Arkiv för kategori ‘Dietist’

Slöa verktyg gör ingen verkstad

Publicerat: 2016-07-23 i Dietist, interventionsstudie, Kort om studier, Matvanor
Etiketter:, ,
1

Weight Gain Prevention

Man önskade finna om rådgivning av dietister skulle leda till förbättrade matvanor och en lägre kroppsvikt bland kvinnor, 40 – 60 år, under en tvåårig period.

Abstract: Women tend to gain weight at midlife (40–60 years) increasing risk of obesity-related chronic diseases. Within specific eating occasions, needs related to the physical and social environment may result in less healthy eating behavior, which can lead to weight gain over time.

Min tolkning: Kvinnor tenderar att öka i vikt under medelåldern vilket ökar risken för fetmarelaterade åkommor. Psykiska och sociala situationer kan leda till mindre hälsosamma ätvanor vilka kan innebära viktökning.

Totalt 354 kvinnor från Minneapolis/Saint Paul (Twin Cities) enrollerades, 185 i försöks- och 169 i kontrollgruppen.

The intervention group (n = 185) received ten hours of individual nutrition counseling from dietitians over six months, while women in a control group (n = 169) received no counseling. Measured height, weight and waist circumference, and dietary intakes were collected at baseline and every six months over two years.

Min tolkning: Interventionsgruppen fick individuell rådgivning av dietist, sammanlagt 10 timmar under de första 6 månaderna, kontrollgruppen ingen alls. Kroppsmått och kost noterades vid inledningen och sedan var sjätte månad upp till 2 år.

Studien startade med de bästa avsikter och man konstaterade initialt att andra forskare funnit årliga viktökningar om 0.61–0.87 kg under 3 till 11 års uppföljning. Så följer en redovisning av kritiska situationer som påverkar ätandet, ofta i negativ riktning.

Studien är mångordig (14 sidor, 3 av dem referenser) och saknar grafik. Enligt mig är det vanliga tecken på att det är svårt att redovisa påtagliga resultat. Den genomsnittliga viktuppgången bland de deltagare som fullföljde studien var oerhört liten och näst intill oberoende av dietisternas insats. I försöksgruppen ökade vikten i genomsnitt 0,2 kg, i kontrollgruppen 0,4 kg, en differens om 0,2 kg.

Dietisternas insats kan ha förbättrat utfallet med 20 gram/timmes information!

Nutrition counseling tailored to address eating occasion needs improved self-reported diet but did not significantly affect weight change.

Min tolkning: Anpassad rådgivning förbättrade den självrapporterade kosten men påverkade inte vikten.

Jag ifrågasätter inte avsikt och ambition att hjälpa, men verktygen saknar skärpa.

Varför måste man ”ta i ordentligt” för att gå upp i vikt?

Publicerat: 2016-05-09 i övervikt, Dietist, undervikt
Etiketter:, ,
1
  • Jo, visst har du upplevt att vikten tvärt ökar från en dag till nästa. Vad händer?
  • När någon gör en rejäl insats för att gå ner i vikt och det går fort i början så heter det lite förnumstigt ”…det är bara vatten…”.

Den Israeliska studien, dietistperspektivet

Publicerat: 2016-04-13 i Atkins, Dietist, lågkolhydratkost, Medelhavskost
Etiketter:, , , ,
0

Den Israeliska koststudien som löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande kost fick stort mediagenomslag. Länk till en kommentar om studien.

Alla omdömen är inte lika och annat är inte att vänta, men i stort sett är det positivt och tenderar att stödja LCHF. Dietisternas insats i sammanhanget förtjänar uppmärksamhet. Den får vanligen inte många ord i studier annat än som en bisats, men här får vi lite fylligare information.

Jag börjar med att citera ur TV4:s Morgonsoffeprogram där Dietisternas Riksförbunds dåvarande ordförande Elisabeth Rothenberg mötte LCHF-företrädaren docent Ralf Sundberg i en kort debatt.

–Elisabeth, vad drar du för slutsatser?

–Ja först och främst vill jag instämma med Ralf, det är en fantastiskt välgjord studie. Och det jag tycker är så roligt är att den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … Alltså de här personerna, de arbetar på ett kärnkraftverk i en öken faktiskt.. de fick 18 besök hos en dietist under två år, och dessutom sex telefonuppföljningar. Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting. Och det såg man gav resultat.

