Inlägg märkta ‘silver’

Repliken har rubriken När lögnerna inte räcker till… och finns att hämta här Det är ett långt inlägg som jag föreslår att du läser själv. Där finns några intressanta åsikter att ta med sig. Har du förslag på andra delar som kan be– eller vederläggas med studier så tar jag gärna emot dem. Allmänt hållna artiklar samt länkar till silversäljare undanbedes. Finns där inbäddade länkar till ”äkta” vetenskap så fokusera på dem istället, oavsett om de är positiva eller negativa för KS. Som du troligen förstår efter att ha läst detta fäster både jag och Anders Sultan mindre eller ingen vikt vid provrörsstudier som källor för att bedöma värdet av KS och/eller AgNP vid användning på människor.

I första hand är det förstås in vivo på människor som gäller, precis som författaren till ”När lögnerna inte räcker till…” tydligt framhåller:

Trots att Lundastudien var en simpel provrörsstudie…

En ”provrörsstudie” kallas lite finare för in vitro och görs under laboratoriemässiga förhållanden, men det vet du säkert redan. Lägg märke till att skribenten klassar provrörsstudie som simpel, det är inte oviktigt i fortsättningen.

Silvernitratgenererade silverjoner är oerhört mycket giftigare än rena, elektriskt genererade silverjoner.

En silverjon är en silveratom som förlorat den ensamma ”yttersta” av sina 47 elektroner och får därför en positiv nettoladdning och betecknas Ag+. Det har ingen som helst betydelse hur silverjonen kommer till, däremot är den resulterande koncentrationen oerhört viktig.

Silversalter är genomgående väldigt stabila och svårlösliga i vatten, med ett avgörande undantag: Silvernitrat, AgNO3, är i fast form vita kristaller, extremt lättlösliga i vatten. 1,22 kg per liter vid 0 grader och upp till 9,12 kg/liter vid 100 grader. För oss människor är lösligheten vid 40 grader av större intresse, 3,73 kg/liter. Då molekylvikten för silvernitrat är snäppet under 170 och för silver nästan 108 kommer därför, vid 40 grader, den maximala mängden Ag+ att vara (108/170) x 3,73 kg/liter ≈ 2,4 kg Ag+ per liter använt vatten. Naturligtvis resulterar detta i att den färdiga lösningen får större volym, men för vårt vidkommande saknar det betydelse. En bit ner ser du nämligen hur extremt lite silvernitrat som krävs för att skapa en silverjonblandning som motsvarar 10 ppm Ionosil. Då har jag inte tagit hänsyn till att dagens Ionosil bara är till 70% joner. Tidigare angavs det till 80% och möjligen kan det ha stått 90%, men där kan minnet spela mig spratt. I vart fall har koncentrationen sänkts med 12,5% på senare tid.

Många beskriver hemtillverkning av silvervatten med ett par rena silvertrådar anslutna till batterier, nedsänkta i ett glas med vatten. Potentialskillnaden mellan elektroderna frigör silverjoner från den ena elektroden som vandrar över till den andra. Det tar en stund och så länge ingen av dem nått fram ökar mängden Ag+ i vattnet. När den första silverjonen når fram bildas AgOH, silverhydroxid, som nästan omgående faller sönder till AgO, silveroxid. Från och med detta ökar inte längre silverjonkoncentrationen. Då processen med batterier och rent (destillerat) vatten är långsam tar det tid innan du ser den mörka beläggningen av silveroxid. Om och när du avbryter och tar upp elektroderna är det lättare att se och ett vanligt råd är att skrapa rent dem innan nästa gång. Jag listar fler tips i ett blogginlägg: Silver – Mina tips för hemtillverkning av ”silvervatten”

En ofrånkomlig följd av ”elektrokolloidal” produktion av silverjoner är att koncentrationen av Ag+ i vattnet är begränsad till ungefär 10 ppm (10 viktdelar silver per 1 000 000 viktdelar färdig produkt). Detta innebär 1/1000 gram/liter (1 mg/liter) i typiska KS-produkter varav 3/10 inte är silverjoner i Ionosil. Någon sådan begränsning finns inte för silvernitrat, du har redan sett att vid kroppstemperatur kan det max bli över 3,5 kg/liter varav över 2 kg silverjoner.

