Arkiv för kategori ‘Debattartikel’

Leading cardiologist blames ‘internet driven cult’ for spreading lies about statins

  • Online misinformation is putting patients off the drugs and risking their lives
  • ‘Pseudoscience’ promotes the benefits of untested supplements and fad diets
  • Googling ‘statin benefits’ amasses 655,000 results but ‘risks’ has 3.53 million
  • There is no evidence that ‘wonder diets’ effectively lower a person’s cholesterol
  • The expert adds doctors must properly explain statin’s benefits to patients

Källa: Rosie Taylor for the Daily Mail

Min tolkning: En ledande hjärtläkare anklagar en ”Internetkult” för att sprida lögner om statiner.

  • Osann information gör att patienter överger statiner och riskerar sina liv.
  • Pseudovetenskap stöttar fördelar av otestade tillsatser och ”fad diets”.
  • Googlar man på ”statiners positiva fördelar” ger det 655 000 träffar medan ”statiners risker” samlar 3,53 miljoner träffar.
  • Det finns inga tecken på att ”mirakeldieter” sänker en persons kolesterol.
  • Läkare måste tydliggöra statiners fördelar för sina patienter.

Det är Dr Steven Nissen, en välkänd statinförespråkare från Cleveland Clinic i Ohio, som ondgör sig över sakernas tillstånd. Den här gången tänker jag inte inlåta mig på att diskutera de enskilda argumenten ovan, istället är det sista meningen i artikeln som sätter skalan på hur livsfarligt det kan vara att inte äta statiner.

In the UK, around 6million people take statins and they are thought to save around 7,000 lives a year.

Min tolkning: I UK (”England”) tar 6 miljoner personer statiner och de antas spara 7 000 liv per år.

Lägg märke till ”…are thought to save 7,000 lives a year.” som jag tolkar till ”…antas spara 7 000 liv per år.”. Är jag ojuste, borde det betyda något annat?

7 000 liv per år är ju en hel del (om nu inte siffran är överdriven förstås) men hur mycket är det i förhållande till 6 miljoner användare? 7 000 / 6 000 000 blir cirka 0,00116 vilket är snutten under 0,12%. Detta är alltså den största årliga risken för dessa statinanvändare om de avstår från dem. Vi ska inte bortse från oönskade ”biverkningar” som kan vara nog så besvärande, ibland närmast invalidiserande, till och med dödliga.

Till en början var tilltron till statiners livräddande effekt så obruten att man inkluderade totaldödligheten bland utfallen. När det visade sig att den inte förbättrades nämnvärt och ibland till och med försämrades jämfört med den obehandlade kontrollgruppen valde företagen att inte längre redovisa den. Jag vet inte vilka regler som gäller idag.

 

Annonser

Barnläkarföreningen oroar sig över att föräldrar till barn med diabetes har hackat sina barns diabetespumpar genom att koppla ihop pumpen med en kontinuerlig blodsockermätare för att barnen ska kunna få rätt insulindos automatiskt. Patient- och anhörigrepresentanter har svarat att föräldrarna istället är en outnyttjad resurs i vården.

Källa: Dagens Medicin, Debattartikel

Synen på lekmän som tar egna initiativ i vården varierar starkt, från enögt fördömande till uppmuntran. I just detta fall gäller det att koppla samman kontinuerliga glukosmätare med insulinpumpar, främst för diabetiker typ 1. Artikeln är skriven av en professor, två forskare och en överläkare med en positiv inställning till vad engagerade lekmän kan bidra med.

Det är förstås skrämmande, nytt och kastar på allvar omkull de hierarkier och roller som traditionellt funnits mellan vårdpersonal och patienter. Vi tror dock att samskapande genom exempelvis lärande nätverk har potentialen att ta vara på de olika kunskaper och färdigheter som finns hos vårdens olika aktörer.

Självklart kan detta uppfattas som ett intrång i vårdens traditionella domäner. En lekman kan naturligtvis inte lära in allt som t.ex. en läkare behöver, däremot kan man med Internet och hjälp av andra intresserade nå eller passera dem i kunskap inom ett speciellt område. En stor fördel är att man via nätet kan nå en hittills oanad mängd gammal och även dagsfärsk kunskap. Den som förvärvar sin utbildning i skolor av diverse slag får den av lärare vars kunskaper kan vara tämligen utdaterade. Eventuell fortbildning efter att man börjat jobba förmedlas i stor utsträckning av försäljare, så kallade läkemedelsrepresentanter.

