Arkiv för kategori ‘nanosilver’

Silver – Dags för ”forskare, läkare, sjuksköterskor och experter” att repetera gymnasiekemi?

Publicerat: 2018-03-31 i Kemi, kolloidalt silver, mol, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, , , ,
0

Silversajten som skapats av ”forskare, läkare, sjuksköterskor och experter” bör redigera åtminstone delar av sitt innehåll för att inte göra bort sig i onödan. Att silversäljare i allmänhet kopierar varandra må vara förståeligt, men att personer med dessa förmenta kvalifikationer apar efter är obegripligt, det krävs inte mer än gymnasiekemi för att inse hur orimlig deras påståenden är.

Sanningen är helt enkelt att rent silver är ett för däggdjursceller ogiftigt mineral som varken är cancerogent eller mutagent. De som hävdar motsatsen har inte bemödat sig om att särskilja rent silver från de giftiga silversalter som framställs genom att man löser silver i salpetersyra (HNO3) –slutresultatet blir då silvernitrat (AgNO3), en potentiellt giftig, färgande och frätande produkt. Toxiciteten hos silvernitrat har en naturlig förklaring och kommer från syrakomponenten och dess nitratjon (NO3–). Elektrokolloidalt silver baseras inte alls på någon syra, utan tillverkas istället med hjälp av en elektrisk process och det bildas fria silverjoner (Ag+) och silverpartiklar (Ag). Rent silver har ingen toxisk effekt.

Metalliskt silver är ”rent silver”, en ädelmetall och reagerar tämligen avmätt med andra ämnen och kan därför betraktas som ofarligt. Så långt har dom tillräckligt rätt, även om det blir avsevärt annorlunda när man är i närheten av den ”nedre nanogränsen”, 1 nanometer*.

”…De som hävdar motsatsen har inte bemödat sig om att särskilja rent silver från de giftiga silversalter som framställs genom att man löser silver i salpetersyra (HNO3) –slutresultatet blir då silvernitrat (AgNO3), en potentiellt giftig, färgande och frätande produkt.”

Det är korrekt att man kan framställa silvernitrat genom att blanda silver i salpetersyra, det avgörande är koncentrationen av de använda kemikalierna och i slutresultatet. Är antalet Ag+ (mätt i mol*) samma i det ”elektrokolloidala” som det som framställs med samma antal mol HNO3 blir slutresultatet i praktiken samma. ”Forskare och läkare” i gruppen borde ha kompetens att greppa detta, vad gäller de övriga är jag osäker.

”Toxiciteten hos silvernitrat har en naturlig förklaring och kommer från syrakomponenten och dess nitratjon (NO3–).”

Nu bör du se det orimliga i meningen ovan! Givet att man använder tillräckligt lite av både salpetersyra och silver blir slutresultatet likvärdigt med s.k. ”elektrokolloidalt silver”!

”Elektrokolloidalt silver baseras inte alls på någon syra, utan tillverkas istället med hjälp av en elektrisk process och det bildas fria silverjoner (Ag+) och silverpartiklar (Ag).”

Den metoden har fördelen att det är närmast omöjligt att överskrida 10 ppm silverjoner. Använder man högre spänningar eller längre tid blir effekten visserligen att mer silver tas från elektroderna men ger för den skull inte högre ppm silverjoner i slutprodukten utan avsätts som silveroxid (Ag2O) på ena elektroden eller fälls ut som diverse svårlösliga silverföreningar, en del aggregerar till kluster och ger lösningen en svagt gulaktig färg.

Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?   Silver – Mina tips för hemtillverkning av ”silvervatten”   Var lugn, i tipsen finns inga värderingar mot silvervatten, även silvertroende kan läsa utan att gå i taket. Däremot kan högkonsumenten spara rejält med pengar genom att lära sig göra hemkört.

*) I fasta ämnen, i detta fall silver, är det bara de yttersta atomerna som kan reagera med omgivningen. När partikelstorleken minskar kommer andelen atomer vid ytan att öka. I extremfallet där alla ”partiklar” bara består av 1 atom är den 100%. Av det skälet kan det skilja avsevärt mellan egenskaper ett ämne har i makroskala (t.ex. sådant vi kan se) och nanoskala där måtten i silversammanhang ligger i intervallet 1 – 100 nanometer.

**) Mol är ett tal som främst passar kemisters behov. Det är rätt stort, 6,02 x 1023 och kallas Avogadros tal. 

Silver – Hur utspädd är Ionosil?

Publicerat: 2018-03-30 i kolloidalt silver, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, , ,
2

”Alla” vet att Ionosil innehåller 10 ppm silver, så långt är vi nog överens. Numera (Mars -18) är 7 av dem silverjoner och 3 partiklar, kanske inom storleksintervallet 1 – 100 nanometer, det som vanligen betecknas AgNP, nanopartiklar av silver.

