Inlägg märkta ‘skitstudie’

Den Finska mentalsjukhusstudien är ett kvalificerat lågvattenmärke.

Publicerat: 2017-03-09 i Crossover, Fetter, interventionsstudie, SFA - mättade fettsyror, skitstudie, Vetenskap
Etiketter:,
0

Detta inlägg är långt, detaljrikt och mest riktat till nördar som vill se andra perspektiv. För den som väljer att ägna sin tid till annat så vill jag sammanfatta min (och många andras) åsikt:

Den Finska mentalsjukhusstudien är ett kvalificerat lågvattenmärke.

Det är en ofta citerad studie där man avser att kritisera fett, särskilt mättade fetter*, i maten.

Studier kan ha mycket varierade egenskaper, här några få exempel.

  1. Den kan vara av hög kvalité med tydliga, icke falsifierbara resultat. Självklart är det vad vi lekmän tänker oss är sinnebilden av “vetenskap”. Tyvärr tillhör de undantagen, åtminstone i den komplicerade miljö som kroppen utgör.
  2. Den kan ge tydliga utfall som tilltalar de som citerar, även om kvalitén är diskutabel.
  3. Den kan bygga på experimentella förutsättningar som numera av olika skäl inte längre används eller är otillåtna.
  4. Den kan vara den enda eller en av få som ger utfall som tilltalar de som citerar även om kvalitén är usel.

Riktigt illa är det när en studie som uppfyller punkt 3 och 4 kommer att utgöra närmast avgörande referenser till ett skakigt och förmodligen felaktigt teoribygge.

Författarna till ovanstående artiklar i British Medical Journal har studerat bakgrundsmaterial och funnit att studien nedan uppfyller kraven 2, 3 och 4 ovan.

Dietary prevention of coronary heart disease: the Finnish Mental Hospital Study.
Turpeinen O, Karvonen MJ, Pekkarinen M, Miettinen M, Elosuo R, Paavilainen E.

A controlled intervention trial, with the purpose of testing the hypothesis that the incidence of coronary heart disease (CHD) could be decreased by the use of serum-cholesterol-lowering (SCL) diet, was carried out in 2 mental hospitals near Helsinki in 1959 – 1971. The subjects were hospitalized middle-aged men. One of the hospitals received the SCL diet, i.e. a diet low in saturated fats and cholesterol and relatively high in polyunsaturated fats, while the other served as the control with a normal hospital diet. Six years later the diets were reversed, and the trial was continued another 6 years. The use of the SCL diet was associated with markedly lowered serum-cholesterol values. The incidence of CHD, as measured by the appearance of certain electrocardiographic patterns and by the occurrence of coronary deaths, was in both hospitals during the SCL-diet periods about half that during the normal-diet periods. An examination of a number of potential confounding variables indicated that the changes in them were small and failed to account for the considerable reduction in the incidence of CHD. It is concluded that the use of the serum-cholesterol-lowering diet exerted a substantial preventive effect on CHD.

Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/393644

Låt oss bena lite i denna text.

  • Den anges vara en kontrollerad studie med avsikt att testa hypotesen att en “kolesterolsänkande” (SCL) kost sänker hjärtsjukdom.
  • Den genomfördes på två mentalsjukhus nära Helsingfors under åren 1959 – 1971
  • Resultaten var statistiskt (om än inte vetenskapligt) säkerställda på män, inte kvinnor.
  • Vid det ena sjukhuset serverades SCL-kost vilket innebar begränsade mängder mättade fetter och kolesterol och relativt mycket fleromättade fetter.
  • Det andra sjukhuset fungerade som kontroll med normal sjukhuskost.
  • Efter 6 år bytte grupperna mathållning och försöket fortsatte ytterligare 6 år.
  • Användningen av SCL-kost associerades med tydligt sänkta kolesterolnivåer.
  • Förekomsten av CHD (hjärtsjukdom), mätt via EKG och död, var under SCL-perioderna ungefär halverad.
  • Slutsatsen är att den kolesterolsänkande kosten utövade en påtaglig effekt att motverka hjärtsjukdom.

Vid en första anblick verkar detta övertygande, en kontrollerad studie, crossover, lång tid, objektivt mätbara utfall och statistiskt säkerställd hypotes. Vad kan då gå fel, är det inte bara att köra och tuta?

Nej, långt ifrån om man får tro Chris Ramsden och medarbetare som anger följande skäl:

The Finnish Mental Hospital Study was excluded because patients were assigned by hospital and not randomised as individual patients.

Min tolkning: Den Finska mentalsjukhusstudien var ej randomiserad (slumpad) då deltagarna fördelades till behandlingsgrupp respektive kontrollgrupp beroende på vilket sjukhus de var inskrivna på vid inledningen.

TFA consumption differed markedly in the two control groups.

Min tolkning: Användningen av transfetter (TFA) skilde påtagligt mellan de två kontrollgrupperna.

