Arkiv för kategori ‘pseudovetenskap’

Undvik att bli ryktesspridare!

Publicerat: 2018-12-08 i källkritik, pseudovetenskap
Etiketter:
0

Få personer eller åsikter är endimensionella, där finns alltid olika aspekter att väga samman, men det gäller att alls hitta dem. Här några allmänna tips att använda när du stöter på personer som har intressanta åsikter, vare sig du uppskattar eller är kritiskt inställd till dem.

1) Sökmotorer presenterar allra först betalda annonser som motsvarar sökorden, därefter kommer svar som någorlunda väl motsvarar antal länkar ”utifrån” som leder in till dem.

2) Sajter som har något populärt att sälja får ofta inlänkar från andra och hamnar därför högt utan att för den skull vara vederhäftiga, ”Money Talks”. Sortera åtminstone bort annons– och säljlänkar.

3) Är det fråga om ”alternativåsikter” så är det mycket sannolikt att det sedan följer ett gäng med ”fangirls och fanboys” som av naturliga skäl vanligen är tämligen okritiska.

4) Mitt förslag är att du söker på (det korrekt stavade) namnet satt inom parenteser (för att undvika irrelevanta felträffar) + debunked, criticize eller fraud. Med den taktiken kan du upptäcka om det finns kritiska röster om personer, sajter och åsikter.

Om du är allmänt tilltalad men inte kan följa och förstå dess resonemang, faktagranska och bedöma rimligheten så ställ kontrollfrågor, exempelvis några av följande.

  • Är sagesmannen en objektivt erkänd expert på området? Det innebär inte att de är ofelbara, men risken är långt mindre än om det är en lurendrejare.
  • Att en person är expert på ett område innebär inte automatiskt någon auktoritet på ett annat. Det som ska ligga till grund är hans/hennes utsagor, inte personen i sig.
  • Om personen hävdar att idèn är unik, revolutionerande och ingen annan förstår den sånär som möjligen sagensmannans följare, så är det ett varningstecken av rang.
  • Om personen hävdar att idén användes ”förr i tiden” men inte nu längre så kan det kanske finnas en orsak.
  • Om sagesmannen hävdar att den lysande idén inte är vida spridd för att den av dunkla eller ekonomiska skäl motarbetas av övermäktiga krafter så är även det ett varningstecken.
  • Om dessa idèer sprids i slutna sociala grupper är det ett mycket starkt varningstecken!
  • Dyker typiska flumord som ”kvant-”, ”energier”, ”balansera”, ”obalanser” och ”frekvenser” upp utan att följas av en relevant förklaring så är de varningsecken.

Hur du ska värdera och tolka den extra informationen är din ensak. Men kom ihåg att den i världen du lättast lurar är dig själv och du riskerar att bli en simpel ryktesspridare.

Cherry picking eller ”Min pappa är starkare än din mamma”

Källkritik, varför då?

Silver – KS i kombo med antibiotika, någon med vetenskap in vivo?

Publicerat: 2018-03-23 i kolloidalt silver, myter, pseudovetenskap
Etiketter:,
0

Även de med titlar kan kommentera såhär:

Det finns även studier som visar att KS kombinerat med antibiotika är speciellt effektivt.

OK, vilka är dessa källor? Länkar till silversäljare och knäböjare inför silverarken undanbedes.

Vetenskap som visar att KS enbart eller i kombination med antibiotika in vivo ger bra resultat är det som gäller.

Silver – Ionosil – referenser / HIV

Publicerat: 2018-03-10 i källkritik, kolloidalt silver, myter, nanosilver, pseudovetenskap, silver, skitstudie
Etiketter:, , , ,
0

Ionosil marknadsförs med följande länk: En mer balanserad syn på silver – uppdaterad med ny forskning och ny information 2010-10-23 Den innehåller många åsikter, artiklar och ”silverlänkar” däremot är det glest mellan vetenskap. Men det finns och gäller inte mindre än HIV! Jag har valt den andra, hjälp mig gärna tolka den första.

Här är referenser till två publicerade studier på HIV och silver i nanoformat i Journal of Nanobiotechnology:

http://www.jnanobiotechnology.com/content/3/1/6

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2818642/

Klicka på bilden om du vill förstora. Uppenbarligen är silver verksamt mot HIV-1. Men frågan är om det finns en hake i detta? Det kanske är läge att påminna om att Ionosil innehåller 10 ppm silver. Det betyder 10 (vikt)delar silver i form av 70% joner, resten som metalliskt silver, möjligen andra silverföreningar per 1 000 000 färdig produkt. 100 000 liter Ionosil innehåller alltså 1 gram silver.

Range of antiviral activity
Silver nanoparticles of 30-50 nm were tested against a panel of HIV-1 isolates using indicator cells in which infection was quantified by a luciferase-based assay. Silver nanoparticles inhibited all strains, showing comparable antiviral potency against T-tropic, M-tropic, dualtropic, and resistant isolates (Table 1).

Min tolkning: AgNP i storlek 30-50 nm testades mot HIV-1 och hämmade effektivt.

