Kompostering anses vara förnuftigt ur många synvinklar, men det kräver både plats och tid. Min hypotes är att allt levande skyddar sig mot sin omgivning och att detta skydd kan vara aktivt även efter att t.ex. löv och annat i trädgården är dött vilket minskar nedbrytningshastigheten.
Ett sätt att snabba upp komposteringen är att varva färsk kompost med redan mogen och på så sätt dra igång nedbrytningen på stört.
En annan är att flisa upp materialet med en kompostkvarn och på så sätt exponera växternas inre som inte är lika motståndskraftigt. Som ett experiment tänker jag testa det senare men med ett annat verktyg. Jag har visserligen en kompostkvarn av konventionellt snitt, men den har låg kapacitet och slaggar lätt igen, dessutom måste materialet fraktas både till och från.
En halvhjärtad rensning i trädgården resulterade i ungefär en kubikmeter löv, växter och smäckra grenar. 
Jag använde en gammal men trogen gräsklippare med ett mossrivarverktyg, ett ”blad” med två fjädrar som sticker ner mot gräsmattan.
Klipphöjden var maximal och jag angrep kompostmaterialet med höjda framhjul och sänkte ner med en tuggande rörelse. Efter en första förberedande vända fortsatte jag med lägre klipphöjd. Det som återstår av ”otuggat” material ryms lätt i en halv hink, resten ligger utspritt på gräsmattan.
Om det blir en framgång lär vi märka till våren. Mindre arbete blev det i vart fall.
MatFrisk Blogg 
Det är väldigt lite ny jord som bildas ur en kompost. Jag tror att det rör sig 5 % ny jord samtidigt som 95 % försvinner som olika växthusgaser.
Kompostering är inget som förekommer naturligt i naturen. För naturen är det effektivare om dött material ligger direkt på marken (eller ännu bättre blandas in i jorden). Detta ger näringsämnen som tas upp av växterna samtidigt som ny jord bildas.
GillaGilla