Arkiv för kategori ‘Medelhavskost’

Det finns vetenskapligt stöd för att flera koster kan vara bra vid diabetes.

Källa: Kost vid diabetes – Socialstyrelsen

Vad kan det innebära, egentligen? ‘Vetenskapligt stöd’ innebär inte att det är ‘rätt’, bara att studiernas hypoteser fått ett tillräckligt statistiskt underlag för att inte förkastas.

Vad jag förstår har inte de fyra ‘godkända’ kostmodellerna jämförts sinsemellan. Inte heller i egentliga långtidsstudier. Min åsikt är att det inte är rimligt att fyra olika kostmodeller med rätt skilda innehåll ska vara ‘rätta’. De har bara visat sig vara ‘mindre fel’ än de som de, var för sig, har jämförts med.

Vid typ 2-diabetes har lågfettkost respektive måttlig lågkolhydratkost likartade gynnsamma effekter på HbA1c (”långtidssockret”) och kroppsvikt. Det saknas studier av tillräcklig kvalitet för att kunna bedöma långtidseffekterna hos personer med diabetes av mer extrem lågkolhydratkost med högt fettintag, exempelvis så kallad LCHF-kost.

Källa: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering – SBU

Ta två, tre minuter att läsa innehållet! Märk hur utomordentligt bräckligt underlag det fanns när det skrevs 2010, ännu ej uppdaterat.

  • Det finns ett visst vetenskapligt stöd för att grönsaker, baljväxter och fisk är gynnsamma för personer med diabetes. Dessa livsmedel ingår som viktiga beståndsdelar i dagens kostrekommendationer vid diabetes. Litteraturgenomgången har inte funnit underlag för slutsatser om andra centrala komponenter i kostrekommendationerna, som fullkornsprodukter och fettmängd. Inget vetenskapligt stöd har framkommit vare sig för eller emot en ändring av dagens diabeteskostrekommendationer.

”Visst vetenskapligt stöd…”?

  • Så kallad livsstilsbehandling, där råd om kost med reducerat fettinnehåll och ökat fiberinnehåll kombineras med ökad fysisk aktivitet, skyddar mot utveckling av diabetes hos personer som har nedsatt förmåga att ta hand om och omsätta glukos.

En kombination av reducerat fettinnehåll, ökat fiberinnehåll samt ökad fysisk aktivitet. Men inget nämns om de var för sig har effekt. Beror det på att dessa faktorer aldrig studerats var för sig eller, om det skett, inte varit verksamma?

  • Eftersom det saknas studier av tillräcklig kvalitet går det inte att bedöma betydelsen av näringsintagets fördelning under dygnet. Detsamma gäller intag av proteiner respektive fullkornsprodukter. Dessutom saknas det studier av kostens betydelse för livskvaliteten, och för förekomsten av komplikationer från ögon och njurar.

Som du ser, studier av tillräcklig kvalitet saknas. Bland annat vad gäller Livsmedelsverkets och dietisters hjärtefaktor, fullkornsprodukter. I och för sig inget jag förvånas över. I fullkornsprodukter ingår hela det försvarssystem som omger fröerna.

Ironiskt nog finns det tillräckligt vetenskapligt stöd för ett par faktorer, dock med visst förbehåll.

  • Personer som har typ 2-diabetes och som regelbundet konsumerar måttlig mängd alkohol löper lägre risk att insjukna och avlida i hjärt-kärlsjukdom än de som inte konsumerar alkohol. Givetvis måste rådgivning om alkohol ta hänsyn till graviditet eller risk för missbruk. Kaffekonsumenter har lägre risk för hjärt-kärlsjukdom än de som inte dricker kaffe.

För den noggranne nörden finns den systematiska litteraturöversikten tillgänglig.

Den Israeliska koststudien som löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande kost fick stort mediagenomslag. Länk till en kommentar om studien.

Alla omdömen är inte lika och annat är inte att vänta, men i stort sett är det positivt och tenderar att stödja LCHF. Dietisternas insats i sammanhanget förtjänar uppmärksamhet. Den får vanligen inte många ord i studier annat än som en bisats, men här får vi lite fylligare information.

Jag börjar med att citera ur TV4:s Morgonsoffeprogram där Dietisternas Riksförbunds dåvarande ordförande Elisabeth Rothenberg mötte LCHF-företrädaren docent Ralf Sundberg i en kort debatt.