Kan man tänka sig ett samskapande med engagerade föräldrar vad gäller sammankoppling av CGM och insulinpumpar vid diabetes typ 1 för att nå bättre utfall bör samskapande med lekmän vad gäller en verksam kosthållning vid diabetes inte vara så avlägset.

 

Tänk dig att gå omkring varje dag, dygnet runt och vara rädd för att få energibrist i hjärnan som till exempel trötthet, slöhet, nedsatt tankeförmåga, nedsatt inlärningsförmåga och initiativlöshet. Bli okontrollerat orolig, darrig, få överdrivna svettningar, få besvärande hjärtklappning, bli svimfärdig, få kramper, bli medvetslös och vill det sig riktigt illa: koma och ambulans in till akuten.

Källa: Debatt i Sundsvalls Tidning

Detta är symtom som är bekanta för diabetiker med eftersatt kontroll, om den beror på patientens egen eller andras okunskap kan debatteras.

  • Diabetes kännetecknas av dålig förmåga att hantera blodsocker.
  • Den överlägset vanligaste varianten, sockersjuka eller typ 2, beror på bristande kapacitet att utnyttja blodsockret som stiger och med tiden förorsakar bestående och allvarliga skador. Det kallas naturalförloppet då det utvecklas på sätt som vården känner till men inte effektivt lyckas motverka, det betraktas som oundvikligt och därmed ”naturligt”.
  • Typ 1 beror på att produktionen av hormonet insulin är någonstans mellan mycket låg och helt obefintlig.
  • Insulin är en signalsubstans som reglerar hur en del av kroppens celler skall bete sig när blodsockret varierar.

Man kan likna bukspottkörtelns insulinproducerande betaceller vid radiosändare och att kroppens lever-, fett– och muskelceller har mottagare som ”lyssnar” efter dess signaler. Med den bilden motsvarar typ 1 att sändarna har mycket låg effekt eller är helt trasiga medan typ 2 har fel på mottagarsidan, exakt var det felet finns är inte till fullo fastlagt. Oavsett var felet finns går inga meddelanden fram.

Professor Mona Landin-Olsson* fortsätter beskrivningen av symtomen:

Detta kallas hypoglykemi och innebär lågt blodsocker. Det drabbar personer med diabetes och är inte en del av sjukdomen utan orsakas helt och hållet av själva behandlingen.

Diabetes diagnosticerades ursprungligen genom att urinen smakade sött och var känd sedan antiken. Diabetes delades in i en ”svår” form där den drabbade trots all känd behandling dog inom kort tid (veckor – månader) och en ”lättare” form där den drabbade kunde överleva avsevärd tid, tyvärr ofta med allvarliga komplikationer. Idag kallas ”svår diabetes” för typ 1 medan den ”lätta” varianten sannolikt** var typ 2, eventuellt även inledningen av typ 1 (”smekmånadsfasen”) eller LADA, en långsamt utvecklande variant av typ 1 som sker i vuxen ålder.

Innan insulinet introducerades 1923 var den enda möjliga behandlingen att drastiskt minska all mat som direkt (kolhydrater) eller indirekt (protein) höjde blodsockernivån. I svårare fall gav man dessutom alkohol då den ockuperar leverns arbetsförmåga och dämpar dess bidrag av glukos och ketoner vilket minskar mängden socker i urinen.

När insulinet introducerades var det naturligt att de som behandlades var typ 1, de med brister i insulinproduktionen. Detta var naturligtvis en resursfråga men även en följd av att kostbehandling av ”tvåor” gav rimliga resultat. När industrin ökade insulinproduktionen ville man få avsättning för sina produkter varför det gällde att utöka kundunderlaget. Personer med i huvudsak kostbehandlad diabetes typ 2 blev den nya målgruppen som man lockade med att de kunde ”äta vad som helst och reglera blodsockret med insulin”

Eftersom högt blodsocker ger upphov till komplikationer i andra organ så är det angeläget att pressa ner blodsockret till normala nivåer. Vid insulinbehandling är det svårt att hitta rätt dosering för att reglera blodsockret. Vid behandling med insulinfrisättande tabletter, så kallade SU-preparat, är verkningstiden lång och oberoende av aktuellt blodsocker vilket ger risk för hypoglykemi.

