Arkiv för kategori ‘Salt’

Vi är beroende av signalhormonet insulin för att anpassa kroppens användning av blodets många energibärande molekyler inklusive innehållet i de ”transportörer” som kallas lipoproteiner. Dit hör fett-transportörerna kylomikroner och LDL. Långa och medellånga fettsyror (som på egen hand inte klarar blodets vattenrika miljö) assisteras av bärarproteinet albumin*, en sådan kombination kallas språkligt inkonsekvent för fria fettsyror. Till det kommer korta fettsyror som i sig är tillräckligt vattenlösliga för att följa blodet utan yttre hjälp, alla dessa kallas fria fettsyror.

När levern metaboliserar fett/fettsyror bildas acetoacetat (AcAc) som i sin tur ombildas till betahydroxybutyrat (BHB), om man inte är en ”van” fettförbrännare även aceton. Till det kommer ett antal andra energibärare som t.ex. mjölksyra och blodsocker. Hos en ”frisk” person utgör det senare ungefär 5 mmol/mol i blodplasma vilket innebär att blodomloppet innehåller <20 kcal som på sin höjd räcker för att promenera 300 meter.

Hos diabetiker typ 2 är celler som kan reagera på insulin (finns i levern, fettväv samt muskler) av diverse anledningar inte ”på tå”, vid normala insulinnivåer händer inte mycket. I början av diabetesutvecklingen märks inte mycket på blodsockernivån, bukspottkörteln kompenserar genom att ”skrika högre”. Då en av insulinets effekter är omdirigering av överskottsblodsocker till fettlagring så är det logiskt att 4 av 5 diabetiker i vardande är överviktiga eller feta.

Med tiden orkar inte bukspottkörtelns betaceller med den stora och ständiga överbelastningen och blodsockret stiger ordentligt. Förutom övervikten tillkommer en påtaglig törst då njurarna börjar släppa ut det blodsocker som överstiger ungefär det dubbla som en frisk (omkring 4-5 mmol/L) brukar ha. För att kompensera vätskebristen som kommer av kissandet börjar man dricka långt mer än tidigare. En annan följd är förlust av vattenlösliga vitaminer (B-komplexet och C) samt elektrolyter (ex. vanligt salt).

Till all lycka är betacellerna hos nydiagnosticerade ofta inte helkörda och om man så snart som möjligt slutar med kolhydratöverskott i maten kan den kvarvarande insulinproduktionen klara den lägre belastningen, åtminstone under något eller några år innan man eventuellt behöver mer omfattande åtgärder. Det är här LCHF kommer in i bilden.

Tyvärr har vårdprofessionen ofta gått en helt annan väg och använt preparat som tvingar bukspottkörteln att prestera över sin förmåga. Till dessa hör sulfonylureaser.

Hello. I’m Dr Charles Vega, and I am a clinical professor of family medicine at the University of California at Irvine. Welcome to Medscape Morning Report, our 1-minute news story for primary care.
Switching therapy from metformin to a sulfonylurea increases the risk for adverse outcomes in patients with type 2 diabetes, according to a new study of 77,000 patients in the UK Clinical Practice Research Datalink.

Min tolkning: Ett byte från metformin* till sulfonylureaser ökar risken för skadliga verkningar bland diabetiker typ 2.

Källa: Medscape

Hjärtinfarkt, dödlighet av alla orsaker samt allvarlig hypoglykemi var mer frekventa jämfört med de som enbart behandlades med metformin. Till det kommer viktuppgång, en känd hälsorisk.


*) Albumin är det rikligast förekommande proteinet i blod. Det har många funktioner utöver att lotsa icke vattenlösliga ämnen i blod. Wikipedia svenska / engelska

**) Metformin har två effekter som är lätta att visa. 1) Det dämpar upptag av glukos från tunntarmen till blodomloppet. Hos många yttrar det sig som gasbildning och ”lös mage”. 2) Det dämpar utsläpp av glukos från leverns glykogenförråd. Dessa effekter, var och en för sig men särskilt i samverkan, sänker blodsockret.