Det låter ju väldigt lovande, vad kan gå fel?

The concentration of silver nanoparticles at which infectivity was inhibited by 50% (IC50) ranged from 0.44 to 0.91 mg/mL.

Min tolkning: Den koncentration som krävdes för 50% hämning var 0,44 – 0,91 mg/ml.

Här krävs ingen avancerad matematik eller sortomvandling. förkorta mg/ml till gram/Liter.

  • I studien används AgNP, 30-50 nm, med konc. 0,44 till 0,91 gram per liter för 50% effekt.
  • Att studien gjorts in vitro, i provrör, är det vid det här laget ingen som missat?

Det finns inga som helst möjligheter att använda en extremt utspädd produkt som Ionosil i detta sammanhang. Varför länkar man då till en studie som denna? Är det av misstag, för att förleda godtrogna eller på grund av utpräglad okunskap?

Silver – Ionosil har testprotokoll, är de bra? / 2

Publicerat: 2018-03-10 i antibiotikarestenta bakterier, Fria radikaler, kolloidalt silver, nanosilver, pseudovetenskap, silver, silverjoner
Etiketter:, , , , , ,
2

Självklart är det en fördel om tillverkare backar upp sina produkter så gott det går. Ionosil är officiellt en vattenreningsprodukt och använd enligt bruksanvisning (10 ml Ionosil per liter vatten, vänta sedan 15 minuter) har jag inga egentliga invändningar. Å andra sidan kan man också koka vattnet.

Den inofficiella användningen som ett slags läkemedel är betydande, även om tillverkaren inte kan stödja den öppet. Utan att bryta mot lagar och regler kan enskilda användare, däremot, hävda närapå vilka effekter som helst vilket sker i sociala medier, något som alldeles säkert gynnar försäljningen av vattenreningspreparatet Ionosil och liknande produkter. Detta sker flitigt, ibland även av de som på grund av utbildning borde vara källkritiska.

  • Givet att det är ett seriöst menat vattenreningspreparat, varför alla påståenden om (möjliga) hälsoeffekter, som motverka antibiotikaresistenta bakterier och cancer som finns på sajten?

En mycket farlig antibiotikaresistent bakterie är MRSA, meticillin resistant staphylococcus aureus. Den normala formen (staphylococcus aureus) är förhållandevis harmlös och finns hos ungefär hälften av alla, särskilt i näsan. MRSA, däremot, är livshotande. Av någon anledning har Anders Sultan gett uppdrag (oktober 2004) till Natural-Immunogenics Corp. att testa om vattenreningspreparatet Ionosil är verksamt mot MRSA och sedan publicerat resultatet på sin sajt. Man tackar.

The purpose of this study was to test the inhibition of Ionosil A (IA) and Ionosil B (IB) on both normal and antibiotic resistant strains of Staphylococcus aureus (“Staph”). This was accomplished by innoculating healthy Staph cultures with the colloidal silver on standard YT plates, then placing them in a 37° C incubator overnight.

Min tolkning: Avsikten med testet var att testa effekten av Ionosil på både normala Stafylokocker och MRSA. Detta gjordes genom att tillföra KS till (healthy Staph cultures) MRSA ”i provrör” för att sedan placera dem i 37° C över natten.

Källa: http://ion-silver.com/docs/Inhibition%20of%20Staph%20aureus%20with%20Ionosil.pdf

  • Om avsikten var att testa vattenreningseffekten, varför då förvara dem i 37° C över natten, 15 minuter antas ju räcka för att desinficera vatten från bakterier?

To each 100 µl dilution of staph cells, 10µl of silver was added…

Min tolkning: Till varje prov om 100 µl MRSA tillsattes 10 µl KS

Jag vet inte hur stor mängd MRSA (µg, mg eller vad?) en person kan tänkas ha för att det ska vara farligt/livshotande, inte heller hur spridda de är i kroppen. Om de är väl avgränsade och man vet var kan man, hypotetiskt, injicera KS mitt bland dem vilket kanske löser problemet. Men om MRSA är spridda? Hur mycket KS krävs och var tillför man det så det får effekt?

c. Tyndall Effect = ++ (out of a possible ++++)

Min tolkning: Tyndall Effect är spridning av ljus som beror av partiklar i en lösning. Ett exempel är billjus i dimma. Mer partiklar i en kolloid ger större Tyndall effekt, enbart silverjoner ger ingen alls.

Labbet testade två prov varav det ena gav ++, det andra +++. Detta betyder rimligen att andelen AgNP (silverpartiklar) är begränsat, resten är silver i jonform, Ag+, rätt logiskt för en vattenreningsprodukt då silver i jonform fungerar analogt med fria radikaler*, de uppträder som ”elektrontjuvar”. För närvarande uppges Ionosil innehålla 10 ppm silver varav 70% (vikt!) silverjoner, resten partiklar.

