Arkiv för kategori ‘Diabetes typ 2’

Ketogen extrem lågkalorikost ger bättre hälsa hos sockersjuka, diabetiker typ 2

Publicerat: 2016-04-28 i Blodsocker, BMI, Diabetes typ 2, Glykogen, Insulin, lågkolhydratkost, sockersjuka
Etiketter:, , , , , ,
7

Är du också drabbad av typ 2-diabetes? Läkaren Johan Friberg och patienten Jan Hellbom har hittat en metod som ger resultat – utan insulin. Så här funkar den.

Efter att ha testat metoden VLCD (Very Low Calorie Diet) vet Johan Friberg att den nya metoden mot diabetes typ 2 fungerar.

Av de sex patienter som ingick i en första grupp har tre av de fyra som var insulinbehandlade helt sluppit sitt insulin. Blodtryck och blodfetter har också förbättrats påtagligt.

Källa: Land

LAND.se logo

– Varför nöja sig med att behandla symptomen när patienten med relativt enkla metoder, en extrem lågkaloridiet, motion, näringslära och psykologträffar, faktiskt kan bli frisk eller åtminstone mycket bättre? säger Johan, som tillsammans med sin patient Jan Hellbom, är arkitekten bakom Projekt 600 i Sverige.

År 2011 publicerade en grupp forskare från Newcastle en studie där de låtit en grupp typ 2-diabetiker leva på extrem lågkalorikost med mycket lyckat resultat. Jag ska återkomma till denna studie då den publicerades med omfattande data.

Centralt i den använda metoden är att äta maximalt 600 kcal/dag, rimligen av sådant som ger essentiella näringsämnen. Patienten Janne Hellbom är mycket nöjd, på bara en vecka försvann 5 kilo av övervikten. De som målmedvetet svältbantat vet att de två första kilona snabbt försvinner, det är vattenblandat muskel– och leverglykogen med totalt ungefär 2000 kcal. De återstående tre kilona, däremot, är betydligt intressantare.

Varje kilo fettväv representerar ungefär 7500 kcal och under den första veckan metaboliserade Janne sammanlagt 7*600 kcal från mat, bortåt 2000 kcal från muskel- och leverglykogen samt 3*7500 kcal naturligt animaliskt fett, från de egna depåerna. Tillsammans innebär det att första veckan metaboliserade Janne Hellbom 28700 kcal, imponerande 4100 kcal/dag varav minst 3200 kcal per dag, nästan 80E% från fett! Inte konstigt då att Janne Hellbom anser att han är ”full av energi”.

För att må bra på sikt gäller det att tillföra essentiella näringsämnen som obönhörligen kommer att sina om inte kosten är väl anpassad. Då kolhydrater inte på något vis är essentiella, livsnödvändiga, är de först att rensas bort. Det innebär att mängden blodsockerhöjande ämnen från maten minskar drastiskt, vilket är fördelaktigt för diabetiker typ 2, sockersjuka.

Den glukos som bygger upp musklernas glykogenlager och snabbt decimeras redan under de första två-tre dagarna bidrar inte heller till blodsockret då allt redan finns inne i muskelcellerna. Alla kroppens celler har alternativa ”öppningar”, GLUT (glukostransportörer) än de som kräver styrs av insulin. När glukosmängden inne i en cell blir påtagligt låg är det dessa icke insulinberoende GLUT som fyller på behovet. Glukosen strömmar helt enkelt från en högre koncentration (blodet) till den lägre inne i cellen.

Vad jag starkt ifrågasätter är att man i artikeln hävdar att man kan bli ”frisk” via denna metod. Den hälsa man realistiskt sett kan uppnå är, enligt min åsikt, beroende på hur långt diabetesen typ 2 har avancerat och hur länge den pågått och förutsatt man sköter sin livsstil, till det kommer individuella variationer.

Lägg märke till följande punkt i artikeln:

• Metoden har visat sig ha bäst effekt på patienter med ett BMI (Body Mass Index) över 30, vilket är kraftig övervikt.

Ta lärdom av följande i artikeln:

  • Ät kolhydratbegränsat.
  • Konsumera rejäla mängder naturliga animaliska fetter, till att börja med de som finns runt midjan.

Hur vända utveckling av sockersjuka?

Publicerat: 2016-04-22 i Blodsocker, Diabetes typ 2, HbA1c, sockersjuka
Etiketter:, , ,
3

Kalorisnål kost vänder typ 2

Källa: Dagens Medicin

Brittiska forskare ordinerade en specifik diet till 30 patienter som haft typ 2-diabetes mellan sex månader och upp till 23 år. Dieten pågick i åtta veckor och bestod av shakes och grönsaker. Efter den perioden övergick deltagarna till en så kallad isokalorisk kost som innebär att energin fördelas jämnt mellan kolhydrater, proteiner och fett.

Detta är lovande forskning även om den presenteras under annan flagg än den korrekta. Förra gången jag stötte på flera av forskarna i denna studie var 2011, även då under lågkalori-flagg. Antingen försöker de angripa problemet med matindustrins bidrag till sockersjukeutvecklingen genom att flyga under radarn eller så är de inte de skarpaste knivarna i lådan. Hoppas jag har fel i det sista.

