Arkiv för kategori ‘Blodsocker’

vLCD-studien – Utomordentligt goda effekter av kraftig kalorirestriktion?

Publicerat: 2016-05-05 i Blodsocker, Diabetes, Diabetes typ 2, fasta, Insulin, interventionsstudie, lågkolhydratkost, sockersjuka, Vetenskap
Etiketter:, , , ,
7

”Reversal of type 2 diabetes: normalisation of beta cell function in association with decreased pancreas and liver triacylglycerol” av Lim, Hollingsworth, Aribisala, Chen, Mathers och Taylor, publicerad iDiabetologia 2011. Länk för att hämta hem hela studien

Efter de inledande provtagningarna (vecka 0) startade interventionen med flytande kost ”(46.4% carbohydrate, 32.5% protein and 20.1% fat; vitamins, minerals and trace elements; 2.1 MJ/day [510 kcal/day]; Optifast; Nestlé Nutrition, Croydon, UK). This was supplemented with three portions of non-starchy vegetables such that total energy intake was about 2.5 MJ (600 kcal)/day.”

Min kommentar: Sannolikt för att göra studien uthärdlig tillförde man färg, struktur och volym till kosten via de ”stärkelsefria grönsakerna”. I redovisningen skriver man bara att de ökar energiinnehållet från 510 kcal/dag till 600 kcal/dag. Baserat på att de vanligen knappt tillför fett, bara något protein och resten kolhydrater har jag gjort en egen uppskattning av den resulterande dagliga maten till <50E% kolhydrater, 20E% fett och >30E% protein. Vi talar alltså om en något mindre kolhydratandel, förhöjt protein och kraftigt reducerad fettandel jämfört med t.ex. ”SLV-kost”. Mina uppskattningar kan avvika något från de faktiska värdena, men som kommer att framgå av fortsättningen har det föga betydelse för slutsatserna.

Lägg noga märke till ordet ”andel”, kolhydrater, fett och protein anges som en bråkdel av helheten. Då helheten är oerhört liten jämfört med deltagarnas vanliga ätande blir absolutmängderna (i vikt) mycket små.

Resultat i korthet. Angivna värden gäller diabetesgruppens medel, för data om spridning etc. se studiens originaltext. Inte alla mätta faktorer är medtagna.

  1. Efter 1 vecka hade blodsockret sjunkit från 9,2 till 5,9 mmol/l och skilde sig inte statistiskt från den friska kontrollgruppen. Nivån förblev stabil under resten av tiden (Gick slutligen ned till 5,7 mmol/l). Även andra värden förbättrades avsevärt och blev till slut statistiskt likvärdiga med den friska kontrollgruppen.
  2. Insulinhalten efter fasta, ett ovanligt test i praktiken, mer än halverades efter en vecka för att sedan sjunka ytterligare. (151 – 73 – 65 pmol/l).
  3. Leverns basala glukosproduktion sjönk tydligt under den första veckan och skilde sig inte från kontrollgruppens värden vid studiens slut.
  4. Leverns fettinnehåll minskade med 30% under första veckan till kontrollgruppens nivå för att till slut nå normala nivåer, totalt en minskning med 70%!
  5. Insulinutsöndringen efter fasta sjönk under första veckan med 40% och förblev på den nivån. (Något som kännetecknar diabetiker typ 2 är oförmågan att höja insulinutsöndringen kraftigt vid behov samt att sänka den till en vilonivå där emellan. Dygnsmängden kan vara stor, men den dynamiska variationen saknas. Min anmärkning.) Efter 8 veckor fanns ingen statistiskt säker skillnad mellan fas 1-nivån (Den initiala insulinutsöndringen) hos studie- och kontrollgruppen.
  6. Fettandelen i levern var till en början 8,0% och föll stadigt till 6,2% efter 8 veckor, nära kontrollgruppens 6,0%.
  7. Ingen statistiskt säker ändring av insulinkänsligheten uppmättes under hela studien.
  8. Vikten sjönk med 15,3 kg under studiens gång.
  9. Blodplasmans TG (fett) halverades från 2,4 till 1,2 mmol/l och förblev sedan konstant.
  10. Vid en uppföljning efter 12 veckor hade deltagarna ökat 3,1 kg i vikt, övriga värden var tämligen oförändrade medan fasteblodsockret ökat från 5,7 till 6,1 mmol/l.

Studiens diskussion i korthet:
Studien visar att de båda defekterna betacellsvikt och insulinresistens* som ligger bakom diabetes typ 2 kan reverseras, enbart genom en påtaglig sänkning av energitillförseln. Under de första 7 dagarna av reducerat kaloriintag föll blodsocker och leverns insulinkänslighet normaliserades samtidigt som leverns fettinnehåll minskade.

”The data are consistent with the hypothesis that the abnormalities of insulin secretion and insulin resistance that underlie type 2 diabetes have a single, common aetiology, i.e. excess lipid accumulation in the liver and pancreas.”

Min tolkning: Data överensstämmer med hypotesen att störningar i insulinproduktion och insulinresistens som kännetecknar diabetes typ 2 har sin grund i ökad fettansamling i lever och bukspottkörtel.

Bukspottkörtelns TG-andelStudiens data visar klart att en minskning av det totala fettinnehållet (TG) i bukspottkörteln (se diagram till vänster) associeras med att betacellfunktionen återställs.

Ett mycket lågt energiintag har visats sänka leverns fettinnehåll hos friska, feta personer inom få dagar. Denna studie visar för första gången det tidiga förloppet när både leverns fettlager minskar och glukosproduktion faller som följd av en kraftigt minskad mattillförsel hos diabetiker typ 2.

