Inlägg märkta ‘övervikt’

Malmöföretagare bakom ny behandling av sjuklig övervikt

Entreprenören bakom Malmöbolaget Mina Medical är både säljare av en ny behandling av sjuklig fetma, och första patienten som testat metoden. 

Inom några år räknar Mikael Cederhag och medgrundaren Ina Nissen med att behandla lika många sjukligt överviktiga i Norden som i dag får en gastric bypass.

Källa: HD-Sydsvenskan

Gastroskopikateter

Bilden: Exempel på en PEG, inte identiskt med den i överviktsbehandlingen.

Man tömmer via en gastrostomikateter och slang 1/3 av maginnehållet i toaletten en halvtimme efter måltiden. Rätt jämförbart med när bulimiker stoppar fingrarna i halsen och provocerar fram kräkning för att kompensera för att man ätit för mycket. Det senare räknas som en allvarlig ätstörning, det förra kallas ”behandling”.

  • Om medelsvensson av olika anledningar* dumpar 30 kilo mat per år genererar det upprörda artiklar som, med rätta, hävdar att vi måste stoppa matsvinnet.
  • Om man tömmer 1/3 av maginnehållet för att kompensera störda ätvanor kallas det ”behandling”.

Mina funderingar:

I magsäcken hamnar det som tidigare legat på skilda fat, och utsätts för saltsyra för att denaturera, ”veckla ut”, nystan av proteiner så att deras aminosyror utsätts för proteinspjälkande enzym, pepsin. Kolhydrater påverkas knappt alls då enzymet amylas från saliven inte fungerar i den sura miljön, de förblir lösta i det vattenrika maginnehållet.

Fetter har lägre densitet än vatten och kommer med stor sannolikhet att koncentreras i de övre lagren av maginnehållet. Om man tömmer 1/3 av volymen är det sannolikt en högre koncentration från någon av dessa densiteter, vilken?


*) ”Bäst före-datum” tolkas av många som ”död efter” och innebär ett slöseri av stora mått, sanktionerat av myndigheter som inte tilltror människor att ta självständiga beslut. Törs man äta maten efter bäst-före-datum? 7 frågor till mikrobiologen!

BMI and risk of dementia in two million people over two decades: a retrospective cohort study

Dementia and obesity are increasingly important public health issues. Obesity in middle age has been proposed to lead to dementia in old age. We investigated the association between BMI and risk of dementia. 

Min tolkning: Demens och fetma är ökande folkhälsoproblem. Fetma i medelåldern antas leda till demens i stigande ålder. Vi undersökte samband mellan BMI och demensrisk.

Källa: The Lancet

The Lancet logo

Man bearbetade i efterskott observationer av 1958191 personer i ett material från CPRD vilket innefattade 40-åringar och äldre med uppmätt BMI under åren 1992 – 2007. Risken för demens visade sig vara som högst bland underviktiga med BMI<20 för att sedan sjunka för varje BMI-kategori upp till BMI>40.

Being underweight in middle age and old age carries an increased risk of dementia over two decades. Our results contradict the hypothesis that obesity in middle age could increase the risk of dementia in old age. The reasons for and public health consequences of these findings need further investigation.

Min tolkning: Att vara underviktig i medelåldern och äldre innebär(carries?) en ökande demensrisk sett över två årtionden. Våra resultat motsäger hypotesen att fetma i medelåldern kan öka risken senare i livet. Skälen till detta samt konsekvenser för hälsan kräver vidare studier.

Så till det egentliga skälet att jag skriver om detta, hur man driver lobbying med statistik.

Att underviktiga har en 34% högre och feta med BMI>40 en 29% minskad risk för demens låter ”mycket”, men det beror på att man dels använder tekniken med relativa risker, dels kompenserar för att personer med starkt avvikande BMI sannolikt ”faller ifrån” av diverse skäl i större omfattning än andra.