*) Fria radikaler (atomer och molekyler med ett elektronunderskott) har dåligt rykte och hälsokostbranschen marknadsför frenetiskt antioxidanter för att motverka dem. Till saken hör att vårt immunförsvar använder fria radikaler för att motverka bakterier. Ett organ som är särskilt rikt på fria radikaler är den friska urinblåsan! (Källa: Karl Arfors, personlig info)

Silver – Ionosil har testprotokoll, är de bra? / 1

Publicerat: 2018-03-10 i källkritik, kolloidalt silver, pseudovetenskap, silver, silverjoner, skitstudie
Etiketter:, , , ,
2

Min uppfattning är att merparten silverförespråkare inte vet mycket om dessa produkter och inte försöker ta reda på något heller. En tillverkare publicerar ett testprotokoll på sin sajt vilket naturligtvis ger ett trovärdigt intryck. Låt oss titta närmare.

Att man gör testerna i Indien har kanske med kostnader att göra, vad vet jag. Däremot tycks de ha låtit testa en annan produkt än de säljer. Kan ju vara felstavat också, men det problem jag ser är något helt annat.

Ionosil får marknadsföras som ett vattenreningspreparat och den rekommenderade dosen är 2 teskedar per liter vatten. Vänta 15 minuter så är vattnet bakteriefritt. De teskedar vi har i köken varierar i storlek, men i matlagningssammanhang brukar man räkna med 5 milliliter. För rening av vatten så att det blir tjänligt som dricksvatten rekommenderas 10 ml/L. Om det är Shubhda Research Institute eller kunden som påverkar testförfarandet kan jag naturligtvis inte veta men följande bild är intressant. Klicka på bilden för att se den bättre.

  • Vol. of Sample (silvervatten) used är 9,9 ml
  • Vol. of inoculum (bakterieodling) used är 0,1 ml

Enligt egen marknadsföring kan/ska man späda silvervattnet 100 gånger för att få bakteriedödande resultat medan man här dränker bakterieodlingen i nästan 100 gånger mer silvervatten än provets storlek!

Hur många silverförespråkare inklusive Anders Sultan läser detta protokoll och uppfattar det absurda?

Kommer, enligt detta test, silvervattnet att döda bakterier? Självklart ja, annat är väl inte att vänta om man använder det i 100 x 100 = 10 000 gånger högre koncentration än rekommenderat.

Hur skulle samma mängd Coca-Cola fungera, en gammal huskur mot lättare magsjuka? Om det fungerar för alla vet jag inte.

Bonus: En vida spridd myt är att silverprodukter gör skillnad på ”onda” och ”goda” bakterier och ett urvalskriterium antas vara om de är Gram-positiva eller Gram-negativa. I detta test används en koncentrerad (10 000 gånger) silverprodukt på 6 olika bakterier, hälften Gram-positiva, hälften Gram-negativa. Den vetgirige tar hem testprotokollet och bekräftar detta själv.

Silver – del 20.1 – Svar på ett externt tips

Publicerat: 2018-03-05 i källkritik, kolloidalt silver, nanosilver, pseudovetenskap, silver, silverjoner, Vetenskap
Etiketter:, , , , ,
1

På en blogg fann jag ett länktips, alldeles säkert menat för mig. Jag tänker inte citera ordagrant då jag, åtminstone ännu, inte har kontakt med skribenten ifråga. Såhär tolkar jag tipset:

Det kan ligga något i att silverförespråkare länkar referenser från nanosilvertillverkare (och säljare, mitt tillägg). Man förväntar sig att undersökningarna är positiva men också att de ofta är gjorda av förment neutrala laboratorier. Detta följs av en länksamling från ”The Silver Edge” http://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp0oa9Jy47M

Först en liten erfarenhet: Vi fick erbjudande att sälja en produkt som skulle avskräcka ohyra att bosätta sig i huden/pälsen på hundar. Det var en rund aluminiumplatta i myntstorlek som skulle hänga i halsbandet och kontinuerligt hindra att ohyran bosatte sig på hunden, från nos till svanstipp. Alminiumplattan tillskrevs unika egenskaper som, utan att någonsin behöva ”laddas”, kontinuerligt skulle avge någon slags ”energi”. Jag begärde att leverantören skulle sända mig en bibba studier och protokoll som visade effekten, vilket han gjorde.

Påståenden om fantastiska resultat (däremot inga som stöddes av studier) åtföljdes av två rapporter som i förstone verkade seriösa. Det ena, från Spanien, försäkrade att aluminiumplattan inte skulle skada gravida kvinnor som bar den i ett halsband. Den andra, från ett tyskt(!) provningsinstitut försäkrade att plattan var fullständigt ofarlig då den saknade skarpa kanter!

Hur många tar sig tid att ta hem en studie från t.ex. The Silver Edge och faktiskt läsa den? Det finns ingen anledning att låta sig imponeras bara för att det finns mängder av länkar. En enkel men ofta givande taktik är att plocka en helt slumpmässigt och börja borra. Ibland visar det sig att länken är ”död” och om man börjar googla visar det sig att texten inte längre finns. Andra gånger leder länken till andra silversäljare vilket inte heller är ett gott tecken. Placera sådana i ”runda arkivet” men memorera var du fann dem.

