Arkiv för kategori ‘Statiner’

Unilever marknadsför Becel och liknande produkter med en antydan om att det är ”bra för hjärtat”. Flera av påståendena är okontroversiella. På en diskret fjärdeplats nämner man att ”Höga kolesterolvärden är inte bra för hjärthälsan.” Detta vanliga påstående ännu inte entydigt visat även om medicinindustrin gjort mängder av försök sedan 50-talet då metoder att mäta lipoproteiner i blodet blev tillgängliga.

”Över 45 studier har visat att Becel pro.activ aktivt sänker kolesterolvärdena. Becel pro.activ innehåller växtsteroler som enligt kliniska studier aktivt sänker kolesterolvärdet med 7-10 procent på bara 2-3 veckor, och genom att man övergår till en hälsosam kost och livsstil kan sänkningen bli hela 15 procent.”

Källa: Unilever

Unilever Becel växtsteroler

Utformningen av texten är roande: ”…aktivt sänker kolesterolvärdena…”. Varför använder man ordet aktiv? Antingen sänker Becel ”kolesterolet” och då är det per definition aktivt eller så gör det inte det och då är det inte aktivt. Min tro är att man tänker sig att kunderna skall uppfatta ”aktivt” som en väsentlig och positiv information trots att det är ett fullkomligt överflödigt ord, sannolikt PR-avdelningens bidrag.

Jag ifrågasätter inte att den som använder Becel pro.activ ”…sänker kolesterolvärdet med 7-10 procent på bara 2-3 veckor…”, det kan man säkert stödja med för ändamålet utvalda studier. ”…en hälsosam kost och livsstil…” bidrar dessutom med 5-8% även om man uttrycker det annorlunda.

Vad Unilever aldrig hävdar, vare sig här eller någon annanstans, är att Becel aktivt förbättrar hjärthälsan. Det vore ett mycket kraftfullt argument, värt miljarder på global basis. Och studierna är knappast så kostsamma, så det vore värt att satsa på, givet att det är sant.

Men där kommer den djefla verkligheten emellan.

Increased plant sterol deposition in vascular tissue characterizes patients with severe aortic stenosis and concomitant coronary artery disease.

Luister A, Schött HF, Husche C, Schäfers HJ, Böhm M, Plat J, Gräber S, Lütjohann D, Laufs U, Weingärtner O.
Min tolkning: Förhöjd avsättning av växtsteroler i kärlvävnad karakteriserar patienter med allvarlig aortaförträngning och åtföljande hjärtsjukdom.

 

Växtsteroler är växters motsvarighet till djurens och därmed även människans kolesterol. Nu gäller det molekylen kolesterol, inte lipoproteiner med beteckningar som VLDL, LDL eller HDL. Växtsteroler är inget som normalt förväntas förekomma i större mängder hos människor, eftersom de även hos intensiva grönsaksätare utgör bara små mängder av kosten. Enligt Unileverfilmen ovan motsvarar mängden växtsteroler från Becel på tre smörgåsar eller en av deras youghurtshots mängden i 150 äpplen, 210 morötter eller 425 tomater, knappast mängder som förknippas med en ”balanserad kost”.

Phytosterols are present in very small quantities in fruit and vegetables. The phytosterol content of plant sterol-enriched margarines (Benecol, Flora proactive etc) are higher by an order of magnitude of up to 841 times than the average vegetable.

Källa: Healthy Diets and Science

Min tolkning: Växtsterolkoncentrationen i Becel-liknande produkter kan vara mer än 841 gånger den i medelvegetabilien.

Unilever menar att växtsteroler ”filtrerar” och blockerar kolesterol från att lämna tarmen och överföras till blodet vilket illustreras i filmen. Något av detta kan kanske vara sant, men annat händer också eftersom växtsteroler återfinns i oväntat stora mängder i hjärtvävnad hos studiens deltagare som diagnosticerats med allvarliga kärlförträngningar och valts ut för klaffbyten. Min tro är att växtsteroler liknar kolesterol såpass att det slinker med in i blodbanan men där inte kommer till vettig användning och till slut avlagras, i detta fall i hjärtvävnaden.