45 507 personer av 1958191 drabbades under uppföljningstiden och dessa siffror innebär enligt texten 2.4 demensfall per 1000 personår. Annorlunda uttryckt: För varje 1000 personer i det aktuella materialet inträffade 2.4 fall av demens per år. Bland underviktiga steg risken till (2.4*1.34) ~ 3.2 fall, en absolut riskökning med 0.6 fall/1000 personår, alternativt uttryckt per 50 personer under de 20 år studien pågick. Bland BMI>40 sjönk den till (2,4*0,71) ~ 1.7, en absolut riskminskning med 0.7 fall/1000 personår.

Båda sätten att beskriva utfallet är matematiskt korrekta, men hur stor är chansen att få uppmärksamhet av massmedia och finansiering till uppföljande studier om man beskriver riskändringen i absoluta tal?

Tack till E. för tipset


Jag har inte läst fulltexten och kan därför ha dragit förhastade eller felaktiga slutsatser.

Den Israeliska koststudien löpte över två år och jämförde en lågfettkost, inspirerat av American Diabetic Association (ADA) med en Medelhavskost och en Atkinsliknande kost och fick på sin tid stort mediagenomslag.

Alla omdömen var inte lika och annat är inte att vänta, men i stort sett var det positivt och tenderade att stödja LCHF. Jag fokuserar gärna på helt andra saker än de traditionella, och dietisternas insats i sammanhanget förtjänar uppmärksamhet. Den får vanligen inte många ord i studier annat än som en bisats, men här får vi lite fylligare information.

 Jag börjar med att citera ur TV4:s Morgonsoffeprogram där Dietisternas Riksförbunds ordförande Elisabeth Rothenberg möter LCHF-företrädaren docent Ralf Sundberg i en kort debatt.

–Elisabeth, vad drar du för slutsatser?
–Ja först och främst vill jag instämma med Ralf, det är en fantastiskt välgjord studie. Och det jag tycker är så roligt är att den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … Alltså de här personerna, de arbetar på ett kärnkraftverk i en öken faktiskt.. de fick 18 besök hos en dietist under två år, och dessutom sex telefonuppföljningar. Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting. Och det såg man gav resultat.
-Och hur ser du på resultatet då?
–Jag tycker att det är väldigt positiva resultat.. eh… riktigt så som Ralf tolkar resultaten gör inte jag och de.de..det tror jag inte vi skall klyva hår om här. Eh.. man kan säga att kvinnorna gick ner bäst på medelhavskosten, och diabetikerna svarade delvis också bäst på medelhavskosten. Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist. För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Transkriptionen från Kostdoktorn 

Det är alltid knivigt att tolka det talade ordet till text. Nyanser i tal samt kroppsspråk försvinner lätt. Men jag sammanfattar ändå Rothenbergs uttalanden:

• …det är en fantastiskt välgjord studie
• …den visar att när man jobbar väldigt strukturerat … (så blir det ett bra resultat)
• -Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning och omfattande stöd. Också rent konkret i den här cafeterian, vad de skulle välja för någonting.
• -Och det såg man gav resultat.
• -Men den slutsatsen som författarna själva drar är ju att vi måste individualisera mer. Och det är ingen nyhet för mig som dietist.
• -För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.

Hon var nöjd och stolt över sin yrkeskårs insatser, inte tu tal om annat. Första gången på länge som den fick ett så positivt bemötande i svenska media.

 Efter denna inledning kan det vara dags att syna studien lite närmare:

The members of each of the three diet groups were assigned to subgroups of 17 to 19 participants, with six subgroups for each group. Each diet group was assigned a registered dietitian who led all six subgroups of that group. The dietitians met with their groups in weeks 1, 3, 5, and 7 and thereafter at 6-week intervals, for a total of 18 sessions of 90 minutes each. …. In order to maintain equal intensity of treatment, the workshop format and the quality of the materials were similar among the three diet groups, except for instructions and materials specific to each diet strategy. Six times during the 2-year intervention, another dietitian conducted 10-to-15-minute motivational telephone calls with participants who were having difficulty adhering to the diets and gave a summary of each call to the group dietitian. In addition, a group of spouses received education to strengthen their support of the participants.