Studien har begränsningar, deltagarantalet var av nödvändighet lågt för att tillåta sofistikerade undersökningsmetoder. Däremot var alla deltagare diabetiker typ 2 och med karakteristiska egenskaper för sjukdomen. Deltagarna hade haft sin sjukdom under relativt kort tid (upp till 4 år) och ytterligare studier måste utföras för att utröna om även längre tids diabetes kan reverseras.

Metoderna, som jag ej redovisar, är tekniskt förstklassiga, grundligt genomförda, utfallen och slutsatserna är klara och artikeln har passerat Springerlinks granskning och nålsöga. Ändå dristar jag mig att på goda grunder att kritisera den. Ibland blir jag förbluffad över hur lite ”nutritionsforskare” tänker igenom sitt ämne innan slutsatserna sätts på pränt, granskas och publiceras.

Tidigare i denna serie:

  1. Ketogen extrem lågkalorikost ger bättre hälsa hos sockersjuka, diabetiker typ 2
  2. Extrem lågkaloristudie stöder LCHF för diabetiker typ 2
  3. Kort presentation av vLCD-studien

Fortsättning följer

*) Jag vill byta ut insulinresistens mot nedsatt insulinsvar, detta då den bakomliggande mekanismen inte är väl känd.

Kort presentation av vLCD-studien

Publicerat: 2016-04-29 i Blodsocker, Diabetes typ 2, Insulin, lågkolhydratkost, sockersjuka
Etiketter:, , , , , ,
4

”Reversal of type 2 diabetes: normalisation of beta cell function in association with decreased pancreas and liver triacylglycerol” av Lim, Hollingsworth, Aribisala, Chen, Mathers och Taylor, publicerad i Diabetologia den 5 maj 2011. (fritt att hämta i fulltext)

Hypotes: Type 2 diabetes is regarded as inevitably progressive, with irreversible beta cell failure. The hypothesis was tested that both beta cell failure and insulin resistance can be reversed by dietary restriction of energy intake.

Min tolkning: Diabetes typ 2 betraktas som obönhörligen progressiv med irreversibel nedbrytning av (de insulinproducerande) betacellerna. Hypotesen att både betacellförstörelsen och insulinresistensen kan reverseras (vändas) testades.

I fortsättningen används vLCD = Very Low Calorie Diet, pragmatiskt uttryckt svältkost. 

After 1 week of restricted energy intake, fasting plasma glucose normalised in the diabetic group (from 9.2± 0.4 to 5.9±0.4 mmol/l; p=0.003).

Min tolkning: Efter 1 vecka av begränsat energiintag normaliserades fasteblodsockret i diabetesgruppen.

Den vLCD-kost man använder ger väldigt lite blodsockerhöjande ämnen. Svårare än så är det inte.

Hepatic triacylglycerol content fell from 12.8±2.4% in the diabetic group to 2.9± 0.2% by week 8 (p=0.003). The first-phase insulin response increased during the study period (0.19±0.02 to 0.46± 0.07 nmol min␣1 m␣2; p<0.001) and approached control values (0.62±0.15 nmol min␣1 m␣2; p=0.42). Maximal insulin response became supranormal at 8 weeks (1.37± 0.27 vs controls 1.15±0.18 nmol min␣1 m␣2). Pancreatic triacylglycerol decreased from 8.0 ± 1.6% to 6.2 ± 1.1% (p = 0.03).

Min tolkning: Fettinnehållet i levern hos diabetikergruppen föll ned mot (och under, se tredje bilden nedan) kontrollgruppens värden, insulinsvaret förbättrades och fettinnehållet i bukspottkörteln minskade.

En av följderna av diabetes typ 2, sockersjuka, är att fett ”slarvlagras” där det för ögonblicket finns plats, inte nödvändigtvis där det hör hemma. Ungefär som när jag bär ut använda verktyg i garaget. Ärligt, mitt/vårt garage uppvisar nästan kronisk verktygs- och materialresistens.

Normalisation of both beta cell function and hepatic insulin sensitivity in type 2 diabetes was achieved by dietary energy restriction alone. This was associated with decreased pancreatic and liver triacylglycerol stores. The abnormalities underlying type 2 diabetes are reversible by reducing dietary energy intake.

Min tolkning: Både betacellernas funktion och leverns insulinkänslighet hos diabetiker typ 2 normaliserades med enbart minskning av energiintaget. Denna förbättring förknippades med minskningar av fettinnehållet i lever och bukspottkörtel. De avvikelser som ligger bakom diabetes typ 2 kan reverseras genom att minska energiintaget via maten.

Läs studien för alla detaljer.

Ett begränsat antal deltagare, 9 män och 2 kvinnor, med genomsnitts-BMI = 33,6 och diabetes typ 2 studerades vid försökets inledning, efter 1, 4 och 8 veckors intervention samt vid en uppföljning efter 12 veckor. Studien syftade till att undersöka om en lågkalorikost (600 kcal/dag) förbättrade kritiska värden vad avser diabetes typ 2.

Lim et. al

Diabetes typ 2 (åldersdiabetes eller sockersjuka) har under lång tid betraktats som en kronisk progressiv sjukdom vars förlopp kan saktas ner men ej avstannas. Betacellfunktionen (där insulin produceras) försämras med tiden och efter tiotalet år behöver mer än hälften av patienterna insulinbehandling. Efter magkirurgi har man emellertid noterat en reversering av diabetesutvecklingen. Blodsockret normaliseras inom få dagar efter ingreppet, långt innan någon väsentlig viktminskning skett. Det antas i vida kretsar att de skyddande effekterna kommer av en ändrad utsöndring av inkretinhormoner.