Patients treated with statins were characterized by lower plasma cholesterol, cholestanol, and lathosterol concentrations. However, statin treatment did not affect the sterol concentrations in cardiovascular tissue.

Min tolkning: 68 av patienterna behandlades med statiner (”kolesterolsänkare”) medan 36 var obehandlade. De statinbehandlade hade lägre plasmakoncentrationer av kolesterol men det påverkade inte sterolkoncentrationen i hjärtvävnaden!

Jag tolkar ”sterolkoncentrationen” som summan av alla olika varianter av steroler inklusive växtsteroler som kommer från födan inklusive ”aktiva kolesterolsänkare” som Unilevers Becel.

Patients with concomitant CAD are characterized by increased deposition of plant sterols…

Min tolkning: Patienter med hjärtsjukdom karakteriseras av ökad avlagring av växtsteroler.

(Studiens försteförfattare) Luister concluded: ”Patients with concomitant coronary artery disease are characterized by increased deposition of plant sterols, but not cholestanol in aortic valve tissue. Moreover, patients with concomitant coronary artery disease were characterized by increased oxyphytosterol concentrations in plasma and aortic valve cusps”.

Alltid denna djefla verklighet!

 

Rätt information om lipidbehandling* handlar inte om att tala om risk att dö under 10 år framåt, utan att om chans att överleva. Det är missledande för patienten att säga att behandlingen ger en 40-procentig riskminskning (från 5 till 3 procents risk), men betydligt rimligare att säga att behandlingen ändrar chansen att överleva i 10 år från 95 till 97 procent.

Gunnar Nyberg
docent, specialist i ­invärtes medicin, Mölndal
ggnyberg@glocalnet.net

Källa: Läkartidningen

En eller annan medicinbehandling ”minskar risken att insjukna eller dö” av åkomman X med 50% eller något liknande. Klart de flesta vill minska sådana risker, men vad kan det egentligen betyda? Mediciner som gör påtagliga ingrepp i kroppsfunktioner för med sig biverkningar, ibland med lika stora eller större negativa konsekvenser än de är avsedda att åtgärda.

I dag anses att kardiovaskulär risk (oftast beräknad med HEART­SCORE-algoritmen som tar hänsyn till ålder, kön, rökning, blodtryck och kolesterol) ska vara vägledande för behandling. LDL-kolesterol ska ner så långt som möjligt, även hos friska symtomlösa individer med normalt blodtryck, om SCORE-risken är 5 procent eller högre. Här brister läkarkåren i att ge patienten rätt information, dels vad gäller vinsten med behandlingen, dels vad gäller biverkningar. Som konsekvens kan patienten inte bli delaktig i behandlingen på rätt sätt.

Dagens läkare har under lång tid överösts med medicinindustrins ensidiga information/reklam om ”blodfetter” vilket förstärks av att de åläggs ”behandlingsmål”, att patienter med vissa labbvärden regelmässigt skall förskrivas mediciner, i detta fall statiner. I och med det folkbildningsuniversitet som Internet kan utgöra undergrävs medicinindustrins trovärdighet och patienter ställer allt större krav på sina vårdgivare. Att bildade läkare reciterar ur reklamblad är snart ett minne blott, övriga försvinner med stigande ålder och inflyttning i ”ettan med lock”.


* Lipidbehandling innebär numera att man via statiner ingriper i kroppens egen produktion av kolesterol, ett utgångsmaterial för att bilda t.ex. testosteron, östrogen, progesteron, kortisol, aldosteron och D-vitamin. Som en oönskad effekt dämpas även produktionen av coenzym Q1o vilket är viktigt för cellernas omsättning av näringsämnen till kroppens faktiska energivaluta ATP. Det visar sig ofta genom påtagligt svagare muskler, ibland nästan invalidiserande.

Largest Risk for Diabetes With Statins Yet Seen, in New Study

Statin therapy appears to increase the risk for type 2 diabetes by 46%, even after adjustment for confounding factors, a large new population-based study concludes.