Då det inte är så självklart vad 10 miljondelar silver i en liter vatten eller längdmåttet 1 nanometer innebär så tänker jag göra ett par jämförelser.

  • Synligt ljus har våglängder mellan 380 – 740 nm, nanometer. Kan man med optiska mikroskop urskilja partiklar i KS så är de åtminstone större än 380 nm.
  • Marknadsvärdet på silver är för närvarande under 18 USD per ounce (cirka 28,35 gram) och om USD är cirka 8,50 SEK kostar 1 gram silver under 6 SEK.
  • Varje literflaska Ionosil innehåller då 10 mg silver till ett värde av under 6 öre.

Då jonkoncentrationen gradvis sjunkit från 90% av 10 ppm via 80 till nuvarande 70% = 7 ppm misstänker jag att Anders Sultan numera använder avjoniserat vatten då ”äkta” destillerat vatten är dyrare. Avjoniserat vatten på Hornbach kostar 29 SEK för en femlitersdunk.

Jag antar att renare silver kostar mer, men hur mycket? Dubbelt, tiodubbelt? Samtidigt antar jag att en storkonsument av avjoniserat vatten köper det klart billigare än en slutkund på Hornbach.

https://matfrisk.com/2018/03/12/silver-mina-tips-for-hemtillverkning-av-silvervatten/ För den räddhågsne som skräms att egentillverkat silvervatten kan bli ”farligt” har jag tillfogat ytterligare ett tips.

Silver – ”Simpel provrörsstudie…” / Anders Sultan

Publicerat: 2018-03-26 i källkritik, kolloidalt silver, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, , ,
2

Därför är (provrörsstudier) rätt meningslösa, speciellt om man inte gör en uppföljning med in vivo-studier som bekräftar de resultat som man erhåller i in vitro-studien.

Källa: ”När lögnerna inte räcker till…” / Anders Sultan

Vi är alltså minst två, antagligen många fler, som tycker så, vad tycker du? Här ytterligare några citat från samma källa.

1) Trots att Lundastudien var en simpel provrörsstudie…

2) När man genomför en provrörsstudie så kopplar man bort cellernas livsuppehållande system. Blodcirkulation, syresättning, metalloproteiner, immunförsvar, homeostas, näringssättning och borttransport av slaggprodukter är helt bortkopplade och behövs tydligen inte enligt de Lundaforskare som utför in vitro-studier. Kroppens viktigaste försvar, i form av det extremt viktiga antioxidativa systemet, är även det bortkopplat. Tala om att skapa förutsättningar för en studie med ett katastrofalt slutresultat.

3) Studien är, som sagt, en in vitro-studie som är utförd utanför kroppen, genomförd på så vis att forskarna, utan att ha cellernas vanliga system igång, dränker cellerna i silvernanopartiklar. Då finner de – hör och häpna – att cellerna tar upp silver.

Källa: ”När lögnerna inte räcker till…” / Anders Sultan – delägare i Ionsilver

http://www.ion-silver.com/lundastudien.htm

Jag vill ändå nyansera då provrörsstudier, in vitro, har ett värde då man kan fokusera på och variera detaljer utan att störas av svårbemästrade faktorer som kroppens förmåga att eliminera t.ex. silverjoner. Man kan då använda koncentrationer som omöjligt kan uppnås i eller är skadligt för levande individer. Sådana försök kan ge ideer som i sin tur kan generera hypoteser*, men visar för det skull inte att resultaten är praktiskt användbara.

Ionosil refererar gärna till provrörsstudier med positiv effekt av silveranvändning som samtidigt använder silverkoncentrationer som är mycket höga och svårligen kan nås inne i en levande människa under tillräckligt lång tid. Silverförespråkare hävdar nämligen att 90-99% av silver vi tar via munnen försvinner ur kroppen inom ett dygn, även om inte alla håller med.** 

Studier och rapporter som Ionsilver i skrivande stund (26/3 -18) refererar på sin sajt för att stödja silvers positiva effekter är vanligen in vitro utan uppföljning av in vivo, detta trots att Anders Sultan anser att sådana är rätt meningslösa och simpla!

Undantag kan finnas utan att jag lagt märke till dem, tipsa gärna i kommentarer.

*) En teori byggs av samhöriga hypoteser, ideer som kan verifieras genom tester. Om en hypotes inte stämmer med in- och utdata måste den förfinas eller ersättas. En giltig vetenskaplig teori får byggas uteslutande med icke falsifierade hypoteser. Med tiden kan nya kunskaper och mätmetoder göra att hypoteser ersätts med bättre. Detta kännetecknar sann vetenskap till skillnad från tro.