The Finnish Mental Hospital Study was a 12-year crossover study that randomised two hospitals (Hosp N and Hosp K) of mostly schizophrenic patients (77% in Hosp K and 69 % in Hosp N) to either a high-PUFA, ‘serum cholesterol-lowering’ diet (Hosp N) or their hospital’s typical control diet (Hosp K) for 6 years. After this initial 6-year phase, the diets were switched so that Hosp N patients received the Hosp N control diet and Hosp K patients received the high-PUFA diet. This unusual design was also confounded because patient populations were ‘rejuvenated by discarding the six oldest annual cohorts and admitting six new annual cohorts on the younger end of the age range’ at this reversal of diets in 1965.

Min tolkning: Studien var 12-årig crossoverdesign (behandlings- och kontrollgrupper bytte efter halva tiden) som innefattade två mentalsjukhus (i fortsättningen kallade N och K) med huvudsakligen schizofrena (77% i K och 69% i N). Till en början serverades en “kolesterolsänkande” kost med hög andel fleromättade fetter vid N medan K serverade “normalkost”. Efter 6 år bytte man kost och fortsatte till försökets slut efter 12 år enligt mönstret för en crossoverstudie. Utformningen kom att innebära att 6 årsgrupper av deltagare ersattes med 6 nya, yngre, vid kostbytet.

This combination of inappropriate randomisation and the crossover design allowed dominant confounders to enter into the study.

Min tolkning: Utebliven randomisering och bristfällig crossovermetodik tillät störande faktorer att påverka utfallet.

Critically the cardiotoxic antipsychotic medication thioridazine was used disproportionately in one study arm. Hosp N control patients received an average of 1·79 (100mg) doses of thioridazine per d, more than twice as much as patients in the other three study arms. Thioridazine is significantly associated with risk of sudden death (adjusted OR 1⁄4 5·3; 95 % CI 1·7, 16·2; P1⁄4 0·004), ‘the likely mechanism being drug-induced arrythmia’ Thioridazine also causes T-wave distortions, QRS changes, ST elevations and other electrocardiogram changes both with therapeutic administration and overdoses.

Min tolkning: Thioridazine användes oproportionerligt mycket i en av studiens armar. När N utgjorde kontrollgrupp fick de i genomsnitt mer än dubbla dosen (1.79 dagsdoser) av de övriga grupperna. Thioridazine är statistiskt säkerställt associerat med plötslig död och annan hjärtpåverkan samt påverkar EKG både vid normal- och överdos.

These electrocardiogram changes and clinical presentations overlap with those seen in MI and sudden cardiac death and may have been counted as CHD events.

Min tolkning: EKG-n i denna grupp kan ha misstolkats och räknats som hjärt-händelser (CHD)

Furthermore, patients in all four study arms were taking tricyclic antidepressants (0·42 doses per d in Hosp N controls). Concurrent use of phenothiazines (especially thioridazine) and tricyclic antidepressants can lead to cardiac arrythmias, electrocardiogram changes and sudden death, even in young adults without heart disease on therapeutic doses.

Min tolkning: Patienter i alla grupper fick antidepressiva preparat (TCA) som i samverkan med Thioridazine kan följas av hjärtarytmi, EKG-förändringar och plötslig död även med normala doseringar hos yngre utan känd hjärtsjukdom.

Thioridazine also has the most severe metabolic effects among typical antipsychotics, inducing an average weight gain of 7 lbs (3·2 kg) in a 10-week study. Therefore, over the 6-year phase, the control subjects were at substantially greater risk of thioridazine-induced weight gain, insulin resistance, electrocardiogram changes and sudden cardiac death.

Min tolkning: Thioridazine har den allvarligaste metabola påverkan av jämförbara preparat då den inducerar viktuppgång (3.2 kg i en 10 veckors studie). Kontrollgruppen vid N-sjukhuset utsattes följaktligen för påtagligt större risker av Thioridazine-påverkan via viktuppgång, försämrat insulinsvar, EKG-förändringar och plötslig hjärtdöd.

Marked differences in TFA consumption between the two control groups, and between the control and experimental groups, were also identified as a significant confounding factor. Hospital K controls consumed more than three times as much TFA as Hosp N controls, and about nine times as much as either experimental group.

Min tolkning: Påtagliga skillnader mellan användningen av transfetter (TFA) mellan de två kontrollgrupperna och mellan kontroll- och experimentgrupper är en störande faktor. När K utgjorde kontrollgrupp användes mer än 3 gånger så mycket TFA som när N var kontroll, dessutom ungefär 9 gånger den vid någon experimentgrupp.

Jag har tolkat texten snarare än översatt, förhoppningsvis utan att ha förryckt dess mening.

Utan att det framgår av ovanstående fanns inga statistiskt säkerställda skillnader i total mortalitet (risk för död oavsett orsak) mellan kontroll- respektive experimentgrupper.

Studien citeras ofta där man vill stödja hypotesen att konsumtion av mättat fett ökar risken för hjärtattack bland annat för att det är en av få som alls gör det. (Se punkt 2 och 4 i ingressen)

Vitsen med en crossoverstudie är att deltagare skall tillhöra både försöks- och kontrollgrupp. Denna metodik är väl lämpad när studietiden är någorlunda kort och utfallen så milda att man kan förvänta sig att försökspersonerna hinner delta i såväl kontroll- som experimentgrupp. När den, som i detta fall, dels är mycket lång och där en av de förutsedda ändpunkterna var död så är crossovermetoden helt sanslös. Den finska mentalsjukhusstudien är en av få om inte den enda av sin typ som använt denna design. (Se punkt 3 i ingressen)

Den Finska mentalsjukhusstudien var i praktiken ingen kontrollerad studie då flera faktorer varierade mellan vårdinrättningarna N och K samt mellan försöks- och kontrollperioder. Redan i november 1972 av Lancet pekade John Yudkin med kollega att mängden socker i kosten varierade med nästan 50%!

