Arkiv för kategori ‘kolloidalt silver’

Silver – The Silver Edge och mjölktestet

Publicerat: 2018-03-08 i fermentering, kolloidalt silver, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, ,
0

The Silver Edge är en silversäljare som i följande video vill visa att hans (?) silverprodukt dödar bakterier. Han häller mjölk av något slag (rå eller processad?) i två glas och tillsätter KS i det ena. Därefter lämnas glasen framme i tre dagar.

https://youtu.be/3q6fp-gbtpM

De första 1.50 gäller introduktion och hur försöket startar, därefter (tre dagar senare) kommer uppföljningen.

  • ”It’s turning into youghurt, basically.”
  • ”The one with KS, no bacterial activity whatsoever.”

Detta försök, givet att han inte fuskar i mellantiden, visar att KS dödar åtminstone de bakterier i mjölken som ”gör” youghurt och cottage cheese. Är dessa ”nyttiga” eller ”skadliga” bakterier?

Låt säga att han fyller glasen med 2 dl vardera och tillsätter 1 ounce outspädd KS i det ena, cirka 6 teskedar. Detta syns tydligt genom att nivån i KS-glaset är väsentligt högre. Efter 3 dagar är nivåerna rätt lika, hur kommer det sig?

Det är låg sannolikhet att någon i Sverige har hans KS-produkt, däremot betydligt större att Ionosil finns tillgängligt. Båda brukar uppge att de innehåller 10 ppm silver och Ionosil rekommenderar 2 tsk per liter dricksvatten för fullständig desinfektion inom 15 minuter.

The Silver Edge använder, i videon, 3 gånger större mängd KS på 1/5 av volymen, alltså 15 gånger mer koncentrerat än vad åtminstone Ionosil föreslår. Varför?

En vanlig åsikt bland silverförespråkare är att KS främst eller uteslutande ger sig på patogena (sjukdomsalstrande) bakterier och lämnar de ”goda” ifred. Det är hyfsat populärt att syra grönsaker då det anses nyttigt för mage/tarm. Rimligen utnyttjar man då ”nyttiga” bakterier vilket kan användas för att testa hypotesen att KS lämnar de goda bakterierna ifred. Gör syrningsförsök där minst en eller ett par burkar behandlas med KS utspädd så att det kan desinficera vatten. En annan kan behandlas med KS i samma koncentration som föreslås i videon. Vilket/vilka blir utfallen, förblir bakteriefloran intakt?

  • Den nördigt vetgirige kan sätta upp en serie burkar med varierande konc. av KS och se om det finns en nivå som inte påverkar syrningen.
  • Observera att du absolut inte ska använda salt i detta sammanhang, då dess negativa klorjoner (Cl-) helt eliminerar effekten av positiva silverjoner (Ag+). De bildar nämligen svårlöslig silverklorid (AgCl) vilket gör silvret verkningslöst, analogt vad som händer när KS kommer ner i magsyran (HCl)

 

Silver – 20.4 – ytterligare ett tips utifrån

Publicerat: 2018-03-08 i kolloidalt silver, nanopartiklar, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, , ,
0

En för mig ny silversajt som jag fann via tips på ett forum. Jag väljer att inte outa deras sajt rakt av, googla om du är intresserad, åtminstone idag träffar du ”Om oss” med nedanstående söktext.

Bakom sidan står både forskare, läkare, sjuksköterskor och andra experter som samlar information till sidan, men vi väljer att vara anonyma eftersom vi inte vill riskera varken repressalier, eller våra karriärer. Vi anser att det är kunskapen som vi förmedlar som är viktigt – inte budbärarna.

Forskare, läkare, sjuksköterskor och andra experter låter naturligtvis väldigt imponerande, men vi får inte veta vilka de är. Jag antar att avsikten är att vi ska ta deras förmenta kunskapsnivå för gott och acceptera deras slutsatser utan att ifrågasätta dem eller de källor de väljer ut. Kanske denna:

Metalliska och kelerade mineraler har en negativ laddning, men kolloidala bioelektriska mineraler har en positiv laddning. Detta leder till en annan verkningsmekanism varigenom kolloidalt silver förhindrar bakterietillväxt genom att den positiva laddningen på kolloidaltsilver- partiklar binds till den patogena organismens negativa laddning. Detta skapar ett avbrott i den biologiska funktionen hos organismen som inte kan fortplanta sig.

…kolloidala bioelektriska mineraler har en positiv laddning… Tja, kanske, kanske inte.

  • Metalliskt silver är elektriskt neutralt, det är silverjoner som har en positiv laddning, ett elektronunderskott.
  • Vad är ett bioelektriskt mineral? Googla gärna och försök hitta något vettigt.
  • Kolloider är tillräckligt små partiklar som svävar i t.ex. vatten via ett fenomen som bygger på Brownsk rörelse.

…binds till den patogena organismens negativa laddning.

Patogen innebär att den är sjukdomsframkallande. Vad säger att patogena organismer har en ”negativ laddning”? Innebär det att alla organismer med ”negativ laddning” är patogena?

En dansk, Christian Gram, ville färga bakterier så att de skulle vara lättare att se med dåtidens (1880-talet) ljusmikroskop. Han behandlade dem i diverse färgbad och upptäckte att inte alla bakterier lät sig färgas. Det blev en metod att grovt dela upp bakterier som lät sig färgas = Gram-positiva och de som inte lät sig färgas  = Gram-negativa. Positiv och negativ är att betrakta som ”ja” och ”nej” och har inte ett dyft att göra med elektriska laddningar, faktiskt inte heller något med om organismen är patogen eller ej.

Däremot är syftningar till att nanosilver och/eller silverjoner binder till Gram-negativa, patogena organismer ett mycket gott skäl att ifrågasätta kunskaperna hos de som påstår det. Ungefär som sajter av diverse slag som svepande hänvisar till Tesla, kvantfysik och frekvensmedicin för att stödja osannolika påståenden.