Tyvärr är denna studie belagd med kostnader så för närvarande får jag hålla till godo med dess abstract. Very-Low-Calorie Diet and 6 Months of Weight Stability in Type 2 Diabetes: Pathophysiologic Changes in Responders and Nonresponders.

Type 2 diabetes mellitus (T2DM) is generally regarded as an irreversible chronic condition. Because a very-low-calorie diet (VLCD) can bring about acute return to normal glucose control in some people with T2DM, this study tested the potential durability of this normalization. The underlying mechanisms were defined.

Min tolkning: Sockersjuka, diabetes typ 2, anses allmänt vara en irreversibel åkomma. Då en kost med mycket lågt energiinnehåll ger snabb återgång till normal blodsockerkontroll hos vissa tvåor testar denna studie potentialen av uthållighet hos denna normalisering.

People with a T2DM duration of 0.5-23 years (n = 30) followed a VLCD for 8 weeks. All oral agents or insulins were stopped at baseline. Following a stepped return to isocaloric diet, a structured, individualized program of weight maintenance was provided. Glucose control, insulin sensitivity, insulin secretion, and hepatic and pancreas fat content were quantified at baseline, after return to isocaloric diet, and after 6 months to permit the primary comparison of change between post-weight loss and 6 months in responders. Responders were defined as achieving fasting blood glucose <7 mmol/L after return to isocaloric diet.

Min tolkning: 30 personer med typ 2 sedan 0,5 till 23 år följde en mycket energisnål kost (VLCD) under 8 veckor. Alla diabetesmediciner sattes ut vid studiens inledning. Därefter inleddes en stegvis och individuell anpassning till ”isocaloric diet” (Detta är tyvärr inte definierat i abstract men i Dagens Medicin anges det som lika mängd energi från fett, protein och kolhydrater) De som svarade väl på behandlingen, responders, var de vars fasteblodsocker var <7 mmol/l efter återgång till isokalorisk kost.

Weight fell (98.0 ± 2.6 to 83.8 ± 2.4 kg) and remained stable over 6 months (84.7 ± 2.5 kg). Twelve of 30 participants achieved fasting plasma glucose <7 mmol/L after return to isocaloric diet (responders), and 13 of 30 after 6 months. Responders had a shorter duration of diabetes and a higher initial fasting plasma insulin level. HbA1c fell from 7.1 ± 0.3 to 5.8 ± 0.2% (55 ± 4 to 40 ± 2 mmol/mol) in responders (P < 0.001) and from 8.4 ± 0.3 to 8.0 ± 0.5% (68 ± 3 to 64 ± 5 mmol/mol) in nonresponders, remaining constant at 6 months (5.9 ± 0.2 and 7.8 ± 0.3% [41 ± 2 and 62 ± 3 mmol/mol], respectively). The responders were characterized by return of first-phase insulin response.

Min tolkning: Vikten minskade och förblev stabil över 6 månader. 12 av 30 deltagare nådde ett fasteblodsocker <7mmol/l efter återgång till isokalorisk kost (responders) och 13 av 30 efter 6 månader. Responders var de med kortare tid som diabetiker samt högre initial insulinnivå i plasma. HbA1c föll från 7,1 till 5,9 hos responders och från 8,4 till 8,0 hos de övriga. Responders kännetecknades genom att de återfick ”first-phase insulin response” (Hos friska utsöndras insulin i två steg, en första skvätt och sedan, vid behov följer resten. Hos ”riktiga tvåor” är svaret mycket mesigare, ungefär som att pissa i tofflorna.)

A robust and sustainable weight loss program achieved continuing remission of diabetes for at least 6 months in the 40% who responded to a VLCD by achieving fasting plasma glucose of <7 mmol/L. T2DM is a potentially reversible condition.

Min tolkning: En stabil viktminskning resulterade i återgång av diabetes under minst 6 månader hos de 40% som svarade på en kraftigt energireducerad kost. Diabetes typ 2 har potential att vara en reversibel åkomma.

Dagens Diabetes sammanfattar:

Samtliga individer hade tappat en hel del i vikt under åttaveckorsdieten, vilket höll i sig under de sex månaderna. Troligtvis ledde det till en minskad fettinlagring i lever och bukspottkörtel vilket hade positiva effekter på insulinproducerande celler, skriver forskarna. De påpekar dock att metoden kräver motiverade patienter eftersom deltagarna endast fick äta max 700 kalorier om dagen.

I detta abstract finns tyvärr inte närmare fakta om kost och mätvärden. Deras tidigare studie från 2011, däremot, är väl dokumenterad och jag kommer tillbaka till den framöver.

En större randomiserad studie inom området är på gång, och kommer att inkludera 280 patienter med typ 2-diabetes som ska få leva på en kalorisnål diet.

Inget för lättskrämda; diabeteskomplikationer

Publicerat: 2016-04-20 i Blodsocker, Diabetes, Diabetes typ 2, Diabetesens naturalförlopp, gastropares, glukos, Insulin, Kolhydrater, lågkolhydratkost, Livsmedelsverket, Matvanor, nervskador, SLV, sockersjuka
Etiketter:, , , , , ,
1

Anders Linderoth - ingress om diabetes typ 2

Källa: Diabetesportalen vid Lunds Universitet

Artikeln är en exposé över hur senkomplikationer hos diabetiker typ 2, sockersjuka, kan utvecklas över förhållandevis kort tid.