-Och hur ser du på resultatet då?

–Jag tycker att det är väldigt positiva resultat.. eh… riktigt så som Ralf tolkar resultaten gör inte jag och de.de..det tror jag inte vi skall klyva hår om här. Eh.. man kan säga att kvinnorna gick ner bäst på medelhavskosten, och diabetikerna svarade delvis också bäst på medelhavskosten. Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist. För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Transkriptionen är ett kort avsnitt från Kostdoktorn

Det är alltid knivigt att tolka det talade ordet till text. Nyanser i tal samt kroppsspråk försvinner lätt. Men jag sammanfattar ändå Rothenbergs uttalanden:

  • …det är en fantastiskt välgjord studie
  • …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … (så blir det ett bra resultat)
  • Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
  • Och det såg man gav resultat.
  • Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist.
  • För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Hon var nöjd och stolt över sin yrkeskårs insatser, inte tu tal om annat. Första gången på länge som den fick ett så positivt bemötande i svenska media.

Efter denna inledning kan det vara dags att syna studien lite närmare:

The members of each of the three diet groups were assigned to subgroups of 17 to 19 participants, with six subgroups for each group. Each diet group was assigned a registered dietitian who led all six subgroups of that group. The dietitians met with their groups in weeks 1, 3, 5, and 7 and thereafter at 6-week intervals, for a total of 18 sessions of 90 minutes each. …. In order to maintain equal intensity of treatment, the workshop format and the quality of the materials were similar among the three diet groups, except for instructions and materials specific to each diet strategy. Six times during the 2-year intervention, another dietitian conducted 10-to-15-minute motivational telephone calls with participants who were having difficulty adhering to the diets and gave a summary of each call to the group dietitian. In addition, a group of spouses received education to strengthen their support of the participants

Min tolkning i korthet:

Dietisterna träffade sina grupper veckorna 1, 3, 5, och 7 samt därefter med 6 veckors intervall, totalt 18 gånger, 90 minuter vardera.

Sex gånger under den två-åriga studien följde en annan dietist upp med 10-15 minuters motivationssamtal per telefon med de deltagare som hade problem att följa dieten…

Dessutom fick en grupp makar utbildning för att bättre kunna stödja sina partners.

Som Elisabeth Rothenberg sade i Morgonsoffan: ”– Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd.” Säg att man lade ner (18*1,5)+0,5 timmars dietistintervention per genomsnittlig deltagare, det betyder 27.5 timmar.

Vad fick man ut av denna insats?

  • Den totala viktförändringen efter 24 månader bland de 272 som fullföljde var för LF –3.3±4.1 kg, –4.6±6.0 kg för M-kost samt –5.5±7.0 kg för LC.
  • Bland de 277 manliga deltagarna var förändringen i medeltal –3.4 kg för LF, –4.0 kg för M-kost samt –4.9 kg för LC.
  • Kvinnornas resultat varierade i medeltal från –0.1 kg i LF-gruppen, –6.2 kg i M-kosten samt –2.4kg för LC.

Det allra bästa utfallet, -6.2 kg, kom bland de kvinnor som åt Medelhavskost. De 27.5 timmar som dessa deltagare fick dietistledd utbildning gav -225 grams nedgång per utbildningstimme (-8.5 gram/dag).

Sämsta utfallet, -0.1 kg, kom också bland kvinnor, men denna gång på lågfettkost. Räknat per utbildningstimme gav det ett utfall på -3.6 gram (-0.14 gram/dag). Låt -4.5 kg vara ett genomsnittligt utfall över hela gruppen. Det ger -163 gram/utbildningstimme (-6.2 gram/dag)

Att klura på: Bäst och sämst utfall inträffade bland kvinnor! Sämst i lågfettgruppen med kalorirestriktion och bäst i Medelhavsgruppen med kalorirestriktion och en träningsintensitet som ökade mer än dubbelt mot de andra grupperna. Har du någon idé vad det kan bero på?

Dietister framhåller vanligen, precis som Elisabeth Rothenberg, att rådgivning bör vara individanpassad.

För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen. … Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. … Och det såg man gav resultat.

Antag att det mediokra utfallet berodde på att undervisningen skedde i grupp. Säg att effekten blir dubbelt så bra om utbildningen individualiseras. Varje timmes dietistledd utbildning resulterar då i något mellan 0.3 – 450 gram viktnedgång efter 2 år, med ett slags typvärde på 326 gram.