Annonser

Två teskedar salt om dagen – ökar inte risken för hjärt-kärlsjukdom

Enligt en omfattande internationell studie ökar inte risken för hjärt-kärlsjukdom om man har ett saltintag motsvarande två teskedar per dag. ”Generellt behöver folk inte vara jättebekymrade över just saltet”, säger Annika Rosengren, professor i medicin vid Sahlgrenska akademin.

Källa: Sahlgrenska

Vanligt salt, NaCl, splittras till jonerna Na+ och Cl- när det hamnar i blodet. Normal koncentration av dem tillsammans är 0,9% och varierar mycket lite. Överskott ger törst och elimineras via njurarna givet att de är rimligt friska. Underskott gör dig tydligt orkeslös, ibland i kombination med muskelkramper. Saltet (elektrolyter) samverkar med blodet för att transportera vätska och lösta ämnen till och från celler som inte ligger i direkt anslutning till kapillärer, förmodligen en mycket stor andel av alla.

Saltunderskott dödar om det inte åtgärdas medan rimliga överskott balanseras ut rätt snabbt om man har tillgång till dricksvatten. Optimalt saltintag är lär inte vara fastställt och de senaste uppgifterna beror till stor del på finansiärers önskemål.

Vatten, eller snarare dess frånvaro, har hamnat i fokus under senare tid. Långvarig värme och frånvaro av regn ger problem som vi ”vanliga svenskar” inte upplever annat än enstaka dagar i stöten. Gräsmattor torkar, blommor slokar och bilister korkar igen vägarna till populära badplatser. Dessutom strular bränder i terrängen till det. Allt detta tenderar att hamna i bakgrunden inför personliga problem vi upplever av värme.

Självklart kan en del av dem vara riktigt allvarliga, till och med livshotande, men oftare är det obehag i form av dålig nattsömn och svett som överväger. Den som har tillgång till AC kan skatta sig lycklig, men även dessa är tvungna att förlita sig på vad kroppen själv kan erbjuda. Vi har ett mycket effektivt kylsystem som utnyttjar avkylning vi får av vattengas från lungor och hud.

Vattengas? Du är säkert mer bekant med vattenånga, men det ordet ger intryck av att det sker ovanför en kastrull på spisen. Vattengas finns i alla temperaturer där en människa kan vistas, från Sibirisk iskyla till en finsk bastu. Det senare är intressant då en bastu mycket väl kan ha temperaturer på 100 grader och däröver trots att våra kroppar tar skada redan vid 41-42 grader, hur kan det komma sig?

Vatten är ett ämne med egenskaper som är avgörande för livet som vi känner det. Jag har skrivit om det tidigare, något som du kanske har nytta av att känna till. En av dem är att det kräver en avsevärd mängd värme för att avdunsta, något vi använder för att reglera kroppsvärmen.

Låt säga att du iakttar en skål vatten under några dagar. Nivån kommer gradvis att minska, vattnet avdunstar, det bildar vattengas. Ju högre temperatur dess snabbare, är den omgivande luften fuktig sker det långsammare. Om vi iakttar det riktigt närsynt ser vi att vattenmolekyler rör sig, snabbare när temperaturen stiger. Molekylerna i flytande vatten binder till varandra via vätebindningar men de är, var för sig, både svaga och kortvariga. I sin mest strukturerade form, is, binder molekylerna till exakt 4 andra. I flytande vatten sjunker antalet vätebindningar till i genomsnitt 3,4*. Den lilla skillnaden är tillräcklig för att skapa hållbar is!

Precis vid vattenytan är förhållandena annorlunda, de molekylerna har lite färre bindningar ”inåt” vattnet och det räcker med den molekylrörelse vi kallar värme för att de skall skaka loss om än bara för mycket kort tid. I den omgivning människor vanligen bor finns redan ett avsevärt antal vattenmolekyler samt den gasblandning vi kallar luft som tillsammans utgör en svårforcerad barriär för den vattenmolekyl som gör ett sådant ”hopp”. De allra flesta knuffas helt enkelt tillbaka ner i vattnet igen.

