Inlägg märkta ‘silverjoner’

Självklart är det en fördel om tillverkare backar upp sina produkter så gott det går. Ionosil är officiellt en vattenreningsprodukt och använd enligt bruksanvisning (10 ml Ionosil per liter vatten, vänta sedan 15 minuter) har jag inga egentliga invändningar. Å andra sidan kan man också koka vattnet.

Den inofficiella användningen som ett slags läkemedel är betydande, även om tillverkaren inte kan stödja den öppet. Utan att bryta mot lagar och regler kan enskilda användare, däremot, hävda närapå vilka effekter som helst vilket sker i sociala medier, något som alldeles säkert gynnar försäljningen av vattenreningspreparatet Ionosil och liknande produkter. Detta sker flitigt, ibland även av de som på grund av utbildning borde vara källkritiska.

  • Givet att det är ett seriöst menat vattenreningspreparat, varför alla påståenden om (möjliga) hälsoeffekter, som motverka antibiotikaresistenta bakterier och cancer som finns på sajten?

En mycket farlig antibiotikaresistent bakterie är MRSA, meticillin resistant staphylococcus aureus. Den normala formen (staphylococcus aureus) är förhållandevis harmlös och finns hos ungefär hälften av alla, särskilt i näsan. MRSA, däremot, är livshotande. Av någon anledning har Anders Sultan gett uppdrag (oktober 2004) till Natural-Immunogenics Corp. att testa om vattenreningspreparatet Ionosil är verksamt mot MRSA och sedan publicerat resultatet på sin sajt. Man tackar.

The purpose of this study was to test the inhibition of Ionosil A (IA) and Ionosil B (IB) on both normal and antibiotic resistant strains of Staphylococcus aureus (“Staph”). This was accomplished by innoculating healthy Staph cultures with the colloidal silver on standard YT plates, then placing them in a 37° C incubator overnight.

Min tolkning: Avsikten med testet var att testa effekten av Ionosil på både normala Stafylokocker och MRSA. Detta gjordes genom att tillföra KS till (healthy Staph cultures) MRSA ”i provrör” för att sedan placera dem i 37° C över natten.

Källa: http://ion-silver.com/docs/Inhibition%20of%20Staph%20aureus%20with%20Ionosil.pdf

  • Om avsikten var att testa vattenreningseffekten, varför då förvara dem i 37° C över natten, 15 minuter antas ju räcka för att desinficera vatten från bakterier?

To each 100 µl dilution of staph cells, 10µl of silver was added…

Min tolkning: Till varje prov om 100 µl MRSA tillsattes 10 µl KS

Jag vet inte hur stor mängd MRSA (µg, mg eller vad?) en person kan tänkas ha för att det ska vara farligt/livshotande, inte heller hur spridda de är i kroppen. Om de är väl avgränsade och man vet var kan man, hypotetiskt, injicera KS mitt bland dem vilket kanske löser problemet. Men om MRSA är spridda? Hur mycket KS krävs och var tillför man det så det får effekt?

c. Tyndall Effect = ++ (out of a possible ++++)

Min tolkning: Tyndall Effect är spridning av ljus som beror av partiklar i en lösning. Ett exempel är billjus i dimma. Mer partiklar i en kolloid ger större Tyndall effekt, enbart silverjoner ger ingen alls.

Labbet testade två prov varav det ena gav ++, det andra +++. Detta betyder rimligen att andelen AgNP (silverpartiklar) är begränsat, resten är silver i jonform, Ag+, rätt logiskt för en vattenreningsprodukt då silver i jonform fungerar analogt med fria radikaler*, de uppträder som ”elektrontjuvar”. För närvarande uppges Ionosil innehålla 10 ppm silver varav 70% (vikt!) silverjoner, resten partiklar.


*) Fria radikaler (atomer och molekyler med ett elektronunderskott) har dåligt rykte och hälsokostbranschen marknadsför frenetiskt antioxidanter för att motverka dem. Till saken hör att vårt immunförsvar använder fria radikaler för att motverka bakterier. Ett organ som är särskilt rikt på fria radikaler är den friska urinblåsan! (Källa: Karl Arfors, personlig info)

Min uppfattning är att merparten silverförespråkare inte vet mycket om dessa produkter och inte försöker ta reda på något heller. En tillverkare publicerar ett testprotokoll på sin sajt vilket naturligtvis ger ett trovärdigt intryck. Låt oss titta närmare.

Att man gör testerna i Indien har kanske med kostnader att göra, vad vet jag. Däremot tycks de ha låtit testa en annan produkt än de säljer. Kan ju vara felstavat också, men det problem jag ser är något helt annat.

Ionosil får marknadsföras som ett vattenreningspreparat och den rekommenderade dosen är 2 teskedar per liter vatten. Vänta 15 minuter så är vattnet bakteriefritt. De teskedar vi har i köken varierar i storlek, men i matlagningssammanhang brukar man räkna med 5 milliliter. För rening av vatten så att det blir tjänligt som dricksvatten rekommenderas 10 ml/L. Om det är Shubhda Research Institute eller kunden som påverkar testförfarandet kan jag naturligtvis inte veta men följande bild är intressant. Klicka på bilden för att se den bättre.

