Arkiv för kategori ‘silverjoner’

Ibland kan det vara värdefullt att återvända till grunderna, särskilt för nytillkomna. Vill du följa diskussioner om t.ex. silverföreningars betydelse utanför och inne i kroppen kan detta inlägg ge dig nya perspektiv. Silverförespråkare kan uppfatta det frustrerande, kunskapsunderskott är en slags självvald mackt! :)

Läser du om Kolloidalt silver så dyker måttet ppm, parts per million upp. Det är ett relevant mått, men jag antar att många har ett tämligen diffust perspektiv på vad det innebär.

  • 10 ppm (viktdelar) av något som sammantaget väger 1 000 000 enheter, kan det va nå’t?

Naturligtvis används mått som vikt/massa och volym även av kemister men avgörande för dem är antalet atomer/molekyler. Till all lycka finns ett samband mellan antalet atomer/molekyler i förhållande till dess massa, kallat Avogadros tal.

  • Avogadros tal anger ett antal, knutet främst till kemisters behov.*
  • Avogadros tal är oerhört stort och ”ojämnt”, 6,02 x 1023 (avrundat till 2 decimaler)
  • Avogadros tal är antalet atomer/molekyler som finns i samma antal gram som anges av ett ämnes atom/molekylvikt. Brukar återfinnas i t.ex. periodiska systemet.
  • 1 mol av ett ämne är den mängd där antalet atomer/molekyler uppgår till Avogadros tal, där massan mätt i gram är samma som ämnets atom-/molekylvikt.

Exempel: 1 mol vatten (H2O) har massan 18 gram, 1 mol silver 108 gram, 1 mol vätgas (H2) 2 gram och så vidare. (siffrorna avrundade!)

En silverjon, Ag+, har förlorat en elektron vilket ger radikalt andra egenskaper än för den neutrala atomen men massförändringen är betydelselös då elektroners bidrag till atomvikt är extremt litet. Den neutrala, metalliska, silveratomen har 47, Ag+ har 46. Inga tabeller gör skillnad på atom- och jonmassor, den är försumbar.

För att tydliggöra så mycket som möjligt gör jag uträkningarna stegvis, märk att jag använder avrundning.

  • 108 gram silver är 1 mol och har 6,02 x 1023 atomer
  • 1 gram silver är 1/108 ≈ 0,0093 mol och 0,056 x 1023 = 5,6 x 1021 atomer
  • 0,1 gram silver ≈ 5,6 x 1020 atomer
  • 0,01 gram silver ≈ 5,6 x 1019 atomer
  • 0,001 gram (1 mg) silver ≈ 5,6 x 1018 atomer
  • 0,000 001 gram (1 µg, mikrogram) ≈ 5,6 x 1015 atomer
  • 0,000 000 001 gram (1 ng, nanogram) = 5,6 x 1012 atomer

Längre än så tror jag inte vi behöver gå. Men låt oss sätta detta i ett mänskligt perspektiv, hur mycket är 5,5 x 1012?

  • Jordens befolkning är 8 miljarder = 8 x 109 och 1 nanogram silver/silverjoner innehåller ungefär 5,5 x 1012 atomer/joner, skillnaden är ungefär 700 gånger!

Låt oss jämföra med 1 liter Ionosil, KS (eller liknande produkt) med 10 ppm silver, oavsett om det är äkta kolloidalt, i jonform eller mixat.

  • 1 liter KS är 1000 gram (≈ 56 mol, nästan allt är ju vatten där 1 mol = 18 gram )
  • 10 ppm är 10/1 000 000 av 1000 g = 10 mg ≈ 5,6 x 1019 atomer+joner i 1 liter KS (se ovan)
  • 2 tsk = 10 ml innehåller 1/100 av detta ≈ 5,6 x 1017 atomer+joner.

Lyckligtvis har vi ”filter” i kroppen i form av negativt laddade klorjoner, Cl, i såväl magsyra som blodets salt, båda  motverkar** effektivt silverjonerna om du dricker en silverblandning, men med tanke på att även små mängder av silverblandningar innehåller gigantiska mängder silverjoner kan en del smita förbi och ställa till viss oreda ändå.


*) Mol används främst av kemister och t.ex. när man redovisar blodets innehåll, men det är fullt möjligt att applicera i andra sammanhang där stora antal förekommer. Ett sådant är när man vill ”räkna elektroner” i elektriska laddningar (Coulomb) och illustrera strömstyrka (Ampere)

**) I tidigare inlägg har jag flera gånger berättat att silverjoner och klorjoner närmast oemotståndligt dras till varandra och bildar en mycket stabil och svårlöslig molekyl, silverklorid. För att sära den krävs en hel del energi vilket gör den närmast helt inaktiv ur ”silversynpunkt”, men i den ”kemiska skalan” spelar många faktorer in så inget är 100% säkert. Detta är ett av skälen till att silverförespråkare menar att KS är ofarligt då 90-99% (avvikande åsikter finns) anses lämna kroppen inom ett dygn via kommunikation med toalett eller motsvarande.