Då och då kommer en sådan rymling att vara lite snabbare än de övriga (varmare!) och tar sig loss mer permanent. Den är då en bland många andra ”fria” vattenmolekyler som utgör vattengas/vattenånga. Eftersom en förutsättning för att ta sig loss var en högre rörelseenergi betyder det att vattnet förlorat lika mycket, det kallnar en yttepytte-mängd.

  • När lufttrycket sjunker hindras inte vattenytans molekyler lika mycket och kokpunkten sjunker från vanliga 100 grader till under 70 grader!
  • Om luftfuktigheten är låg hindras inte vattenytans molekyler lika mycket och avdunstningen ökar

Om luften nära vattenytan står stilla ökar den lokala luftfuktigheten till nära 100% och den spontana avdunstningen avstannar. Ett effektivs sätt att motverka detta är att använda en fläkt som ersätter denna fuktmättade luft med en torrare. Den kyleffekt man upplever från en fläkt beror på att den rörliga luften avlägsnar varm vattengas som huden avger. När det sker finns plats för ytterligare avdunstning/avkylning. Avkylningen till följd av fläktar förutsätter att du dricker tillräcklig mängd vatten, dess temperatur har underordnad betydelse. Klarar du av att förbruka 1 liter vatten (via hud och lungor) utan att svetten pärlar så har du kylt bort cirka 540 kcal.

Takfläkt?

I ett forum jag läser debatteras takfläktar och jag är förbluffad över den massiva okunnigheten hos många som skriver där. Rotationsriktningen hos fläktbladen har betydelse då den avgör om du befinner dig i en koncentrerad luftström (under fläkten) eller en ”utspädd” (längs med väggarna).

Är det effektivare att duscha kallt?

Självklart, men den extra effekten är snabbt övergående och förutsätter att ”kallt” verkligen är Gulag-kallt och rätt länge. En ordinär dusch utan att torka dig torr kan vara både behagligare och lika effektiv. Behåller du dessutom en T-shirt på i duschen kan du hoppas på ytterligare kanske 100 kcal kyla. Varje dl vatten i blöta kläder som får torka på kroppen motsvarar 54 kcal kyla.

Dricka varmt eller kallt?

Skillnaden finns men är minimal. Att det känns behagligt att dricka kallt är inget jag tänker förneka, men det viktigaste är att dricka tillräckligt för att ha ”kylvätska” så det räcker.

Salt och andra elektrolyter

Ät tillräckligt salt mat. Själv gillar jag salt som krydda men föredrar att använda grovsalt snarare än finmalt salt på tungan då smaken inte blir så intensiv som om det blandas i dricksvattnet.

Aptit och periodisk fasta

Min aptit sjunker när temperaturen stiger. Om det gäller även för dig så utnyttja det för att äta mindre eller till och med fasta. Typiskt är att de som ”svältbantar” är småfrusna (kanske inte just nu) och de som går upp i vikt svettas lätt.

Småtips

  • Spola kallt vatten på handledernas insida, där ligger blodkärl ytligt och svalkan sprider sig i kroppen.
  • Vill du bli kvitt svett i t.ex. pannan så använd en blöt, gärna kall, handduk. Torka dig inte torr om kyleffekten ska bli optimal. Minns att avdunstning av vatten är långt effektivare än kyla!
  • Ett annat ställe där kyleffekten är god är fötter och anklar. Ett svalt fotbad är inte att förakta.

*) Lägg märke till ordet genomsnitt! Ingen enskild molekyl kan ha 3,4 bindningar, de har 0, 1, 2, 3 eller 4. I flytande vatten dominerar 3 över 4, övriga är betydligt sällsyntare.

Vad är en paradox?

Publicerat: 2016-11-21 i Salt
Etiketter:

En paradox uppkommer när en förklaringsmodell och verkligheten inte matchar varandra.

I många sammanhang utpekas Japan som ett föregångsland för de som vill leva länge. Hur länge skulle de leva om de minskade sin saltkonsumtion?