Efter omständigheterna fortsatte han att leva “som vanligt”.
– Jag hade behövt att någon pekat med hela handen och gett tydligare instruktioner, som en order, och sagt “gör si och gör så”.

Nu räcker det inte långt med tydliga instruktioner om inte de är anpassade till behovet. En diabetiker typ 2 (4/5 eller fler av svenska diabetiker) kännetecknas av en starkt nedsatt förmåga att hantera kolhydrater i kosten, en dominerande del av den mat som svenskar i allmänhet äter. Livsmedelsverket (SLV) ger råd till ”friska” som innebär att mer än hälften av energin skall komma från kolhydrater. I praktiken innebär det att den som äter 2000kcal/dygn tillför 250 gram eller mer av tre enkla sockerarter (monosackarider) till blodomloppet. Inga av dessa är i någon mening essentiella (livsnödvändiga) att äta.

Tyvärr är det ytterst vanligt att diabetesvårdens företrädare undervärderar en genomtänkt kosthållnings terapeutiska betydelse och hellre stöttar tanken på att ”man kan äta som alla andra” och kompensera med preparat*. ”Det är stigmatiserande (utpekande) för en diabetiker att äta annan mat” är en inte helt ovanlig inställning. Jag tycker nog att nedsatt syn, ibland även blindhet, dialys, amputation av fötter/ben samt behov av att finfördela all mat till mos för att hantera gastropares** är betydligt svårare att dölja.

Hos en ”frisk” person finns i genomsnitt ungefär 5 gram glukos (”blodsocker”) fördelat i hela blodmängden. Till detta kommer en avsevärd mängd fruktos samt något galaktos (från mejeriprodukter). Om man matar på med 250 gram diverse kolhydrater hos en person med nedsatt förmåga att utnyttja dessa monosackarider kommer naturligt nog blodsockret med tiden att stiga till farliga nivåer. Redan om medelnivån stiger med så lite som ett par gram riskerar man senkomplikationer som diabetesportalens artikel redovisar. Tyvärr är listan både längre och innehåller betydligt allvarligare följder.

Under ett antal år besökte och skrev jag ofta i Diabetesförbundets debattforum. Jag uppfattade det som förhållandevis aktivt med många besök och kommentarer. Under de första åren rådde en närmast hätsk stämning mot LCHF för diabetiker, något som gradvis klingade av då fler och fler provade och fann dess fördelar. Under de senare åren har aktiviteten avtagit till nära nollnivå då andra grupperingar på t.ex. facebook*** dragit till sig intresse.

*) ”Listan över mediciner Anders Linderoth tar dagligen är lång. Tre olika läkemedel mot högt blodtryck, D-vitaminer, Natriumbikarbonat för att hålla syrahalten i kroppen nere, järntabletter, vattendrivande, Trombyl mot blodproppar och hjärtinfarkt samt Fosrenol mot höjd fosfathalt och skydd av skelettet. Därtill kosttillskott och insulin till varje måltid.”

**) Gastropares är en skada på vagusnerven som påverkar styrningen av nedre magmunnen. Den reglerar tömningen av magsäckens innehåll till tolvfingertarmen för vidare befordran. Dålig funktion leder till ytterligare hoppande blodsocker och kan bli ett mycket stort problem för insulinbehandlade som inte kan beräkna när och hur mycket insulin man behöver.

***) Jag rekommenderar Smarta Diabetiker och Smarta Diabetikers Recept. De grupperna strävar efter att motverka senkomplikationerna av sjukdomarna (diabetes är ett samlingsnamn för många varianter med en del gemensamma faktorer) med en genomtänkt och logiskt motiverad kost före användning av preparat. Informationen är högklassig och stämningen i gruppen är mycket vänlig och hjälpsam. Det finns grupper med andra fokus, t.ex. tallriksmodell och kompensation med medicinering.

Om ketoner, för den misstänksamme

Publicerat: 2016-02-14 i beta-hydroxybutyrat, Diabetes, Diabetes typ 1, Diabetes typ 2, Diabetisk ketoacidos, DKA, glukagon, glukos, Insulin, Kemi, Ketoner, Okategoriserade, sockersjuka
Etiketter:, , , ,
5

Ketoner är ämnen där en syreatom är dubbelbunden till en kolatom mellan två andra grupper, här R och R’imgresDen näringsmässigt mest betydelsefulla ketonen är beta-hydroxybutyrat, faktiskt inte en ”renlärig” keton. Namnet låter skrämmande men det är bara internationellt förståelig ”kemiska”.

  • Beta– berättar var det speciella hos ett ämne är beläget.
  • Hydroxy– beskriver en liten grupp atomer som består av en syre- och en väteatom, en OH-grupp.
  • Butyrat visar att det gäller en kolkedja med fyra kol.

Sätt nu samman denna information på samma sätt som vi bygger upp en ekvation ur dess delar. Vi får då en kort kolkedja som skiljer sig från fettsyran n-butansyra (4 kol, smörsyra, bilden nedan) genom att en väteatom invid den andra kolatomen i kedjan (räknat från metyländen, den ”feta” änden) ersätts med en OH-grupp.

N-butansyra

Detta resulterar i beta-hydroxybutyrat, märk den lilla skillnaden mot förra bilden.