Hypotesen i denna studie är att den kraftigt negativa energibalansen och sänkningen av den intracellulära fettsyrakoncentrationen i levern minskar transporten av triglycerider (fett) via lipoproteiner till bukspottkörteln där de antas förhindra frisättning av insulin från betacellerna.

Studien utformades för att testa om enbart en kraftig negativ energibalans (mindre kalorier) räcker för att vända diabetes typ 2 genom att normalisera betcellfunktionen och förbättra insulinkänsligheten.

Utfallet av studien var oerhört bra, men jag anser att det primära i den kost man åt (cirka 600 kcal/dag) var dess ringa blodsockerhöjande effekt vilket i sin tur innebar att det anabola (byggande) hormonet insulin var lägre. En följd av detta var att kroppen fick tid att städa upp i ”garaget”.

Fortsättning följer

Ketogen extrem lågkalorikost ger bättre hälsa hos sockersjuka, diabetiker typ 2

Publicerat: 2016-04-28 i Blodsocker, BMI, Diabetes typ 2, Glykogen, Insulin, lågkolhydratkost, sockersjuka
Etiketter:, , , , , ,
7

Är du också drabbad av typ 2-diabetes? Läkaren Johan Friberg och patienten Jan Hellbom har hittat en metod som ger resultat – utan insulin. Så här funkar den.

Efter att ha testat metoden VLCD (Very Low Calorie Diet) vet Johan Friberg att den nya metoden mot diabetes typ 2 fungerar.

Av de sex patienter som ingick i en första grupp har tre av de fyra som var insulinbehandlade helt sluppit sitt insulin. Blodtryck och blodfetter har också förbättrats påtagligt.

Källa: Land

LAND.se logo

– Varför nöja sig med att behandla symptomen när patienten med relativt enkla metoder, en extrem lågkaloridiet, motion, näringslära och psykologträffar, faktiskt kan bli frisk eller åtminstone mycket bättre? säger Johan, som tillsammans med sin patient Jan Hellbom, är arkitekten bakom Projekt 600 i Sverige.

År 2011 publicerade en grupp forskare från Newcastle en studie där de låtit en grupp typ 2-diabetiker leva på extrem lågkalorikost med mycket lyckat resultat. Jag ska återkomma till denna studie då den publicerades med omfattande data.

Centralt i den använda metoden är att äta maximalt 600 kcal/dag, rimligen av sådant som ger essentiella näringsämnen. Patienten Janne Hellbom är mycket nöjd, på bara en vecka försvann 5 kilo av övervikten. De som målmedvetet svältbantat vet att de två första kilona snabbt försvinner, det är vattenblandat muskel– och leverglykogen med totalt ungefär 2000 kcal. De återstående tre kilona, däremot, är betydligt intressantare.

Varje kilo fettväv representerar ungefär 7500 kcal och under den första veckan metaboliserade Janne sammanlagt 7*600 kcal från mat, bortåt 2000 kcal från muskel- och leverglykogen samt 3*7500 kcal naturligt animaliskt fett, från de egna depåerna. Tillsammans innebär det att första veckan metaboliserade Janne Hellbom 28700 kcal, imponerande 4100 kcal/dag varav minst 3200 kcal per dag, nästan 80E% från fett! Inte konstigt då att Janne Hellbom anser att han är ”full av energi”.

För att må bra på sikt gäller det att tillföra essentiella näringsämnen som obönhörligen kommer att sina om inte kosten är väl anpassad. Då kolhydrater inte på något vis är essentiella, livsnödvändiga, är de först att rensas bort. Det innebär att mängden blodsockerhöjande ämnen från maten minskar drastiskt, vilket är fördelaktigt för diabetiker typ 2, sockersjuka.

Den glukos som bygger upp musklernas glykogenlager och snabbt decimeras redan under de första två-tre dagarna bidrar inte heller till blodsockret då allt redan finns inne i muskelcellerna. Alla kroppens celler har alternativa ”öppningar”, GLUT (glukostransportörer) än de som kräver styrs av insulin. När glukosmängden inne i en cell blir påtagligt låg är det dessa icke insulinberoende GLUT som fyller på behovet. Glukosen strömmar helt enkelt från en högre koncentration (blodet) till den lägre inne i cellen.

Vad jag starkt ifrågasätter är att man i artikeln hävdar att man kan bli ”frisk” via denna metod. Den hälsa man realistiskt sett kan uppnå är, enligt min åsikt, beroende på hur långt diabetesen typ 2 har avancerat och hur länge den pågått och förutsatt man sköter sin livsstil, till det kommer individuella variationer.

Lägg märke till följande punkt i artikeln:

• Metoden har visat sig ha bäst effekt på patienter med ett BMI (Body Mass Index) över 30, vilket är kraftig övervikt.

Ta lärdom av följande i artikeln:

  • Ät kolhydratbegränsat.
  • Konsumera rejäla mängder naturliga animaliska fetter, till att börja med de som finns runt midjan.

Hur vända utveckling av sockersjuka?

Publicerat: 2016-04-22 i Blodsocker, Diabetes typ 2, HbA1c, sockersjuka
Etiketter:, , ,
3

Kalorisnål kost vänder typ 2

Källa: Dagens Medicin

Brittiska forskare ordinerade en specifik diet till 30 patienter som haft typ 2-diabetes mellan sex månader och upp till 23 år. Dieten pågick i åtta veckor och bestod av shakes och grönsaker. Efter den perioden övergick deltagarna till en så kallad isokalorisk kost som innebär att energin fördelas jämnt mellan kolhydrater, proteiner och fett.

Detta är lovande forskning även om den presenteras under annan flagg än den korrekta. Förra gången jag stötte på flera av forskarna i denna studie var 2011, även då under lågkalori-flagg. Antingen försöker de angripa problemet med matindustrins bidrag till sockersjukeutvecklingen genom att flyga under radarn eller så är de inte de skarpaste knivarna i lådan. Hoppas jag har fel i det sista.