Självklart ska man inte avvisa allt på en sajt bara för att de marknadsför en megadumhet (de hävdar ju trots allt att de är …forskare, läkare, sjuksköterskor och experter…). Om någon vill framhålla något riktigt bra i den som kan stödjas med fakta och icke falsifierbara studier så tar jag gärna emot specifika tips. Allmänt hållna kommentarer som ”du har fel” samt länkar till silversäljare räknas inte!

 

Silver – Del 22 – En vetenskaplig sammanställning / 3

Publicerat: 2018-03-07 i kolloidalt silver, nanopartiklar, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, , , ,
0

Fortsättning på Silver – En vetenskaplig sammanställning, även detta bygger på citat ur studien. Jag vill förtydliga att den är utvald av en silverförespråkare med motiveringen att det är en ”Artikel som tilltalar mig som naturvetare och förespråkare för alternativmedicin.”

Källa: https://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

There are three major sources of synthesizing silver nanoparticles: bacteria, fungi, and plant extracts.

Min tolkning: Det finns tre viktiga (major) sätt att framställa nanosilver: bakterier, svamp samt växtextrakt. (OBS detta är alternativ till mekaniska och elektrokolloidala metoder.

Om du inte hajade till när du läste detta så gör det igen! Silverförespråkare framhåller att KS, även i kraftigt utspädd form, dödar bakterier och svamp. Men här beskriver man att bakterier och svamp används vid framställning av nanosilver!

The first evidence of bacteria synthesizing silver nanoparticles was established using the Pseudomonas stutzeri AG259 strain that was isolated from silver mine [25].

Min tolkning: Den första bakterie som visades kunna framställa nanosilver var Pseudomonas stutzeri AG259 som återfanns i en silvergruva [25]

När jag söker på denna bakterie visar den sig vara Gram-negativ. Negativ i detta sammanhang har inget med elektriska laddningar att göra även om silverförespråkare och -säljare påstår annat. Positiv innebär att vissa bakterier färgas vid ett s.k. Gramtest, negativ att färgen inte ”fäster”. Silverförespråkare brukar hävda att nanosilver och -joner fäster vid Gram-negativa bakterier, som anses ”onda”, och på så sätt dödar dem. Här finns uppenbarligen -minst ett- undantag! Tabellen här under visar att bakterier som kan användas vid framställning av nanosilver kan vara såväl Gram-positiva som Gram-negativa! Läs mer här: https://matfrisk.com/2016/10/16/silver-del-14-gramnegativa-och-grampositiva-bakterier/

Beroende på vilken bakterie som används kommer nanopartiklarnas storlek att variera, se kolumn 3 i tabellen, referenser i sista kolumnen för den vetgirige. I studien finns även tabeller för fungi och växter som kan användas.

Studies over the years have proven that it is difficult to remove silver completely if deposited in the body.

Min tolkning: Många års studier har visat att silver som avsatts i kroppen svårligen kan avlägsnas helt.

Efter detta följer ändå en uppräkning av möjliga sätt som kroppen kan göra sig av med silver.

However, there are studies and reports that suggest that nanosilver can allegedly cause adverse effects on humans as well as the environment. It is estimated that tonnes of silver are released into the environment from industrial wastes, and it is believed that the toxicity of silver in the environment is majorly due to free silver ions in the aqueous phase.

Min tolkning: Studier och rapporter menar att nanosilver kan ha negativ påverkan på människa och miljö. Tonvis av silver frigörs från industriavfall och silvrets giftverkan i miljön beror mest på silverjoner i vatten.

En överraskande (för mig) jämförelse med ett annat miljöproblem som åtgärdades årtionden tillbaka:

Nanosilver aggregates are said to be more cytotoxic than asbestos [80].

Min tolkning: Nanosilverföreningar anses ha större cytotoxicitet (giftcerkan på celler) än asbest [80].

Det finns många fler aspekter som studien tar upp utan att jag nämnt dem. Den som saknar något -specifikt- kan nämna det i en kommentar så ska jag fundera och kanske återkomma.

Jag är tacksam för tipset till denna studie och hoppas på fler med minst samma grad av ”vetenskaplighet”. Om de dessutom redovisar positiva behandlingsutfall in vivo hos människor, dess bättre.

Silver – del 21 – En vetenskaplig sammanställning / 2

Publicerat: 2018-03-06 i Kemi, kolloidalt silver, nanopartiklar, nanosilver, silver
Etiketter:, ,
0

Fortsättning från föregående inlägg, även detta bygger på citat ur studien https://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

It has also been proposed that there can be release of silver ions by the nanoparticles [6], and these ions can interact with the thiol groups of many vital enzymes and inactivate them [7]. The bacterial cells in contact with silver take in silver ions, which inhibit several functions in the cell and damage the cells.

Min tolkning: Silvernanopartiklar kan frigöra (positivt laddade) silverjoner (Ag+) [6] och dessa kan påverka thiolgrupper* i enzymer så att de slutar fungera [7]. Bakterier i kontakt med silver tar upp silverjoner vilket hämmar flera funktioner och skadar cellerna.

En möjlig orsak att silver reagerar med vissa ämnen/molekyler är följande:

Silver is a soft acid, and there is a natural tendency of an acid to react with a base, in this case, a soft acid to react with a soft base [8].

Min tolkning: Silver är en svag (soft) syra som gärna reagerar med alkaliska ämnen (baser) [8].

De intressanta ämnena i detta sammanhang är svavel och fosfor som utgör avgörande delar av cellens struktur**.

The cells are majorly made up of sulfur and phosphorus which are soft bases. The action of these nanoparticles on the cell can cause the reaction to take place and subsequently lead to cell death.

Min tolkning: Celler bygger i stor utsträckning på svavel och fosfor och nanopartiklarna kan skada cellerna till döds.

