Arkiv för kategori ‘Evolution’

vk-torrfoder-diabetesrisk-fo%cc%88r-katter

Syntolkning av bild:

Torrfoder diabetesrisk för katter

Katter som främst äter torrfoder löper större risk att drabbas av diabetes. Men övervikt är den största riskfaktorn, enligt en studie på drygt 2 000 katter som gjorts av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Källa: Västerbottens-Kuriren

Katter är rovdjur och vare sig vegetarianer eller ens allätare. De gnager i sig en del växtdelar, kattgräs, för att kunna bilda bollar av osmältbara ämnen som de sedan spyr upp. I övrigt har de inget näringsmässigt utbyte av växtdelar.

Studien från SLU noterar att det finns en koppling mellan katters övervikt och diabetes, men om deras slutsats är så kategorisk som VK-texten antyder är inte lätt att veta utan att ha den tillgänglig.

VK skriver: Att övervikt kan leda till diabetes är inte så förvånande.

Den korta notisen avslutas nämligen på följande sätt:

Hos tjocka katter syntes inget samband mellan torrfoder och diabetes, vilket antas bero på att övervikten i sig är en så stor riskfaktor.

Sannolikt grundas optimal hälsa av en artegen kost, det katter och för den delen alla andra djur är evolutionärt anpassade till. På grund av tillverkningsmässiga, hållbarhet samt ekonomiska skäl används en för katter onaturlig mängd kolhydrater i framställningen av torrfoder. Det överbelastar och utmattar delar av katternas metabolism då de inte är anpassade för detta.

Intressant nog gör man även följande observation:

Hos tjocka katter syntes inget samband mellan torrfoder och diabetes, vilket antas bero på att övervikten i sig är en så stor riskfaktor.

Hur påverkar man nu detta? Studien visar på lösningen även om man uttrycker sig bakvänt.

Innekatter löper större risk att drabbas än katter som går ute.

Min tolkning: Katter som äter (mer) arteget har lägre diabetesrisk.

Annonser

Diabetes 2 är en progressiv sjukdom läser man överallt, bukspottkörteln arbetar för högtryck och till slut säckar den ihop. Varför gör den det?

Betaceller i de Langerhanska öarna i bukspottkörteln producerar insulin. Sammanlagt väger de under 2 gram, har ändlig arbetskapacitet och saknar egentlig backup. Njurarna är exempel på motsatsen. de har en kapacitet som är mångfalt högre än som behövs och dessutom dubbla. Evolutionen har gett oss förmågan att kunna avlägsna mängder av kvävehaltigt avfall (som t.ex. när man äter protein), dessutom dubbla uppsättningar!

betaceller

Vi har ett hormon (insulin) som kan sänka blodsockret och fyra ”stora”, adrenalin, kortisol, glukagon och tillväxthormon men även L-tyrosin, L-DOPA, dopamin och noradrenalin som kan höja det. Under evolutionen har det uppenbarligen varit ett mindre behov för människan att sänka ett högt blodsocker, däremot betydligt viktigare att höja ett lågt. I dagens läge med tusentals kvadratmeter ständigt tillgängliga ”näringsämnen” har villkoren förändrats radikalt. Nu finns ingen säsongsmässig variation, tillgången överstiger behovet och utbudet är raffinerat in absurdum.

Intill 1800-talet fanns inga födoämnen med raffinerade sockerarter att tillgå i större mängd annat än för överklassfolket. Totalt rörde det sig om i storleksordningen enstaka kilo per år.

  • Med den bakgrunden är det lätt att förstå att bukspottkörtelns betaceller utsätts för oerhört mycket större arbetsbelastning numera. Och till detta skall läggas andra kolhydrarika källor som frukt, potatis, ris och liknande.
  • Enligt den konventionella diabetesvården kan vi äta ”som alla andra”, eftersom det finns mediciner som kompenserar för våra svagheter.

Tvåans primära problem är att celler med insulinreceptorer inte tar till sig blodsockret i proportion till insulinsignalen. Betacellen, som frisätter och producerar insulin, mäter även blodsockret. Om den första dosen (insulin frisätts i ”vågor”) inte ger resultat så blir det mera. Till slut pågår frisättning och produktion närapå kontinuerligt och utan att betacellerna får komma till en naturlig vila.