Den (för ögonblicket) tredje länken på The Silver Edge drog till sig mitt intresse: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product and Atomic Quantum Clusters of Silver and Gold (Ionosil Study) Klicka och se hur långt du kommer! Tips: Om ordet quantum dyker upp i dessa sammanhang är samma sak som att säga att innehållet med till visshet gränsande sannolikhet är bullshit.

Att länken till Mads Bred Georgsens master thesis är död har säkert logiska skäl. Ett alternativ att komma vidare är att googla på dess rubrik ”Ionic Silver Safety: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product (Ionosil Study)”

Att första länken i söksvaret går till IONOSIL är knappast överraskande, att merparten av de övriga går till silversäljare är också lågoddsare. Men att ingen går till originaltexten är kanske det mest talande.

Att gå igenom en referenslista är inte gjort i ett kvicktag, men mitt förslag är att åtminstone söka reda på -en- studie som finns att läsa i fulltext, där resultatet är relevant och helst motsvarar det rubriken påstår. Att en aluminiumplatta i halsband inte skadar gravida kvinnor och är ofarlig då den saknar skarpa kanter må vara korrekt men är inte relevanta resultat.

Jag vill gärna ha kontakt med tipsaren till The Silver Edge, min mailadress finns uppe till vänster på bloggen. Jag tror vi har en del gemensamt.

Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?

Publicerat: 2016-10-10 i Kemi, kolloidalt silver, pseudovetenskap, silver, silverjoner
Etiketter:, , , , , , ,
0

Till att börja med; människor har, såvitt känt, inget behov av silver, vare sig som makro- eller mikromineral.

Är rent silver giftigt?
Rent silver är ett ogiftigt mineral som varken är cancerogent eller mutagent för däggdjursceller. De som hävdar motsatsen klarar tyvärr inte av att skilja rent silver från de silversalter som framställs genom att man löser silver i salpetersyra. Slutresultatet blir då silvernitrat och det är en giftig, färgande och frätande produkt. Effekten kommer av naturlig förklaring från syrakomponenten. Elektrokolloidalt silver innehåller inte någon syra, utan tillverkas med hjälp av en elektrisk process.

och

Det är en milsvid skillnad på de ogiftiga silverjonerna (genererade på elektrisk väg) – och de giftiga silverjonerna som kommer ur salpetersyralöst silver – mer känt som silvernitrat. De som påstår att elektrokolloidalt silver är giftigt -har inte förstått skillnaden på dessa två tillverkningsprocesser.

Källa: http://www.ion-silver.com/allt.om.silver.html

silver_crystalRent metalliskt silver är ofarligt för människor, möjligen med undantag för små kluster om några få silveratomer vardera (<10 – 100 st/kluster, uppgifterna varierar). Ju fler silveratomer som exponeras mot omgivningen (vid samma massa ger mindre partiklar långt större yta* mot omgivningen) desto större sannolikhet (fortfarande låg i absoluta tal) att någon/några av dem förlorar sin valenselektron** och blir en (kemiskt och därmed biologiskt aktiv) positiv jon, den beter sig som en fri radikal. Detta är en följd av att händelser i den lilla skalan i stor utsträckning styrs av sannolikheter. Även det med låg sannolikhet händer någon gång. (Klicka på bilden och se den i full skala, den är oerhört fascinerande.)

  • Med tanke på att 108 gram silver (1 Mol) innehåller 6,02 * 1023 atomer (se Avogadros tal) så finns många chanser för även det med låg sannolikhet att hända. Enligt Ion Silver*** ger en årsdos av deras produkt 0,1 gram (cirka 0,001 Mol), i storleksordningen 6 * 1020 atomer/joner. (600 000 000 000 000 000 000 st)

I citatet nämns silvernitrat (AgNO3) och salpetersyra (HNO3). Båda ämnena är, helt riktigt, frätande i tillräckligt höga koncentrationer. Silvernitrat i torr form är vita kristaller medan salpetersyran alltid är en vattenlösning. I vatten delar båda ämnena upp sig i joner; Ag+ + NO3– respektive H+ + NO3– Du ser alldeles säkert likheten mellan de två ämnena, den positiva silverjonen (Ag+) och den likaledes positiva vätejonen (H+). Båda ämnena är frätande då dessa joner ”bränner” vävnad de kommer i kontakt med, oavsett om det är en silver- eller en vätejon som ”gör jobbet”.

  • Silvernitrat är enormt lättlösligt, 1,22 kg/L i nollgradigt vatten och ända upp till 9,12 kg per liter vatten vid 100C! Den 1% silvernitratlösning som under många år användes som ögondroppar till nyfödda för att undvika gonorrésmitta hade koncentrationen 10 000 ppm varav 6350 ppm Ag+!
  • Att på elektrisk väg renframställda silverjoner är ”ofarliga” beror uteslutande på att dessa lösningar aldrig kan göras särskilt koncentrerade, förmodligen ligger gränsen vid eller i storleksordningen 10 ppm, i vart fall långt under 100 ppm.
  • Salpetersyra utspädd i samma utsträckning (till 10 ppm H+) är inte farligt.****
  • Då silvernitratets molekylvikt är cirka 180 (silverdelen är tung) och salpetersyrans motsvarande formelvikt (salpetersyra kan aldrig bilda molekyler!) är cirka 63 (väte är den lättaste av alla grundämnen) så måste man vid jämförelser av effekter matcha antalet aktiva joner snarare än viktandelen av respektive kemikalie. Av den anledningen använder kemister mol till skillnad från ppm.