 

Självklart är det en fördel om tillverkare backar upp sina produkter så gott det går. Ionosil är officiellt en vattenreningsprodukt och använd enligt bruksanvisning (10 ml Ionosil per liter vatten, vänta sedan 15 minuter) har jag inga egentliga invändningar. Å andra sidan kan man också koka vattnet.

Den inofficiella användningen som ett slags läkemedel är betydande, även om tillverkaren inte kan stödja den öppet. Utan att bryta mot lagar och regler kan enskilda användare, däremot, hävda närapå vilka effekter som helst vilket sker i sociala medier, något som alldeles säkert gynnar försäljningen av vattenreningspreparatet Ionosil och liknande produkter. Detta sker flitigt, ibland även av de som på grund av utbildning borde vara källkritiska.

  • Givet att det är ett seriöst menat vattenreningspreparat, varför alla påståenden om (möjliga) hälsoeffekter, som motverka antibiotikaresistenta bakterier och cancer som finns på sajten?

En mycket farlig antibiotikaresistent bakterie är MRSA, meticillin resistant staphylococcus aureus. Den normala formen (staphylococcus aureus) är förhållandevis harmlös och finns hos ungefär hälften av alla, särskilt i näsan. MRSA, däremot, är livshotande. Av någon anledning har Anders Sultan gett uppdrag (oktober 2004) till Natural-Immunogenics Corp. att testa om vattenreningspreparatet Ionosil är verksamt mot MRSA och sedan publicerat resultatet på sin sajt. Man tackar.

The purpose of this study was to test the inhibition of Ionosil A (IA) and Ionosil B (IB) on both normal and antibiotic resistant strains of Staphylococcus aureus (“Staph”). This was accomplished by innoculating healthy Staph cultures with the colloidal silver on standard YT plates, then placing them in a 37° C incubator overnight.

Min tolkning: Avsikten med testet var att testa effekten av Ionosil på både normala Stafylokocker och MRSA. Detta gjordes genom att tillföra KS till (healthy Staph cultures) MRSA ”i provrör” för att sedan placera dem i 37° C över natten.

Källa: http://ion-silver.com/docs/Inhibition%20of%20Staph%20aureus%20with%20Ionosil.pdf

  • Om avsikten var att testa vattenreningseffekten, varför då förvara dem i 37° C över natten, 15 minuter antas ju räcka för att desinficera vatten från bakterier?

To each 100 µl dilution of staph cells, 10µl of silver was added…

Min tolkning: Till varje prov om 100 µl MRSA tillsattes 10 µl KS

Jag vet inte hur stor mängd MRSA (µg, mg eller vad?) en person kan tänkas ha för att det ska vara farligt/livshotande, inte heller hur spridda de är i kroppen. Om de är väl avgränsade och man vet var kan man, hypotetiskt, injicera KS mitt bland dem vilket kanske löser problemet. Men om MRSA är spridda? Hur mycket KS krävs och var tillför man det så det får effekt?

c. Tyndall Effect = ++ (out of a possible ++++)

Min tolkning: Tyndall Effect är spridning av ljus som beror av partiklar i en lösning. Ett exempel är billjus i dimma. Mer partiklar i en kolloid ger större Tyndall effekt, enbart silverjoner ger ingen alls.

Labbet testade två prov varav det ena gav ++, det andra +++. Detta betyder rimligen att andelen AgNP (silverpartiklar) är begränsat, resten är silver i jonform, Ag+, rätt logiskt för en vattenreningsprodukt då silver i jonform fungerar analogt med fria radikaler*, de uppträder som ”elektrontjuvar”. För närvarande uppges Ionosil innehålla 10 ppm silver varav 70% (vikt!) silverjoner, resten partiklar.


*) Fria radikaler (atomer och molekyler med ett elektronunderskott) har dåligt rykte och hälsokostbranschen marknadsför frenetiskt antioxidanter för att motverka dem. Till saken hör att vårt immunförsvar använder fria radikaler för att motverka bakterier. Ett organ som är särskilt rikt på fria radikaler är den friska urinblåsan! (Källa: Karl Arfors, personlig info)

Min uppfattning är att merparten silverförespråkare inte vet mycket om dessa produkter och inte försöker ta reda på något heller. En tillverkare publicerar ett testprotokoll på sin sajt vilket naturligtvis ger ett trovärdigt intryck. Låt oss titta närmare.

Att man gör testerna i Indien har kanske med kostnader att göra, vad vet jag. Däremot tycks de ha låtit testa en annan produkt än de säljer. Kan ju vara felstavat också, men det problem jag ser är något helt annat.