Beta-hydroxybutyrat_2

Kort– och medellånga fettsyror har utomordentligt fördelaktiga hälsoegenskaper, de kan bland mycket annat minska eller eliminera epileptiska anfall och dramatiskt förbättra vissa typer av demens. Framförallt korta fettsyror är lösliga i blodet och kan transporteras dit där de behövs, med ett undantag, hjärnan. Där finns blod-hjärnbarriären för att skydda hjärnan och den sätter stopp för fettsyror.

Men den extra OH-gruppen hos beta-hydroxybutyrat förändrar allt. OH-grupper är speciella såtillvida att det endast saknas en väteatom för att bygga en vattenmolekyl, OH-grupper ”umgås” därför gärna med vatten, ju fler OH desto lättare. Beta-hydroxybutyrat har två sådana hydrofila (vattenälskande) grupper och den lilla förändringen gör att ketonen med största lätthet följer blodet vart som helst i kroppen, även genom blod-hjärnbarriären! En av fördelarna hos beta-hydroxybutyrat är att den är nästan lika energität som motsvarande fettsyra utan att, räknat per energi, dra med sig lika mycket syre som glukos.

Med tanke på dessa goda egenskaper finns ingen anledning att ifrågasätta ketoner/ketos? Med ett undantag!

Våra kroppar behöver energigivande råvaror där hormonerna insulin och glukagon i samarbete fungerar som ”trafikvakter” och förser blodet med energi från såväl mat som redan befintliga lager av energi i kroppens vävnader. Hos personer med kraftigt nedsatt eller obefintlig insulinproduktion fungerar inte denna styrning, glukagonet tar överhanden och aktiverar glukosfrisättning och fettmetabolism inklusive ketonproduktion.

Diabetes typ 1 (kraftigt nedsatt eller obefintlig insulinproduktion) är alltså i grunden en dysfunktion (bristande funktion) i fettmetabolismen till skillnad från diabetes typ 2 (”sockersjuka”, åldersdiabetes) där insulin inte får den önskade effekten på upptag av glukos, blodsocker.

Om och när diabetiker typ 1 tappar kontrollen över glukagonproduktionen ökar frisättning av glukos såväl som fria fettsyror och ketoner. Beta-hydroxybutyrat har en karboxylände (COOH) som ger ämnet svagt sura egenskaper vilket i alla ”normala” sammanhang (ketos) saknar betydelse men hos diabetiker typ 1 med nedsatt förmåga att reglera fördelningen av energiråvaror i blodet kan skapa problem i form av DKA, diabetisk ketoacidos.

Insulin har många funktioner i kroppen, men två av dem är särskilt betydelsefulla i detta sammanhang, glukagonstyrning i bukspottkörteln och glukosupptag från blodet.

Varje gång en insulinmolekyl når insulinreceptorn på en mottagarcell ”fastnar” den och dras in i cellen. Det betyder att ju mer glukos vi äter desto mer insulin kommer att förbrukas (dras in i målceller) och påverkar därmed inte glukagonproduktion/frisättning.* Att öka mängden insulin för att försöka uppnå en slags säkerhetsmarginal mot ketoacidos är dömt att misslyckas då man som kompensation, för att inte hamna i insulinkoma, måste öka mängden glukogena delar av maten. Om man gör det kommer en betydande del av insulinet att förbrukas för att hålla blodsockret under kontroll utan att påverka glukagonet och så löper det vidare.

Mer glukos (kolhydrater) i maten kräver mer insulin, det som ”blir över” styr glukagonet.

Min hypotes är att de som injicerar insulin bör ”grunda” med ett långtidsverkande alternativ för att undvika att helt förlora kontrollen över glukagonet. Detta även om man använder insulinpump med snabbverkande insulin då det inte är helt ovanligt med böjda slangar och lossnade infusionsset.

Kroppens funktioner är dynamiskt beroende av varandra och alla statiska resonemang är dömda att fallera i det långa loppet.

Beskrivningen ovan är inte fullständig, fler samband finns men i sammanhanget har de liten betydelse.

*) Detta resonemang gäller för diabetiker som huvudsakligen injicerar insulin. För ”friska” reglerar det egna insulinet glukagonproduktionen direkt i de Langerhanska öarna. Den blir därför mycket mer exakt och därför är det värdefullt att ha en egen produktion, om än liten.

 

Komplikationer hos unga diabetiker ökar dramatiskt

Publicerat: 2016-01-31 i Diabetes, Diabetes typ 1, Diabetes typ 2, Diabetisk ketoacidos, DKA, glukos, sockersjuka
Etiketter:, ,
0

DiabetesInControl_logo

Shocking Increase in Adolescent Diabetes Complications

Källa: Diabetes In Control

Min tolkning: Chockerande ökning av diabeteskomplikationer bland unga.

Tidigare talade man om ungdomsdiabetes (typ 1, uttalad insulinbrist) och åldersdiabetes eller sockersjuka (typ 2, nedsatt insulinsvar). Detta beroende på att typ 1 vanligen debuterar i unga år och typ 2 nästan aldrig förekom före medelåldern, oftast senare ändå. Det är två helt skilda åkommor där den akut farliga komponenten för ”ettor” är en nedsatt förmåga att hålla fettmetabolismen under kontroll vilket kan leda till diabetisk ketoacidos, DKA, som är livshotande.