Huvudförfattaren av studien svarade i Lancet den 30 december:

“In view of the design of the experiment the variations in sugar intake were, of course, regrettable. They were due to the fact that, aside from the fatty-acid composition and the cholesterol content of the diets, the hospitals, for practical reasons, had to be granted certain freedom in dietary matters.”

Min tolkning: “Variationen i sockeranvändning var beklaglig. Det berodde, förutom skillnader i fettsyrasammansättningen (variationer i fettkällor) samt kolesterolinnehåll, att sjukhusen av praktiska skäl måste tillåtas viss frihet i kostsammansättningen.” (!)

Redan här försvinner förutsättningarna för en kontrollerad studie som innebär att, såvitt möjligt, alla faktorer utom den eller de studerade skall hållas konstanta.

Deltagarna i de olika grupperna varierade kraftigt då patientomsättningen var hög, upp till 40%. Alla patienter inkluderades även om de bara deltog så lite som halva tiden.

Den finska mentalsjukhusstudien är av ovanstående och andra skäl inte kvalificerad att utgöra referensmaterial som stöd för egentligen någonting, allraminst för att påvisa att mättade fetter är associerade till hjärtsjukdom. Påståenden där denna studie ingår som referens skall omvärderas i ljuset av detta.

Den finska mentalsjukhusstudien fyller dock en funktion, den kan fungera som en indikation på hur låg vetenskaplig nivå de som refererar till den accepterar. Alternativt kan det peka ut vilka som antingen inte läst eller reflekterat över vad den betyder.

Referenslistor som innehåller den finska mentalsjukhusstudien med avsikt att argumentera mot mättat fett i kosten är ett tecken på att grundvalarna kan vara riktigt ruttna.

*) Den här gången länkar jag inte till någon förklaring av vad mättade fetter/fettsyror i grunden innebär. Ta chansen att reda ut vad mättad/saturated innebär i kolkemins underbara värld, det är inte svårt och kan innebära att du har långt mer kunskap än flertalet som använder ordet. Alternativt kan du titta på en gullig kattvideo på YouTube.

Pronutritionist / Reijo Laatikainen: Kritik av den Finska Mentalsjukhusstudien

Stephan Guyenet: Whole Health Source

Steven Hamley

Studie med fel i förutsättningar

Publicerat: 2016-11-30 i Djurstudie, Fetter, Fruktos, glukos, Inflammation, Ketoner, Kolhydrater, MUFA - enkelomättade fettsyror, PUFA - fleromättade fettsyror, SFA - mättade fettsyror, skitstudie, Socker
Etiketter:, ,
0

Hur ska man förhålla sig till värdet av studier med allvarliga fel redan i sina grundförutsättningar? Borde den alls ha publicerats utan rättelse?

Dietary fat drives whole-body insulin resistance and promotes intestinal inflammation independent of body weight gain Källa: http://www.metabolismjournal.com/article/S0026-0495(16)30108-1/abstract

Studien är gjord på möss, men det är ingen begränsning i detta fall, invändningarna ligger på andra plan.

Background. The obesogenic potential of high-fat diets (HFD) in rodents is attenuated when the protein:carbohydrate ratio is increased.

Min tolkning: Det fettlagrande effekten av högfettkost (HFD) hos möss dämpas när protein ökas i förhållande till kolhydrater.

Låter som ett rimligt påstående att bygga vidare på.

HFD-fed mice, irrespective of protein:carbohydrate ratio, exhibited impaired glucose tolerance…

Min tolkning: Möss (i denna studie) på högfettkost visade nedsatt glukostolerans oavsett proportioner mellan protein och glukos

Nedsatt glukostolerans innebär att mössen inte effektivt förmådde sänka ett förhöjt blodsocker efter maten. I och för sig logiskt då deras blod och celler var väl försedda med energibärare och mer matades in från matsmältningen. Det som väcker mitt intresse är ”…irrespective of protein:carbohydrate ratio…” alltså att proportionerna mellan protein och kolhydrater saknar betydelse.

musmat

  • LFD: Lågfett
  • HFHP: Högfett+högprotein
  • HFIP: Högfett+mellanprotein
  • HFNP: Högfett+normalprotein

Sammansättningen redovisas som antal gram per kilo färdig mat. Energitätheten i LFD är 82,5% av de övriga.

Vanligt vitt socker (sucrose) utgör 13, 28 och 43 vikt% av de alternativ som betecknas som HF. De tre HF-alternativen innehåller alla 25 vikt% majsolja.