Ionosil får marknadsföras som ett vattenreningspreparat och den rekommenderade dosen är 2 teskedar per liter vatten. Vänta 15 minuter så är vattnet bakteriefritt. De teskedar vi har i köken varierar i storlek, men i matlagningssammanhang brukar man räkna med 5 milliliter. För rening av vatten så att det blir tjänligt som dricksvatten rekommenderas 10 ml/L. Om det är Shubhda Research Institute eller kunden som påverkar testförfarandet kan jag naturligtvis inte veta men följande bild är intressant. Klicka på bilden för att se den bättre.

  • Vol. of Sample (silvervatten) used är 9,9 ml
  • Vol. of inoculum (bakterieodling) used är 0,1 ml

Enligt egen marknadsföring kan/ska man späda silvervattnet 100 gånger för att få bakteriedödande resultat medan man här dränker bakterieodlingen i nästan 100 gånger mer silvervatten än provets storlek!

Hur många silverförespråkare inklusive Anders Sultan läser detta protokoll och uppfattar det absurda?

Kommer, enligt detta test, silvervattnet att döda bakterier? Självklart ja, annat är väl inte att vänta om man använder det i 100 x 100 = 10 000 gånger högre koncentration än rekommenderat.

Hur skulle samma mängd Coca-Cola fungera, en gammal huskur mot lättare magsjuka? Om det fungerar för alla vet jag inte.


Bonus: En vida spridd myt är att silverprodukter gör skillnad på ”onda” och ”goda” bakterier och ett urvalskriterium antas vara om de är Gram-positiva eller Gram-negativa. I detta test används en koncentrerad (10 000 gånger) silverprodukt på 6 olika bakterier, hälften Gram-positiva, hälften Gram-negativa. Den vetgirige tar hem testprotokollet och bekräftar detta själv.

Om detta indirekt är avsett för mig må vara osagt, men det dök upp i en annan blogg strax efter min efterlysning om studier. Det innehåller två länkar till möjligen relevanta studier. Ytterligare en var till en artikel, en annan var en dublett till abstract.

Finns en del forskning kring KS och resistenta bakterier. Länkar till ett par studier här http://4health.se/kollodialt-silver-nar-funkar-det-bast

Till att börja med inleds artikeln med den vitt spridda men inte så korrekta åsikten att silverprodukter gör skillnad på Gram-negativa och Gram-positiva bakterier. De senare klassas i huvudsak som ”goda” och de förra som ”onda”. Silverprodukter antas ge sig på de Gram-negativa medan de lämnar de Gram-positiva ifred. Jag har redan benat lite i den myten, läs mer här: Silver – Del 22 – En vetenskaplig sammanställning / 3, där används bakterier tillhörande båda typer vid framställning av AgNP. Även Silver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier om du vill veta mer om bakgrunden.

Men, till de gramnegativa bakterierna då. Faktiskt är silver så effektivt att det verkar öka effekten av antiobiotika tusenfalt!

Om så är bör det märkas tydligt i studier, eller hur? Mot slutet av artikeln kommer länkar som jag efterlyst. Inte de jag helst vill se, in vivo på människor utan mer mot gruppen I andra hand studier på vadhelst där silverprodukter vid antibiotikarestenta bakterier ger positiva utfall.

En studie görs in vitro (i provrör) och på möss.

We used ionic silver (Ag+) in a silver nitrate salt (AgNO3), and found substantial antimicrobial activity (~3 log) at 30 μM against log-phase growing Escherichia coli…

Min tolkning: Vi använde silver i jonform (Ag+) från silvernitrat (AgNO3) och fann en kraftig antimikrobiell verkan (en reduktion av tre storleksordningar, cirka 1000 gånger) vid användning av 30 μM silver mot snabbt växande Escherichia coli…

Redan första raden ger, indirekt, en mycket väsentlig information som utesluter att behandlingen skulle kunna göras in vivo på en människa, ser du den? Man använder inte AgNP, nanosilver, eller det som kallas KS typ Ionosil. Istället väljer man Ag+ från silvernitrat. Varför, bland traditionella silverförespråkare utan kemikunskaper brukar silvernitrat ha ett extremt dåligt anseende? Fundera över det några sekunder innan du fortsätter.

30 μM silver låter rätt lite, 30 miljondelar av något, men vad? 1 mol silver är 108 gram vilket innebär att 30 miljondelar av 1 mol silver innebär 3240 x 10-6 gram, motsvarande den totala silvermängden i 324 liter elektrokolloidalt silver med 10 x 10-6 gram/L (10 ppm) typ Ionosil! Strävar du efter samma antal silverjoner krävs 463 liter. Repetera här om det kemiska begreppet mol känns obekant Silver – del 15 – Vad är ppm och mol? 

Skulle du trycka i dig hundratals liter KS för att möjligen nå den effekt som studien förespeglar? Tänk även på att silverförespråkare hävdar att 90 – 99% av silver du dricker lämnar kroppen inom 24 timmar.

