Arkiv för kategori ‘observationsstudie’

Low Density Lipoprotein, LDL, är en transportfarkost som fraktar fett och fettliknande ämnen (lipider) samt fettlösliga vitaminer i blodets vattenrika miljö. Under sin existens ändrar den storlek och innehåll i upp till 7 särskiljbara fraktioner. De två första, ”stora och fluffiga”, är nödvändiga, oproblematiska och kan återvinnas i levern.

Om de råkar ”tappa” den signal som levern reagerar på kan de bli kvar som ”små och täta” mycket länge i blodomloppet där de kan oxideras i den syrerika miljön. Så långt komna är de intressanta för makrofager som ingår i vårt ”sophämtningssystem”. Sker detta i alltför stor omfattning kan de samlas i s.k. skumceller och samlas i plack som i sin tur skapar förträngningar i kärlen. Dessa fem små och täta LDL-fraktioner har gett allt LDL epitetet ”det onda kolesterolet”.

Den 14 februari 2015 skrev jag på MatFrisk Blogg med rubriken Studie: Högt LDL ger längre liv? För en vecka sedan presenterades den studie som är föremål för detta inlägg:

High Low-Density Lipoprotein Cholesterol Inversely Relates to Dementia in Community-Dwelling Older Adults: The Shanghai Aging Study   Väl på plats kan du välja att ladda ner en traditionell pdf-fil utan kostnad.

The relationship between cholesterol and cognitive function is unclear from the previous studies. This study was conducted to explore this association in older Chinese adults.

Min tolkning: Samband mellan kolesterol och kognitiva funktioner är oklart givet hittillsvarande studier. Denna studie avsåg att utforska detta bland äldre Kineser.

Hjärnan hos en normalviktig person utgör cirka 2% av kroppsvikten men innehåller mycket som 25-30% av kroppens kolesterol om cirka 35g. Merparten kolesterol finns i cellmembran där det reglerar hur stabilt det ska vara, dessutom omger det nerver som isolering, myelin, så att signalerna håller sig på plats och vare sig läcker eller störs av omgivningen. Märk väl att det är frågan om ämnet kolesterol! (Ref 3)

Givet kolesterolets koncentration i hjärna och nervsystem så är det logiskt att försöka mäta dess koppling till kognitiva funktioner samt demens. (4, 5, 6) Studien skedde i urban miljö (Shanghai) med 3836 deltagare, 50 år och äldre. Mätningarna av de kognitiva förmågorna gjordes med västerländska metodologier som anpassats till kinesiska förhållanden samt starkt varierande utbildning.

Dementia is a progressive brain disorder accompanied by a deterioration in memory and thinking, and often with a decrease in motivation and emotional and language problems.

Min tolkning: Demens är en fortgående försämring av minne, tankeförmåga, minskande motivation samt känslo- och språkproblem.

Vad jag förstår av tabell 1 delades deltagarna in i tertiler (tredjedelar) baserat på sitt TC-värde (”totalkolesterol”).

Low TC level, < 4.87 mmol/L; moderate TC level, 4.87–5.72 mmol/L; high TC level, >5.72 mmol/L

Gå till studien och läs tabell 1, där finns många uppgifter, knappast läsbara om jag kopierar in dem här. här ett litet urval

  • 40.7% av de med demens hade lågt TC (Totalkolesterol)
  • 32.6% av de med demens hade medelhögt TC
  • 26.7% av de med demens hade högt TC

Den ”statistiska trovärdigheten”, p-värdena, var rätt hyggliga för TC (0.029) och LDL-C (0.022). Lägre p-värden är bättre.

  • 43.0% av de med demens hade lågt LDL-C 
  • 33.7% av de med demens hade medelhögt LDL-C
  • 23.3% av de med demens hade högt LDL-C

Conclusion: Our data indicate that high level of LDL-C is inversely associated with dementia in older Chinese adults. High level of LDL-C may be considered as a potential protective factor against cognitive decline.

Min tolkning: Slutsats: Våra data tyder på att högt LDL-C är omvänt associerat till demens hos äldre kineser. Högt LDL-C kan betraktas som en potentiellt skyddande faktor mot försämrad kognitiv funktion.

Jag saknar uppgifter om eventuell medicinering, där finns heller inga resonemang om vad de uppfattar som styrkor eller svagheter i den använda metodiken.


3. Pfrieger FW. Cholesterol homeostasis and function in neurons of the central nervous system. Cell Mol Life Sci. (2003) 60:1158–71. doi: 10.1007/s00018-003-3018-7

4. Zou Y, Zhu Q, Deng Y, Duan J, Pan L, Tu Q, et al. Vascular risk factors and mild cognitive impairment in the elderly population in Southwest China. Am J Alzheimers Dis Other Demen. (2014) 29:242–7. doi: 10.1177/1533317513517042

PubMed Abstract | CrossRef Full Text | Google Scholar

5. Lv YB, Yin ZX, Chei CL, Brasher MS, Zhang J, Kraus VB, et al. Serum cholesterol levels within the high normal range are associated with better cognitive performance among Chinese elderly. J Nutr Heal Aging (2016) 20:280–7. doi: 10.1007/s12603-016-0701-6