Salt Consumption, Selected Countries (CNW Group/CONFERENCE BOARD OF CANADA)

Salt Consumption, Selected Countries (CNW Group/CONFERENCE BOARD OF CANADA)

Salt i maten

Publicerat: 2016-05-21 i Blodtryck, Hjärtsjukdom, Kemi, Kort om studier, Salt
Etiketter:, , ,

TextTv - Salt1

När natriumklorid, bordssalt, löser sig i vatten delar det upp sig i elektriskt laddade joner. Positivt laddade natriumatomer (Na+) och negativa kloratomer (Cl-), som fördelar sig mellan vattenmolekylerna. De positiva natriumjonerna drar sig gärna mot den lätt negativa ”polen” hos vattnet, syreatomen. De negativa klorjonerna håller sig nära någon av de något positiva väteändarna i vattenmolekyler. NaCl i torr form är inte molekyler i vanlig bemärkelse utan enskilda atomer i en kristallstruktur. Vi må stoppa in saltkristaller mellan läpparna, men så snart de löses i vatten blir de joner.

Mer om vattnets kemi.

Se även SvT NyheterIngen fördel med lite salt i maten:

”Stick i stäv med den allmänna uppfattningen finns det inga hälsomässiga fördelar med att äta lite salt. Inte ens för människor med högt blodtryck. Tvärtom, visar forskning. 

Studien, som presenteras i tidskriften The Lancet, visar att personer som äter lite salt (mindre än tre gram per dag) löper högre risk att drabbas av hjärtinfarkt, stroke och död, jämfört med dem som äter normala mängder (5—6 gram per dag). Inte ens personer med högt blodtryck har nytta av att äta lite salt. Tvärtom.”

Studien bakom ”nyheten” finns att läsa i The Lancet för den som har lust att lägga 31.50 dollar. Jag nöjer mig med gratisinfon nedan.

Background

Several studies reported a U-shaped association between urinary sodium excretion and cardiovascular disease events and mortality. Whether these associations vary between those individuals with and without hypertension is uncertain. We aimed to explore whether the association between sodium intake and cardiovascular disease events and all-cause mortality is modified by hypertension status.

Min tolkning: Ett antal studier visar en u-formad association mellan natrium i urinen och hjärt- och kärlsjukdom och död. Det innebär att både låga och höga halter av salt kopplas till risker.

Methods

In this pooled analysis, we studied 133 118 individuals (63 559 with hypertension and 69 559 without hypertension), median age of 55 years (IQR 45–63), from 49 countries in four large prospective studies and estimated 24-h urinary sodium excretion (as group-level measure of intake). We related this to the composite outcome of death and major cardiovascular disease events over a median of 4·2 years (IQR 3·0–5·0) and blood pressure.

Min tolkning: 133 118 personer i åldersintervallet 45-63 år från 49 länder lämnade dygnsurin. Detta inklusive blodtryck jämfördes med död och större hjärt- och kärlhändelser under 3-5 år (median: 4.2 år)

Findings

Increased sodium intake was associated with greater increases in systolic blood pressure in individuals with hypertension (2·08 mm Hg change per g sodium increase) compared with individuals without hypertension (1·22 mm Hg change per g; pinteraction<0·0001). In those individuals with hypertension (6835 events), sodium excretion of 7 g/day or more (7060 [11%] of population with hypertension: hazard ratio [HR] 1·23 [95% CI 1·11–1·37]; p<0·0001) and less than 3 g/day (7006 [11%] of population with hypertension: 1·34 [1·23–1·47]; p<0·0001) were both associated with increased risk compared with sodium excretion of 4–5 g/day (reference 25% of the population with hypertension). In those individuals without hypertension (3021 events), compared with 4–5 g/day (18 508 [27%] of the population without hypertension), higher sodium excretion was not associated with risk of the primary composite outcome (≥7 g/day in 6271 [9%] of the population without hypertension; HR 0·90 [95% CI 0·76–1·08]; p=0·2547), whereas an excretion of less than 3 g/day was associated with a significantly increased risk (7547 [11%] of the population without hypertension; HR 1·26 [95% CI 1·10–1·45]; p=0·0009).