Källa: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23785037


Abstract: It was shown that colloidal silver solution prepared in cooperation with the A. F. Ioffe Physical Technical Institute1 of the Russian Academy of Sciences, had significant bactericidal activity. Stable bactericidal effect on gramnegative microorganisms was observed after their 2-hour exposition in the solution of colloidal silver at a concentration of 10 ppm. Grampositive capsule-forming microorganisms were less susceptible to the colloidal silver solution: their death was observed after the 4-hour exposition in the solution.

Min tolkning: En kolloidal silverlösning om 10 ppm hade en tydlig negativ (dödlig?) påverkan på bakterier. De Gram-negativa inom 2 timmar medan de Gram-positiva dog efter 4 timmar i silverlösningen.

  • Även detta är ett in vitro-experiment, i provrör.
  • Det KS som finns att köpa för konsumenter är just 10 ppm.
  • Silverförespråkare hävdar att 90-99% av det silver man sväljer är borta inom ett dygn. Andra åsikter finns.
  • Anta att du vill behandla ett icke lokaliserat bakterieangrepp i kroppen. Hur mycket KS måste man dricka för att nå 10 ppm i hela kroppen under minst 2, gärna 4 timmar för säkerhets skull. Inte alla ”onda” dör ju inom 2 timmar.

Källahttps://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21400747

 

Som det viktigaste argumentet för användning av silverprodukter mot antibiotikaresistenta bakterier som fanns hos denne kosttillskottssäljare https://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2013/07/03/antibiotics-colloidal-silver.aspx fick jag följande citat.

According to a new study, low doses of silver can make antibiotics up to 1,000 times more effective, and may even allow an antibiotic to successfully combat otherwise antibiotic-resistant bacteria.

Artikeln var ordrik (läs själv!) men saknar varje syftning på kontrollerbara fakta. Jag valde då att googla på ”MRSA colloidal silver” (gör det, det är lärorikt). På plats 14 hamnar första ”seriösa” träffen, Bactericidal and Antibiotic Synergistic Effect of Nanosilver Against Methicillin-Resistant Staphylococcus aureus Khalid A. Ali Abdel Rahim and Ahmed Mohamed Ali Mohamed

MRSA är en förkortning för meticillinresistenta stafylokocker, en variant av bakterien Staphylococcus aureus som förvärvat resistens mot meticillin och penicilliner inom gruppen isoxazolylpenicilliner. Den är extremt farlig och dödligheten är, enligt studien, 25 – 63% för de som drabbas. Självklart är varje upptäckt som kan förbättra överlevnaden välkommet. Studien är tillgänglig i fulltext och utan kostnad, ta hem och läs, den är ytterst klargörande men kanske på annat sätt än du förväntar dig.

Ag-NPs showed promising antimicrobial properties, which could be used for treatment MRSA and other drug-resistant infections.

Min tolkning: Nanopartiklar av silver har visat verkan mot mikrober och skulle kunna användas för att behandla MRSA och andra medicinresistenta infektioner.

Man anskaffade 80 prover på S. aureus, varav 30 klassades som MRSA. Studien redovisar utförligt metoder och material, men om du inte är nördig bortom sans och vett så finns i just detta fall ingen anledning att lägga jobb på att förstå dem, utfallet talar sitt tydliga språk.

Time-kill assay showed that Ag-NPs could inhibit the growth of MRSA. The growth curves of MRSA treated with 50, 100 and 200 µg/mL Ag-NPs were affected in a concentration-dependent manner and after four hours, almost all treated MRSA were dead. There was a small difference between growth of MRSA treated with 50 µg/mL Ag-NPs and the control group Figure 2.

Min tolkning: Analyser av proverna visade att nanopartiklar av silver i koncentrationerna 50, 100 och 200 µg/mL avbröt tillväxt av MRSA och inom 4 timmar var de döda. Viss avvikelse fanns i den minsta koncentrationen. FYI: Det fanns även en kontrollgrupp utan tillsats av AgNP.

Naturligtvis verkar detta lovande, men djävulen döljer sig i detaljerna, även här. Man använder professionella nanosilverprodukter från Sigma (St. Louis, MO, USA) medan den svenske konsumenten lär få nöja sig med kommersiellt tillgängliga jon-silverblandningar med styrkan 10 ppm, 10 viktdelar silver  per 1 000 000 färdig blandning (oavsett om det är joner, metalliskt silver eller silverföreningar).

Låt oss ta AgNP från Sigma med koncentrationen 100 µg/mL som utgångspunkt. Först repetition av de sorter man använder:

  • 1 mL (milliliter) är 0,001 liter, 1 tusendels liter, (10-3 L)
  • 1 µg (mikrogram) är 1 miljondels gram, 0,000 001 gram,  (10-6 gram).

Vad innebär då koncentrationen 100 µg/mL? Det är 100 x (10-6/10-3) gram/liter = 0,1 gram/liter

  • 100 µg/mL motsvarar 0,1 gram AgNP per liter alltså 100ppm!