–Elisabeth, vad drar du för slutsatser?

–Ja först och främst vill jag instämma med Ralf, det är en fantastiskt välgjord studie. Och det jag tycker är så roligt är att den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … Alltså de här personerna, de arbetar på ett kärnkraftverk i en öken faktiskt.. de fick 18 besök hos en dietist under två år, och dessutom sex telefonuppföljningar. Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting. Och det såg man gav resultat.

-Och hur ser du på resultatet då?

–Jag tycker att det är väldigt positiva resultat.. eh… riktigt så som Ralf tolkar resultaten gör inte jag och de.de..det tror jag inte vi skall klyva hår om här. Eh.. man kan säga att kvinnorna gick ner bäst på medelhavskosten, och diabetikerna svarade delvis också bäst på medelhavskosten. Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist. För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Transkriptionen är ett kort avsnitt från Kostdoktorn

Det är alltid knivigt att tolka det talade ordet till text. Nyanser i tal samt kroppsspråk försvinner lätt. Men jag sammanfattar ändå Rothenbergs uttalanden:

  • …det är en fantastiskt välgjord studie
  • …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … (så blir det ett bra resultat)
  • Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
  • Och det såg man gav resultat.
  • Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist.
  • För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Hon var nöjd och stolt över sin yrkeskårs insatser, inte tu tal om annat. Första gången på länge som den fick ett så positivt bemötande i svenska media.

Efter denna inledning kan det vara dags att syna studien lite närmare:

The members of each of the three diet groups were assigned to subgroups of 17 to 19 participants, with six subgroups for each group. Each diet group was assigned a registered dietitian who led all six subgroups of that group. The dietitians met with their groups in weeks 1, 3, 5, and 7 and thereafter at 6-week intervals, for a total of 18 sessions of 90 minutes each. …. In order to maintain equal intensity of treatment, the workshop format and the quality of the materials were similar among the three diet groups, except for instructions and materials specific to each diet strategy. Six times during the 2-year intervention, another dietitian conducted 10-to-15-minute motivational telephone calls with participants who were having difficulty adhering to the diets and gave a summary of each call to the group dietitian. In addition, a group of spouses received education to strengthen their support of the participants

Min tolkning i korthet:

Dietisterna träffade sina grupper veckorna 1, 3, 5, och 7 samt därefter med 6 veckors intervall, totalt 18 gånger, 90 minuter vardera.

Sex gånger under den två-åriga studien följde en annan dietist upp med 10-15 minuters motivationssamtal per telefon med de deltagare som hade problem att följa dieten…

Dessutom fick en grupp makar utbildning för att bättre kunna stödja sina partners.

Som Elisabeth Rothenberg sade i Morgonsoffan: ”– Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd.” Säg att man lade ner (18*1,5)+0,5 timmars dietistintervention per genomsnittlig deltagare, det betyder 27.5 timmar.

Vad fick man ut av denna insats?

  • Den totala viktförändringen efter 24 månader bland de 272 som fullföljde var för LF –3.3±4.1 kg, –4.6±6.0 kg för M-kost samt –5.5±7.0 kg för LC.
  • Bland de 277 manliga deltagarna var förändringen i medeltal –3.4 kg för LF, –4.0 kg för M-kost samt –4.9 kg för LC.
  • Kvinnornas resultat varierade i medeltal från –0.1 kg i LF-gruppen, –6.2 kg i M-kosten samt –2.4kg för LC.

Det allra bästa utfallet, -6.2 kg, kom bland de kvinnor som åt Medelhavskost. De 27.5 timmar som dessa deltagare fick dietistledd utbildning gav -225 grams nedgång per utbildningstimme (-8.5 gram/dag).

Sämsta utfallet, -0.1 kg, kom också bland kvinnor, men denna gång på lågfettkost. Räknat per utbildningstimme gav det ett utfall på -3.6 gram (-0.14 gram/dag). Låt -4.5 kg vara ett genomsnittligt utfall över hela gruppen. Det ger -163 gram/utbildningstimme (-6.2 gram/dag)

Att klura på: Bäst och sämst utfall inträffade bland kvinnor! Sämst i lågfettgruppen med kalorirestriktion och bäst i Medelhavsgruppen med kalorirestriktion och en träningsintensitet som ökade mer än dubbelt mot de andra grupperna. Har du någon idé vad det kan bero på?