För att rättvist jämföra KS (7 ppm, 0,7 mg/liter  Ag+) och silvernitrat måste vi späda det senare till samma silverjonkoncentration vilket innebär cirka 1,1 mg silvernitrat per liter (nitratjonen bidrar också med lite massa). Känns det skrämmande?

Silvernitrat är en toxisk förening som sägs döda en vuxen man efter bara 10 gram konsumerat vid ett och samma tillfälle.

Om uppgiften stämmer vet jag ej. Men vem konsumerar 10 gram silvernitrat? I vart fall motsvarar det silverjonerna i ungefär 500 kubikmeter Ionosil.

Varför är det då så svårt för forskare att skilja mellan toxiskt silvernitrat och icketoxiskt rent silver?

Jag vill gärna lägga till Varför är det så svårt för silversäljare att jämföra silverjoner från sina ”elektrokolloidala” produkter med silvernitrat löst till samma silverjonkoncentration? Alltså 1,1 milligram silvernitrat per liter.

Så en citat att hålla i minne.

När man genomför en provrörsstudie (in vitro, mitt förtydligande) så kopplar man bort cellernas livsuppehållande system. Blodcirkulation, syresättning, metalloproteiner, immunförsvar, homeostas, näringssättning och borttransport av slaggprodukter är helt bortkopplade och behövs tydligen inte enligt de Lundaforskare som utför in vitro-studier. Kroppens viktigaste försvar, i form av det extremt viktiga antioxidativa systemet, är även det bortkopplat. Tala om att skapa förutsättningar för en studie med ett katastrofalt slutresultat.

Det finns många anledningar att göra studier in vitro, en är just att man kopplar bort kroppens ”försvar” mot det ämne man vill studera effekten av. Detta är avgörande om man studerar något som kroppen avvisar eller tar skada av i koncentrationer som har effekt.

Studien är, som sagt, en in vitro-studie som är utförd utanför kroppen, genomförd på så vis att forskarna, utan att ha cellernas vanliga system igång, dränker cellerna i silvernanopartiklar. Då finner de – hör och häpna – att cellerna tar upp silver.

Finns ingen anledning att invända mot detta argument så när som på ”…dränker cellerna i silvernanopartiklar…”. Det kanske står i studien, men var det inte silvernitrat som var det centrala hatobjektet i kritiken?

Silvernitrat är toxiskt och frätande och kan i sig ge upphov till cellskador. Hade forskarna använt sig av elektriskt genererade silverjoner så hade det gett bättre förutsättningar.

Vid det här laget vet du att skillnaden mellan ”elektrokolliodalt” silver och silvernitrat är avsevärda skillnader i koncentrationen. ”Elektrokolloidalt” framställt KS är extremt mesigt och därför harmlöst, jämförbart med 1,1 milligram silvernitrat per liter.

Det var förresten enprocentig (10 000 ppm stark) silvernitratlösning man förr i tiden droppade i nyföddas ögon för att undvika att gonorré skulle överföras från modern till barnet. I och med det så borde i stort sett alla barn ha skadats av det, kan man tycka, om det skulle vara så att Lundaforskarnas teori skulle vara korrekt. Barnen skadades dock inte.

Detta kommer verkligen som en överraskning från en företrädare för en 10 ppm-produkt! Man använde en koncentration som är 1000 gånger högre än Ionosil utan att skada, dessutom i form av förhatligt silvernitrat! Kan det ha något med att ögonen på barnen var ”inkopplade” in vivo, att kroppens försvarsmekanism verkade och eliminerade möjliga skadeverkningar av Ag+ och/eller NO3?

In vitro och in vivo går inte att jämföra…
In vitro-studier är som bäst designade för att studera olika processer på en döende kropp eller åtminstone en kropp som befinner sig i sent utvecklade sjukdomsfaser. Homeostas och andra normala biologiska processer är urkopplade och ger inte rättvisa för hur det ser ut i en fullt frisk kropp. Därför är de rätt meningslösa, speciellt om man inte gör en uppföljning med in vivo-studier som bekräftar de resultat som man erhåller i in vitro-studien.