Klart att dom överbelastas!

Ju mer vi äter av kolhydratrik mat desto tjurigare beter sig muskelcellerna, de bryr sig allt mindre om insulinsignalerna. Men till all lycka väljer fettcellerna att fortsätta att acceptera överflödsenergi (skadligt blodsocker) och lagra som fettväv, främst långtidsstabila mättade fetter.

  • Märk väl att fetma inte ”skapar” tvåor utan att ”tvåor” lagrar delar* av sitt BS-överskott som fett!

nafldLåt säga att du följer ”ät som vanligt och kompensera med mediciner”. Då kommer 200 – 300 gram av din mat att utgöras av blodsockerhöjande kolhydrater varav 10 gram* kan klistra fast sig som fett på mage, rumpa och lår. Vad värre är även som fettstrimmor i levern (NAFLD**) och bukspottkörteln.

Fasteblodsocker och HbA1c tenderar att stiga för varje år, varför?

När tvåor diagnosticeras så har de flesta inte nått vägs ände utan både betaceller och cellers insulinsvar har vanligen kapacitet kvar. Om vi då accepterar den konventionella vårdens ”ät vad du vill och kompensera” så belastar vi båda ändarna av blodsockerkontrollen (betacellernas insulinproduktion och muskelcellernas insulinsvar) och självklart försämras värdena.

Överskott av blodsocker kan vi få av stress eller andra sjukdomar, men den absoluta majoriteten passerar våra läppar.

Det finns mängder av statistik som ger en sammantagen och negativ bild av hur konventionellt behandlad diabetes typ 2, sockersjuka, utvecklas över tid. Trenden är så massiv och förutsägbar att vissa forskare gett den ett namn, naturalförloppet. Jag tror att nuvarande vård inte kan vända eller ens hejda förloppet. Istället för att öppet medge detta så klassificerar vårdens företrädare försämringen som ”naturlig” och undviker därmed kritik mot den egna oförmågan.

I dagens läge sprider sig LCHF-tänket över landet, via medias intresse och spontant mellan människor. Det finns mängder av skäl till varför detta sker och alla har med förbättrad hälsa hos flertalet att göra. En del förbättringar kommer efter månader eller veckor. Men sedan finns det en grupp människor där förbättringen är mätbar inom något dygn efter att man börjar en strikt LCHF-kost.

  • Det är hos de sockersjuka, diabetiker typ 2! Så snart man slutar ladda blodet via blodsockerhöjande mat så är merparten av problemet löst. Blodsockret sjunker spontant och du kan/skall gradvis minska din medicinering.
  • Tänk först, ät och mät. Blev det som du förutsåg? Om inte, var sprack det?

Du blir för den saken inte ”frisk” i betydelsen att allt blir som förr. Men du behöver inte kämpa med blodsockeröverskott som ger dig övervikt/fetma, högt blodtryck, ögonskador, gastropares, fotskador, impotens, irriterade torra slemhinnor och andra otrevligheter från naturalförloppets sjukdomsförteckning.

Det är den dagliga provokationen av kroppens bristande blodsockerhantering som fäller avgörandet. I helheten är ”festblodsocker” en pink i havet. För egen del så väljer jag bort ”sockermat” även till fest, ser ingen vits med att underhålla ett onödigt behov.

Dessutom får jag tillfälle att berätta för mina medgäster om detta.

Gå med i facebookgrupperna Smarta Diabetiker och Smarta Diabetikers Recept för att dela dina erfarenheter och ställa frågor till diabetiker av alla schatteringar med många års erfarenhet av lågkolhydratkost med fokus på ”riktig mat” snarare än industrins ”hitte-på”.

Källa: En tråd på Diabetesförbundets snart insomnade Debattforum


*) En person lägger på sig 20 ”trivselkilon” på 10 år, inte ovanligt sedan man skaffat sig ”Villa, Volvo och vovve”. De flesta av dessa kilon är vanligen fettväv med cirka 7500 kcal/kg, sammanlagt 150 000 kcal under 3650 dagar = 41 kcal/dygn. Det utgör förmodligen mindre än ett par procent av det dagliga behovet och motsvarar snäppet mer än 10 gram kolhydrater.