Dietister framhåller vanligen, precis som Elisabeth Rothenberg, att rådgivning bör vara individanpassad.

För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen. … Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. … Och det såg man gav resultat.

Antag att det mediokra utfallet berodde på att undervisningen skedde i grupp. Säg att effekten blir dubbelt så bra om utbildningen individualiseras. Varje timmes dietistledd utbildning resulterar då i något mellan 0.3 – 450 gram viktnedgång efter 2 år, med ett slags typvärde på 326 gram.

Dietisternas Riksförbund
 distribuerade ett pressmeddelande, daterat 2008-07-17:

Ny koststudie:

Fler dietister behövs för att möta överviktigas individuella behov

Nyligen publicerades en stor och välgjord studie i New England Journal of Medicin* som pekar mot att mer individuellt utformade kostråd är nödvändigt för att nå effekt i behandling av övervikt och fetma.

”Jag är inte förvånad över författarnas slutsats” säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund.”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition”.

I studien jämförs tre olika koster med något olika fördelning av fett, protein och kolhydrat. De koster som visade bäst resultat på viktnedgång, blodfetter och fastenivåer av insulin var Medelhavskosten och en kost med relativt sett mer fett och mindre kolhydrater. Alla tre grupperna fick träffa dietist regelbundet under studien.

Dietisternas Riksförbund (DRF) välkomnar studiens resultat och konstaterar att för att erbjuda feta personer professionell nutritionsbehandling som utgår från individuella behov behövs mer nutritionskompetens inom hälso- och sjukvården.

* Referens: N Engl J Med 2008;359:229-41

För ytterligare upplysningar, kontakta

Elisabet Rothenberg, ordförande i DRF,

Medan du smälter detta uttalande kan det vara idé att studera följande diagram som visar hur grupperna når en vändpunkt efter 5 månader och två av grupperna, LC och lågfett, ökar i vikt med ungefär 1.5 kg under det följande året för att sedan nå en högst anmärkningsvärd viktstabilitet*.

Shai viktkurvor

För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition.

Sex av mötena med dietister inföll under den initiala framgångstiden, medan resten, 12 stycken 90 minuters konsultationer, resulterade i tydliga viktuppgångar för två av tre grupper. I ljuset av detta känns det som om DRF:s uttalande saknar stöd i fakta. Följande kan vara av intresse för den som följer den initiala viktkurvan hos LC-gruppen som följs av en tråkig viktökning som löper parallellt med den kalorireducerade lågfettgruppen:

The low-carbohydrate, non–restricted-calorie diet aimed to provide 20 g of carbohydrates per day for the 2-month induction phase and immediately after religious holidays, with a gradual increase to a maximum of 120 g per day to maintain the weight loss. The intakes of total calories, protein, and fat were not limited.

Min tolkning: LC-gruppen åt fria mängder av en kost som siktade mot 20 gram kolhydrater per dag under de inledande två månaderna. Därefter ökade den gradvis till maximalt 120 gram/dag för att bibehålla viktminskningen.

Uppenbart misslyckades taktiken att öka kolhydratintaget för att bibehålla den viktminskning man uppnådde under de inledande två månaderna. Nå, kan kanske förlåtas i och med att man följde Atkins försiktiga tankar** snarare än att dietisterna gav dem stöd att fullfölja den inledande vinnande strategin.


*) Något är skumt med de fullkomligt raka viktkurvorna från månad 19 till och med månad 24. Vad kan det bero på?

**) Robert Atkins ursprungliga kolhydratreducerande kostråd stötte på oerhört starkt motstånd och ledde honom i stora problem. För att blidka sina motståndare gjorde han justeringar i råden. De ledde till den ökning i kolhydratandelen som tar udden av den initiala snabba viktnedgången.

Den Israeliska koststudien löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande och fick stort mediagenomslag världen över. Det är en kombination mellan en mild interventionsstudie (där man styr och påverkar vissa faktorer) och en observationsstudie.

Du har stött på det otaliga gånger, ”- Låt bli en bulle varje dag så minskar du x antal kilo på ett år!” Påståendet är så väl etablerat att få ifrågasätter det, alltså en klockren utgångspunkt för den surmagade kritiker som jag är. Den utmärkta Finska databasen http://www.fineli.fi bidrar med data på Bulle lättmjölk medelfet310 kcal/100 gram. Borde bli ett bra resultat på ett år, eller hur?