Det är en kraftfull slutkläm som väl matchar de tidigare citaten. Det vi ska hålla i minnet när vi läser ”vetenskapliga” studier är

Därför är de (provrörsstudier, mitt förtydligande) rätt meningslösa, speciellt om man inte gör en uppföljning med in vivo-studier som bekräftar de resultat som man erhåller i in vitro-studien. / Anders Sultan – Ion Silver i ”När lögnerna inte räcker till…”

Håll detta i minnet när du läser referenser till studier både på skribentens sajt och hos andra silversäljare som hävdar att man kan åtgärda cancer, antibiotikaresistenta bakterier och liknande mirakler. Saknas uppföljande in vivo-studier som bekräftar resultaten så är provrörsstudier rätt meningslösa. Hur många av provrörsstudierna som säljarna länkar till backas upp in vivo, alltså på levande människor? Tipsa mig gärna i kommentarer, jag orkar inte läsa allt själv.

Märk väl att alla dessa tydliga citat kommer från en silversäljare som (hittills) ogenerat länkar till provrörsstudier till stöd för användning på levande människor. Att det går hem hos okritiska läsare som (desperat?) söker bot i KS är uppenbart.


Tre förtydliganden

1) Om jag nedvärderar in vitro-studier, varför skriva så mycket om dem? Skälet är att tydliggöra vad KS-produkter kan göra i laboratoriemiljö men att det sker med koncentrationer som är omöjliga att nå i levande människor, särskilt om det ska ske under en viss tid.

2) Jag har skrivit om det många gånger tidigare, men nytillkomna lär inte veta om det. För mig är det okontroversiellt att behandla kroppens ”ytor” med KS, koncentrationen är så extremt låg att det är harmlöst. Om det fungerar (utöver placebo) får du själv avgöra baserat på egna erfarenheter. Vill du brygga eget silvervatten för extremt låg kostnad så ger jag 12 seriösa tips för högsta kvalitet här.

3) Den påtagligt skadliga effekten av KS-användning är om det tillåts ersätta en fungerande behandling av en invärtes åkomma. Dit hör cancer, HIV, Ebola, antibiotikaresistenta bakterier och liknande.

 

 

 

 

 

Jag antar att du blir överraskad av att just jag, som flitigt kritiserar övertro om silvrets positiva effekter, tipsar om hur man kan göra bästa möjliga silvervatten i hemmet, men här är de likafullt. Märk väl att jag är helt seriös, inget är ”lur”! Om du tycker att någon eller några punkter är överflödiga så hoppa över dem.