”Tvåor” kännetecknas av att inte på naturlig väg kunna utnyttja blodets innehåll av glukos, blodsocker. Utvecklingen fram till diagnosen tar vanligen många år och är ganska diskret. Ett av de tidiga tecknen är den viktuppgång som kännetecknar 4 av 5 nydiagnosticerade diabetiker typ 2.

Children and adolescents are experiencing complications from diabetes in both type 1 and type 2 before they reach adulthood.

Min tolkning: Barn och tonåringar (adolescents) med diabetes typ 1 såväl som typ 2 får nu komplikationer innan de är vuxna.

En följd av detta är att njurskador inträffar redan tidigt i livet. En studie som publicerades i december 2015 redovisar utvecklingen mellan 2002 till 2013 bland 96171 unga diabetiker. Av dessa diagnosticerades 3161 med njurskador beroende på sin diabetes.

Anmärkningsvärt nog var cirka 21% av de unga diabetikerna inte ”ettor” med insulinbrist vilket innebar att de med stor sannolikhet på grund av sin och/eller familjens livsstil har dragit på sig åldersdiabetes/sockersjuka trots låg ålder.

Bland tvåorna utgjorde 60% flickor och den sammanlagda förekomsten var i antal lågt, 0,38/1000 år 2002 men steg med 75% till 0,67/1000 redan 2006. Anmärkningsvärt nog hade den sjunkit till 0,56/1000 år 2007 för att sedan sjunka ytterligare till 0,49/1000 2013!

There was no difference in prevalence of diabetic nephropathy by diabetes type. … The prevalence of diabetes and diabetic nephropathy markedly increased starting at age 12 years.

Min tolkning: Man fann ingen skillnad i förekomst av njurskador beroende på diabetestyp och njurskadorna ökade markant från 12 års ålder.

Jag har tyvärr inte tillgång till fulltexten och kan därför inte se om man spekulerat i vad som gjort att förekomsten av diabetes typ 2 har minskat under senare år. Vi som är LCHF-are med nedsatt insulinsvar (sockersjuka/åldersdiabetiker alternativt diabetiker typ 2) kan vittna om att vi får ett lägre och jämnare blodsocker med mindre eller ingen medicinering när vi minskar radikalt på kolhydrater i maten.

Prevalence of Diabetes and Diabetic Nephropathy in a Large U.S. Commercially Insured Pediatric Population, 2002-2013. Li L, Jick S, Breitenstein S, Michel A.

”Det kan vara en ny syn på vad man äter.”

Publicerat: 2016-01-11 i Blodsocker, Diabetes typ 2, glukos, Kolhydrater, sockersjuka
Etiketter:, ,
2

PriusHealth

Källor: Diabetesportalen och PriusHealth (Intresseanmälan)

PriusHealth är ett verktyg som gör det möjligt för patienten att använda sjukvården i vardagen, som möjliggör individanpassade lösningar för hälsa och livsstil och som ökar patientens inflytande.
– En viktig skillnad mot många andra av de tusentals hemsidor och appar på nätet som söker påverka livsstil är att i PriusHealth är patienten med och utvecklar verktyget från början, säger Anders Rosengren.
Därför ska han och hans grupp i ett första skede, under december 2015, bjuda in tusen diabetespatienter. I nästa steg, våren 2016, 10 000 deltagare.

Jag har inte sett något av detta verktyg och kan därför vare sig berömma eller kritisera det, men att ta hjälp av tusentals patienter i utformningen kan potentiellt innebära helt nya råd.

– Vi vet att livsstil är en avgörande faktor för en bra sjukdomskontroll vid diabetes men tidigare studier vi har gjort visar att många upplever att det stöd till livsstilsförändringar som vården ger inte är i linje med patientens egna önskemål. Vården saknar tyvärr resurser för individuellt livsstilsstöd, säger Anders Rosengren och tillägger.
– Och är det så är det svårt att genomföra en varaktig förändring.

Min gissning är att råd som inte tycks leda till nämnvärda resultat har svårt att få varaktigt genomslag. Diabetes typ 2, sockersjuka, kännetecknas av en drastiskt nedsatt förmåga att hantera matens kolhydrater vilket yttrar sig i ett förhöjt blodsocker. Utvecklingen fram till diagnostillfället är vanligen odramatiskt och långvarig, men kan i 10-20% av fallen ändå innebära allvarliga komplikationer.

Dagens konventionella råd är diverse preparat, motion och diffusa råd om att äta ”nyttig mat”. Som diabetiker typ 2 är det vanligt att man inte får tillgång till blodsockermätare och teststickor vilket gör det praktiskt taget omöjligt att bedöma hur man sköter sig.

Omvärdera sin livsinställning
Plattformen PriusHealth.org. har övningar och information som hjälper deltagaren att förstå, och kanske omvärdera, sin livsinställning och sina prioriteringar för att nå en mer hälsosam livsstil.
Det kan handla om hitta ett nytt sätt att vara fysiskt aktiv som bygger på den enskildes fallenhet och intressen. Det kan vara att förstå, och kanske omvärdera, sin livsinställning, att prioritera sin tid annorlunda. Det kan var en ny syn på vad man äter. Det kan vara att försöka att minska stressen.

