galet vad folk har provat genom tiderna för att bli av med överflödiga kilon på kroppen. Cigaretter, barnmat och amfetamin är bara några groteska exempel. Läs om de mest bisarra dieterna och varför din kropp bönar och ber om att du inte ska prova dem.

Källa: Nyhetsbrev från iFORM

Jag prenumererar på deras nyhetsbrev då de roar och oroar mig. Ibland är de oavsiktligt informativa.

barnmatsdietenb

Själv är jag inte imponerad av köpebarnmatens sammansättning. Har jag inget annat att göra i matbutiken så strosar jag ibland till barnmatshyllan, tar en titt och förvånas.

  • Även iFORM tycks ha upptäckt bristerna: ”…du går miste om viktiga näringsämnen…”. I min enfald har jag hoppats på att åtminstone de ”viktiga” näringsämnena ska ingå även om de är utspädda med annat tjafs. Har småbarnen mindre behov av ”viktiga näringsämnen” än vuxna? Jag syftar inte på att en vuxen behöver större mängder.
  • Har småbarnen generellt ett lägre proteinbehov än vuxna som återspeglas i barnmaten?

Jag tolkar iFORMs text som kritik av barnmat: den är närings- och proteinfattig. Om din mage skriker av hunger efter barnmaten så beror det naturligtvis på ett eller flera problem. Vilket eller vilka?

 

Vegankost

Källa: Debattartikel i svt

Jag utgår från att Stefan Svensson argumenterar med de bästa avsikter, men tyvärr blir det inte ens en tavelträff. Vegansk kost är ett ”hittepå” utan gedigen förankring i verkligheten. Det har aldrig funnits en enda folkgrupp som varit veganer och överlevt över flera generationer om ens en enda. Det krävs nämligen mycket goda kunskaper om råvaror för att nå miniminivåer av essentiella (livsviktiga) näringsämnen och inte ens då går det bra utan kosttillskott. Då och då dyker det upp fall där missledda helveganer ger sina små barn helvegansk mat, vilket leder till att de avlider om de inte kommer under vård i tid.

Vid medicinskt motiverade skäl att man behöver specialkost är det naturligtvis självklart att man tar hänsyn. När det gäller etiska skäl är det lite knivigare, men religiösa motiv är för mig mycket lågt prioriterade. Inom Sveriges gränser har religioner knappast begränsat kosten särskilt mycket annat än på senare år. De som migrerar till Sverige bör ta med i beräkningen att de kan komma att behöva anpassa sig till den mat som ställs på bordet i skolor, på sjukhus och liknande sammanhang.

Lösningen är att ta bort specialkosten.

Det enklaste hade varit att enbart servera en Vegan-kost i skolorna.

Stefan Svensson vill ersätta specialkoster av olika slag med en extrem specialkost som ingen kultur i världen lyckats överleva på över generationsgränser.

En buffé varje dag med massor av goda veganska rätter med ris, majspasta, potatis, grytor av kikärtor, ugnsbakade rotfrukter, linsbiffar, gratänger, ett salladsbord och sist, men också minst, ett fat med kött och fisk.

Uteslut också citrus och vete så har vi en skolmat som i princip alla barn kan äta av och alla kan också välja på en eller flera rätter varje dag.

”…och sist, men också minst, ett fat med kött och fisk.” Det är så dumt att klockorna stannar. Vi människor ska, liksom de vilda djuren, i första hand äta en artegen mat och vegankost kvalificerar inte in där. Människan är omnivor (allätare), men även ren animalisk föda (karnivor).

Pengarna som vi kommer att spara på detta, kan vi då använda till att göra all mat ekologisk.

För mig får han gärna duka upp vegan-buffén som ett komplement för de som vill, men att det sänker kostnaderna lär inte hända.

Källkritik

Källa: Statens medieråd

Den rena lögnen är ofta lätt att avslöja. ”Tomten bor på Nordpolen” och ”Jorden är platt” är två exempel som knappast har kvar några vuxna förespråkare. Så finns mer subtila uttalanden som kan uppfattas som ”sanna” av personer med kunskapsunderskott i ämnet, även om de har en air av ”hitte-på”.