**) Mer om NAFLD: Leverförfettning och risk för kärlsjukdom  Fettbildande fruktsocker  Fruktos från frukt eller raffinerat socker?   Visat: fruktsocker ökar frossande  Fruktos och leverfett

Frosserimånaden + 3 dar

Publicerat: 2016-06-05 i Diabetes, Evolution, fasta, Utblick
Etiketter:

Ramadan

Källa: Hälsoråd till Muslimer

Idag inleds den tid av frosseri och utpräglat dåliga matvanor som kallas Ramadan, den muslimska fastemånaden. Avsikten är att de rättrogna skall lämna sin fixering vid mat och istället ägna sig åt andliga dimensioner. Man får inte äta eller dricka från solens uppgång till dess nedgång vilket är hanterbart i de trakter där Islam har sitt ursprung med i stort sett lika lång dag som natt. I våra trakter och framför allt norr om polcirkeln kan det ge avsevärda problem då ”nattamatsfönstret” är öppet kort tid eller inte alls.

I praktiken har den förmenta fastemånaden utvecklats till en generell viktökningsperiod för rättrogna på grund av principen 8:16, där man frossar i mat under natten (jag antar att den är 8 timmar för de söderut boende) och inte äter eller ens dricker vatten under resten av dygnet.

Får jag simma när jag fastar

  1. Vatten är vårt överlägset viktigaste näringsämne och att under alla omständigheter (religiösa värderingar bortser i allmänhet från klokhet) avstå från att dricka under större delen av varje dygn under en månads tid kan vara förödande, särskilt hos de med hälsoproblem som innebär en större vattenomsättning.
  2. Diabetiker, främst de insulinberoende, får problem att kasta om dygnet och bryta en invand måltidsordning.
  3. Ramadan har gradvis övergått från en fasta med meditation till 30 nattpartyn i rad med onödigt mycket av det som Livsmedelsverket försökte kalla ”utrymmesmat”, onödigheter.
  4. Vi vet att nattarbete innebär en extra stress och till stor del beror det på att man är vaken och äter vid fysiologiskt olämpliga tidpunkter. Detta gäller rimligtvis även under Ramadan.
  5. Efter Ramadan, när man överdrivit nattätandet till det yttersta i 30 nätter, följer en tre dagars fest (Eid al-fitr, arabiska:عيد الفطر) när man får äta och dricka på dagen igen.

Jag har absolut inga invändningar mot fasta i den evolutionära meningen då man aldrig kunde räkna med att äta bara för att andan föll på. Fasta och LCHF passar väl samman i ett kostmönster som till stor del liknar det som människan upplevt under 99,5% av evolutionen.

I Sundsvalls Tidning pågår en debatt om kost där läkaren Annika Dahlqvist just svarat på Köttfri måndags Jonas Paulsson.

Animalisk kost är bäst - ST

Kommentaren av Björn Abelsson till Annika Dahlqvists artikel fångar mitt öga.

Så det där med att människan ”under hela sin utveckling ätit djur” är nog en ganska liten del av sanningen. I stället är det så att människan de senaste 6000 åren i huvudsak har levt på spannmål och att spannmål fortfarande är den huvudsakliga dieten för majoriteten av världens befolkning.

Det finns ett antal bud om hur länge människans utveckling varat, från 200 000 år till över 2,5 miljoner år. I detta sammanhang blir 6000 år någonstans mellan 0,24 – 3%.

Det var först när vi lärde oss att odla jorden och blev bofasta som vi blev många och kunde utveckla civilisationer. Så länge vi var kringvandrande jägare och samlare var vi få och föga utvecklade.

Så länge vi betedde oss som de djur vi faktiskt är försvarade vi vår plats i hierarkin men så snart ”vi” började överlista naturen kunde vi breda ut oss över Jorden till miljöer där vi annars inte kan överleva. Under min hittillsvarande livstid har Jordens befolkning ökat till mer än det det dubbla.