”Det kan var en ny syn på vad man äter.” Tja, vi får väl se hur det artar sig. Ju fler diabetiker typ 2 som behärskar sitt blodsocker via sänkt kolhydratkonsumtion som anmäler sig till PriusHealth desto svårare får de att nedvärdera LCHF som en verksam livsstil för diabetiker typ 2.

Såhär tänker jag: När LCHF var nytt för dryga 10 år sedan berättade dietister i kör att det var livsfarligt. De citerades i ”faktarutor” som alltid fanns invid tidningsartiklar och talade i generella termer om att ”tallriksmodellen” var den självklara lösningen på alla kostproblem. Med tiden märkte de att de fick ett massivt motstånd de inte kunde möta och övergick till att marknadsföra sina råd som ”individanpassade”.

Min gissning är att PriusHealth försöker göra ungefär detsamma, splittra den faktiska gemenskapen i patientgruppen genom ”individualisera råden”.

Min inställning när jag möter vårdpersonal är ”Någon gång skall dom väl lära sig.”

Anmäl dig redan idag, det kostar inget. Länken går till anmälningsformuläret.

 

 

Överdödlighet av diabetes typ 2, sockersjuka?

Publicerat: 2015-11-07 i Blodsocker, CVD (hjärtsjukdom), Diabetes typ 2, Diabetesens naturalförlopp, Fruktos, glukos, HbA1c, observationsstudie, sockersjuka
Etiketter:, , , ,
0

Sockersjuka, diabetes typ 2, är i de flesta fall en förvärvad åkomma som beror av livsstil och miljö.

Det har skett en enorm ökning av typ 2-diabetes sedan insulinets upptäckt 1921. Då räknar man med att ungefär 0,1-0,2 procent av befolkningen var drabbade mot dagens 8-10 procent i Sverige och så mycket som 25 procent i Mellanöstern.

Källa: Leif Groop, diabetesportalen.se

Det som förändrats sedan början av förra seklet och mångfaldigat förekomsten av sockersjuka med 40 – 100 gånger är sannolikt livsstil inklusive mat och miljö. Vanligen beskrivs sockersjukan i mycket negativa ordalag och som en ständig utförsbacke mot en förtida inflyttning i den slutliga ”ettan med lock”.

Så dyker en mycket omfattande svensk observationsstudie upp och ger ett helt annat perspektiv, Excess Mortality among Persons with Type 2 Diabetes. Genom vänligt tillmötesgående från NEJM har jag fått tillgång till studien i fulltext.

The excess risks of death from any cause and death from cardiovascular causes among persons with type 2 diabetes and various levels of glycemic control and renal complications are unknown.

Min tolkning: Den totala överdödligheten såväl som den i hjärt- och kärlsjukdomar bland diabetiker typ 2 i relation till blodsockerkontroll och njurkomplikationer är okända.

Studien är daterad 29 oktober 2015, men trots sitt sensationella innehåll har den ännu inte gett något eko vare sig i press eller bland de bloggare jag brukar besöka.

435 361 diabetiker typ 2 i Sverige matchades med 2 117 483 kontrollpersoner med början 1/1 1998 till dess studien avslutades på nyårsafton 2011. De följdes i genomsnitt i 4,6 resp. 4,8 år och i de båda grupperna avled 17,7% respektive 14,5%. Studien innehåller en mängd statistik som går bra att följa men är för omfattande att återge.

The excess risks of death from any cause and cardiovascular death increased with younger age, worse glycemic control, and greater severity of renal complications.

Min tolkning: Överdödligheten ökade bland de yngre, vid sämre blodsockerkontroll samt vid ökad grad av njurkomplikationer.

Table 3På min Mac/Chrome går det att förstora tabellen till perfekt läsbarhet, vet ej hur andra kombinationer beter sig.

Man använder HbA1c, ett mått på glykering (spontan försockring, även felaktigt kallat långtidsblodsocker) i blodet som ett mått på blodsockerkontroll. Röda blodkroppar har en livslängd på runt 120 dagar varefter de återvinns och ersätts med nya. Denna kontinuerliga omsättning gör det möjligt att uppskatta graden av blodsockerkontroll under lite drygt den senaste månaden. De enkla sockerarterna glukos och fruktos i blodomloppet kletar gärna fast vid de röda blodkropparna som då skadas och inte längre fungerar som de ska och ökar förekomsten av s.k. senkomplikationer. I denna studie var det genomsnittliga HbA1c-värdet i patientgruppen inledningsvis 54,3 mmol/mol och man valde av någon anledning det mesiga värdet 52 mmol/mol som gräns för ”god blodsockerkontroll”.*

I studien finns översiktliga tabeller över risker i förhållande till åldersgrupper, HbA1c, grad av njurproblem samt ytterligare några samlingsgrupper. Självklart ökar den absoluta dödsrisken med stigande ålder oavsett om man är sockersjuk eller ej, men överraskande nog är dödligheten bland diabetiker äldre än 65 år, utan njurproblem och med HbA1c < 52 mmol/mol* (observera kommentaren längst ner på sidan!) jämförbart eller bättre än för motsvarande kontroller!