  • Vol. of Sample (silvervatten) used är 9,9 ml
  • Vol. of inoculum (bakterieodling) used är 0,1 ml

Enligt egen marknadsföring kan/ska man späda silvervattnet 100 gånger för att få bakteriedödande resultat medan man här dränker bakterieodlingen i nästan 100 gånger mer silvervatten än provets storlek!

Hur många silverförespråkare inklusive Anders Sultan läser detta protokoll och uppfattar det absurda?

Kommer, enligt detta test, silvervattnet att döda bakterier? Självklart ja, annat är väl inte att vänta om man använder det i 100 x 100 = 10 000 gånger högre koncentration än rekommenderat.

Hur skulle samma mängd Coca-Cola fungera, en gammal huskur mot lättare magsjuka? Om det fungerar för alla vet jag inte.


Bonus: En vida spridd myt är att silverprodukter gör skillnad på ”onda” och ”goda” bakterier och ett urvalskriterium antas vara om de är Gram-positiva eller Gram-negativa. I detta test används en koncentrerad (10 000 gånger) silverprodukt på 6 olika bakterier, hälften Gram-positiva, hälften Gram-negativa. Den vetgirige tar hem testprotokollet och bekräftar detta själv.

Om detta indirekt är avsett för mig må vara osagt, men det dök upp i en annan blogg strax efter min efterlysning om studier. Det innehåller två länkar till möjligen relevanta studier. Ytterligare en var till en artikel, en annan var en dublett till abstract.

Finns en del forskning kring KS och resistenta bakterier. Länkar till ett par studier här http://4health.se/kollodialt-silver-nar-funkar-det-bast

Till att börja med inleds artikeln med den vitt spridda men inte så korrekta åsikten att silverprodukter gör skillnad på Gram-negativa och Gram-positiva bakterier. De senare klassas i huvudsak som ”goda” och de förra som ”onda”. Silverprodukter antas ge sig på de Gram-negativa medan de lämnar de Gram-positiva ifred. Jag har redan benat lite i den myten, läs mer här: Silver – Del 22 – En vetenskaplig sammanställning / 3, där används bakterier tillhörande båda typer vid framställning av AgNP. Även Silver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier om du vill veta mer om bakgrunden.

Men, till de gramnegativa bakterierna då. Faktiskt är silver så effektivt att det verkar öka effekten av antiobiotika tusenfalt!

Om så är bör det märkas tydligt i studier, eller hur? Mot slutet av artikeln kommer länkar som jag efterlyst. Inte de jag helst vill se, in vivo på människor utan mer mot gruppen I andra hand studier på vadhelst där silverprodukter vid antibiotikarestenta bakterier ger positiva utfall.

En studie görs in vitro (i provrör) och på möss.

We used ionic silver (Ag+) in a silver nitrate salt (AgNO3), and found substantial antimicrobial activity (~3 log) at 30 μM against log-phase growing Escherichia coli…

Min tolkning: Vi använde silver i jonform (Ag+) från silvernitrat (AgNO3) och fann en kraftig antimikrobiell verkan (en reduktion av tre storleksordningar, cirka 1000 gånger) vid användning av 30 μM silver mot snabbt växande Escherichia coli…

Redan första raden ger, indirekt, en mycket väsentlig information som utesluter att behandlingen skulle kunna göras in vivo på en människa, ser du den? Man använder inte AgNP, nanosilver, eller det som kallas KS typ Ionosil. Istället väljer man Ag+ från silvernitrat. Varför, bland traditionella silverförespråkare utan kemikunskaper brukar silvernitrat ha ett extremt dåligt anseende? Fundera över det några sekunder innan du fortsätter.

30 μM silver låter rätt lite, 30 miljondelar av något, men vad? 1 mol silver är 108 gram vilket innebär att 30 miljondelar av 1 mol silver innebär 3240 x 10-6 gram, motsvarande den totala silvermängden i 324 liter elektrokolloidalt silver med 10 x 10-6 gram/L (10 ppm) typ Ionosil! Strävar du efter samma antal silverjoner krävs 463 liter. Repetera här om det kemiska begreppet mol känns obekant Silver – del 15 – Vad är ppm och mol? 

Skulle du trycka i dig hundratals liter KS för att möjligen nå den effekt som studien förespeglar? Tänk även på att silverförespråkare hävdar att 90 – 99% av silver du dricker lämnar kroppen inom 24 timmar.

Källa: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23785037


Abstract: It was shown that colloidal silver solution prepared in cooperation with the A. F. Ioffe Physical Technical Institute1 of the Russian Academy of Sciences, had significant bactericidal activity. Stable bactericidal effect on gramnegative microorganisms was observed after their 2-hour exposition in the solution of colloidal silver at a concentration of 10 ppm. Grampositive capsule-forming microorganisms were less susceptible to the colloidal silver solution: their death was observed after the 4-hour exposition in the solution.

Min tolkning: En kolloidal silverlösning om 10 ppm hade en tydlig negativ (dödlig?) påverkan på bakterier. De Gram-negativa inom 2 timmar medan de Gram-positiva dog efter 4 timmar i silverlösningen.