Proteiner är källor för aminosyror som oundgängligen krävs för kroppens funktioner. Aminosyror kan inte lagras för framtida behov annat än som proteiner, överskott rensas från sina kvävehaltiga delar och ändar huvudsakligen som blodsocker, i mindre omfattning som ketoner. Att äta proteiner i överskott kräver längre nedbrytning i magen, man upplever längre mättnad och äter ev. mindre. Däremot sänker det inte nödvändigtvis blodsockermängden.

Så kommer ett häpnadsväckande påstående:

We used corn oil, high in polyunsaturated and low in saturated fat, as fat source to minimize the likelihood of adipose tissue inflammation.

Min tolkning: Vi använde majsolja med stor andel fleromättade och låg andel mättade fetter, detta för att minska sannolikheten för inflammationer i fettväven.

Låt oss titta på den ungefärliga sammansättningen av majsolja:
corn-oil-unsaturated
Andelen mättade fettsyror är låg, 16%, och enkelomättad oljesyra utgör 31%, så långt är det OK. Men inflammationsfrämjande linolsyra (18:2 n-6, en omega-6-fettsyra) är 52% medan den motreglerande och därmed inflammationsdämpande linolensyran (18:3 n-3) utgör 1%.

  • När det gäller mat för människor är en tumregel att kvoten n-6/n-3 skall vara 4 eller lägre och det sammanlagda energibidraget från fleromättade fettsyror inte bör utgöra mer än 6E%, några få gram per dag.

HF-mössen äter alltså upp till 43 vikt% sukros (glukos+fruktos) och 25 vikt% fett där hälften är proinflammatoriskt. Författarna redovisar inga stöd att majsolja är antiinflammatoriskt. Att studien krånglar sig fram till publicering utan att ett så anmärkningsvärt påstående åtgärdas är för mig en gåta. Möjligen kan det förklaras av källan till finansieringen samt att ”sisten” bland författarna jobbar för Novo Nordisk.

novo-nordisk-finansia%cc%88r

*) Linolsyra (en essentiell fettsyra för människor) omvandlas till arakidonsyra som i sin tur ger inflammatoriska tromboxaner, leukotriener och prostaglandiner. De som äter antiinflammationspreparat som kallas NSAID blockerar händelserna efter arakidonsyra. En påtaglig effekt av LCHF-kost brukar vara att man i praktiken minskar andelen fleromättade fettsyror från vegetabiliska källor.

Silver – del 11, begreppsförvirring?

Publicerat: 2016-10-09 i kolloidalt silver, nanopartiklar, silver, silverjoner
Etiketter:, , , ,
0

Jag fann en kommentar, tveklöst ämnad för mig:

Åtminstone runt KS råder dessutom begreppsförvirring: Vi har att göra med silverjoner Ag+, oladdade silverpartiklar och nanopartiklar av silver. Vi måste bl a ta ställning till kemiska reaktioner där silver ingår, eventuella reaktioner där metalliskt silver utgör katalysator och slutligen det helt jungfruliga området nanopartiklar.

Källa: Facebook

Silver och silverprodukter har egenskaper som varierar oerhört beroende på hur det uppträder, som makro/mikropartiklar (föremål vi kan ta på eller se), nanopartiklar* eller elektriskt laddade joner. Stora problem uppstår om man mäter ofarlighet med främst metalliskt silver men effekten med silver i jonform, ofta(st) även in vitro (labbmiljö och i provrör eller på objektglas)

yta-av-nanopartiklar

1 kg of particles of 1 mm3 has the same surface area as 1 mg of particles of 1 nm3 

Bild och texten från Engelska Wikipedia 

 

För den som vill veta mer om nanopartiklars egenskaper samt för- och nackdelar (gäller nanoegenskaper i allmänhet, inte silver!) så föreslår jag följande länkar:

Den som upptäcker fel i det jag skriver kan kommentera eller maila till erik(dot)matfrisk(at)gmail.com.

Tidigare i ämnet: Silver – Del 1, grundläggande kemi,  Silver – del 2, hur farligt/ofarligt är ett ämne?,  Silver – del 3, utspädningseffekten,  Silver – del 4, Vad är en kolloid?,  Silver – del 5, Är det ”farligt”?,  Silver – del 6, passage genom hud,  Silver – del 7, metalloproteiner?,  Silver – del 8, vad är oligodynamisk effekt?,  Silver – del 9, några av silverjonens egenskaper,  Silver – del 10 – en potent virusdödare?

Fortsättning följer.

*) Det finns olika uppfattningar om vilken storlek nanopartiklar har, en av dem är att de finns i intervallet 1 – 100 nanometer. Som jämförelse är ett hårstrå ungefär 80 000 nanometer och en röd blodkropp, (kroppens till antalet överlägset vanligaste celltyp) runt 10 nanometer.

SBU – Effektstudier inriktas inte alltid på det mest väsentliga

Publicerat: 2016-06-18 i Kolesterol, pseudovetenskap, SBU, Vetenskap
Etiketter:, , ,
0

Effekter som är enkla att mäta ger inte alltid besked om det som har verklig betydelse för patienter och brukare. Forskningsstudier som använder så kallade surrogatmått och kompositmått måste tolkas försiktigt, säger Sigurd Vitols på SBU.  