Det är endast diabetiker typ 2 som kan använda SU-preparat då deras verkan är att ”piska” fortfarande aktiva betaceller att producera mer insulin i förhoppning att det ska överkomma brister på mottagarsidan.

För att bygga vidare på bilden med sändare och mottagare så liknar insulin- och SU-behandling mer de enorma propagandahögtalare som både Nord- och Sydkorea använder vid demarkationslinjen.

Insulin reglerar var blodsocker ska ta vägen och naturligt nog hamnar en del av överskottet i fettproduktion vilket leder till viktuppgång. Detta är en process som tar sin början redan när kroppen först börjar kämpa med att hålla borta glukosen i blodet. Under en följd av år går det hyfsat, så när som att kroppsvikten gradvis ökar. Förr eller senare står överviktiga eller rent ut feta personer framför en allvarlig läkare som avkunnar domen diabetes. Det är förståeligt om en läkare utan fantasi och föreställningsförmåga och under kollegors inflytande skyller sjukdomen på övervikt utan att ens överväga att diabetesen smugit sig på och själva viktuppgången har fungerat som ett skydd mot höga blodsocker.

Märk ordvalet i föregående citat, ”pressa ner blodsockret”. Det finns ingen anledning att pressa ner blodsockernivåer för pålästa som förstår att undvika mat som höjer blodsocker i onödan.

Med nya tekniska hjälpmedel, förbättrade läkemedel och utbildade, trygga patienter har vi goda förutsättningar för en effektiv diabetesvård utan risk för hypoglykemier.

De som lär sig enkel biokemi förstår hur enkelt det är att hålla sitt blodsocker inom gränser genom att välja lämplig mat. Detta i sin tur ger patienten trygghet att leva ett fullödigt liv.***


*) Mona Landin-Olsson, Professor, diabetesöverläkare vid Skånes Universitetssjukhus, ordförande i SFD (Svensk Förening för Diabetologi) och företrädare för NDT (Nationella Diabetesteamet)

**) Numera är mer än 9 av 10 diabetiker typ 2 då deras antal ökat dramatiskt. Även om diabetes typ 2 anses ha en ärftlig komponent kan inte våra gener ha förändrats så till den milda grad under knappa 100 år. Vi må ärva svagheter som gör att ”rätt” belastningar knäcker vår hälsa, men med en förnuftig livsstil som inte utmanar svagheterna kanske vi aldrig ens märker något.

***) Socialstyrelsen bedömer att kostnaden för 450 000 diabetiker är 9 miljarder varav 92% faller på komplikationer, det ”naturliga förloppet”. Om detta stämmer är 720 miljoner kostnaden för förebyggande vård, ganska måttliga 1 600 per diabetiker. Genom att ge adekvat information hur man undviker blodsockerhöjande mat och förse även icke insulinbehandlade diabetiker med teststickor i rimlig omfattning för att följa sina framgångar skulle totalkostnaden minska dramatiskt samtidigt som hälsan för den enskilde skulle öka.

 

Lagom till LCHF-träffen i Säffle har LCHF-magasinet släppt senaste numret, #2/2016

image

Mitt bidrag om ketoacidos och LCHF presenterades på omslaget.

Några stora media kommentarer de obekväma fakta om vegetabiliska fleromättade fetter som jag skrev om igår.

Reuters

ReutersIs vegetable oil really good for you?

The Washington PostThe Washington PostThis study 40 years ago could have reshaped the American diet. But it was never fully published.

Medical News Today

Medical News TodayPolyunsaturated or saturated fat? Old data, new conclusions

Krypskytte

Källa: Läkartidningen Debatt

Professorerna Tommy Cederholm* och Elisabet Rothenberg har skrivit en intressant debattartikel med ovanstående inledning. På tvärs med traditionen väljer jag att inleda med deras redovisade bindningar och jävsförhållanden.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Tommy Cederholm deltar i och leder internationella forskarstyrda studier som villkorslöst delfinansieras av företag som Nutricia, Nestlé Medical Nutrition och Fresenius Kabi, ger föreläsningar som arrangeras av företag som Nutricia, Nestlé, Fresenius-Kabi och Arla (arvoden utbetalas till Uppsala universitet) och är medförfattare och redaktör till medicinska läroböcker. Elisabet Rothenberg deltar i föreläsningar som arrangeras av företag som Nutricia (arvoden utbetalas till Högskolan Kristianstad) och är medförfattare och redaktör till läroböcker i nutrition.