Tyvärr är denna studie belagd med kostnader så för närvarande får jag hålla till godo med dess abstract. Very-Low-Calorie Diet and 6 Months of Weight Stability in Type 2 Diabetes: Pathophysiologic Changes in Responders and Nonresponders.

Type 2 diabetes mellitus (T2DM) is generally regarded as an irreversible chronic condition. Because a very-low-calorie diet (VLCD) can bring about acute return to normal glucose control in some people with T2DM, this study tested the potential durability of this normalization. The underlying mechanisms were defined.

Min tolkning: Sockersjuka, diabetes typ 2, anses allmänt vara en irreversibel åkomma. Då en kost med mycket lågt energiinnehåll ger snabb återgång till normal blodsockerkontroll hos vissa tvåor testar denna studie potentialen av uthållighet hos denna normalisering.

People with a T2DM duration of 0.5-23 years (n = 30) followed a VLCD for 8 weeks. All oral agents or insulins were stopped at baseline. Following a stepped return to isocaloric diet, a structured, individualized program of weight maintenance was provided. Glucose control, insulin sensitivity, insulin secretion, and hepatic and pancreas fat content were quantified at baseline, after return to isocaloric diet, and after 6 months to permit the primary comparison of change between post-weight loss and 6 months in responders. Responders were defined as achieving fasting blood glucose <7 mmol/L after return to isocaloric diet.

Min tolkning: 30 personer med typ 2 sedan 0,5 till 23 år följde en mycket energisnål kost (VLCD) under 8 veckor. Alla diabetesmediciner sattes ut vid studiens inledning. Därefter inleddes en stegvis och individuell anpassning till ”isocaloric diet” (Detta är tyvärr inte definierat i abstract men i Dagens Medicin anges det som lika mängd energi från fett, protein och kolhydrater) De som svarade väl på behandlingen, responders, var de vars fasteblodsocker var <7 mmol/l efter återgång till isokalorisk kost.

Weight fell (98.0 ± 2.6 to 83.8 ± 2.4 kg) and remained stable over 6 months (84.7 ± 2.5 kg). Twelve of 30 participants achieved fasting plasma glucose <7 mmol/L after return to isocaloric diet (responders), and 13 of 30 after 6 months. Responders had a shorter duration of diabetes and a higher initial fasting plasma insulin level. HbA1c fell from 7.1 ± 0.3 to 5.8 ± 0.2% (55 ± 4 to 40 ± 2 mmol/mol) in responders (P < 0.001) and from 8.4 ± 0.3 to 8.0 ± 0.5% (68 ± 3 to 64 ± 5 mmol/mol) in nonresponders, remaining constant at 6 months (5.9 ± 0.2 and 7.8 ± 0.3% [41 ± 2 and 62 ± 3 mmol/mol], respectively). The responders were characterized by return of first-phase insulin response.

Min tolkning: Vikten minskade och förblev stabil över 6 månader. 12 av 30 deltagare nådde ett fasteblodsocker <7mmol/l efter återgång till isokalorisk kost (responders) och 13 av 30 efter 6 månader. Responders var de med kortare tid som diabetiker samt högre initial insulinnivå i plasma. HbA1c föll från 7,1 till 5,9 hos responders och från 8,4 till 8,0 hos de övriga. Responders kännetecknades genom att de återfick ”first-phase insulin response” (Hos friska utsöndras insulin i två steg, en första skvätt och sedan, vid behov följer resten. Hos ”riktiga tvåor” är svaret mycket mesigare, ungefär som att pissa i tofflorna.)

A robust and sustainable weight loss program achieved continuing remission of diabetes for at least 6 months in the 40% who responded to a VLCD by achieving fasting plasma glucose of <7 mmol/L. T2DM is a potentially reversible condition.

Min tolkning: En stabil viktminskning resulterade i återgång av diabetes under minst 6 månader hos de 40% som svarade på en kraftigt energireducerad kost. Diabetes typ 2 har potential att vara en reversibel åkomma.

Dagens Diabetes sammanfattar:

Samtliga individer hade tappat en hel del i vikt under åttaveckorsdieten, vilket höll i sig under de sex månaderna. Troligtvis ledde det till en minskad fettinlagring i lever och bukspottkörtel vilket hade positiva effekter på insulinproducerande celler, skriver forskarna. De påpekar dock att metoden kräver motiverade patienter eftersom deltagarna endast fick äta max 700 kalorier om dagen.

I detta abstract finns tyvärr inte närmare fakta om kost och mätvärden. Deras tidigare studie från 2011, däremot, är väl dokumenterad och jag kommer tillbaka till den framöver.

En större randomiserad studie inom området är på gång, och kommer att inkludera 280 patienter med typ 2-diabetes som ska få leva på en kalorisnål diet.

Inget för lättskrämda; diabeteskomplikationer

Publicerat: 2016-04-20 i Blodsocker, Diabetes, Diabetes typ 2, Diabetesens naturalförlopp, gastropares, glukos, Insulin, Kolhydrater, lågkolhydratkost, Livsmedelsverket, Matvanor, nervskador, SLV, sockersjuka
Etiketter:, , , , , ,
1

Anders Linderoth - ingress om diabetes typ 2

Källa: Diabetesportalen vid Lunds Universitet

Artikeln är en exposé över hur senkomplikationer hos diabetiker typ 2, sockersjuka, kan utvecklas över förhållandevis kort tid.

Efter omständigheterna fortsatte han att leva “som vanligt”.
– Jag hade behövt att någon pekat med hela handen och gett tydligare instruktioner, som en order, och sagt “gör si och gör så”.

