Insulin är ett oerhört mångsidigt hormon som produceras i bukspottkörtelns Langerhanska öar, närmare bestämt dess betaceller. Den triviala uppfattningen är att det ”reglerar blodsockernivån”, men det är bara en av dess effekter.

• Insulin stimulerar cellers upptag av aminosyror,  DNA, proteinsyntes och därmed även tillväxt, även de i  tumörer.
• Insulin reglerar aktiviteten av ett stort antal enzymer.
• Insulin styr syntes/användning av  glykogen i såväl lever som muskler som följd av varierande blodsocker.
• Insulin ökar upptag av fettsyror och glukos från blodet till fettceller
• Insulin stimulerar bildning av glycerol av glukosen i fettceller
• Insulin ökar förestring av fettsyror och glycerol till triglycerider/triacylglycerol (fett) i fettceller. Lågt insulin vänder processen och frigör fettsyror och glycerol för ”export”.
• Insulin motverkar nedbrytning av protein och motverkar på så sätt kroppens egen städmekanism av skadade celler genom autofagocytos
• Insulin motverkar glukoneogenes (nybildning av glukos med proteiner som råmaterial) i levern.
• Insulin ökar cellers kaliumintag. Kalium är en elektrolyt med livsavgörande roll i cellens omsättning av näringsämnen.
• Insulin minskar njurarnas utsöndring av natrium, en annan livsviktig elektrolyt.
• Insulin ökar produktion av magsyra.

Insulin har ytterligare funktioner, men uppräkningen ger ett perspektiv på insulinets roll i kroppen.

Hos en frisk (ickediabetisk) person kommer en ökning av glukos i blodet att innebära en anpassad frisättning av insulin. Största delen, mer än 2/3, absorberas redan vid första passagen genom levern, 1/3 eller mindre når ut till diverse celler, inklusive muskler och fettvävnader med diverse glukostransportörer (GLUT) varav en styrs av insulin (GLUT4). Den mest uppenbara effekten är att blodsockret rätt snabbt normaliseras genom att glukosen lämnar blodet och går in i celler via alla typer av GLUT, även om GLUT4 sannolikt står för större delen av effekten.

Hos en diabetiker typ 2, tidigare kallad sockersjuk eller åldersdiabetiker, är effekten betydligt mindre, insulinet ger inte den förväntade blodsockersänkningen. Detta kallas insulinresistens, en effekt som är lätt att mäta men vars mekanism ännu inte förklarats. Om det gjorts har det i vart fall inte fått något entydigt genomslag i litteraturen.

Insulin binder till insulinreceptorer på cellmembranen som sänder signaler via en räcka molekyler och når bland annat vesikler (blåsor) med vardera ett antal GLUT4 som ligger ”på vänt” inne i cellvätskan. Vesiklerna tar sig till cellmembranet, nästlar sig in bland dess fosfolipider, breder ut sig och exponerar på så sätt sina glukostransportörer som passivt släpper in glukosen, givet att det finns plats.

GLUT4 är passiv, den låter glukos passera men ”pumpar” eller ”suger” inte in det. Glukos är hygroskopiskt, vattensugande, och varje glukosmolekyl kräver 190 vattenmolekyler för att skapa en fysiologiskt korrekt osmotiskt* tryck inne i cellen. När glukosen väl passerat in möter ett enzym upp och ändrar molekylen så att den inte kan passera ut via GLUT4 igen. Allt eftersom kommer glukosen att förbrukas eller bygga glykogen som inte kräver samma antal vattenmolekyler, detta sänker ”trängseln” i cellen och mer glukos kan slippa in.

Både muskel- och fettceller med GLUT4 har samma slags insulinreceptorer och begreppet insulinresistens ger, åtminstone hos mig, en association till att dessa celler över huvud taget reagerar dåligt på insulin. Frågan är om det stämmer.

Diabetes typ 2 har ett mycket långdraget förlopp, vanligen över flera år, innan den blommar ut i en diagnos. Den läkare som ställer diagnosen ser i 4 fall av 5 (80%) en patient som är överviktig eller fet framför sig och drar slutsatsen att övervikten/fetman är orsaken. Som jag ser det har fettväven gjort sin plikt och lagrat påtagligt skadligt överskottsblodsocker som tämligen ofarligt fett, men förr eller senare spricker det. För att lagra detta fett är det sannolikt att insulinet haft tillräcklig funktion på fettcellernas insulinreceptorer och ”inre liv”, de har inte varit insulinresistenta.

Följdfrågan är då, varför fungerar inte insulinsignalerna lika bra på diabetikers muskel- som fettceller?

• En orsak kan vara att det brister i den interna kommunikationen från insulinreceptorn och vidare till vesikler med GLUT4 och vidare.
• En annan kan vara att muskelcellerna av någon anledning har nedsatt förmåga att använda glukos som energiråvara till mitokondrierna som i sin tur skapar ATP, cellens universella energivaluta. Följden blir att mindre mängd glukos används och mindre slipper in via GLUT4 eftersom ”trängseln” är stor.

