Arkiv för kategori ‘Atkins’

Den Israeliska koststudien som löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande kost fick stort mediagenomslag. Länk till en kommentar om studien.

Alla omdömen är inte lika och annat är inte att vänta, men i stort sett är det positivt och tenderar att stödja LCHF. Dietisternas insats i sammanhanget förtjänar uppmärksamhet. Den får vanligen inte många ord i studier annat än som en bisats, men här får vi lite fylligare information.

Jag börjar med att citera ur TV4:s Morgonsoffeprogram där Dietisternas Riksförbunds dåvarande ordförande Elisabeth Rothenberg mötte LCHF-företrädaren docent Ralf Sundberg i en kort debatt.

–Elisabeth, vad drar du för slutsatser?

–Ja först och främst vill jag instämma med Ralf, det är en fantastiskt välgjord studie. Och det jag tycker är så roligt är att den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … Alltså de här personerna, de arbetar på ett kärnkraftverk i en öken faktiskt.. de fick 18 besök hos en dietist under två år, och dessutom sex telefonuppföljningar. Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting. Och det såg man gav resultat.

-Och hur ser du på resultatet då?

–Jag tycker att det är väldigt positiva resultat.. eh… riktigt så som Ralf tolkar resultaten gör inte jag och de.de..det tror jag inte vi skall klyva hår om här. Eh.. man kan säga att kvinnorna gick ner bäst på medelhavskosten, och diabetikerna svarade delvis också bäst på medelhavskosten. Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist. För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Transkriptionen är ett kort avsnitt från Kostdoktorn

Det är alltid knivigt att tolka det talade ordet till text. Nyanser i tal samt kroppsspråk försvinner lätt. Men jag sammanfattar ändå Rothenbergs uttalanden:

  • …det är en fantastiskt välgjord studie
  • …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … (så blir det ett bra resultat)
  • Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
  • Och det såg man gav resultat.
  • Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist.
  • För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Hon var nöjd och stolt över sin yrkeskårs insatser, inte tu tal om annat. Första gången på länge som den fick ett så positivt bemötande i svenska media.

Efter denna inledning kan det vara dags att syna studien lite närmare:

The members of each of the three diet groups were assigned to subgroups of 17 to 19 participants, with six subgroups for each group. Each diet group was assigned a registered dietitian who led all six subgroups of that group. The dietitians met with their groups in weeks 1, 3, 5, and 7 and thereafter at 6-week intervals, for a total of 18 sessions of 90 minutes each. …. In order to maintain equal intensity of treatment, the workshop format and the quality of the materials were similar among the three diet groups, except for instructions and materials specific to each diet strategy. Six times during the 2-year intervention, another dietitian conducted 10-to-15-minute motivational telephone calls with participants who were having difficulty adhering to the diets and gave a summary of each call to the group dietitian. In addition, a group of spouses received education to strengthen their support of the participants

Min tolkning i korthet:

Dietisterna träffade sina grupper veckorna 1, 3, 5, och 7 samt därefter med 6 veckors intervall, totalt 18 gånger, 90 minuter vardera.

Sex gånger under den två-åriga studien följde en annan dietist upp med 10-15 minuters motivationssamtal per telefon med de deltagare som hade problem att följa dieten…

Dessutom fick en grupp makar utbildning för att bättre kunna stödja sina partners.

Som Elisabeth Rothenberg sade i Morgonsoffan: ”– Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd.” Säg att man lade ner (18*1,5)+0,5 timmars dietistintervention per genomsnittlig deltagare, det betyder 27.5 timmar.

Vad fick man ut av denna insats?

  • Den totala viktförändringen efter 24 månader bland de 272 som fullföljde var för LF –3.3±4.1 kg, –4.6±6.0 kg för M-kost samt –5.5±7.0 kg för LC.
  • Bland de 277 manliga deltagarna var förändringen i medeltal –3.4 kg för LF, –4.0 kg för M-kost samt –4.9 kg för LC.
  • Kvinnornas resultat varierade i medeltal från –0.1 kg i LF-gruppen, –6.2 kg i M-kosten samt –2.4kg för LC.

Det allra bästa utfallet, -6.2 kg, kom bland de kvinnor som åt Medelhavskost. De 27.5 timmar som dessa deltagare fick dietistledd utbildning gav -225 grams nedgång per utbildningstimme (-8.5 gram/dag).

