Arkiv för januari, 2017

Det farliga på lång sikt för diabetiker typ 2 är höga blodsockervärden, vi är ”sockersjuka”.

Det akut livsfarliga för diabetiker typ 1, redan på kort sikt, är att brist på insulin innebär att alfacellerna i bukspottkörteln förlorar den styrning som kommer från insulin.

  • De Langerhanska öarna i bukspottkörteln innehåller bland annat insulinproducerande betaceller samt, runt om dem, glukagonproducerande alfaceller. Betaceller kan mäta blodsockerhalten och frisätta samt nyproducera motsvarande behov av insulin.
  • Alfacellerna är ”blinda” för det mesta så när som på att de tar intryck av det förbipasserande insulinet. Deras ”gaspedal” är i botten till dess insulinet säger till dem att lugna ner sig. Glukagonet signalerar till levern att frisätta glukos ur dess glykogenlager samt stimulerar även fettmetabolismen. Hos en ”frisk” människa utan insulinproblem är detta en utmärkt metod att förse vårt blod med energi från våra egna lager, t.ex. fettväven, även om vi inte har mat tillgängligt, t.ex. under natt och morgontimmar när det vanligen inte finns så mycket mat i vår tunntarm.

Hos den som saknar eller har för låg insulinproduktion fungerar inte regleringen av glukagonet och därför spinner fettmetabolismen på högvarv samtidigt som levern frisätter glukos, båda i flerfalt större mängder än kroppen kan använda.

Den oreglerade fettmetabolismen producerar förutom fria fettsyror även surgörande ketoner i en mängd som blodets buffertsystem inte klarar. Dess pH, ett av kroppens noggrannaste reglerade värden, sjunker så lågt att det blir livshotande. Detta kallas diabetisk ketoacidos, DKA. Samtidigt försöker kroppen göra sig av med överskottet av både glukos och ketoner genom att kissa ut överskotten vilket ger vätskebrist som i sig kan vara livshotande.

Av dessa skäl menar jag att diabetes typ 1 är en akut livshotande störning i fettmetabolismen.

  • 400px-insulin_penMan sköter diabetes typ 1 genom att göra det bukspottkörteln gör hos friska, mäter blodsockret och injicerar insulin efter behov.
  • Detta blir betydligt lättare om man äter lågkolhydratkost, LCHF, då man slipper parera för att maten ger stora glukosvariationer i blodet.
Annonser

Jag ifrågasätter inte att vi använder och behöver små mängder glukos i metabolismen (ämnesomsättningen), vad jag däremot noterar är att inga seriösa biokemiböcker betraktar några som helst kolhydrater som essentiella (livsnödvändiga) att äta, inte ens under speciella villkor (conditionally essential).

I motsats till detta tycks alla lekmannaböcker om näringslära av någon outgrundlig anledning börja sina utläggningar med kolhydrater!

Varje ämne i våra kroppar har ett ursprung i fotosyntesen som producerar mono-, di– och polysackarider ur kol, vatten samt energi från ljusets fotoner. Ur dessa bildar olika bakterier och högre livsformer mer komplexa ämnen, många av dem tillsammans med mineraler.

alfa-linolensyra

Bilden till vänster visar ett för människor essentiellt ämne, omega-3-fettsyran alfa-linolensyra med 18 kol i kedjan. Den används som råmaterial för att bygga andra och längre kolkedjor, EPA med 20 och DHA med 22 kol. Vi kan med fördel äta de senare direkt, de finns t.ex. i ishavsfisk.

Det som gör de tre nämnda fettsyrorna viktiga för oss människor är den alldeles speciella krökningen som gör att de något liknar en metkrok. I den lilla kemiska skalan är inte bara ingående grundämnenas proportioner och mängder viktiga. Det gäller också hur de sammanfogas, i vilken ordning det sker samt deras geometriska former.

 

Proteiner (egentligen dess byggelement aminosyror) är förädlade med kolhydrater i botten och den processen kan vändas så snart vi har mer aminosyror tillgängliga i mat och kropp än vi behöver. Det sker alltid när vi äter så mycket protein att det nyttjas som energi.

Då bryts överflödet av aminosyror ner till kvävehaltiga avfallsprodukter, som filtreras bort i urinen, resten blir till större delen glukos, en mindre del ketoner. Glukosen hamnar i blodomloppet tillsammans med och oskiljaktlig från de som kommer från mat varifrån den fördelas efter behov.

Även fett bidrar med små mängder glukos när triglyceriderna spjälkas till tre fettsyror samt en glycerolmolekyl. Det sker t.ex. när en fettmolekyl avlämnas av en kylomikron, VLDL eller annat fettbärande lipoprotein vid målet, vare sig det är en muskel– eller fettcell. En komplett fettmolekyl är helt enkelt för stor för att komma in i målcellen.

Den avspjälkade glycerolmolekylen sköljs helt enkelt vidare av blodet och återvinns i levern till glukos. Ju kortkedjigare fetter vi äter desto fler glycerolmolekyler blir det över.