*) Osmos innebär ungefär att om du har vatten och lösta ämnen i olika koncentrationer på vardera sidan av ett membran som bara vattenmolekyler kan passera så kommer vattenmolekyler att tränga igenom i riktning mot den högre koncentration. Detta pågår till dess tryckskillnaden mellan membranets olika sidor balanserar vattnets ”vilja” att späda ut den koncentrerade lösningen. Den fullständiga beskrivningen är betydligt mer avancerad.

Grönare mat för hälsan och miljön – nu lanseras nya kostråd 

Idag lanserar Livsmedelsverket nya råd om matvanor som är hållbara både för hälsan och miljön. Råden handlar om att äta grönare, lagom mycket och att röra på sig. 

Källa: Livsmedelsverket

Livsmedelsverket har hitintills försökt ge ett ”vetenskapligt” intryck, men mött mycken välförtjänt kritik och förlöjligande. Under en kortare period leddes verket av Ulf Bohman och under den tiden presenterades en lista om 72 studier som antogs stödja fetters nedbrytande effekt på hälsan. Listan fanns till allmänt beskådande på SLV:s webbsida med klickbara länkar och allt, men nu ser den ut såhär:

Källa: Länk till 72 studier

En debattartikel i Dagens Medicin var inte nådig i sin kritik. Den finns tyvärr inte kvar i deras webbarkiv, därav bara följande citat:

Nyligen offentliggjorde Livsmedelsverket en lista på 72 studier, som påstås stödja dess varningar mot det mättade fettet, och en annan lista på åtta studier som talar emot. Vi har nu studerat dessa listor och är bestörta. Antingen saknar de ansvariga basala kunskaper inom medicinsk vetenskap, eller också försöker de av olika skäl att vilseleda oss. 

…Av tabellen framgår att det finns två studier, som kan ses som ett stöd; resten kan det inte. 

Elva studier handlar över huvud taget inte om mättat fett.  

Några få pekar på att mättat fett är hälsosamt. Troligen har de medtagits därför att Livsmedelsverkets ”experter” inte förstått innebörden av deras resultat. 

Ett av de främsta bevisen på det mättade fettets oskuld är Ronald Krauss upptäckt att den starkaste riskmarkören bland lipiderna är en hög halt av små, täta LDL-partiklar. och att deras antal ökar när man minskar intaget av mättat fett och därmed ökar mängden kolhydrater, och tvärtom. Innebörden av denna upptäckt har man tydligen inte förstått på Livsmedelsverket, eftersom två dylika studier (30,41) har uppfattats som stöd för kostråden. 

Verkets lista över åtta studier som sägs tala emot kostråden (I-VIII) ger en prägel av vetenskaplig öppenhet, men är minst sagt ofullständig. Till exempel har man ignorerat de många studier som visat att människor som frossar i mättat fett inte har högre kolesterol och inte är mer åderförkalkade än andra. Och var finns de talrika studier som visat att infarkt- och strokepatienter inte har ätit mera mättat fett än andra? …det finns minst 30 fler, däribland sex som visat att strokepatienter har ätit mindre mättat fett än andra.

Allmänheten bör upplysas om att varningarna mot det mättade fettet saknar all trovärdighet. Det är dags för ansvariga makthavare att besluta om att Livsmedelsverket omedelbart bör upphöra med att ge kostråd till allmänheten och överlåta frågan till folk med klinisk erfarenhet och adekvat vetenskaplig utbildning.

En återkommande taktik för försvar av Livsmedelsverkets ifrågasatta ståndpunkter kan sammanfattas i ”…vår övergripande bild är att…” och man avfärdar gärna studier som går på tvärs genom att hänvisa till ”…vår samlade bild…” eller liknande.

Nåja, nu har man i vart fall gjort en förändring av sin webbplats. Men kom ihåg att:

En förändring är inte samma som förbättring, men en förbättring innebär alltid en förändring.

En eller flera av Livsmedelsverkets skribenter har alldeles säkert deltagit några timmar i en kommunikationskurs/skrivarskola:

Nu prövar vi ett nytt sätt för att nå ut med råden om bra matvanor. Hitta ditt sätt är det nya tilltalet till konsumenterna. Med inspiration, mindre pekpinnar och genom att visa att det inte behöver vara svårt vill vi sprida vår kunskap om hur var och en kan äta mer hälsosamt och miljösmart.

”…det nya tilltalet till konsumenterna.”, vilken von oben-attityd!

Råden kompletteras med tips på hur man konkret kan göra för att hitta sitt sätt att äta bra. Tilltalet har testats i fokusgrupper med konsumenter, och de konkreta tipsen och lättsamma tonen togs emot mycket positivt. 