Nu räcker det inte långt med tydliga instruktioner om inte de är anpassade till behovet. En diabetiker typ 2 (4/5 eller fler av svenska diabetiker) kännetecknas av en starkt nedsatt förmåga att hantera kolhydrater i kosten, en dominerande del av den mat som svenskar i allmänhet äter. Livsmedelsverket (SLV) ger råd till ”friska” som innebär att mer än hälften av energin skall komma från kolhydrater. I praktiken innebär det att den som äter 2000kcal/dygn tillför 250 gram eller mer av tre enkla sockerarter (monosackarider) till blodomloppet. Inga av dessa är i någon mening essentiella (livsnödvändiga) att äta.

Tyvärr är det ytterst vanligt att diabetesvårdens företrädare undervärderar en genomtänkt kosthållnings terapeutiska betydelse och hellre stöttar tanken på att ”man kan äta som alla andra” och kompensera med preparat*. ”Det är stigmatiserande (utpekande) för en diabetiker att äta annan mat” är en inte helt ovanlig inställning. Jag tycker nog att nedsatt syn, ibland även blindhet, dialys, amputation av fötter/ben samt behov av att finfördela all mat till mos för att hantera gastropares** är betydligt svårare att dölja.

Hos en ”frisk” person finns i genomsnitt ungefär 5 gram glukos (”blodsocker”) fördelat i hela blodmängden. Till detta kommer en avsevärd mängd fruktos samt något galaktos (från mejeriprodukter). Om man matar på med 250 gram diverse kolhydrater hos en person med nedsatt förmåga att utnyttja dessa monosackarider kommer naturligt nog blodsockret med tiden att stiga till farliga nivåer. Redan om medelnivån stiger med så lite som ett par gram riskerar man senkomplikationer som diabetesportalens artikel redovisar. Tyvärr är listan både längre och innehåller betydligt allvarligare följder.

Under ett antal år besökte och skrev jag ofta i Diabetesförbundets debattforum. Jag uppfattade det som förhållandevis aktivt med många besök och kommentarer. Under de första åren rådde en närmast hätsk stämning mot LCHF för diabetiker, något som gradvis klingade av då fler och fler provade och fann dess fördelar. Under de senare åren har aktiviteten avtagit till nära nollnivå då andra grupperingar på t.ex. facebook*** dragit till sig intresse.

*) ”Listan över mediciner Anders Linderoth tar dagligen är lång. Tre olika läkemedel mot högt blodtryck, D-vitaminer, Natriumbikarbonat för att hålla syrahalten i kroppen nere, järntabletter, vattendrivande, Trombyl mot blodproppar och hjärtinfarkt samt Fosrenol mot höjd fosfathalt och skydd av skelettet. Därtill kosttillskott och insulin till varje måltid.”

**) Gastropares är en skada på vagusnerven som påverkar styrningen av nedre magmunnen. Den reglerar tömningen av magsäckens innehåll till tolvfingertarmen för vidare befordran. Dålig funktion leder till ytterligare hoppande blodsocker och kan bli ett mycket stort problem för insulinbehandlade som inte kan beräkna när och hur mycket insulin man behöver.

***) Jag rekommenderar Smarta Diabetiker och Smarta Diabetikers Recept. De grupperna strävar efter att motverka senkomplikationerna av sjukdomarna (diabetes är ett samlingsnamn för många varianter med en del gemensamma faktorer) med en genomtänkt och logiskt motiverad kost före användning av preparat. Informationen är högklassig och stämningen i gruppen är mycket vänlig och hjälpsam. Det finns grupper med andra fokus, t.ex. tallriksmodell och kompensation med medicinering.

Upprepat ätande leder till upprepat ätande

Publicerat: 2016-04-07 i övervikt, Blodsocker, fetma, Fetter, Fruktos, glukagon, Glykogen, Insulin
Etiketter:, , ,
0

Jag blev påmind om en gammal text i Aftonbladet Hälsa från 2006-06-05 där dietisten Mary Hyll skriver under rubriken ”Dricker du dig tjock? Se upp med alla flytande kalorier!” (Länken till Viktklubb är inte längre aktuell.)image

”Många dricker i sig en extra måltid varje dag. Ett glas juice till frukost, en läsk till lunchen, en latte på eftermiddagen och mellanöl till middagen ger cirka 400 kalorier. Lika mycket som en mindre lunch.”

Hon har ett par bra saker:

– Faran med många drycker är att de tillför en mängd tomma kalorier men inte mättar alls.

– Läsk tillför ingen näring, bara energi och kalorier.

Ur denna (allmänt kända och accepterade?) kunskap gäller det att skapa medvetenheten att de ökända tomma kalorierna byggs av glukos och fruktos, två av de tre monosackarider som bygger upp alla kolhydrater av näringsmässig betydelse.

  • Fruktos kan bara processas i levern och bildar leverglykogen (kedjor av glukos som ger blodsocker) och fett för lagring eller export.
  • Glukos bildar blodsocker som, för att det inte skall vara skadligt, måste elimineras med hjälp av insulin. Det man inte omgående motionerar bort måste lagras som glykogen och fett.

Spindeln i nätet som styr över allt detta är insulin och dess samarbetspartner glukagon. Så snart vi aktiverar insulinet mer än normalt riskerar vi ett ätmönster som leder till viktuppgång. När insulin lotsar undan de enkla sockerarterna ur blodbanan leder detta till hungerkänslor samtidigt som fettväven växer till.

Hos personer med ett väl fungerande insulin/glukagonsystem följs denna lagring av att glukagonet styr över till fettanvändning när insulinet väl gjort sitt. Den balansen är definitivt störd hos diabetiker och glukosintoleranta, sannolikt även för överviktiga.