Hur ska man behandla MRSA med AgNP in vivo när man i detta försök använder koncentrationer på 50, 100 och 200 ppm. Detta måste rimligen ske i hela kroppen och under 4 timmar?

Jag har läst många studier om silverprodukters inverkan på diverse hälsoproblem och alla (jag hittills stött på) sker in vitro (på objektglas) med höga silverkoncentrationer som man rimligen inte kan använda på levande varelser, inklusive människor. Men detta tar priset, hittills!

Om du upptäcker fel i resonemang eller beräkningar så tar jag emot förslag till förbättringar. Det finns minst ytterligare en anmärkningsvärd anomali (avvikelse) i utfallet, men det tar jag upp bara om någon frågar.

 

 

 

 

 

The Silver Edge är en silversäljare som i följande video vill visa att hans (?) silverprodukt dödar bakterier. Han häller mjölk av något slag (rå eller processad?) i två glas och tillsätter KS i det ena. Därefter lämnas glasen framme i tre dagar.

De första 1.50 gäller introduktion och hur försöket startar, därefter (tre dagar senare) kommer uppföljningen.

  • ”It’s turning into youghurt, basically.”
  • ”The one with KS, no bacterial activity whatsoever.”

Detta försök, givet att han inte fuskar i mellantiden, visar att KS dödar åtminstone de bakterier i mjölken som ”gör” youghurt och cottage cheese. Är dessa ”nyttiga” eller ”skadliga” bakterier?

Låt säga att han fyller glasen med 2 dl vardera och tillsätter 1 ounce outspädd KS i det ena, cirka 6 teskedar. Detta syns tydligt genom att nivån i KS-glaset är väsentligt högre. Efter 3 dagar är nivåerna rätt lika, hur kommer det sig?

Det är låg sannolikhet att någon i Sverige har hans KS-produkt, däremot betydligt större att Ionosil finns tillgängligt. Båda brukar uppge att de innehåller 10 ppm silver och Ionosil rekommenderar 2 tsk per liter dricksvatten för fullständig desinfektion inom 15 minuter.

The Silver Edge använder, i videon, 3 gånger större mängd KS på 1/5 av volymen, alltså 15 gånger mer koncentrerat än vad åtminstone Ionosil föreslår. Varför?

En vanlig åsikt bland silverförespråkare är att KS främst eller uteslutande ger sig på patogena (sjukdomsalstrande) bakterier och lämnar de ”goda” ifred. Det är hyfsat populärt att syra grönsaker då det anses nyttigt för mage/tarm. Rimligen utnyttjar man då ”nyttiga” bakterier vilket kan användas för att testa hypotesen att KS lämnar de goda bakterierna ifred. Gör syrningsförsök där minst en eller ett par burkar behandlas med KS utspädd så att det kan desinficera vatten. En annan kan behandlas med KS i samma koncentration som föreslås i videon. Vilket/vilka blir utfallen, förblir bakteriefloran intakt?

  • Den nördigt vetgirige kan sätta upp en serie burkar med varierande konc. av KS och se om det finns en nivå som inte påverkar syrningen.
  • Observera att du absolut inte ska använda salt i detta sammanhang, då dess negativa klorjoner (Cl-) helt eliminerar effekten av positiva silverjoner (Ag+). De bildar nämligen svårlöslig silverklorid (AgCl) vilket gör silvret verkningslöst, analogt vad som händer när KS kommer ner i magsyran (HCl)

 

En för mig ny silversajt som jag fann via tips på ett forum. Jag väljer att inte outa deras sajt rakt av, googla om du är intresserad, åtminstone idag träffar du ”Om oss” med nedanstående söktext.

Bakom sidan står både forskare, läkare, sjuksköterskor och andra experter som samlar information till sidan, men vi väljer att vara anonyma eftersom vi inte vill riskera varken repressalier, eller våra karriärer. Vi anser att det är kunskapen som vi förmedlar som är viktigt – inte budbärarna.

Forskare, läkare, sjuksköterskor och andra experter låter naturligtvis väldigt imponerande, men vi får inte veta vilka de är. Jag antar att avsikten är att vi ska ta deras förmenta kunskapsnivå för gott och acceptera deras slutsatser utan att ifrågasätta dem eller de källor de väljer ut. Kanske denna:

Metalliska och kelerade mineraler har en negativ laddning, men kolloidala bioelektriska mineraler har en positiv laddning. Detta leder till en annan verkningsmekanism varigenom kolloidalt silver förhindrar bakterietillväxt genom att den positiva laddningen på kolloidaltsilver- partiklar binds till den patogena organismens negativa laddning. Detta skapar ett avbrott i den biologiska funktionen hos organismen som inte kan fortplanta sig.

…kolloidala bioelektriska mineraler har en positiv laddning… Tja, kanske, kanske inte.

  • Metalliskt silver är elektriskt neutralt, det är silverjoner som har en positiv laddning, ett elektronunderskott.
  • Vad är ett bioelektriskt mineral? Googla gärna och försök hitta något vettigt.
  • Kolloider är tillräckligt små partiklar som svävar i t.ex. vatten via ett fenomen som bygger på Brownsk rörelse.