Min tolkning: Mer natrium ger högre blodtryck, särskilt hos de med högre blodtryck. Föga förvånande då salt är hygroskopiskt, vattensugande. I gruppen utan förhöjt blodtryck steg risker tydligt med låg saltkonsumtion, under 3 g/dag.

Interpretation

Compared with moderate sodium intake, high sodium intake is associated with an increased risk of cardiovascular events and death in hypertensive populations (no association in normotensive population), while the association of low sodium intake with increased risk of cardiovascular events and death is observed in those with or without hypertension. These data suggest that lowering sodium intake is best targeted at populations with hypertension who consume high sodium diets.

Min tolkning: Förhöjd saltkonsumtion ökar risker för de med högt blodtryck medan låg saltkonsumtion ger högre risk oavsett blodtryck.

Funding

Full funding sources listed at end of paper (see Acknowledgments).

Min tolkning: Man måste betala 31.50 dollar för att få veta vilkas sanningar det är.*

Många hävdar att mineralsalter av diverse slag är så mycket bättre än vanligt vitt salt, men det har i så fall inget med ”saltdelen” att göra. Oavsett ursprung blir saltet joner i vattenlösning enligt det jag beskrev i inledningen. Om det följer med andra mineraler vi behöver är det en bonus, men sannolikt en man betalar dyrt för. Å andra sidan finns det många som köper flaskvatten för 5000-10000 kronor/kubikmeter medan vattnet i kranen kostar kanske 25 kronor/kubikmeter.

Tro kan öppna plånböcker och omfördela pengar till nya ägare.


*) Det visar sig vanligen att utfallen av studier inom nutrition och ”läkemedel” följer beställarens/finansiärens önskemål. Ungefär som valresultat i en diktatur.

Motsägelsefullt om salt

Publicerat: 2016-02-28 i Salt
Etiketter:

Tveklöst är salt livsviktigt men åsikterna om hur mycket vi bör konsumera för att må bra varierar stort. Det har gjorts mängder av studier med avsikt att hitta rätt nivå, men det finns stora kontroverser. Grafen nedan försöker illustrera hur oense man är.

Saltkontrovers_graf

Källa: The Washington Post

Blå respektive röda linjer binder samman studier som citerar varandra och har samma åsikt om salt. De gröna binder samman studier som citerar motsatta åsikter och de gula binder samman studier som inte gett tydliga utfall.

Som jag ser det är man tydligt förvirrade. Skulle det finnas en väl definierad sanning skulle grafen ha varit betydligt enklare. Alla dessa forskare måste rimligen kunna bearbeta samma eller liknande fakta men trots det kommer man till helt olika slutsatser.

Min tolkning är att de kan ställa olika frågor, men men även ha olika förförståelse (”kunskaper”) för hur de ska tolkas. Alternativt tar de otillbörlig hänsyn till önskningarna hos den eller de som finansierar studien.

Ytterligare en länk: The Oxford Journal/International Journal of Epidemiology

Förhöjt blodsocker har både en kemiskt och en mekaniskt förstörande effekt på de vävnader som det kan komma i kontakt med, inklusive blodkärl. I detta inlägg skall jag berätta om den senare typen av skador.

Det är en missuppfattning att insulin alltid krävs för att blodsocker (glukos) skall kunna komma in i celler. Det finns fyra varianter av GLUT (Glukostransportörer) av stor betydelse. De öppnar små kanaler från cellytan, genom cellmembranets dubbla fosfolipidlager och in i cellens inre. En av dem, GLUT4, aktiveras av insulin och finns enbart i levernskelettmuskler och fettcellerGLUT4 bild

Schematisk funktion för insulin och GLUT4

GLUT släpper igenom glukos och är passiva kanaler, transporten sker alltid från högre till lägre koncentration. Det innebär att när glukoskoncentrationen i blodet är högre än i cellens inre så kan glukosen passera, det är alltså inte frågan om någon slags ”pump”.