Önskvärd varningstext på ”tom kalorimat”: ”Upprepat ätande leder till upprepat ätande.”

Kaloriräkning, relevant eller bullshit?

Publicerat: 2016-04-05 i Blodsocker, Fruktos, glukos, Glykogen, HbA1c, Kolhydrater
Etiketter:, , ,
1

Det vanliga sättet att beräkna energi i mat går till så att man, i en bombkalorimeter, bränner en noga vägd mängd mat i rent syre och mäter den värme som bildas. I förutsättningarna ingår att man bara räknar den energi som kroppen faktiskt kan utnyttja, därför kompenserar man för fiberinnehåll samt oanvändbara restprodukter från proteiner.

Bombkalorimeter

De som arbetar professionellt med detta tycker att det hela är självklart, medan vi lekmän gärna invänder att ”…vår kropp är ingen förbränningsugn”. Men hur är det nu med den saken, är sådan kaloriräkning relevant eller bullshit?

Den energi vi kan utvinna ur mat finns i kemiska bindningar mellan de atomer som bygger upp den. Vissa bindningar kan vi inte lösa upp, t.ex. de i fibrer, medan de flesta andra är betydligt enklare att utnyttja.

Att kroppens metabolism, ämnesomsättning, från mat till energi + restprodukter inkl. värme är så ofattbart komplicerad beror på att

  • Energiutvinningen skall ligga på en praktiskt användbar nivå. Inte för fort, inte för långsamt.
  • Vi skall kunna öka/minska energiutvinningen i en blink samt ta energi från olika källor och förråd. Dit räknas i princip varje del av kroppen. Dels de uppenbara förråden i form av glykogen och fett men även vävnader och annat som byts ut och återvinns eller förbrukas.
  • Vi skall kunna spara/lagra den energi som vi för ögonblicket inte använder i former som kroppen åtminstone inte far illa av.
  • Vi skall identifiera och utnyttja byggstenar i födan inklusive de unika i s.k. essentiella näringsämnen samt av dessa bygga kroppens små och stora beståndsdelar. Dit hör proteiners beståndsdelar, aminosyror, samt några speciellt krökta fettsyror.

Enzymer är högt specialiserade verktyg som gör detta möjligt. De bearbetar födoämnet, delar, stuvar om och bygger samman. Detta sker bl.a. med hjälp av väte och syre från vattenmolekyler. (Därför är vatten kroppens viktigaste näringsämne!) Maten spjälkas och delarna används på olika sätt, energi utvinns och så sänks gradvis den kvarvarande energin. Enligt de universella energilagarna så kan ingen sådan omvandling ske utan ”energikostnad” vilket betyder att det alltid uppstår förluster, värme.

Till slut når man vägs ände och det återstår i princip inget värdefullt för kroppen att utvinna. Det betyder inte att restprodukterna saknar energi, bara att det för människan åtkomliga näringsinnehållet är uttömt.

Utgångsläget, maten, är lika vare sig man bränner eller äter den. Slutresultatet är också detsamma, i huvudsak koldioxid och vatten. Om man jämför bindningsenergierna i utgångsmaterial och slutresultat så är mellanskillnaden det som förbränningen i bombkalorimetern kan mäta respektive kroppen kan utvinna.

Så det är relevant att mäta energiinnehållet i mat genom förbränning i bombkalorimeter?

Men…

Man måste också ta hänsyn till hur olika näringsämnen påverkar kroppens hormoner. De styr nämligen hur kroppen fördelar, förbränner och lagrar energi. Beroende på vilken ”metabol väg” som maten tar genom kroppen blir det lite olika fördelning mellan praktiskt användbar energi och omvandlingsförluster i form av värme. Dessutom finns det absoluta begränsningar vad ett visst näringsämne kan ”bygga” i kroppen. Kolhydrater kan enbart användas som energi eller lagras som glykogen/fett, men bygger (självständigt, åtminstone) inte muskler. Utöver glykogen (s.k. animal stärkelse) finns föga positiv användning för monosackarider i kroppens makrostruktur. (Se viktig anmärkning nedan)

Man kan alltså inte bara addera och subtrahera kalorier i form av mat, grundläggande energibehov och motion. Den som motionerar frenetiskt förbrukar energin så snabbt att maten inte ”hinner” påverka hormonerna på samma sätt som den med en mera avslappad livsstil. Det senare behöver inte skyllas på lathet utan kan lika väl bero på hälsoskäl, ålder eller liknande.

Motionsfreaks ser ett närmast linjärt samband mellan energiintag, energiutgifter och viktförändring. De utgör InoUterna, de som räknar kalorier. Vi andra har lättare att upptäcka att sambandet inte är så enkelt. En tillfällig överätning ger inte den förväntade viktuppgången och traditionell kalorirestriktion leder oftast till hungerkänslor och besvikelser snarare än viktnedgång. Stephan Rössner, den kände InoUtförespråkaren, har i ett ögonblick av klarsyn kallat det för ”gummibandseffekt”.

Om vi äter med avsikt att styra våra hormoner att bete sig ”lugnt” så är sannolikheten mycket större att vi kontrollerar ätandet så att vi smärtfritt uppnår en rimlig energibalans/viktbalans.  För mig fungerar LCHF utmärkt.