PubMed Abstract | CrossRef Full Text | Google Scholar

6. Cheng Y, Jin Y, Unverzagt FW, Su L, Yang L, Ma F, et al. The relationship between cholesterol and cognitive function is homocysteine-dependent. Clin Interv Aging (2014) 9:1823–9. doi: 10.2147/CIA.S64766

PubMed Abstract | CrossRef Full Text | Google Scholar

 

Via ett nyhetsbrev från diabetesportalen fick jag länk till en artikel som inleddes med:

Kvinnor som utvecklat typ 1-diabetes före tio års ålder dör i genomsnitt nästan 18 år tidigare än diabetesfria kvinnor. Män i motsvarande situation förlorar närmare 14 levnadsår. Vid diagnos i åldern 26-30 år förkortas livet med i snitt tio år, visar forskning publicerad i tidskriften The Lancet.

Källa: Diabetesportalen

Slutsatsen i artikeln är inte mindre dramatisk:

– Ur patientperspektiv är den här studien enormt viktig. Plötsligt kan vi svara på frågor om komplikationer och förväntad livslängd som vi inte har kunnat tidigare. Nu finns robusta bevis på att överlevnaden i hög grad beror på när i livet man får sjukdomen, och att det är skillnad på män och kvinnor, säger Araz Rawshani.

Av naturliga skäl är det en epidemiologisk studie (observationsstudie) där man studerar debut och utvecklingen av diabetes typ 1 i åldersspannet 0 – 30 år. Som sådan är den tungt beroende av statistik för att kunna påvisa hållbara samband. Den åldersgrupp som överraskade mig mest var 0 – 10 år. Ärligt talat orkar jag inte bry mig om resten då det är svårt att veta om och när uppenbara stolligheter eventuellt övergår i pålitliga fakta.

Att andelen pojkar var något högre känns rimligt, men att medelåldern i gruppen 0-10 år är dryga 23 år känns bara sådär.

Att dagens ungar uppenbarligen är framtidens genier framgår av att 58,3% redan avlagt universitetsexamen.

96,9% var sverigefödda men trots den kulturella bakgrunden var 9,2% gifta och 1,2% redan skilda. Däremot hade ingen i gruppen förlorat sin partner genom död.

Medelinkomsten i gruppen är anmärkningsvärt höga 1002.10 (x 100 SEK) = 100 210 kronor och längre ner i tabellen finner jag att 12,8% är rökare!

Artikeln är publicerad i ”ansedda” The Lancet och borde därför vara av god eller hög kvalitet och faktagranskad. Mig förefaller det som att åtminstone diabetiker typ 1 i åldersgruppen 0-10 år avviker starkt från vad jag ser i min omgivning.

  • Hur kan det komma sig att tabellen, i detta skick, publiceras i The Lancet?
  • Har någon på diabetesportalen läst och förstått innehållet?
  • Har någon ansvarig på Sahlgrenska akademin (som publicerade pressmeddelandet) läst och förstått innehållet?

 

‘Fat But Fit’ Only Transient State on Risk Pathway

Metabolically healthy obesity (MHO) is neither a stable nor reliable indicator of future risk for cardiovascular disease (CVD), despite having a risk similar to that of being normal weight at baseline, according to a longitudinal analysis of MESA (Multi-Ethnic Study of Atherosclerosis) participants.

Källahttps://www.medpagetoday.com/cardiology/metabolicsyndrome/72492

Min tolkning: Att vara fet men vid god hälsa är vare sig bestående eller pålitligt för att bedöma framtida hjärt-kärlhälsa.

Studien sträckte sig över 12.2 år och omfattade 689 deltagare med BMI >= 30.

Compared with metabolically healthy normal weight, baseline MHO was not significantly associated with incident CVD; however, almost one-half of those participants developed MetS during follow-up (unstable MHO). Those who had unstable MHO had increased odds of CVD (odds ratio [OR]: 1.60; 95% confidence interval [CI]: 1.14 to 2.25), compared with those with stable MHO or healthy normal weight. Dose response for duration of MetS was significantly and linearly associated with CVD (1 visit with MetS OR: 1.62; 95% CI: 1.27 to 2.07; 2 visits, OR: 1.92; 95% CI: 1.48 to 2.49; 3+ visits, OR: 2.33; 95% CI: 1.89 to 2.87; p value for trend <0.001) and MetS mediated approximately 62% (44% to 100%) of the relationship between obesity at any point during follow-up and CVD.

KällaJournal of the American College of Cardiology.

Min tolkning: I utgångsläget (baseline) fanns inga skillnader i hjärt-kärlhälsa mellan friska normalviktiga och de feta i studien. Under studiens gång utvecklade nära hälften av de senare sjukdomssymtom (MetS) med ökad risk för CVD. För varje uppföljning med pågående MetS ökade risken att den förvärras från 1.62 via 1.92 till 2.33 vid 3 eller fler besök.