GLUT tabell

Skelettmuskler och fettväv har insulinreglerade GLUT för att snabbt kunna släppa in blodsockret för att det inte skall förorsaka skador jag beskriver senare. Alla celltyper har ytterligare någon insulinoberoende GLUT där regleringen sker på annat och långsammare sätt.  Antalet av dessa GLUT som exponeras vid cellytan ökar gradvis vid lågt blodsocker och minskar när blodsockret stiger. Denna reglering är inte lika snabb som den insulinstyrda och när blodsockret snabbt stiger hinner mer glukos än behövligt tränga in i dessa vävnader. När sedan blodsockret sjunker kan det interna trycket i de överladdade cellerna inte sjunka, mekanismen beskrivs i följande citat:

Microvascular disease occurs in tissues where glucose transport into the cell does not depend on insulin. When the extracellular glucose level is high, cellular glucose concentration rises and glucose is converted to sorbitol and fructose by the polyol pathway. Sorbitol and fructose cannot leave the cell easily, and as their cellular concentration increases, they promote osmotic accumulation of water with subsequent swelling and cellular dysfunction, especially in the lens of the eye.

Min tolkning: Skador i små blodkärl inträffar där transporten in i cellerna inte är insulinberoende. När glukoskoncentrationen utanför celler är hög ökar den även inne i cellerna och omvandlas till sorbitol och fruktos. Dessa kan inte lämna cellen och när deras koncentration ökar kommer de via osmos att dra in vatten med åtföljande svullnad och försämrad cellfunktion, speciellt i ögats lins.

Kompletterande förklaring: Eftersom transportkanalerna inte aktivt ”pumpar” in glukos så kan de inte skapa ett övertryck inne cellerna. Men likafullt kommer ett högt blodsocker att orsaka ansvällning och cellskador. När glukosen passerat in i cellen kommer en del att bearbetas av enzymet aldose reductase vilket omvandlar dessa glukosmolekyler till dels fruktos och dels sorbitol. Denna ändring har en avgörande betydelse, då ingen GLUT släpper ut dem igen.

Källa: Krause´s Food, Nutrition & Diet Therapy 8th edition, L. Kathleen Mahan, Marian Arlin

Människans blodomlopp är cirka cirka 5-6 liter. Om man lägger samman alla blodkärlen till ett långt rör så summerar det ihop till ofattbara 100 000 kilometer, 2.5 varv runt jorden! (Wikipedia) Om vi utesluter de blodkärl som är vidare än ett människohår så måste det alltså finnas enorma mängder av extremt fina kärl där blodkropparna i princip måste stå i kö för att passera.

Varje liten ansvällning av blodkärlsväggarna kommer att minska blodcirkulationen, förorsaka syrebrist och lämna kvar överskott av koldioxid i vävnaderna. Om detta pågår under en tillräckligt lång tid kommer detta att leda till celldöd och ärrvävnad som i sin tur minskar blodflödet. Observera att allt som stryper det fria blodflödet kräver en ökning av blodtrycket för att bibehålla den nödvändiga cirkulationen.

Både fruktos och sorbitol är hygroskopiska, vattensugande, och när de sitter fångade inne i cellen drar de till sig vatten och ökar cellens volym. Varje fri glukosmolekyl binder 190 vattenmolekyler, detta gäller även för fruktos. Sorbitol har något högre molekylvikt och binder därför mer vatten. Om det sker mer än i begränsad omfattning så blir det skador. Kroppens förmåga att hantera sorbitol är överhuvudtaget mycket låg vilket gör att det skadar under lång tid eftersom det knappt förbrukas.

Levern kan hantera fruktos i god omfattning. Det omvandlas till glukos för lagring som leverglykogen samt fett som i viss utsträckning exporteras i blodet men även lagras i levern och kan förorsaka fettlever liknande den som drabbar alkoholister.

Sorbitol har en söt smak och används därför som sötningsmedel. På åtminstone en del förpackningar finns varningar om att undvika för stor konsumtion då det kan ge diarré. Sorbitol används som laxermedel då det dels inte tas upp i tarmen och dels drar till sig stora mängder vatten vilket gör tarminnehållet lösare. Detta är ytterligare ett starkt stöd för tanken att sorbitol inne i celler kan orsaka ett inre tryck så att cellerna ökar i volym och leder till ansvällningar.

