Inlägg märkta ‘gener’

Forskare tror sig ha listat ut varför personer som bär på en viss genvariant oftare drabbas av fetma. Deras fett alstrar mindre värme, skriver Dagens Medicin.
— Det här är mycket elegant gjord forskning som kommer röna stor uppmärksamhet, säger Paul Franks, professor vid Lunds universitet, till tidningen.

Källa: Västerbottens-Kuriren, Dagens Medicin och New England Journal of Medicine

NEJM logo

Med tiden lär jag kanske få läsa denna studie som utförts på möss och se vad som är elegant. Än så länge får jag nöja mig med följande konstaterande:

Men nu kan ett internationellt forskarteam visa att personer(!)* som bär på den aktuella genvarianten får sämre värmeproduktion i fettcellerna. Effekten är tydlig redan i tidiga stadier i utvecklingen av fettceller, där genvarianten gör så att dessa celler blir mer fettlagrande snarare än värmealstrande.

Som lokal (till skillnad från internationell) iakttagare noterar jag att pinnsmala människor ofta är ”frössna” (frusna) och att överviktiga/feta lätt blir svettblanka i ansiktet.

Seriöst nu, delar av detta ligger i linje med min hypotes att kroppen har en ”spara/slösa”-funktion som, om man inte motverkar den med ”fel” mat och aktiv lathet, håller kroppsvikten under god långtidskontroll.

Låt säga att de som blir överviktiga och med åren feta lägger på sig 1 kg fettväv per år från sitt tjugonde. Vid 50 års ålder blir det 30 kg, inte helt ovanligt. Utslaget per dag innebär det 2,75 gram i viktpåslag. Detta är värt (2,75*7,5*1000) = 20 625 kalorier** per dag vilket räcker för att värma två tiolitershinkar vatten 1 grad eller avdunsta 38 gram vatten via andning och/eller hud, så lite att det knappast märks.

Kopplingen till gener och ärftlighet kan resultera i gigantiska ekonomiska tillskott från medicinindustrin samtidigt som det lättar på den enskildes ansvar för sin egen övervikt/fetma.


Länk till studiens abstract

*) Notera att man använder ordet ”personer” i citatet trots att det är en musstudie.

**) Observera att detta är kalorier, inte kcal!

Annonser
Nurture is more important than nature in childhood obesity, study finds

BMJ 2015; 350 doi: http://dx.doi.org/10.1136/bmj.h817

Min tolkning: Rubriken är en lek med ord som innebär att ett barns uppväxtmiljö och föräldrarnas skötsel är viktigare än arvet.

Idag söker man ständigt efter s.k. riskgener och ger gärna ett intryck av att nyckeln till en god framtid ligger där. Ett kortfattat abstract till denna studie har en avvikande mening:

A study comparing the weight of biological and adopted children to that of their parents has found that lifestyles, rather than genes, are primarily responsible for the children being overweight.  

The researchers, from the Centre for Economic Performance at the London School of Economics and Political Science, concluded that policies to influence parents’ lifestyles could help to tackle overweight in children.

Det är alltså uppväxtmiljö och föräldrarnas livsstil snarare än deras gener som påverkar om barnen blir överviktiga/feta. Förvånar mig inte ett vitten. Vi har vid rätt många tillfällen besökt amerikanska snabbmatställen där samtliga i familjen är smällfeta. Man ser knappt någon smal förälder med feta barn.

Fat_Americans_sue_fast_food_firms

Gammal nyhet från 2002 

”I always thought it was good for you. I never thought there was anything wrong with it,” he said.

Min tolkning: Jag trodde hela tiden att det var bra för mig. Aldrig att det kunde vara något fel.

Ärftlighet för fetma?

Publicerat: 2015-02-12 i Kort om studier
Etiketter:,

I den hittills största kartläggningen av gener kopplade till fetma har forskare från Umeå universitet och Lunds universitet i samarbete med ett stort internationellt forskarnätverk, funnit flera hittills okända riskgener och molekylära mekanismer som kopplar ihop risken för fetma med risk för sjukdom. 
Forskningsrönen publiceras nu i tidskriften Nature.

Källa: Diabetesportalen

Det är populärt att skylla på ärftlighet i alla tänkbara sammanhang. Ibland är det korrekt, hur man än beter sig får man egenskaper som arvet gett, må det vara ögonfärg, ansiktsform eller vissa sjukdomar. Men det finns ytterligare en nivå, epigenetiken, som tar intryck av miljön. Till miljön räknas även hur man lever och äter.

Epigenetiken kan sägas hantera den ”strömbrytare” som aktiverar om och när en gen ”uttrycks”, om den påverkar oss.

– Vi fann att fett som lagras runt midja och höfter visade sig ha samma biologiska sjukdomsmekanismer som insulinkänslighet, blodsockerreglering, tillväxt och utvecklingen av skelettet samt andra biologiska mekanismer i hjärta och lever säger Dmitry Shungin

Om vi tar diabetes typ 2, sockersjuka, som exempel så är det mångfalt mycket vanligare idag än för hundra år sedan. Det betyder naturligtvis inte att våra gener har förändrats utan att miljön, vår livsstil inklusive mat, drar igång en process som leder till sjukdomen.

Länk till studiens abstract New genetic loci link adipose and insulin biology to body fat distribution