Min tolkning:
• Dietisterna träffade sina grupper veckorna 1, 3, 5, och 7 samt därefter med 6 veckors intervall, totalt 18 gånger, 90 minuter vardera.
• Sex gånger under den två-åriga studien följde en annan dietist upp med 10-15 minuters motivationssamtal per telefon med de deltagare som hade problem att följa dieten…
• Dessutom fick en grupp makar utbildning för att bättre kunna stödja deltagarna.

Som Elisabeth Rothenberg sade i Morgonsoffan: ”- Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning och omfattande stöd.” Säg att man lade ner (18*1,5)+0,5 timmars dietistintervention per genomsnittlig deltagare, det betyder 27.5 timmar.

 Vad fick man ut av denna insats?

• Den totala viktförändringen efter 24 månader bland de 272 som fullföljde var för LF –3.3±4.1 kg, –4.6±6.0 kg för M-kost samt –5.5±7.0 kg för LC.
• Bland de 277 manliga deltagarna var förändringen –3.4 kg för LF, –4.0 kg för M-kost samt –4.9 kg för LC.
• Kvinnornas resultat varierade från –0.1 kg i LF-gruppen, –6.2 kg i M-kosten samt –2.4kg för LC.

Det allra bästa utfallet, -6.2 kg, kom bland de kvinnor som åt Medelhavskost. De 27.5 timmar som dessa deltagare fick dietistledd utbildning gav 225 grams nedgång per utbildningstimme.

 Sämsta utfallet, 0.1 kg, kom också bland kvinnor, men denna gång på lågfettkost. Räknat per utbildningstimme gav det ett utfall på 3.6 gram (0.14 gram/dag).

Låt -4.5 kg vara ett genomsnittligt utfall över hela gruppen. Det ger -163 gram/utbildningstimme (6.2 gram/dag) 

Dietister framhåller vanligen, precis som Elisabeth Rothenberg (”- För när vi jobbar med nutritionsbehandling, näringsbehandling, så handlar det alltid om att utgå från den enskilda individen.”) att deras rådgivning bör ges individanpassad. Detta känns logiskt för mig, men i ljuset av ovanstående resultat måste det vara oerhört nedslående för åtminstone dessa dietister.

Elisabeth Rothenberg: ”Så de fick alltså en väldigt strukturerad uppföljning, och omfattande stöd.” … ”Och det såg man gav resultat.” 

Antag att det mediokra utfallet berodde på att undervisningen skedde i grupp. Säg att effekten blir dubbelt så bra om utbildningen individualiseras. Varje timmes dietistledd utbildning resulterar då i något mellan 0.3 – 450 gram viktnedgång efter 2 år, med ett slags typvärde på 326 gram.

 Dietisternas Riksförbund distribuerade i anledning av denna studie ett pressmeddelande, daterat 2008-07-17:

Ny koststudie:

Fler dietister behövs för att möta överviktigas individuella behov

Nyligen publicerades en stor och välgjord studie i New England Journal of Medicin* som pekar mot att mer individuellt utformade kostråd är nödvändigt för att nå effekt i behandling av övervikt och fetma.

”Jag är inte förvånad över författarnas slutsats” säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas Riksförbund.”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av någon som kan nutrition”.

I studien jämförs tre olika koster med något olika fördelning av fett, protein och kolhydrat. De koster som visade bäst resultat på viktnedgång, blodfetter och fastenivåer av insulin var Medelhavskosten och en kost med relativt sett mer fett och mindre kolhydrater. Alla tre grupperna fick träffa dietist regelbundet under studien.

Dietisternas Riksförbund (DRF) välkomnar studiens resultat och konstaterar att för att erbjuda feta personer professionell nutritionsbehandling som utgår från individuella behov behövs mer nutritionskompetens inom hälso- och sjukvården.

* Referens: N Engl J Med 2008;359:229-41

För ytterligare upplysningar, kontakta
Elisabet Rothenberg, ordförande i DRF,
tfn 0706-41 45 81, E-post: elisabet.rothenberg@vgregion.se

Medan du smälter detta kan det vara idé att betrakta följande diagram som visar hur grupperna når en vändpunkt efter 5 månader och två av grupperna, LC och lågfett, ökar i vikt med ungefär 1.5 kg under det följande året för att sedan nå en anmärkningsvärd viktstabilitet.