Dietisternas Riksförbund distribuerade ett pressmeddelande, daterat 2008-07-17:

Ny koststudie:

Fler dietister behövs för att möta överviktigas individuella behov

Nyligen publicerades en stor och välgjord studie i New England Journal of Medicin* som pekar mot att mer individuellt utformade kostråd är nödvändigt för att nå effekt i behandling av övervikt och fetma.

”Jag är inte förvånad över författarnas slutsats” säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund.”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition”.

I studien jämförs tre olika koster med något olika fördelning av fett, protein och kolhydrat. De koster som visade bäst resultat på viktnedgång, blodfetter och fastenivåer av insulin var Medelhavskosten och en kost med relativt sett mer fett och mindre kolhydrater. Alla tre grupperna fick träffa dietist regelbundet under studien.

Dietisternas Riksförbund (DRF) välkomnar studiens resultat och konstaterar att för att erbjuda feta personer professionell nutritionsbehandling som utgår från individuella behov behövs mer nutritionskompetens inom hälso- och sjukvården.

* Referens: N Engl J Med 2008;359:229-41

För ytterligare upplysningar, kontakta

Elisabet Rothenberg, ordförande i DRF,

Medan du smälter detta uttalande kan det vara idé att studera följande diagram som visar hur grupperna når en vändpunkt efter 5 månader och två av grupperna, LC och lågfett, ökar i vikt med ungefär 1.5 kg under det följande året för att sedan nå en högst anmärkningsvärd viktstabilitet*.

Shai viktkurvor

För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition.

Sex av mötena med dietister inföll under den initiala framgångstiden, medan resten, 12 stycken 90 minuters konsultationer, resulterade i tydliga viktuppgångar för två av tre grupper. I ljuset av detta känns det som om DRF:s uttalande saknar stöd i fakta. Följande kan vara av intresse för den som följer den initiala viktkurvan hos LC-gruppen som följs av en tråkig viktökning som löper parallellt med den kalorireducerade lågfettgruppen:

The low-carbohydrate, non–restricted-calorie diet aimed to provide 20 g of carbohydrates per day for the 2-month induction phase and immediately after religious holidays, with a gradual increase to a maximum of 120 g per day to maintain the weight loss. The intakes of total calories, protein, and fat were not limited.

Min tolkning: LC-gruppen åt fria mängder av en kost som siktade mot 20 gram kolhydrater per dag under de inledande två månaderna. Därefter ökade den gradvis till maximalt 120 gram/dag för att bibehålla viktminskningen.

Uppenbart misslyckades taktiken att öka kolhydratintaget för att bibehålla den viktminskning man uppnådde under de inledande två månaderna. Nå, kan kanske förlåtas i och med att man följde Atkins försiktiga tankar** snarare än att dietisterna gav dem stöd att fullfölja den inledande vinnande strategin.

*) Något är skumt med de fullkomligt raka viktkurvorna från månad 19 till och med månad 24. Vad kan det bero på?

**) Robert Atkins ursprungliga kolhydratreducerande kostråd stötte på oerhört starkt motstånd och ledde honom i stora problem. För att blidka sina motståndare gjorde han justeringar i råden. De ledde till den ökning i kolhydratandelen som tar udden av den initiala snabba viktnedgången.

En Israelisk koststudie som krossade kaloriräknandet

Publicerat: 2016-04-12 i Atkins, Dietist, interventionsstudie, Medelhavskost, observationsstudie
Etiketter:, , ,
1

Den Israeliska koststudien löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande och fick stort mediagenomslag världen över. Det är en kombination mellan en mild interventionsstudie (där man styr och påverkar vissa faktorer) och en observationsstudie.

Du har stött på det otaliga gånger, ”- Låt bli en bulle varje dag så minskar du x antal kilo på ett år!” Påståendet är så väl etablerat att få ifrågasätter det, alltså en klockren utgångspunkt för den surmagade kritiker som jag är. Den utmärkta Finska databasen http://www.fineli.fi bidrar med data på Bulle lättmjölk medelfet: 310 kcal/100 gram. Borde bli ett bra resultat på ett år, eller hur?