Den största negativa faktorn är blotta antalet människor vars drömmar sammanfaller med utnyttjande av fossila resurser. Min hypotes är att människans tärande på Jorden så sakta inleddes när vi började använda redskap för att frakta hem resurser över större avstånd än vi kunde bära och tillryggalägga till fots. I min barndom gick kor ”på skogen” under sommaren och många svenskar födde sig på en egen eller näraliggande jordplätt utan att importera vare sig sojaprotein, danskt fläsk eller tysk mjölk.

Enligt arkeologer försämrades hälsa och livslängd ungefär samtidigt som jakt/fiske och samlande övergick i stationärt jordbruk.

Kolhydraterna har fått dåligt rykte de senaste åren. Men de behövs för att kroppens ska fungera. Om vi inte äter kolhydrater bildar kroppen dem själv – och går in i svältläge. 

Källa: Helsingborgs Dagblad – HÄLSA, Publicerad 14 december 2013

Texten i artikeln ovan baseras på en intervju med Eva Warensjö Lemming, nutritionist på Livsmedelsverket. Den är intressant att analysera då den troget följer dagens etablerade ”sanningar” utan att reflektera närmare hur de står upp i ett större perspektiv. 

Jag utgår i fortsättningen från att dagens människa är ett djur, en hominid, som evolverat under 2 – 2.5 miljoner år. Hominider är ytligt tämligen lika apor vilket lätt brukar resultera i den brutalt förenklade synen att människor härstammar från apor. Låt vara att vi haft gemensamma förfäder men då de fanns ett par miljoner år eller mer bakåt i tiden så har inte heller vår eventuella närmaste apsläkting förblivit orörd av evolutionen. Detta har skett under lika lång tid vilket innebär att det sammanlagt ligger 4 till 5 miljoner års evolution mellan oss. Att den sedan inte skett symmetriskt (”lika mycket”) efter de olika linjerna må så vara.

Den tidsmässigt absoluta majoriteten av människans evolution har skett innan vi började bete oss som människor och spridas som Egyptens gräshoppor ut från de sannolika ursprungsområdena i Afrika. Av skäl som ännu ej är helt fastlagda lyckades ”vi” bryta oss ut från det ursprungliga utbredningsområdet. Med tiden lyckades människor gradvis behärska och befolka miljöer som var och fortfarande är svåra eller omöjliga att leva i utan överförd kunskap och/eller redskap. Detta förutsatte förmåga att kommunicera samt abstrakt tänkande för att kunna förbereda sig för en framtid med knappare resurser som t.ex. att en sträng vinter följer på en behaglig sommar och en generös skördetid.

Min hypotes är att vi ursprungligen betedde oss som de djur vi var/är. Det finns olika åsikter om människan från början var vegetarian/vegan, karnivor (köttätare) eller omnivor (allätare). Om vi utgår från hur människan fungerar idag så kan vi lätt fastslå att det rena veganalternativet går bort då det är omöjligt att klara sig utan det ”animaliska” vitaminet B12, framförallt för en baby. Tragiskt nog bevisas det om och om igen när okunniga veganföräldrar håller fast vid sin livsstil och dessutom försöker pracka den på sina småbarn som, om det inte upptäcks i tid, dör redan efter veckor eller månader.

Att man kan leva som närmast total karnivor visades av Inuiter, eskimåer, som tillbringade nästan hela sitt liv på och nära snö och havsis och bara under korta tider kunde få tag på föda från växtriket. 

Låt oss fundera på vad som krävdes för att leva som vegetarian under den större delen av människans evolution. Vilka vegetabilier kunde tillgodose våra förfäder med nödvändiga näringsämnen under hela året? Frukt och bär finns under en mindre tid av året, så där finns en del av svaret. Ätliga rötter och nötter, kan dom stå för resten? Jag tror knappast att de tidigaste av våra förfäder hade tillräcklig kapacitet att organisera sina liv för att förbereda sig för de knappa matresurser som sannolikt rådde under månader i sträck.

Vi tror gärna att om vi bara slipper den isande vinterkylan så löser sig det mesta. Men de som tittat på några avsnitt av TV-serien Robinson vet att deltagarna lider svårt av näringsbrist mitt i det soliga paradiset och detta efter bara några få dagar/veckor. Hur skulle det vara att leva ett tillräckligt långt liv för att sätta barn till världen och hjälpa dem tillräckligt på väg i den miljön?