…binds till den patogena organismens negativa laddning.

Patogen innebär att den är sjukdomsframkallande. Vad säger att patogena organismer har en ”negativ laddning”? Innebär det att alla organismer med ”negativ laddning” är patogena?

En dansk, Christian Gram, ville färga bakterier så att de skulle vara lättare att se med dåtidens (1880-talet) ljusmikroskop. Han behandlade dem i diverse färgbad och upptäckte att inte alla bakterier lät sig färgas. Det blev en metod att grovt dela upp bakterier som lät sig färgas = Gram-positiva och de som inte lät sig färgas  = Gram-negativa. Positiv och negativ är att betrakta som ”ja” och ”nej” och har inte ett dyft att göra med elektriska laddningar, faktiskt inte heller något med om organismen är patogen eller ej.

Däremot är syftningar till att nanosilver och/eller silverjoner binder till Gram-negativa, patogena organismer ett mycket gott skäl att ifrågasätta kunskaperna hos de som påstår det. Ungefär som sajter av diverse slag som svepande hänvisar till Tesla, kvantfysik och frekvensmedicin för att stödja osannolika påståenden.

Självklart ska man inte avvisa allt på en sajt bara för att de marknadsför en megadumhet (de hävdar ju trots allt att de är …forskare, läkare, sjuksköterskor och experter…). Om någon vill framhålla något riktigt bra i den som kan stödjas med fakta och icke falsifierbara studier så tar jag gärna emot specifika tips. Allmänt hållna kommentarer som ”du har fel” samt länkar till silversäljare räknas inte!

 

Fortsättning på Silver – En vetenskaplig sammanställning, även detta bygger på citat ur studien. Jag vill förtydliga att den är utvald av en silverförespråkare med motiveringen att det är en ”Artikel som tilltalar mig som naturvetare och förespråkare för alternativmedicin.”

Källahttps://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

There are three major sources of synthesizing silver nanoparticles: bacteria, fungi, and plant extracts.

Min tolkning: Det finns tre viktiga (major) sätt att framställa nanosilver: bakterier, svamp samt växtextrakt. (OBS detta är alternativ till mekaniska och elektrokolloidala metoder.

Om du inte hajade till när du läste detta så gör det igen! Silverförespråkare framhåller att KS, även i kraftigt utspädd form, dödar bakterier och svamp. Men här beskriver man att bakterier och svamp används vid framställning av nanosilver!

The first evidence of bacteria synthesizing silver nanoparticles was established using the Pseudomonas stutzeri AG259 strain that was isolated from silver mine [25].

Min tolkning: Den första bakterie som visades kunna framställa nanosilver var Pseudomonas stutzeri AG259 som återfanns i en silvergruva [25]

När jag söker på denna bakterie visar den sig vara Gram-negativ. Negativ i detta sammanhang har inget med elektriska laddningar att göra även om silverförespråkare och -säljare påstår annat. Positiv innebär att vissa bakterier färgas vid ett s.k. Gramtest, negativ att färgen inte ”fäster”. Silverförespråkare brukar hävda att nanosilver och -joner fäster vid Gram-negativa bakterier, som anses ”onda”, och på så sätt dödar dem. Här finns uppenbarligen -minst ett- undantag! Tabellen här under visar att bakterier som kan användas vid framställning av nanosilver kan vara såväl Gram-positiva som Gram-negativa! Läs mer här: https://matfrisk.com/2016/10/16/silver-del-14-gramnegativa-och-grampositiva-bakterier/

Beroende på vilken bakterie som används kommer nanopartiklarnas storlek att variera, se kolumn 3 i tabellen, referenser i sista kolumnen för den vetgirige. I studien finns även tabeller för fungi och växter som kan användas.

Studies over the years have proven that it is difficult to remove silver completely if deposited in the body.

Min tolkning: Många års studier har visat att silver som avsatts i kroppen svårligen kan avlägsnas helt.

Efter detta följer ändå en uppräkning av möjliga sätt som kroppen kan göra sig av med silver.

However, there are studies and reports that suggest that nanosilver can allegedly cause adverse effects on humans as well as the environment. It is estimated that tonnes of silver are released into the environment from industrial wastes, and it is believed that the toxicity of silver in the environment is majorly due to free silver ions in the aqueous phase.

Min tolkning: Studier och rapporter menar att nanosilver kan ha negativ påverkan på människa och miljö. Tonvis av silver frigörs från industriavfall och silvrets giftverkan i miljön beror mest på silverjoner i vatten.

En överraskande (för mig) jämförelse med ett annat miljöproblem som åtgärdades årtionden tillbaka:

Nanosilver aggregates are said to be more cytotoxic than asbestos [80].

Min tolkning: Nanosilverföreningar anses ha större cytotoxicitet (giftcerkan på celler) än asbest [80].

