Barnläkarföreningen oroar sig över att föräldrar till barn med diabetes har hackat sina barns diabetespumpar genom att koppla ihop pumpen med en kontinuerlig blodsockermätare för att barnen ska kunna få rätt insulindos automatiskt. Patient- och anhörigrepresentanter har svarat att föräldrarna istället är en outnyttjad resurs i vården.
Synen på lekmän som tar egna initiativ i vården varierar starkt, från enögt fördömande till uppmuntran. I just detta fall gäller det att koppla samman kontinuerliga glukosmätare med insulinpumpar, främst för diabetiker typ 1. Artikeln är skriven av en professor, två forskare och en överläkare med en positiv inställning till vad engagerade lekmän kan bidra med.
Det är förstås skrämmande, nytt och kastar på allvar omkull de hierarkier och roller som traditionellt funnits mellan vårdpersonal och patienter. Vi tror dock att samskapande genom exempelvis lärande nätverk har potentialen att ta vara på de olika kunskaper och färdigheter som finns hos vårdens olika aktörer.
Självklart kan detta uppfattas som ett intrång i vårdens traditionella domäner. En lekman kan naturligtvis inte lära in allt som t.ex. en läkare behöver, däremot kan man med Internet och hjälp av andra intresserade nå eller passera dem i kunskap inom ett speciellt område. En stor fördel är att man via nätet kan nå en hittills oanad mängd gammal och även dagsfärsk kunskap. Den som förvärvar sin utbildning i skolor av diverse slag får den av lärare vars kunskaper kan vara tämligen utdaterade. Eventuell fortbildning efter att man börjat jobba förmedlas i stor utsträckning av försäljare, så kallade läkemedelsrepresentanter.
Kan man tänka sig ett samskapande med engagerade föräldrar vad gäller sammankoppling av CGM och insulinpumpar vid diabetes typ 1 för att nå bättre utfall bör samskapande med lekmän vad gäller en verksam kosthållning vid diabetes inte vara så avlägset.
MatFrisk Blogg 