Sämsta utfallet, -0.1 kg, kom också bland kvinnor, men denna gång på lågfettkost. Räknat per utbildningstimme gav det ett utfall på -3.6 gram (-0.14 gram/dag). Låt -4.5 kg vara ett genomsnittligt utfall över hela gruppen. Det ger -163 gram/utbildningstimme (-6.2 gram/dag)

Att klura på: Bäst och sämst utfall inträffade bland kvinnor! Sämst i lågfettgruppen med kalorirestriktion och bäst i Medelhavsgruppen med kalorirestriktion och en träningsintensitet som ökade mer än dubbelt mot de andra grupperna. Har du någon idé vad det kan bero på?

Dietister framhåller vanligen, precis som Elisabeth Rothenberg, att rådgivning bör vara individanpassad.

För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen. … Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. … Och det såg man gav resultat.

Antag att det mediokra utfallet berodde på att undervisningen skedde i grupp. Säg att effekten blir dubbelt så bra om utbildningen individualiseras. Varje timmes dietistledd utbildning resulterar då i något mellan 0.3 – 450 gram viktnedgång efter 2 år, med ett slags typvärde på 326 gram.

Dietisternas Riksförbund
 distribuerade ett pressmeddelande, daterat 2008-07-17:

Ny koststudie:

Fler dietister behövs för att möta överviktigas individuella behov

Nyligen publicerades en stor och välgjord studie i New England Journal of Medicin* som pekar mot att mer individuellt utformade kostråd är nödvändigt för att nå effekt i behandling av övervikt och fetma.

”Jag är inte förvånad över författarnas slutsats” säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund.”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition”.

I studien jämförs tre olika koster med något olika fördelning av fett, protein och kolhydrat. De koster som visade bäst resultat på viktnedgång, blodfetter och fastenivåer av insulin var Medelhavskosten och en kost med relativt sett mer fett och mindre kolhydrater. Alla tre grupperna fick träffa dietist regelbundet under studien.

Dietisternas Riksförbund (DRF) välkomnar studiens resultat och konstaterar att för att erbjuda feta personer professionell nutritionsbehandling som utgår från individuella behov behövs mer nutritionskompetens inom hälso- och sjukvården.

* Referens: N Engl J Med 2008;359:229-41

För ytterligare upplysningar, kontakta

Elisabet Rothenberg, ordförande i DRF,

Medan du smälter detta uttalande kan det vara idé att studera följande diagram som visar hur grupperna når en vändpunkt efter 5 månader och två av grupperna, LC och lågfett, ökar i vikt med ungefär 1.5 kg under det följande året för att sedan nå en högst anmärkningsvärd viktstabilitet*.

Shai viktkurvor

För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition.

Sex av mötena med dietister inföll under den initiala framgångstiden, medan resten, 12 stycken 90 minuters konsultationer, resulterade i tydliga viktuppgångar för två av tre grupper. I ljuset av detta känns det som om DRF:s uttalande saknar stöd i fakta. Följande kan vara av intresse för den som följer den initiala viktkurvan hos LC-gruppen som följs av en tråkig viktökning som löper parallellt med den kalorireducerade lågfettgruppen:

The low-carbohydrate, non–restricted-calorie diet aimed to provide 20 g of carbohydrates per day for the 2-month induction phase and immediately after religious holidays, with a gradual increase to a maximum of 120 g per day to maintain the weight loss. The intakes of total calories, protein, and fat were not limited.

Min tolkning: LC-gruppen åt fria mängder av en kost som siktade mot 20 gram kolhydrater per dag under de inledande två månaderna. Därefter ökade den gradvis till maximalt 120 gram/dag för att bibehålla viktminskningen.

Uppenbart misslyckades taktiken att öka kolhydratintaget för att bibehålla den viktminskning man uppnådde under de inledande två månaderna. Nå, kan kanske förlåtas i och med att man följde Atkins försiktiga tankar** snarare än att dietisterna gav dem stöd att fullfölja den inledande vinnande strategin.


*) Något är skumt med de fullkomligt raka viktkurvorna från månad 19 till och med månad 24. Vad kan det bero på?