I texten nämns blodfettssänkande medicinering (förmodligen avser man statiner) flera gånger. I tabellerna särredovisas inte män och kvinnor, däremot fann jag följande:

Similar hazard ratios were generally found among men and women…

Min tolkning: Generellt var riskerna likartade för män och kvinnor…

En tanke: Kvinnor tenderar att vara ”duktigare” och det är därför troligt att de följer givna råd och recept i större utsträckning än män som dels är slarviga, olydiga och allmänt rebelliska. Om det stämmer, varför är då riskerna jämförbara, har medicinering bara minimal betydelse?

There was also a time interaction, in which the adjusted hazard ratios for death from any cause among patients with diabetes as compared with controls were significantly lower during the last 7 years of follow-up (2005 or later) than during the initial 7 years of follow-up (before 2005) (hazard ratio in the last 7 years of follow-up, 1.13 [95% CI, 1.12 to 1.14]; hazard ratio in the initial 7 years of follow-up, 1.17 [95% CI, 1.15 to 1.19]; P = 0.004 for interaction). Similar results were observed for cardiovascular mortality (hazard ratio in the last 7 years of follow-up, 1.11 [95% CI, 1.09 to 1.12]; hazard ratio in the initial 7 years of follow-up, 1.19 [95% CI, 1.16 to 1.22]; P<0.001 for interaction). Hazard ratios according to age group during the initial 7 years of follow-up and the last 7 years of follow-up for death from any cause and for cardiovascular death are shown in Figure 1.

Min tolkning, i korthet: Det uppträdde även en tidsberoende aspekt, total dödlighet bland diabetiker gentemot kontrollgruppen sjönk under den senare halvan av studien (2005 och senare)

Jag själv började tillämpa LCHF-tänket från och med 17 november 2005 och har följt dess utveckling. Till en början spåddes dess anhängare en bråd död, det fanns till och med vissa dietister som satte en gräns på ett halvår i återstående livstid. Under de första åren hade TV- och radiojournalister svårigheter att uttala LCHF utan att staka sig, i tidningarna fanns alltid ”faktarutor” där diverse auktoriteter förklarade hur vansinnigt det var att äta fett och undvika kolhydrater. ”Hjärnan behöver 120 gram glukos varje dygn, annars…”

Fler och fler anammade LCHF trots denna skrämselpropaganda, även diabetiker typ 2 som upptäckte att blodsockerkontrollen blev så mycket enklare. Frågan nu är om sänkningen i dödsrisken för diabetiker typ 2 efter 2005 har något med LCHF att göra? I vilket fall verkar inte ökningen av smörkonsumtion, mindre margarin, mindre bröd och sockerrika produkter ha varit negativt.

*) Enligt Svensk Förening för Diabetologi är 52 mmol/mol gränsen mellan acceptabel och otillfredsställande blodsockerkontroll.

Rekommendationer HbA1c

Med traditionella kostråd (kaloribegränsning, lågfett, fullkorn, fiberrikt och ”långsamma” kolhydrater), medicinering och motion är det inte lätt för en diabetiker typ 2 att hamna bättre än i gruppen ”Acceptabel kontroll”. För att uppnå Optimal kontroll krävs tämligen aggressiv medicinering vilket kan resultera i en energibrist i blodomloppet som oftast beror på hypoglykemi. Genom att begränsa totala mängden kolhydrater i maten minskar insulinbehovet och risken för hypoglykemi avsevärt vilket gör att det är fullt möjligt, till och med ganska lätt, att uppnå optimal kontroll utan att riskera hypoglykemi.

 

”Med dagens livsstil är det normalt att vara sjuk”

Publicerat: 2015-11-02 i övervikt, Blodsocker, Diabetes typ 2, Insulin, Kolhydrater, Socker, sockersjuka
Etiketter:, ,
3

– Våra riskgener gör oss till en energisnål Toyota medan vi med dagens livsstil snarare borde vara en bensinslukande Chrysler, säger Leif Groop, överläkare vid Skånes universitetssjukhus och professor i endokrinologi vid Lunds universitets Diabetescentrum. Vad vill han ha sagt med det?

Källa: Diabetesportalen.se

Leif Groop

Vadå ”våra riskgener”? Vår genuppsättning anpassar sig mycket långsamt men under tiden tenderar de att mönstra ut människor som lever riskfyllt.

Det har skett en enorm ökning av typ 2-diabetes sedan insulinets upptäckt 1921. Då räknar man med att ungefär 0,1-0,2 procent av befolkningen var drabbade mot dagens 8-10 procent i Sverige och så mycket som 25 procent i Mellanöstern.

Sedan insulinets upptäckt och fram till nu har vi alltså spätt på vårt riskbeteende så mycket att sockersjukan idag visar sig hos 40 – 100 gånger fler människor!

I korthet kan diabetes typ 2, sockersjuka, beskrivas som att framförallt kroppens muskler inte klarar att hantera kolhydraterna i maten vilket dels resulterar i mer fettväv (man blir helt enkelt tjock) och till slut får sjukligt förhöjda blodsockernivåer. Detta beskrivs ofta som insulinresistens, det krävs betydligt mer insulin för att få samma effekt som hos friska.

– För att komma tillrätta med den typ av diabetes som i första hand beror på insulinbrist, dvs. dålig insulinproduktion är det intressant att närmare studera de mekanismer som styr vad som händer hos en gravid kvinna i slutet av graviditeten. Då ökar hon sin insulinproduktion två till tre gånger. Det skulle vara väldigt intressant att kunna härma detta.

