I Sundsvalls Tidning pågår en debatt om kost där läkaren Annika Dahlqvist just svarat på Köttfri måndags Jonas Paulsson.
Kommentaren av Björn Abelsson till Annika Dahlqvists artikel fångar mitt öga.
Så det där med att människan ”under hela sin utveckling ätit djur” är nog en ganska liten del av sanningen. I stället är det så att människan de senaste 6000 åren i huvudsak har levt på spannmål och att spannmål fortfarande är den huvudsakliga dieten för majoriteten av världens befolkning.
Det finns ett antal bud om hur länge människans utveckling varat, från 200 000 år till över 2,5 miljoner år. I detta sammanhang blir 6000 år någonstans mellan 0,24 – 3%.
Det var först när vi lärde oss att odla jorden och blev bofasta som vi blev många och kunde utveckla civilisationer. Så länge vi var kringvandrande jägare och samlare var vi få och föga utvecklade.
Så länge vi betedde oss som de djur vi faktiskt är försvarade vi vår plats i hierarkin men så snart ”vi” började överlista naturen kunde vi breda ut oss över Jorden till miljöer där vi annars inte kan överleva. Under min hittillsvarande livstid har Jordens befolkning ökat till mer än det det dubbla.
Den största negativa faktorn är blotta antalet människor vars drömmar sammanfaller med utnyttjande av fossila resurser. Min hypotes är att människans tärande på Jorden så sakta inleddes när vi började använda redskap för att frakta hem resurser över större avstånd än vi kunde bära och tillryggalägga till fots. I min barndom gick kor ”på skogen” under sommaren och många svenskar födde sig på en egen eller näraliggande jordplätt utan att importera vare sig sojaprotein, danskt fläsk eller tysk mjölk.
Enligt arkeologer försämrades hälsa och livslängd ungefär samtidigt som jakt/fiske och samlande övergick i stationärt jordbruk.
MatFrisk Blogg 
Mitt bud på hur länge människan har funnits landar på ca 450 000 år. Då skapades Wi som en korsning mellan bonoboschimpans och aliens + en del genmanipulation.
Då skapades bl a wår tudelade hjärna – som gör att Wi kan vara ovänner med Oss själva och varandra.
På den vägen är det – bevisligen.
GillaGilla
”Enligt arkeologer försämrades hälsa och livslängd ungefär samtidigt som jakt/fiske och samlande övergick i stationärt jordbruk.”
Det stämmer. Det menade sig antropologen Marshall Sahlins kunna fastställa genom att jämföra med folkgrupper som intill nyligen levde under förhållanden jämförbara med dem under Äldre stenåldern. Denna, skrev han, var ”det första överflödssamhället.”
En amerikansk kollega, Mark N. Cohen, beräknade att jägarfolk i trakter med gott om villebråd kan skaffa fram mellan 10.000 och 15.000 kilokalorier på en arbetstimme. Primitiva jordbrukare kan däremot bara få fram mellan 3.000 och 5.000 kilokalorier per timme. Eftersom tyngdpunkten nu kom att ligga på kolhydrater blev det också mat av sämre kvalitet och brist på vitaminerna B12, A och D.
Resultatet var ofrånkomligt. I ett tjugotal områden på jorden har man genom skelettanalys fastställt att övergången från jagad till odlad mat, från nomadism till bofasthet, ledde till undernäring, bristsjukdomar och dessutom tarmparasiter på grund av sämre sanitet i de nya samhällena. Dessutom uppstod en social stratifiering, så att framför allt de välsituerade fick tillgång till kött och animaliskt fett.
Det har gått ett halvsekel sedan arkeologer och antropologer övergav tanken att jordbruk var ett framsteg för folkhälsan. Dock inte i Sverige. Här härskar nämligen en annan åskådning, formulerad av S. Rössner, f.d. professor i kostvetenskap:
”Vi har inga matsedlar kvar från stenåldern, så självfallet kan vi bara spekulera om hur våra förfäder åt. Vi vet vilken sorts råvara som fanns att tillgå. Umärkande för kosten var att det var väldigt lite energiinnehåll per mängd mat. … När vi var nomader och strövade runt på jakt efter mat innebar det att vi fick mycket lite tid över för lek, spel och social samvaro.”
GillaGillad av 1 person