**) Robert Atkins ursprungliga kolhydratreducerande kostråd stötte på oerhört starkt motstånd och ledde honom i stora problem. För att blidka sina motståndare gjorde han justeringar i råden. De ledde till den ökning i kolhydratandelen som tar udden av den initiala snabba viktnedgången.

Annonser

Den Israeliska koststudien löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande och fick stort mediagenomslag världen över. Det är en kombination mellan en mild interventionsstudie (där man styr och påverkar vissa faktorer) och en observationsstudie.

Du har stött på det otaliga gånger, ”- Låt bli en bulle varje dag så minskar du x antal kilo på ett år!” Påståendet är så väl etablerat att få ifrågasätter det, alltså en klockren utgångspunkt för den surmagade kritiker som jag är. Den utmärkta Finska databasen http://www.fineli.fi bidrar med data på Bulle lättmjölk medelfet310 kcal/100 gram. Borde bli ett bra resultat på ett år, eller hur?

Exempel: 310 kcal * 365 dagar = 113150 kcal. Motsvarar 15 kg fettväv (7500 kcal/kg)

Först tänker jag citera Dietisternas Riksförbunds ordförande Elisabeth Rothenberg från TV4:s Morgonsoffeprogram:

  • …det är en fantastiskt välgjord studie
  • …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat
  • … (så blir det ett bra resultat)
  • Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
  • Och det såg man gav resultat.

Det är alltså inte mina omdömen som står här ovan utan de kommer från en etablerad kostexpert, numera professor och medförfattare till en debattartikel i Läkartidningen där man efterlyser seriös kostforskning. (Länken går till en kort kommentar av mig, därifrån når du artikeln i Läkartidningen.)

Av de som fullföljde hela studietiden lyckades lågfettgruppen minska 3.3 kg, Medelhavskostarna 4.6 kg medan LC-arna toppade med 5.5 kg. Om detta är goda resultat eller bara mediokra är upp till debatt. I vart fall stöder de inte traditionella kaloriräknarnas enkla aritmetik.

Märk: Både lågfett– och Medelhavsgrupperna stod under kalorirestriktion (hungerbantning) medan LC-gruppen åt ad libitum, alltså efter egen önskan.

Det för mig riktigt intressanta märks om man tittar på de allra första raderna i tabell 2 som redovisar förändringarna i energiintag jämfört med utgångsläget, baseline. Förändringarna redovisas vid 6, 12 och 24 månader och när jag räknar ut medelvärdena så blir minskningen för lågfettgruppen = -530 kcal/dag, för Medelhavskostarna = -316 kcal/dag och LC-arna = -567 kcal/dag.

Shai tabell 2

Ur ett traditionellt kaloriräknarperspektiv har lågfettgruppen undvikit 386900 kcal, Medelhavskostarna 230680 kcal och LC-arna 413910 kcal under de 24 månader som försöket pågick.

Märk: I sista kolumnen är p-värdet 0,22 – 0,55, för att räknas som statistiskt någorlunda pålitligt för en ur vetenskapligt ”mjuk” studie borde det inte ha varit högre än 0,05! Värdet visar hur stor sannolikheten för att utfallet är slump snarare än beroende av studiens åtgärder.

Lysande, eller?
Man brukar räkna med att fettväv innehåller ungeför 7500 kcal/kg. Detta beroende på att det finns en hel del vävnadsstrukturer och blodkärl som drar ner energiinnehållet från de teoretiska 9000 kcal som rent fett ger.

Om vi nu översätter den energiminskning som de olika grupperna lyckades med så undvek (observera ordvalet) lågfettgruppen att lägga på sig (386900/7500) = 51,6 kg, Medelhavskostarna duckade 30,8 kg och LC-arna inte mindre än 55,2 kg.

Det faktiska utfallet blev -3.3, -4.6 och –5.5 kg! Lågfettgruppen lyckades alltså med (3.3/51.6) = 6.4% av sina ansträngningar, för Medelhavskostarna blev utfallet –14.9% (grattis!) och LC-arna fick nöja sig med -10.0%.

Jo, sedan tillkommer ju förstås den fysiska aktiviteten. I tabell 2, mot slutet, finns en redovisning av såväl utgångsvärden som aktiviteten vid 6, 12 och 24 månader. Lågfettgruppen ökade motionen med 24%, Medelhavskostarna med 65% och LC-arna med 28%, räknat på medelvärden. Det är kanske där som de framgångsrika kvinnliga Medelhavskostarna grundlägger sitt vinnande utfall. Det är i den subgruppen som man når det bästa resultatet, 0.7 kg bättre än tvåan, hela LC-gruppen.