Ett effektivt sätt att minska sin övervikt är LCHF, gärna i kombination med olika fastemodeller som t.ex. 5:2 och 16:8. Vill du veta mer så föreslår jag att du går med i facebookgrupperna Smarta Diabetiker och Smarta Diabetikers Recept. Du behöver inte vara diabetiker för att gå med, de grundläggande kunskaperna fungerar även på ickediabetiker.

Grundtips: Fokusera på att minska andelen kolhydrater i maten, ta bort mjöl- och annan stärkelserik mat, läsk och juicer samt industriframställda hittepåfetter som t.ex. margariner. Redan detta kan räcka långt för att inte snabbt bli hungrig efter måltider på grund av förhöjt insulin. Därefter introducerar du måttliga mängder naturliga animaliska fetter för att hålla dig långtidsnöjd. Sträva inte efter att bli stoppmätt efter maten utan känna dig tillfredsställd länge, inte tänka på mellanmål.

Cherrypicking betyder att man metodiskt söker stöd till förmån för ett visst ställningstagande. Det anses vara ett förkastligt tillvägagångssätt då en forskare förväntas vara objektiv inför fakta och redovisa både det som talar för en hypotes/teori lika väl som det som motsäger den.

  • En teori är en sammanhängande kedja/nät av hypoteser (antaganden) och ingen av dem får vara falsk.
  • En teori som ännu, trots seriösa försök, ej är falsifierad (visad vara felaktig) kan utgöra grundval för vidare forskning inom ett område.
  • Om en hypotes som är avgörande för teorin visar sig vara falsk faller teorin som helhet. Ibland kan den räddas av att den falska hypotesen omformuleras och testas i sin nya betydelse.
  • En hypotes som inte har betydelse för en teori ska plockas bort oavsett om den är sann eller falsk.

Mycket av det som uppmärksammas av massmedia bygger på observationer, inte kontrollerade experiment! Detta gör att ingångsparametrarna svajar som granskog i storm och eventuella utfall är så små och blandade att det krävs mycket statistiskt knådande för att alls märka några skillnader.

Med den bakgrunden är det fullt förståeligt om resultaten av epidemiologiska studier (observationsstudier, det jag kallar ”tittepå” i rubriken) ger små utfall som ofta motsäger varandra. Av det skälet finns s.k. metastudier där avsikten är att väga samman flera studier för att på så sätt åstadkomma en slags ”sanning”.

Tro inte för ett ögonblick att ”folk i allmänhet” eller forskare saknar förförståelse (ett mer PK sätt att skriva fördom) eller undgår att förvänta sig ett särskilt utfall. Något som skiljer ut de seriösa
(mer…)

Cherry picking, suppressing evidence, or the fallacy of incomplete evidence is the act of pointing to individual cases or data that seem to confirm a particular position, while ignoring a significant portion of related cases or data that may contradict that position.

Min tolkning: Körsbärsplockning innebär att man fokuserar på data som stöder en speciell åsikt medan man bortser från en betydande mängd data som motsäger åsikten. (Klart förkortat)

Källa: Wikipedia

Seriös vetenskap siktar mot att finna Sanningen. Ett oöverstigligt problem är att vi i lite mer komplicerade fall inte vet när vi nått fram. Den strategi vi med säkerhet kan använda är att gradvis eliminera felaktiga påståenden.

  • Under lång tid fungerade Isaac Newtons lagar utmärkt för att beskriva planeternas rörelser, men så upptäckte man att den innersta planeten, Merkurius, betedde sig märkligt. Först med Einsteins Relativitetsteori fick man de extra faktorer som korrigerar rörelselagarna vid höga hastigheter och i starka gravitationsfält. I grunden är alltså Newtons lagar inte korrekta men duger väl, åtminstone de dagar vi inte använder GPS. Är då relativitetstänket den slutgiltiga sanningen? I dagens läge finns inga etablerade teorier som är ”bättre”, men de kanske kommer framöver.

Grundregeln för seriös vetenskap är att påståenden som falsifieras (motsägs) är falska (osanna). Då jag en gång i tiden läste fysik på Umeå Universitet (men tyvärr glömt det mesta) är jag fortfarande starkt influerad av dess tänkesätt. Inte alla är det, det händer att man stöter på tankar som ”Fysiker, kan man lita på dom? De ändrar sig hela tiden.” Jag kallar det hellre ett förbättrat vetande, idag har vi eliminerat flera osanna påståenden som var försanthållna för bara några år sedan.

Den vetenskapliga metoden kan tillämpas i sammanhang där påståenden alls kan falsifieras. Teorier byggs av ännu ej falsifierade hypoteser och testas med väl definierade ingångsvärden och utfallen mäts med bästa möjliga precision. Så snart utfallen börjar ”svaja” måste både försök och teori kontrolleras och vid behov förbättras eller förkastas. Givet att en teori som är falsifierbar inte ger samma utfall (inom mätmetodernas felmarginaler) i väl kontrollerade försök är den felaktig. Det kan bero på att den i grunden är feltänkt, alternativt att en eller flera av dess hypoteser är felaktiga.

Inom nutrition är det vanligt att man använder en helt annan strategi, man strävar efter att ”bevisa sanningar”. Tyvärr är det alldeles omöjligt, för att veta när man nått sanningen måste man känna till vilken den är.