Mina åsikter, i sammanfattning

  • Metalliskt silver är i praktiskt förekommande mängder ofarligt.
  • Nanosilver och silverjoner i tillåtna och officiellt rekommenderade doser (10 ml av 10 ppm lösning per liter vatten) är harmlöst.
  • Skillnader i farlighet/effekt mellan silvernitrat och ”elektrokolloidalt silver” är dosberoende och skild från framställningsmetod.
  • Den som har skrivit texterna i citaten har inte greppat den grundläggande kemin. Om det sker av okunnighet, god tro eller i avsikt att missleda kan jag inte avgöra.

Den som upptäcker fel i det jag skriver kan kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner?,  Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?

Fortsättning följer.

*) Se https://en.wikipedia.org/wiki/Nanoparticle eller Silver – del 11, begreppsförvirring? för en bild som tydligt illustrerar vilken enorm betydelse partikelstorleken har på ytan mot omgivningen.

**) Den eller de yttersta elektronerna runt en atom kallas valenselektroner och bestämmer stora delar av atomens egenskaper. De kan variera mellan 1 – 8 i antal. Om en eller flera av dem av olika anledningar försvinner eller ökar i antal bildas en elektriskt laddad partikel, en jon.

***) Ion Silver anger att Ionosil innehåller 10 ppm silver, varav 80% i form av silverjoner.

****) Absolut rent vatten har pH 7,  vilket innebär 10-7 = 0,1 ppm H+. Som jämförelse har vinäger pH 3,1 (måttligt sur) och äppelcidervinäger pH 4-5 (svagt sur).

Varje enhet i pH förändrar vätejonkoncentrationen 10 gånger. En syra med pH 5 innebär innebär då 10 * 10 * 0,1 ppm = 10 ppm H+, pH 4 ger 100 ppm och pH3 1000 ppm H+.

Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper

Publicerat: 2016-10-07 i Cancer, fri radikal, Fria radikaler, Immunförsvar, Kemi, kolloidalt silver, pseudovetenskap, SBU, silver, silverjoner, vatten, Vetenskap
Etiketter:, , , ,
0

silver_symbol_moon_crescent

Umgänget grundämnen emellan i kemins atom- och molekylskala är rätt ”ytligt”. Grundämnens ”ID-kort” är i första hand det yttersta elektronskalet, valensskalet. De allra stabilaste, ädelgaserna, har alla exakt de 8 elektroner som krävs för att skalet (och dess orbitaler) skall vara fullbesatt och stabilt. Alla övriga grundämnen har från 1 till 7 elektroner i valensskalet. Ädelgaserna är de högdragna atomerna, tar inte kontakt med och avvisar oftast andras inviter, även från likar.

Bilden visar nymånen, en symbol som alkemister använde för att beteckna silver.

Det finns alltså många ämnen med precis samma antal yttersta elektroner och för att skilja dem åt är nästa fråga ungefär ”hur stor är du”. I lite mer inlindade termer gäller det atomnumret och atommassan, antalet positiva laddningar i atomkärnan (protoner), antalet kärnpartiklar (inklusive neutroner) och hur ”tajt” den håller i sina elektroner.

Tips inför fortsättningen: repetera om fria radikaler här.

En kort sammanfattning:

En fri radikal är en atom eller molekyl med laddning!

En fri radikal är ständigt beredd att ersätta en förlorad elektron. Om den kommer i kontakt med en annan molekyl som inte ”håller i” sina elektroner tillräckligt hårt så stjäl den helt enkelt det den kan få tag i. Och nu är det ombytta roller, molekylen som nyss slarvade med sina tillgångar blir hux flux en fri radikal och börjar i sin tur gå på rövarstråt.

På det sättet kan elektronbristen vandra vidare tusentals steg till dess den inte hittar något vidare ”offer” eller stöter på en antioxidant som permanent sätter stopp för det kemiska elektronröveriet. Till dessa hör C– och E-vitamin.

En fri radikal är en simpel elektrontjuv.

En silverjon (Ag+) är positivt laddad på grund av sitt elektronunderskott, en elektrontjuv i vardande och fungerar därför på samma sätt som andra fria radikaler*!

  • Vårt immunförsvar använder faktiskt fria radikaler (ämnen med elektronunderskott) som vapen för att bekämpa inkräktare. I urinblåsan råder en ytterst näringsrik miljö för bakterier. Till all lycka är urinen ovanligt rik på fria radikaler vilka framgångsrikt bekämpar skadliga bakterier och gör urinen närmast steril.