Exempel: 310 kcal * 365 dagar = 113150 kcal. Motsvarar 15 kg fettväv (7500 kcal/kg)

Först tänker jag citera Dietisternas Riksförbunds ordförande Elisabeth Rothenberg från TV4:s Morgonsoffeprogram:

  • …det är en fantastiskt välgjord studie
  • …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat
  • … (så blir det ett bra resultat)
  • Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
  • Och det såg man gav resultat.

Det är alltså inte mina omdömen som står här ovan utan de kommer från en etablerad kostexpert, numera professor och medförfattare till en debattartikel i Läkartidningen där man efterlyser seriös kostforskning. (Länken går till en kort kommentar av mig, därifrån når du artikeln i Läkartidningen.)

Av de som fullföljde hela studietiden lyckades lågfettgruppen minska 3.3 kg, Medelhavskostarna 4.6 kg medan LC-arna toppade med 5.5 kg. Om detta är goda resultat eller bara mediokra är upp till debatt. I vart fall stöder de inte traditionella kaloriräknarnas enkla aritmetik.

Märk: Både lågfett– och Medelhavsgrupperna stod under kalorirestriktion (hungerbantning) medan LC-gruppen åt ad libitum, alltså efter egen önskan.

Det för mig riktigt intressanta märks om man tittar på de allra första raderna i tabell 2 som redovisar förändringarna i energiintag jämfört med utgångsläget, baseline. Förändringarna redovisas vid 6, 12 och 24 månader och när jag räknar ut medelvärdena så blir minskningen för lågfettgruppen = -530 kcal/dag, för Medelhavskostarna = -316 kcal/dag och LC-arna = -567 kcal/dag.

Shai tabell 2

Ur ett traditionellt kaloriräknarperspektiv har lågfettgruppen undvikit 386900 kcal, Medelhavskostarna 230680 kcal och LC-arna 413910 kcal under de 24 månader som försöket pågick.

Märk: I sista kolumnen är p-värdet 0,22 – 0,55, för att räknas som statistiskt någorlunda pålitligt för en ur vetenskapligt ”mjuk” studie borde det inte ha varit högre än 0,05! Värdet visar hur stor sannolikheten för att utfallet är slump snarare än beroende av studiens åtgärder.

Lysande, eller?
Man brukar räkna med att fettväv innehåller ungeför 7500 kcal/kg. Detta beroende på att det finns en hel del vävnadsstrukturer och blodkärl som drar ner energiinnehållet från de teoretiska 9000 kcal som rent fett ger.

Om vi nu översätter den energiminskning som de olika grupperna lyckades med så undvek (observera ordvalet) lågfettgruppen att lägga på sig (386900/7500) = 51,6 kg, Medelhavskostarna duckade 30,8 kg och LC-arna inte mindre än 55,2 kg.

Det faktiska utfallet blev -3.3, -4.6 och –5.5 kg! Lågfettgruppen lyckades alltså med (3.3/51.6) = 6.4% av sina ansträngningar, för Medelhavskostarna blev utfallet –14.9% (grattis!) och LC-arna fick nöja sig med -10.0%.

Jo, sedan tillkommer ju förstås den fysiska aktiviteten. I tabell 2, mot slutet, finns en redovisning av såväl utgångsvärden som aktiviteten vid 6, 12 och 24 månader. Lågfettgruppen ökade motionen med 24%, Medelhavskostarna med 65% och LC-arna med 28%, räknat på medelvärden. Det är kanske där som de framgångsrika kvinnliga Medelhavskostarna grundlägger sitt vinnande utfall. Det är i den subgruppen som man når det bästa resultatet, 0.7 kg bättre än tvåan, hela LC-gruppen.

Det blir (700/730) = 0.96 gram bättre utfall per dygn.

Det finns tankar som dyker upp av detta, här ett par:

  • Om man äter kalorirestriktiv lågfettkost och ökar motionen med 24% så blir viktreduktionen knappt 7% av det kaloriräknarna brukar förespegla.
  • För Medelhavskosten kan utfallet bli nära 15% av kalorireduktionen, förutsatt kombination med en ökning av motionen med 65%.