Det är här Cherry picking kommer in i bilden. Med tillräckligt luddiga hypoteser/teorier och med stor osäkerhet i ingående och/eller utgående mätvärden kan man i princip visa vad som helst. En pionjär inom vetenskap byggd på observationer var statistikern och epidemiologen Austin Bradford Hill (1897 – 1991). Med stor sannolikhet kände han till den ironiska komparationen av lögn: ”Lögn, förbannad lögn och statistik”. Han ställde upp ett antal kriterier för att påvisa samband mellan en antagen orsak och ett möjligt utfall.

Inom progressiva vetenskaper som t.ex. fysik kan debattens vågor gå höga men när förbättrade teorier visat sig bärkraftiga (ännu inte falsifierats) går majoriteten* vidare därifrån. Inom nutrition gäller inte det, när hörde du senast något likvärdigt med Higgs boson eller gravitationsvågor? Där gäller istället Cherry picking av sådant som stöds av många (”konsensus”, avgörande genom röstning, eventuellt i en i förväg utvald församling).

  • För att falsifiera en teori krävs ett enda väl genomfört experiment som motsäger teorin.
  • För att hålla liv i en skakig, felaktig eller luddig teori krävs en shitload av cherry picking, ”Min pappa är starkare än din mamma”

*) Några som gärna håller sig kvar vid felaktiga eller helt ovidkommande påståenden är konspirationsteoretiker. De mer uttalade av dem kännetecknas av att svälja hur många som helst utan problem.

Efter en period med intensiv medierapportering om statiner verkade färre patienter vilja ta sina ordinerade statiner, enligt en ny observationsstudie i tidskriften BMJ.

Källa: Dagens Medicin (i skrivande stund inga kommentarer), ytterligare en artikel i ämnet finns här (livligt kommenterad).

Dagens Medicin logo

Den bakomliggande källan är Anthony Matthews med flera. Impact of statin related media coverage on use of statins: interrupted time series analysis with UK primary care data. British medical journal, publicerad online den 28 juni. Doi: 10.1136/bmj.i3283

Studiens inleds med: Statins reduce the risk of cardiovascular disease and are widely recommended as part of the strategy for primary and secondary prevention.

Min tolkning: Statiner minskar risken för hjärt- och kärlhändelser och rekommenderas som en del i primär och sekundär behandling. (Till redan drabbade respektive förebyggande behandling.)

Inte alla tycker att de extra dagarna man kan få av statinbehandling är mycket att yvas över, bland andra en dansk studie som också publicerats i BMJ: The effect of statins on average survival in randomised trials, an analysis of end point postponement. Dagens Medicin har rapporterat om den. (livligt kommenterat)

Results: 6 studies for primary prevention and 5 for secondary prevention with a follow-up between 2.0 and 6.1 years were identified. Death was postponed between −5 and 19 days in primary prevention trials and between −10 and 27 days in secondary prevention trials. The median postponement of death for primary and secondary prevention trials were 3.2 and 4.1 days, respectively.

Min tolkning: Sammanlagt 11 studier med uppföljningstider mellan 2.0 och 6.1 år återfanns. Döden uppsköts -5 (dog tidigare!) till +19 dagar bland de redan sjuka och -10 till +27 dagar bland de som behandlades i förebyggande syfte. I medeltal levde de redan sjuka 3.2 dagar längre, de som behandlades i förebyggande syfte 4.1 dagar längre.

Jag återgår till den ursprungliga studien:

  • After the media coverage, there were no changes in statin initiation among those with a recorded new indication but an 11% and 12% increase in the likelihood of existing users stopping their treatment, for primary and secondary prevention, respectively

  • Across the UK these effects were estimated to result in over 200 000 patients stopping treatment with a statin in the six months after the media coverage

  • This research provides unique evidence describing the potential for widely covered health stories in the media to affect real world behaviour related to healthcare, with implications for public health, and has the potential to inform future interactions between clinicians, researchers, the academic press, and the wider media

Min tolkning: Mediarapporteringen förändrade inte förskrivningsmönstret till nya personer, men ökade avhoppen med 11% och 12% bland primär- respektive sekundärbehandlade. I Storbritannien beräknas över 200000 personer ha avbrutit sin statinanvändning under 6 månader efter medias rapportering om statiner.

Jag avstår från att närmare tolka sista punkten. Möjligen betyder den att allmänheten är irrationell och kräver försiktighet av kliniker, forskare, den akademiska pressen samt ”vanliga” media.

Finns något liknande i Sverige? Varför inte det rakt motsatta, vad händer när statinförskrivningen ökar dramatiskt?

No connection between the level of expositio to statins

Källa: Journal of Negative Results in Biomedicine

Background: Randomised controlled trials have shown an excellent preventive effect of statins on ischemic heart disease. Our objective was to investigate if a relation can be detected between acute myocardial infarction- (AMI) mortality or incidence and statin utilisation, for men and women in different age-groups on a population basis.

