Arkiv för maj, 2018

Ulcerös kolit – fler opererar bort tjocktarmen!

Publicerat: 2018-05-28 i autoimmuna sjukdomar, Immunförsvar, Inflammation, termogenes, Ulcerös colit
Etiketter:, ,
0

Ulcerös kolit – allt färre behöver operera bort tjocktarmen

Den inflammatoriska tarmsjukdomen ulcerös kolit har ökat kraftigt. Samtidigt behöver bara hälften av alla patienter operera bort tjocktarmen jämfört med för 50 år sedan. Det visar en studie av Carl Eriksson, specialistläkare vid medicinska kliniken på USÖ.

Källa: svt NYHETER

Jo, du ser rätt. Rubriken på blogginlägget är helt annorlunda än den svt NYHETER har, hur motiverar jag det?

Det visade sig att förekomsten av Ulcerös kolit ökade tiofaldigt under perioden, samtidigt som antalet patienter som behövt operera bort tjocktarmen till följd av sjukdomen halverats.

Om antal personer som drabbas av UC ökar tio gånger och andelen som behöver avlägsna sin tjocktarm har halverats så blir min slutsats att 10 * 1/2 = 5 gånger fler personer opereras 2010 jämfört med när Carl Eriksson började följa patientjournaler från 1962. Genom att vara så tydlig skulle den positiva effekten av nya mediciner drunkna i helhetens hav. Nå, nog om svt:s bedrägliga rubriksättning, över till viktigare aspekter.

Orsaken till sjukdomen ulcerös kolit är idag inte klarlagd. Man vet att flera faktorer spelar in, såsom arv, miljöfaktorer, kroppens immunförsvar och de bakterier vi normalt har i våra tarmar.

Källa: netdoktor

Själv ”fick” jag UC cirka 1970, ett enda kort och dramatiskt skov där min vikt rasade till 49 kilo från dryga 80. Som tur var kunde jag, efter att ha tankat upp med blodtransfusioner, åka hem över helger. Det och att min fru besökte mig på NUS alla övriga dagar gjorde att jag höll livsgnistan vid liv. Efter helger var jag oftast så utmattad att mitt rum och säng på sjukhuset kändes som ”hemma”. Ett drygt halvår efter sjukdomsdebuten avlägsnades den sjuka tjocktarmen i sin helhet och knappa 10 dagar därefter promenerade jag hem, 6 kilometer. Tala om att få livet tillbaka!

När det var aktuellt för mig förnekade läkarna kategoriskt att arvet hade betydelse, vilket kändes hoppfullt. Idag har jag en mer nyanserad uppfattning, den genetiska koden har naturligtvis betydelse, men miljön påverkar hur koden tolkas. Detta kallas epigenetik och kan liknas vid hur musiker tolkar och framför identiskt lika noter ganska individuellt.

Frågan är då hur arv och miljö samverkar för att, i Örebro län, öka förekomsten av UC tio gånger? Carl Eriksson föreslår en politiskt korrekt faktor:

Nya studier är nödvändiga för att ta reda på orsaken till den observerade ökningen men ökande köttkonsumtion i samhället kan ha bidragit, säger Carl Eriksson, specialistläkare på medicinska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och tidigare doktorand vid Institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet, i ett pressmeddelande.

Ett vanligt kriterium att en parameter har betydelse är om effekten, förekomsten av UC, är någorlunda proportionell till orsaken, ökad köttkonsumtion. Äter Örebroare såå mycket kött idag jämfört med för 60 år sedan? Skulle inte tro det. Ett möjligt bidrag kanske, men är det värt att nämna?

Jag vill inte förringa Carl Erikssons arbete, han lärt mig att fem gånger fler får sin tjocktarm bortopererad idag än på ”min tid”, samtidigt som antalet drabbade ökat 10 gånger. I min värld vore den största framgången om man kan identifiera den/de avgörande miljöfaktorer som utlöser UC.

För min del var sannolikt ”stress” en betydande faktor. Intensiva universitetsstudier och tidiga morgnar med tidningsutbärning för att hålla ordning på familjens ekonomi. Påtagligt hög köttkonsumtion med två studerande och ett litet barn i familjen var knappast aktuellt.

Det finns många LC/LCHF:are som vittnar att deras UC lindras eller praktiskt taget försvinner. Märk väl att den ofta innebär att man väljer lågprocessad mat med en stor andel animaliskt ursprung i kombination med främst ovanjordsgrönsaker. Bli medlem i facebookgrupperna Smarta Diabetiker och Smarta Diabetikers recept för att få hjälp och stöd med din nya livsstil, du behöver inte ha diabetes för att vara med!