**) En del hänvisar till en rapport från metallurgexperten Roger Altman som menar att utsöndringen sker under betydligt längre tid. Han testade själv och fann att 20 dagar efter att han upphörde använda silver så sjönk den utsöndrade silvermängden från kroppen till 50% av maxvärdet för att närma sig noll efter 96 dagar. Källa: http://www.silver-colloids.com/Papers/AltmanStudy.PDF

Silver – Är AgNP en bärare av syre till immunförsvaret?

Publicerat: 2018-03-25 i hittepå, källkritik, myter, nanosilver, silver
Etiketter:, , ,
0

Detta är citat som i skrivande stund (25 mars -18) finns under rubriken ”En mer balanserad syn på silver” på Ionsilver-sajten, sannolikt sammanställd av Anders Sultan eller någon som fått i uppdrag att skriva.

Silver som immunförsvarsstödjande ämne
Silver spelar en framträdande roll i stödjandet av immunförsvaret genom framförallt sin syretransporterande förmåga …

Forskning visar att silvernanopartiklar kan binda upp till tio gånger sin egen volym med syre och hjälpa till att transportera detta till olika delar av kroppen.

Referens: Park, H.J., “Silver-ion-mediated Reactive Oxygen Species generation affecting bactericidal activity.” 2009 Water Research 43:1027-1032.

Imponerande! Eller bullshit? Vad har detta för betydelse för människor?

  • Ta 1 liter ordinärt 10 ppm KS, till exempel Ionosil med 10 mg silver varav 7/10 joner och 3/10 partiklar (AgNP, de som enligt citatet gäller här)
  • Antag att en dos är 2 teskedar (10 milliliter = 1/100 av literflaskan) som enligt Ionosil ger totalt 0,1 milligram varav 0,03 mg AgNP.
  • Silver har densiteten cirka 10 gram/cm3  (1 cm3 = 1 ml) och AgNP i den dosen utgör då ungefär 0,003 ml (notera att det för ovanlighets skull är ett volymmått!)

Hur imponerad är du av att silver i 1 dos (10 ml) Ionosil möjligen (det finns begränsningar, se nedan) kan transportera 10 gånger sin volym av syre, alltså 0,03 ml? Sätt detta i relation till att silverförespråkare motiverar att silver är ofarligt då 90-99% lämnar kroppen inom ett dygn.

Men lugn, det kommer mera:

Molten silver will hold ten times its volume in oxygen. On freezing, the contraction of silver vigorously ejects the oxygen; a dangerous activity known as spitting.

Min tolkning: Smält silver (962 C) kan lösa syre till 10 gånger sin volym. När det stelnar avges merparten i en häftig reaktion kallad spitting.

Hur meningsfullt är det att beskriva något som ligger 925 C över kroppstemperaturen? Är det på grund av kopiering från andra silversäljare, avsikt att förleda köpare, ren okunskap eller något annat?

Strax efter kommer ett nytt försök att imponera

“Silver plays a brilliant role in facilitating immune efficiency. Among its many properties, it is also known to be an oxygen sponge. Silver has the capacity to carry ten times its atomic weight in oxygen. The warmer it is, the more it can carry.

Min tolkning: Silver ökar immunförsvarets effekt. Bland många andra egenskaper är den känd som en ”syresvamp”. Silver kan bära 10 gånger sin atomvikt (!) i syre. Ju varmare dess mer.

Silvrets atomvikt är 108 och syrets 16. Om en silveratom fraktar 10 gånger sin atomvikt i syre så innebär det (10 x 108)/ 16 = 67,5 syremolekyler. Detta är en radikalt annorlunda uppgift än den förra men temperaturen tycks fortfarande spela roll.

Med två så radikalt olika uppgifter är rimligen en av dem mer fel än den andra. Men till det kommer förstås möjligheten att båda är bortitok särskilt i ljuset av temperaturens betydelse.

Silver nanoparticles flood the body with oxygen… The immune system needs copious amounts of oxygen…

Visst känns det rimligt att immunförsvaret lika väl som resten av kroppen behöver syre, men hur mycket av detta kan levereras via yttepyttemängder nanosilver? Dessutom tydligen vid temperaturer som är 925 grader över kroppstemperaturen.

Bonusdumhet i samma text:

Atomic oxygen (O+²)

Atomärt syre är en enstaka atom, O. Den syrgas vi andas är två atomer bundna till varandra, O2. Alla gaser som är grundämnen utom ädelgaser är två atomer bundna till varandra så syre följer konventionen. Vad skribenten menar med O+² är oklart, som jag ser det flaggar det akut okunskap om dagens kemi. För ett par århundraden sedan hävdade man att syre i en pågående reaktion (nascent oxygen) var mer reaktionsbenäget än ”moget” syre.