  • Även detta är ett in vitro-experiment, i provrör.
  • Det KS som finns att köpa för konsumenter är just 10 ppm.
  • Silverförespråkare hävdar att 90-99% av det silver man sväljer är borta inom ett dygn. Andra åsikter finns.
  • Anta att du vill behandla ett icke lokaliserat bakterieangrepp i kroppen. Hur mycket KS måste man dricka för att nå 10 ppm i hela kroppen under minst 2, gärna 4 timmar för säkerhets skull. Inte alla ”onda” dör ju inom 2 timmar.

Källahttps://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21400747

 

The Silver Edge är en silversäljare som i följande video vill visa att hans (?) silverprodukt dödar bakterier. Han häller mjölk av något slag (rå eller processad?) i två glas och tillsätter KS i det ena. Därefter lämnas glasen framme i tre dagar.

De första 1.50 gäller introduktion och hur försöket startar, därefter (tre dagar senare) kommer uppföljningen.

  • ”It’s turning into youghurt, basically.”
  • ”The one with KS, no bacterial activity whatsoever.”

Detta försök, givet att han inte fuskar i mellantiden, visar att KS dödar åtminstone de bakterier i mjölken som ”gör” youghurt och cottage cheese. Är dessa ”nyttiga” eller ”skadliga” bakterier?

Låt säga att han fyller glasen med 2 dl vardera och tillsätter 1 ounce outspädd KS i det ena, cirka 6 teskedar. Detta syns tydligt genom att nivån i KS-glaset är väsentligt högre. Efter 3 dagar är nivåerna rätt lika, hur kommer det sig?

Det är låg sannolikhet att någon i Sverige har hans KS-produkt, däremot betydligt större att Ionosil finns tillgängligt. Båda brukar uppge att de innehåller 10 ppm silver och Ionosil rekommenderar 2 tsk per liter dricksvatten för fullständig desinfektion inom 15 minuter.

The Silver Edge använder, i videon, 3 gånger större mängd KS på 1/5 av volymen, alltså 15 gånger mer koncentrerat än vad åtminstone Ionosil föreslår. Varför?

En vanlig åsikt bland silverförespråkare är att KS främst eller uteslutande ger sig på patogena (sjukdomsalstrande) bakterier och lämnar de ”goda” ifred. Det är hyfsat populärt att syra grönsaker då det anses nyttigt för mage/tarm. Rimligen utnyttjar man då ”nyttiga” bakterier vilket kan användas för att testa hypotesen att KS lämnar de goda bakterierna ifred. Gör syrningsförsök där minst en eller ett par burkar behandlas med KS utspädd så att det kan desinficera vatten. En annan kan behandlas med KS i samma koncentration som föreslås i videon. Vilket/vilka blir utfallen, förblir bakteriefloran intakt?

  • Den nördigt vetgirige kan sätta upp en serie burkar med varierande konc. av KS och se om det finns en nivå som inte påverkar syrningen.
  • Observera att du absolut inte ska använda salt i detta sammanhang, då dess negativa klorjoner (Cl-) helt eliminerar effekten av positiva silverjoner (Ag+). De bildar nämligen svårlöslig silverklorid (AgCl) vilket gör silvret verkningslöst, analogt vad som händer när KS kommer ner i magsyran (HCl)

 

En för mig ny silversajt som jag fann via tips på ett forum. Jag väljer att inte outa deras sajt rakt av, googla om du är intresserad, åtminstone idag träffar du ”Om oss” med nedanstående söktext.

Bakom sidan står både forskare, läkare, sjuksköterskor och andra experter som samlar information till sidan, men vi väljer att vara anonyma eftersom vi inte vill riskera varken repressalier, eller våra karriärer. Vi anser att det är kunskapen som vi förmedlar som är viktigt – inte budbärarna.

Forskare, läkare, sjuksköterskor och andra experter låter naturligtvis väldigt imponerande, men vi får inte veta vilka de är. Jag antar att avsikten är att vi ska ta deras förmenta kunskapsnivå för gott och acceptera deras slutsatser utan att ifrågasätta dem eller de källor de väljer ut. Kanske denna:

Metalliska och kelerade mineraler har en negativ laddning, men kolloidala bioelektriska mineraler har en positiv laddning. Detta leder till en annan verkningsmekanism varigenom kolloidalt silver förhindrar bakterietillväxt genom att den positiva laddningen på kolloidaltsilver- partiklar binds till den patogena organismens negativa laddning. Detta skapar ett avbrott i den biologiska funktionen hos organismen som inte kan fortplanta sig.

…kolloidala bioelektriska mineraler har en positiv laddning… Tja, kanske, kanske inte.

  • Metalliskt silver är elektriskt neutralt, det är silverjoner som har en positiv laddning, ett elektronunderskott.
  • Vad är ett bioelektriskt mineral? Googla gärna och försök hitta något vettigt.
  • Kolloider är tillräckligt små partiklar som svävar i t.ex. vatten via ett fenomen som bygger på Brownsk rörelse.

…binds till den patogena organismens negativa laddning.

Patogen innebär att den är sjukdomsframkallande. Vad säger att patogena organismer har en ”negativ laddning”? Innebär det att alla organismer med ”negativ laddning” är patogena?

En dansk, Christian Gram, ville färga bakterier så att de skulle vara lättare att se med dåtidens (1880-talet) ljusmikroskop. Han behandlade dem i diverse färgbad och upptäckte att inte alla bakterier lät sig färgas. Det blev en metod att grovt dela upp bakterier som lät sig färgas = Gram-positiva och de som inte lät sig färgas  = Gram-negativa. Positiv och negativ är att betrakta som ”ja” och ”nej” och har inte ett dyft att göra med elektriska laddningar, faktiskt inte heller något med om organismen är patogen eller ej.