Det blir (700/730) = 0.96 gram bättre utfall per dygn.

Det finns tankar som dyker upp av detta, här ett par:

  • Om man äter kalorirestriktiv lågfettkost och ökar motionen med 24% så blir viktreduktionen knappt 7% av det kaloriräknarna brukar förespegla.
  • För Medelhavskosten kan utfallet bli nära 15% av kalorireduktionen, förutsatt kombination med en ökning av motionen med 65%.

Mitt bestående intryck är att tanken bakom kaloriräknandet är krossat i och med denna studie.

Vad är hälsosammare, smör eller margarin?

ICA överlämnar frågan till två dietister, Caroline Vilbois och Johanna Andersson, för ett svar.

image

Klicka på bilden för att komma till videon.

De konstaterar att smör görs av grädde och margarin av växtoljor, sedan fick det räcka med det. Dom glömde helt bort att berätta att det måste en hel del mer för att göra växtoljorna användbara:

imageDet är lösningsmedel, deodoriserare (luktborttagare) emulgeringsmedel (för att kunna blanda fett med vatten) färgämnenoch annat skojsigt. Och salt. Numera är det vanligt att tillfoga en del smör eller äkta smakämnen från smör. Även annat kan tillkomma. Konsumenterna har nämligen börjat bli kräsna.

Till grädden behövs salt för att göra äkta smör.

Nåväl, efter en stund ditchar man båda alternativen och föredrar olivolja och annat, t.ex. jordnötssmör.

Av fettet i jordnötter kommer 1/3 från omega-6 fetter, kända som inflammatoriska. Dessutom knappt mätbara omega-3 som annars skulle ha verkat antiinflammatoriskt. Som domare i hälsoduellen var de partiska och påtagligt okunniga.

Följande salva avlossas av Björn Hammarskjöld som sänt mail till ICA

Jag har just sett avsnittet om hälsoduellen
http://www.ica.se/halsa/artiklar/halsoduellen-v-31-smor-vs-margarin/

Jag förstår inte hur ni kan ha sådana okunniga medarbetare som Caroline Vilbois och Johanna Andersson.

Här går de ut och hävdar att smör innehåller mättat fett och margarin innehåller fleromättat fett så därför är margarin mycket bättre.

Verkligheten är något annorlunda.

Smör är gjort på grädde, helt korrekt.
Vad innehåller grädde och därmed smör? Jo animaliskt fett som är sammansatt på i princip samma sätt som fettet hos oss själva och gris och nöt. Kallas för animaliskt fett med rätt smälttemperatur för att fungera vid omkring 37ºC. Innehåller omkring 5 % fleromättade fettsyror, resten fördelar sig med mer mättat fett än enkelomättat fett. Kolla med Livsmedelsverkets databas.

Margarin är gjort på vegetabilisk olja. Det finns en anledning att vegetabiliska oljor innehåller mycket omega-6 fleromättade fettsyror. Dessa fleromättade oljor är inflammationsframkallande hos människa och djur, växterna vill inte bli uppätna så de skyddar sig genom att vara giftiga.

Redan 2002 visade en svensk studie på att omega-6 var de enda fetter som orsakade cancer. Livsmedelsverkets Irene Mattisson var andreförfattare på den artikeln, nu sitter hon på Livsmedelsverket och pushar cancerframkallande omega-6-fetter till våra barn och gamlingar.

Transplantationskirurger har under många årtionden rekommenderat patienter med transplantat att äta mer omega-6 på grund av att det minskar avstötning av transplantat. Men de visste också att många som levde länge med transplantat fick cancer men det var ett senare problem som fick tacklas om patienten överlevde tillräckligt många år för att hinna få cancer.

Sedan finns det en mängd kemikalier inklusive konserveringsmedel i margariner. Dessa kemikalier saknas i smör och kemikalierna är inte att leka med. Konserveringsmedel dödar bakterier i margarinet men dessa konserveringsmedel konserverar (=dödar) våra nyttiga tarmbakterier också. Fundera på om det är bra.