  • Använd absolut rena glaskärl för tillverkning och förvaring.
  • Använd det renaste silver du kan hitta till elektroderna.
  • Håll silverstavarna absolut rena och tumma därefter inte på dem med fingrarna. Dels kan du tillföra lite salt, dels svavel från hudens proteiner. ”Men det måste vara försvinnande lite”, invänder du. Å andra sidan är det försvinnande små mängder silverjoner du producerar, varför försämra resultatet i onödan?
  • Använd äkta destillerat vatten fritt från föroreningar. Batterivatten och avjoniserat vatten är suboptimalt. Även om de är fria från joner innebär det inte nödvändigtvis att de är fria från föroreningar. I industriella sammanhang kan det uppfattas som en fördel då ledningsförmågan ökar och snabbar på silverjonproduktionen. För högsta kvalitet där snabbheten är mindre viktig bör du satsa på destillerat vatten trots (väsentligt?) högre pris.
  • Vilken spänning du ska använda på batterierna kan debatteras, det finns många åsikter (googla!) Högre spänning ger snabbare resultat, men även lite mer ”vanlig” elektrolys av vattnet till knallgas. Inte för att apparaten kommer att explodera utan för att de syreatomer som bildas kan störa genom att öka bildningen av svårlösligt silveroxid, en overksam produkt.
  • Om möjligt omrörning för att jonerna ska spridas i vattenvolymen och inte bara färdas i ett smalt stråk mellan elektroderna.
  • Rör inte om med hjälp av luftbubblor! De tillför syre som kan förena sig med silverjoner till overksam silveroxid. Dessutom finns alltid små mängder svavel i luften som bildar lika overksam silversulfid. Svavel i luften, vadå? Har du silverbestick vet du att de svartnar med tiden, det är silversulfid.
  • Kan du få fatt i ett riktigt långsmalt glaskärl där silverstavarna placeras riktigt långt från varandra blir omrörningen mindre viktig.
  • Förvara silvervatten mörkt, i slutet glaskärl, gärna svalt. Generellt blir kemiska reaktioner snabbare med temperaturen. Undvik stora behållare då ny luft inklusive syre, svavel och andra potentiella föroreningar tränger in var gång du korkar upp. Silver, särskilt joner, reagerar på ljus. Nördkunskap: Har du glasögon som mörknar i solsken kan de innehålla silverföreningar som kortvarigt säras av solljuset till fria silveratomer som ger svärtan. De som har åldern inne vet att ”förr” användes avsevärda mängder silver av fotoindustrin.
  • En ren silverjonlösning, åtminstone i koncentrationer vi talar om här, är klar som vatten. Är den något färgad finns andra ämnen, förmodligen med silver som del.
  • Vill du kontrollera om silvervattnet är en kolloid, innehåller små partiklar? Häll upp i ett litet glaskärl och lys med en smalstrålig ficklampa eller, ännu bättre, laserstråle (finns i kattleksaker, du har råd). Gör det i mörker så blir resultatet tydligt. I kolloider sprids strålen som från en strålkastare i dimma (som är en kolloid) Detta kallas Tyndall effect.
  • Testa om silvervattnet innehåller silverjoner genom att släppa ner några korn salt. Blir vätskan lite ”dimmig” beror det på att klorjonen (Cl-) från saltet förenat sig med Ag+ till svårlöslig silverklorid, AgCl. Det är meningslöst att använda denna silversalthutt för eget bruk då saltet gjort det verkningslöst, släng bort det. Men det är inte farligt!
  • Första gången du gör en sats ”hemkört silvervatten” bör du noga följa utvecklingen med klocka till hands. Avbryt och notera hur lång tid det gått från starten så snart någon av silverelektroderna börjar missfärgas. Vattnet är då maxat på silverjoner och resten faller ut som långt mindre aktiva partiklar/molekyler, t.ex. silveroxid. Nu vet du maxtiden för denna utrustning och strömkälla.

Det finns säkert ytterligare tips utöver dessa 13 som förbättrar kvaliteten på ditt silvervatten. Skriv dina förslag i kommentarerna.

Ibland kan det vara värdefullt att återvända till grunderna, särskilt för nytillkomna. Vill du följa diskussioner om t.ex. silverföreningars betydelse utanför och inne i kroppen kan detta inlägg ge dig nya perspektiv. Silverförespråkare kan uppfatta det frustrerande, kunskapsunderskott är en slags självvald mackt! :)

Läser du om Kolloidalt silver så dyker måttet ppm, parts per million upp. Det är ett relevant mått, men jag antar att många har ett tämligen diffust perspektiv på vad det innebär.

  • 10 ppm (viktdelar) av något som sammantaget väger 1 000 000 enheter, kan det va nå’t?

Naturligtvis används mått som vikt/massa och volym även av kemister men avgörande för dem är antalet atomer/molekyler. Till all lycka finns ett samband mellan antalet atomer/molekyler i förhållande till dess massa, kallat Avogadros tal.

  • Avogadros tal anger ett antal, knutet främst till kemisters behov.*
  • Avogadros tal är oerhört stort och ”ojämnt”, 6,02 x 1023 (avrundat till 2 decimaler)
  • Avogadros tal är antalet atomer/molekyler som finns i samma antal gram som anges av ett ämnes atom/molekylvikt. Brukar återfinnas i t.ex. periodiska systemet.
  • 1 mol av ett ämne är den mängd där antalet atomer/molekyler uppgår till Avogadros tal, där massan mätt i gram är samma som ämnets atom-/molekylvikt.

Exempel: 1 mol vatten (H2O) har massan 18 gram, 1 mol silver 108 gram, 1 mol vätgas (H2) 2 gram och så vidare. (siffrorna avrundade!)