…

En av de grundläggande frågorna när insatser i vård och omsorg utvärderas är vilken effekt de har på människors liv och hälsa. När SBU sätter i gång ett utvärderingsprojekt är det därför en viktig fråga vilka effekter som åtgärderna ytterst syftar till. 

– Studier som ska undersöka nyttan av en insats eller behandling ska helst inriktas på de slutmål som åtgärden syftar till – något som verkligen är viktigt för patienter och brukare.

Källa: SBU – Effektstudier inriktas inte alltid på det mest väsentliga

SBU handbok

Surrogatparametrar är vanligen lätta att mäta och antas ha en avgörande betydelse för t.ex. utveckling av hälsa eller sjukdom. För att ett sådant surrogatmått ska vara meningsfullt måste sambanden vara odiskutabla, något som ofta inte är fallet.

Skälet till att studierna bör inriktas på sluteffekter för personerna, och inte enbart på mellanled (surrogatmått) som tros vara involverade i en skadlig utveckling, är att kopplingen ofta är komplicerad och ofullständigt kartlagd mellan faktorer som betraktas som orsak och verkan. Det är till exempel inte givet att ett läkemedel som minskar skadligt kolesterol också skyddar mot hjärtinfarkt. Dessutom kan åtgärderna ha bieffekter som spelar roll för människors dagliga liv, hälsa och livskvalitet.

Ett mycket tydligt exempel är statiner, s.k. ”kolesterolsänkare”. Preparatindustrin har blomstrat grundat på tveksamma antaganden om ”ont kolesterol” och ”gott kolesterol”. Under de senaste åren har kritiska forskare gradvis punkterat de överdrivna löftena, den senaste är Lack of an association or an inverse association between low-density-lipoprotein cholesterol and mortality in the elderly: a systematic review där fyra svenskar tillhör författarna.

Exempelvis bör studier av ett kolesterolsänkande läkemedels förmåga att bromsa åderförkalkning inriktas på att undersöka effekten på människors överlevnad, hjärt-kärlhälsa och livskvalitet.

– Att enbart undersöka effekten på kolesterolnivåerna är alltså inte tillräckligt för att kunna bedöma nyttan med behandlingen, säger han. En kolesterolsänkning som sådan är ju egentligen ointressant för patienten om det inte samtidigt kan visas att patienten har någon nytta av den.

– För patienterna är det effekten på dödlighet, insjuknande i hjärtinfarkt och livskvalitet som är det riktigt intressanta.

Källa: SBU

Så finns kompositmått:

Ett annat problem vid effektmätning kan uppstå när man väljer sammansatta mått, så kallade kompositmått. Då väger forskarna samman flera olika utfall för att öka studiens statistiska styrka. Men om utfallen har väldigt olika dignitet är detta en tvivelaktig metod – till exempel att slå ihop dödlighet med behov av slutenvård.

Man kan, enligt SBU, helt förrycka sanningen genom att använda kompositmått:

– I värsta fall kan kompositmåttet maskera en negativ behandlingseffekt på verkligt viktiga utfall.

SBU – Ljus i mörker

Publicerat: 2016-06-18 i källkritik, pseudovetenskap, SBU, skitstudie, Vetenskap
Etiketter:,
0

SBU utvärderar metoder framför allt inom hälso- och sjukvården genom att systematiskt och kritiskt granska den vetenskapliga litteraturen på olika områden.

Källa: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering

SBU handbok

Som jag ser det är forskning inom kost och näraliggande områden oerhört banal och fokuserar på industrins intressen snarare än reella hälsoaspekter. Ur media väller påståenden om superfoods, fettförbrännare och förhoppningar om viktminskningsmediciner av diverse slag.

Riksmedia anlitar par préférence standardiserade böneutropare som t.ex. Mai-Lis Hellenius, Charlotte Erlanson-Albertson, Claude Marcus och andra som är djupt rotade i det hittillsvarande och vars status bland sina likar och finansiärer är hyfsat beroende av de åsikter man uttrycker. 

Lönsamhet inom matindustri bygger på samma grund som andra affärer, låga råvaru- och arbetskostnader samt återkommande kunder. Marknadsföringen sker gärna med ”vetenskap” som ofta(st) bekostas och utförs på industrins uppdrag och med förutsättning/förhoppning att förstärka konsumenternas tilltro till deras produkter.

När forskningsresultat blir missvisande beror det ofta på svagheter i studiernas upplägg och genomförande – det visar SBU:s systematiska översikter. Men det kan också handla om tankefel och bristande saklighet, både hos forskarna själva och hos andra som tolkar deras fynd.

Källa: SBU – Vinklad tolkning snedvrider fynden

Svagheter i studiernas upplägg och genomförande är ett ytterst vanligt systemfel, bristande precision i mätningar och skrämmande låga krav på det som kallas statistisk signifikans.* Observationsstudier av kostfaktorer kan omfatta tiotusentals deltagare och sträcka sig över tiotals år men data om vad deltagarna äter baseras ofta på enstaka eller ett fåtal ifyllda formulär under samma tid. Oprecision i ingångsdata kan aldrig uppvägas av vare sig antal deltagare eller tid, skit in ger skit ut, SISU.