Det finns många fler aspekter som studien tar upp utan att jag nämnt dem. Den som saknar något -specifikt- kan nämna det i en kommentar så ska jag fundera och kanske återkomma.

Jag är tacksam för tipset till denna studie och hoppas på fler med minst samma grad av ”vetenskaplighet”. Om de dessutom redovisar positiva behandlingsutfall in vivo hos människor, dess bättre.

Låt oss titta på ytterligare en länk i listan hos The Silver Edgehttp://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp1dC1pwGfB, med rubriken First Ever Double-Blind Human Ingestion Study on Nanosilver. Under rubriken finns följande text:

American Biotech Labs has just released what is believed to be the first ever human ingestion safety study on a colloidal silver supplement. The published abstract for the study states that ingestion of the patented ABL nanosilver particle showed no negative effects on any tested system in the body. The study included 3, 7 and 14-day exposures to American Biotech Labs 10 ppm (15 ml/day) silver solution in a double-blind, placebo controlled cross-over phase design. Healthy volunteer subjects (36 subjects in all, 12 per each time-exposure studied), underwent complete metabolic, blood and platelet count, urinalysis tests, sputum hyper-responsiveness and inflammation evaluation, physical examinations, vital sign measurements, and magnetic resonance imaging of the chest and abdomen at baseline and at the end of each phase. According to the study authors, “No clinically important changes in any metabolic, hematologic, or urinalysis measure identified were determined. No morphological (or structural) changes were detected in the lungs, heart (cardiac function) or abdominal organs. No changes were noted in sputum reactive oxygen species or in pro-inflammatory cytokines.”

Min tolkning, extremt koncentrerad: American Biotech Labs har precis publicerat en studie som tros vara den första som någonsin som studerar säkerheten hos oralt intag av kolloidalt silver av den patenterade produkten från American Biotech Labs (sic.). Den visar inga negativa effekter på något studerat system i kroppen. Studien omfattade 3, 7 och 14 dagars exponering med 15 ml/dag och 10 ppm silverprodukt.

Deltagarna var 36 friska personer som genomgick en mängd provtagningar. ”Inga kliniskt betydelsefulla förändringar upptäcktes.”

Det låter ju i förstone betryggande. Klickar du på länken här ovan så finner du att den leder till ett screen shot utan vidare länkning. Kanske tillräckligt för att övertyga den godtrogne och lite jobbigare att gå vidare för den vetgirige. Men vi har ju Google att tillgå så det går att komma vidare: In Vivo Human Time-Exposure Study of Orally Dosed Commercial Silver Nanoparticles Det finns flera versioner med samme försteförfattare (Munger), det ”original” som The Silver Edge länkade till har jag inte återfunnit. Den tillgängliga artikeln är i fulltext och kostnadsfri.

Jag kommer inte att lotsa igenom studien, silvertroende lär inte ändra sin inställning ändå. Men en liten fundering kanske är på plats ändå. Man kan inte bortse från placeboeffekt som har stor betydelse. I övrigt tror jag inte att många inser hur utomordentligt utspädd silverprodukter är, närmast homeopatiska.

  • 10 ppm silver i vattenlösning, outspädd,  innebär ungefär 1 silveratom/-jon per cirka 109 vattenmolekyler. Som jämförelse är Jordens befolkning mindre än 1010. Givet att silveratomer/-joner illustreras av Smurfer skulle det finnas cirka 10 stycken bland hela Jordens befolkning. Sedan kommer ju silverlösningen ovillkorligen att spädas ut vid användning vilket ytterligare minskar koncentrationen.

Bortsett från den allestädes närvarande placeboeffekten så tycker åtminstone jag att ett preparat/medicin på ett eller annat sätt måste nå fram till den plats där det ska verka. När det gäller kroppens ytor är det oproblematiskt, om silverprodukter verkar där eller ej är en annan fråga. För att transporteras från t.ex. munnen till en tumör eller liknande som ligger på annan plats måste ett ämne rimligtvis följa ett transportmedium av något slag. Den studie som The Silver Edge ganska taffligt refererar till har studerat just detta och konstaterar följande:

In vivo oral exposure to these commercial nanoscale silver particle solutions does not prompt clinically important changes in human metabolic, hematologic, urine, physical findings or imaging morphology. Further study of increasing time exposure and dosing of silver nanoparticulate silver, and observation of additional organ systems is warranted to assert human toxicity thresholds.

Min tolkning: Intag av en kommersiellt tillgänglig silverlösning i nanoskala förorsakar inga kliniskt betydelsefulla förändringar i ”…metabolic, hematologic, urine, physical findings or imaging morphology.”

Även:

Serum and urine silver concentrations were determined at different time variables. There was no detection of serum silver from subjects at trough concentrations throughout the 3- and 7-day time periods at 10 ppm. Peak serum silver concentration was detected in 42% of subjects in the 14-day 10 ppm dosing showing a mean of 1.6±0.4 mcg/L. The 32 ppm dose mean concentration was detected in 92% of subjects at 6.8±4.5 mcg/L. No silver was detected in the urine, independent of dose or time period.