Källa: MedScape

Min tolkning: Behandling av ”förhöjda blodfetter” förefaller öka risken för typ 2 diabetes, ”sockersjuka”, med 46% även efter att man justerat för diverse störande faktorer.

Diabetes typ 2 är en nedsättning i kroppens förmåga att hantera glukos (blodsocker) i blodomloppet och därmed även kolhydrater i maten. Hos ickediabetiker regleras blodsockermängden inom tämligen snäva gränser och rör sig under större delen av dygnet mellan ungefär 4 – 5 – 6 gram på hela blodmängden om cirka 5.5 liter. Efter en måltid kan mängden under de närmast två timmarna stiga med ett par gram men sjunker snart tillbaka till utgångsvärdet. Siffrorna är individberoende och  att betrakta som exempel. Redan om den genomsnittliga mängden på ett varaktigt sätt stiger med 2 – 3 gram kommer det att förorsaka både övergående och varaktiga skador. Ett hormon, insulin, produceras och frisätts från bukspottkörteln som svar på ett förhöjt blodsocker och har både mycket lokal och perifer inverkan.

  • Till den lokala hör att insulin dämpar produktionen av glukagon från alfacellerna i bukspottkörtelns Langerhanska öar i direkt anslutning till de betaceller som insulinet kommer från. När glukagon är aktivt stimuleras fettmetabolismen att utnyttja fett i maten samt fett från kroppens egna fettlager. När insulinet dominerar startar bland annat inlagring av blodsocker som fettsyror/fetter.
  • Insulinet passerar praktiskt taget direkt (lokal verkan) levern på sin väg ut i kroppen och där absorberas uppåt 90 % av allt insulin vilket leder till produktion av fettsyror/fett för export via blodet alternativt korttidslagring på plats. Om det senare sker i alltför stor omfattning kallas det fettlever.
  • Den mest omtalade effekten kommer från dess perifera inverkan, att signalera till fett– och muskelceller att ta upp blodsocker.

Hos diabetiker typ 2 fungerar detta inte fullt ut, blodsockret stiger snabbt och högt efter maten, bukspottkörteln försöker kompensera med extra stora insulinmängder vilket i 8 fall av 10 syns på att redan nydiagnosticerade diabetiker typ 2 är feta eller åtminstone överviktiga. Detta beror sannolikt på att insulinets glukagonhämmande och fettlagrande effekter åtminstone under den inledande tiden av diabetesutvecklingen.

Konventionellt tänkande säger att muskelcellernas insulinkänslighet är nedsatt. Man kan även beteckna det som att muskelcellerna är insulinresistenta. För egen del är jag inte övertygad om detta, jag väljer än så länge att se det som att kroppen, trots kraftfull insulintillförsel, inte gör något önskvärt av glukosen i blodet. Däremot tycks fettbildningen fungera.

Med tiden tröttas betacellerna och kan inte längre leverera de stötvis doser som ickediabetiker har. Insulinet sipprar fram under lång tid istället vilket ökar hämningen av glukagon och ger en försämrad fettmetabolism. Man får ett kraftigt förhöjt blodsocker som läcker glukos förbi njurarna med urinen och man är ständigt törstig. Och pinknödig. Och törstig i en sammanhängande störtspiral. Till slut står man framför läkaren som tittar upp, ser en överviktig/fet person med fail på glukosbelastningen och konstaterar utan entusiasm att ”du har diabetes typ 2 och det beror på din övervikt”. Sedan får du order att ”äta mindre och springa mer”, ett eller flera diabetespreparat, blodtryckssänkare samt statiner. Kanske mer. Du tillhör från och med nu en ”riskgrupp”.

Lovastatin

Detta något om diabetes typ 2, nu tillbaka till studien. Under en lång följd av år har medicinindustrins överlägsna kassako varit statiner, preparat som sänker ”kolesterol”. På senare år har det dykt upp misstankar om att dessa preparat kan höja risken för att ”få” diabetes typ 2.

This suggests a higher risk for diabetes with statins in the general population than has previously been reported, which has been in the region of a 10% to 22% increased risk, report the researchers, led by Henna Cederberg, MD, PhD, from the University of Eastern Finland and Kuopio University Hospital, and colleagues, who published their study online March 4 in Diabetologia.