Exempel: 310 kcal * 365 dagar = 113150 kcal. Motsvarar 15 kg fettväv (7500 kcal/kg)

Först tänker jag citera Dietisternas Riksförbunds ordförande Elisabeth Rothenberg från TV4:s Morgonsoffeprogram:

  • …det är en fantastiskt välgjord studie
  • …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat
  • … (så blir det ett bra resultat)
  • Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
  • Och det såg man gav resultat.

Det är alltså inte mina omdömen som står här ovan utan de kommer från en etablerad kostexpert, numera professor och medförfattare till en debattartikel i Läkartidningen där man efterlyser seriös kostforskning. (Länken går till en kort kommentar av mig, därifrån når du artikeln i Läkartidningen.)

Av de som fullföljde hela studietiden lyckades lågfettgruppen minska 3.3 kg, Medelhavskostarna 4.6 kg medan LC-arna toppade med 5.5 kg. Om detta är goda resultat eller bara mediokra är upp till debatt. I vart fall stöder de inte traditionella kaloriräknarnas enkla aritmetik.

Märk: Både lågfett– och Medelhavsgrupperna stod under kalorirestriktion (hungerbantning) medan LC-gruppen åt ad libitum, alltså efter egen önskan.

Det för mig riktigt intressanta märks om man tittar på de allra första raderna i tabell 2 som redovisar förändringarna i energiintag jämfört med utgångsläget, baseline. Förändringarna redovisas vid 6, 12 och 24 månader och när jag räknar ut medelvärdena så blir minskningen för lågfettgruppen = -530 kcal/dag, för Medelhavskostarna = -316 kcal/dag och LC-arna = -567 kcal/dag.

Shai tabell 2

Ur ett traditionellt kaloriräknarperspektiv har lågfettgruppen undvikit 386900 kcal, Medelhavskostarna 230680 kcal och LC-arna 413910 kcal under de 24 månader som försöket pågick.

Märk: I sista kolumnen är p-värdet 0,22 – 0,55, för att räknas som statistiskt någorlunda pålitligt för en ur vetenskapligt ”mjuk” studie borde det inte ha varit högre än 0,05! Värdet visar hur stor sannolikheten för att utfallet är slump snarare än beroende av studiens åtgärder.

Lysande, eller?
Man brukar räkna med att fettväv innehåller ungeför 7500 kcal/kg. Detta beroende på att det finns en hel del vävnadsstrukturer och blodkärl som drar ner energiinnehållet från de teoretiska 9000 kcal som rent fett ger.

Om vi nu översätter den energiminskning som de olika grupperna lyckades med så undvek (observera ordvalet) lågfettgruppen att lägga på sig (386900/7500) = 51,6 kg, Medelhavskostarna duckade 30,8 kg och LC-arna inte mindre än 55,2 kg.

Det faktiska utfallet blev -3.3, -4.6 och –5.5 kg! Lågfettgruppen lyckades alltså med (3.3/51.6) = 6.4% av sina ansträngningar, för Medelhavskostarna blev utfallet –14.9% (grattis!) och LC-arna fick nöja sig med -10.0%.

Jo, sedan tillkommer ju förstås den fysiska aktiviteten. I tabell 2, mot slutet, finns en redovisning av såväl utgångsvärden som aktiviteten vid 6, 12 och 24 månader. Lågfettgruppen ökade motionen med 24%, Medelhavskostarna med 65% och LC-arna med 28%, räknat på medelvärden. Det är kanske där som de framgångsrika kvinnliga Medelhavskostarna grundlägger sitt vinnande utfall. Det är i den subgruppen som man når det bästa resultatet, 0.7 kg bättre än tvåan, hela LC-gruppen.

Det blir (700/730) = 0.96 gram bättre utfall per dygn.

Det finns tankar som dyker upp av detta, här ett par:

  • Om man äter kalorirestriktiv lågfettkost och ökar motionen med 24% så blir viktreduktionen knappt 7% av det kaloriräknarna brukar förespegla.
  • För Medelhavskosten kan utfallet bli nära 15% av kalorireduktionen, förutsatt kombination med en ökning av motionen med 65%.

Mitt bestående intryck är att tanken bakom kaloriräknandet är krossat i och med denna studie.