Silver – Antibiotika vs. kolloidalt silver, vad skulle du välja?

Publicerat: 2018-03-23 i antibiotikarestenta bakterier, kolloidalt silver, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, , , , ,
0

Kolloidalt silver som uppfanns någon gång på 1880-talet användes flitigt fram till 1940-talet och silver användes i princip överallt där man ville få bukt med bakterier. Avsaknaden av patenterbarhet var största orsaken till att silver ratades till fördel för penicillinet. Källa: Anders Sultan – Ionsilver

Antag att du som silvertroende drabbas av en allvarlig åkomma, kanske livshotande, som med dagens metoder behandlas med antibiotika.

  • Skulle du avstå den behandlingen och välja kolloidalt silver istället?

Det är beslut i ”skarpt läge” som avgör. Jag har själv varit i livsavgörande behov av antibiotika minst ett par gånger och skulle aldrig tveka att välja bort dem till förmån för KS. Att antibiotikaresistens sprider sig är ett allvarligt bekymmer för mänskligheten, men där är KS ingen lösning då de koncentrationer som krävs är långt över de man kan åstadkomma in vivo, i en levande människa.

Har du annan åsikt så länka till minst en studie som visar att KS framgångsrikt, ensamt eller i kombination med annat, kan användas in vivo, i detta fall på människor. Länkar till silversäljare, artiklar utan verifierad bakgrund samt obestyrkta berättelser undanbedes, det är vetenskap som gäller.

  • Det finns mängder av laboratoriexperiment som visar att olika beredningar av silver är så giftiga att de dödar bakterier. Dessa experiment görs in vitro, i provrör eller på objektglas och med silverkoncentrationer som med god marginal överstiger de man kan uppnå i en levande människa, in vivo.
  • Men silver är ju ogiftigt, det säger ju ”alla”? Låt säga att det är så, varför framhåller silverförespråkarna om att WHO satt NOAEL (No observed adverse effect level) till 10 gram under en livstid? Hur många andra fritt tillgängliga ämnen känner du till där en i tiden utspridd låg konsumtion under en livstid (säg under de 25 gram som WHO anger som LOAEL för silver) är så låg?

Silver – ”…så väljer han att diskutera något helt annat.”

Publicerat: 2018-03-23 i källkritik, kolloidalt silver, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, , ,
0

”Erik Edlund har mycket bra information om många saker men när det gäller IONOSILs Kolloidala Silver så väljer han att diskutera något helt annat.” – Läst på ett forum.

Vilka aspekter på Ionosil är betydelsefulla för silverförespråkare, gärna i prioritetsordning. Jag föreställer mig att följande har betydelse, finns fler?

  • Är det totalmängden silver, 10 ppm = 1 mg/liter?
  • Är det silverjoner, Ag+, 0,7 mg/liter (som säljs f.n. Mars -18)

Inledningsvis var det 0,9 mg/liter som senare sänkts via 0,8 mg/l till nuvarande 0,7 mg/l. Beror det på en suboptimal framställningsmetod eller vill man avsiktligt förändra innehållet? Då den snabba desinficerande effekten med mycket stor sannolikhet beror på att de positivt laddade silverjonerna agerar analogt med fria radikaler finner jag anledning misstänka att effektiviteten idag kan vara 22% lägre än ursprungligen. Finns då skäl att öka doseringen med 28% så att den ger samma mängd silverjoner som ursprungligen?

  • Är det oladdat metalliskt silver, Ag, i kluster (partiklar) av i detta fall icke angiven storleksfördelning. Detta utgör resten av silverandelen, idag 0,3 mg/liter.

Storleken av silverpartiklarna är enormt viktiga för hur de kan bete sig. Det är enbart det yttersta lagret atomer i ett fast ämne som reagerar med omgivningen. Det innebär att ”stora” nanopartiklar är långt mindre aktiva än samma mängd i form av ”små” vilket framgår av andra och tredje punkten nedan.

  • Nanopartiklar av silver, AgNP, anses ligga i storleksintervallet 1 – 100 nanometer. Det är en enorm skillnad mellan dess ytterligheter då det, vid samma geometriska form, skiljer 1003 = 1 000 000 gånger i volym och därmed även antal ingående atomer.
  • Antag för enkelhets skull att silverpartiklarna är kubiska med sidan 10 silveratomer, en påtagligt liten AgNP! (Detta är ett tankeexperiment för att ge perspektiv!) En sådan kub består av 10 x 10 x 10 = 1000 atomer varav ytskiktet, de som kan reagera med omgivningen, är 10 x 10 x 6 (antal sidor på kuben) = 600, 60% av alla.
  • Är partikeln 10 gånger större ökar volymen till 1 000 000 atomer, varav de på ytan bara är 6% av alla.
  • Samtidigt minskar antalet partiklar till 1/1000.