Funktionell dumhet, något du känner igen?

Publicerat: 2018-05-21 i Utblick
Etiketter:
4

För några år sedan myntade Mats Alvesson, professor i organisation och ledning vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, begreppet funktionell dumhet. Nu anser han att den funktionella dumheten breder ut sig explosionsartat, och att det kan få förödande konsekvenser.

Källa: Ny Teknik

Läs hela artikeln via länken. De få minuter du investerar kan öppna dina ögon för både din egen och omgivningens situation.

Tillsammans med André Spicer, professor i organisationsteori vid Cass Business School på City University i London, skrev han 2017 boken The Stupidity Paradox som nyligen kommit på svenska. Dumhetsparadoxen innebär att organisationer anställer begåvade människor som i slutänden gör dumma saker.

Jag vill gärna ge ”fenomenet” en vidare tolkning, byt ut organisationer mot något tidigare ändå, barnens tidiga livsmiljö samt utbildning! Om den är auktorativt begränsande och föga källkritisk hämmas den egna tankeförmågan, man anpassar sig till omgivningens önskemål.
Till viss del kan den funktionella dumheten vara bra, menar Mats Alvesson, den fungerar som ett socialt smörjningsmedel. Man är följsam och förutsägbar, stör sig inte så mycket, ingen blir upprörd eller ifrågasatt. När man inte tänker för mycket blir tillvaron mindre krånglig.

– Men det leder också till ett otroligt slöseri med tid och resurser, eftersom vi inte funderar kritiskt och ställer problematiserande frågor.

Hur är din egen situation? Fattar du egna välinformerade beslut eller följer du slaviskt dina överordnade som svansen på en hund? I det senare fallet riskerar du, enligt min åsikt, att ersättas av AI (Artificiell intelligens) och/eller robotar. Dessa är dessutom lätta att programmera om till att bli smartare. Eller ännu dummare om ”chefen” så påbjuder.

Dumhetsbekämpning på jobbet

Ha förnuftsombud, personer som har som tillfälligt jobb eller uppdrag att göra dumhetsbekämpning, på samma sätt som man har skyddsombud. Förnuftsombudet har som arbetsuppgift att samla på sig information om det som inte fungerar.

Ordna dumhetsbekämpningskommittéer, arbetsgrupper som försöker se igenom vad vi håller på med i organisationen. Vad har vi för visioner, värdegrunder, planer, policyer, regelverk, utvecklingsprojekt och vad bidrar de egentligen till, mer än att hålla folk sysselsatta? Vad av allt detta skulle vi klara oss bättre utan? Gör detta utan att snegla på särintressen eller att det är känsligt att ta upp.

Överge myten om konstant positivitet. Bygg upp en negativ kapacitet, det vill säga förmåga till saklig kritik. Ironisera över floskler.

Varför inte ta dumhetsbekämpningen till hemmaplan? Självklart kan det vara påfrestande att ifrågasätta gamla åsikter och ersätta dem med sådana som bygger på väl underbyggda källor men det ökar på sikt sannolikheten till eget välbefinnande, kanske även omgivningens.
Att fundera över: Om du deltar i möten, är det Cykelställsfrågor som aktiverar dig?

Blodtryck under 24 timmar, på vårdcentral samt CVD

Publicerat: 2018-05-02 i Blodtryck, CVD (hjärtsjukdom), medelvärde, median, standardavvikelse, Statistik
Etiketter:, , , , , ,
8

This study examined the associations of blood pressure measured in the clinic (clinic blood pressure) and 24-hour ambulatory blood pressure with all-cause and cardiovascular mortality in a large cohort of patients in primary care.

Källa: Relationship netween Clinic and Ambulatory Blood-Pressure Measurements and Mortality

Min tolkning: Studien skedde i primärvården och utforskade hur blodtryck som mäts i en vårdsituation respektive dygnsmätning kopplas till total dödlighet och hjärt- och kärlsjukdomar.

Vårt blodomlopp reagerar snabbt på både fysisk och psykisk påverkan. Många och långvariga kontakter med ”vården” har gjort mig positivt inställd och inte nervös, men säg det till mitt blodomlopp! Flertalet gånger jag får mitt blodtryck mätt på VC så sker det en stund in i mötet med min läkare, vanligen efter att vi avhandlat endera LCHF, ”kolesterol” eller båda.