Mitt bestående intryck är att tanken bakom kaloriräknandet är krossat i och med denna studie.

Antibiotika i jordbruk

Än allvarligare blir skillnaderna när man studerar vilka antibiotika som används och hur de ges till djuren i olika EU-länder. I Sverige används mestadels penicillin, som har ett smalt spektrum. Antibiotika förskrivs av veterinär och huvuddelen injiceras till enskilda sjuka djur.

Mönstret i övriga EU är dessvärre helt annorlunda. En färsk studie från det europeiska läkemedelsverket EMA visar att bredspektrumantibiotika, som lättare ger upphov till resistens, används i stor utsträckning. Merparten, i vissa länder över 90 procent, ges till hela grupper av djur vilket indikerar att antibiotika används rutinmässigt för att förebygga sjukdom eller för att öka tillväxten.

Källa: Dagens Nyheter

 

LCHF tränger in i människors vardag och ger många avtryck i bättre hälsa. Det är inte längre exotiskt och skrämmande och ”våra” motståndare väljer allt oftare andra skäl att förmå oss att återvända till fållorna. Ett centralt tema är att vädja till ett kollektivt ansvar och välja ”klimatsmart” mat. I korthet menar man att ju tidigare i näringskedjan vi hämtar vår mat desto färre förluster blir det vilket tär mindre på Jordens resurser. Ett av delmålen är att vi skall äta någorlunda närproducerad mat, i detta sammanhang kallat Den nya Nordiska dieten, NND. Jag har inget emot tanken, men ibland blir utfallen inte som man först tänkte.

Fosfor i periodiska systemet

Fosfor är ett essentiellt mineral, det måste finnas i maten vi äter och kan inte ersättas med något alternativ. Den energi som allt levande använder är ytterst beroende av adenosintrifosfat (ATP), en molekyl med en ”svans” innehållande tre nästan identiska grupper av syre, väte och en fosforatom. Det är bindningsenergin mellan de två yttersta fosfatgrupperna som vi använder oavsett om vi skymtar det svaga ljuset från en avlägsen stjärna, känner en kittling mot huden, tänker en tanke eller sätter världsrekord i tyngdlyftning.

  • Vi har bara i storleksordningen ett par kcal ATP i kroppen varje ögonblick och det nybildas kontinuerligt då och där det behövs. En normalaktiv människa omsätter cirka 40 kg ATP varje dygn. OT: Ibland läcker en liten del av detta fosfor ut i saliven och sätter sig som tandsten.

I ett traditionellt och lågintensivt gammaldags samhälle omsätts fosforn geografiskt tämligen lokalt, men vid konstgödselberoende intensivodling i kombination med vattentoaletter har förutsättningarna kantrat en del. Regn sköljer ut delar av konstgödseln i vattendrag för vidare befordran till världshaven, ungefär detsamma som händer med toalettvatten. Numera händer det att man återvinner slam från reningsverk med avsikt att gödsla åkermark, men tyvärr innebär det att man samtidigt får med oönskade tungmetaller, t.ex. kadmium.

Nu åter till The New Nordic Diet: phosphorus content and absorption

High phosphorus content in the diet may have adverse effect on cardiovascular health. We investigated whether the New Nordic Diet (NND), based mainly on local, organic and less processed food and large amounts of fruit, vegetables, wholegrain and fish, versus an Average Danish Diet (ADD) would reduce the phosphorus load due to less phosphorus-containing food additives, animal protein and more plant-based proteins.

Min tolkning: Högt fosforinnehåll i maten kan ha negativ inverkan på hjärt- och kärlhälsa. Vi undersökte NND som baseras på lokalt och ekologiskt producerad och lågprocessad mat och stora mängder frukt, vegetabilier, fullkorn samt fisk i jämförelse med dansk ”normalkost”, ADD, detta med avsikt att jämföra fosforbelastningen.

Den intresserade har länken till abstract ovan, jag går direkt till dess slutsats:

Contrary to expectations, the NND had a high phosphorus intake and did not decrease the fractional phosphorus excretion compared with ADD. Further modifications of the diet are needed in order to make this food concept beneficial regarding phosphorus absorption.

Min tolkning: Mot förväntningar innebar NND ett högt fosforintag jämfört med ADD. Vidare modifieringar av kosten krävs för att göra den fördelaktig ur fosforsynpunkt.