En silverjon, Ag+, har förlorat en elektron vilket ger radikalt andra egenskaper än för den neutrala atomen men massförändringen är betydelselös då elektroners bidrag till atomvikt är extremt litet. Den neutrala, metalliska, silveratomen har 47, Ag+ har 46. Inga tabeller gör skillnad på atom- och jonmassor, den är försumbar.

För att tydliggöra så mycket som möjligt gör jag uträkningarna stegvis, märk att jag använder avrundning.

  • 108 gram silver är 1 mol och har 6,02 x 1023 atomer
  • 1 gram silver är 1/108 ≈ 0,0093 mol och 0,056 x 1023 = 5,6 x 1021 atomer
  • 0,1 gram silver ≈ 5,6 x 1020 atomer
  • 0,01 gram silver ≈ 5,6 x 1019 atomer
  • 0,001 gram (1 mg) silver ≈ 5,6 x 1018 atomer
  • 0,000 001 gram (1 µg, mikrogram) ≈ 5,6 x 1015 atomer
  • 0,000 000 001 gram (1 ng, nanogram) = 5,6 x 1012 atomer

Längre än så tror jag inte vi behöver gå. Men låt oss sätta detta i ett mänskligt perspektiv, hur mycket är 5,5 x 1012?

  • Jordens befolkning är 8 miljarder = 8 x 109 och 1 nanogram silver/silverjoner innehåller ungefär 5,5 x 1012 atomer/joner, skillnaden är ungefär 700 gånger!

Låt oss jämföra med 1 liter Ionosil, KS (eller liknande produkt) med 10 ppm silver, oavsett om det är äkta kolloidalt, i jonform eller mixat.

  • 1 liter KS är 1000 gram (≈ 56 mol, nästan allt är ju vatten där 1 mol = 18 gram )
  • 10 ppm är 10/1 000 000 av 1000 g = 10 mg ≈ 5,6 x 1019 atomer+joner i 1 liter KS (se ovan)
  • 2 tsk = 10 ml innehåller 1/100 av detta ≈ 5,6 x 1017 atomer+joner.

Lyckligtvis har vi ”filter” i kroppen i form av negativt laddade klorjoner, Cl, i såväl magsyra som blodets salt, båda  motverkar** effektivt silverjonerna om du dricker en silverblandning, men med tanke på att även små mängder av silverblandningar innehåller gigantiska mängder silverjoner kan en del smita förbi och ställa till viss oreda ändå.


*) Mol används främst av kemister och t.ex. när man redovisar blodets innehåll, men det är fullt möjligt att applicera i andra sammanhang där stora antal förekommer. Ett sådant är när man vill ”räkna elektroner” i elektriska laddningar (Coulomb) och illustrera strömstyrka (Ampere)

**) I tidigare inlägg har jag flera gånger berättat att silverjoner och klorjoner närmast oemotståndligt dras till varandra och bildar en mycket stabil och svårlöslig molekyl, silverklorid. För att sära den krävs en hel del energi vilket gör den närmast helt inaktiv ur ”silversynpunkt”, men i den ”kemiska skalan” spelar många faktorer in så inget är 100% säkert. Detta är ett av skälen till att silverförespråkare menar att KS är ofarligt då 90-99% (avvikande åsikter finns) anses lämna kroppen inom ett dygn via kommunikation med toalett eller motsvarande.

 

Ionosil marknadsförs med följande länk: En mer balanserad syn på silver – uppdaterad med ny forskning och ny information 2010-10-23 Den innehåller många åsikter, artiklar och ”silverlänkar” däremot är det glest mellan vetenskap. Men det finns och gäller inte mindre än HIV! Jag har valt den andra, hjälp mig gärna tolka den första.

Här är referenser till två publicerade studier på HIV och silver i nanoformat i Journal of Nanobiotechnology:

http://www.jnanobiotechnology.com/content/3/1/6

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2818642/

Klicka på bilden om du vill förstora. Uppenbarligen är silver verksamt mot HIV-1. Men frågan är om det finns en hake i detta? Det kanske är läge att påminna om att Ionosil innehåller 10 ppm silver. Det betyder 10 (vikt)delar silver i form av 70% joner, resten som metalliskt silver, möjligen andra silverföreningar per 1 000 000 färdig produkt. 100 000 liter Ionosil innehåller alltså 1 gram silver.

Range of antiviral activity
Silver nanoparticles of 30-50 nm were tested against a panel of HIV-1 isolates using indicator cells in which infection was quantified by a luciferase-based assay. Silver nanoparticles inhibited all strains, showing comparable antiviral potency against T-tropic, M-tropic, dualtropic, and resistant isolates (Table 1).

Min tolkning: AgNP i storlek 30-50 nm testades mot HIV-1 och hämmade effektivt.

Det låter ju väldigt lovande, vad kan gå fel?

The concentration of silver nanoparticles at which infectivity was inhibited by 50% (IC50) ranged from 0.44 to 0.91 mg/mL.

Min tolkning: Den koncentration som krävdes för 50% hämning var 0,44 – 0,91 mg/ml.

Här krävs ingen avancerad matematik eller sortomvandling. förkorta mg/ml till gram/Liter.

  • I studien används AgNP, 30-50 nm, med konc. 0,44 till 0,91 gram per liter för 50% effekt.
  • Att studien gjorts in vitro, i provrör, är det vid det här laget ingen som missat?

Det finns inga som helst möjligheter att använda en extremt utspädd produkt som Ionosil i detta sammanhang. Varför länkar man då till en studie som denna? Är det av misstag, för att förleda godtrogna eller på grund av utpräglad okunskap?

Självklart är det en fördel om tillverkare backar upp sina produkter så gott det går. Ionosil är officiellt en vattenreningsprodukt och använd enligt bruksanvisning (10 ml Ionosil per liter vatten, vänta sedan 15 minuter) har jag inga egentliga invändningar. Å andra sidan kan man också koka vattnet.

Den inofficiella användningen som ett slags läkemedel är betydande, även om tillverkaren inte kan stödja den öppet. Utan att bryta mot lagar och regler kan enskilda användare, däremot, hävda närapå vilka effekter som helst vilket sker i sociala medier, något som alldeles säkert gynnar försäljningen av vattenreningspreparatet Ionosil och liknande produkter. Detta sker flitigt, ibland även av de som på grund av utbildning borde vara källkritiska.

  • Givet att det är ett seriöst menat vattenreningspreparat, varför alla påståenden om (möjliga) hälsoeffekter, som motverka antibiotikaresistenta bakterier och cancer som finns på sajten?

En mycket farlig antibiotikaresistent bakterie är MRSA, meticillin resistant staphylococcus aureus. Den normala formen (staphylococcus aureus) är förhållandevis harmlös och finns hos ungefär hälften av alla, särskilt i näsan. MRSA, däremot, är livshotande. Av någon anledning har Anders Sultan gett uppdrag (oktober 2004) till Natural-Immunogenics Corp. att testa om vattenreningspreparatet Ionosil är verksamt mot MRSA och sedan publicerat resultatet på sin sajt. Man tackar.

The purpose of this study was to test the inhibition of Ionosil A (IA) and Ionosil B (IB) on both normal and antibiotic resistant strains of Staphylococcus aureus (“Staph”). This was accomplished by innoculating healthy Staph cultures with the colloidal silver on standard YT plates, then placing them in a 37° C incubator overnight.

Min tolkning: Avsikten med testet var att testa effekten av Ionosil på både normala Stafylokocker och MRSA. Detta gjordes genom att tillföra KS till (healthy Staph cultures) MRSA ”i provrör” för att sedan placera dem i 37° C över natten.

Källa: http://ion-silver.com/docs/Inhibition%20of%20Staph%20aureus%20with%20Ionosil.pdf

  • Om avsikten var att testa vattenreningseffekten, varför då förvara dem i 37° C över natten, 15 minuter antas ju räcka för att desinficera vatten från bakterier?