Ytterligare en aspekt som har med svavel och fosfor att göra: de ingår i DNA, arvsmassan som finns i exakt varje cell i kroppen. Till yttermera visso även i RNA, en slags arbetskopia när cellen ska kopiera sig slälv.

Another fact is that the DNA has sulfur and phosphorus as its major components; the nanoparticles can act on these soft bases and destroy the DNA which would definitely lead to cell death [9].

Min tolkning: DNA har svavel och fosfor som viktiga beståndsdelar och om nanopartiklarna skadar dem leder det till cellens oundvikliga död [9].

Artikeln beskriver olika metoder att framställa metalliskt silver inom storleksintervallet 1 – 100 nanometer (1 nM = 10-9 M) och sedan stabilisera dem så att dessa små kluster inte slår sig samman till större. Detta skulle dämpa effekten då det enbart är det ytligaste lagret atomer som i varje ögonblick är tillgängligt för att vara kemiskt aktivt. Tänk dig skillnaden i snabblöslighet mellan en sockerbit och samma mängd strösocker.

The problem with most of the chemical and physical methods of nanosilver production is that they are extremely expensive and also involve the use of toxic, hazardous chemicals, which may pose potential environmental and biological risks.

Min tolkning: Kemiska och fysiska framställningsmetoder av nanosilver är problemfyllda då de är extremt kostsamma och även utnyttjar giftiga och farliga ämnen som kan förorsaka miljö- och biologiska risker.

Jag antar att detta kommer som en total överraskning för silverförespråkare som ”vet” att det bara krävs destillerat vatten, ett par decimeter tillräckligt renframställd silvertråd och en strömkälla för att själva framställa ”kolloidalt silver”. (Googla, det finns mängder av beskrivningar på nätet.) Det man åstadkommer är en kraftigt utspädd (1 silverjon/-molekyl per cirka 109 vattenmolekyler***) mix där merparten är Ag+ (positivt laddade silverjoner, samma som i AgNO3 i vattenlösning, silvernitrat****), resten är kluster av silveratomer och/eller silverföreningar av odefinierad storlek.

Det finns många beskrivningar och du väljer själv vad du litar på. Vad man inte brukar nämna att det finns andra ”föroreningar” utöver de som finnas i ett olämpligt vatten. En av dem är svavel som i kombination med silverjoner bildar ytterst svårlöslig silversulfid, Ag2S, som ger den svärta som missfärgar silverbestick. Varifrån kommer detta svavel? I demovideos brukar man oftast hålla silverelektroderna med bara händer. Vår hud innehåller proteiner, därmed även svavel. ”Men det är ju så lite, kan det ha någon betydelse?” Jo, mängden silver som kommer ifråga är också liten!

En del kommersiella apparater innehåller luftpumpar för att röra om i silvervattnet och luften innehåller också svavel, låt vara att mängderna är små. Till det kommer luftens syre som i någon utsträckning kan oxidera silverjonerna till (svårlösligt!) silveroxid Ag2O. En del DIY-videos brukar påpeka att man ska skrapa rent silvertrådar innan nästa session för att avlägsna dessa föroreningar.

Fortsättning om denna studie följer.

*) Thiol består av en väte- och en svavelatom. Svavel reagerar mycket lätt med silver/silverjoner, något du som äger silverbestick själv säkert upptäckt. Det räcker att silverföremål utsätts för de minimala mängder svavel som finns i luften för att de ska svartna av Ag2S, silversulfid. Dess löslighet i kroppens viktigaste lösningsmedel, vatten, är oerhört låga 6.21·10−15 g/L (25 °C)

**) Svavel finns i proteiner och håller dem samman i väldigt väldefinierade konfigurationer. Alla cellmembran domineras av fosfolipider (två fettsyror ”inåt” membranet och en fosforförening ”utåt”, mot vattensidan).

***) Beräkningarna kan du följa här: https://matfrisk.com/2016/10/20/silver-del-16-vad-ar-ppm-och-mol/ Där utgick jag från de uppgifter om IONOSIL som då fanns tillgängliga. De är nu ändrade, andelen silverjoner utgör numera cirka 70% av silverinnehållet. Vad ändringen beror på är obekant för mig.

****) Silverkluster och -joner uppfattas som positivt av silverförespråkare medan silvernitrat snarare tillhör djävulens påfund. ”Elektrokolloidala” produkter som t.ex. IONOSIL samt silvernitrat i vattenlösning innehåller silverjoner, skillnaden är att det är närmast omöjligt att nå större koncentrationer än 1 silverjon per 109 vattenmolekyler medan silvernitrat kan koncentreras flera storleksordningar mer. Det är alltså främst graden av koncentration som skiljer, späder man silvernitrat i samma utsträckning blir effekten densamma.

Silver – del 20.2 – Svar på ett externt tips

Publicerat: 2018-03-06 i interventionsstudie, kolloidalt silver, nanopartiklar, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, ,
4

Låt oss titta på ytterligare en länk i listan hos The Silver Edge, http://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp1dC1pwGfB, med rubriken First Ever Double-Blind Human Ingestion Study on Nanosilver. Under rubriken finns följande text:

American Biotech Labs has just released what is believed to be the first ever human ingestion safety study on a colloidal silver supplement. The published abstract for the study states that ingestion of the patented ABL nanosilver particle showed no negative effects on any tested system in the body. The study included 3, 7 and 14-day exposures to American Biotech Labs 10 ppm (15 ml/day) silver solution in a double-blind, placebo controlled cross-over phase design. Healthy volunteer subjects (36 subjects in all, 12 per each time-exposure studied), underwent complete metabolic, blood and platelet count, urinalysis tests, sputum hyper-responsiveness and inflammation evaluation, physical examinations, vital sign measurements, and magnetic resonance imaging of the chest and abdomen at baseline and at the end of each phase. According to the study authors, “No clinically important changes in any metabolic, hematologic, or urinalysis measure identified were determined. No morphological (or structural) changes were detected in the lungs, heart (cardiac function) or abdominal organs. No changes were noted in sputum reactive oxygen species or in pro-inflammatory cytokines.”