Man analyserade data från 63910 vuxna i primärvård under 2004 – 2014 och följdes under 4,7 år (median). Blodtrycket mättes vid ”vanliga” besök men även med bärbar utrustning utspritt över 24 timmar. Avsikten var att urskilja personernas ”normala” blodtryck under ett helt dygn och eliminera effekterna av den stress som ofrånkomligen sker i en vårdsituation.

Av de 63910 studerade dog totalt 3808 personerna varav 1295 av hjärt- och kärlåkommor (CVD). Utan statiskt finlir innebär det att ungefär 1,27% dog varje år varav 0,43% specifikt av CVD.

När vi läser studier och rapporter av diverse slag imponeras vi både gärna och ofta av exaktheten i redovisade data, men hur välmotiverade är de? Antalet deltagare och döda oavsett orsak är inga problem att acceptera. Jag har rundat utfallen men av olika skäl. Den första (1,27%) till tre signifikanta siffror för att göra den lättare att överblicka, den andra (0,43%) till två siffror då jag misstänker att dödsorsaken inte alltid var rätt utredd. En annan uppgift jag reagerar på är medianuppföljningstiden, 4,7 år. Den påverkas naturligtvis av död men även om personen inte längre kan lokaliseras på grund av t.ex. flyttning.

  • Median är ett ”medelvärde”, men inte det som vi ”vanliga dödliga” avser (summera alla observationer och dela med antalet). Medianen är det ”mittersta” av alla observationer. Om fördelningen av observationer är helt symmetrisk kommer medianen och medelvärdet att överensstämma.
  • SCB: ”Medianen kan vara ett lämpligt mått om observa­tioner har en sned fördelning med många höga eller låga värden. I motsats till medel­värdet påverkas inte medianen av sådana extrem­värden.En variabel där median­värdet är att föredra är inkomsten i ett hushåll, som vanligen karakter­iseras av att många hushåll har låga eller medel­höga inkomster samt ett fåtal har höga eller mycket höga inkomster. Ett medel­värde kan i detta fall vara miss­visande.”

När statistiker beskriver fördelningen av mätdata använder man uttrycket standardavvikelse, i denna text betecknat med SD (Standard deviation).

  • SCB: Standardavvikelsen är den genomsnittliga avvikelsen från variabelns genomsnitt. Man bildar då differenserna för alla variabelvärde x1-M, x2-M, …, x10-M.I nästa steg kvadrerar man dessa avvikelser, summerar, dividerar med antal observationer och sist drar kvadratroten ur.
  • En standardavvikelse från medelvärdet i en normalfördelad datamängd (googla!) omfattar cirka 34,1% av alla utfall, 2 SD blir 48,7% och så vidare.

In a model that included both 24-hour and clinic measurements, 24-hour systolic pressure was more strongly associated with all-cause mortality (hazard ratio, 1.58 per 1-SD increase in pressure; 95% confidence interval [CI], 1.56 to 1.60, after adjustment for clinic blood pressure) than the clinic systolic pressure (hazard ratio, 1.02; 95% CI, 1.00 to 1.04, after adjustment for 24-hour blood pressure).

Min tolkning: Dygnsmätningen av blodtryck korrelerade bättre med död oavsett orsak än mätningar som gjorts vid besök på klinik.

Lägg märke till följande: ”hazard ratio, 1.58 per 1-SD increase in pressure”. Risken för död ökade med 58% för varje standardavvikelse (1 SD) som patientens blodtryck ökade över medianvärdet. Ingenstans i den korta texten i länken framgår hur stor blodtrycksökning 1 SD motsvarar! I texten finns ytterligare uppgifter om dag- och nattblodtryck samt korrelation till CVD-utfall.

För nördar: I en text från American College of Cardiology fann jag ytterligare information:

  • Mean clinic BP was 149/87 mm Hg, mean daytime 24-hour ABP was 132/80 mm Hg, and mean 24-hour ABP was 129/77 mm Hg.
  • 58% were male, and mean age was 57 years in those alive and 67 years in those who died during a median follow-up of 4.7 years.

Notera att blodtrycket vid dygnsregistrering (ABP) dagtid var 17/7 enheter lägre än de som mättes vid besök på klinik. Över hela dygnet var ABP 20/10 lägre!

Studien bekostades av ”Spanish Society of Hypertension and others”. Vilken inverkan det kan ha haft på metodik och tolkningar är okänt för mig. Mitt skäl att kommentera denna studie är inte främst dess slutsatser utan att tydliggöra att mätmetoder och situationer när det sker är oerhört betydelsefulla. Med stor sannolikhet gäller det alla sammanhang där mätobjektet är en människa.

%d bloggare gillar detta: