Arkiv för kategori ‘nanopartiklar’

Detta är ett bidrag från en silverförespråkare som åtnjuter stort förtroende, bland annat på grund av sitt tidigare yrke inom naturvetenskap. Han menar, bland annat, att silverhar kraftfulla anticanceregenskaper.

The present study demonstrates the efficacy of biologically synthesized silver nanoparticles (AgNPs) as an antitumor agent using Dalton’s lymphoma ascites (DLA) cell lines in vitro and in vivo.

Källa: Antitumor activity of silver nanoparticles in Dalton’s lymphoma ascites tumor model

Min tolkning: Man undersöker om silvernanopartiklar (AgNP) fungerar mot tumör hos möss både in vitro och in vivo.

Möss får tumörvävnad inplanterad varefter de delas upp i olika behandlingsgrupper och en kontrollgrupp. En del tumörvävnad användes in vitro, provrörsförsök. Det intressanta är att försöket även behandlar tumörer i levande möss vilket är ovanligt. Material och metoder beskrivs noga, ta hem studien i fulltext och läs, den är kostnadsfri.

När jag en gång i forntiden studerade fysik (som jag av olika skäl inte kommit att använda yrkesmässigt) är en av få lärdomar jag burit med mig att göra rimlighetsuppskattningar av påståenden.

The minimum inhibitory concentration (IC50) determined by MTT assay was used for the in vivo experiments. The AgNP delivered to the mice was carried out using the IC50 obtained. Tumor mice in Group 3 were treated with AgNPs at a concentration of 500 nM for a period of 15 days, and their ability to reduce tumor volume and the number of cells was compared with Group 2 tumor control mice.

Min tolkning: Vid in vivo användes en silvermängd som annat försök visat gav 50% begränsning, 500 nM AgNP per dag under 15 dagar. På annan plats anges att effekten på tumörceller in vitro nåddes efter 6 timmar och att överlevnaden för de behandlade in vivo ökade från 18 till 32 dagar. Det är alltså inte fråga om tillfrisknande i någon mening.

Är det rimligt att denna behandling kan appliceras på människor med ordinärt s.k. 10 ppm kolloidalt silver** med 10 mg silver/liter? Observera att försöket gjordes med silvernanopartiklar, AgNP, där andelen i Ionosil är 3 mg/liter.

  • Silvret injicerades i bukhålan, innanför bukhinnan. Vanligt på djur, sällan på människa.
  • 500 nM (vid behandling av möss) är inte en koncentration utan antal atomer/joner som används.
  • Låt säga att en mus väger 30 gram och en människa 70 000 gram (70 kg), drygt 2000 gånger mer.
  • Det känns rimligt att en människa bör behandlas i förhållande till sin vikt, alltså 500 x 2000 = 105 nM.
  • 1 nM är 10-9 mol och detta innebär 108 x 10-9 gram silver. (Mol har jag beskrivit flera gånger tidigare och lämnar det här. Googla gärna för detaljer.) Dessa uppgifter tillsammans innebär att en människa behöver 105 x 108 x 10-9 gram ≈ 10,8 x 10-3 gram = 10,8 mg.
  • 1 liter Ionosil innehåller 10 mg silver varav 3 mg AgNP **

Ger denna musstudie skäl att betrakta KS som ”kraftfullt anticancerogent” givet de kopiösa mängder som krävs i förhållande till vikt och att överlevnaden in vivo ökade måttligt från 18 till 32 dagar?


*) Silver i denna studie är kluster av atomer (AgNP, nanopartiklar). I konsumentprodukter som Ionosil utgör 70%  silverjoner och 30% silver i kluster av ej angiven storlek.

**) Begreppet Kolloidalt silver är väldigt löst definierat. En ren kolloidal produkt, AgNP, ska bara innehålla grupper/kluster av silveratomer, vanligen med storleken 1 – 100 nanometer (10-9 ). I praktiken är andelen joner i konsumentprodukter 90% eller mindre. I början angav Ionosil 90%, senare sjönk den till 80% för att i skrivande stund (Mars -18) vara 70%. För att den desinficerande verkan ska vara optimal bör antalet joner, den då aktiva delen, vara så hög som möjligt.

Du har säkert läst och hört om argyri, en kosmetiskt störande men ofarlig blåaktig missfärgning av huden. Silverförespråkare hävdar, med rätta, att risken är närmast obefintlig med kommersiellt tillgängliga vattenreningspreparat som går under beteckningen Kolloidalt silver.

  • För att argyri ska uppträda krävs upplagring av silver i någon form i huden.
  • I magsyra och blod finns mängder av negativt laddade klorjoner, Cl, som vid kontakt med positivt laddade silverjoner, Ag+, bildar svårlöslig silverklorid som är föga reaktionsbenäget och vanligen rensas ut och hamnar i toan. Detta är kroppens effektiva försvar mot silver. Även andra liknande reaktioner finns, men detta är sannolikt den mest betydelsefulla.
  • KS-produkter som är till salu är av tillverkningsskäl synnerligen utspädda och därmed harmlösa. Om du av något kosmetiskt skäl vill blåtona din hud genom att använda KS i rimliga mängder är ditt återstående liv sannolikt för kort.

Men antag att du är riktigt nyfiken och vill testa ändå (bevisa eller motbevisa, välj anledning själv), hur tar man sig förbi kroppens effektiva och inbyggda försvarsmekanism?

  • En förutsättning för argyri är någon form av silver i huden.
  • En annan är att huden utsätts för (sol)ljus.

