Arkiv för kategori ‘endocytos’

Det är nu ett tag sedan jag skrev om kolloidalt silver. Dessa marknadsförs som vattenreningspreparat och domineras till mellan 70 – 90%* av positivt laddade silverjoner, Ag+, resten kan vara kluster av metalliskt silver, vanligen utan redovisning av storlek.** En förespråkare för kolloidalt silver har länkat till en artikel som ”…utan tvekan (är) det bästa jag hittills stött på om KS (kolloidalt silver).” En stor fördel är att man då inte behöver käbbla om artikeln är cherry-picked eller irrelevant för diskussionen.

Citat: ”Här verkar det vara en seriös artikel som handlar om möjliga fysiologiska reaktioner. Inlagring i cellmembran är tydligen en erkänd mekanism.”

Källahttps://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

och

Citat: ”Nu har jag själv läst hela pappret jag länkade till och det är utan tvekan det bästa jag hittills stött på om KS. Författarna verkar till skillnad mot ”kategoriska förnekare” inom det medicinska etablissemanget veta vad de talar om med sina uppenbara kemiska, fysikaliska och fysiologiska insikter. Artikeln tilltalar mig själv som naturvetare och förespråkare för alternativmedicin.”

Mitt förslag är att även du tar hem hela artikeln, dels för innehåll, dels för den omfattande referensförteckningen (88 st). Förespråkare för silveranvändning har ofta ett lösligt förhållande till vetenskapliga referenser och föredrar länkningar till silverförsäljare istället.

Though silver nanoparticles are rampantly used in many medical procedures and devices as well as in various biological fields, they have their drawbacks due to nanotoxicity.

Min tolkning: Trots att nanopartiklar av silver används närmast obegränsat (rampantly) i medicinska och biologiska sammanhang har de nackdelar i form av nanotoxicitet (giftverkan som följer av partiklars ytterst begränsade storlek).

Silvrets antimikrobiella egenskaper har varit kända i åtminstone 2000 år men användningen ökade på 1800-talet och framåt.

It is a well-known fact that silver ions and silver-based compounds are highly toxic to microorganisms which include 16 major species of bacteria [1,2].

Min tolkning: Det är välkänt att silverjoner och silverföreningar är kraftigt giftigt för mikroorganismer vilket inkluderar 16 betydelsefulla arter (species) av bakterier [1,2].

Det råder delade meningar om hur silver fungerar.

Though silver nanoparticles find use in many antibacterial applications, the action of this metal on microbes is not fully known. It has been hypothesized that silver nanoparticles can cause cell lysis or inhibit cell transduction.

Min tolkning: Trots att nanopartiklar används i många antibakteriella sammanhang är dess verkan på mikrober inte fullt känd. Hypoteser menar att silvret kan förorsaka cellnedbrytning (lysis) eller hindrar signalering mellan celler.

Nanosilver används i många sammanhang, t.ex. textilier, elektronik, optik, bakteriedödare och medicinska behandlingar. Silver kan ingå i tandfyllnadsmaterial, beläggningar av medicinska instrument, i vattenfilter, luftrenare, kuddar, respiratorer, strumpor, torkdukar (wet wipes), rengöringsmedel, tvål, shampoo, tandkrämer, tvättmaskiner samt andra konsumentprodukter inklusive sådana för sårbehandling. Uppräkningen är tagen ur artikeln och gäller inte nödvändigtvis svenska förhållanden.

Silver nanoparticles have the ability to anchor to the bacterial cell wall and subsequently penetrate it, thereby causing structural changes in the cell membrane like the permeability of the cell membrane and death of the cell. There is formation of ‘pits’ on the cell surface, and there is accumulation of the nanoparticles on the cell surface [3].

Min tolkning: Nanosilver kan förankra till bakteriers cellmembran, förändra genomsläppligheten döda bakterien. Det bildas ”gropar” där nanosilver ansamlas [3].

Det man syftar på i sista meningen är sannolikt en variant av pinocytos (celler ”dricker”) som finns beskrivet här: https://matfrisk.com/2016/10/12/hur-ater-och-dricker-celler/

The formation of free radicals by the silver nanoparticles may be considered to be another mechanism by which the cells die.

Min tolkning: Silvernanopartiklar antas bilda fria radikaler som dödar celler.

”Alla” har säkert hört att fria radikaler är skadliga och att man bör motverka dem med antioxidanter. Verkligheten är betydligt mer komplex än så, men det kan vara en fördel att veta vad som är gemensamt för fria radikaler.

  • En fri radikal är en atom eller molekyl som av någon anledning saknar en elektron. Den är alltså positivt laddad och dras till vadhelst elektroner i omgivningen som ”sitter lite löst”. En fri radikal är alltså en simpel elektrontjuv och en antioxidant är en elektrondonator.