Eftersom oljorna i margarin är flytande bygger man om fetterna i margarinfabriken för att få fetterna stela i rumstemperatur. Detta tarvar i sig en längre avhandling men leta upp hur man tillverkar margarin på internet.

Så hur ICAs dietister kan få sprida denna typ av desinformation i ICAs namn övergår mitt förstånd. Om nu ICA vill att vi ska leva länge och handla i era affärer så framgår det av vetenskapliga fakta att smör är överlägset den bästa energikällan och innehåller en hel del livsnödvändiga fettsyror till skillnad från margarin.

Jag anser att ni ska dra tillbaka denna usla desinformerande film från er hemsida.

Se till att den information ni skickar ut är korrekt. Fakta är alltid bättre än fria fantasier och nutritionister synes idag helt sakna den gamla hederliga kunskapen i fysiologi, biokemi och hormonlära från förra seklet.

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
F.d. seksjonsoverlege i habilitering
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsmani Nutrition

Den Israeliska koststudien löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande kost och fick på sin tid stort mediagenomslag.

Alla omdömen var inte lika och annat är inte att vänta, men i stort sett var det positivt och tenderade att stödja LCHF. Jag fokuserar gärna på helt andra saker än de traditionella, och dietisternas insats i sammanhanget förtjänar uppmärksamhet. Den får vanligen inte många ord i studier annat än som en bisats, men här får vi lite fylligare information.

 Jag börjar med att citera ur TV4:s Morgonsoffeprogram där Dietisternas Riksförbunds ordförande Elisabeth Rothenberg möter LCHF-företrädaren docent Ralf Sundberg i en kort debatt.

–Elisabeth, vad drar du för slutsatser?
–Ja först och främst vill jag instämma med Ralf, det är en fantastiskt välgjord studie. Och det jag tycker är så roligt är att den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … Alltså de här personerna, de arbetar på ett kärnkraftverk i en öken faktiskt.. de fick 18 besök hos en dietist under två år, och dessutom sex telefonuppföljningar. Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting. Och det såg man gav resultat.
-Och hur ser du på resultatet då?
–Jag tycker att det är väldigt positiva resultat.. eh… riktigt så som Ralf tolkar resultaten gör inte jag och de.de..det tror jag inte vi skall klyva hår om här. Eh.. man kan säga att kvinnorna gick ner bäst på medelhavskosten, och diabetikerna svarade delvis också bäst på medelhavskosten. Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist. För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Transkriptionen från Kostdoktorn 

Det är alltid knivigt att tolka det talade ordet till text. Nyanser i tal samt kroppsspråk försvinner lätt. Men jag sammanfattar ändå Rothenbergs uttalanden:

• …det är en fantastiskt välgjord studie
• …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … (så blir det ett bra resultat)
• -Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
• -Och det såg man gav resultat.
• -Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist.
• -För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Hon var nöjd och stolt över sin yrkeskårs insatser, inte tu tal om annat. Första gången på länge som den fick ett så positivt bemötande i svenska media.

 Efter denna inledning kan det vara dags att syna studien lite närmare:

The members of each of the three diet groups were assigned to subgroups of 17 to 19 participants, with six subgroups for each group. Each diet group was assigned a registered dietitian who led all six subgroups of that group. The dietitians met with their groups in weeks 1, 3, 5, and 7 and thereafter at 6-week intervals, for a total of 18 sessions of 90 minutes each. …. In order to maintain equal intensity of treatment, the workshop format and the quality of the materials were similar among the three diet groups, except for instructions and materials specific to each diet strategy. Six times during the 2-year intervention, another dietitian conducted 10-to-15-minute motivational telephone calls with participants who were having difficulty adhering to the diets and gave a summary of each call to the group dietitian. In addition, a group of spouses received education to strengthen their support of the participants.

Min tolkning:
• Dietisterna träffade sina grupper veckorna 1, 3, 5, och 7 samt därefter med 6 veckors intervall, totalt 18 gånger, 90 minuter vardera.
• Sex gånger under den två-åriga studien följde en annan dietist upp med 10-15 minuters motivationssamtal per telefon med de deltagare som hade problem att följa dieten…
• Dessutom fick en grupp makar utbildning för att bättre kunna stödja deltagarna.