Om du bär silversmycken, t.ex. i halskedja, händer det kanske att huden ibland blir aningen svartfärgad men det går lätt bort. Det beror sannolikt på att silvret reagerar på svavel som finns i hudens protein och bildar silversulfid, Ag2S, svartfärgat och svårlösligt. Men detta blir inget permanent problem då vi ständigt ”ömsar hud” och missfärgningen likaså. Låt säga att du dagligen droppar KS på ett och samma ställe på handryggen så är dels silvermängden obetydlig, dels försvinner huden och tar med sig alla spår.

Finns det då något rimligt sätt att tränga in tillräckligt djupt så att färgningen blir permanent, ungefär som en tatuering? Du kan naturligtvis picka i KS-droppen med en nål eller tatuerarverktyg, men det känns ju lite konstgjort så det går bort.

Jag tänker mig ett förhållandevis ofarligt lösningsmedel som kan hjälpa till att penetrera in i huden och ta med sig silvret. Mitt förslag är dimetylsulfoxid, DMSO.

Dimetylsulfoxid, ofta förkortat DMSO, är ett polärt aprotiskt lösningsmedel. DMSO är i sig själv en färg- och luktlös viskös vätska med extremt bra lösningsmedelsegenskaper. Det löser sig med lätthet i de flesta organiska lösningsmedel och kan även lösa en del oorganiska salter; det är vidare blandbart med vatten i alla proportioner. Ämnet erhålls som en viktig biprodukt vid pappersmassaframställning. Källa: Wikipedia

DMSO låter väldigt ”kemiskt”, men går att köpa. Googla DMSO och välj bland erbjudanden, flytande är nog effektivast men gel kanske fungerar. Hästägare kanske redan har det hemma? Blanda med KS i en mörkfärgad glasflaska (Viktigt, du vill inte att ljuset ska mörkfärga silvret redan innan det hamnar i huden!) med pipett. Droppa minst dagligen på ett och samma ställe på t.ex. handryggen där solen kommer till men en eventuell missfärgning inte generar för framtiden Har du redan en tatuering kanske det är ett bra ställe. Är du noggrann när du applicerar droppen eller gelklicken blir fläcken liten.

Hur lång tid tar experimentet? Ingen aning, applicerar du en ny droppe så snart den gamla sugits in eller dunstat bort tar det kanske veckor eller månader. Meddela mig hur du gjort och hur lång tid det tar till dess utfallet är säkert.

Ska du göra detta experiment? Nej, om du frågar mig trots att det är min utmaning. Känner du tvekan är det ett gott tecken att du greppar hela eller delar av den bakomliggande kemin. Är du övertygad att det är ofarligt är det upp till dig att testa, det är på egen risk och ansvar.

Blir du bara förbannad har du sannolikt inte förstått mitt blogginlägg. Då ska du definitivt avstå, det blir bara bekymmer.

 

Jag antar att silverförespråkare anser att jag är synnerligen orättvis mot användning av silverprodukter vid MRSA, har ju bara läst ett fåtal av alla publicerade studier och urvalet kan naturligtvis vara behäftat med bias (förförståelse). Av det skälet skulle jag vilja ha förslag på studier som finns tillgängliga i fulltext.

  • I första hand studier in vivo på människor där behandling av antibiotikaresistenta bakterier (ex. MRSA) tydligt förbättras med användning av silverprodukter.
  • I andra hand studier på vadhelst där silverprodukter vid antibiotikarestenta bakterier ger positiva utfall.
  • Den som saknar förslag kanske kan välja i följande metasammanställning: Silver nanoparticles: the powerful nanoweapon against multidrug-resistant bacteria

Mitt krav är genomgående direkt länkning till studier i fulltext, inga förslag som gäller silversäljare duger, ej heller ospecifika ordflöden utan substans.

Självklart förstår jag om silverförespråkare protesterar mot att jag valde att googla på MRSA colloidal silver. Ett alternativ är ju MRSA silver nanoparticles. Det första svaret var samma som det jag nyss behandlat så här väljer jag det andra, A combination of silver nanoparticles and visible blue light enhances the antibacterial efficacy of ineffective antibiotics against methicillin-resistant Staphylococcus aureus (MRSA)

Redan rubriken ger mig flumvibbar, hur är det för dig? Ta hem studien och läs, den är fritt tillgänglig. Den inleds med bakgrund och så vidare, sedan följer en metodbeskrivning som silvertroende antagligen kommer att hata. Men vad vet jag, det finns kanske de som anser att resultatet är viktigast.

The AgNPs used for the purpose of this research are silver magnetite nanoparticles. To prepare the AgNPs, 0.127 g silver nitrate were dissolved in 75 mL of distilled water then 10  mL of an aqueous solution containing 0.08  g trisodium citrate and 0.2  g polyvinylpyrrolidone (PVP) were added. Ten milliliter of 0.1 M sodium borohydride were dissolved and added to the mixture. The solution turned dark brown indicating the conversion of silver nitrate to silver nanoparticles. The nanoparticles were characterized spectrophotometrically, where a surface plasmon resonance peak appeared between 390 and 410 nm [18]. The particles size was also characterized by Malvern Zetasizer Nano ZS (United Kingdom) and by Tecnai G20, Super twin, double tilt (FEI) ultra-high resolution Transmission Electron Microscope, which showed a uniform distribution of the nanoparticles, with an average size of 15–20 nm.

Min tolkning: De framställde AgNP (nanopartiklar) ur silvernitrat via en process som beskrivs. Lösningen blir mörkbrun vilket indikerar att silvernitratet bildat AgNP. Detta bekräftades via en spektralanalys (fördelning av ljusfrekvenser) samt elektronmikroskop vilket visade en jämn spridning av AgNP med en medelstorlek av 15-20 nanometer.

Blir du upprörd över att man använder silvernitrat som utgångsmaterial? Det är ett absolut säkert tecken på att att dina kemikunskaper behöver uppdateras, åtminstone till gymnasienivå.

AgNPs were tested at 1/2, 1/4, 1/8, 1/16, 1/32, 1/64 and 1/128 of its MIC in 24-wells plates. Briefly, bacterial suspensions were pipetted into the wells, which contained the AgNPs at the tested concentrations in MHB to give an initial inoculum size of 1 × 105 CFU/mL and a final volume of 2  mL/well. The wells were exposed to visible blue light source at 460  nm and 250  mW for 1  h using Photon Emitting Diode (Photon Scientific, Egypt).

Min tolkning: Silvernanopartiklar tillsattes till till de preparerade MRSA-kolonierna (du har väl greppat att det är in vitro, provrörsförsök?) i varierande koncentrationer men med samma provvolym (2 mL). Därefter exponerar man proverna för blått ljus (460 nm) från 250 mW LED under 1 timme.

Hur många ser silvernanopartiklar i kombination med blått ljus som en framkomlig väg att behandla MRSA och andra medicinresistenta bakterier i en levande människa? Någon som bidrar med en seriös hypotes varför bestrålningen med blått ljus av AgNP in vitro ökar effekten? Står kanske i studien, men har inte läst så långt, om någon har förslag så lägger jag lite av mitt återstående liv på att kolla.

Följande är ironi: Undrar just om någon testat fosforsyra (H3PO4) i liknande försök? Min spaning är att in vitro inte skulle behövas särskilt stora koncentrationer. Varför just fosforsyra, det låter farligt? Tja, kanske, kanske inte. Läs på innehållsförteckningar i butiken, där kan det dyka upp under beteckningar som surhetsreglerare, t.ex hos Coca Cola. Jämfört med en helkroppsbehandling med blått ljus (med effekten 250 mW/2 ml under 1 timme*) av en människas inre, där MRSA härjar, låter Coca Cola eller något liknande alternativ onekligen som ett tilltalande alternativ.


*) Antag en MRSA-infekterad person som väger 70 kg med volymen 70 000 ml. Denne ska då, under en timmes tid, upplysas invärtes med 250 mW/2 ml => 8750 W! Jo, jag vet att detta inte är en korrekt beskrivning då de lysdioder (eller vadhelst blå ljuskälla man använder) naturligtvis kan bestråla mängder av MRSA. Den som tycker studiens resultat är intressant för behandling av människor kan ju komma med alternativa beräkningsförslag.

Som det viktigaste argumentet för användning av silverprodukter mot antibiotikaresistenta bakterier som fanns hos denne kosttillskottssäljare https://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2013/07/03/antibiotics-colloidal-silver.aspx fick jag följande citat.

According to a new study, low doses of silver can make antibiotics up to 1,000 times more effective, and may even allow an antibiotic to successfully combat otherwise antibiotic-resistant bacteria.

Artikeln var ordrik (läs själv!) men saknar varje syftning på kontrollerbara fakta. Jag valde då att googla på ”MRSA colloidal silver” (gör det, det är lärorikt). På plats 14 hamnar första ”seriösa” träffen, Bactericidal and Antibiotic Synergistic Effect of Nanosilver Against Methicillin-Resistant Staphylococcus aureus Khalid A. Ali Abdel Rahim and Ahmed Mohamed Ali Mohamed

MRSA är en förkortning för meticillinresistenta stafylokocker, en variant av bakterien Staphylococcus aureus som förvärvat resistens mot meticillin och penicilliner inom gruppen isoxazolylpenicilliner. Den är extremt farlig och dödligheten är, enligt studien, 25 – 63% för de som drabbas. Självklart är varje upptäckt som kan förbättra överlevnaden välkommet. Studien är tillgänglig i fulltext och utan kostnad, ta hem och läs, den är ytterst klargörande men kanske på annat sätt än du förväntar dig.

Ag-NPs showed promising antimicrobial properties, which could be used for treatment MRSA and other drug-resistant infections.

Min tolkning: Nanopartiklar av silver har visat verkan mot mikrober och skulle kunna användas för att behandla MRSA och andra medicinresistenta infektioner.

Man anskaffade 80 prover på S. aureus, varav 30 klassades som MRSA. Studien redovisar utförligt metoder och material, men om du inte är nördig bortom sans och vett så finns i just detta fall ingen anledning att lägga jobb på att förstå dem, utfallet talar sitt tydliga språk.

Time-kill assay showed that Ag-NPs could inhibit the growth of MRSA. The growth curves of MRSA treated with 50, 100 and 200 µg/mL Ag-NPs were affected in a concentration-dependent manner and after four hours, almost all treated MRSA were dead. There was a small difference between growth of MRSA treated with 50 µg/mL Ag-NPs and the control group Figure 2.

Min tolkning: Analyser av proverna visade att nanopartiklar av silver i koncentrationerna 50, 100 och 200 µg/mL avbröt tillväxt av MRSA och inom 4 timmar var de döda. Viss avvikelse fanns i den minsta koncentrationen. FYI: Det fanns även en kontrollgrupp utan tillsats av AgNP.

Naturligtvis verkar detta lovande, men djävulen döljer sig i detaljerna, även här. Man använder professionella nanosilverprodukter från Sigma (St. Louis, MO, USA) medan den svenske konsumenten lär få nöja sig med kommersiellt tillgängliga jon-silverblandningar med styrkan 10 ppm, 10 viktdelar silver  per 1 000 000 färdig blandning (oavsett om det är joner, metalliskt silver eller silverföreningar).

Låt oss ta AgNP från Sigma med koncentrationen 100 µg/mL som utgångspunkt. Först repetition av de sorter man använder:

  • 1 mL (milliliter) är 0,001 liter, 1 tusendels liter, (10-3 L)
  • 1 µg (mikrogram) är 1 miljondels gram, 0,000 001 gram,  (10-6 gram).

Vad innebär då koncentrationen 100 µg/mL? Det är 100 x (10-6/10-3) gram/liter = 0,1 gram/liter

  • 100 µg/mL motsvarar 0,1 gram AgNP per liter alltså 100ppm!

Hur ska man behandla MRSA med AgNP in vivo när man i detta försök använder koncentrationer på 50, 100 och 200 ppm. Detta måste rimligen ske i hela kroppen och under 4 timmar?

Jag har läst många studier om silverprodukters inverkan på diverse hälsoproblem och alla (jag hittills stött på) sker in vitro (på objektglas) med höga silverkoncentrationer som man rimligen inte kan använda på levande varelser, inklusive människor. Men detta tar priset, hittills!

Om du upptäcker fel i resonemang eller beräkningar så tar jag emot förslag till förbättringar. Det finns minst ytterligare en anmärkningsvärd anomali (avvikelse) i utfallet, men det tar jag upp bara om någon frågar.

 

 

 

 

 

En för mig ny silversajt som jag fann via tips på ett forum. Jag väljer att inte outa deras sajt rakt av, googla om du är intresserad, åtminstone idag träffar du ”Om oss” med nedanstående söktext.

Bakom sidan står både forskare, läkare, sjuksköterskor och andra experter som samlar information till sidan, men vi väljer att vara anonyma eftersom vi inte vill riskera varken repressalier, eller våra karriärer. Vi anser att det är kunskapen som vi förmedlar som är viktigt – inte budbärarna.

Forskare, läkare, sjuksköterskor och andra experter låter naturligtvis väldigt imponerande, men vi får inte veta vilka de är. Jag antar att avsikten är att vi ska ta deras förmenta kunskapsnivå för gott och acceptera deras slutsatser utan att ifrågasätta dem eller de källor de väljer ut. Kanske denna:

Metalliska och kelerade mineraler har en negativ laddning, men kolloidala bioelektriska mineraler har en positiv laddning. Detta leder till en annan verkningsmekanism varigenom kolloidalt silver förhindrar bakterietillväxt genom att den positiva laddningen på kolloidaltsilver- partiklar binds till den patogena organismens negativa laddning. Detta skapar ett avbrott i den biologiska funktionen hos organismen som inte kan fortplanta sig.

…kolloidala bioelektriska mineraler har en positiv laddning… Tja, kanske, kanske inte.

  • Metalliskt silver är elektriskt neutralt, det är silverjoner som har en positiv laddning, ett elektronunderskott.
  • Vad är ett bioelektriskt mineral? Googla gärna och försök hitta något vettigt.
  • Kolloider är tillräckligt små partiklar som svävar i t.ex. vatten via ett fenomen som bygger på Brownsk rörelse.

…binds till den patogena organismens negativa laddning.

Patogen innebär att den är sjukdomsframkallande. Vad säger att patogena organismer har en ”negativ laddning”? Innebär det att alla organismer med ”negativ laddning” är patogena?

En dansk, Christian Gram, ville färga bakterier så att de skulle vara lättare att se med dåtidens (1880-talet) ljusmikroskop. Han behandlade dem i diverse färgbad och upptäckte att inte alla bakterier lät sig färgas. Det blev en metod att grovt dela upp bakterier som lät sig färgas = Gram-positiva och de som inte lät sig färgas  = Gram-negativa. Positiv och negativ är att betrakta som ”ja” och ”nej” och har inte ett dyft att göra med elektriska laddningar, faktiskt inte heller något med om organismen är patogen eller ej.

Däremot är syftningar till att nanosilver och/eller silverjoner binder till Gram-negativa, patogena organismer ett mycket gott skäl att ifrågasätta kunskaperna hos de som påstår det. Ungefär som sajter av diverse slag som svepande hänvisar till Tesla, kvantfysik och frekvensmedicin för att stödja osannolika påståenden.

Självklart ska man inte avvisa allt på en sajt bara för att de marknadsför en megadumhet (de hävdar ju trots allt att de är …forskare, läkare, sjuksköterskor och experter…). Om någon vill framhålla något riktigt bra i den som kan stödjas med fakta och icke falsifierbara studier så tar jag gärna emot specifika tips. Allmänt hållna kommentarer som ”du har fel” samt länkar till silversäljare räknas inte!

 

Fortsättning på Silver – En vetenskaplig sammanställning, även detta bygger på citat ur studien. Jag vill förtydliga att den är utvald av en silverförespråkare med motiveringen att det är en ”Artikel som tilltalar mig som naturvetare och förespråkare för alternativmedicin.”

Källahttps://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

There are three major sources of synthesizing silver nanoparticles: bacteria, fungi, and plant extracts.

Min tolkning: Det finns tre viktiga (major) sätt att framställa nanosilver: bakterier, svamp samt växtextrakt. (OBS detta är alternativ till mekaniska och elektrokolloidala metoder.

Om du inte hajade till när du läste detta så gör det igen! Silverförespråkare framhåller att KS, även i kraftigt utspädd form, dödar bakterier och svamp. Men här beskriver man att bakterier och svamp används vid framställning av nanosilver!

The first evidence of bacteria synthesizing silver nanoparticles was established using the Pseudomonas stutzeri AG259 strain that was isolated from silver mine [25].

