Inlägg märkta ‘artegen mat’

Vilken typ av bakterier en cancerpatient har i tarmarna kan påverka hur hen svarar på behandlingen immunterapi. Det visar forskning på patienter med lung-, hud- eller njurcancer som publiceras i tidskriften Science, rapporterar SVT Vetenskap.

Forskarna kartlade vilka bakterier som fanns i patienternas tarmar, och kunde se att de som svarade bäst på behandlingen var de som hade en varierad tarmflora och mycket av särskilt bra bakterier.

Källa: Västerbottens-Kuriren

När den Västerländsk civilisationen ursprungligen trängde fram i jungfruliga områden var det inte bara nya levnadsvanor och mat man förde med sig utan även sjukdomar inklusive cancer. De medföljande läkarna noterade att det från början var i princip cancerfritt, men redan inom ett eller ett par årtionden började den dyka upp. Till skillnad från många andra sjukdomar är cancer, så vitt vi vet, inte smittsamt och det vi idag skyller på ”miljögifter” och föroreningar var knappast spridda ens en bråkdel mot idag. En av de faktorer som påverkar cancer, kanske även utlöser, kan därför vara den mat vi äter.

Enligt artikeln menar Ola Winqvist, professor och överläkare i klinisk immunologi vid Karolinska Institutet, att ”Det här visar på ett övertygande sätt att tarmfloran är viktig för att cancerbehandlingen ska fungera, och vi börjar förstå vilka typer av bakterier som ger god effekt. Nu måste vi undersöka hur vi kan påverka tarmfloran så att vi kan rädda våra patienter…”

Min åsikt är att det är tänkbart och rimligt att vi med dålig mat, snabbt eller på sikt, kan påverka, utarma och fördärva en tarmbakterieflora. Tarmbakterier, ”goda” såväl som ”onda” och vilka som helst däremellan lever mycket korta liv och i intensiv konkurrens. De som får gynnsamma levnadsomständigheter kan och kommer att ta större ”marknadsandelar” på andras bekostnad, kanske eliminera några helt. Om detta kan ske känns det rimligt att utvecklingen kan ”tippas” åt andra hållet med bra mat samt att man återintroducerar ”goda” bakterier som eventuellt saknas.

Onda”, ”goda” och neutrala bakterier är spelare där fördelningen dem emellan bestäms av miljön de lever i. Man behöver knappast vara en särskilt framstående tänkare för att inse att mat och dryck vi stoppar i oss vanligen hamnar i och utgör tarmflorans arbetsmaterial och drivkälla.

Den egentliga frågan, som artikeln inte ens snuddar vid, är om olämplig bakterieflora drar med sig cancer eller om dåliga matvanor ligger bakom både cancer och suboptimal tarmbakterieflora.

Jag har inte läst den bakomliggande studien och vet därför inte om det finns tolkningsfel mellan skribenten och den bakomliggande studien.

 

Annonser

With all its hustle, bustle, concrete, and congestion, they say New York City changes people. And that may be true, but according to a new preprint study posted on bioRxiv, urban life is also changing the city’s mice—right down to their very genes. Mice collected from around the city showed changes in their RNA in genes involved in digestion and metabolism relative to their country counterparts, New Scientist reports. Among these genetic changes the scientists found one involved in the production of omega-3 and omega-6 fatty acids, mirroring a similar change in humans that cropped up around the time our species switched from a hunter-gatherer lifestyle to one based on agriculture. Like humans who consume high quantities of fat, the city mice also showed signs of enlarged livers and genetic changes associated with nonalcoholic fatty liver disease, results the researchers speculate may be from all the human fast food in their diets.

Min tolkning: New York City förändrar människor, numera även visat för möss. Möss som fångats visar förändrat RNA i gener som är associerade till ämnesomsättningen.

Sista meningen är jag lite mer noggrann med: Som hos människor som äter stora mängder fett visar stadsmössen tecken på förstorade levrar och genförändringar som associeras till NAFLD, Non Alcoholic Liver Disease, fettlever som ej beror på alkoholkonsumtion. Forskarna spekulerar i att det beror på all snabbmat som de äter.

Källa: sciencemag.org

Vilket är ditt spontana första intryck av detta? Kan det bygga på följande komponenter:

  • Fet mat
  • Genförändringar
  • Fettlever
  • Snabbmat

Kanske kombinerat såhär: Möss som äter människors feta snabbmatrester får fettlever och genförändringar? Det är min första känsla, du kanske har en annan och mer nyanserad bild.