Results: The utilisation rate of statins increased almost three times for both men and women between 1998 and 2002. During 1998-2000 the incidence of AMI decreased clearly for men but only slightly for women. Mortality decreased from 1998 to 2002. The change in statin utilisation from 1998 to 2000 showed no correlation to the change in AMI mortality from 2000 to 2002. Statin utilisation and AMI- incidence or mortality showed no correlations when adjusting for socio-economic deprivation, antidiabetic drugs and geographic coordinates.

Man inleder med att konstatera att statiner har en ”excellent effect” att förebygga kranskärlssjukdom. Studiens mål var att undersöka statinanvändningens inverkan på hjärtinfarkt. Mellan 1998 och 2002 ökade statinanvändningen nästan 3 gånger vilket borde ge ett rejält utslag i statistiken. Låt oss se:

Statinförskrivning 1998 - 2002

Statinförskrivningen illustreras av staplarna och skalan till höger. Förekomst respektive död av hjärtinfarkt bland män redovisas av de två övre linjerna, bland kvinnor av de två undre, skalan till vänster.

Conclusions: Despite a widespread and increasing utilisation of statins, no correlation to the incidence or mortality of AMI could be detected. Other factors than increased statin treatment should be analysed especially when discussing the allocation of public resources.

Min tolkning: Trots en vitt spridd och ökad förskrivning av statiner finns ingen korrelation (överensstämmelse) med förekomst av eller död i hjärtinfarkt. Andra faktorer än ökad statinanvändning skall analyseras, särskilt när man fördelar skattemedel.

Slutsatsen i denna studie känns ytterst relevant och jag har inget ytterligare att tillägga.

Hahaha…

Publicerat: 2016-05-28 i Matvanor, observationsstudie, skitstudie
Etiketter:, ,

Vad kan komma ut av en studie där författarna rapporterade följande ”conflict of interest”?Intressekonflikter

Background: Breakfast is associated with lower body weight in observational studies. Public health authorities commonly recommend breakfast consumption to reduce obesity, but the effectiveness of adopting these recommendations for reducing body weight is unknown.

Objective: We tested the relative effectiveness of a recommendation to eat or skip breakfast on weight loss in adults trying to lose weight in a free-living setting.

Min tolkning: Frukost kopplas till lägre kroppsvikt i observationsstudier. Folkhälsomyndigheter rekommenderar frukost för att motverka fetma men effekten är okänd. Vi testade effekten av frukost eller ej på viktnedgång hos vuxna som önskar gå ner i vikt.
Källa: The effectiveness of breakfast recommendations on weight loss: a randomized controlled trial

Slutsatsen blev:
Slutsats

Min tolkning: Rekommendationer att äta eller avstå från frukost påverkade hur man återrapporterade frukostvanorna men hade ingen effekt på viktnedgången.

Dietistens vardag: ”Dom gör inte som vi säger.”

Varför publicerar man då en så förhållandevis meningslös studie? Jo, sannolikt för att det råder strängare regler vilket kräver registrering innan studier påbörjas och att man måste rapportera deras resultat eller skälen till att avsluta dem i förtid.

This trial was registered at clinicaltrails.gov as NCT01781780.

Lägg märke till att länkadressen, kopierad från studien, är felstavad, jag har korrigerat den ”i bakgrunden” så den fungerar.

En avsikt med förregistrering av studier är antagligen att minska flödet av stolligheter. Min uppfattning om en del ”forskare” inom nutrition och liknande är att de är personer som gärna vill verka ”vetenskapliga”, men inte greppar grunderna. De hade antagligen mycket bra skolbetyg, men de räckte inte till för att komma in på frisörutbildningen.

Lipider är en samlande beteckning på organiska ämnen som inte löser sig i vatten men i organiska lösningsmedel. Gränsen mellan lipider och vattenlösliga ämnen är inte knivskarp, det finns en gråzon. I populärpress och bland läkare som inte är så noga benämns lipider i blodet blodfetter, trots att få av dem har någon egentlig koppling till vare sig fetter eller deras beståndsdelar, fettsyror.

För att kunna transportera lipider i blodet finns olika strategier, en av dem är att koppla längre fettsyror* till ett vattenvänligt, hydrofilt, protein som heter albumin. Trots att långa fettsyror är hydrofoba, vattenskyende, kommer albuminet att övervinna problemet.

En annan strategi är att skapa speciella transportfarkoster, lipoproteiner, med ett inre som tilltalar lipider och en utsida som fungerar med blod/vatten. De byggs av ett enkelt lager av fosfolipider, två fettsyror (vända inåt), en sammanbindande glycerol samt en utsida av fosfat bundet till en vattenvänlig polär molekyl.

Lipoproteiner produceras i tarm och lever och förses med varierande innehåll för olika mottagare. Med en närmast brottslig förenkling kallas de ”kolesterol” såväl av populärpress som många läkare och preparatindustrin. För att dessa transportfarkoster skall hamna hos relevanta mottagare har de ”avsändare” och ”adresslappar” som fått samlingsnamnet apolipoproteiner. Det finns 6 olika klasser med ett gäng subtyper.