Min tolkning: Den första bakterie som visades kunna framställa nanosilver var Pseudomonas stutzeri AG259 som återfanns i en silvergruva [25]

När jag söker på denna bakterie visar den sig vara Gram-negativ. Negativ i detta sammanhang har inget med elektriska laddningar att göra även om silverförespråkare och -säljare påstår annat. Positiv innebär att vissa bakterier färgas vid ett s.k. Gramtest, negativ att färgen inte ”fäster”. Silverförespråkare brukar hävda att nanosilver och -joner fäster vid Gram-negativa bakterier, som anses ”onda”, och på så sätt dödar dem. Här finns uppenbarligen -minst ett- undantag! Tabellen här under visar att bakterier som kan användas vid framställning av nanosilver kan vara såväl Gram-positiva som Gram-negativa! Läs mer här: https://matfrisk.com/2016/10/16/silver-del-14-gramnegativa-och-grampositiva-bakterier/

Beroende på vilken bakterie som används kommer nanopartiklarnas storlek att variera, se kolumn 3 i tabellen, referenser i sista kolumnen för den vetgirige. I studien finns även tabeller för fungi och växter som kan användas.

Studies over the years have proven that it is difficult to remove silver completely if deposited in the body.

Min tolkning: Många års studier har visat att silver som avsatts i kroppen svårligen kan avlägsnas helt.

Efter detta följer ändå en uppräkning av möjliga sätt som kroppen kan göra sig av med silver.

However, there are studies and reports that suggest that nanosilver can allegedly cause adverse effects on humans as well as the environment. It is estimated that tonnes of silver are released into the environment from industrial wastes, and it is believed that the toxicity of silver in the environment is majorly due to free silver ions in the aqueous phase.

Min tolkning: Studier och rapporter menar att nanosilver kan ha negativ påverkan på människa och miljö. Tonvis av silver frigörs från industriavfall och silvrets giftverkan i miljön beror mest på silverjoner i vatten.

En överraskande (för mig) jämförelse med ett annat miljöproblem som åtgärdades årtionden tillbaka:

Nanosilver aggregates are said to be more cytotoxic than asbestos [80].

Min tolkning: Nanosilverföreningar anses ha större cytotoxicitet (giftcerkan på celler) än asbest [80].

Det finns många fler aspekter som studien tar upp utan att jag nämnt dem. Den som saknar något -specifikt- kan nämna det i en kommentar så ska jag fundera och kanske återkomma.

Jag är tacksam för tipset till denna studie och hoppas på fler med minst samma grad av ”vetenskaplighet”. Om de dessutom redovisar positiva behandlingsutfall in vivo hos människor, dess bättre.

Fortsättning från föregående inlägg, även detta bygger på citat ur studien https://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

It has also been proposed that there can be release of silver ions by the nanoparticles [6], and these ions can interact with the thiol groups of many vital enzymes and inactivate them [7]. The bacterial cells in contact with silver take in silver ions, which inhibit several functions in the cell and damage the cells.

Min tolkning: Silvernanopartiklar kan frigöra (positivt laddade) silverjoner (Ag+) [6] och dessa kan påverka thiolgrupper* i enzymer så att de slutar fungera [7]. Bakterier i kontakt med silver tar upp silverjoner vilket hämmar flera funktioner och skadar cellerna.

En möjlig orsak att silver reagerar med vissa ämnen/molekyler är följande:

Silver is a soft acid, and there is a natural tendency of an acid to react with a base, in this case, a soft acid to react with a soft base [8].

Min tolkning: Silver är en svag (soft) syra som gärna reagerar med alkaliska ämnen (baser) [8].

De intressanta ämnena i detta sammanhang är svavel och fosfor som utgör avgörande delar av cellens struktur**.

The cells are majorly made up of sulfur and phosphorus which are soft bases. The action of these nanoparticles on the cell can cause the reaction to take place and subsequently lead to cell death.

Min tolkning: Celler bygger i stor utsträckning på svavel och fosfor och nanopartiklarna kan skada cellerna till döds.

Ytterligare en aspekt som har med svavel och fosfor att göra: de ingår i DNA, arvsmassan som finns i exakt varje cell i kroppen. Till yttermera visso även i RNA, en slags arbetskopia när cellen ska kopiera sig slälv.

Another fact is that the DNA has sulfur and phosphorus as its major components; the nanoparticles can act on these soft bases and destroy the DNA which would definitely lead to cell death [9].

Min tolkning: DNA har svavel och fosfor som viktiga beståndsdelar och om nanopartiklarna skadar dem leder det till cellens oundvikliga död [9].

Artikeln beskriver olika metoder att framställa metalliskt silver inom storleksintervallet 1 – 100 nanometer (1 nM = 10-9 M) och sedan stabilisera dem så att dessa små kluster inte slår sig samman till större. Detta skulle dämpa effekten då det enbart är det ytligaste lagret atomer som i varje ögonblick är tillgängligt för att vara kemiskt aktivt. Tänk dig skillnaden i snabblöslighet mellan en sockerbit och samma mängd strösocker.

The problem with most of the chemical and physical methods of nanosilver production is that they are extremely expensive and also involve the use of toxic, hazardous chemicals, which may pose potential environmental and biological risks.

Min tolkning: Kemiska och fysiska framställningsmetoder av nanosilver är problemfyllda då de är extremt kostsamma och även utnyttjar giftiga och farliga ämnen som kan förorsaka miljö- och biologiska risker.

Jag antar att detta kommer som en total överraskning för silverförespråkare som ”vet” att det bara krävs destillerat vatten, ett par decimeter tillräckligt renframställd silvertråd och en strömkälla för att själva framställa ”kolloidalt silver”. (Googla, det finns mängder av beskrivningar på nätet.) Det man åstadkommer är en kraftigt utspädd (1 silverjon/-molekyl per cirka 109 vattenmolekyler***) mix där merparten är Ag+ (positivt laddade silverjoner, samma som i AgNO3 i vattenlösning, silvernitrat****), resten är kluster av silveratomer och/eller silverföreningar av odefinierad storlek.

Det finns många beskrivningar och du väljer själv vad du litar på. Vad man inte brukar nämna att det finns andra ”föroreningar” utöver de som finnas i ett olämpligt vatten. En av dem är svavel som i kombination med silverjoner bildar ytterst svårlöslig silversulfid, Ag2S, som ger den svärta som missfärgar silverbestick. Varifrån kommer detta svavel? I demovideos brukar man oftast hålla silverelektroderna med bara händer. Vår hud innehåller proteiner, därmed även svavel. ”Men det är ju så lite, kan det ha någon betydelse?” Jo, mängden silver som kommer ifråga är också liten!

En del kommersiella apparater innehåller luftpumpar för att röra om i silvervattnet och luften innehåller också svavel, låt vara att mängderna är små. Till det kommer luftens syre som i någon utsträckning kan oxidera silverjonerna till (svårlösligt!) silveroxid Ag2O. En del DIY-videos brukar påpeka att man ska skrapa rent silvertrådar innan nästa session för att avlägsna dessa föroreningar.

Fortsättning om denna studie följer.


*) Thiol består av en väte- och en svavelatom. Svavel reagerar mycket lätt med silver/silverjoner, något du som äger silverbestick själv säkert upptäckt. Det räcker att silverföremål utsätts för de minimala mängder svavel som finns i luften för att de ska svartna av Ag2S, silversulfid. Dess löslighet i kroppens viktigaste lösningsmedel, vatten, är oerhört låga 6.21·10−15 g/L (25 °C)

**) Svavel finns i proteiner och håller dem samman i väldigt väldefinierade konfigurationer. Alla cellmembran domineras av fosfolipider (två fettsyror ”inåt” membranet och en fosforförening ”utåt”, mot vattensidan).

***) Beräkningarna kan du följa här: https://matfrisk.com/2016/10/20/silver-del-16-vad-ar-ppm-och-mol/ Där utgick jag från de uppgifter om IONOSIL som då fanns tillgängliga. De är nu ändrade, andelen silverjoner utgör numera cirka 70% av silverinnehållet. Vad ändringen beror på är obekant för mig.

****) Silverkluster och -joner uppfattas som positivt av silverförespråkare medan silvernitrat snarare tillhör djävulens påfund. ”Elektrokolloidala” produkter som t.ex. IONOSIL samt silvernitrat i vattenlösning innehåller silverjoner, skillnaden är att det är närmast omöjligt att nå större koncentrationer än 1 silverjon per 109 vattenmolekyler medan silvernitrat kan koncentreras flera storleksordningar mer. Det är alltså främst graden av koncentration som skiljer, späder man silvernitrat i samma utsträckning blir effekten densamma.

Låt oss titta på ytterligare en länk i listan hos The Silver Edgehttp://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp1dC1pwGfB, med rubriken First Ever Double-Blind Human Ingestion Study on Nanosilver. Under rubriken finns följande text:

American Biotech Labs has just released what is believed to be the first ever human ingestion safety study on a colloidal silver supplement. The published abstract for the study states that ingestion of the patented ABL nanosilver particle showed no negative effects on any tested system in the body. The study included 3, 7 and 14-day exposures to American Biotech Labs 10 ppm (15 ml/day) silver solution in a double-blind, placebo controlled cross-over phase design. Healthy volunteer subjects (36 subjects in all, 12 per each time-exposure studied), underwent complete metabolic, blood and platelet count, urinalysis tests, sputum hyper-responsiveness and inflammation evaluation, physical examinations, vital sign measurements, and magnetic resonance imaging of the chest and abdomen at baseline and at the end of each phase. According to the study authors, “No clinically important changes in any metabolic, hematologic, or urinalysis measure identified were determined. No morphological (or structural) changes were detected in the lungs, heart (cardiac function) or abdominal organs. No changes were noted in sputum reactive oxygen species or in pro-inflammatory cytokines.”

Min tolkning, extremt koncentrerad: American Biotech Labs har precis publicerat en studie som tros vara den första som någonsin som studerar säkerheten hos oralt intag av kolloidalt silver av den patenterade produkten från American Biotech Labs (sic.). Den visar inga negativa effekter på något studerat system i kroppen. Studien omfattade 3, 7 och 14 dagars exponering med 15 ml/dag och 10 ppm silverprodukt.

Deltagarna var 36 friska personer som genomgick en mängd provtagningar. ”Inga kliniskt betydelsefulla förändringar upptäcktes.”

Det låter ju i förstone betryggande. Klickar du på länken här ovan så finner du att den leder till ett screen shot utan vidare länkning. Kanske tillräckligt för att övertyga den godtrogne och lite jobbigare att gå vidare för den vetgirige. Men vi har ju Google att tillgå så det går att komma vidare: In Vivo Human Time-Exposure Study of Orally Dosed Commercial Silver Nanoparticles Det finns flera versioner med samme försteförfattare (Munger), det ”original” som The Silver Edge länkade till har jag inte återfunnit. Den tillgängliga artikeln är i fulltext och kostnadsfri.

Jag kommer inte att lotsa igenom studien, silvertroende lär inte ändra sin inställning ändå. Men en liten fundering kanske är på plats ändå. Man kan inte bortse från placeboeffekt som har stor betydelse. I övrigt tror jag inte att många inser hur utomordentligt utspädd silverprodukter är, närmast homeopatiska.

  • 10 ppm silver i vattenlösning, outspädd,  innebär ungefär 1 silveratom/-jon per cirka 109 vattenmolekyler. Som jämförelse är Jordens befolkning mindre än 1010. Givet att silveratomer/-joner illustreras av Smurfer skulle det finnas cirka 10 stycken bland hela Jordens befolkning. Sedan kommer ju silverlösningen ovillkorligen att spädas ut vid användning vilket ytterligare minskar koncentrationen.