De avslutar med följande sammanfattning:

Vi vill uppmana till

  • försvar av den vetenskapliga arbetsmetoden och de vetenskapliga institutionerna
  • samhälleliga satsningar på seriös nutritions- och livsmedelsforskning
  • vaksamhet mot desinformation, förtal och hot

Den vetenskapliga arbetsmetoden innebär att man skall sortera bort ogiltiga hypoteser/teorier och ersätta dem med sådant som stämmer överens med faktiska erfarenheter. Dit hör t.ex. att diabetiker av alla schatteringar bör få tydlig information om att kolhydratrik kost höjer blodsockret mer än kolhydratreducerad.

Till seriös nutritionsforskning räknas inte observationsstudier oavsett hur långvariga de är och hur många deltagare de omfattar. Man kan aldrig sortera fram vilka faktorer som i slutänden ger ett visst observerat resultat. Skulle Livsmedelsverkets kostråd strippas på sådant som bygger på observationsstudier så blir knappast en tummetott kvar. Se kritik av observationsstudier i detta inlägg på MatFrisk Blogg.

Till seriös vetenskap räknas inte heller konsensusförfaranden (röstning/handuppräckning) där man avgör vad som anses rätt där studieresultat och åsikter går isär.

Hot skall självklart alltid anmälas till polis för utredning.

Tipset om debattartikeln kom från Annika Dahlqvists blogg.


*) Tommy Cederholms maka är den betydligt mer kända livsstilsprofessorn Mai Lis Hellenius

Obesity logo

Jag har ett antal gånger påpekat att den ”vetenskap” som omger koststudier är långt från målet. Nu menar jag inte i första hand att dagens ”accepterade sanningar” är långt från mina åsikter utan att studier i många fall är på samma nivå som fritt valt arbete* i gymnasiet men bekostat av mat- och preparatindustrin. Fråga är hur mycket som egentligen borde etiketteras som pseudovetenskap.

Jag skiljer mellan ”hårda” vetenskaper som t.ex. fysik, där det krävs oerhört väl kontrollerade och underbyggda resultat för att de ens ska övervägas och ”mjuka” koststudier där det räcker med 95% sannolikhet för att utfallen ska räknas som signifikanta. Och då har jag inte ens nämnt att en del observationsstudier utgår från enstaka frågeformulär om vad man åt en dag för 10 år sedan. Mycket av det massmedia väljer att rapportera hänger inte samman bättre än sönderkokt pulled pork.

Finally, some segments of the obesity and nutrition research agenda may simply have to be abandoned, to free more resources for understudied research pathways and for strengthening the design of proper, more bias-proof studies. For example, the continuous production of thousands of papers of observational epidemiology that assess one nutrient at a time in association with one outcome has reached thpoint of even being ridiculed by hoaxes, as in the recent chocolate and weight loss hoax (http://io9.gizmodo.com/i-fooled-millions-into-thinking-chocolate-helps-weight-1707251800). When it is known, after thousands of published papers, that effect sizes are expected to be tinyobservational studies will be unable to eliminate noise to a point that offers reasonable certainty about the validity of observed results. Continuing to use a nail and a hammer in the same way is not a wise investment of resources, especially when there are many other seriouscientific questions to tackle in this important discipline.
Min tolkning, i korthet: En del områden inom fetma- och kostforskning kan behöva överges för att frigöra resurser till sådant som är illa undersökt och för att styra upp design av studier  som är okänsligare mot forskarnas förförståelse. Den pågående produktionen av observationsstudier har nått en punkt där de börjar förlöjligas. (Chokladstudien, kommenterad på MatFrisk) När man t.ex. inser, efter tusentals publicerade studier, att de förväntade effekterna är så små att de knappt kan skiljas från bakgrundsbruset (slumpartade utfall) för att skilja ut ett statistiskt säkerställt resultat.

*) Jag vet inte om begreppet längre är aktuellt, men det borde gå att förstå ändå.