Inte mindre än 84% av kroppens antal celler är röda blodkroppar. Se även detta blogginlägg på MatFrisk. I blodet cirkulerar dessa tillsammans med monosackarider som gärna klibbar fast vid de röda blodkropparna och sänker eller eliminerar deras förmåga att transportera syre och koldioxid. Detta sker ständigt hos alla men är särskilt tydligt hos diabetiker med förhöjt blodsocker. Man mäter antalet sådana förstörda röda blodkroppar och anger resultatet som HbA1c, irrelevant kallat ”långtidssocker”. I runda slängar 4-5% av alla röda blodkroppar hos ”friska” (ickediabetiker) har därför nedsatt eller ingen funktion. Hos diabetiker är det värre ändå.

Blunda en stund och tänk efter; 4-5% eller mer av 84% av alla kroppens celler är dysfunktionella, de gör inte sitt jobb! Hur smart är det då för en idrottsman att kolhydratladda?

Fettbildande fruktsocker

Publicerat: 2016-04-04 i Blodsocker, Fruktos, glukos, HFCS, NAFLD, Okategoriserade, Socker
Etiketter:, , , ,
2

Det finns en djupt rotad inställning att frukt är nyttigt, något som Livsmedelsverket (SLV) förstärker i sina råd att vi bör äta 1/2 kg frukt per dag. Fruktbranschen hakar naturligtvis på och utnyttjar draghjälpen i sin reklam. Men är det så självklart att detta är en oemotsägbar ståndpunkt?

Det finns tre monosackarider, enkla sockerarter, som bygger upp kolhydrater av näringsmässig betydelse. Av dessa är det glukos och fruktos som utgör den absoluta majoriteten.

Fruktos

Glukos kan tas upp av musklerna och andra vävnader. Fruktos kan bara tas upp av levern. Glukos kan lagras i levern i något, som skulle kunna kalla polyglukos, men som heter glykogen. Fruktos kan på motsvarande sätt inte lagras som polyfruktos. I stället omvandlas fruktos till glukos i levern och går dels ut i blodet som blodsocker, men lagras också som glykogen i musker och levern (Av kroppens glykogen finns ungefär 100 g i levern och 400 g i musklerna[3]). En del fruktos omvandlas till fettsyror och vidare till VLDL i levern och förs ut i blodet som en viktig energikälla[4].

Källa: Wikipedia

Glukos är den dominerande monosackariden i blodet och kan användas för energiförsörjning i flertalet celltyper. För några är det den enda förekommande (t.ex. röda blodkroppar och en mindre del av hjärnan), men i majoriteten av cellerna kan de med fördel ersättas med fria fettsyror och ketoner. Om mängden glukos i blodet ständigt överstiger cirka 5 – 7 gram (normalviktig 70 kg person) så riskerar man på sikt de skador som brukar associeras med diabetes: hjärt– och kärlsjukdomar, fotskador, ögonproblem, njurskador och övervikt/fetma.

Glukos har ingen påtaglig sötma, vilket märks när man äter stärkelserika födoämnen som potatis och ris. Trots att potatis till drygt 80% (vikt) består av stärkelse (kedjor av glukosmolekyler) så är de inte söta. Ris är ännu mer extremt med drygt 91 vikt% som byggs av glukos! (Källa: http://www.fineli.fi)

Fruktos byggs upp av precis samma grundämnen som glukos, kol, syre och väte, i exakt samma mängder men i en något annorlunda form, skillnaden har stor betydelse för dess inverkan på kroppen. Sötman är väsentligt högre och det är endast levern som kan utnyttja fruktosen. Där kan den endera lagras som leverglykogen eller omvandlas till fettsyror och därefter triglycerider, alltså fett. Dessa transporteras vidare ut i kroppen i lipoproteiner som kallas VLDL vilka mäts som triglycerider, TG.

Vid större belastning lagras även fettet i levern. Den egenskapen använder man för att framställa förfettade gåslevrar för gåsleverpastej; man tvångsmatar gässen med majs!

Foie gras

En sådan fruktosberoende fettproduktion bör man kunna spåra, vilket Parks, Skokan, Timlin och Dingfelder gjort vid Center for Human Nutrition, University of Texas Southwestern Medical Center, Dallas, TX. Rapporten finns som en abstract i Journal of Nutrition, Dietary sugars stimulate fatty acid synthesis in adults.

The goal of this study was to determine the magnitude by which acute consumption of fructose in a morning bolus would stimulate lipogenesis … immediately and after a subsequent meal.

Man mätte fettproduktionen som förorsakas av fruktos, enbart och efter ett påföljande mål mat. Fyra män och två kvinnor, alla friska med ett BMI på 24.3 +/- 2.8 kg/m2 samt TG på 1.03 +/- 0.32 mmol/L fick vardera 85 gram socker i tre olika fördelningar, dels enbart glukos (100:0), dels hälften av vardera glukos och fruktos (50:50) och dels 25% glukos + 75% fruktos (25:75). Fyra timmar därefter följde en ”standardiserad lunch”.

Helt enligt förväntan kunde man konstatera att blodsocker och insulinnivåer var mer förhöjda efter den rena glukoskonsumtionen än efter de två övriga, något som även gällde efter lunchen. GI för fruktos är lågt.

Following the morning boluses, serum glucose and insulin after 100:0 were greater than both other treatments (P < 0.05) and this pattern occurred again after lunch.

När man konsumerade fruktosblandningarna fördubblades fettproduktionen, vilket accentuerades när fruktosandelen var större.

When fructose was consumed, absolute lipogenesis was 2-fold greater than when it was absent (100:0). Postlunch, serum TG were 11-29% greater than 100:0 and TG-rich lipoprotein-TG concentrations were 76-200% greater after 50:50 and 25:75 were consumed (P < 0.05).

Efter lunchen fyra timmar senare var TG-värdena upp till tre gånger högre för fruktoskonsumenterna än efter den rena ”glukosshoten”, något som man, av anledning(ar) som inte framgår av abstractet, menar bara har delvis grund i kvarvarande effekt från morgonens sockerkonsumtion.