Jämför gärna hur snabbt strösocker löser sig i jämförelse med samma mängd bitsocker.

Silver – In vivo-studie på sår hos möss!

Publicerat: 2018-03-19 i kolloidalt silver, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:,
3

Jag har hittat en in vivo effektstudie på silver i levande vävnad, tyvärr inte på människor. Märk väl att detta är behandling av kroppens ytor, där åtminstone jag betraktar användning av KS som okontroversiellt. Det kan fungera, men är i vart fall harmlöst då konsumentprodukter av framställningsskäl är extremt utspädda* vilket i kombination med kroppens effektiva utrensning förhindrar skador.

The skin area of the back of mice were prepared aseptically for surgery and full thickness skin wounds (4 mm in diameter) were made on dorsal midline using sterile biopsy punch equipment (Revolving punch pliers, Dimeda, Württemberg, Germany). The wounds were left open without any dressing during the study.[14]

Min tolkning: Man skapade runda sår, 4 mm i diameter på ryggarna av (60 lokalbedövade) möss. (De infekterades med Staphylococcus) och såren lämnades öppna under studien.

De på så sätt preparerade mössen delades in i 5 grupper om 12 vardera varav en kontrollgrupp som behandlades med enbart en saltlösning enligt citatet nedan. De vägde 20 – 30 gram vardera.

Treatments were administered on wound bed topically including gentamicin (8 mg kg-1), AgNPs (0.08 mg kg-1, 0.04 mg kg-1 and 0.02 mg kg-1) and normal saline in the control group.

Topical application of gentamicin and AgNPs (0.08 and 0.04 mg kg-1) significantly increased the rate of wound healing more than treatment with AgNPs at a dose of 0.02 mg kg-1 and normal saline.

Min tolkning: En kombination av gentamicin och AgNP doserad 0.08 och 0.04 mg/kg kroppsvikt gav tydligt bättre läkning än enbart salt + AgNP 0.02 mg/kg kroppsvikt.

Är detta ett bra resultat? Tja, kanske det. Själv har jag inga egentliga problem med silverbehandling av kroppens ytor, i detta fall sår. De kan fungera, som i detta fall, men vare sig SBU eller Cochrane är imponerade av silverprodukter vid behandling av sår på människor. Jag återkommer till dem senare, intresserade hittar själv. Silvertroende lär inte ens söka.

  • Det jag vänder mig mot är påståenden som att man, in vivo (i levande, främst människor) kan påverka cancer, HIV (nyss bloggat) och antibiotikaresistenta bakterier (flera nyliga inlägg om MRSA). Även andra liknande påståenden finns. Jag menar inte att silver i KS är skadligt, de flesta använder harmlösa mängder i gråzonen mot homeopati. Dessutom har kroppen mekanismer som avvisar 90-99% av allt silver inom ett dygn. Silvertroende hänvisar ibland till ett experiment av Roger Altman som visar helt andra resultat. Ta hem den, läs och bedöm själv. Med så olika resultat är ett av påståendena mer fel än den andra, avgör själv.
  • Den allvarliga skadan kan uppstå hos de som väljer bort möjligen fungerande behandlingar inom den konventionella vården till förmån för KS.

Du lade kanske märke till enbart salt + AgNP gav en tydligt sämre läkning, eller hur? Självklart kan den lägre koncentrationen (0.02 mg/kg kroppsvikt) vara en faktor, men även saltet!

  • Metalliskt silver är en ädelmetall som reagerar mycket måttfullt med omgivningen, men när partiklarna är extremt små som t.ex. AgNP i den lägre delen av det vanliga storleksintervallet (1 – 100 nm) ökar ytan mot omgivningen enormt och spontanproduktion av den långt aktivare Ag+ (silver i jonforn) ökar. Läs mer på Silver – del 11, begreppsförvirring?, se särskilt bilden och bildtexten.
  • Då silverjoner är elektriskt laddade (elektronunderskott) fungerar de analogt med fria radikaler och ställer till det i omgivningen.
  • Det är här ett av kroppens egna skydd mot silverjoner träder in, den negativt laddade klorjonen från saltet. Tillsammans bildar de molekylen AgCl som är svårlöslig och därmed är ute ur ruljangsen (och i toaletten inom dygnet?). Vi har mycket stora mängder klorjoner i magsyran, HCl, och 0,9% av blodet är salt i lösning, Na+ + Cl–. Det ska till enorma mängder silverjoner via munnen för att nämnvärda mängder ska passera det filtret. Detta är det huvudsakliga skälet att bakteriefloran i tarmen inte påverkas.