Efter många år med ”bra kolesterol” och ”dåligt kolesterol” som inte gett nämnvärd kunskap har man så smått börjat titta lite mer närsynt på lipoproteinernas innehåll och vart de är ämnade. Låt oss ta följande exempel:

Lipid biomarkers and long-term risk of cancer in the Women's Health Study

Källa: Abstract Lipid biomarkers and long-term risk of cancer in the Women’s Health Study. Chandler PD, et al. Am J Clin Nutr. 2016.

Abstract inleds med ett påstående som, enligt mig, inte är entydigt:

Lipid biomarkers, such as HDL-cholesterol concentrations, have been shown to have positive, inverse, and null associations with total, breast, and colorectal cancer risks.

Min tolkning, inte nödvändigtvis den författarna avsåg: Biomarkörer bland lipider som t.ex. HDL har visats ha såväl positiva som negativa och obefintliga samband med cancer, såväl total som bröstcancer och tjocktarmscancer.

Tvetydighet kan uppstå om man tänker sig att de olika förekomsterna (positiva, negativa och obefintliga) var avsedda att kopplas till vardera av de olika cancervarianterna.

Studies of novel lipid biomarkers, such as apolipoprotein A-I (apo A-I) and apolipoprotein B-100 (apo B-100), and cancer risk have been sparse, to our knowledge.

Min tolkning: Biomarkörerna apo A-I och apo B-100 och deras koppling till cancer är sparsamt studerade.

Studien utfördes på 15602 kvinnor med hälsorelaterade yrken (sjuksköterskor?), 45 år och äldre samt friska vid inledningen av studien. Under studiens gång inträffade 2163 fall av cancer (864 bröst-, 198 tjocktarms- och 190 lungcancer) samt 647 dödsfall beroende på cancer.

Total cancer risk was significantly lower in the highest quartile of apo A-I (adjusted HR: 0.79; 95% CI: 0.70, 0.90;P-trend = 0.0008) and HDL cholesterol (HR: 0.85; 95% CI: 0.75, 0.97;P-trend = 0.01).

Min tolkning: Total förekomst av cancer var lägre (-21%) hos de med högst apo A-1 och HDL

Vad är apo A-1? Det är en ”adresslapp” som sätts på de kylomikroner (mycket stora lipoproteiner) som transporterar fettsyror från tunntarmen via lymfsystemet och till blodet. Ökar man andelen fett i kosten stiger alltså apo A-1! I blodet återvinns/överförs apo A-1 till lipoproteinet HDL (”det goda kolesterolet”). Apo A-1 antas vara kopplat till en ”anti clotting effect”, hämmar blodets tendens att koagulera.

For site-specific cancers, significant associations included colorectal cancer risk with HDL cholesterol (HR: 0.63; 95% CI; 0.41, 0.98;P-trend = 0.03), triglycerides (HR: 1.86; 95% CI: 1.17, 2.97;P-trend = 0.02), and apo B-100 (HR: 1.60; 95% CI: 1.03, 2.49;P-trend = 0.006) and lung cancer risk with HDL cholesterol (HR: 0.59; 95% CI: 0.38, 0.93;P-trend = 0.01).

Min tolkning: Högre HDL associerades med 37% lägre risk för tjocktarmscancer och 41% lägre risk för lungcancer medan högre TG (triglycerider) höjde med 86%. Högt apo B-100 associerades med 60% högre förekomst av tjocktarmscancer.

Vad innebär apo B-100? Det är ett dominerande apolipoprotein hos alla lipoproteiner, så när som HDL. Apo B-100 binder fysiskt till mottagarceller vars receptorer signalerar att de behöver de ämnen som transporteras i de aktuella lipoproteinerna.

LDL cholesterol was not significantly associated with risk of total cancer or any site-specific cancers. In time-dependent models that were adjusted for the use of a lipid-lowering medication after baseline, these associations remained.

Min tolkning: LDL (”onda kolesterolet”) associerades inte med vare sig total cancerförekomst eller någon av de specifikt studerade. Där ”blodfettsänkare”användes efter studiens inledning användes ändrades inget.

Så kommer slutklämmen som åtminstone jag uppfattar som avsiktligt missledande:

Lipids were associated with total, lung, and colorectal cancer risks in women.

Min tolkning: Lipider (”blodfetter”) befanns associerade till såväl total som lung- och tjocktarmscancer.

Hur uppfattar du detta, rent spontant? Har du läst texten med eftertanke vet du att de inblandade lipiderna i huvudsak kunde kopplas till sänkta cancerrisker men här lyckas man ge intryck av att det var precis tvärtom!

Lifestyle interventions for heart-disease prevention, which reduce apo B-100 or raise HDL cholesterol, may be associated with reduced cancer risk.

Min tolkning: Livsstilsförändringar, avsedda att förhindra hjärtsjukdom, som sänker apo B-100 eller ökar HDL kan (may) kopplas till en sänkt risk för cancer.

Lägg märke till att man inte nämner ”blodfettpåverkande” medel, t.ex. statiner. Inte heller föreslår man något direkt manipulerande av dem, förhoppningsvis inser man att de egentliga orsakerna finns att hämta på annan plats. Att påpeka att mer fett i maten ger fler apo A-1 i ”systemet” känns kanske lite okonventionellt?