Däremot är syftningar till att nanosilver och/eller silverjoner binder till Gram-negativa, patogena organismer ett mycket gott skäl att ifrågasätta kunskaperna hos de som påstår det. Ungefär som sajter av diverse slag som svepande hänvisar till Tesla, kvantfysik och frekvensmedicin för att stödja osannolika påståenden.

Självklart ska man inte avvisa allt på en sajt bara för att de marknadsför en megadumhet (de hävdar ju trots allt att de är …forskare, läkare, sjuksköterskor och experter…). Om någon vill framhålla något riktigt bra i den som kan stödjas med fakta och icke falsifierbara studier så tar jag gärna emot specifika tips. Allmänt hållna kommentarer som ”du har fel” samt länkar till silversäljare räknas inte!

 

Fortsättning på Silver – En vetenskaplig sammanställning, även detta bygger på citat ur studien. Jag vill förtydliga att den är utvald av en silverförespråkare med motiveringen att det är en ”Artikel som tilltalar mig som naturvetare och förespråkare för alternativmedicin.”

Källahttps://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

There are three major sources of synthesizing silver nanoparticles: bacteria, fungi, and plant extracts.

Min tolkning: Det finns tre viktiga (major) sätt att framställa nanosilver: bakterier, svamp samt växtextrakt. (OBS detta är alternativ till mekaniska och elektrokolloidala metoder.

Om du inte hajade till när du läste detta så gör det igen! Silverförespråkare framhåller att KS, även i kraftigt utspädd form, dödar bakterier och svamp. Men här beskriver man att bakterier och svamp används vid framställning av nanosilver!

The first evidence of bacteria synthesizing silver nanoparticles was established using the Pseudomonas stutzeri AG259 strain that was isolated from silver mine [25].

Min tolkning: Den första bakterie som visades kunna framställa nanosilver var Pseudomonas stutzeri AG259 som återfanns i en silvergruva [25]

När jag söker på denna bakterie visar den sig vara Gram-negativ. Negativ i detta sammanhang har inget med elektriska laddningar att göra även om silverförespråkare och -säljare påstår annat. Positiv innebär att vissa bakterier färgas vid ett s.k. Gramtest, negativ att färgen inte ”fäster”. Silverförespråkare brukar hävda att nanosilver och -joner fäster vid Gram-negativa bakterier, som anses ”onda”, och på så sätt dödar dem. Här finns uppenbarligen -minst ett- undantag! Tabellen här under visar att bakterier som kan användas vid framställning av nanosilver kan vara såväl Gram-positiva som Gram-negativa! Läs mer här: https://matfrisk.com/2016/10/16/silver-del-14-gramnegativa-och-grampositiva-bakterier/

Beroende på vilken bakterie som används kommer nanopartiklarnas storlek att variera, se kolumn 3 i tabellen, referenser i sista kolumnen för den vetgirige. I studien finns även tabeller för fungi och växter som kan användas.

Studies over the years have proven that it is difficult to remove silver completely if deposited in the body.

Min tolkning: Många års studier har visat att silver som avsatts i kroppen svårligen kan avlägsnas helt.

Efter detta följer ändå en uppräkning av möjliga sätt som kroppen kan göra sig av med silver.

However, there are studies and reports that suggest that nanosilver can allegedly cause adverse effects on humans as well as the environment. It is estimated that tonnes of silver are released into the environment from industrial wastes, and it is believed that the toxicity of silver in the environment is majorly due to free silver ions in the aqueous phase.

Min tolkning: Studier och rapporter menar att nanosilver kan ha negativ påverkan på människa och miljö. Tonvis av silver frigörs från industriavfall och silvrets giftverkan i miljön beror mest på silverjoner i vatten.

En överraskande (för mig) jämförelse med ett annat miljöproblem som åtgärdades årtionden tillbaka:

Nanosilver aggregates are said to be more cytotoxic than asbestos [80].

Min tolkning: Nanosilverföreningar anses ha större cytotoxicitet (giftcerkan på celler) än asbest [80].

Det finns många fler aspekter som studien tar upp utan att jag nämnt dem. Den som saknar något -specifikt- kan nämna det i en kommentar så ska jag fundera och kanske återkomma.

Jag är tacksam för tipset till denna studie och hoppas på fler med minst samma grad av ”vetenskaplighet”. Om de dessutom redovisar positiva behandlingsutfall in vivo hos människor, dess bättre.

Fortsättning från föregående inlägg, även detta bygger på citat ur studien https://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

It has also been proposed that there can be release of silver ions by the nanoparticles [6], and these ions can interact with the thiol groups of many vital enzymes and inactivate them [7]. The bacterial cells in contact with silver take in silver ions, which inhibit several functions in the cell and damage the cells.

Min tolkning: Silvernanopartiklar kan frigöra (positivt laddade) silverjoner (Ag+) [6] och dessa kan påverka thiolgrupper* i enzymer så att de slutar fungera [7]. Bakterier i kontakt med silver tar upp silverjoner vilket hämmar flera funktioner och skadar cellerna.

En möjlig orsak att silver reagerar med vissa ämnen/molekyler är följande:

Silver is a soft acid, and there is a natural tendency of an acid to react with a base, in this case, a soft acid to react with a soft base [8].

Min tolkning: Silver är en svag (soft) syra som gärna reagerar med alkaliska ämnen (baser) [8].

De intressanta ämnena i detta sammanhang är svavel och fosfor som utgör avgörande delar av cellens struktur**.

The cells are majorly made up of sulfur and phosphorus which are soft bases. The action of these nanoparticles on the cell can cause the reaction to take place and subsequently lead to cell death.

Min tolkning: Celler bygger i stor utsträckning på svavel och fosfor och nanopartiklarna kan skada cellerna till döds.

Ytterligare en aspekt som har med svavel och fosfor att göra: de ingår i DNA, arvsmassan som finns i exakt varje cell i kroppen. Till yttermera visso även i RNA, en slags arbetskopia när cellen ska kopiera sig slälv.

Another fact is that the DNA has sulfur and phosphorus as its major components; the nanoparticles can act on these soft bases and destroy the DNA which would definitely lead to cell death [9].

Min tolkning: DNA har svavel och fosfor som viktiga beståndsdelar och om nanopartiklarna skadar dem leder det till cellens oundvikliga död [9].

Artikeln beskriver olika metoder att framställa metalliskt silver inom storleksintervallet 1 – 100 nanometer (1 nM = 10-9 M) och sedan stabilisera dem så att dessa små kluster inte slår sig samman till större. Detta skulle dämpa effekten då det enbart är det ytligaste lagret atomer som i varje ögonblick är tillgängligt för att vara kemiskt aktivt. Tänk dig skillnaden i snabblöslighet mellan en sockerbit och samma mängd strösocker.

The problem with most of the chemical and physical methods of nanosilver production is that they are extremely expensive and also involve the use of toxic, hazardous chemicals, which may pose potential environmental and biological risks.

Min tolkning: Kemiska och fysiska framställningsmetoder av nanosilver är problemfyllda då de är extremt kostsamma och även utnyttjar giftiga och farliga ämnen som kan förorsaka miljö- och biologiska risker.

Jag antar att detta kommer som en total överraskning för silverförespråkare som ”vet” att det bara krävs destillerat vatten, ett par decimeter tillräckligt renframställd silvertråd och en strömkälla för att själva framställa ”kolloidalt silver”. (Googla, det finns mängder av beskrivningar på nätet.) Det man åstadkommer är en kraftigt utspädd (1 silverjon/-molekyl per cirka 109 vattenmolekyler***) mix där merparten är Ag+ (positivt laddade silverjoner, samma som i AgNO3 i vattenlösning, silvernitrat****), resten är kluster av silveratomer och/eller silverföreningar av odefinierad storlek.

Det finns många beskrivningar och du väljer själv vad du litar på. Vad man inte brukar nämna att det finns andra ”föroreningar” utöver de som finnas i ett olämpligt vatten. En av dem är svavel som i kombination med silverjoner bildar ytterst svårlöslig silversulfid, Ag2S, som ger den svärta som missfärgar silverbestick. Varifrån kommer detta svavel? I demovideos brukar man oftast hålla silverelektroderna med bara händer. Vår hud innehåller proteiner, därmed även svavel. ”Men det är ju så lite, kan det ha någon betydelse?” Jo, mängden silver som kommer ifråga är också liten!

En del kommersiella apparater innehåller luftpumpar för att röra om i silvervattnet och luften innehåller också svavel, låt vara att mängderna är små. Till det kommer luftens syre som i någon utsträckning kan oxidera silverjonerna till (svårlösligt!) silveroxid Ag2O. En del DIY-videos brukar påpeka att man ska skrapa rent silvertrådar innan nästa session för att avlägsna dessa föroreningar.

Fortsättning om denna studie följer.


*) Thiol består av en väte- och en svavelatom. Svavel reagerar mycket lätt med silver/silverjoner, något du som äger silverbestick själv säkert upptäckt. Det räcker att silverföremål utsätts för de minimala mängder svavel som finns i luften för att de ska svartna av Ag2S, silversulfid. Dess löslighet i kroppens viktigaste lösningsmedel, vatten, är oerhört låga 6.21·10−15 g/L (25 °C)

**) Svavel finns i proteiner och håller dem samman i väldigt väldefinierade konfigurationer. Alla cellmembran domineras av fosfolipider (två fettsyror ”inåt” membranet och en fosforförening ”utåt”, mot vattensidan).

***) Beräkningarna kan du följa här: https://matfrisk.com/2016/10/20/silver-del-16-vad-ar-ppm-och-mol/ Där utgick jag från de uppgifter om IONOSIL som då fanns tillgängliga. De är nu ändrade, andelen silverjoner utgör numera cirka 70% av silverinnehållet. Vad ändringen beror på är obekant för mig.

****) Silverkluster och -joner uppfattas som positivt av silverförespråkare medan silvernitrat snarare tillhör djävulens påfund. ”Elektrokolloidala” produkter som t.ex. IONOSIL samt silvernitrat i vattenlösning innehåller silverjoner, skillnaden är att det är närmast omöjligt att nå större koncentrationer än 1 silverjon per 109 vattenmolekyler medan silvernitrat kan koncentreras flera storleksordningar mer. Det är alltså främst graden av koncentration som skiljer, späder man silvernitrat i samma utsträckning blir effekten densamma.

Låt oss titta på ytterligare en länk i listan hos The Silver Edgehttp://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp1dC1pwGfB, med rubriken First Ever Double-Blind Human Ingestion Study on Nanosilver. Under rubriken finns följande text:

American Biotech Labs has just released what is believed to be the first ever human ingestion safety study on a colloidal silver supplement. The published abstract for the study states that ingestion of the patented ABL nanosilver particle showed no negative effects on any tested system in the body. The study included 3, 7 and 14-day exposures to American Biotech Labs 10 ppm (15 ml/day) silver solution in a double-blind, placebo controlled cross-over phase design. Healthy volunteer subjects (36 subjects in all, 12 per each time-exposure studied), underwent complete metabolic, blood and platelet count, urinalysis tests, sputum hyper-responsiveness and inflammation evaluation, physical examinations, vital sign measurements, and magnetic resonance imaging of the chest and abdomen at baseline and at the end of each phase. According to the study authors, “No clinically important changes in any metabolic, hematologic, or urinalysis measure identified were determined. No morphological (or structural) changes were detected in the lungs, heart (cardiac function) or abdominal organs. No changes were noted in sputum reactive oxygen species or in pro-inflammatory cytokines.”

Min tolkning, extremt koncentrerad: American Biotech Labs har precis publicerat en studie som tros vara den första som någonsin som studerar säkerheten hos oralt intag av kolloidalt silver av den patenterade produkten från American Biotech Labs (sic.). Den visar inga negativa effekter på något studerat system i kroppen. Studien omfattade 3, 7 och 14 dagars exponering med 15 ml/dag och 10 ppm silverprodukt.

Deltagarna var 36 friska personer som genomgick en mängd provtagningar. ”Inga kliniskt betydelsefulla förändringar upptäcktes.”

Det låter ju i förstone betryggande. Klickar du på länken här ovan så finner du att den leder till ett screen shot utan vidare länkning. Kanske tillräckligt för att övertyga den godtrogne och lite jobbigare att gå vidare för den vetgirige. Men vi har ju Google att tillgå så det går att komma vidare: In Vivo Human Time-Exposure Study of Orally Dosed Commercial Silver Nanoparticles Det finns flera versioner med samme försteförfattare (Munger), det ”original” som The Silver Edge länkade till har jag inte återfunnit. Den tillgängliga artikeln är i fulltext och kostnadsfri.

Jag kommer inte att lotsa igenom studien, silvertroende lär inte ändra sin inställning ändå. Men en liten fundering kanske är på plats ändå. Man kan inte bortse från placeboeffekt som har stor betydelse. I övrigt tror jag inte att många inser hur utomordentligt utspädd silverprodukter är, närmast homeopatiska.

  • 10 ppm silver i vattenlösning, outspädd,  innebär ungefär 1 silveratom/-jon per cirka 109 vattenmolekyler. Som jämförelse är Jordens befolkning mindre än 1010. Givet att silveratomer/-joner illustreras av Smurfer skulle det finnas cirka 10 stycken bland hela Jordens befolkning. Sedan kommer ju silverlösningen ovillkorligen att spädas ut vid användning vilket ytterligare minskar koncentrationen.

Bortsett från den allestädes närvarande placeboeffekten så tycker åtminstone jag att ett preparat/medicin på ett eller annat sätt måste nå fram till den plats där det ska verka. När det gäller kroppens ytor är det oproblematiskt, om silverprodukter verkar där eller ej är en annan fråga. För att transporteras från t.ex. munnen till en tumör eller liknande som ligger på annan plats måste ett ämne rimligtvis följa ett transportmedium av något slag. Den studie som The Silver Edge ganska taffligt refererar till har studerat just detta och konstaterar följande:

In vivo oral exposure to these commercial nanoscale silver particle solutions does not prompt clinically important changes in human metabolic, hematologic, urine, physical findings or imaging morphology. Further study of increasing time exposure and dosing of silver nanoparticulate silver, and observation of additional organ systems is warranted to assert human toxicity thresholds.

Min tolkning: Intag av en kommersiellt tillgänglig silverlösning i nanoskala förorsakar inga kliniskt betydelsefulla förändringar i ”…metabolic, hematologic, urine, physical findings or imaging morphology.”

Även:

Serum and urine silver concentrations were determined at different time variables. There was no detection of serum silver from subjects at trough concentrations throughout the 3- and 7-day time periods at 10 ppm. Peak serum silver concentration was detected in 42% of subjects in the 14-day 10 ppm dosing showing a mean of 1.6±0.4 mcg/L. The 32 ppm dose mean concentration was detected in 92% of subjects at 6.8±4.5 mcg/L. No silver was detected in the urine, independent of dose or time period.

Min tolkning: Inget silver fanns i urinen oavsett dos eller tidsperiod.

Och

Oral administration of the silver aqueous product delivers both ionic silver and silver nanoparticles. Given the substantial fraction of ionic silver in the product detected by ICP- MS, and very limited GI absorption of metallic nanoparticles of similar size in other studies in rodents, we assert that most silver detected in patient blood samples is ionic, with no evidence that intact silver nanoparticles are either absorbed into circulation through the human digestive tract, or attached to blood components (e.g., proteins, platelets and cells). [Referens 38 i studien]

Min tolkning: Silverprodukten ger både nanosilverpartiklar och silver i jonform. Givet produktens avsevärda andel av silver i jonform samt att andra försök visat att upptag av silverpartiklar är begränsat finner vi att silver som spåras i blod har sitt ursprung i silverjoner.

Min uppfattning är att studien visar att friska människor har mekanismer som ”avvisar” såväl nanosilver som silverjoner som tas via munnen från kommersiellt tillgängliga silverprodukter. Har du en annan inställning till denna studies resultat så kommentera gärna hur du tänker, var specifik och utgå från studien innehåll. Studien avslutas med 49 referenser vars värde jag inte känner.  Om du händelsevis hittar ”originaltexten” i fulltext som The Silver Edge avser så är jag intresserad av att läsa den.

På en blogg fann jag ett länktips, alldeles säkert menat för mig. Jag tänker inte citera ordagrant då jag, åtminstone ännu, inte har kontakt med skribenten ifråga. Såhär tolkar jag tipset:

Det kan ligga något i att silverförespråkare länkar referenser från nanosilvertillverkare (och säljare, mitt tillägg). Man förväntar sig att undersökningarna är positiva men också att de ofta är gjorda av förment neutrala laboratorier. Detta följs av en länksamling från ”The Silver Edge” http://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp0oa9Jy47M

Först en liten erfarenhet: Vi fick erbjudande att sälja en produkt som skulle avskräcka ohyra att bosätta sig i huden/pälsen på hundar. Det var en rund aluminiumplatta i myntstorlek som skulle hänga i halsbandet och kontinuerligt hindra att ohyran bosatte sig på hunden, från nos till svanstipp. Alminiumplattan tillskrevs unika egenskaper som, utan att någonsin behöva ”laddas”, kontinuerligt skulle avge någon slags ”energi”. Jag begärde att leverantören skulle sända mig en bibba studier och protokoll som visade effekten, vilket han gjorde.

Påståenden om fantastiska resultat (däremot inga som stöddes av studier) åtföljdes av två rapporter som i förstone verkade seriösa. Det ena, från Spanien, försäkrade att aluminiumplattan inte skulle skada gravida kvinnor som bar den i ett halsband. Den andra, från ett tyskt(!) provningsinstitut försäkrade att plattan var fullständigt ofarlig då den saknade skarpa kanter!

Hur många tar sig tid att ta hem en studie från t.ex. The Silver Edge och faktiskt läsa den? Det finns ingen anledning att låta sig imponeras bara för att det finns mängder av länkar. En enkel men ofta givande taktik är att plocka en helt slumpmässigt och börja borra. Ibland visar det sig att länken är ”död” och om man börjar googla visar det sig att texten inte längre finns. Andra gånger leder länken till andra silversäljare vilket inte heller är ett gott tecken. Placera sådana i ”runda arkivet” men memorera var du fann dem.

Den (för ögonblicket) tredje länken på The Silver Edge drog till sig mitt intresse: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product and Atomic Quantum Clusters of Silver and Gold (Ionosil Study) Klicka och se hur långt du kommer! Tips: Om ordet quantum dyker upp i dessa sammanhang är samma sak som att säga att innehållet med till visshet gränsande sannolikhet är bullshit.

Att länken till Mads Bred Georgsens master thesis är död har säkert logiska skäl. Ett alternativ att komma vidare är att googla på dess rubrik ”Ionic Silver Safety: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product (Ionosil Study)”

Att första länken i söksvaret går till IONOSIL är knappast överraskande, att merparten av de övriga går till silversäljare är också lågoddsare. Men att ingen går till originaltexten är kanske det mest talande.

Att gå igenom en referenslista är inte gjort i ett kvicktag, men mitt förslag är att åtminstone söka reda på -en- studie som finns att läsa i fulltext, där resultatet är relevant och helst motsvarar det rubriken påstår. Att en aluminiumplatta i halsband inte skadar gravida kvinnor och är ofarlig då den saknar skarpa kanter må vara korrekt men är inte relevanta resultat.

Jag vill gärna ha kontakt med tipsaren till The Silver Edge, min mailadress finns uppe till vänster på bloggen. Jag tror vi har en del gemensamt.

Det är nu ett tag sedan jag skrev om kolloidalt silver. Dessa marknadsförs som vattenreningspreparat och domineras till mellan 70 – 90%* av positivt laddade silverjoner, Ag+, resten kan vara kluster av metalliskt silver, vanligen utan redovisning av storlek.** En förespråkare för kolloidalt silver har länkat till en artikel som ”…utan tvekan (är) det bästa jag hittills stött på om KS (kolloidalt silver).” En stor fördel är att man då inte behöver käbbla om artikeln är cherry-picked eller irrelevant för diskussionen.

Citat: ”Här verkar det vara en seriös artikel som handlar om möjliga fysiologiska reaktioner. Inlagring i cellmembran är tydligen en erkänd mekanism.”