Hur tänker du nu, dr. Groop? Om man behandlar en diabetiker typ 2 med insulin äter han mer och blir tjock, så enkelt är det. Dessutom har sällan dessa diabetiker brist på insulin och att piska fram ännu mer förkortar med stor sannolikhet de insulinproducerande betacellernas livslängd vilket kallas betacellsvikt. När detta sker får man den ultimata diabetesen, en kombination mellan nedsatt insulinproduktion (som hos ettor) och det usla insulinsvar som är tvåornas signum.

Och vilka slutsatser drar dr. Groop i artikeln?

Genom ett enkelt blodprov ska man snabbt kunna få reda på vilken undergrupp av diabetes som patienten tillhör och därmed kunna erbjuda en personligt anpassad behandling.
– Vi har redan startat ett företag som ska jobba med detta och jag hoppas på att vi inom ett till två år kan börja med att testa de första patienterna, säger en optimistisk Leif Groop.

Ett alternativ som ger god effekt redan nu är att återgå till en livsstil som åtminstone till delar påminner om den som var vanlig före 1921. Det skulle kunna innebära mindre ”sockermat” i form av söta drycker inklusive juice, bröd, pasta och ris, mindre hittepå-fetter, färre mellanmål och mer gräsbeteskött. Ett enkelt men förvånansvärt effektivt tips är att bara handla varor som står nära livsmedelsaffärernas ytterväggar. Av någon anledning hamnar mer skräpmat i butikernas centrum.

Grundad åsikt eller groda?

Publicerat: 2015-09-19 i Diabetes, Diabetes typ 2, glukos, sockersjuka
Etiketter:,
1

– Detta är första gången man har kunnat visa att ett läkemedel som egentligen är tänkt som ett blodsockersänkande läkemedel också har effekt för hur det går för patienterna i framtiden. Patienterna överlever längre på detta läkemedel och det innebär att det verkligen är en revolutionerande effekt man fått fram, säger Lars Rydén, som forskat om diabetes i decennier.

Källa: Ur intervju med Lars Rydén i svt

Undrar om detta glant ur honom i stunden eller om det är hans grundade åsikt. Läs första meningen så många gånger det behövs för att greppa dess betydelse:

Empagliflozin är det första blodsockersänkande medel som påverkar patienternas framtid!

Tror knappast att övriga preparattillverkare håller med.

Men.

Det finns en möjlig skillnad, andra preparat försöker på olika sätt försinka glukosupptaget eller inlemma det i muskel– eller fettväv medan Empagliflozin ”öppnar en kran” och dumpar upp till 70 gram glukos/dygn i toan. Dels blir det så pass mindre skadlig glukos i blodet att ta hand om, dels minskar energitillförseln med upp till 280 kcal/dygn. En åsikt bland läkare och dietister är att överskott av mat ökar risken för diabetes typ 2, sockersjuka och något ligger väl i det.

Men sen tillkommer samspelet mellan ätande, sockerdumpning och hunger. Hur påverkas mättnaden av att äta en glukoshaltig mat för att sedan dumpa upp till 70 gram istället för att helt enkelt avstå samma mängd från första början? Och kommer dietister att acceptera sockerdumpningen som ett mer ”balanserat” ätmönster jämfört med att avstå från kolhydrater upp till 70 gram glukos?

En kommentar från Dagens Medicin:

Allmänläkare 2015-09-17 23:00:09

Resultaten visar att 3,7 procent av patienterna som fått behandling med någon av doserna empagliflozin dog av hjärt-kärlsjukdom under uppföljningstiden på 3,1 år i median. Motsvarande siffra för placebogruppen var 5,9 procent. — INNEBÄRANDE absolut procentuell förbättring 5.9 – 3.7 = 2.2% . Vi måste behandla 46 personer i 3,1 år för att en skall ha nytta.

Ger placebo biverkan?

Publicerat: 2015-09-19 i Blodsocker, Diabetes, Diabetes typ 2, Kort om studier, sockersjuka
Etiketter:, ,
1

image

Från gårdagens artikel i svt om den ”revolutionerande” diabetesmedicinen:

Han bedömer att de biverkningar som konstaterats; bland annat urinvägsinfektion och blodtrycksfall, varit relativt få och dessutom inte vanligare i gruppen som fick läkemedlet i jämförelse med dem som fick placebobehandling.

Såg detta redan igår, men greppade i förstone inte hur absurt det verkar. Tror inte att så många andra har skrivit om det heller.

Biverkan är en oönskad effekt av behandling, t.ex. en medicin. Här har man uppenbarligen konstaterat sådana oönskade effekter i form av urinvägsinfektioner och blodtrycksfall, men professor Lars Ryden hävdar att de inte var mer frekventa än hos de som åt placebo, verkningslösa piller.

Studier har visat att placebobehandlingar kan ge uppåt 1/3 av en medicins effekt, i vart fall om de är ”normalverksamma”, alltså ganska måttligt. (För egen del skulle jag aldrig välja en placebonarkos inför en operation.) Men ger placebo biverkningar, dessutom av samma sort som det aktiva preparatet?

Så finns ju risken att artikelskribenten feltolkat professor Ryden och dragit ogrundade slutsatser, vad vet jag.

Äldre inlägg
Senare inlägg