Hur ekologisk är den mat som ger förhöjt fosforintag i jämförelse med ADD?

Astrup Taubes

”Sisteförfattaren” (den som inspirerar och handleder studien) är Arne Astrup (till vänster i bilden), tidigare känd som uttalad sockerkramare. För ett par år sedan gjorde han en uppmärksammad helomvändning, gick fram till Gary Taubes, författare till Good Calories, Bad Calories, och sade ungefär: ”Jag hade fel och du rätt.” Bild från Dietdoctor.


Sveriges Radio: Nordens mat lika bra som Medelhavets 

Doktorn.comMinska midjemåttet med nordisk diet

HBL.fiNordiska dieten lika hälsosam som Medelhavsdiet

Effects of an isocaloric healthy Nordic diet on insulin sensitivity, lipid profile and inflammation markers in metabolic syndrome – a randomized study (SYSDIET)

Den Israeliska koststudien löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande kost och fick på sin tid stort mediagenomslag.

Alla omdömen var inte lika och annat är inte att vänta, men i stort sett var det positivt och tenderade att stödja LCHF. Jag fokuserar gärna på helt andra saker än de traditionella, och dietisternas insats i sammanhanget förtjänar uppmärksamhet. Den får vanligen inte många ord i studier annat än som en bisats, men här får vi lite fylligare information.

 Jag börjar med att citera ur TV4:s Morgonsoffeprogram där Dietisternas Riksförbunds ordförande Elisabeth Rothenberg möter LCHF-företrädaren docent Ralf Sundberg i en kort debatt.

–Elisabeth, vad drar du för slutsatser?
–Ja först och främst vill jag instämma med Ralf, det är en fantastiskt välgjord studie. Och det jag tycker är så roligt är att den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … Alltså de här personerna, de arbetar på ett kärnkraftverk i en öken faktiskt.. de fick 18 besök hos en dietist under två år, och dessutom sex telefonuppföljningar. Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting. Och det såg man gav resultat.
-Och hur ser du på resultatet då?
–Jag tycker att det är väldigt positiva resultat.. eh… riktigt så som Ralf tolkar resultaten gör inte jag och de.de..det tror jag inte vi skall klyva hår om här. Eh.. man kan säga att kvinnorna gick ner bäst på medelhavskosten, och diabetikerna svarade delvis också bäst på medelhavskosten. Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist. För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Transkriptionen från Kostdoktorn 

Det är alltid knivigt att tolka det talade ordet till text. Nyanser i tal samt kroppsspråk försvinner lätt. Men jag sammanfattar ändå Rothenbergs uttalanden:

• …det är en fantastiskt välgjord studie
• …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … (så blir det ett bra resultat)
• -Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
• -Och det såg man gav resultat.
• -Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist.
• -För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Hon var nöjd och stolt över sin yrkeskårs insatser, inte tu tal om annat. Första gången på länge som den fick ett så positivt bemötande i svenska media.

 Efter denna inledning kan det vara dags att syna studien lite närmare:

The members of each of the three diet groups were assigned to subgroups of 17 to 19 participants, with six subgroups for each group. Each diet group was assigned a registered dietitian who led all six subgroups of that group. The dietitians met with their groups in weeks 1, 3, 5, and 7 and thereafter at 6-week intervals, for a total of 18 sessions of 90 minutes each. …. In order to maintain equal intensity of treatment, the workshop format and the quality of the materials were similar among the three diet groups, except for instructions and materials specific to each diet strategy. Six times during the 2-year intervention, another dietitian conducted 10-to-15-minute motivational telephone calls with participants who were having difficulty adhering to the diets and gave a summary of each call to the group dietitian. In addition, a group of spouses received education to strengthen their support of the participants.

Min tolkning:
• Dietisterna träffade sina grupper veckorna 1, 3, 5, och 7 samt därefter med 6 veckors intervall, totalt 18 gånger, 90 minuter vardera.
• Sex gånger under den två-åriga studien följde en annan dietist upp med 10-15 minuters motivationssamtal per telefon med de deltagare som hade problem att följa dieten…
• Dessutom fick en grupp makar utbildning för att bättre kunna stödja deltagarna.