Som Elisabeth Rothenberg sade i Morgonsoffan: ”- Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning och omfattande stöd.” Säg att man lade ner (18*1,5)+0,5 timmars dietistintervention per genomsnittlig deltagare, det betyder 27.5 timmar.

 Vad fick man ut av denna insats?

• Den totala viktförändringen efter 24 månader bland de 272 som fullföljde var för LF –3.3±4.1 kg, –4.6±6.0 kg för M-kost samt –5.5±7.0 kg för LC.
• Bland de 277 manliga deltagarna var förändringen –3.4 kg för LF, –4.0 kg för M-kost samt –4.9 kg för LC.
• Kvinnornas resultat varierade från –0.1 kg i LF-gruppen, –6.2 kg i M-kosten samt –2.4kg för LC.

Det allra bästa utfallet, -6.2 kg, kom bland de kvinnor som åt Medelhavskost. De 27.5 timmar som dessa deltagare fick dietistledd utbildning gav 225 grams nedgång per utbildningstimme.

 Sämsta utfallet, 0.1 kg, kom också bland kvinnor, men denna gång på lågfettkost. Räknat per utbildningstimme gav det ett utfall på 3.6 gram (0.14 gram/dag).

Låt -4.5 kg vara ett genomsnittligt utfall över hela gruppen. Det ger -163 gram/utbildningstimme (6.2 gram/dag) 

Dietister framhåller vanligen, precis som Elisabeth Rothenberg (”- För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.”) att deras rådgivning bör ges individanpassad. Detta känns logiskt för mig, men i ljuset av ovanstående resultat måste det vara oerhört nedslående för åtminstone dessa dietister.

Elisabeth Rothenberg: ”Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd.” … ”Och det såg man gav resultat.” 

Antag att det mediokra utfallet berodde på att undervisningen skedde i grupp. Säg att effekten blir dubbelt så bra om utbildningen individualiseras. Varje timmes dietistledd utbildning resulterar då i något mellan 0.3 – 450 gram viktnedgång efter 2 år, med ett slags typvärde på 326 gram.

 Dietisternas Riksförbund distribuerade i anledning av denna studie ett pressmeddelande, daterat 2008-07-17:

Ny koststudie:

Fler dietister behövs för att möta överviktigas individuella behov

Nyligen publicerades en stor och välgjord studie i New England Journal of Medicin* som pekar mot att mer individuellt utformade kostråd är nödvändigt för att nå effekt i behandling av övervikt och fetma.

”Jag är inte förvånad över författarnas slutsats” säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund.”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition”.

I studien jämförs tre olika koster med något olika fördelning av fett, protein och kolhydrat. De koster som visade bäst resultat på viktnedgång, blodfetter och fastenivåer av insulin var Medelhavskosten och en kost med relativt sett mer fett och mindre kolhydrater. Alla tre grupperna fick träffa dietist regelbundet under studien.

Dietisternas Riksförbund (DRF) välkomnar studiens resultat och konstaterar att för att erbjuda feta personer professionell nutritionsbehandling som utgår från individuella behov behövs mer nutritionskompetens inom hälso- och sjukvården.

* Referens: N Engl J Med 2008;359:229-41

För ytterligare upplysningar, kontakta
Elisabet Rothenberg, ordförande i DRF,
tfn 0706-41 45 81, E-post: elisabet.rothenberg@vgregion.se

Medan du smälter detta kan det vara idé att betrakta följande diagram som visar hur grupperna når en vändpunkt efter 5 månader och två av grupperna, LC och lågfett, ökar i vikt med ungefär 1.5 kg under det följande året för att sedan nå en anmärkningsvärd viktstabilitet.

Shai - Figur2

Sex av mötena med dietister inföll under den initiala framgångstiden, medan resten, 12 stycken 90 minuters konsultationer, resulterade i tydliga viktuppgångar för två av tre grupper. I ljuset av detta känns det som om DRF:s uttalande saknar stöd i fakta.

”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla
en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och
att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av
någon som kan nutrition”.

Varför är gruppernas vikter exakt desamma från och med månad 19 och till slutet av studien efter 24 månader?


Se även föregående inlägg på MatFrisk Blogg om samma studie sedd ur ett kaloriräknarperspektiv.

Källa: Weight Loss with a Low-Carbohydrate, Mediterranean, or Low-Fat Diet – Iris Shai och andra