Inom sjukvården används silverbehandlade instrument där risken för bakterier är förhöjd och försök med silverbehandlade förband görs. Detta är exempel på behandling där man, åtminstone i teorin, lätt når tillräckligt höga silverkoncentrationer under lång tid utan att behöva förlita sig på kroppens egna upptags- och transportmekanismer.

  • En sökning hos SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, ger 9 träffar på ordet silverförband: ”Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för slutsatser om silverförbands effekt på andel läkta sår, sårstorlek, smärta, livskvalitet, antal infektioner och antibiotikaförbrukning vid behandling av kroniska sår.”
  • SBU: Silverförband vid behandling av kroniska sår, Sammanfattning och slutsatser. Ex: ”Syftet med silverförband är att minska mängden bakterier i såret och därmed påskynda läkningen. Men den samlade forskningen räcker inte för att avgöra om såren läker bättre med sådana förband, eller om de har effekt på bakterier i kroniska sår, konstaterar SBU.”

Hos entusiastiska silverförespråkare finns vanligen gott om hänvisningar till studier som menar att s.k. kollodialt silver/nanosilver är ofarligt, bland annat beroende på att 90 – 99% på kort tid passerar ur kroppen.

Hos samma entusiastiska silverförespråkare finns även gott om hänvisningar till studier som finner att kolloidalt silver/nanosilver visat sig begränsa och döda sjukdomsframkallande bakterier, till och med cancerceller. Den blotta mängden hänvisningar gör arbetet att läsa och bedöma alla avskräckande stort. För egen del har jag gjort några nedslag och funnit att försöken, vad gäller förment positiva effekter, utförts ”in vitro”, alltså i laboratoriemiljö och på objektglas eller liknande. Där är det oerhört enkelt att nå tillräcklig silverkoncentration (även som starkt reaktiva silverjoner) under tillräckligt lång tid och i direkt anslutning till celler man vill påverka. Den som finner publicerade ”vetenskapliga” försök som gjorts in vivo och i/på vävnader som inte är i anslutning till kroppens ”ytor” är välkommen att kommentera eller maila mig, adressen finns nedan.

Hur behandlar man bakterier/celler i kroppen (in vivo) som inte kan nås direkt via sår eller slemhinnor? Först några antaganden som känns rimliga men kan kompletteras och korrigeras om de visar sig vara ofullständiga eller felaktiga.

  1. För att vara kemiskt aktiv (jonen Ag+) måste den finnas i en vattenrik miljö (ex. blod/lymfa).
  2. För att vara verksamt måste (den fria radikalen) Ag+ nå minst samma koncentrationer vid målområdet in vivo (i levande vävnad) som krävs in vitro (i provrör/på objektglas) och under minst samma tid.
  3. För att vara ofarligt (få eller inga biverkningar) får behandlingen inte skada andra än målvävnaderna annat än i rimlig omfattning.

I ett försök med cancer i mänsklig vävnad** fann man att hälften av cancercellerna dödades inom 5 timmar av 3,5 ng/ml ”silver”. Koncentrationen är 0,0000000035 gram fördelat på 1 gram vätska, annorlunda uttryckt 3,5 ppm. Vi talar alltså om en oerhört potent gifteffekt av ett förment helt ofarligt ämne.

För att vara rimligt ofarligt under transporten till målvävnaden måste tillräckligt mycket av silvret i huvudsak vara inaktivt (oladdat silver/metalliskt nanosilver). Hur kan metalliskt, kemiskt näst intill inaktivt och därmed ofarligt silver, aktiveras till verksamt Ag+ på just på rätt ställe? Det kostar energi att avlägsna en elektron, varifrån kommer den?

En entusiastisk silverförespråkare hävdar att hans kollodiala silverprodukt till 90% utgörs av jonformen Ag+. Källa: http://www.ion-silver.com/allt.om.silver.html

Ionosil uppges ha koncentrationen 10 ppm (parts per million) vilket innebär 0,00001 gram silver per ml, med rådet att blanda två teskedar per liter dricksvatten för att döda bakterier i dricksvatten.

Från samma sida:

Gör vi ett snabbt räkneexempel på hur 10 ml 10 ppm starkt kolloidalt silver späs med blod (ca 5 liter hos en vuxen) enbart så får vi:

5 liter = 5000 ml = 500 gånger mer än 10 ml. Detta motsvarar 500 gångers utspädningseffekt enbart i blodet. Det gör att delar vi 10 ppm med 500 då får vi en blodkoncentration motsvarande 0.02 ppm. Hela kroppsvikten på säg 70 kilo motsvarar grovt räknat 70.000 ml. Slår vi ut utspädningseffekten på hela kroppen talar vi om koncentrationer om 0.001 ppm.

Dessutom:

90-99% är utrensat redan någon dag efter själva intaget.

Låt oss betrakta blodkoncentrationen 0.02 ppm = 20 ng/ml Ag. I studien om cancerceller fann man att 3,5 ng/ml efter 5 timmar dödat hälften av cancercellerna i studien. Vad hindrar att silver i jonform (beter sig som en fri radikal) från att ställa till skada under färden i blodet, alternativt neutraliseras av antioxidanter?

Då det (såvitt för närvarande känt) inte finns någon målinriktad transport av silver i kroppen kan det även vara intressant att citatet nämner att utspädningseffekten i hela kroppen ger 0.001 ppm (1 ng/ml), klart lägre än de 3,5 ng/ml som visats döda hälften av cancerceller i ”provrör”.***

Till det måste fogas att kroppen snabbt eliminerar 90 – 99% av tillfört kollodialt silver inom ett dygn. Det finns ingen större anledning att tro att detta silver varit ute i kroppen och gjort sin kur för att sedan rensas ut. Betydligt sannolikare är att silvret inte tas upp i nämnvärd omfattning under sin passage genom mag- och tarmkanalen utan hamnar i toaletten utan vidare spisning.

Om 90 – 99% rensas ut tämligen omgående krävs rimligen att doseringen är mycket högre än den silverentusiasten rekommenderar. Ta inte det som ett förslag att öka doseringen utan som ett skäl att kollodialt silver i doseringar som anses ofarliga också är meningslösa för att behandla kroppens inre!

Jag hoppas att den som upptäcker fel i det jag skriver kommenterar eller mailar till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner?,  Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?

Fortsättning följer.

Info för nördar: Ett elektronpar är två elektroner som befinner sig i samma atomorbital i en atom. Eftersom de befinner sig i samma orbital måste de ha motsatt spinn. Elektronparsbegreppet är viktigt i diskussionen av kovalenta bindningar. Kovalent bindning kallas också elektronparbindning. Det är antalet fria elektronpar som avgör hur många andra atomer en atom kan binda med elektronparbindningar; till exempel kan kol binda fyra andra atomer, syre två andra och väte en annan atom.

En molekyl som har en eller flera oparade elektroner kallas radikal.

Källa: Wikipedia

Allmänt om ädelgaser: Andra gasatomer uppträder parvis (ex. H2, O2, N2). Ädelgaserna är ”singlar” och bara två, krypton och xenon, ingår alls i molekyler, vanligen där det ytterst reaktiva grundämnet fluor ingår, en slags ”medlare”.

*) Potenta producenter av fria radikaler är tobaksrök och överdrivet solande. I det senare fallet är det fotoner i UV-området som har tillräcklig energi för att permanent excitera elektroner så att de helt lämnar sin atom.

**) Jag planerar att återkomma till detta försök i ett senare inlägg. Den nyfikne kan redan nu söka på Antitumor activity of colloidal silver on MCF-7 human breast cancer cells.

***) Silver i den aktiva jonformen kan bara förekomma i vatten och då våra kroppar består av cirka 2/3 vatten så minskar den maximala utspädningseffekten något.

Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?

Publicerat: 2016-10-06 i Kemi, kolloidalt silver, pseudovetenskap, silver, silverjoner
Etiketter:, , ,
0

Man kan ha varierande förtroende för konventionell medicin/kunskap, men inom s.k. alternativ medicin finns många drömmare. Min hypotes är att silverentusiaster scannar nätet efter andras texter och ganska okritiskt gör dem till sina egna. Om en ”ansedd” skriver något så tar man det gärna som ”fakta” utan att tänka efter.

Oligodynamisk verkan
Elektriskt genererat kolloidalt silver är en produkt som har en oligodynamisk verkan. Uttrycket kommer från grekiskans två ord ”oligos – få ” och ”Dynamis – kraft ”. Uttrycket innebär att det behövs så lite av det aktiva ämnet att det inte har en negativ påverkan på värdcellerna – oftast en däggdjurscell.

Källa: http://www.ion-silver.com/allt.om.silver.html

oligodynamisk

Hjälpsamt nog har författaren inkluderat en länk om Oligodynamic effect men förmodligen inte läst, alternativt inte förstått den själv.

The oligodynamic effect (from Greek oligos ”few”, and dynamis ”force”) is a biocidal* effect of metals…

Min tolkning: Den oligodynamiska effekten är en gifteffekt på biologiskt material (Underförstått: få atomer/joner av metaller ger ett kraftigt utfall).

De metaller som nämns i artikeln är Aluminium, Antimon, Arsenik, Barium, Vismut, Bor, Koppar, Guld, Bly, Kvicksilver, Nickel, Silver, Thallium, Tenn och Zink.

The metals react with thiol (SH) or amine (NH) groups of enzymes or proteins, a mode of action to which microorganisms may develop resistance. Such resistance may be transmitted by plasmids.

Min tolkning: Metallerna reagerar med thiol– (svavel och väte) eller amingrupper (kväve och väte) i enzymer och proteiner.

Överlägset mest utrymme i texten får silver med kvicksilver på andra och bly på tredje plats. Mängden text är inte nödvändigtvis i proportion till farligheten.

The metabolism of bacteria is adversely affected by silver ions at concentrations of 0.01–0.1 mg/L. Therefore, even less soluble silver compounds, such as silver chloride, also act as bactericides or germicides, but not the much less soluble silver sulfide. In the presence of atmospheric oxygen, metallic silver also has a bactericidal effect due to the formation of silver oxide, which is soluble enough to cause it. Bactericidal concentrations are produced rapidly by adding colloidal silver, which has a high surface area. Even objects with a solid silver surface (e.g., table silver, silver coins, or silver foil) have a bactericidal effect. Silver drinking vessels were carried by military commanders on expeditions for protection against disease. It was once common to place silver foil or even silver coins on wounds for the same reason.