Som Elisabeth Rothenberg sade i Morgonsoffan: ”- Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning och omfattande stöd.” Säg att man lade ner (18*1,5)+0,5 timmars dietistintervention per genomsnittlig deltagare, det betyder 27.5 timmar.

 Vad fick man ut av denna insats?

• Den totala viktförändringen efter 24 månader bland de 272 som fullföljde var för LF –3.3±4.1 kg, –4.6±6.0 kg för M-kost samt –5.5±7.0 kg för LC.
• Bland de 277 manliga deltagarna var förändringen –3.4 kg för LF, –4.0 kg för M-kost samt –4.9 kg för LC.
• Kvinnornas resultat varierade från –0.1 kg i LF-gruppen, –6.2 kg i M-kosten samt –2.4kg för LC.

Det allra bästa utfallet, -6.2 kg, kom bland de kvinnor som åt Medelhavskost. De 27.5 timmar som dessa deltagare fick dietistledd utbildning gav 225 grams nedgång per utbildningstimme.

 Sämsta utfallet, 0.1 kg, kom också bland kvinnor, men denna gång på lågfettkost. Räknat per utbildningstimme gav det ett utfall på 3.6 gram (0.14 gram/dag).

Låt -4.5 kg vara ett genomsnittligt utfall över hela gruppen. Det ger -163 gram/utbildningstimme (6.2 gram/dag) 

Dietister framhåller vanligen, precis som Elisabeth Rothenberg (”- För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.”) att deras rådgivning bör ges individanpassad. Detta känns logiskt för mig, men i ljuset av ovanstående resultat måste det vara oerhört nedslående för åtminstone dessa dietister.

Elisabeth Rothenberg: ”Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd.” … ”Och det såg man gav resultat.” 

Antag att det mediokra utfallet berodde på att undervisningen skedde i grupp. Säg att effekten blir dubbelt så bra om utbildningen individualiseras. Varje timmes dietistledd utbildning resulterar då i något mellan 0.3 – 450 gram viktnedgång efter 2 år, med ett slags typvärde på 326 gram.

 Dietisternas Riksförbund distribuerade i anledning av denna studie ett pressmeddelande, daterat 2008-07-17:

Ny koststudie:

Fler dietister behövs för att möta överviktigas individuella behov

Nyligen publicerades en stor och välgjord studie i New England Journal of Medicin* som pekar mot att mer individuellt utformade kostråd är nödvändigt för att nå effekt i behandling av övervikt och fetma.

”Jag är inte förvånad över författarnas slutsats” säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund.”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition”.

I studien jämförs tre olika koster med något olika fördelning av fett, protein och kolhydrat. De koster som visade bäst resultat på viktnedgång, blodfetter och fastenivåer av insulin var Medelhavskosten och en kost med relativt sett mer fett och mindre kolhydrater. Alla tre grupperna fick träffa dietist regelbundet under studien.

Dietisternas Riksförbund (DRF) välkomnar studiens resultat och konstaterar att för att erbjuda feta personer professionell nutritionsbehandling som utgår från individuella behov behövs mer nutritionskompetens inom hälso- och sjukvården.

* Referens: N Engl J Med 2008;359:229-41

För ytterligare upplysningar, kontakta
Elisabet Rothenberg, ordförande i DRF,
tfn 0706-41 45 81, E-post: elisabet.rothenberg@vgregion.se

Medan du smälter detta kan det vara idé att betrakta följande diagram som visar hur grupperna når en vändpunkt efter 5 månader och två av grupperna, LC och lågfett, ökar i vikt med ungefär 1.5 kg under det följande året för att sedan nå en anmärkningsvärd viktstabilitet.

Shai - Figur2

Sex av mötena med dietister inföll under den initiala framgångstiden, medan resten, 12 stycken 90 minuters konsultationer, resulterade i tydliga viktuppgångar för två av tre grupper. I ljuset av detta känns det som om DRF:s uttalande saknar stöd i fakta.

”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla
en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och
att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av
någon som kan nutrition”.

Varför är gruppernas vikter exakt desamma från och med månad 19 och till slutet av studien efter 24 månader?


Se även föregående inlägg på MatFrisk Blogg om samma studie sedd ur ett kaloriräknarperspektiv.

Källa: Weight Loss with a Low-Carbohydrate, Mediterranean, or Low-Fat Diet – Iris Shai och andra