Man kan börja fundera med många olika ingångar till detta, jag väljer att börja med ”genförändringarna”. DNA är vår arvsmassa, en lång spiralformad struktur som finns i varje cellkärna. Givet att vi inte är sjuka så är denna arvsmassa identisk i varje cell oavsett var i kroppen den än är belägen. Vi har alltså ingen specialiserad ”leverDNA”, ”bukspottkörtelDNA” eller något annat.*

DNA är en slags ”ritning” över alla olika celltyper och strukturer som förekommer i kroppen och ligger till grund för att bilda t.ex. hormoner och enzymer som varje situation kräver. Eftersom myriader av sådana processer ständigt pågår i de enskilda cellerna och DNA bara finns i ett exemplar i cellkärnan så kan man inte använda ”originalritningen” utan förenklade kopior, RNA, istället. De nyproduceras allt efter behov, ibland med små justeringar. Detta kallas epigenetik och påverkas av miljön där maten är en faktor.

Man finner att stadsmössens RNA i vissa stycken är annorlunda än lantisarnas. Blir du förvånad?

Sedan är man snabb att döma stadsmössens mat som i första hand ”fettrik”. Må så vara, men ännu mer övergripande så är den industriproducerad snabbmat med mängder av hitte-på-ingredienser och annat som en rural frigående lantmus sannolikt aldrig skulle äta så stora mängder av.

Min slutsats är att artegen mat är bättre än industriproducerad snabbmat. Åtminstone för möss.


*) Ett viktigt undantag är att cellernas mitokondrier, strukturer som konverterar det vi äter till energi som celler förstår att använda. De har ett eget mitokondrie-DNA.

 

vk-torrfoder-diabetesrisk-fo%cc%88r-katter

Syntolkning av bild:

Torrfoder diabetesrisk för katter

Katter som främst äter torrfoder löper större risk att drabbas av diabetes. Men övervikt är den största riskfaktorn, enligt en studie på drygt 2 000 katter som gjorts av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Källa: Västerbottens-Kuriren

Katter är rovdjur och vare sig vegetarianer eller ens allätare. De gnager i sig en del växtdelar, kattgräs, för att kunna bilda bollar av osmältbara ämnen som de sedan spyr upp. I övrigt har de inget näringsmässigt utbyte av växtdelar.

Studien från SLU noterar att det finns en koppling mellan katters övervikt och diabetes, men om deras slutsats är så kategorisk som VK-texten antyder är inte lätt att veta utan att ha den tillgänglig.

VK skriver: Att övervikt kan leda till diabetes är inte så förvånande.

Den korta notisen avslutas nämligen på följande sätt:

Hos tjocka katter syntes inget samband mellan torrfoder och diabetes, vilket antas bero på att övervikten i sig är en så stor riskfaktor.

Sannolikt grundas optimal hälsa av en artegen kost, det katter och för den delen alla andra djur är evolutionärt anpassade till. På grund av tillverkningsmässiga, hållbarhet samt ekonomiska skäl används en för katter onaturlig mängd kolhydrater i framställningen av torrfoder. Det överbelastar och utmattar delar av katternas metabolism då de inte är anpassade för detta.

Intressant nog gör man även följande observation:

Hos tjocka katter syntes inget samband mellan torrfoder och diabetes, vilket antas bero på att övervikten i sig är en så stor riskfaktor.

Hur påverkar man nu detta? Studien visar på lösningen även om man uttrycker sig bakvänt.

Innekatter löper större risk att drabbas än katter som går ute.

Min tolkning: Katter som äter (mer) arteget har lägre diabetesrisk.

För överlevnad är biologiska system beroende av många samverkande mekanismer, sammanfattade i begreppet homeostas, detta innebär att kroppen som helhet är stabil trots varierande betingelser, här några viktiga exempel.

  • Vår kroppstemperatur är påfallande jämn i ett smalt intervall där våra enzymer arbetar effektivt, bara några få grader från nivåer som dödar oss.
  • Mer än två tredjedelar av vår kropp är vatten, det enskilt viktigaste ämne vi ständigt måste ha tillgång till för att övriga processer skall vara meningsfulla. Homeostasen ger oss törst som signal att dricka och urinen transporterar bort både vätska och avfall inklusive en del av det vi ätit/druckit i överskott.
  • Blodet bär runt energiråvaror till alla våra celler från maten men även från det vi sedan tidigare lagrat i olika förråd i form av fettsyror, aminosyror och glykogen. 