Nu väljer man att sidsteppa det vetenskapliga greppet till förmån för en ”lättsam ton”!

Bakgrunden till Livsmedelsverkets senaste rekommendationer finns i Nordiska Näringsrekommendationer, NNR, och sammanfattas som följer:

Det här är några av de viktigaste förändringarna:

• Fokus ligger mer på helheten i kosten, det vill säga vilka matvanor som är hälsosamma, än på enstaka näringsämnen.
• Det betonas att  typen av kolhydrater i maten och vilka livsmedel som bidrar med kolhydrater är viktigare än den totala mängden kolhydrater.
• Det betonas att  typen av fett i maten är viktigare än den totala mängden fett.
• Utrymmet för enkelomättat fett, som finns i till exempel olivolja, rapsolja och nötter, har ökats något. På grund av det har rekommendationen för det totala fettintaget justerats till 25-40 procent av energiintaget (tidigare 25-35 procent), medan kolhydratintaget ändras till 45-60 procent av energiintaget (tidigare 50-60 procent).
• Det rekommenderade intaget av vitamin D har ökats för barn över två år, vuxna och personer över 75 år.
• Det rekommenderade intaget av selen har ökats för vuxna.

Konsumentanpassade texter finns på webben och råden är även samlade i en broschyr. På webbplatsen finns också ett stort antal Nyckelhålsrecept. 

Se några länkar nedan.

Så en lättad reaktion från industrin

Det nya kostrådet från Livsmedelsverket lyder ”Byt till magra mejeriprodukter! Välj magra, osötade produkter som är berikade med D-vitamin.” Kostråden innehåller även en mängdrekommendation om 2-5 dl mjölk, fil och yoghurt om dagen för att täcka det rekommenderade dagliga behovet av kalcium på 800 mg för vuxna.

Källa: Arla i pressmeddelande

Ju magrare mjölkprodukter desto mer processade är de vilket gynnar storskalig och hårt centraliserad industri. Man vet antagligen av långvarig erfarenhet att flertalet kunder struntar i ordet ”osötade” och väljer bland de som tilltalar smaken istället. Allt till fördel för såväl volym som vinst.

Hitta ditt sätt att äta hälsosamt – nytt grepp från Livsmedelsverket

HÅLLBAR HELHET När det gäller mat är det lätt att stirra sig blind på enskilda näringsämnen eller livsmedel. Men eftersom allt hänger ihop är det viktigt att ha ett helhetsgrepp.

Råd om bra matvanor – risk- och nyttohanteringsrapport

Apropå den sista länken ovan så finns det bara ett namn bland författarna som jag känner igen från ”förr”, Åsa Brugård Konde. De övriga är nya (för mig) och ännu inte vidbrända av den ibland ganska heta kostdebatten.

Livsmedelsverkets kompetenscentrum för måltider i vård, skola och omsorg får utmärkelsen ”Årets Granatäpple”. Priset delas ut av föreningen Kost och näring.

Prisets syfte är att rikta ljuset mot särskilt förtjänstfulla insatser för de offentliga måltiderna.

Motiveringen lyder ”För att sedan starten 2011 gått från klarhet till klarhet i rollen som en kunskapsbaserad, enande och progressiv kraft – till stöd och inspiration för landets alla kost- och måltidsverksamheter. Mycket har redan uppnåtts, men slaget är långt ifrån över. Vi ser fram emot att också fortsättningsvis stå sida vid sida med er i fighten för ännu bättre offentliga måltider.”

”…kunskapsbaserad, enande och progressiv kraft…”? Nåja, det gäller ju inte Livsmedelsverket som helhet.

Experten: Handsprit är som vigvatten

Mitt i influensatider är det många som spritar händerna lite extra. Helt meningslöst, menar bakteriologen Agnes Wold. Hon kallar handspriten för vår tids vigvatten. ”Man tror att det hjälper mot allt, men det är bara magiskt tänkande.”

Källa: Netdoktorpro

Säger en hel del om både handsprit och vigvatten.

– Flera allergier och autoimmuna sjukdomar kan bero på att immunförsvaret fått för lite stimulans tidigt i livet. Det är viktigt att människor byter bakterier med varandra, handspriten hör bara hemma inom sjukvården, säger Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, till SVT.

Så var det slut med den bloggen.

Jag har tappat tålamodet med Passagen.se som bloggverktyg. Det är oerhört instabilt och supporten har rejäl förbättringspotential.

Även i fortsättningen kommer de befintliga inläggen på Passagens MatFrisk Blogg att finnas kvar, givet förstås att Passagen fungerar.

Mitt nya bloggverktyg har många fler möjligheter, men det kommer att ta tid att lära sig och jag ber därför om ursäkt för att det ser amatörmässigt ut.

Med vänliga hälsningar / Erik Edlund