Min tolkning: Inget silver fanns i urinen oavsett dos eller tidsperiod.

Och

Oral administration of the silver aqueous product delivers both ionic silver and silver nanoparticles. Given the substantial fraction of ionic silver in the product detected by ICP- MS, and very limited GI absorption of metallic nanoparticles of similar size in other studies in rodents, we assert that most silver detected in patient blood samples is ionic, with no evidence that intact silver nanoparticles are either absorbed into circulation through the human digestive tract, or attached to blood components (e.g., proteins, platelets and cells). [Referens 38 i studien]

Min tolkning: Silverprodukten ger både nanosilverpartiklar och silver i jonform. Givet produktens avsevärda andel av silver i jonform samt att andra försök visat att upptag av silverpartiklar är begränsat finner vi att silver som spåras i blod har sitt ursprung i silverjoner.

Min uppfattning är att studien visar att friska människor har mekanismer som ”avvisar” såväl nanosilver som silverjoner som tas via munnen från kommersiellt tillgängliga silverprodukter. Har du en annan inställning till denna studies resultat så kommentera gärna hur du tänker, var specifik och utgå från studien innehåll. Studien avslutas med 49 referenser vars värde jag inte känner.  Om du händelsevis hittar ”originaltexten” i fulltext som The Silver Edge avser så är jag intresserad av att läsa den.

På en blogg fann jag ett länktips, alldeles säkert menat för mig. Jag tänker inte citera ordagrant då jag, åtminstone ännu, inte har kontakt med skribenten ifråga. Såhär tolkar jag tipset:

Det kan ligga något i att silverförespråkare länkar referenser från nanosilvertillverkare (och säljare, mitt tillägg). Man förväntar sig att undersökningarna är positiva men också att de ofta är gjorda av förment neutrala laboratorier. Detta följs av en länksamling från ”The Silver Edge” http://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp0oa9Jy47M

Först en liten erfarenhet: Vi fick erbjudande att sälja en produkt som skulle avskräcka ohyra att bosätta sig i huden/pälsen på hundar. Det var en rund aluminiumplatta i myntstorlek som skulle hänga i halsbandet och kontinuerligt hindra att ohyran bosatte sig på hunden, från nos till svanstipp. Alminiumplattan tillskrevs unika egenskaper som, utan att någonsin behöva ”laddas”, kontinuerligt skulle avge någon slags ”energi”. Jag begärde att leverantören skulle sända mig en bibba studier och protokoll som visade effekten, vilket han gjorde.

Påståenden om fantastiska resultat (däremot inga som stöddes av studier) åtföljdes av två rapporter som i förstone verkade seriösa. Det ena, från Spanien, försäkrade att aluminiumplattan inte skulle skada gravida kvinnor som bar den i ett halsband. Den andra, från ett tyskt(!) provningsinstitut försäkrade att plattan var fullständigt ofarlig då den saknade skarpa kanter!

Hur många tar sig tid att ta hem en studie från t.ex. The Silver Edge och faktiskt läsa den? Det finns ingen anledning att låta sig imponeras bara för att det finns mängder av länkar. En enkel men ofta givande taktik är att plocka en helt slumpmässigt och börja borra. Ibland visar det sig att länken är ”död” och om man börjar googla visar det sig att texten inte längre finns. Andra gånger leder länken till andra silversäljare vilket inte heller är ett gott tecken. Placera sådana i ”runda arkivet” men memorera var du fann dem.

Den (för ögonblicket) tredje länken på The Silver Edge drog till sig mitt intresse: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product and Atomic Quantum Clusters of Silver and Gold (Ionosil Study) Klicka och se hur långt du kommer! Tips: Om ordet quantum dyker upp i dessa sammanhang är samma sak som att säga att innehållet med till visshet gränsande sannolikhet är bullshit.

Att länken till Mads Bred Georgsens master thesis är död har säkert logiska skäl. Ett alternativ att komma vidare är att googla på dess rubrik ”Ionic Silver Safety: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product (Ionosil Study)”

Att första länken i söksvaret går till IONOSIL är knappast överraskande, att merparten av de övriga går till silversäljare är också lågoddsare. Men att ingen går till originaltexten är kanske det mest talande.

Att gå igenom en referenslista är inte gjort i ett kvicktag, men mitt förslag är att åtminstone söka reda på -en- studie som finns att läsa i fulltext, där resultatet är relevant och helst motsvarar det rubriken påstår. Att en aluminiumplatta i halsband inte skadar gravida kvinnor och är ofarlig då den saknar skarpa kanter må vara korrekt men är inte relevanta resultat.

Jag vill gärna ha kontakt med tipsaren till The Silver Edge, min mailadress finns uppe till vänster på bloggen. Jag tror vi har en del gemensamt.