Hos en frisk person ger en fullt fungerande homeostas förmågan att anpassa sig till i stort sett alla Jordens miljöer så när som de med extrema temperaturer och syrebrist. Detta kallar jag metabol flexibilitet. Om sjukdom eller livsstil ständigt driver en eller flera av homeostasens ingående parametrar till eller nära sina ytterlägen blir vi metabolt inflexibla.

Figure-1-Metabolic-flexibility-and-metabolic-inflexibility-model-for-postabsorptive-and

Källa: researchgate.net

Homeostasen använder ett antal hormoner för att förse blodet med energibärande ämnen beroende på förutsättningarna. Dit hör glukagon, kortisol, adrenalin och tillväxthormon. Insulin samverkar med och motverkar effekterna av glukagon, men har även andra effekter inom homeostasens ramar.

  • Insulin ökar glukosupptag samt glykogensyntes (lagrar undan blodsocker) i muskler och lever.
  • Insulin sänker kroppens glukoneogenes (nyproduktion av glukos).
  • Insulin ökar fettsyrasyntesen i levern, möjligen även i fettväven.
  • Insulin ökar fettcellers upptag av blodsocker som bildar glycerol och binder tre fettsyror till en triglycerid, en fettmolekyl. Den senare processen kallas förestring och innebär att en vattenmolekyl avskiljs där fettsyrorna och glycerolen binder till varandra. Var gång det bildas en fettmolekyl i fettväven avges tre vattenmolekyler till blodet.
  • Insulin förhindrar fettcellernas triglycerider att spjälkas till sina beståndsdelar (lipolys) som förberedelse att transporteras i blodet.
  • Insulin förhindrar nedbrytning av protein. Detta innebär att skadade vävnader inte avlägsnas, redan insulinnivåer man når efter en vanlig måltid räcker.
  • Insulin ökar upptaget av cirkulerande aminosyror. Detta ger en anabol effekt (”byggande”).
  • Insulin ökar produktionen av magsyra.
  • Insulin minskar njurarnas avgivning av natrium.

Flera andra effekter av insulin finns.

Friska människor kan anpassa sig till mycket skilda livsbetingelser, detta beroende på en hög flexibilitet i homeostasen. Ett ständigt höjt insulin, oavsett om det beror på den mat vi äter, injicerat insulin eller på hög egen produktion, hämmar kroppens förmåga att hantera och mobilisera alternativa energikällor, vi blir metabolt inflexibla. Min övertygelse är att en artegen kost (det vi ätit under större delen av evolutionen) ger god, möjligen optimal, metabol flexibilitet.

Metabol inflexibilitet kan resultera i svajigt blodsocker och/eller oönskad kroppsmassa. Något du känner igen?


Vår kropp är ett nätverk av celler som kommunicerar med sin lokala omgivnining men även tar order från avlägsna källor via hormoner. Celler omges av dubbelväggiga membran för att skilja insidan från omgivningen. I membranen finns specialiserade portar som släpper in ämnen cellen behöver. Ut kommer dels avfall, dels ämnen som cellen producerar. Det finns vissa likheter med datorer (celler) i lokala nätverk (samverkande celler) och vidare till Internet (hormoner).

Linus Pauling

Vi behöver essentiella (livsnödvändiga) näringsämnen och energigivare i tillräcklig omfattning, överflöd är inte en fördel. Våra kroppar har en mängd system för att omforma, dela upp och vid behov lagra undan sådant vi för ögonblicket inte behöver. Detta ingår i homeostasen, kroppens nätverk av balanserande funktioner som bland annat anpassar miljöns förutsättningar till kroppens behov.

Alla essentiella (livsnödvändiga) näringsämnen behöver inte finnas vid varje måltid, vår förmåga att lagra för framtiden är betydande. Behoven är dessutom individuella, ibland beroende på sammansättningen av maten i övrigt. Vi måste vi komplettera med de essentiella komponenterna senast när våra lager av dem sjunkit till eller under den kritiska nivån. Å andra sidan är överkonsumtion vare sig önskvärt eller ens tolerabelt.