Fetma ökar risken för mamma och barn

Publicerat: 2016-03-04 i Dietist, fetma
Etiketter:,
0

Fetma ökar risken för mamma och barn

Källa: Diabetesportalen

”– Man vare sig kan eller ska banta under en graviditet. Men det är bra om överviktiga kvinnor som vill bli gravida försöker gå ner i vikt i förväg, och sedan försöka hålla vikten under graviditeten, säger Leif Matthiesen.
Han rekommenderar dessa kvinnor att ta kontakt med en dietist, antingen på en vårdcentral eller på något privat företag, för att få hjälp med viktnedgången. Lyckas de minska sin vikt blir det också lättare för dem att bli gravida, eftersom kraftig övervikt kan minska fertiliteten.”

NDR, Nationella diabetesregistret, samlar data som gäller personer med diabetes och hur behandlingar lyckas. Statistiken är, enligt min åsikt, ofullständig men det som finns kan i många fall studeras ner till landsting och vårdcentraler.

Ett liknande initiativ som visar effekten av dietisters rådgivning vore på plats för att studera yrkeskårens inflytande på kost och hälsa, i första hand uttryckt i viktnedgång.

 

Fara för folkhälsan?

Publicerat: 2015-06-10 i Debattartikel, Dietist, Skolmat
Etiketter:,
4

Vilka är en fara för folkhäldan

Källa: Sydsvenskan

Efter det publicerade Helsingborgs Dagblad en chatt med kostekonomen, dietisten och läraren Birgit Josefson som skrivit inlägget ovan. Länk till chatten, den är intressant.

Så replikerar forskaren Uffe Ravnskov: Experter som tror de vet bäst är en fara för folkhälsan samt författaren Lars Erik Litsfeldt: Acetonet i smöret kommer från kossan, Facebook med den oavkortade texten här.

Detta är brevet som politikerna i Svedala fick:

Hej

Några föräldrar från er kommun har bett mig hjälpa dem med att ändra skolmaten. Jag har fått veta att ni ska fatta beslut om detta och jag hoppas att ni kommer att ändra kosten till det bättre. Vad det bättre är ska jag förklara.

Jag har forskat inom området kost och kolesterol sedan 25 år, publicerat mer än 100 vetenskapliga artiklar och flera böcker om ämnet. Min konklusion av detta är att kolesterolkampanjen är den största medicinska skandalen i modern tid. Den värsta effekten är kampanjens kostråd, som publicerades i början av 80-talet. Ett par år senare startade nämligen en fetma- och diabetesepidemi, som har spritt sig till de flesta av världens länder, inklusive Sverige.

Jag förstår att dietisterna följer Livsmedelsverkets rekommendationer Tyvärr följer deras experter inte med i den medicinska litteraturen. I åtskilliga år har jag och några av mina kolleger bett Livsmedelsverket om att hänvisa till de studier, som de påstår bevisar att mättat fett är farligt och att man hellre bör äta en mat som innehåller mycket kolhydrater. Det vanliga svaret har varit att ”det finns tusentals”. Våren 2009 publicerade Livsmedelsverket äntligen en lista på 72 studier som de påstod skulle visa att mättat fett är farligt för hälsan. Tillsammans med elva kolleger granskade jag listans alla artiklar och vi kom fram till att endast två kunde sägas ge stöd åt detta påstående. Vår kommentar publicerades i Dagens Medicin 2009: Livsmedelsverket bör sluta med kostråd till allmänheten. Och vi är inga amatörer. En av underskrivarna var, som det framgår, Lars Werkö, den dåvarande chefen för SBU; en annan var Tore Schersten, före detta sekreterare i Medicinska Forskningsrådet

Ulf Boman på Livsmedelsverket svarade att deras råd endast var riktade till friska personer. Vår kommentar  till hans svar kan läsas här: Var finns Livsmedelsverkets expertis när den behövs bäst?

Sedan dess har de flesta internationella experter erkännt att varningarna mot det nättare fettet är grundlösa. En av dem är den danska professorn Arne Astrup, som i många år har varnat mot det mättade fettet. Nyligen publicerade han emellertid denna artikel  A changing view on SFAs and dairy: from enemy to friend, och det finns många fler experter, som har förstått att de feta mejeriprodukter och alla andra födoämnen med en hög halt av mättade fettsyror.är nyttiga. Den senaste är Richard Smith, tidigare redaktör på British Medical Journal, en av världens mest respekterade medicinska tidskrifter. Jag har bifogat hans artikel.