Om någon finner uppgifter i seriös biokemilitteratur som visar att kolhydrater eller någon av dess monosackarider är essentiella att äta så uppskattar jag att få veta det, antingen i en kommentar eller via mail till min adress som finns högt uppe till vänster på sidan.

Kan det vara när mer än hälften av energin men ingen essentiell (livsnödvändig) näring kommer från något vi bevisligen klarar oss utan?

Det finns ett antal grundläggande ämnen vi ovillkorligen måste äta då vi inte klarar att bilda dem själva. Det allra viktigaste är vatten, utan det dör vi inom några få dagar, snabbare om det är mycket varmt. Resten kan vi klara oss utan i flera veckor, uppåt ett par månader.

Förr eller senare behöver vi essentiella ämnen, t.ex. aminosyror (protein), fettsyror, mineraler och vitaminer. I praktiken äter vi sådant både dagligen och ofta onödigt mycket.

Glukos fruktos sackaros

Bilden visar hur en glukos– och en fruktosmolekyl bygger upp vanligt vitt socker, sackaros. När vi äter sackaros sker det motsatta, enzymer sätter in en vattenmolekyl i skarven (hydrolyserar) och delar den i sina monosackarider innan de tas upp i tarmen.

Märk väl att fruktosen inte fyller några näringsmässiga behov i kroppen, den ställer mest till med problem då den lättare än glukos klibbar fast vid proteiner och höjer blodets HbA1c (”långtidsblodsocker”), dessutom blir det lätt fett i levern. Detta kallas NAFLD, Non Alcoholic Fatty Liver Disease, en icke alkoholberoende leverförfettning.

Något vi använder i liten omfattning men som vuxna inte behöver äta, då det alltid finns ”inbyggt” i den övriga maten, är glukos. Glukos är en av tre monosackarider som bygger kolhydrater.

Min åsikt är att mat som består av 50-70E% kolhydrater är ”extrem” i sin ensidighet.

vk-torrfoder-diabetesrisk-fo%cc%88r-katter

Syntolkning av bild:

Torrfoder diabetesrisk för katter

Katter som främst äter torrfoder löper större risk att drabbas av diabetes. Men övervikt är den största riskfaktorn, enligt en studie på drygt 2 000 katter som gjorts av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Källa: Västerbottens-Kuriren

Katter är rovdjur och vare sig vegetarianer eller ens allätare. De gnager i sig en del växtdelar, kattgräs, för att kunna bilda bollar av osmältbara ämnen som de sedan spyr upp. I övrigt har de inget näringsmässigt utbyte av växtdelar.

Studien från SLU noterar att det finns en koppling mellan katters övervikt och diabetes, men om deras slutsats är så kategorisk som VK-texten antyder är inte lätt att veta utan att ha den tillgänglig.

VK skriver: Att övervikt kan leda till diabetes är inte så förvånande.

Den korta notisen avslutas nämligen på följande sätt:

Hos tjocka katter syntes inget samband mellan torrfoder och diabetes, vilket antas bero på att övervikten i sig är en så stor riskfaktor.

Sannolikt grundas optimal hälsa av en artegen kost, det katter och för den delen alla andra djur är evolutionärt anpassade till. På grund av tillverkningsmässiga, hållbarhet samt ekonomiska skäl används en för katter onaturlig mängd kolhydrater i framställningen av torrfoder. Det överbelastar och utmattar delar av katternas metabolism då de inte är anpassade för detta.

Intressant nog gör man även följande observation:

Hos tjocka katter syntes inget samband mellan torrfoder och diabetes, vilket antas bero på att övervikten i sig är en så stor riskfaktor.

Hur påverkar man nu detta? Studien visar på lösningen även om man uttrycker sig bakvänt.

Innekatter löper större risk att drabbas än katter som går ute.

Min tolkning: Katter som äter (mer) arteget har lägre diabetesrisk.

iform-logo

Tidernas värsta dieter
Det är helt galet vad folk har provat genom tiderna för att bli av med överflödiga kilon på kroppen. Cigaretter, barnmat och amfetamin är bara några groteska exempel. Läs om de mest bisarra dieterna och varför din kropp bönar och ber om att du inte ska prova dem.

Källa: Nyhetsbrev från iFORM

Jag prenumererar på deras nyhetsbrev då de roar och oroar mig. Ibland är de oavsiktligt informativa.

barnmatsdietenb

Själv är jag inte imponerad av köpebarnmatens sammansättning. Har jag inget annat att göra i matbutiken så strosar jag ibland till barnmatshyllan, tar en titt och förvånas.

  • Även iFORM tycks ha upptäckt bristerna: ”…du går miste om viktiga näringsämnen…”. I min enfald har jag hoppats på att åtminstone de ”viktiga” näringsämnena ska ingå även om de är utspädda med annat tjafs. Har småbarnen mindre behov av ”viktiga näringsämnen” än vuxna? Jag syftar inte på att en vuxen behöver större mängder.
  • Har småbarnen generellt ett lägre proteinbehov än vuxna som återspeglas i barnmaten?

Jag tolkar iFORMs text som kritik av barnmat: den är närings- och proteinfattig. Om din mage skriker av hunger efter barnmaten så beror det naturligtvis på ett eller flera problem. Vilket eller vilka?