There have been electron spin resonance spectroscopy studies that suggested that there is formation of free radicals by the silver nanoparticles when in contact with the bacteria, and these free radicals have the ability to damage the cell membrane and make it porous which can ultimately lead to cell death [4,5].

Min tolkning: Avancerade försök visar möjligheten (suggests) att silvernanopartiklar bildar fria radikaler (den positivt laddade silverjonen Ag+) som, i kontakt med cellmembran, förändrar genomsläppligheten*** vilket kan döda cellen.

Fortsättning följer.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner? Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt? ,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivoSilver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier Silver – del 15 – Vad är ppm och mol?Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna? Silver – del 17 – Vad kan hända med silverjoner i blodet?Silver – del 18 – silvernitrat och jonerSilver – del 19 – Bröstcancer i provrör


*) Det finns många tillverkare/leverantörer, naturligtvis med egna beskrivningar av sina produkter, därav variation i  sammansättningen.

**) En vanlig åsikt är att kolloidala silverpartiklar ligger i storleksintervallet 1 – 100 nanometer (1 nM = 10-9M = 0,000000001M). Antalet silveratomer i ett sådant kluster varierar med en faktor 1003 = 1 000 000 mellan dessa ytterligheter, givet att deras inbördes proportioner är lika.

***) Cellmembran är inte täta som plastpåsar utan ”organiserat genomsläppliga”. Fria radikaler kan ställa till stor oreda genom att åstadkomma ”revor”.

Annonser

Celler är mycket komplicerade strukturer som omges av ett membran, dubbla lager av fosfolipider. En fosfolipid är i stort sett byggd som en triglycerid (fett) med en av de tre fettsyrorna utbytt mot en fosforgrupp.

phospholipid_tvanbrussel

  • Fettsyrorna vänder sig mot varandra och fosforgrupperna utåt.
  • Fosforgrupperna är polära och umgås problemfritt med vatten, avgörande då både cellens inre och omgivning är vattenrik.
  • Fettsyrorna i membranets inre hindrar polära och fosfogrupperna opolära molekyler (lipider, ex. fetter) att passera.
  • Några små molekyler som O2 (syre) och CO2 (koldioxid) tar sig rakt igenom.

Cellmembranet är, i detta skick, som en ”påse” som släpper igenom några gaser men i huvudsak är tätt mot t.ex. vatten och fetter. Inte mycket att ha, eller hur?

Ursprungligen antog man att H2(vatten) passerar via osmos, men Peter Agre, en av Nobelpristagarna i kemi 2003, kunde visa förekomsten av transportproteinet aquaporin som väsentligt ökar kapaciteten.

Utöver dessa finns många andra transportörer som går igenom cellmembranet, en av dem gäller kaliumRoderick MacKinnon delade Nobelpriset i kemi 2003 för sitt arbete om dessa. Nervsignaler och muskelaktivitet är beroende av dessa kaliumkanaler.

Andra specialiserade transportproteiner är olika varianter av GLUT, glukostransportörer, varav GLUT4 reagerar på hormonet insulin.

All passage genom membranet sker inte via specialiserade transportörer, det skulle krävas alltför många för att täcka behovet. Istället finns varianter som sammanfattas under begreppet endocytos.

500px-endocytosis_types_sv-svg

  • Fagocytos innebär att, när cellen kommer i kontakt med ”något lämpligt”, så viker sig cellmembranet runt detta och bildar en bubbla, fagosom, som lämnar cellmembranet på insidan och förenar sig med andra delar av cellens inre som behandlar det efter sitt innehåll. Det är så vita blodkroppar angriper bakterier och dödar dem. Fagocytos brukar beskrivas som att cellen ”äter”. Det gäller inte enbart bakterier utan fungerar även som en städare som tar hand om och återvinner diverse ”skräp”.
  • Vid pinocytos finns inbuktningar i cellmembranet, då och då sluter de sig med innehåll och allt. Detta sker utan särskilt urval, vadhelst som finns i vesikeln följer med. Detta beskrivs som att cellen ”dricker”.
  • Receptorisk endocytos är uttalat selektiv då speciella receptorer fäster vid rätt molekyler och startar bildningen av den bubbla som drar in, avskiljs och därmed levererar molekylen ifråga till cellen.

Motsatsen till de olika varianterna av endocytos är exocytos där förloppet löper från cellens inre och går utåt. Exempel på detta är när en cell har producerat ett protein och exporterar det för vidare befordran. Insulin och andra hormoner är exempel på detta.

  • Pinocytos kan generera problem då den fungerar ospecifikt, den tar in vätska från omgivningen utan att på något känt sätt filtrera bort sådant som är olämpligt. Förmodligen är det en av de processer som gör att närapå allt i vår omgivning kan komma in i vår kropp även om det är meningslöst eller till och med skadar oss.

Om beskrivningen är fel eller överförenklad bortom räddning så hoppas jag att eventuella läsare påpekar och rättar så snart som möjligt i kommentarer eller via mail, adressen finns uppe till vänster.