Shai - Figur2

Sex av mötena med dietister inföll under den initiala framgångstiden, medan resten, 12 stycken 90 minuters konsultationer, resulterade i tydliga viktuppgångar för två av tre grupper. I ljuset av detta känns det som om DRF:s uttalande saknar stöd i fakta.

”För långsiktig framgång när det gäller att gå ner och bibehålla
en lägre vikt är det viktigt att matvanorna fungerar socialt och
att man inte tröttnar, man måste också ha mycket stöd av
någon som kan nutrition”.

Varför är gruppernas vikter exakt desamma från och med månad 19 och till slutet av studien efter 24 månader?


Se även föregående inlägg på MatFrisk Blogg om samma studie sedd ur ett kaloriräknarperspektiv.

Källa: Weight Loss with a Low-Carbohydrate, Mediterranean, or Low-Fat Diet – Iris Shai och andra

När Livsmedelsverket får kritik för att svenska folket fetmar till sig under inflytande av deras (SLV) kostråd slår dom ifrån sig och menar att ”Våra kostråd är bra, problemet är att man inte följer dem.” En dietist, kanske flera, skrev att de skulle vilja sitta på patienternas axlar och övervaka vad dom faktiskt stoppar i sig. Må vara hur som helst med detta, här kommer en tämligen färsk studie i ämnet från USA.

Conclusion: In the first comprehensive statistical analysis using all available NHANES* surveys, this study demonstrated that general adherence to government dietary recommendations to decrease fat share of total dietary intake has been accompanied by a rapid increase in obesity rates.

Min tolkning: I den första uttömmande statistiska analysen av all tillgängliga data från NHANES visar vi att den allmänna följsamheten till myndigheternas råd att minska fettandelen i kosten har åtföljts av en snabb ökning av fetma.

Källa: Nutrition Journal

De amerikanska kostråden brukar beskrivas som resultatet av vetenskapliga studier och noggranna överväganden, men den som kikar in bakom den polerade ytan finner mängder av åsiktskontroverser, personliga och politiska motsättningar, ekonomiska och industriella intressen. Läs gärna Nina Teichholz The Big Fat Surprise. Redan 2007 kom Ideologin och pengarna bakom kostråden av Per Wikholm och Lars-Erik Litsfeldt som beskriver motsvarande historia för Sverige.

Ideologin och pengarna bakom kostråden

Results: Americans in general have been following the nutrition advice that the American Heart Association and the US Departments of Agriculture and Health and Human Services have been issuing for more than 40 y: Consumption of fats has dropped from 45% to 34% with a corresponding increase in carbohydrate consumption from 39% to 51% of total caloric intake. In addition, from 1971 to 2011, average weight and body mass index have increased dramatically, with the percentage of overweight or obese Americans increasing from 42% in 1971 to 66% in 2011.

Min tolkning: Amerikaner har i allmänhet följt råden som American Heart Association och US Departments of Agriculture and Health and Human Services har publicerat under mer än 40 år: Konsumtionen av fett har minskat från 45% till 34% med en samtidig ökning av kolhydrater från 39% till 51% av total energi. Mellan 1971 till 2011 har medelvikt och BMI ökat dramatiskt och andelen överviktiga och feta gått från 45% till 66%.

Observera att detta inte gäller enskilda individer, det går fortfarande att äta en påtaglig andel kolhydrater och vara smal, men i en större population verkar det vara svårt, om inte omöjligt.

NHANES fett och CHO
NHANES BMI 1965 - 2011
Notera att kvinnornas BMI var lägre än männens i de tre första stapelparen men därefter genomgående högre. En liknande utveckling syntes i svensk statistik ungefär från att SLV började göra reklam för Nyckelhålet. Det visade sig att den grupp som var följsammast till Nyckelhålet, yngre välutbildade kvinnor, också var de som ökade tydligast i vikt.


*) US National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES)