Intensiv glukoskontroll ledde till färre hjärt–kärlhändelser än gängse glukoskontroll hos patienter med typ 2-diabetes men minskade inte risken att dö. Det visar en uppföljningsstudie presenterad i New England Journal of Medicine.
Hjärt–kärlsjukdom är den ledande orsaken till komplikationer och dödsfall hos personer med typ 2-diabetes. Tidigare studier har visat motstridiga resultat avseende kopplingen mellan intensiv glukoskontroll och mortalitet.
Källa: Läkartidningen – Intensiv glukoskontroll kopplad till lägre risk för hjärt–kärlhändelser
I det abstract jag når via artikeln framgår inte vad som menas med ”intensiv glukoskontroll”. Min gissning är att man menar preparat av diverse slag för att inte patienterna skall tvingas sortera i sina matvanor.
Studiens resultat kommer från en uppföljning av en oblindad men randomiserad klinisk prövning av 1 791 krigsveteraner. De fick antingen traditionell eller ”intensiv” behandling under något mer än 5 år. Flertalet var äldre män med en diabeteshistorik på minst 10 år, dryga 40% med tidigare hjärt–kärlhändelser eller mikrovaskulär sjukdom.
Det primära utfallsmåttet var tiden till första stora hjärt–kärlhändelse (hjärtinfarkt, stroke, hjärtsvikt, dödsfall orsakat av hjärt–kärlhändelse eller amputation till följd av ischemisk kallbrand).
Beklagar den usla grafikkvaliteten, men den är vad NEJM tillhandahåller oss som inte slantar upp.
The difference in glycated hemoglobin levels between the intensive-therapy group and the standard-therapy group averaged 1.5 percentage points during the trial (median level, 6.9% vs. 8.4%) and declined to 0.2 to 0.3 percentage points by 3 years after the trial ended.
Min tolkning: Som man kan ana av bilden var HbA1c som bäst hos de intensivbehandlade efter ett par år, sedan steg det närmast oavbrutet. De traditionellt behandlades värden hade en svag tendens att sjunka.
Ett problem med att hålla koll på blodsocker med ”preparat” är att det svänger kraftigt och man riskerar att bli obehagligt låg med åtföljande kompensationsätande osv. Tyvärr hänger effekterna av höga blodsocker kvar mycket längre än de låga kan kompensera för. Det är inte som en pendel som svänger lika åt båda håll, mer som en pendel upphängd nära en vägg; drar man ut den för långt slår den in i väggen med en smäll.
Over a median follow-up of 9.8 years, the intensive-therapy group had a significantly lower risk of the primary outcome than did the standard-therapy group (hazard ratio, 0.83; 95% confidence interval [CI], 0.70 to 0.99; P=0.04), with an absolute reduction in risk of 8.6 major cardiovascular events per 1000 person-years, but did not have reduced cardiovascular mortality (hazard ratio, 0.88; 95% CI, 0.64 to 1.20; P=0.42).
Min tolkning: Under en uppföljningstid på knappa 10 år hade intensiv-gruppen en statistiskt säkerställd minskning vad gäller en stor hjärt–kärlhändelse. Minskningen var i absoluta tal 8.6 händelser per 1000 personår utan att för den skull minska hjärt- och kärldöd.
Så kommer vi till en riktigt intressant detalj.
No reduction in total mortality was evident (hazard ratio in the intensive-therapy group, 1.05; 95% CI, 0.89 to 1.25; P=0.54; median follow-up, 11.8 years).
Min tolkning: Ingen statistiskt säkerställd minskning i dödlighet oavsett orsak kunde fastställas. I medeltal tycktes den faktiskt stiga med 5 %.
Källa: NEJM
Då minskad dödlighet inte kunde påvisas i den aktuella studien måste en liten till måttlig reduktion i hjärt–kärlhändelser vägas mot de biverkningar som är förknippade med intensiv glukoskontroll, framhåller författarna.
Tack till Annika Dahlqvist för tipset: Ingen minskad dödlighet vid intensiv glukoskontroll
MatFrisk Blogg 
[…] Erik Edlund Matfrisk skriver om studien.Dödligheten tenderade snarast att öka i den intensivbehandlade (med medikamenter) gruppen. […]
GillaGilla