Hos framförallt diabetiker hittar man skador som sannolikt har sitt ursprung i dessa mekanismer. Ögon-, fot– och nervskador är senkomplikationer som uppträder i diabetesens naturalförlopp*.

I kroppens allra finaste blodkärl räcker det med att kärlets innersta cell-lager sväller lite för att skapa allvarliga hinder för cirkulationen. När detta sker i ögat så får det mycket ”synliga” konsekvenser, dels för den drabbade men även för ögonläkare då blodkärlen är mycket enkla att observera i ögat. När ett område i ögat skadas av cirkulations- och syrebrist så försöker kroppen att kompensera genom att skapa nya vägar för blodet att passera. Tyvärr har dessa långt ifrån samma hållbarhet och då uppkommer lätt blödningar och på sikt omfattande permanenta synskador.

Fotskadorna beror dels på att cirkulationen så långt från hjärtat är sämre redan från början samt att fötter tillhör de mest belastade delarna av kroppen. Inte blir saken bättre av att konventionellt behandlade typ 2-or till 80% även är överviktiga eller feta.

The dangers of excess sorbitol accumulation seem clear. The American Diabetes Association reports that diabetes is the number one cause of blindness in the U.S., accounting for 5,000 new cases yearly, and that diabetes is the direct cause of some 20,000 amputations each year because of circulatory problems and infections.

Min tolkning: Farorna av anhopning av sorbitol förefaller klara. ADA rapporterar att diabetes är den främsta orsaken till blindhet i USA och förorsakar 5 000 nya fall årligen samt att diabetes är den direkta orsaken till cirka 20 000 amputationer varje år beroende på cirkulationsproblem och (åtföljande) infektioner.

Källa: Nutrition Health Review

När blodförsörjningen till nervbanorna fallerar får det långtgående konsekvenser. En av diabetesens välkända senkomplikationer är gastropares, en skada i vagusnerven som gör att nedre magmunnen inte öppnar som den ska. Tömningen från magsäcken och vidare till tunntarmen blir slumpartad vilket speciellt drabbar insulinberoende diabetiker som inte längre kan anpassa insulinet till maten.

No nerve in the body is exempt, and the results are often tragic. The damage initially shows up as a tingling sensation in the extremities which can progress to numbness. Diabetics can severly injure themselves and feel nothing.

Min tolkning: Inga nerver i kroppen är undantagna (från skador) och resultaten är ofta tragiska. Skadan visar sig till en början som en pirrande känsla i extremiteterna och man kan tappa känseln. Diabetiker (med dessa skador) kan skada sig allvarligt utan att känna något.

Källa: Nutrition Health Review)

Man kan motverka högt blodtryck bland annat genom att använda preparat som slappnar av blodkärlen så att de vidgas. Förr eller senare kommer inte konventionell blodtrycksbehandling att räcka till och blodtrycket börjar stiga.

Salt i maten brukar skyllas som blodtryckshöjande. Då saltkoncentrationen i vävnader inte nämnvärt får avvika från 0,9% måste man dricka vatten vilket momentant ökar blodvolymen. Detta motverkas dock snabbt då saltöverskottet snabbt utsöndras i urinen. Motsvarande snabbverkande funktion saknas för förhöjt blodsocker, först när det passerar den s.k. njurtröskeln som ligger över 10 mmol/L (ungefär dubbla normalnivån för en frisk eller välreglerad diabetiker) spiller glukos över i urinen. Sådana blodsockerkoncentrationer skadar njurens filtreringsfunktion.

Ett annat, mer långsiktigt och logiskt sätt att dämpa skador och sänka blodtrycket, är att minska eller undvika mat med blodsockerhöjande kolhydrater. Om denna strategi inte räcker till kan man komplettera med mediciner.

Vårdens normalförslag att medicinera för att kunna fortsätta att äta mat som ger de beskrivna skadorna är ogenomtänkt och cyniskt.


*) Ordet naturalförlopp har myntats som en beskrivning av komplikationer som med tiden brukar drabba diabetiker som följer traditionell behandling, gissningsvis för att ursäkta den misslyckade behandlingen.