Bortsett från den allestädes närvarande placeboeffekten så tycker åtminstone jag att ett preparat/medicin på ett eller annat sätt måste nå fram till den plats där det ska verka. När det gäller kroppens ytor är det oproblematiskt, om silverprodukter verkar där eller ej är en annan fråga. För att transporteras från t.ex. munnen till en tumör eller liknande som ligger på annan plats måste ett ämne rimligtvis följa ett transportmedium av något slag. Den studie som The Silver Edge ganska taffligt refererar till har studerat just detta och konstaterar följande:

In vivo oral exposure to these commercial nanoscale silver particle solutions does not prompt clinically important changes in human metabolic, hematologic, urine, physical findings or imaging morphology. Further study of increasing time exposure and dosing of silver nanoparticulate silver, and observation of additional organ systems is warranted to assert human toxicity thresholds.

Min tolkning: Intag av en kommersiellt tillgänglig silverlösning i nanoskala förorsakar inga kliniskt betydelsefulla förändringar i ”…metabolic, hematologic, urine, physical findings or imaging morphology.”

Även:

Serum and urine silver concentrations were determined at different time variables. There was no detection of serum silver from subjects at trough concentrations throughout the 3- and 7-day time periods at 10 ppm. Peak serum silver concentration was detected in 42% of subjects in the 14-day 10 ppm dosing showing a mean of 1.6±0.4 mcg/L. The 32 ppm dose mean concentration was detected in 92% of subjects at 6.8±4.5 mcg/L. No silver was detected in the urine, independent of dose or time period.

Min tolkning: Inget silver fanns i urinen oavsett dos eller tidsperiod.

Och

Oral administration of the silver aqueous product delivers both ionic silver and silver nanoparticles. Given the substantial fraction of ionic silver in the product detected by ICP- MS, and very limited GI absorption of metallic nanoparticles of similar size in other studies in rodents, we assert that most silver detected in patient blood samples is ionic, with no evidence that intact silver nanoparticles are either absorbed into circulation through the human digestive tract, or attached to blood components (e.g., proteins, platelets and cells). [Referens 38 i studien]

Min tolkning: Silverprodukten ger både nanosilverpartiklar och silver i jonform. Givet produktens avsevärda andel av silver i jonform samt att andra försök visat att upptag av silverpartiklar är begränsat finner vi att silver som spåras i blod har sitt ursprung i silverjoner.

Min uppfattning är att studien visar att friska människor har mekanismer som ”avvisar” såväl nanosilver som silverjoner som tas via munnen från kommersiellt tillgängliga silverprodukter. Har du en annan inställning till denna studies resultat så kommentera gärna hur du tänker, var specifik och utgå från studien innehåll. Studien avslutas med 49 referenser vars värde jag inte känner.  Om du händelsevis hittar ”originaltexten” i fulltext som The Silver Edge avser så är jag intresserad av att läsa den.

Silver har använts i medicinska sammanhang under lång tid, främst beroende på dess bakteriedödande egenskaper, även i låga koncentrationer. Gonorré smittar lätt mellan mor och barn i samband med födseln, något obstretikern Karl Credé behandlade med 2% silvernitratlösning (lapis) som droppades i ögonen på det nyfödda barnet*. Koncentrationen sänktes till 1%, senare även lägre, och användes till dess antibiotika introducerades. I Sverige avfördes den helt som behandling så sent som 1986.

credeflaska

Det vi kallar kemikalier består av allt från enstaka atomer till komplexa molekyler. Dessa kan vara i ren form, uppblandade med eller på olika sätt lösta i andra. Silver kan uppträda som metall, i föreningar eller joner i t.ex. vatten. Silver i jonform tar gärna till sig elektroner från omgivningen. Det användes under lång tid för att behandla ytliga blödningar, t.ex. näsblod samt vid rakning**. Tyvärr ger det ärrbildning vid överdriven användning då det ”bränner” även frisk vävnad.

Både silverkrämare och silverkramare är sannolikt omedvetna om eller bortser från hur radikalt olika metalliskt silver och silver i jonform beter sig, kanske särskilt hur oerhört låga koncentrationer av silverjoner som krävs för att vara bakteriedödande. Argument för att silver är ofarligt ”in vivo” (i en levande organism) bygger ofta på försök med ytterst finmalda silverpartiklar (äkta kollodialt silver) och medan effektiviteten bedöms med silverjoner och ”in vitro” (i provrör).

  • Silver är en ädelmetall och en av tre (de båda övriga är guld och koppar) som man kan finna i ren form i naturen. Som ren metall är silvret stabilt och reagerar föga med omgivningen. Dock händer det och sannolikheten ökar avsevärt ju större yta silvret exponerar mot omgivningen. Detta senare utnyttjar man genom att mala ner silvret till mycket små korn. De kan utgöra kluster så små som några få silveratomer och upp till några tusen.
  • Fria radikaler har dåligt rykte och många hälsomedvetna äter antioxidanter för att balansera ut dess effekter. En radikal är en atom eller en molekyl som saknar en elektron och är ”på jakt” efter en sådan. Positivt laddade silverjoner, som ju har ett elektronunderskott, är därför bakteriedödande genom att verka på samma sätt som fria radikaler.

Silvernitrat (AgNO3) har molekylvikten 170 (avrundat) och dess beståndsdel silver har atomvikten 108, även det avrundat. Detta innebär att silvret utgör 108/170 = 0,635 av silvernitratets massa. Det löser sig extremt lätt i vatten och bildar i sin helhet positivt laddade silverjoner och negativt laddade nitratjoner. 1 liter nollgradigt vatten löser 1,22 kg av de vita kristallerna, lösligheten stiger snabbt vid ökande temperatur***. En liter 1% silvernitratlösning innehåller cirka 6,35 gram silver(joner), även uttryckt som 6 350 ppm (parts per million). Detta illustrerar att det är mycket enkelt att nå höga koncentrationer av de aktiva silverjonerna med denna metod. Om vi späder ut denna 1%-iga lösning ytterligare 635 gånger når vi de 10 ppm som ”vattenreningsprodukten” har.