Men hur var det nu med de möss som behandlades med gentamicin och AgNP i ett par olika koncentrationer enligt ovan. Då mössen vägde 20 – 30 gram måste man naturligtvis ta hänsyn till att doserna blir olika stora.

  • Vid den lägre dosen får 20-grammarna 0,8 µg (miljondels gram) och 30-grammarna 1,2 µg.
  • Vid den högre dosen får 30-grammarna 1,6 µg och 30-grammarna 2,4 µg

Min uppskattning att en droppe från en pipett är ungefär den volym som skulle fylla ett av såren. Det brukar krävas 18-20 droppar för att fylla 1 ml, detta innebär att 1 droppe innehåller 0,05 ml. En flaska Ionosil innehåller 1 mg ”blandat silver” fördelat på 20 000 droppar, varav 0,3 mg i form av AgNP, resten som silverjoner.

  • 1 droppe Ionosil (1/20 000 av literflaskan) innehåller då 0,15 mikrogram AgNP
  • Om vi följer studiens antagande att AgNP är den aktiva beståndsdelen så krävs mellan 5 och 16 droppar Ionosil i  såren för att nå de silverdoser som krävs.
  • Anledningen att jag nämner Ionosil är för att ge ett perspektiv på hur stora doser som ändå användes i denna studie.

En annan hypotes kan vara att det är silverjoner som bidrar till effekten, helt eller delvis. Om så är förklarar det åtminstone delvis den sämre effekten vid salt + lägre dos silver. Ren AgNP i underkant av storleksintervallet 1 – 100 nm kan spontanbilda joner vilka kan delta i ”jakten på bakterier”, men med negativa klorjoner från saltlösningen bildas stabilt och svårlösligt silverklorid som, enligt data som kommer i en senare artikel, är 1/300 så biologiskt aktiv jämfört med silverjoner i vatten. Färska sår brukar blöda och vätska vilket tillför salt ”inifrån”.

Naturligtvis vore det intressant om man kombinerat gentamicin med ”högdos” AgNP samt salt.

*) Givet att allt silver i Ionosil är joner och/eller fria atomer (inte samlade i kluster, AgNP) så går det 1 jon/atom per 6,7 x 108 molekyler vatten = 670 000 000 vilket åtminstone jag betraktar som extremt utspätt. Men Ionosil anses ändå vara desinficerande i dricksvatten även när det späds ut ytterligare 100 gånger. Sug på den, är silver ”farligt” (dödande) eller ”harmlöst”?

I dagens (Mars -18) Ionosil är andelen silver som finns i partiklar 30%. Beroende på deras storlek (Ionosil redovisar såvitt jag vet inte det) hamnar ungefär 10 – 10 000 000 silveratomer i var och en vilket sänker antalet joner + partiklar i Ionosil. Å andra sidan gör det Ionosil ännu mer utspätt.

 

Silver – In Vivo på möss med tumör!

Publicerat: 2018-03-18 i kolloidalt silver, nanopartiklar, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, , ,
0

Detta är ett bidrag från en silverförespråkare som åtnjuter stort förtroende, bland annat på grund av sitt tidigare yrke inom naturvetenskap. Han menar, bland annat, att silver* har kraftfulla anticanceregenskaper.

The present study demonstrates the efficacy of biologically synthesized silver nanoparticles (AgNPs) as an antitumor agent using Dalton’s lymphoma ascites (DLA) cell lines in vitro and in vivo.

Källa: Antitumor activity of silver nanoparticles in Dalton’s lymphoma ascites tumor model

Min tolkning: Man undersöker om silvernanopartiklar (AgNP) fungerar mot tumör hos möss både in vitro och in vivo.

Möss får tumörvävnad inplanterad varefter de delas upp i olika behandlingsgrupper och en kontrollgrupp. En del tumörvävnad användes in vitro, provrörsförsök. Det intressanta är att försöket även behandlar tumörer i levande möss vilket är ovanligt. Material och metoder beskrivs noga, ta hem studien i fulltext och läs, den är kostnadsfri.

När jag en gång i forntiden studerade fysik (som jag av olika skäl inte kommit att använda yrkesmässigt) är en av få lärdomar jag burit med mig att göra rimlighetsuppskattningar av påståenden.

The minimum inhibitory concentration (IC50) determined by MTT assay was used for the in vivo experiments. The AgNP delivered to the mice was carried out using the IC50 obtained. Tumor mice in Group 3 were treated with AgNPs at a concentration of 500 nM for a period of 15 days, and their ability to reduce tumor volume and the number of cells was compared with Group 2 tumor control mice.