Att ersätta smör med margarin har till och med visat sig vara hälsovådligt. Barn som äter mycket margarin och omega-6 löper en större risk att få astma och allergiska sjukdomar. Dessutom innehåller margarin många toksiska kemikalier vars hälsoeffekter på längre sikt är okända; läs till exempel denna artikel i Aftonbladet

Jag tycker därför att ni bör lyssnar på föräldrarna. Det är inte farligt att ändra åsikt. Jag hyser stor respekt för människor som offentligt erkänner att de tagit fel. Dessutom är Livsmedelsverket hälsofarliga råd endast rekommendationer; ingen kan tvingas att följa dem.

Med vänlig hälsning
Uffe Ravnskov, med dr, docent
Ordförande för THINCS, The International Network of Cholesterol Skeptics
www.ravnskov.nu/svuffe, Mina böcker, My newsletters, Wikipedia

Apropå en passus i Birgit Josefsons första inlägg:

Vi har sedan 2011 en lag som säger att skolan ska servera näringsriktig mat som bygger på de näringsrekommendationer som finns (NNR 2012).

Kan någon hjälpa mig att finna detta lagrum?

Big Cereal vs. LCHF i Sydafrika

Publicerat: 2015-04-29 i Ändrade kostråd, Dietist, Matvanor, Spannmålsindustrin, Utblick
Etiketter:,
0

Det stundar en match i Sydafrika. Mellan professor Tim Noakes i LCHF-hörnet och hittepåmatindustrin i det andra. Nja, inte riktigt, de senare har förmodligen hetsat en dietistledare att anmäla Tim Noakes för oprofessionellt uppförande. Han har nämligen haft fräckheten att ha otraditionella åsikter om barnmat!

HPCSA - Claire Julsing Strydom

Källa: biznews.com

För några år sedan var det svenska dietister som anmälde Annika Dahlqvist för något liknande. Efter ett års noggrant övervägande kom utslaget som friade henne, därmed även LCHF-tänket och gav det en vetenskaplig bas och legitimitet.

Under tiden mellan anmälan och fram till nu har industrin möjligen insett att pengar och gamla åsikter inte kommer att vinna över uppdaterad vetenskap när det kommer till ett avgörande.

Interestingly, no paediatricians in SA expressed outrage at Noakes’ tweet. And recently, the Canadian Paediatric Society, in a joint statement with Health Canada, Dietitians of Canada and the Breastfeeding Committee for Canada issued the same advice.

Min tolkning: Intressant nog visade inga barnläkare i Sydafrika upprördhet inför Noakes’ tweet. Och nyligen utfärdade flera organisationer i Kanada liknande råd.

Jag tror inte att Claire Julsing Strydom lämnade in sin anmälan och står fast vid den uteslutande av egen övertygelse. Med all sannolikhet har hon gjort det stödd av och med spannmålsindustrin i ryggen. Det är nämligen vanligt att dietistorganisationer världen över får ekonomiska bidrag från matindustrier.

Noakes is characteristically bullish. In a recent interview with EWN’s Stephen Grootes, he says Strydom’s action is “possibly the best thing that’s ever happened to medicine in the past 10 or 20 years”.

How so?

The HPCSA will have to investigate not just him, but “what the South African public are being taught about nutrition”, and the scientific basis – or lack thereof, Noakes says. It will have to rule on the science around porridge as a first food for infants if suggesting meat and veg constitutes “unprofessional conduct”.

Min tolkning i korthet: Noakes menar att Strydoms anmälan ”…kan vara det bästa som hänt inom medicinen under de senaste 10 – 20 åren.”

HPCSA kommer att tvingas undersöka inte bara honom utan ”…vad den Sydafrikanska allmänheten får lära sig om kost…” och dess vetenskapliga bas – eller brist på vetenskap. De kommer att tvingas utreda vetenskapen om spannmålsbaserad barnmat (porridge) som spädbarns första föda om man tar ställning för att råd om kött och grönsaker innebär ”oprofessionellt beteende”.