Silver sulfadiazine is used as an antiseptic ointment for extensive burns. An equilibrium dispersion of colloidal silver with dissolved silver ions can be used to purify drinking water at sea. Silver is incorporated into medical implants and devices such as catheters. Surfacine (silver iodide) is a relatively new antimicrobial for application to surfaces. Silver-impregnated wound dressings have proven especially useful against antibiotic-resistant bacteria. Silver nitrate is used as a hemostatic, antiseptic and astringent. At one time, many states required that the eyes of newborns be treated with a few drops of silver nitrate to guard against an infection of the eyes called gonorrheal neonatal ophthalmia, which the infants might have contracted as they passed through the birth canal. Silver ions are increasingly incorporated into many hard surfaces, such as plastics and steel, as a way to control microbial growth on items such as toilet seats, stethoscopes, and even refrigerator doors. Among the newer products being sold are plastic food containers infused with silver nanoparticies, which are intended to keep food fresher, and silver-infused athletic shirts and socks, which are claimed to minimize odors.

OBS: Jag har fetat en avgörande passage.

Ingenstans i artikeln undantas effekter på det författaren kallar ”värdcellerna – oftast en däggdjurscell.”

Om du har länkar till seriösa källor som stöder påståendet eller upptäcker fel i det jag skriver, kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner?

Fortsättning följer.

*) A biocide is defined in the European legislation as a chemical substance or microorganism intended to destroy, deter, render harmless, or exert a controlling effect on any harmful organism by chemical or biological means. The US Environmental Protection Agency (EPA) uses a slightly different definition for biocides as ”a diverse group of poisonous substances including preservatives, insecticides, disinfectants, and pesticides used for the control of organisms that are harmful to human or animal health or that cause damage to natural or manufactured products”. When compared, the two definitions roughly imply the same, although the US EPA definition includes plant protection products and some veterinary medicines.

Min tolkning: Biocider är kemikalier eller mikroorganismer som används för att bekämpa farliga organismer.

Silver – del 7, metalloproteiner?

Publicerat: 2016-10-05 i Kemi, pseudovetenskap, silver
Etiketter:, , ,
0

Om och när du finner irrelevanta och/eller direkt felaktiga påståenden i en text så är det skäl att vara uppmärksam på resten. Här ett exempel:

Kroppen har inbyggda utrensningssystem
Kroppen har en mängd såkallade metalloproteiner (min fetstil) som kapslar in olika metalljoner och för dessa i säkerhet till cellerna. De har också som uppgift att rensa ut överflödiga mängder. Kroppen har ett självreglerande system som strävar efter homeostas. Utan metalloproteinerna så skulle kroppens intrikata kemiska system inte fungera, då alla metalljoner skulle reagera med bland annat kroppens kloridinnehåll. Redan saliven innehåller en stor mängd metalloproteiner som kapslar in och skyddar silverjoner från att reagera med magens kloridbemängda saltsyra.

Källa: http://www.ion-silver.com/allt.om.silver.html

Begreppet metalloproteiner finns, men här används det på helt fel sätt. Om det är av okunnighet, önsketänkande eller medvetet för att bedra läsarna kan jag omöjligt avgöra.

haemoglobin

  • Metalloproteiner är ett samlingsbegrepp för alla proteiner som innehåller en eller flera metallatomer.
  • Kroppens vanligaste metalloprotein är hemoglobin, blodets syre- och koldioxidtransportör, se bilden till vänster. Metallen ifråga är järn (Fe). *
  • Insulin i den form det förvaras i bukspottkörteln och sedan avges är ett kluster av sex insulinmolekyler sammanfogade med en zinkatom i mitten.
  • Järn, koppar, zink, kobolt och molybden är exempel på de sammanlagt 11 metaller som ingår i proteiner (ex. hormoner och enzymer) och därför bygger metalloproteiner.
  • Merparten av kroppens proteiner är metalloproteiner.

Det är korrekt att ”Utan metalloproteinerna så skulle kroppens intrikata kemiska system inte fungera…”, men påståendet att de ”skyddar” silverjoner från att reagera med magsyran känns som ”hittepå”. Den som känner seriösa källor som stöder påståendet är välkomna att kontakta mig.

  • Den seriösa nutritionslitteraturen nämner för övrigt inte silver som ett essentiellt spårämne.

Jag hoppas att den som upptäcker fel i det jag skriver kommenterar eller mailar till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?, Silver – del 6, passage genom hud

Fortsättning följer.

*) För att hemoglobinet skall kunna transportera syre måste järnet vara en tvåvärd jon, Fe2+. Ett par kväveföreningar som finns i fordonsavgaser, NO och NO2, ändrar järnjonen till Fe3+. Produkten blir methemoglobin som saknar förmåga att transportera syre.

Äldre inlägg