Min tolkning: Vid in vivo användes en silvermängd som annat försök visat gav 50% begränsning, 500 nM AgNP per dag under 15 dagar. På annan plats anges att effekten på tumörceller in vitro nåddes efter 6 timmar och att överlevnaden för de behandlade in vivo ökade från 18 till 32 dagar. Det är alltså inte fråga om tillfrisknande i någon mening.

Är det rimligt att denna behandling kan appliceras på människor med ordinärt s.k. 10 ppm kolloidalt silver** med 10 mg silver/liter? Observera att försöket gjordes med silvernanopartiklar, AgNP, där andelen i Ionosil är 3 mg/liter.

  • Silvret injicerades i bukhålan, innanför bukhinnan. Vanligt på djur, sällan på människa.
  • 500 nM (vid behandling av möss) är inte en koncentration utan antal atomer/joner som används.
  • Låt säga att en mus väger 30 gram och en människa 70 000 gram (70 kg), drygt 2000 gånger mer.
  • Det känns rimligt att en människa bör behandlas i förhållande till sin vikt, alltså 500 x 2000 = 105 nM.
  • 1 nM är 10-9 mol och detta innebär 108 x 10-9 gram silver. (Mol har jag beskrivit flera gånger tidigare och lämnar det här. Googla gärna för detaljer.) Dessa uppgifter tillsammans innebär att en människa behöver 105 x 108 x 10-9 gram ≈ 10,8 x 10-3 gram = 10,8 mg.
  • 1 liter Ionosil innehåller 10 mg silver varav 3 mg AgNP **

Ger denna musstudie skäl att betrakta KS som ”kraftfullt anticancerogent” givet de kopiösa mängder som krävs i förhållande till vikt och att överlevnaden in vivo ökade måttligt från 18 till 32 dagar?

*) Silver i denna studie är kluster av atomer (AgNP, nanopartiklar). I konsumentprodukter som Ionosil utgör 70%  silverjoner och 30% silver i kluster av ej angiven storlek.

**) Begreppet Kolloidalt silver är väldigt löst definierat. En ren kolloidal produkt, AgNP, ska bara innehålla grupper/kluster av silveratomer, vanligen med storleken 1 – 100 nanometer (10-9 ). I praktiken är andelen joner i konsumentprodukter 90% eller mindre. I början angav Ionosil 90%, senare sjönk den till 80% för att i skrivande stund (Mars -18) vara 70%. För att den desinficerande verkan ska vara optimal bör antalet joner, den då aktiva delen, vara så hög som möjligt.

Silver – En utmaning till silvertroende

Publicerat: 2018-03-17 i argyri, Kemi, nanopartiklar, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, , , , , ,
0

Du har säkert läst och hört om argyri, en kosmetiskt störande men ofarlig blåaktig missfärgning av huden. Silverförespråkare hävdar, med rätta, att risken är närmast obefintlig med kommersiellt tillgängliga vattenreningspreparat som går under beteckningen Kolloidalt silver.

  • För att argyri ska uppträda krävs upplagring av silver i någon form i huden.
  • I magsyra och blod finns mängder av negativt laddade klorjoner, Cl–, som vid kontakt med positivt laddade silverjoner, Ag+, bildar svårlöslig silverklorid som är föga reaktionsbenäget och vanligen rensas ut och hamnar i toan. Detta är kroppens effektiva försvar mot silver. Även andra liknande reaktioner finns, men detta är sannolikt den mest betydelsefulla.
  • KS-produkter som är till salu är av tillverkningsskäl synnerligen utspädda och därmed harmlösa. Om du av något kosmetiskt skäl vill blåtona din hud genom att använda KS i rimliga mängder är ditt återstående liv sannolikt för kort.

Men antag att du är riktigt nyfiken och vill testa ändå (bevisa eller motbevisa, välj anledning själv), hur tar man sig förbi kroppens effektiva och inbyggda försvarsmekanism?

  • En förutsättning för argyri är någon form av silver i huden.
  • En annan är att huden utsätts för (sol)ljus.

Om du bär silversmycken, t.ex. i halskedja, händer det kanske att huden ibland blir aningen svartfärgad men det går lätt bort. Det beror sannolikt på att silvret reagerar på svavel som finns i hudens protein och bildar silversulfid, Ag2S, svartfärgat och svårlösligt. Men detta blir inget permanent problem då vi ständigt ”ömsar hud” och missfärgningen likaså. Låt säga att du dagligen droppar KS på ett och samma ställe på handryggen så är dels silvermängden obetydlig, dels försvinner huden och tar med sig alla spår.

Finns det då något rimligt sätt att tränga in tillräckligt djupt så att färgningen blir permanent, ungefär som en tatuering? Du kan naturligtvis picka i KS-droppen med en nål eller tatuerarverktyg, men det känns ju lite konstgjort så det går bort.