The data demonstrate that an early stimulation of lipogenesis after fructose, consumed in a mixture of sugars, augments subsequent postprandial lipemia. The postlunch blood TG elevation was only partially due to carry-over from the morning.

Den avslutande sammanfattningen lär du aldrig möta i fruktreklamen:

Acute intake of fructose stimulates lipogenesis and may create a metabolic milieu that enhances subsequent esterification of fatty acids flowing to the liver to elevate TG synthesis postprandially.

Min tolkning: Intag av fruktos stimulerar fettproduktionen och kan skapa en metabol miljö som förstärker den följande produktionen av fettsyror som höjer TG efter maten

Enligt den ypperliga födoämnesdatabasen www.fineli.fi består kolhydratinnehållet i äpple till 65% av fruktos och i päron 72%. Kan vara bra att veta för den som funderar på att höja (eller kanske sänka) sitt triglyceridvärde.

Ett halvt kilo blandad frukt innebär ungefär 40-45 gram sockerarter, varav fruktosandelen är mer än 50, uppåt 75%. Är du en exklusiv bananätare ökar socker- och stärkelseinnehållet till drygt 60 gram.

Insulin och glukagon

Publicerat: 2016-02-29 i Blodsocker, glukagon, Glykogen, Insulin
Etiketter:, , ,
2

image

Insulin och glukagon samarbetar hos friska för att förse blodet med energi från den mat vi äter och kroppens sparade resurser. Dessa två hormoner har i stort sett motsatta effekter.

Richard Feinman förklarar i denna video Roger Ungers eleganta försök som klargör sambanden. Var beredd att pausa videon många gånger för att tänka efter och repetera, den är på inget vis lätt att greppa i ett kvicktag

”Det kan vara en ny syn på vad man äter.”

Publicerat: 2016-01-11 i Blodsocker, Diabetes typ 2, glukos, Kolhydrater, sockersjuka
Etiketter:, ,
2

PriusHealth

Källor: Diabetesportalen och PriusHealth (Intresseanmälan)

PriusHealth är ett verktyg som gör det möjligt för patienten att använda sjukvården i vardagen, som möjliggör individanpassade lösningar för hälsa och livsstil och som ökar patientens inflytande.
– En viktig skillnad mot många andra av de tusentals hemsidor och appar på nätet som söker påverka livsstil är att i PriusHealth är patienten med och utvecklar verktyget från början, säger Anders Rosengren.
Därför ska han och hans grupp i ett första skede, under december 2015, bjuda in tusen diabetespatienter. I nästa steg, våren 2016, 10 000 deltagare.

Jag har inte sett något av detta verktyg och kan därför vare sig berömma eller kritisera det, men att ta hjälp av tusentals patienter i utformningen kan potentiellt innebära helt nya råd.

– Vi vet att livsstil är en avgörande faktor för en bra sjukdomskontroll vid diabetes men tidigare studier vi har gjort visar att många upplever att det stöd till livsstilsförändringar som vården ger inte är i linje med patientens egna önskemål. Vården saknar tyvärr resurser för individuellt livsstilsstöd, säger Anders Rosengren och tillägger.
– Och är det så är det svårt att genomföra en varaktig förändring.

Min gissning är att råd som inte tycks leda till nämnvärda resultat har svårt att få varaktigt genomslag. Diabetes typ 2, sockersjuka, kännetecknas av en drastiskt nedsatt förmåga att hantera matens kolhydrater vilket yttrar sig i ett förhöjt blodsocker. Utvecklingen fram till diagnostillfället är vanligen odramatiskt och långvarig, men kan i 10-20% av fallen ändå innebära allvarliga komplikationer.

Dagens konventionella råd är diverse preparat, motion och diffusa råd om att äta ”nyttig mat”. Som diabetiker typ 2 är det vanligt att man inte får tillgång till blodsockermätare och teststickor vilket gör det praktiskt taget omöjligt att bedöma hur man sköter sig.

Omvärdera sin livsinställning
Plattformen PriusHealth.org. har övningar och information som hjälper deltagaren att förstå, och kanske omvärdera, sin livsinställning och sina prioriteringar för att nå en mer hälsosam livsstil.
Det kan handla om hitta ett nytt sätt att vara fysiskt aktiv som bygger på den enskildes fallenhet och intressen. Det kan vara att förstå, och kanske omvärdera, sin livsinställning, att prioritera sin tid annorlunda. Det kan var en ny syn på vad man äter. Det kan vara att försöka att minska stressen.

”Det kan var en ny syn på vad man äter.” Tja, vi får väl se hur det artar sig. Ju fler diabetiker typ 2 som behärskar sitt blodsocker via sänkt kolhydratkonsumtion som anmäler sig till PriusHealth desto svårare får de att nedvärdera LCHF som en verksam livsstil för diabetiker typ 2.

Såhär tänker jag: När LCHF var nytt för dryga 10 år sedan berättade dietister i kör att det var livsfarligt. De citerades i ”faktarutor” som alltid fanns invid tidningsartiklar och talade i generella termer om att ”tallriksmodellen” var den självklara lösningen på alla kostproblem. Med tiden märkte de att de fick ett massivt motstånd de inte kunde möta och övergick till att marknadsföra sina råd som ”individanpassade”.

Min gissning är att PriusHealth försöker göra ungefär detsamma, splittra den faktiska gemenskapen i patientgruppen genom ”individualisera råden”.

Min inställning när jag möter vårdpersonal är ”Någon gång skall dom väl lära sig.”

Anmäl dig redan idag, det kostar inget. Länken går till anmälningsformuläret.

 

 

Äldre inlägg
Senare inlägg