Min åsikt är att det inte är de vassaste knivarna i lådan som driver koststudier. Beställarna vill dessutom ha hyfsat snabba resultat, båda omständigheterna har sänkt kraven på statistisk signifikans.

Lägg märke till ”…bristande saklighet…”! Det är en omskrivning för att ”forskarna” har ett bildningsunderskott, låter sig manipuleras alternativt inte vidareutbildar sig efter de senaste pålitliga rönen.

Långt ifrån all forskning är tillförlitlig. Direkt fusk och oredlighet kan få stor uppmärksamhet i medierna men är trots allt relativt ovanligt. Betydligt mer utbredda problem, som inte betraktas som fusk men som ändå förvränger resultaten, förbigås ofta med tystnad. Ändå kan de leda till fullständigt felaktiga slutsatser.

Paolo Macchiarini på Karolinska är ett exempel på en högprofilfuskare vars verksamhet med stor sannolikhet ledde till förtida död hos försökspersonerna.

I stället för att allsidigt undersöka ett ämne eller pröva en hypotes, kan det vara frestande för forskare att vinkla sina frågor och svar för att få stöd för den egna uppfattningen. Sakligheten kan hotas av politiska hänsynstaganden, personliga karriärintressen, professionella dispyter, avundsjuka, hybris** och ärelystnad.

”Personliga karriärintressen”! Det gäller att klättra på de stegpinnar som bjuds.

Vetenskapssamhället har fastlagt ett etiskt fundament som förväntas gälla. Här ingår bland annat att forskningsresultat inte får manipuleras för att gagna vinstintresse eller personlig övertygelse hos forskaren själv eller omgivningen. Vetenskapliga påståenden måste vara öppna för ifrågasättande och ska accepteras på grundval av observerade fakta – inte på grund av särintressen. Sakinnehållet i hypoteser, invändningar och kritik ska beaktas utan hänsyn till vem eller vilka som framför dem.

Till detta kommer ”nyttiga idioter” som lydigt förmedlar pressmeddelanden och annat material utan att kritiskt granska eller ställa följdfrågor.

*) Statistisk signifikans innebär, väldigt svepande uttryckt, hur stor risk det är att utfallet av en observation eller ett experiment beror på slumpen.

**) Hybris – ett uttryck för ett sinnestillstånd där en person har en starkt överdriven självuppfattning, se Storhetsvansinne

Hahaha…

Publicerat: 2016-05-28 i Matvanor, observationsstudie, skitstudie
Etiketter:, ,
0

Vad kan komma ut av en studie där författarna rapporterade följande ”conflict of interest”?Intressekonflikter

Background: Breakfast is associated with lower body weight in observational studies. Public health authorities commonly recommend breakfast consumption to reduce obesity, but the effectiveness of adopting these recommendations for reducing body weight is unknown.

Objective: We tested the relative effectiveness of a recommendation to eat or skip breakfast on weight loss in adults trying to lose weight in a free-living setting.

Min tolkning: Frukost kopplas till lägre kroppsvikt i observationsstudier. Folkhälsomyndigheter rekommenderar frukost för att motverka fetma men effekten är okänd. Vi testade effekten av frukost eller ej på viktnedgång hos vuxna som önskar gå ner i vikt.
Källa: The effectiveness of breakfast recommendations on weight loss: a randomized controlled trial

Slutsatsen blev:
Slutsats

Min tolkning: Rekommendationer att äta eller avstå från frukost påverkade hur man återrapporterade frukostvanorna men hade ingen effekt på viktnedgången.

Dietistens vardag: ”Dom gör inte som vi säger.”

Varför publicerar man då en så förhållandevis meningslös studie? Jo, sannolikt för att det råder strängare regler vilket kräver registrering innan studier påbörjas och att man måste rapportera deras resultat eller skälen till att avsluta dem i förtid.

This trial was registered at clinicaltrails.gov as NCT01781780.

Lägg märke till att länkadressen, kopierad från studien, är felstavad, jag har korrigerat den ”i bakgrunden” så den fungerar.

En avsikt med förregistrering av studier är antagligen att minska flödet av stolligheter. Min uppfattning om en del ”forskare” inom nutrition och liknande är att de är personer som gärna vill verka ”vetenskapliga”, men inte greppar grunderna. De hade antagligen mycket bra skolbetyg, men de räckte inte till för att komma in på frisörutbildningen.

Köpta studier bakom hälsotrender

Publicerat: 2015-08-03 i Vetenskap
Etiketter:
0

Hälsoappar och träningsarmband – behovet av att själv kunna tolka hälsodata har aldrig varit större. Samtidigt varnar experter för en sjunkande kvalitet på de forskningsstudier som sprids på nätet. Nu efterlyser Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, att eleverna utbildas i skolan för att lära sig att känna igen skräpforskning.henrik_ennartKälla: Henrik Ennart i SvD

Var man skall börja städa upp för att nå snabba resultat är svårt att veta. Av och till besöker jag disputationer i anslutning till hälsa och förvånas över att ”forskning” som resulterar i platt intet godkänns.