”Hittepåmatindustrin” hade med all sannolikhet räknat med att vinna matchen redan vid invägningen. Men Tim Noakes, tillsammans med andra på hans sida, har inte vikt ned sig utan ser med tillförsikt fram emot ett avgörande. Industrin har sent omsider insett att man i praktiken satsat hela sitt anseende och framtid och måste nu så smått försöka dra sig tillbaka. I skrivande stund uppdateras nämligen artikeln med följande:

UPDATED:  Claire Julsing Strydom, president of the Association for Dietetics in SA (ADSA) has replied through Twitter, directing me to the association’s Guidelines on Infant Nutrition. These guidelines appear to suggest that ADSA and its members no longer advise cereal as a first food. I have put that question to her. Watch this space.

Det är bortom min horisont att bedöma hur opartisk och vetenskaplig HPCSA är och kommer att bedöma argumenten. Sannolikt kommer dess medlemmar inte att vilja gå i graven med ett löjeväckande rykte om vetenskaplig inkompetens.

Men, matchen är inte slut förrän den feta damen sjungit sin aria.

Den Israeliska koststudien, dietistperspektivet

Publicerat: 2015-04-06 i Atkins, övervikt, Dietist, fetma, Kort om studier, Medelhavskost
Etiketter:, , , , , ,
2

Den Israeliska koststudien löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande kost och fick på sin tid stort mediagenomslag.

Alla omdömen var inte lika och annat är inte att vänta, men i stort sett var det positivt och tenderade att stödja LCHF. Jag fokuserar gärna på helt andra saker än de traditionella, och dietisternas insats i sammanhanget förtjänar uppmärksamhet. Den får vanligen inte många ord i studier annat än som en bisats, men här får vi lite fylligare information.

 Jag börjar med att citera ur TV4:s Morgonsoffeprogram där Dietisternas Riksförbunds ordförande Elisabeth Rothenberg möter LCHF-företrädaren docent Ralf Sundberg i en kort debatt.

–Elisabeth, vad drar du för slutsatser?
–Ja först och främst vill jag instämma med Ralf, det är en fantastiskt välgjord studie. Och det jag tycker är så roligt är att den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … Alltså de här personerna, de arbetar på ett kärnkraftverk i en öken faktiskt.. de fick 18 besök hos en dietist under två år, och dessutom sex telefonuppföljningar. Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting. Och det såg man gav resultat.
-Och hur ser du på resultatet då?
–Jag tycker att det är väldigt positiva resultat.. eh… riktigt så som Ralf tolkar resultaten gör inte jag och de.de..det tror jag inte vi skall klyva hår om här. Eh.. man kan säga att kvinnorna gick ner bäst på medelhavskosten, och diabetikerna svarade delvis också bäst på medelhavskosten. Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist. För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Transkriptionen från Kostdoktorn 

Det är alltid knivigt att tolka det talade ordet till text. Nyanser i tal samt kroppsspråk försvinner lätt. Men jag sammanfattar ändå Rothenbergs uttalanden:

• …det är en fantastiskt välgjord studie
• …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … (så blir det ett bra resultat)
• -Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
• -Och det såg man gav resultat.
• -Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist.
• -För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Hon var nöjd och stolt över sin yrkeskårs insatser, inte tu tal om annat. Första gången på länge som den fick ett så positivt bemötande i svenska media.

 Efter denna inledning kan det vara dags att syna studien lite närmare:

The members of each of the three diet groups were assigned to subgroups of 17 to 19 participants, with six subgroups for each group. Each diet group was assigned a registered dietitian who led all six subgroups of that group. The dietitians met with their groups in weeks 1, 3, 5, and 7 and thereafter at 6-week intervals, for a total of 18 sessions of 90 minutes each. …. In order to maintain equal intensity of treatment, the workshop format and the quality of the materials were similar among the three diet groups, except for instructions and materials specific to each diet strategy. Six times during the 2-year intervention, another dietitian conducted 10-to-15-minute motivational telephone calls with participants who were having difficulty adhering to the diets and gave a summary of each call to the group dietitian. In addition, a group of spouses received education to strengthen their support of the participants.

Min tolkning:
• Dietisterna träffade sina grupper veckorna 1, 3, 5, och 7 samt därefter med 6 veckors intervall, totalt 18 gånger, 90 minuter vardera.
• Sex gånger under den två-åriga studien följde en annan dietist upp med 10-15 minuters motivationssamtal per telefon med de deltagare som hade problem att följa dieten…
• Dessutom fick en grupp makar utbildning för att bättre kunna stödja deltagarna.