Källahttps://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

och

Citat: ”Nu har jag själv läst hela pappret jag länkade till och det är utan tvekan det bästa jag hittills stött på om KS. Författarna verkar till skillnad mot ”kategoriska förnekare” inom det medicinska etablissemanget veta vad de talar om med sina uppenbara kemiska, fysikaliska och fysiologiska insikter. Artikeln tilltalar mig själv som naturvetare och förespråkare för alternativmedicin.”

Mitt förslag är att även du tar hem hela artikeln, dels för innehåll, dels för den omfattande referensförteckningen (88 st). Förespråkare för silveranvändning har ofta ett lösligt förhållande till vetenskapliga referenser och föredrar länkningar till silverförsäljare istället.

Though silver nanoparticles are rampantly used in many medical procedures and devices as well as in various biological fields, they have their drawbacks due to nanotoxicity.

Min tolkning: Trots att nanopartiklar av silver används närmast obegränsat (rampantly) i medicinska och biologiska sammanhang har de nackdelar i form av nanotoxicitet (giftverkan som följer av partiklars ytterst begränsade storlek).

Silvrets antimikrobiella egenskaper har varit kända i åtminstone 2000 år men användningen ökade på 1800-talet och framåt.

It is a well-known fact that silver ions and silver-based compounds are highly toxic to microorganisms which include 16 major species of bacteria [1,2].

Min tolkning: Det är välkänt att silverjoner och silverföreningar är kraftigt giftigt för mikroorganismer vilket inkluderar 16 betydelsefulla arter (species) av bakterier [1,2].

Det råder delade meningar om hur silver fungerar.

Though silver nanoparticles find use in many antibacterial applications, the action of this metal on microbes is not fully known. It has been hypothesized that silver nanoparticles can cause cell lysis or inhibit cell transduction.

Min tolkning: Trots att nanopartiklar används i många antibakteriella sammanhang är dess verkan på mikrober inte fullt känd. Hypoteser menar att silvret kan förorsaka cellnedbrytning (lysis) eller hindrar signalering mellan celler.

Nanosilver används i många sammanhang, t.ex. textilier, elektronik, optik, bakteriedödare och medicinska behandlingar. Silver kan ingå i tandfyllnadsmaterial, beläggningar av medicinska instrument, i vattenfilter, luftrenare, kuddar, respiratorer, strumpor, torkdukar (wet wipes), rengöringsmedel, tvål, shampoo, tandkrämer, tvättmaskiner samt andra konsumentprodukter inklusive sådana för sårbehandling. Uppräkningen är tagen ur artikeln och gäller inte nödvändigtvis svenska förhållanden.

Silver nanoparticles have the ability to anchor to the bacterial cell wall and subsequently penetrate it, thereby causing structural changes in the cell membrane like the permeability of the cell membrane and death of the cell. There is formation of ‘pits’ on the cell surface, and there is accumulation of the nanoparticles on the cell surface [3].

Min tolkning: Nanosilver kan förankra till bakteriers cellmembran, förändra genomsläppligheten döda bakterien. Det bildas ”gropar” där nanosilver ansamlas [3].

Det man syftar på i sista meningen är sannolikt en variant av pinocytos (celler ”dricker”) som finns beskrivet här: https://matfrisk.com/2016/10/12/hur-ater-och-dricker-celler/

The formation of free radicals by the silver nanoparticles may be considered to be another mechanism by which the cells die.

Min tolkning: Silvernanopartiklar antas bilda fria radikaler som dödar celler.

”Alla” har säkert hört att fria radikaler är skadliga och att man bör motverka dem med antioxidanter. Verkligheten är betydligt mer komplex än så, men det kan vara en fördel att veta vad som är gemensamt för fria radikaler.

  • En fri radikal är en atom eller molekyl som av någon anledning saknar en elektron. Den är alltså positivt laddad och dras till vadhelst elektroner i omgivningen som ”sitter lite löst”. En fri radikal är alltså en simpel elektrontjuv och en antioxidant är en elektrondonator.

There have been electron spin resonance spectroscopy studies that suggested that there is formation of free radicals by the silver nanoparticles when in contact with the bacteria, and these free radicals have the ability to damage the cell membrane and make it porous which can ultimately lead to cell death [4,5].

Min tolkning: Avancerade försök visar möjligheten (suggests) att silvernanopartiklar bildar fria radikaler (den positivt laddade silverjonen Ag+) som, i kontakt med cellmembran, förändrar genomsläppligheten*** vilket kan döda cellen.

Fortsättning följer.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner? Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt? ,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivoSilver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier Silver – del 15 – Vad är ppm och mol?Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna? Silver – del 17 – Vad kan hända med silverjoner i blodet?Silver – del 18 – silvernitrat och jonerSilver – del 19 – Bröstcancer i provrör


*) Det finns många tillverkare/leverantörer, naturligtvis med egna beskrivningar av sina produkter, därav variation i  sammansättningen.

**) En vanlig åsikt är att kolloidala silverpartiklar ligger i storleksintervallet 1 – 100 nanometer (1 nM = 10-9M = 0,000000001M). Antalet silveratomer i ett sådant kluster varierar med en faktor 1003 = 1 000 000 mellan dessa ytterligheter, givet att deras inbördes proportioner är lika.

***) Cellmembran är inte täta som plastpåsar utan ”organiserat genomsläppliga”. Fria radikaler kan ställa till stor oreda genom att åstadkomma ”revor”.