To each 100 µl dilution of staph cells, 10µl of silver was added…

Min tolkning: Till varje prov om 100 µl MRSA tillsattes 10 µl KS

Jag vet inte hur stor mängd MRSA (µg, mg eller vad?) en person kan tänkas ha för att det ska vara farligt/livshotande, inte heller hur spridda de är i kroppen. Om de är väl avgränsade och man vet var kan man, hypotetiskt, injicera KS mitt bland dem vilket kanske löser problemet. Men om MRSA är spridda? Hur mycket KS krävs och var tillför man det så det får effekt?

c. Tyndall Effect = ++ (out of a possible ++++)

Min tolkning: Tyndall Effect är spridning av ljus som beror av partiklar i en lösning. Ett exempel är billjus i dimma. Mer partiklar i en kolloid ger större Tyndall effekt, enbart silverjoner ger ingen alls.

Labbet testade två prov varav det ena gav ++, det andra +++. Detta betyder rimligen att andelen AgNP (silverpartiklar) är begränsat, resten är silver i jonform, Ag+, rätt logiskt för en vattenreningsprodukt då silver i jonform fungerar analogt med fria radikaler*, de uppträder som ”elektrontjuvar”. För närvarande uppges Ionosil innehålla 10 ppm silver varav 70% (vikt!) silverjoner, resten partiklar.


*) Fria radikaler (atomer och molekyler med ett elektronunderskott) har dåligt rykte och hälsokostbranschen marknadsför frenetiskt antioxidanter för att motverka dem. Till saken hör att vårt immunförsvar använder fria radikaler för att motverka bakterier. Ett organ som är särskilt rikt på fria radikaler är den friska urinblåsan! (Källa: Karl Arfors, personlig info)

Min uppfattning är att merparten silverförespråkare inte vet mycket om dessa produkter och inte försöker ta reda på något heller. En tillverkare publicerar ett testprotokoll på sin sajt vilket naturligtvis ger ett trovärdigt intryck. Låt oss titta närmare.

Att man gör testerna i Indien har kanske med kostnader att göra, vad vet jag. Däremot tycks de ha låtit testa en annan produkt än de säljer. Kan ju vara felstavat också, men det problem jag ser är något helt annat.

Ionosil får marknadsföras som ett vattenreningspreparat och den rekommenderade dosen är 2 teskedar per liter vatten. Vänta 15 minuter så är vattnet bakteriefritt. De teskedar vi har i köken varierar i storlek, men i matlagningssammanhang brukar man räkna med 5 milliliter. För rening av vatten så att det blir tjänligt som dricksvatten rekommenderas 10 ml/L. Om det är Shubhda Research Institute eller kunden som påverkar testförfarandet kan jag naturligtvis inte veta men följande bild är intressant. Klicka på bilden för att se den bättre.

  • Vol. of Sample (silvervatten) used är 9,9 ml
  • Vol. of inoculum (bakterieodling) used är 0,1 ml

Enligt egen marknadsföring kan/ska man späda silvervattnet 100 gånger för att få bakteriedödande resultat medan man här dränker bakterieodlingen i nästan 100 gånger mer silvervatten än provets storlek!

Hur många silverförespråkare inklusive Anders Sultan läser detta protokoll och uppfattar det absurda?

Kommer, enligt detta test, silvervattnet att döda bakterier? Självklart ja, annat är väl inte att vänta om man använder det i 100 x 100 = 10 000 gånger högre koncentration än rekommenderat.

Hur skulle samma mängd Coca-Cola fungera, en gammal huskur mot lättare magsjuka? Om det fungerar för alla vet jag inte.


Bonus: En vida spridd myt är att silverprodukter gör skillnad på ”onda” och ”goda” bakterier och ett urvalskriterium antas vara om de är Gram-positiva eller Gram-negativa. I detta test används en koncentrerad (10 000 gånger) silverprodukt på 6 olika bakterier, hälften Gram-positiva, hälften Gram-negativa. Den vetgirige tar hem testprotokollet och bekräftar detta själv.

Om detta indirekt är avsett för mig må vara osagt, men det dök upp i en annan blogg strax efter min efterlysning om studier. Det innehåller två länkar till möjligen relevanta studier. Ytterligare en var till en artikel, en annan var en dublett till abstract.