  • Energigivande ämnen som är direkt skadliga i överskott i blodet är cykliska monosackarider som glukos, fruktos och galaktos. En av dessa, glukos, är nödvändigt i liten utsträckning (<30-50gram/dygn) men inte essentiellt att äta då de produceras vid behov. För att balansera tillgång och efterfrågan mot risken för överskott* finns ett par hormoner med i stort sett motsatta verkningar, insulin och glukagon.

Enligt min erfarenhet signalerar kroppen väldigt tydligt, t.ex. törst vid vattenbrist och ibland en närmast oemotståndlig lust att äta något salt. Ibland kommer signalerna ofokuserat men oemotståndligt i form av en allmän hungerkänsla trots att man objektivt sett inte behöver äta. Rimligen borde en klart överviktig/fet person inte äta förrän vikten åtminstone rör sig i rätt riktning. Tyvärr fungerar det vanligen inte så hos särskilt många.

  • Min hypotes: En kost som är gles på essentiella näringsämnen, även om den är energirik utöver behovet, ger subtilt eller uttalat hungersug.

Om man då äter är det logiskt om homeostasens mekanismer, bland annat insulin, lagrar undan överskott till snabblager (glykogen i muskler och lever) eller längre tids lagring i fettväv eller där det för ögonblicket får plats**.

Om vi äter så att alla essentiella behov är fyllda minskar risken för att homeostasen kallar på mer mat, det är då lättare att hålla en lagom vikt. Då kolhydrater*** enbart tillför energi och snabbt måste elimineras ur blodet för att inte ge långtidsproblem, är det logiskt att kraftigt minska dessa i maten.

Så fungerar LCHF, mat med låg mängd kolhydrater, normal mängd proteiner och resten från fettkällor som liknar människans eget, naturligt animaliskt fett, där essentiella behov fylls så att tillgången ständigt matchar behovet. Kombinera gärna med kort- eller långtidsfasta för att efterlikna ätmönster människan har följt före kylskåp, Donken och 7-Eleven.

Här en video där Tom Naughton, mannen bakom filmen Fat Head, berättar om sitt bokprojekt om mat och hälsa för barn. Efter 17-18 minuter berättar han samma saker som jag skrivit här ovan, att näringsgles mat ger hungerkänslor.


*) Hos friska är en normal mängd glukos i blodet (blodsocker i 5-6 liter blod) mellan måltider cirka 5 gram. Redan om den varaktigt stiger till 7 gram ger det allvarliga risker på sikt, en del är invalidiserande (blindhet och amputation), en del direkt livshotande.

**) Fruktosöverskott hamnar ofta i levern och kan ge NAFLD, en icke alkoholberoende leverförfettning.

***) Skilj på kemins kolhydrater, de som spjälkas till glukos, fruktos och galaktos och ”mat med kolhydrater” där det kan finnas vissa essentiella ämnen.

Vad bör du äta?

Publicerat: 2016-05-11 i Artegen föda, C-vitamin
Etiketter:

Antag att du i lugn takt vill gå ner i fettvikt, 1 kg/år lika med 2,8 gram/dag. Med traditionellt kaloriräknande innebär det att 21 kcal/dag tas från fettväven. Om det stämmer räcker det att dagligen avstå från en knapp 1/2 Wasa Sport. Omvänt kommer en extra sådan daglig brödbit (150 hela bröd på ett år) att ge 1 kg fettväv. Vi talar om någon enstaka procent eller mindre av det dagliga energiintaget, hur svårt kan det vara? Se utförligare diskussion här.

  • Du kanske ”äter vad du vill” och är långsiktigt viktstabil inom något eller par kilos intervall utan att göra något väsentligt åt det. Du ligger i huvudsak i det jag vill kalla trivselzonen. Grattis, för ögonblicket åtminstone, det kan ändra sig fortare än du tror.
  • Du kanske äter rejält och fortfarande är viktstabil, åtminstone så länge du är rejält fysiskt aktiv.

Peter Forsberg, 42, är en av av tolv före detta idrottsstjärnor som tävlar i den åttonde säsongen av ”Mästarnas mästare”, som har premiär den 6 mars på SVT.

Programmet spelades in i höstas i Spanien. Men innan dess ville Foppa komma i form.