Som Elisabeth Rothenberg sade i Morgonsoffan: ”- Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning och omfattande stöd.” Säg att man lade ner (18*1,5)+0,5 timmars dietistintervention per genomsnittlig deltagare, det betyder 27.5 timmar.

 Vad fick man ut av denna insats?

• Den totala viktförändringen efter 24 månader bland de 272 som fullföljde var för LF –3.3±4.1 kg, –4.6±6.0 kg för M-kost samt –5.5±7.0 kg för LC.
• Bland de 277 manliga deltagarna var förändringen –3.4 kg för LF, –4.0 kg för M-kost samt –4.9 kg för LC.
• Kvinnornas resultat varierade från –0.1 kg i LF-gruppen, –6.2 kg i M-kosten samt –2.4kg för LC.

Det allra bästa utfallet, -6.2 kg, kom bland de kvinnor som åt Medelhavskost. De 27.5 timmar som dessa deltagare fick dietistledd utbildning gav 225 grams nedgång per utbildningstimme.

 Sämsta utfallet, 0.1 kg, kom också bland kvinnor, men denna gång på lågfettkost. Räknat per utbildningstimme gav det ett utfall på 3.6 gram (0.14 gram/dag).

Låt -4.5 kg vara ett genomsnittligt utfall över hela gruppen. Det ger -163 gram/utbildningstimme (6.2 gram/dag) 

Dietister framhåller vanligen, precis som Elisabeth Rothenberg (”- För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.”) att deras rådgivning bör ges individanpassad. Detta känns logiskt för mig, men i ljuset av ovanstående resultat måste det vara oerhört nedslående för åtminstone dessa dietister.

Elisabeth Rothenberg: ”Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd.” … ”Och det såg man gav resultat.” 

Antag att det mediokra utfallet berodde på att undervisningen skedde i grupp. Säg att effekten blir dubbelt så bra om utbildningen individualiseras. Varje timmes dietistledd utbildning resulterar då i något mellan 0.3 – 450 gram viktnedgång efter 2 år, med ett slags typvärde på 326 gram.

 Dietisternas Riksförbund distribuerade i anledning av denna studie ett pressmeddelande, daterat 2008-07-17:

Ny koststudie:

Fler dietister behövs för att möta överviktigas individuella behov

Nyligen publicerades en stor och välgjord studie i New England Journal of Medicin* som pekar mot att mer individuellt utformade kostråd är nödvändigt för att nå effekt i behandling av övervikt och fetma.

”Jag är inte förvånad över författarnas slutsats” säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund.”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition”.

I studien jämförs tre olika koster med något olika fördelning av fett, protein och kolhydrat. De koster som visade bäst resultat på viktnedgång, blodfetter och fastenivåer av insulin var Medelhavskosten och en kost med relativt sett mer fett och mindre kolhydrater. Alla tre grupperna fick träffa dietist regelbundet under studien.

Dietisternas Riksförbund (DRF) välkomnar studiens resultat och konstaterar att för att erbjuda feta personer professionell nutritionsbehandling som utgår från individuella behov behövs mer nutritionskompetens inom hälso- och sjukvården.

* Referens: N Engl J Med 2008;359:229-41

För ytterligare upplysningar, kontakta
Elisabet Rothenberg, ordförande i DRF,
tfn 0706-41 45 81, E-post: elisabet.rothenberg@vgregion.se

Medan du smälter detta kan det vara idé att betrakta följande diagram som visar hur grupperna når en vändpunkt efter 5 månader och två av grupperna, LC och lågfett, ökar i vikt med ungefär 1.5 kg under det följande året för att sedan nå en anmärkningsvärd viktstabilitet.

Shai - Figur2

Sex av mötena med dietister inföll under den initiala framgångstiden, medan resten, 12 stycken 90 minuters konsultationer, resulterade i tydliga viktuppgångar för två av tre grupper. I ljuset av detta känns det som om DRF:s uttalande saknar stöd i fakta.

”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla
en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och
att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av
någon som kan nutrition”.

Varför är gruppernas vikter exakt desamma från och med månad 19 och till slutet av studien efter 24 månader?

Se även föregående inlägg på MatFrisk Blogg om samma studie sedd ur ett kaloriräknarperspektiv.

Källa: Weight Loss with a Low-Carbohydrate, Mediterranean, or Low-Fat Diet – Iris Shai och andra