Större delen av den yppiga växtlighet som omger människor även på en sådan ”paradisö” är oanvändbara som näringskällor för den människa som lever för stunden som våra tidigaste förfäder alldeles säkert gjorde. Först när vi i mer än tillfällig omfattning (åsknedslag och följande skogsbränder t.ex.) började utnyttja elden för att bereda mat av råvaror som vi egentligen inte kan tillgodogöra oss i rimlig omfattning kunde vegetabilier ge oss ett påtagligt tillskott.

Min hypotes är att våra tidiga förfäder sannolikt levt som omnivorer, allätare, jägare, fiskare och samlare.

Innebär begreppet allätare att vi kan äta ”allt”? Vilka råvaror har vi kunnat göra oss nytta av under den absolut största delen av evolutionen, fram till dess vi började använda elden för matberedning och jordbruk för att organisera och samla grödor i mer koncentrerad form.

eld

Eld ger värme, en förutsättning för att förse många människor med mat.

Människan är det enda djurslag som regelmässigt använder värme för att göra svårsmälta råvaror användbara. Om du tror att det bara är en formell invändning så föreslår jag att du försöker leva minst en hel årscykel utan värmebehandlad mat, dessutom lokalproducerad och inte förvarad i kyl eller frys. Så begränsande det än låter är det faktiskt så alla vilda djur lever världen över. Däremot inte de flesta människor, framförallt inte de ”civiliserade”, de förväntas äta ”varierat” och på bestämda klockslag.

Potatis är ett väldigt nytt tillskott som mat för oss utanför Sydafrika, inklusive oss svenskar. Under många år användes potatisen i Sverige uteslutande för att tillverka alkohol, först efter några års allvarlig missväxt började man använda den på tallriken. Men prova att äta den rå under det kommande året. Nu är inte smaken det stora problemet utan hur mycket av dess näring man kommer åt. Faktiskt ganska noll utan värmebehandling.

Spannmål? Jag får acceptera att du i praktiken kommer att repa dina vippor på ett odlat sädesfält även om om de tidiga människorna säkert skulle behöva traska runt en hel del för att finna nämnvärda mängder innan jordbrukets intåg så sent* som för 10000 år sedan. Sen då, vad gör du med dom vipporna? Inte heller dom kan kroppen använda utan värmebehandling.

Frukt och bär, det måste väl fungera? Javisst, men hur länge? Från skördetiden på sensommaren och en, två, tre månader framöver går det jättebra, men resten av året då?

Nötter? Var hittar du dem i tillräcklig omfattning?

På det sättet kan man gå igenom större delen av dagens ”mat” och finna att utan värmebehandling går den bort. Och ändå är det så ”vi” ätit under den absoluta majoriteten av människans evolution, 50 000 år eller mindre av totalt 2 – 2,5 miljoner år, 98%+!

Men kött och fisk, dom måste man väl koka eller steka för att de skall bli ätbara? Nej, faktiskt inte. Tvärtemot vad veganer och vegetarianer tror är människans mage mycket väl anpassad att ta hand om rått kött utan större problem. Tänk råbiff, sushi och lufttorkad skinka av diverse slag. Råa ägg går alldeles utmärkt, de ingår i hemgjorda glass som vi understundom njuter av.

Inte för att jag tilltalas av tanken på att gnaga i mig en rå älgskånk, men rent näringsmässigt är det en fullträff jämfört med rå potatis.

Allätare innebär att man, som som djurarten människa, kan äta både av karnivora och vegetabiliska råvaror, de senare dock i mycket begränsat urval om man inte har tillgång till värmebehandling, något som ur evolutionssynvinkel har skett helt nyligen**.


*) 10 000 år låter länge, men är bara 1/5 av den tid som gått sedan människan började sprida sig från sitt sannolika ursprungsområde i Afrika. I jämförelse med de 2,5 miljoner år som människans evolution antas ha tagit är det ynka 0,4%. Om människans evolution motsvarar ett dygn, då började ”vi” odla spannmål för knappa 6 minuter sedan.

**) Min hypotes är att människans utbredning förutsatte regelbunden användning av eld.