Hittar du likalydande referat i många media beror det sannolikt på att den som betalar forskningen haft betydande kontroll över mediaspridningen, snarare än att resultaten är entydiga eller av stor betydelse. Journalister med kompetensunderskott klipper och klistrar ur pressreleaser som sponsorn bestått med.

Medvetet forskningsfusk tror han (Anm: Jan Liliemark) inte är så väldigt vanligt, även om det förekommer och det kan finnas skäl att diskutera dagens system där universiteten granskar sig själva utan oberoende kontroll.

– Allvarligare är ändå all halvtaskig forskning som görs med fel metoder och fel frågeställningar och som aldrig kan leda fram till något annat än ett jasså. I många fall läggs resurser på att bevisa saker som man inte tagit reda på är bevisade sedan länge. Sånt stjäl medel från mer väsentlig forskning, säger Jan Liliemark.

Länk till en lista över studier, sponsrade av tillverkare av den produkt som studerats. Resultaten talar nästan alltid till förmån för produkten.

Vattuminskning och annan ovetenskap

Publicerat: 2015-07-27 i skitstudie, Vetenskap
Etiketter:,
0

Vattuminskning är knappast ett gångbart begrepp idag, men det kan tjäna som utgångspunkt för att beskriva hur vetenskapligt tänkande handskas med faktiska observationer och gradvis, via ibland underbyggda hypoteser och förvirrande sidospår, bygger dagens förhärskande teori om landhöjning.

Den postglaciala landhöjningens effekter på strandlinjer i StockholmsområdetBilden: Den postglaciala landhöjningens effekter på strandlinjer i Stockholmsområdet.

Sedan många hundra år har vi i Skandinavien observerat att land höjer sig ur havet och gamla farleder och hamnar blir osegelbara. Detta är ovedersägliga fakta men det är intressant att följa hur detta tolkas av sina tiders stora tänkare. Urban Hiärne, Emanuel Swedenborg, Anders Celsius och Carl von Linné är några kända svenskar, i några fall kända för betydande bidrag till dagens vetenskap, vars hypoteser om vattuminskning saknade substans och för dagens läsare kan verka direkt löjeväckande.

Över tid utmanades hypoteser och vederlades, en efter en. Samtidigt tillkom nya förslag och så länge de inte avvisats som felaktiga kunde de utgöra delar av en vetenskaplig teori. Det är nämligen så vetenskap i sin äkta form fungerar, den söker inte efter ”sanningen” eftersom vi inte har kunskap att avgöra vad som är ”sant”, den avvisar det felaktiga.

Det står inte i mänsklig makt att avgöra vad som är ”sant” (eller nästan sant) sånär som möjligen i ren logik och möjligen matematik. Redan när vi tar mycket små steg från dessa vetenskaper ökar risken avsevärt för att vi inkorporerar felaktigheter i dagens ”kunnande”. Riktigt problematiskt blir det när vi kommer in på ”mjuka vetenskaper” där prestige, pengar och personligt tyckande börjar dominera över jakten på det uppenbart felaktiga.

Jag räknar merparten av nutritionsforskning till mjuk vetenskap. Hittar du motsägelsefulla studier på ett och samma ämne ökar sannolikheten att endera, eller alla, bygger på felaktiga eller irrelevanta hypoteser, är felaktigt utförda och/eller felaktigt tolkade. Studier vars utfall inte kan* återupprepas är uppenbara kandidater för att hamna i den ärliga vetenskapens Soptunna.

Men även det är i en mening kunskap, de visar var sanningen knappast finns att söka.

Ibland händer det att vi accepterar eller förkastar en hypotes på felaktiga grunder eftersom observations- och mätmetoder har begränsningar. Detta kan leda till att vi ibland måste ompröva både accepterade och förkastade hypoteser och se om besluten var riktiga.

Replik av Galileis teleskop

Det mest ovetenskapliga är att inte kunna/vilja ta till sig nya observationer och väga dem mot hittillsvarande åsikter. Galileo Galilei (1564 – 1642), mannen med en av de tidiga astronomiska kikarna, inbjöd en kollega att göra observationer via den och redogjorde sedan för sina tankar om detta. Kollegan replikerade att förevisningen och förklaringen var elegant och övertygande och han skulle ha trott på den om inte Aristoteles (384 – 322 f.Kr) sagt annat.

Denne kollega var, enligt mitt sätt att se det, en riktig korkskalle vars eftermäle förtjänar att flyta högt och synligt på okunskapens vidsträckta ocean.

Källa om Vattuminskning

*) Faktum är att vissa studier inte kan upprepas då etiska kommittéer inte skulle tillåta dem, ibland baserat på ifrågasatta åsikter.

 

Chokladstudie

Publicerat: 2015-05-28 i skitstudie, Utblick
Etiketter:,
0

När tillräckligt många med tillräckliga resurser är tillräckligt lata och tillräckligt lättlurade* kan det gå såhär snett.

(Lova att fortsätta läsa resten efter abstractet nedan även om suget efter choklad river i kroppen. Snälla?)

