Källa: UNT
Det som är speciellt med kost, fortsätter Dan Larhammar, är att alla har egna erfarenheter av att äta och kan relatera till ämnet, trots att de flesta saknar djupare kunskaper i nutrition och fysiologi. Hade det handlat om kvantfysik hade de flesta nog dragit sig för att tycka till på samma sätt, resonerar han. Och när sakargumenten tryter, använder vi gärna känslomässiga argument.
Dan Larhammar är professor i molekylär cellbiologi på Uppsala universitet, ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien och styrelsemedlem i föreningen Vetenskap och Folkbildning. Därför är det intressant att han jämför forskning om kvantfysik, nutrition och fysiologi.
I ”riktiga vetenskaper” råder mycket stränga regler för vad som skall till för att en teori skall kunna accepteras. När man nyligen hittade stöd för Higgs partikel och gravitationsvågor hade man beräknat att sannolikheten för att de observerade data som stödde upptäckterna var slumpmässiga var nere på 1/1000000 eller mindre. När nutritionister hävdar sina teorier nöjer man sig med sannolikheter som är 1/20 (p<0.05).
Kvantfysiker tillhör ”hårda vetenskaper” med seriösa observationer medan nutritionister mer sysslar med allmänt tyckande, konsensus (handuppräckningsöverenskommelser) och känslomässiga argument. Det är förolämpande för kvantfysiker att jämföras med dagens nutritionister.
Han tycker visserligen att man ska respektera allas rätt att framföra sina åsikter, men betonar att det inte innebär att de är riktiga.
– Om åsikterna är diametralt motsatta måste någon faktiskt ha fel! (TT)