Jag tänker mig ett förhållandevis ofarligt lösningsmedel som kan hjälpa till att penetrera in i huden och ta med sig silvret. Mitt förslag är dimetylsulfoxid, DMSO.

Dimetylsulfoxid, ofta förkortat DMSO, är ett polärt aprotiskt lösningsmedel. DMSO är i sig själv en färg- och luktlös viskös vätska med extremt bra lösningsmedelsegenskaper. Det löser sig med lätthet i de flesta organiska lösningsmedel och kan även lösa en del oorganiska salter; det är vidare blandbart med vatten i alla proportioner. Ämnet erhålls som en viktig biprodukt vid pappersmassaframställning. Källa: Wikipedia

DMSO låter väldigt ”kemiskt”, men går att köpa. Googla DMSO och välj bland erbjudanden, flytande är nog effektivast men gel kanske fungerar. Hästägare kanske redan har det hemma? Blanda med KS i en mörkfärgad glasflaska (Viktigt, du vill inte att ljuset ska mörkfärga silvret redan innan det hamnar i huden!) med pipett. Droppa minst dagligen på ett och samma ställe på t.ex. handryggen där solen kommer till men en eventuell missfärgning inte generar för framtiden Har du redan en tatuering kanske det är ett bra ställe. Är du noggrann när du applicerar droppen eller gelklicken blir fläcken liten.

Hur lång tid tar experimentet? Ingen aning, applicerar du en ny droppe så snart den gamla sugits in eller dunstat bort tar det kanske veckor eller månader. Meddela mig hur du gjort och hur lång tid det tar till dess utfallet är säkert.

Ska du göra detta experiment? Nej, om du frågar mig trots att det är min utmaning. Känner du tvekan är det ett gott tecken att du greppar hela eller delar av den bakomliggande kemin. Är du övertygad att det är ofarligt är det upp till dig att testa, det är på egen risk och ansvar.

Blir du bara förbannad har du sannolikt inte förstått mitt blogginlägg. Då ska du definitivt avstå, det blir bara bekymmer.

 

Silver – Ionosil – referenser / HIV

Publicerat: 2018-03-10 i källkritik, kolloidalt silver, myter, nanosilver, pseudovetenskap, silver, skitstudie
Etiketter:, , , ,
0

Ionosil marknadsförs med följande länk: En mer balanserad syn på silver – uppdaterad med ny forskning och ny information 2010-10-23 Den innehåller många åsikter, artiklar och ”silverlänkar” däremot är det glest mellan vetenskap. Men det finns och gäller inte mindre än HIV! Jag har valt den andra, hjälp mig gärna tolka den första.

Här är referenser till två publicerade studier på HIV och silver i nanoformat i Journal of Nanobiotechnology:

http://www.jnanobiotechnology.com/content/3/1/6

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2818642/

Klicka på bilden om du vill förstora. Uppenbarligen är silver verksamt mot HIV-1. Men frågan är om det finns en hake i detta? Det kanske är läge att påminna om att Ionosil innehåller 10 ppm silver. Det betyder 10 (vikt)delar silver i form av 70% joner, resten som metalliskt silver, möjligen andra silverföreningar per 1 000 000 färdig produkt. 100 000 liter Ionosil innehåller alltså 1 gram silver.

Range of antiviral activity
Silver nanoparticles of 30-50 nm were tested against a panel of HIV-1 isolates using indicator cells in which infection was quantified by a luciferase-based assay. Silver nanoparticles inhibited all strains, showing comparable antiviral potency against T-tropic, M-tropic, dualtropic, and resistant isolates (Table 1).

Min tolkning: AgNP i storlek 30-50 nm testades mot HIV-1 och hämmade effektivt.

Det låter ju väldigt lovande, vad kan gå fel?

The concentration of silver nanoparticles at which infectivity was inhibited by 50% (IC50) ranged from 0.44 to 0.91 mg/mL.

Min tolkning: Den koncentration som krävdes för 50% hämning var 0,44 – 0,91 mg/ml.

Här krävs ingen avancerad matematik eller sortomvandling. förkorta mg/ml till gram/Liter.

  • I studien används AgNP, 30-50 nm, med konc. 0,44 till 0,91 gram per liter för 50% effekt.
  • Att studien gjorts in vitro, i provrör, är det vid det här laget ingen som missat?

Det finns inga som helst möjligheter att använda en extremt utspädd produkt som Ionosil i detta sammanhang. Varför länkar man då till en studie som denna? Är det av misstag, för att förleda godtrogna eller på grund av utpräglad okunskap?

Äldre inlägg