*) Ju längre en fettsyra är desto svårare har den att umgås med vatten. De riktigt kortkedjiga har inga som helst problem med det, se t.ex. myrsyra (1 kol) och ättika (2 kol). Dessutom finns de medellånga (MCT) med upp till 12 kol som i viss utsträckning kan följa blodet utan hjälp av albumin.

Kvoten apo B-100/apo A-1 anses numera vara en hyfsad prediktor (förutsäger) risken för hjärtsjukdom.

Den Israeliska koststudien löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande och fick stort mediagenomslag världen över. Det är en kombination mellan en mild interventionsstudie (där man styr och påverkar vissa faktorer) och en observationsstudie.

Du har stött på det otaliga gånger, ”- Låt bli en bulle varje dag så minskar du x antal kilo på ett år!” Påståendet är så väl etablerat att få ifrågasätter det, alltså en klockren utgångspunkt för den surmagade kritiker som jag är. Den utmärkta Finska databasen http://www.fineli.fi bidrar med data på Bulle lättmjölk medelfet310 kcal/100 gram. Borde bli ett bra resultat på ett år, eller hur?

Exempel: 310 kcal * 365 dagar = 113150 kcal. Motsvarar 15 kg fettväv (7500 kcal/kg)

Först tänker jag citera Dietisternas Riksförbunds ordförande Elisabeth Rothenberg från TV4:s Morgonsoffeprogram:

  • …det är en fantastiskt välgjord studie
  • …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat
  • … (så blir det ett bra resultat)
  • Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
  • Och det såg man gav resultat.

Det är alltså inte mina omdömen som står här ovan utan de kommer från en etablerad kostexpert, numera professor och medförfattare till en debattartikel i Läkartidningen där man efterlyser seriös kostforskning. (Länken går till en kort kommentar av mig, därifrån når du artikeln i Läkartidningen.)

Av de som fullföljde hela studietiden lyckades lågfettgruppen minska 3.3 kg, Medelhavskostarna 4.6 kg medan LC-arna toppade med 5.5 kg. Om detta är goda resultat eller bara mediokra är upp till debatt. I vart fall stöder de inte traditionella kaloriräknarnas enkla aritmetik.

Märk: Både lågfett– och Medelhavsgrupperna stod under kalorirestriktion (hungerbantning) medan LC-gruppen åt ad libitum, alltså efter egen önskan.

Det för mig riktigt intressanta märks om man tittar på de allra första raderna i tabell 2 som redovisar förändringarna i energiintag jämfört med utgångsläget, baseline. Förändringarna redovisas vid 6, 12 och 24 månader och när jag räknar ut medelvärdena så blir minskningen för lågfettgruppen = -530 kcal/dag, för Medelhavskostarna = -316 kcal/dag och LC-arna = -567 kcal/dag.

Shai tabell 2

Ur ett traditionellt kaloriräknarperspektiv har lågfettgruppen undvikit 386900 kcal, Medelhavskostarna 230680 kcal och LC-arna 413910 kcal under de 24 månader som försöket pågick.

Märk: I sista kolumnen är p-värdet 0,22 – 0,55, för att räknas som statistiskt någorlunda pålitligt för en ur vetenskapligt ”mjuk” studie borde det inte ha varit högre än 0,05! Värdet visar hur stor sannolikheten för att utfallet är slump snarare än beroende av studiens åtgärder.

Lysande, eller?
Man brukar räkna med att fettväv innehåller ungeför 7500 kcal/kg. Detta beroende på att det finns en hel del vävnadsstrukturer och blodkärl som drar ner energiinnehållet från de teoretiska 9000 kcal som rent fett ger.

Om vi nu översätter den energiminskning som de olika grupperna lyckades med så undvek (observera ordvalet) lågfettgruppen att lägga på sig (386900/7500) = 51,6 kg, Medelhavskostarna duckade 30,8 kg och LC-arna inte mindre än 55,2 kg.

Det faktiska utfallet blev -3.3, -4.6 och –5.5 kg! Lågfettgruppen lyckades alltså med (3.3/51.6) = 6.4% av sina ansträngningar, för Medelhavskostarna blev utfallet –14.9% (grattis!) och LC-arna fick nöja sig med -10.0%.

Jo, sedan tillkommer ju förstås den fysiska aktiviteten. I tabell 2, mot slutet, finns en redovisning av såväl utgångsvärden som aktiviteten vid 6, 12 och 24 månader. Lågfettgruppen ökade motionen med 24%, Medelhavskostarna med 65% och LC-arna med 28%, räknat på medelvärden. Det är kanske där som de framgångsrika kvinnliga Medelhavskostarna grundlägger sitt vinnande utfall. Det är i den subgruppen som man når det bästa resultatet, 0.7 kg bättre än tvåan, hela LC-gruppen.

Det blir (700/730) = 0.96 gram bättre utfall per dygn.