– Min strategi var att springa bort så mycket fett som möjligt. Nog gick jag ner åtta, nio ­kilo i alla fall. Det är ju ett antal miljoner som kollar så jag ville inte göra bort mig för mycket, säger ishockeystjärnan till Nöjesbladet, och fortsätter:

– När jag slutade med hockeyn hade jag svårt att motivera mig för att träna. Jag har aldrig haft några problem med att gå upp i vikt så att säga, snarare problem att gå ner.

Källa: Aftonbladet

  • Du kanske anstränger dig för att ”äta nyttigt”, håller igen på både det ena och det andra, är fysiskt aktiv men lika f*bannat är vikten utom kontroll. Du är dietistens mardröm, inga råd fungerar på sikt och vad du än gör tittar dom snett på dig och sinsemellan går snacket: ”Dom gör aldrig vad jag säger, dessutom ljuger de om hur mycket dom äter”. Dina eventuella besök i närheten av normalvikten, om de ens förekommer, är kortvariga. Du studsar därifrån som en golfboll mot ett marmorgolv. Fast högre.

Min hypotes är att det inte finns ett kontinuerligt och linjärt samband mellan hur mycket energi vi äter och det energibehov vi har för att överleva samt hur vi är fysiskt aktiva inklusive motion. Jag ska försöka utveckla resonemanget stegvis.

Extremt tjock man

  • Vi har evolverat (utvecklats) under årmiljoner och dragit fördel av en snabbt ökande hjärnvolym. Vår hjärna utgör ungefär 2% av kroppsvikten men drar 20% av energin under lugna betingelser och den är ständigt ”på”. (Även om den förvånansvärt ofta verkar vara inlindad i aluminiumfolie).
  • Vår tankeförmåga har gett oss fördelen av att sprida oss över nästan varje del av världen men ändå kunna hitta näring från källor som till del är förädlade med det vi kallar essentiella näringsämnen. Nackdelen är att om man väljer mat med okompenserade brister så ökar risken för sjukdom, till och med oförmåga till reproduktion.*
  • Essentiella (livsnödvändiga) näringsämnen är sådana vi inte själva kan bygga utan måste äta. Ett exempel är C-vitamin där människan delar oförmågan att själv producera med några andra primater, marsvin, fladdermöss, vissa fiskar och några fåglar. Sannolikt tillbakabildades ”vår” förmåga att bilda C-vitamin under en tidig och mycket lång period där fruktkonsumtionen var betydande bland de som kom att utgöra våra förfäder.
  • Med en artegen kost med alla essentiella näringsämnen kan en frisk människa bygga precis alla komponenter i kroppen, leva väl och reproducera sig.

Fortsättning följer


*) Den allmänna uppfattningen är att evolution selekterar bra egenskaper och ”förädlar” avkomman. Den processen är oerhört långsam under överskådlig tid (hundratals generationer). I praktiken är motsatsen, eliminering av livsoförmögna, miljontals gånger effektivare. Exempel: Utan medvetna tillskott av vitamin B12 kan veganer inte producera avkomma som överlever. Evolutionen sätter en definitiv spärr, ren vegansk kost till den moderna människan begränsar reproducerbarheten vilket visar att den inte är långsiktigt förnuftig.

Nu vill man på Sahlgrenska i Göteborg magoperera barn från 13 års ålder.

Den som leder forskningsstudien där barn och unga ska genomgå gastric by pass är Torsten Olbers, överläkare vid kirurgkliniken vid Sahlgrenska Universitetssjuk­huset. Han börjar bli van vid kritiken.

– Folk tror att bantning funkar. Det gör inte det. När man går ner i vikt så vill kroppens alla signalsubstanser återgå till ursprungsvikten igen. Kroppen är inte konstruerad att gå ned i vikt.

De som påstår att det enbart handlar om kost, motion och föräldraansvar bidrar bara till en fortsatt stigmatisering kring personer med fetma, enligt Torsten Olbers.

– Det är ofta normalviktiga som slår sig för bröstet och påstår det. Det finns delar som handlar om emotionellt ätande, trauma i barndomen och så vidare, men de som är riktigt stora har fler fettdrivande gener än övriga.

Källa: vt.se

Visst, Torsten Olbers, generna har kanske ändrat uttryck sedan t.ex. 40-50-talet när jag var ung. Men vad beror det på?

Wiren - video

Video med kirurg och professor Mikael Wirén