En fullständigt irrelevant invändning mot silvernitrat grundas på att det kan framställas genom att lösa upp silver i salpetersyra (HNO3) och då förmodas ”ärva” en frätande effekt från syran. Beroende på om man utgår från varm och koncentrerad salpetersyra eller kall och utspädd blir enda egentliga skillnaden (förutom reaktionshastigheten) i vilken form ”överskottskvävet” uppträder, som NO2 eller NO. Metalliskt silver som finns kvar i kärlet efter reaktionen är en garanti för att ingen syra återstår även om lösningen som sådan kan vara oerhört stark. Att en 1% silvernitratlösning är verksam vid ögonbehandling mot gonorré beror på att man vanligen inte späder ut den med 635 delar vatten, till 10 ppm, samt att den kommer i direkt kontakt med bakterierna i ögat.

Silvernitrat löst i vatten kan alltså ge oerhört höga koncentrationer av silverjoner. Detta är unikt i jämförelse med två andra silverföreningar, silverklorid (AgCl, med lösligheten 5,2 × 10-3 g/L vid 50 °C) och silversulfid (Ag2S med lösligheten 6,21·10−15 g/L vid 25 °C).

  • Alla med äkta silverbestick känner till silversulfid, svärtan man försöker putsa bort. Silver i jonform är inte ”personligt bekant” med sitt ursprung och vid kontakt med svavel, som i fiberproteinet kollagen (cirka 1/3 av allt protein i kroppen), så faller det lätt ut som den svärta som kan resultera i den argyri som är en möjlig (kosmetisk) nackdel för höganvändare av silver. Även andra silverföreningar kan bidra till missfärgningen.
  • Silverjoner som möter magsyran (HCl) kan bilda silverklorid med förhållandevis låg löslighet och på så sätt följa mag- och tarminnehållet ut ur kroppen, sannolikt en av anledningarna att silveranvändare kan hävda att 90-99% rensas ut inom ett dygn.

silverdiamin

Ion-silver hävdar att ammoniak (NH3) som förekommer i magen reagerar med silverklorid och återställer den fria silverjonen, men det är ett missförstånd, alternativt önsketänkande. På bilden härintill ser du att silverjonen binder till två ammoniakmolekyler och bildar en positivt laddad silverdiaminjon. Vilka egenskaper den har känner jag ej, söksvaren hamnar på silverdiaminfluorid som används för att motverka karies.

Man kan framställa silverjoner med hjälp av silvertrådar nedsänkta i destillerat vatten och kopplade till en strömkälla. Detta ger en automatisk begränsning i hur stor koncentrationen av silverjoner i lösningen kan bli då de (sakta) vandrar över från den ena silvertråden till den andra. Även destillerat och superrent vatten leder elektricitet i viss omfattning då en ytterst liten andel av vattenmolekylerna, H2O, är protolyserade, alltså i jonform. I absolut rent vatten vid 25C är 10-7 av alla molekyler i vattnet därför i form av jonerna H3O+ och OH.

De silverjoner som hamnar på katoden bildar silverhydroxid, en instabil förening som snabbt övergår i mörk silveroxid, Ag2O, svårlösligt i vatten. I beskrivningar för hemtillverkning av silverjoner brukar man rekommendera att skrapa av detta mellan gångerna.

Sedan länge har man funnit att vatten kan göras bakteriefritt (”renas”) genom att behandlas med silver, cowboys lär ha haft silverdollars i sina vattenflaskor. Steget är inte långt till att göra metoden ännu effektivare genom att finfördela silvret. Numera marknadsförs kolloidalt silver lagligt som vattenreningspreparat men används av förhoppningsfulla för att behandla det mesta från fotsvamp till cancer.

En kolloid är finfördelade ämnen som svävar i en vätska under mycket lång tid utan att sedimentera (falla ut) på bottnen av kärlet. Man kan känna igen en kolloid genom att lysa genom den med en smal ljusstråle. Om ljuset sprids av de små partiklarna som i dimma så är det med stor sannolikhet en kolloid. Är lösningen helt genomskinlig, om än färgad, så är det inte en kolloid. Moln/dimma, mjölk och majonnäs är exempel på kolloider.

I Sverige marknadsförs en ”kolloidal silverprodukt” med koncentrationen 10 ppm och med löftet att 90% av silvret är i jonform. Om vi jämför joninnehållet med Credés (1%) ögondroppar så är den endast 1/705 så stark.

Med tanke på att produkten har låg koncentration och till 99% elimineras ur kroppen inom ett dygn bör den vara harmlös, i vart fall så länge den används så som officiellt rekommenderas.

Den som upptäcker fel i det jag skriver kan kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner? Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivoSilver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterierSilver – del 15 – Vad är ppm och mol?Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna? Silver – del 17 – Vad kan hända med silverjoner i blodet?

Fortsättning följer, men det dröjer ett tag…


*) http://pharmhist.ownit.nu/Behallare/crede.html

**) Åtminstone intill helt nyligen har apotek sålt lapispennor för behandling av t.ex. vårtor. Dessa innehåller 0,5% silvernitrat i torr form. När de kommer i kontakt med fukt löser sig detta till de aktiva silverjonerna samt nitratjoner.

***) 2,56 kg/L vid 25 °C och 3,73 kg/L vid 40 °C