Min tolkning: Rapporter har tidigare lagts fram som tyder på att statiner ökar risken för diabetes typ 2 i storleksordningen 10 – 22%.

Studier som kopplat statiner till ökad risk för diabetes har tidigare utförts på patienter med förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar vilka inte är representativa för medelbefolkningen. Ofta har dessa studier byggt på patienternas egna rapporter om diabetes samt blodsockernivåer vilket lett till en underskattning av diabetesförekomsten.

Denna nya studie undersökte effekten av statinbehandling på blodsocker samt risk för typ 2 diabetes hos 8749 icke ännu diabetiska män i åldrar från 45 till 73 under en uppföljningstid på 6 år ur Metabolic Syndrome in Men (METSIM) i Kuopio, Finland.

Statiner användes av 2412 personer och resulterade i en 46% ökad risk för diabetes typ 2 även efter justeringar för ålder, BMI, midjeomkrets, fysisk aktivitet, rökning, alkoholkonsumtion, familjehistoria av diabetes, blodtryckssänkare samt vätskedrivande preparat. Riskökningen vid statiner var dosberoende (vilket ökar sannolikheten för att statinerna var orsak). Statinanvändare hade en 24% lägre effekt av insulin samt en 12% minskning i insulinproduktion i förhållande till de som ej använde statiner.

Flera olika fabrikat användes och det fanns skillnader i utfallen men svåra att kvantifiera då vissa preparat användes av få patienter.

Nevertheless, senior author Markku Laakso, MD, from the University of Eastern Finland and Kuopio University Hospital, toldMedscape Medical News: ”Even if statin treatment is increasing the risk of getting diabetes, statins are very effective in reducing cardiovascular risk.

Min tolkning: ”Även om statiner ökar risken för diabetes är de effektiva för att sänka risken för hjärt- och kärlsjukdomar.”

”But in primary prevention, especially in women, who are at a lower risk of getting cardiovascular disease, maybe we should be more careful when we start statin treatment?” he ventured. ”Statins are not meant to be a treatment for everybody.”

Min tolkning: När det gäller förebyggande användning hos kvinnor, som har en lägre CVD-risk, kanske vi skall vara återhållsamma med statiner. Statiner är inte menade att vara en behandling för alla.”

Kommentar av Alvin C Powers från Vanderbilt University School of Medicine, Nashville, Tennessee

Studien visar oknådade rådata på hur stor det faktiska utfallet var för hur många som drog på sig diabetes i det olika grupperna, 5.8% utan statiner mot 11,2% i statingruppen

Mina kommentarer:

  • Medicinindustrin prisar entydigt statinernas lov men trots det dyker det upp studier med motsägelsefulla resultat.
  • Nyare studier presenterar bara förbättringar vad gäller hjärt- och kärlsjukdomar, aldrig total dödlighet oavsett orsak. 
  • Sedan det för några år sedan visade sig att statingruppen i en studie hade högre förekomst av cancer redovisas cancerförekomsten inte längre.
  • Om man lyckas klura ut den totala dödligheten i statinstudier är de jämförbara oavsett med eller utan statiner, snarare något högre för statingruppen. Man byter helt enkelt dödsorsak.
  • Statiner har många redovisade biverkningar, läs gärna för respektive preparat i FASS eller motsvarande. En del av dem så allvarliga att de kan tänkas bidra till en viss överrepresentation av det som brukar kallas ”våldsam död”, självmord.
  • Om statiners totala effekt på sin höjd är plus minus noll och samtidigt kan öka risken att dra på sig diabetes typ 2 till 11.2%, hur smart är det då att ordinera dem i förebyggande syfte?

This work has been supported by the Academy of Finland, the Finnish Diabetes Research Foundation, the Finnish Cardiovascular Research Foundation, the Strategic Research Funding from the University of Eastern Finland, Kuopio, and a grant from Kuopio University Hospital. The authors have reported no relevant financial relationships.

Diabetologia. Published online March 4, 2015. Article