Min tolkning, extremt koncentrerad: American Biotech Labs har precis publicerat en studie som tros vara den första som någonsin som studerar säkerheten hos oralt intag av kolloidalt silver av den patenterade produkten från American Biotech Labs (sic.). Den visar inga negativa effekter på något studerat system i kroppen. Studien omfattade 3, 7 och 14 dagars exponering med 15 ml/dag och 10 ppm silverprodukt.

Deltagarna var 36 friska personer som genomgick en mängd provtagningar. ”Inga kliniskt betydelsefulla förändringar upptäcktes.”

Det låter ju i förstone betryggande. Klickar du på länken här ovan så finner du att den leder till ett screen shot utan vidare länkning. Kanske tillräckligt för att övertyga den godtrogne och lite jobbigare att gå vidare för den vetgirige. Men vi har ju Google att tillgå så det går att komma vidare: In Vivo Human Time-Exposure Study of Orally Dosed Commercial Silver Nanoparticles Det finns flera versioner med samme försteförfattare (Munger), det ”original” som The Silver Edge länkade till har jag inte återfunnit. Den tillgängliga artikeln är i fulltext och kostnadsfri.

Jag kommer inte att lotsa igenom studien, silvertroende lär inte ändra sin inställning ändå. Men en liten fundering kanske är på plats ändå. Man kan inte bortse från placeboeffekt som har stor betydelse. I övrigt tror jag inte att många inser hur utomordentligt utspädd silverprodukter är, närmast homeopatiska.

  • 10 ppm silver i vattenlösning, outspädd,  innebär ungefär 1 silveratom/-jon per cirka 109 vattenmolekyler. Som jämförelse är Jordens befolkning mindre än 1010. Givet att silveratomer/-joner illustreras av Smurfer skulle det finnas cirka 10 stycken bland hela Jordens befolkning. Sedan kommer ju silverlösningen ovillkorligen att spädas ut vid användning vilket ytterligare minskar koncentrationen.

Bortsett från den allestädes närvarande placeboeffekten så tycker åtminstone jag att ett preparat/medicin på ett eller annat sätt måste nå fram till den plats där det ska verka. När det gäller kroppens ytor är det oproblematiskt, om silverprodukter verkar där eller ej är en annan fråga. För att transporteras från t.ex. munnen till en tumör eller liknande som ligger på annan plats måste ett ämne rimligtvis följa ett transportmedium av något slag. Den studie som The Silver Edge ganska taffligt refererar till har studerat just detta och konstaterar följande:

In vivo oral exposure to these commercial nanoscale silver particle solutions does not prompt clinically important changes in human metabolic, hematologic, urine, physical findings or imaging morphology. Further study of increasing time exposure and dosing of silver nanoparticulate silver, and observation of additional organ systems is warranted to assert human toxicity thresholds.

Min tolkning: Intag av en kommersiellt tillgänglig silverlösning i nanoskala förorsakar inga kliniskt betydelsefulla förändringar i ”…metabolic, hematologic, urine, physical findings or imaging morphology.”

Även:

Serum and urine silver concentrations were determined at different time variables. There was no detection of serum silver from subjects at trough concentrations throughout the 3- and 7-day time periods at 10 ppm. Peak serum silver concentration was detected in 42% of subjects in the 14-day 10 ppm dosing showing a mean of 1.6±0.4 mcg/L. The 32 ppm dose mean concentration was detected in 92% of subjects at 6.8±4.5 mcg/L. No silver was detected in the urine, independent of dose or time period.

Min tolkning: Inget silver fanns i urinen oavsett dos eller tidsperiod.

Och

Oral administration of the silver aqueous product delivers both ionic silver and silver nanoparticles. Given the substantial fraction of ionic silver in the product detected by ICP- MS, and very limited GI absorption of metallic nanoparticles of similar size in other studies in rodents, we assert that most silver detected in patient blood samples is ionic, with no evidence that intact silver nanoparticles are either absorbed into circulation through the human digestive tract, or attached to blood components (e.g., proteins, platelets and cells). [Referens 38 i studien]

Min tolkning: Silverprodukten ger både nanosilverpartiklar och silver i jonform. Givet produktens avsevärda andel av silver i jonform samt att andra försök visat att upptag av silverpartiklar är begränsat finner vi att silver som spåras i blod har sitt ursprung i silverjoner.

Min uppfattning är att studien visar att friska människor har mekanismer som ”avvisar” såväl nanosilver som silverjoner som tas via munnen från kommersiellt tillgängliga silverprodukter. Har du en annan inställning till denna studies resultat så kommentera gärna hur du tänker, var specifik och utgå från studien innehåll. Studien avslutas med 49 referenser vars värde jag inte känner.  Om du händelsevis hittar ”originaltexten” i fulltext som The Silver Edge avser så är jag intresserad av att läsa den.

Silver – del 20.1 – Svar på ett externt tips

Publicerat: 2018-03-05 i källkritik, kolloidalt silver, nanosilver, pseudovetenskap, silver, silverjoner, Vetenskap
Etiketter:, , , , ,
1

På en blogg fann jag ett länktips, alldeles säkert menat för mig. Jag tänker inte citera ordagrant då jag, åtminstone ännu, inte har kontakt med skribenten ifråga. Såhär tolkar jag tipset:

Det kan ligga något i att silverförespråkare länkar referenser från nanosilvertillverkare (och säljare, mitt tillägg). Man förväntar sig att undersökningarna är positiva men också att de ofta är gjorda av förment neutrala laboratorier. Detta följs av en länksamling från ”The Silver Edge” http://www.thesilveredge.com/studies.shtml#.Wp0oa9Jy47M

Först en liten erfarenhet: Vi fick erbjudande att sälja en produkt som skulle avskräcka ohyra att bosätta sig i huden/pälsen på hundar. Det var en rund aluminiumplatta i myntstorlek som skulle hänga i halsbandet och kontinuerligt hindra att ohyran bosatte sig på hunden, från nos till svanstipp. Alminiumplattan tillskrevs unika egenskaper som, utan att någonsin behöva ”laddas”, kontinuerligt skulle avge någon slags ”energi”. Jag begärde att leverantören skulle sända mig en bibba studier och protokoll som visade effekten, vilket han gjorde.

Påståenden om fantastiska resultat (däremot inga som stöddes av studier) åtföljdes av två rapporter som i förstone verkade seriösa. Det ena, från Spanien, försäkrade att aluminiumplattan inte skulle skada gravida kvinnor som bar den i ett halsband. Den andra, från ett tyskt(!) provningsinstitut försäkrade att plattan var fullständigt ofarlig då den saknade skarpa kanter!

Hur många tar sig tid att ta hem en studie från t.ex. The Silver Edge och faktiskt läsa den? Det finns ingen anledning att låta sig imponeras bara för att det finns mängder av länkar. En enkel men ofta givande taktik är att plocka en helt slumpmässigt och börja borra. Ibland visar det sig att länken är ”död” och om man börjar googla visar det sig att texten inte längre finns. Andra gånger leder länken till andra silversäljare vilket inte heller är ett gott tecken. Placera sådana i ”runda arkivet” men memorera var du fann dem.

Den (för ögonblicket) tredje länken på The Silver Edge drog till sig mitt intresse: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product and Atomic Quantum Clusters of Silver and Gold (Ionosil Study) Klicka och se hur långt du kommer! Tips: Om ordet quantum dyker upp i dessa sammanhang är samma sak som att säga att innehållet med till visshet gränsande sannolikhet är bullshit.

Att länken till Mads Bred Georgsens master thesis är död har säkert logiska skäl. Ett alternativ att komma vidare är att googla på dess rubrik ”Ionic Silver Safety: An In Vitro Toxicity Study of a Colloid Silver Health Product (Ionosil Study)”

Att första länken i söksvaret går till IONOSIL är knappast överraskande, att merparten av de övriga går till silversäljare är också lågoddsare. Men att ingen går till originaltexten är kanske det mest talande.

Att gå igenom en referenslista är inte gjort i ett kvicktag, men mitt förslag är att åtminstone söka reda på -en- studie som finns att läsa i fulltext, där resultatet är relevant och helst motsvarar det rubriken påstår. Att en aluminiumplatta i halsband inte skadar gravida kvinnor och är ofarlig då den saknar skarpa kanter må vara korrekt men är inte relevanta resultat.

Jag vill gärna ha kontakt med tipsaren till The Silver Edge, min mailadress finns uppe till vänster på bloggen. Jag tror vi har en del gemensamt.

Silver – del 20 – En vetenskaplig sammanställning / 1

Publicerat: 2018-03-04 i fri radikal, kolloidalt silver, nanosilver, pinocytos, silver, silverjoner, Vetenskap
Etiketter:, ,
5

Det är nu ett tag sedan jag skrev om kolloidalt silver. Dessa marknadsförs som vattenreningspreparat och domineras till mellan 70 – 90%* av positivt laddade silverjoner, Ag+, resten kan vara kluster av metalliskt silver, vanligen utan redovisning av storlek.** En förespråkare för kolloidalt silver har länkat till en artikel som ”…utan tvekan (är) det bästa jag hittills stött på om KS (kolloidalt silver).” En stor fördel är att man då inte behöver käbbla om artikeln är cherry-picked eller irrelevant för diskussionen.

Citat: ”Här verkar det vara en seriös artikel som handlar om möjliga fysiologiska reaktioner. Inlagring i cellmembran är tydligen en erkänd mekanism.”

Källa: https://link.springer.com/article/10.1186/2228-5326-2-32

och

Citat: ”Nu har jag själv läst hela pappret jag länkade till och det är utan tvekan det bästa jag hittills stött på om KS. Författarna verkar till skillnad mot ”kategoriska förnekare” inom det medicinska etablissemanget veta vad de talar om med sina uppenbara kemiska, fysikaliska och fysiologiska insikter. Artikeln tilltalar mig själv som naturvetare och förespråkare för alternativmedicin.”

Mitt förslag är att även du tar hem hela artikeln, dels för innehåll, dels för den omfattande referensförteckningen (88 st). Förespråkare för silveranvändning har ofta ett lösligt förhållande till vetenskapliga referenser och föredrar länkningar till silverförsäljare istället.

Though silver nanoparticles are rampantly used in many medical procedures and devices as well as in various biological fields, they have their drawbacks due to nanotoxicity.

Min tolkning: Trots att nanopartiklar av silver används närmast obegränsat (rampantly) i medicinska och biologiska sammanhang har de nackdelar i form av nanotoxicitet (giftverkan som följer av partiklars ytterst begränsade storlek).

Silvrets antimikrobiella egenskaper har varit kända i åtminstone 2000 år men användningen ökade på 1800-talet och framåt.

It is a well-known fact that silver ions and silver-based compounds are highly toxic to microorganisms which include 16 major species of bacteria [1,2].

Min tolkning: Det är välkänt att silverjoner och silverföreningar är kraftigt giftigt för mikroorganismer vilket inkluderar 16 betydelsefulla arter (species) av bakterier [1,2].

Det råder delade meningar om hur silver fungerar.

Though silver nanoparticles find use in many antibacterial applications, the action of this metal on microbes is not fully known. It has been hypothesized that silver nanoparticles can cause cell lysis or inhibit cell transduction.

Min tolkning: Trots att nanopartiklar används i många antibakteriella sammanhang är dess verkan på mikrober inte fullt känd. Hypoteser menar att silvret kan förorsaka cellnedbrytning (lysis) eller hindrar signalering mellan celler.

Nanosilver används i många sammanhang, t.ex. textilier, elektronik, optik, bakteriedödare och medicinska behandlingar. Silver kan ingå i tandfyllnadsmaterial, beläggningar av medicinska instrument, i vattenfilter, luftrenare, kuddar, respiratorer, strumpor, torkdukar (wet wipes), rengöringsmedel, tvål, shampoo, tandkrämer, tvättmaskiner samt andra konsumentprodukter inklusive sådana för sårbehandling. Uppräkningen är tagen ur artikeln och gäller inte nödvändigtvis svenska förhållanden.

Silver nanoparticles have the ability to anchor to the bacterial cell wall and subsequently penetrate it, thereby causing structural changes in the cell membrane like the permeability of the cell membrane and death of the cell. There is formation of ‘pits’ on the cell surface, and there is accumulation of the nanoparticles on the cell surface [3].

Min tolkning: Nanosilver kan förankra till bakteriers cellmembran, förändra genomsläppligheten döda bakterien. Det bildas ”gropar” där nanosilver ansamlas [3].

Det man syftar på i sista meningen är sannolikt en variant av pinocytos (celler ”dricker”) som finns beskrivet här: https://matfrisk.com/2016/10/12/hur-ater-och-dricker-celler/

The formation of free radicals by the silver nanoparticles may be considered to be another mechanism by which the cells die.

Min tolkning: Silvernanopartiklar antas bilda fria radikaler som dödar celler.

”Alla” har säkert hört att fria radikaler är skadliga och att man bör motverka dem med antioxidanter. Verkligheten är betydligt mer komplex än så, men det kan vara en fördel att veta vad som är gemensamt för fria radikaler.

  • En fri radikal är en atom eller molekyl som av någon anledning saknar en elektron. Den är alltså positivt laddad och dras till vadhelst elektroner i omgivningen som ”sitter lite löst”. En fri radikal är alltså en simpel elektrontjuv och en antioxidant är en elektrondonator.

There have been electron spin resonance spectroscopy studies that suggested that there is formation of free radicals by the silver nanoparticles when in contact with the bacteria, and these free radicals have the ability to damage the cell membrane and make it porous which can ultimately lead to cell death [4,5].

Min tolkning: Avancerade försök visar möjligheten (suggests) att silvernanopartiklar bildar fria radikaler (den positivt laddade silverjonen Ag+) som, i kontakt med cellmembran, förändrar genomsläppligheten*** vilket kan döda cellen.

Fortsättning följer.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner?,  Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt? ,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivo, Silver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier,  Silver – del 15 – Vad är ppm och mol?, Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna?,  Silver – del 17 – Vad kan hända med silverjoner i blodet?, Silver – del 18 – silvernitrat och joner, Silver – del 19 – Bröstcancer i provrör

*) Det finns många tillverkare/leverantörer, naturligtvis med egna beskrivningar av sina produkter, därav variation i  sammansättningen.

**) En vanlig åsikt är att kolloidala silverpartiklar ligger i storleksintervallet 1 – 100 nanometer (1 nM = 10-9M = 0,000000001M). Antalet silveratomer i ett sådant kluster varierar med en faktor 1003 = 1 000 000 mellan dessa ytterligheter, givet att deras inbördes proportioner är lika.

***) Cellmembran är inte täta som plastpåsar utan ”organiserat genomsläppliga”. Fria radikaler kan ställa till stor oreda genom att åstadkomma ”revor”.

Silver – del 18 – silvernitrat och joner

Publicerat: 2016-10-31 i argyri, fri radikal, Kemi, kolloidalt silver, nanopartiklar, nanosilver, silver, silverjoner
Etiketter:, ,
0

Silver har använts i medicinska sammanhang under lång tid, främst beroende på dess bakteriedödande egenskaper, även i låga koncentrationer. Gonorré smittar lätt mellan mor och barn i samband med födseln, något obstretikern Karl Credé behandlade med 2% silvernitratlösning (lapis) som droppades i ögonen på det nyfödda barnet*. Koncentrationen sänktes till 1%, senare även lägre, och användes till dess antibiotika introducerades. I Sverige avfördes den helt som behandling så sent som 1986.

credeflaska

Det vi kallar kemikalier består av allt från enstaka atomer till komplexa molekyler. Dessa kan vara i ren form, uppblandade med eller på olika sätt lösta i andra. Silver kan uppträda som metall, i föreningar eller joner i t.ex. vatten. Silver i jonform tar gärna till sig elektroner från omgivningen. Det användes under lång tid för att behandla ytliga blödningar, t.ex. näsblod samt vid rakning**. Tyvärr ger det ärrbildning vid överdriven användning då det ”bränner” även frisk vävnad.

Både silverkrämare och silverkramare är sannolikt omedvetna om eller bortser från hur radikalt olika metalliskt silver och silver i jonform beter sig, kanske särskilt hur oerhört låga koncentrationer av silverjoner som krävs för att vara bakteriedödande. Argument för att silver är ofarligt ”in vivo” (i en levande organism) bygger ofta på försök med ytterst finmalda silverpartiklar (äkta kollodialt silver) och medan effektiviteten bedöms med silverjoner och ”in vitro” (i provrör).

  • Silver är en ädelmetall och en av tre (de båda övriga är guld och koppar) som man kan finna i ren form i naturen. Som ren metall är silvret stabilt och reagerar föga med omgivningen. Dock händer det och sannolikheten ökar avsevärt ju större yta silvret exponerar mot omgivningen. Detta senare utnyttjar man genom att mala ner silvret till mycket små korn. De kan utgöra kluster så små som några få silveratomer och upp till några tusen.
  • Fria radikaler har dåligt rykte och många hälsomedvetna äter antioxidanter för att balansera ut dess effekter. En radikal är en atom eller en molekyl som saknar en elektron och är ”på jakt” efter en sådan. Positivt laddade silverjoner, som ju har ett elektronunderskott, är därför bakteriedödande genom att verka på samma sätt som fria radikaler.

Silvernitrat (AgNO3) har molekylvikten 170 (avrundat) och dess beståndsdel silver har atomvikten 108, även det avrundat. Detta innebär att silvret utgör 108/170 = 0,635 av silvernitratets massa. Det löser sig extremt lätt i vatten och bildar i sin helhet positivt laddade silverjoner och negativt laddade nitratjoner. 1 liter nollgradigt vatten löser 1,22 kg av de vita kristallerna, lösligheten stiger snabbt vid ökande temperatur***. En liter 1% silvernitratlösning innehåller cirka 6,35 gram silver(joner), även uttryckt som 6 350 ppm (parts per million). Detta illustrerar att det är mycket enkelt att nå höga koncentrationer av de aktiva silverjonerna med denna metod. Om vi späder ut denna 1%-iga lösning ytterligare 635 gånger når vi de 10 ppm som ”vattenreningsprodukten” har.

En fullständigt irrelevant invändning mot silvernitrat grundas på att det kan framställas genom att lösa upp silver i salpetersyra (HNO3) och då förmodas ”ärva” en frätande effekt från syran. Beroende på om man utgår från varm och koncentrerad salpetersyra eller kall och utspädd blir enda egentliga skillnaden (förutom reaktionshastigheten) i vilken form ”överskottskvävet” uppträder, som NO2 eller NO. Metalliskt silver som finns kvar i kärlet efter reaktionen är en garanti för att ingen syra återstår även om lösningen som sådan kan vara oerhört stark. Att en 1% silvernitratlösning är verksam vid ögonbehandling mot gonorré beror på att man vanligen inte späder ut den med 635 delar vatten, till 10 ppm, samt att den kommer i direkt kontakt med bakterierna i ögat.

Silvernitrat löst i vatten kan alltså ge oerhört höga koncentrationer av silverjoner. Detta är unikt i jämförelse med två andra silverföreningar, silverklorid (AgCl, med lösligheten 5,2 × 10-3 g/L vid 50 °C) och silversulfid (Ag2S med lösligheten 6,21·10−15 g/L vid 25 °C).

  • Alla med äkta silverbestick känner till silversulfid, svärtan man försöker putsa bort. Silver i jonform är inte ”personligt bekant” med sitt ursprung och vid kontakt med svavel, som i fiberproteinet kollagen (cirka 1/3 av allt protein i kroppen), så faller det lätt ut som den svärta som kan resultera i den argyri som är en möjlig (kosmetisk) nackdel för höganvändare av silver. Även andra silverföreningar kan bidra till missfärgningen.
  • Silverjoner som möter magsyran (HCl) kan bilda silverklorid med förhållandevis låg löslighet och på så sätt följa mag- och tarminnehållet ut ur kroppen, sannolikt en av anledningarna att silveranvändare kan hävda att 90-99% rensas ut inom ett dygn.

silverdiamin

Ion-silver hävdar att ammoniak (NH3) som förekommer i magen reagerar med silverklorid och återställer den fria silverjonen, men det är ett missförstånd, alternativt önsketänkande. På bilden härintill ser du att silverjonen binder till två ammoniakmolekyler och bildar en positivt laddad silverdiaminjon. Vilka egenskaper den har känner jag ej, söksvaren hamnar på silverdiaminfluorid som används för att motverka karies.

Man kan framställa silverjoner med hjälp av silvertrådar nedsänkta i destillerat vatten och kopplade till en strömkälla. Detta ger en automatisk begränsning i hur stor koncentrationen av silverjoner i lösningen kan bli då de (sakta) vandrar över från den ena silvertråden till den andra. Även destillerat och superrent vatten leder elektricitet i viss omfattning då en ytterst liten andel av vattenmolekylerna, H2O, är protolyserade, alltså i jonform. I absolut rent vatten vid 25C är 10-7 av alla molekyler i vattnet därför i form av jonerna H3O+ och OH–.

De silverjoner som hamnar på katoden bildar silverhydroxid, en instabil förening som snabbt övergår i mörk silveroxid, Ag2O, svårlösligt i vatten. I beskrivningar för hemtillverkning av silverjoner brukar man rekommendera att skrapa av detta mellan gångerna.

Sedan länge har man funnit att vatten kan göras bakteriefritt (”renas”) genom att behandlas med silver, cowboys lär ha haft silverdollars i sina vattenflaskor. Steget är inte långt till att göra metoden ännu effektivare genom att finfördela silvret. Numera marknadsförs kolloidalt silver lagligt som vattenreningspreparat men används av förhoppningsfulla för att behandla det mesta från fotsvamp till cancer.

En kolloid är finfördelade ämnen som svävar i en vätska under mycket lång tid utan att sedimentera (falla ut) på bottnen av kärlet. Man kan känna igen en kolloid genom att lysa genom den med en smal ljusstråle. Om ljuset sprids av de små partiklarna som i dimma så är det med stor sannolikhet en kolloid. Är lösningen helt genomskinlig, om än färgad, så är det inte en kolloid. Moln/dimma, mjölk och majonnäs är exempel på kolloider.

I Sverige marknadsförs en ”kolloidal silverprodukt” med koncentrationen 10 ppm och med löftet att 90% av silvret är i jonform. Om vi jämför joninnehållet med Credés (1%) ögondroppar så är den endast 1/705 så stark.

Med tanke på att produkten har låg koncentration och till 99% elimineras ur kroppen inom ett dygn bör den vara harmlös, i vart fall så länge den används så som officiellt rekommenderas.

Den som upptäcker fel i det jag skriver kan kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner?,  Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivo, Silver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier, Silver – del 15 – Vad är ppm och mol?, Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna?,  Silver – del 17 – Vad kan hända med silverjoner i blodet?

Fortsättning följer, men det dröjer ett tag…

*) http://pharmhist.ownit.nu/Behallare/crede.html

**) Åtminstone intill helt nyligen har apotek sålt lapispennor för behandling av t.ex. vårtor. Dessa innehåller 0,5% silvernitrat i torr form. När de kommer i kontakt med fukt löser sig detta till de aktiva silverjonerna samt nitratjoner.

***) 2,56 kg/L vid 25 °C och 3,73 kg/L vid 40 °C

Silver – del 17 – Vad kan hända med silverjoner i blodet?

Publicerat: 2016-10-23 i kolloidalt silver, silver, silverjoner
Etiketter:, ,
0

Vad kan hända om alla positivt laddade silverjoner från 1 liter behandlat vatten (10 ml IONOSIL i 1 liter vatten) hamnar i blodomloppet? Alternativt att man dricker samma mängd outspädd. Ena sättet är vare sig ”farligare” eller ”ofarligare än det andra.

Först lite förberedelser

blod-hemoglobinMän har ungefär 150 gram hemoglobin* per liter blod, kvinnor cirka 15% mindre. I 5 liter blod finns då 650 – 750 gram hemoglobin med ungefär 0,85 – 1 liter syrgas, O2. Då 1 mol av en gas vid normalt tryck har volymen 22,4 liter vid 0 °C och 24,4 liter vid 25 °C. (gymnasiekunskaper!) så har vi  35 – 40 mmol (kvinna – man) syrgas i blodet. Detta är med främst som jämförelse i nästa stycke.

blodet-grafik

 

Räknat i mmol** innehåller blodet mer än dubbelt så många kloridjoner (Cl–) och fyra gånger så många natriumjoner (Na+) som syrgas (O2). Dessa två samt koldioxid och bikarbonatjonen dominerar stort bland ämnen som blodet transporterar för att fylla våra behov. Klicka på någon av bilderna för full upplösning, notera att skalorna är logaritmiska!

10 ml IONOSIL innehåller  0,9 * 10-7 gram Ag+, alltså 8,3 * 10-7 mmol***. Hur stor chans är det att positivt laddade silverjoner ska krångla sig förbi en ”backlinje” av Cl–-joner (100 mmol, se bilden ovan) som är drygt 100 000 000 gånger fler? Resultatet blir svårlöslig silverklorid, i vilket fall förlorar den elektriskt laddade silverjonen merparten av sin effekt när den binder till vilken som helst jon eller molekyl den attraheras av. För att ”reaktivera” bundet silver (till en silverjon) krävs ett energitillskott, varifrån skulle det komma?

Om du undrar över hur celler alls tar upp silver****  kan det vara läge att repetera Hur ”äter och dricker” celler? med särskild fokus på pinocytos (när celler ”dricker”).

Antagandet i inledningen är i högsta grad hypotetiskt då en ännu grundligare utsortering av silverjonerna redan gjorts av magsyran. Tillsammans ser dessa två (förmodligen fler) processer till att 90 – 99% av allt silver du dricker eller äter är ute ur kroppen inom ett dygn. Se Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna?

Den som upptäcker fel i det jag skriver kan kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner?,  Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivo, Silver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier, Silver – del 15 – Vad är ppm och mol?, Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna?

Fortsättning följer, var så säker…

*) Varje gram hemoglobin kan transportera 1,36 – 1,40 ml syre, låt säga 1,38 ml/gram.

**) mmol, millimol = 0,001 mol. Mol är ett mått på antalet atomer, molekyler eller joner, inte deras massor. Se länk i nästa not.

***) Data för att beräkna detta finns i Silver – del 15 – Vad är ppm och mol?

****) Celler tar obestridligen upp silver i någon form, varifrån kommer annars den gråblå missfärgning i ögon och hud som kallas argyri?

Silver – del 16 – Varför dör inte alla bakterier i tarmarna?

Publicerat: 2016-10-21 i kolloidalt silver, silver, silverjoner
Etiketter:, ,
0

bild-kommentarer

Jag frågade IONSIL varför inte alla bakterier dör i tarmarna (när det är så effektivt som vattenrenare)…

Källa: Silver – del 5, Är det ”farligt”?, första kommentaren.

Mitt omedelbara svar byggde på innehållet första länken från en annan silversäljare (Lifesilver.com, andra stycket i Introduction & Purpose) i svaret från IONOSIL:

”It may undergo convertion in the acidic condition of the stomach.”

Magsyran består av mycket koncentrerad saltsyra, HCl. Denna kan bara uppträda i vattenlösning som positiva vätejoner (H+, egentligen H3O+) och negativa klorjoner (Cl–). Koncentrationen är hög med pH mellan 2 och 3,5. Att positivt laddade silverjoner opåverkade skall passera denna spärreld av kloridjoner i nämnvärd mängd är osannolikt då Ag+ och Cl– kombineras till svårlöslig silverklorid som faller ut som molekyler och med stor sannolikhet hamnar i toaletten.

Andra reaktioner, som t.ex. att bilda likaledes svårlöslig silversulfid vid kontakt med proteiner, är också sannolika.

Efter att ha fräschat upp mina kemikunskaper och kompletterat med en del om silver, laddade atomer och molekyler (joner) och hur de beter sig i samspel med sin omgivning så har jag ingen anledning att backa från mitt svar. De som läst några av mina tidigare inlägg om silver kanske också har kommit till samma slutsats;

Inga nämnvärda mängder silverjoner (Ag+) klarar sig förbi magsyran och vidare ner i tarmen!

Svårare än så är det knappast. Den som har andra åsikter kanske har en eller flera väl underbyggda studier som mäter koncentrationen av silverjoner i tunn– respektive tjocktarmen. Finns de?

Den som upptäcker fel i det jag skriver kan kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner?,  Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?,  Silver – del 11, begreppsförvirring?,  Silver – del 12, Harmlöst eller farligt?,  Silver – del 13, silvernanopartiklar i blod in vivo, Silver – del 14, Gramnegativa och grampositiva bakterier, Silver – del 15 – Vad är ppm och mol?

Fortsättning följer, var så säker…

Äldre inlägg
Senare inlägg