Idag har en text valsat runt och skapat viss uppståndelse både i LCHF-kretsar och dess uttalade motståndare.

Dagens Diabetes 25 feb 2016

Till saken hör att de som står bakom Dagens Diabetes är uttalat negativa till LCHF. I sidans inledning anges kategorin till Nyheter och mot slutet står det Nyhetsinfo och www red DiabetologNytt vilket har viss betydelse i fortsättningen.

Notera dessutom att i den version som ursprungligen publicerades såg det ut såhär:

Dagens Diabetes avidentifierad

Beklagar den suddiga bilden, men det är en skärmdump av en skärmdump. Någon gång under dagen har man ändrat till följande:

Dagens Diabetes avidentifierat och fiktivt

Märk att fallet nu uttryckligen betecknas som fiktivt, alltså hitte-på. Skälen till publiceringen kan vara flera. Den eller de personer som står bakom Dagens Diabetes vill, i brist på tydliga fall, måla upp ett avskräckande scenario där LCHF antas utgöra orsaken till en allvarlig situation som drabbar ett barn. Under dagen har dessa personer upptäckt att texten har tagit hus i helv*ete och man lägger till ”och fiktivt.” för att i någon mån rädda situationen.

Vad man däremot inte gjort är att ändra kategorin från Nyheter till något mer passande!

Min åsikt är att

Dagens Diabetes har betett sig oetiskt genom att framställa ett påhittat exempel som ett inträffat fall och på så sätt skapat onödig rädsla hos en del föräldrar samtidigt som ett antal okritiska läsare med underskott i källkritiskt tänkande har fått obefogade åsikter. 

Som en rolig detalj har en av de mest uttalade LCHF-kritikerna lurats upp på läktaren då han svalde texten med bete, krok och sänke när han levererade sin kritik på facebook.

Diabethics

Senare får han frågan om att texten fått tillägget fiktivt.

Diabethics2

Min åsikt är att det vore betydligt kraftfullare om de tio fallrapporterna publicerats var för sig. Försiktighetsprincipen kräver att man levererar sanningen och inget hitte-på.

Detta är ett exempel på vikten av källkritik. En text som publiceras där man antas vara objektiv är tydligen ingen garanti för att den är att lita på. För övrigt är det så riktig forskning fungerar, när man finner att en hypotes eller till och med en teori är felaktig så skall den dumpas.

Svett på flaska/piller från Nestle?

Publicerat: 2015-09-30 i hittepå
Etiketter:

 

Nestle

It could be the ultimate diet – all the benefits of going to the gym, in a drink. 

Nestle has revealed it is developing ‘exercise in a bottle’. 

It hopes to create a drink or pill that burn fat in the same way that a workout does.

Källa: Daily Mail, 20 nov 2014

Det är inte självklart vilken som hittade på att pillret/drycken från Nestlé skulle ersätta träningens effekter. Förhoppningsvis var det journalister som i ögonblickets inspiration gav det svettdrivande* preparatet egenskaper som det inte förtjänar.

Om detta preparat skall vara ”träning på flaska”, som texten antyder, så bör den dels förbruka fettväv, dels bygga åtminstone liiite muskler. Att tillföra ämnen med muskelbyggande egenskaper brukar kallas doping.

Ed Baetge, Head of the Nestlé Institute of Health Sciences, said it was key to understand how to apply the basic knowledge.

‘The next stage is to identify natural substances that can influence this molecular mechanism.”

Min tolkning: Nästa steg är att identifiera de naturliga substanser som kan påverka denna mekanism.

Tror jag vad jag vill på. Vilken nytta skulle Nestlé ha av en ”naturlig substans”?


* All ämnesomsättning innebär kemiska omvandlingar som i sin tur genererar förluster i form av värme. Alla som utfört någon form av fysisk aktivitet bör ha erfarenheter av detta. Mina observationer av påtagligt överviktiga är att de ofta är ”lättsvettade” redan från början och att tillföra ett preparat som ökar denna svettbenägenhet genom ökad ”fettförbränning” lär inte kännas tilltalande. Men där kan jag ju ha fel, det händer ofta.