Det finns tankar som dyker upp av detta, här ett par:

  • Om man äter kalorirestriktiv lågfettkost och ökar motionen med 24% så blir viktreduktionen knappt 7% av det kaloriräknarna brukar förespegla.
  • För Medelhavskosten kan utfallet bli nära 15% av kalorireduktionen, förutsatt kombination med en ökning av motionen med 65%.

Mitt bestående intryck är att tanken bakom kaloriräknandet är krossat i och med denna studie.

The Guardian logo

Min hypotes är att ju mer ett forskningsområde bygger på inbillning snarare än bildning desto mer kan inflytelserika personer snedvrida dess utveckling. Särskilt farligt är det när resultaten kan påverka stora delar av hälsan hos Jordens befolkning. De kostråd vi får idag baseras på illa underbyggd ”vetenskap” där observationsstudier spelar en fullständigt orimlig roll, till stor del genom att okritiska massmedia blåser upp deras slutsatser till orimliga proportioner.

En observationsstudie inom kostområdet kan inledas genom att man frågar ett antal människor om vad man ätit under en viss period. Det kan röra sig om så lite som en enda dag! Så kompletterar man med en hälsoundersökning för att dels fastställa utgångsvärden och i förekommande fall sortera bort de som av olika skäl är orimliga att inkludera i studien. Så vidtar observationsperioden som, om inte annat så av statistiska skäl, pågår avsevärd tid. Man noterar om och när deltagarna råkar ut för hälsorelaterade händelser inklusive insjuknanden och död. De två senare kallas hårda ändpunkter.

Av statistiska skäl måste sådana studier innefatta mängder av deltagare samt pågå under många år för att utfallet skall ha ens den minsta statistiskt trovärdiga betydelse genom att man kan observera ett samband mellan ett eller flera utgångsdata och hälsoutfall. Det kan röra sig om i storleksordningen 10000 – 100000 deltagare under 10 – 40 år. Ett sådant samband behöver inte innebära orsak och verkan utan kan vara slumpartat eller bero på en eller flera bakomliggande parametrar. Observationsstudier kan ha ett berättigande genom att generera relevanta frågeställningar som resulterar i hypoteser att ta ställning till.

Observationsstudier brukar ibland kallas epidemiologiska, detta då den använda taktiken att iaktta ursprungligen utvecklades för att studera snabbt spridda sjukdomar, epidemier. Där är observationsstudier logiska och de enda rimliga då man etiska skäl vanligen inte aktivt vill smitta försöksdeltagare med sjukdomar. Dessutom utvecklas epidemier mycket snabbt och dess hårda ändpunkt är lätt att identifiera, endera är man smittad/sjuk/död eller inte.

Att överföra den metoden till koststudier är orimligt, dessutom använder man sig ofta av pseudoparametrar som ”blodfetter” och liknande. Deras roll är omdiskuterade och trots att de studerats från 30-talet (intensivt från 50-talet) har slutsatserna varit minst sagt motsägelsefulla och till stor del beroende på vem som bekostat en viss studie.

In a 2015 paper titled Does Science Advance One Funeral at a Time?, a team of scholars at the National Bureau of Economic Research sought an empirical basis for a remark made by the physicist Max Planck: “A new scientific truth does not triumph by convincing its opponents and making them see the light, but rather because its opponents eventually die, and a new generation grows up that is familiar with it.”

Min tolkning: Fysikern Max Planck hävdade att nya vetenskapliga upptäckter inte slår igenom genom att dess motståndare övertygas utan genom att dessa dör och lämnar rum för nya forskare att utvecklas. Med den hypotesen som grund publicerades 2015 studien ”Does Science Advance One Funeral at a Time?” (Utvecklas vetenskap en begravning i taget?)

The researchers identified more than 12,000 “elite” scientists from different fields. The criteria for elite status included funding, number of publications, and whether they were members of the National Academies of Science or the Institute of Medicine. Searching obituaries, the team found 452 who had died before retirement. They then looked to see what happened to the fields from which these celebrated scientists had unexpectedly departed, by analysing publishing patterns.

Min tolkning: Man identifierade mer än 12000 vetenskapsmän med rykte att tillhöra eliten inom sina områden och bland dessa fann man 452 som avlidit före sin pensionering. Så fortsatte man att analysera utvecklingen inom deras forskningsområden genom att studera publiceringsmönster.

What they found confirmed the truth of Planck’s maxim. Junior researchers who had worked closely with the elite scientists, authoring papers with them, published less. At the same time, there was a marked increase in papers by newcomers to the field, who were less likely to cite the work of the deceased eminence. The articles by these newcomers were substantive and influential, attracting a high number of citations. They moved the whole field along.

Min tolkning: Yngre forskare som nära samarbetat med elitforskarna blev mindre produktiva. I kontrast ökade bidragen från nya som inte var lika benägna att citera den avsuttne eminensens arbeten. Artiklarna av dessa nya forskare blev inflytelserika och resulterade i många citeringar. De förde hela sitt forskningsområde framåt.

Källa: Kort avsnitt av Artikel i The Guardian

Min slutsats av studien är att ett antal vetenskapsmäns positiva bestående bidrag till sina respektive forskningsfält var att de avgick med döden.