Finns en del forskning kring KS och resistenta bakterier. Länkar till ett par studier här http://4health.se/kollodialt-silver-nar-funkar-det-bast

Till att börja med inleds artikeln med den vitt spridda men inte så korrekta åsikten att silverprodukter gör skillnad på Gram-negativa och Gram-positiva bakterier. De senare klassas i huvudsak som ”goda” och de förra som ”onda”. Silverprodukter antas ge sig på de Gram-negativa medan de lämnar de Gram-positiva ifred. Jag har redan benat lite i den myten, läs mer här: Silver – Del 22 – En vetenskaplig sammanställning / 3, där används bakterier tillhörande båda typer vid framställning av AgNP. Även Silver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier om du vill veta mer om bakgrunden.

Men, till de gramnegativa bakterierna då. Faktiskt är silver så effektivt att det verkar öka effekten av antiobiotika tusenfalt!

Om så är bör det märkas tydligt i studier, eller hur? Mot slutet av artikeln kommer länkar som jag efterlyst. Inte de jag helst vill se, in vivo på människor utan mer mot gruppen I andra hand studier på vadhelst där silverprodukter vid antibiotikarestenta bakterier ger positiva utfall.

En studie görs in vitro (i provrör) och på möss.

We used ionic silver (Ag+) in a silver nitrate salt (AgNO3), and found substantial antimicrobial activity (~3 log) at 30 μM against log-phase growing Escherichia coli…

Min tolkning: Vi använde silver i jonform (Ag+) från silvernitrat (AgNO3) och fann en kraftig antimikrobiell verkan (en reduktion av tre storleksordningar, cirka 1000 gånger) vid användning av 30 μM silver mot snabbt växande Escherichia coli…

Redan första raden ger, indirekt, en mycket väsentlig information som utesluter att behandlingen skulle kunna göras in vivo på en människa, ser du den? Man använder inte AgNP, nanosilver, eller det som kallas KS typ Ionosil. Istället väljer man Ag+ från silvernitrat. Varför, bland traditionella silverförespråkare utan kemikunskaper brukar silvernitrat ha ett extremt dåligt anseende? Fundera över det några sekunder innan du fortsätter.

30 μM silver låter rätt lite, 30 miljondelar av något, men vad? 1 mol silver är 108 gram vilket innebär att 30 miljondelar av 1 mol silver innebär 3240 x 10-6 gram, motsvarande den totala silvermängden i 324 liter elektrokolloidalt silver med 10 x 10-6 gram/L (10 ppm) typ Ionosil! Strävar du efter samma antal silverjoner krävs 463 liter. Repetera här om det kemiska begreppet mol känns obekant Silver – del 15 – Vad är ppm och mol? 

Skulle du trycka i dig hundratals liter KS för att möjligen nå den effekt som studien förespeglar? Tänk även på att silverförespråkare hävdar att 90 – 99% av silver du dricker lämnar kroppen inom 24 timmar.

Källa: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23785037


Abstract: It was shown that colloidal silver solution prepared in cooperation with the A. F. Ioffe Physical Technical Institute1 of the Russian Academy of Sciences, had significant bactericidal activity. Stable bactericidal effect on gramnegative microorganisms was observed after their 2-hour exposition in the solution of colloidal silver at a concentration of 10 ppm. Grampositive capsule-forming microorganisms were less susceptible to the colloidal silver solution: their death was observed after the 4-hour exposition in the solution.

Min tolkning: En kolloidal silverlösning om 10 ppm hade en tydlig negativ (dödlig?) påverkan på bakterier. De Gram-negativa inom 2 timmar medan de Gram-positiva dog efter 4 timmar i silverlösningen.

  • Även detta är ett in vitro-experiment, i provrör.
  • Det KS som finns att köpa för konsumenter är just 10 ppm.
  • Silverförespråkare hävdar att 90-99% av det silver man sväljer är borta inom ett dygn. Andra åsikter finns.
  • Anta att du vill behandla ett icke lokaliserat bakterieangrepp i kroppen. Hur mycket KS måste man dricka för att nå 10 ppm i hela kroppen under minst 2, gärna 4 timmar för säkerhets skull. Inte alla ”onda” dör ju inom 2 timmar.

Källahttps://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21400747