Daily Mail - choklad

CHOCOLATE WITH HIGH COCOA CONTENT AS A WEIGHT-LOSS ACCELERATOR
Johannes Bohannon, Diana Koch, Peter Homm, Alexander Driehaus
Abstract

Background: Although the focus of scientific studies on the beneficial properties of chocolate with a high cocoa content has increased in recent years, studies determining its importance for weight regulation, in particular within the context of a controlled dietary measure, have rarely been conducted.

Min tolkning: Trots att fokus de fördelaktiga effekterna av choklad med högt kakaoinnehåll har ökat under senare år har väl kontrollerade studier om dess betydelse för viktreglering inte genomförts.

Methodology: In a study consisting of several weeks, we divided men and women between the ages of 19-67 into three groups. One group was instructed to keep a low-carb diet and to consume an additional daily serving of 42 grams of chocolate with 81% cocoa content (chocolate group). Another group was instructed to follow the same low-carb diet as the chocolate group, but without the chocolate intervention (low-carb group). In addition, we asked a third group to eat at their own discretion, with unrestricted choice of food. At the beginning of the study, all participants received extensive medical advice and were thoroughly briefed on their respective diet. At the beginning and the end of the study, each participant gave a blood sample. Their weight, BMI, and waist-to-hip ratio were determined and noted. In addition to that, we evaluated the Giessen Subjective Complaints List. During the study, participants were encouraged to weigh themselves on a daily basis, assess the quality of their sleep as well as their mental state, and to use urine test strips.

Min tolkning: I en studie som sträckte sig över flera veckor delades deltagarna, som var 19-67 år, i tre grupper. En ombads hålla en lågkolhydratkost med extra 42 gram choklad med 81% kakao. Den andra gruppen åt samma men utan choklad och den tredje agerade kontrollgrupp utan inblandning i matvanor. Inför och efter studien togs blodprov samt ett antal andra mått, deltagarna instruerades att väga sig dagligen samt notera sömnkvalitet, sitt mentala välmående samt använda teststickor för urin.

Result: Subjects of the chocolate intervention group experienced the easiest and most successful weight loss. Even though the measurable effect of this diet occurred with a delay, the weight reduction of this group exceeded the results of the low-carb group by 10% after only three weeks (p = 0.04). While the weight cycling effect already occurred after a few weeks in the low-carb group, with resulting weight gain in the last fifth of the observation period, the chocolate group experienced a steady increase in weight loss. This is confirmed by the evaluation of the ketone reduction. Initially, ketone reduction was much lower in the chocolate group than in the low-carb peer group, but after a few weeks, the situation changed. The low-carb group had a lower ketone reduction than in the previous period, they reduced 145 mg/dl less ketones, whereas the chocolate group had an average reduction of an additional 145mg/dl. Effects were similarly favorable concerning cholesterol levels, triglyceride levels, and LDL cholesterol levels of the chocolate group. Moreover, the subjects of the chocolate group found a significant improvement in their well-being (physically and mentally). The controlled improvement compared to the results of the low-carb group was highly significant (p <0.001).

Min tolkning: Chokladgruppen upplevde den enklaste och mest framgångsrika viktminskningen, över 10% mer än LC-gruppen redan efter 3 veckor. Flera hälsoparametrar var fördelaktiga för chokladgruppen inklusive fysiskt och mentalt välbefinnande, skillnaderna var mycket signifikanta.

Conclusion: Consumption of chocolate with a high cocoa content can significantly increase the success of weight-loss diets. The weightloss effect of this diet occurs with a certain delay. Long-term weight loss, however, seems to occur easier and more successfully by adding chocolate. The effect of the chocolate, the so-called “weight loss turbo,” seems to go hand in hand with personal well-being, which was significantly higher than in the control groups.

Min tolkning: Konsumtion av choklad med högt kakaoinnehåll kan signifikant öka framgång med viktnedgång. Viktnedgången kommer med viss eftersläpning medan långtidseffekten förefaller enklare och mer framgångsrik med tillskott av choklad. ”Turboeffekten” förefaller gå hand i hand med välbefinnande, högre än i kontrollgruppen.

Hela texten finns att ladda ner som pdf från International Archives of Medicine
http://imed.pub/ojs/index.php/iam/article/view/1087/728

Det är nu du ska läsa I Fooled Millions Into Thinking Chocolate Helps Weight Loss. Here’s How. Om du inte vill eller ids, glöm då allt här ovan, det kan annars skapa framtida problem för dig.

*) Jag gillar det engelska ordet, gullible.

Skitstudie om ägg

Publicerat: 2015-04-10 i Diabetes, Diabetes typ 2, Kort om studier, Matvanor, skitstudie
Etiketter:, ,
0
Forskere: Seks æg om ugen holder diabetes væk

Når finske mænd spiser mere end fem æg om ugen, har de lavere risiko for at udvikle type 2-diabetes, end mænd som kun spiser et æg om ugen.

Källa: Videnskab.dk

Abstract till Egg consumption and risk of incident type 2 diabetes in men: the Kuopio Ischaemic Heart Disease Risk Factor Study

Äggkartong

Men det är väl ett önskeutfall för oss LCHF-are? Varför då kalla det för en skitstudie? Finns skäl, några få utan inbördes rangordning:

  • Det är en observationsstudie och sådana kan, givet att de är väl gjorda, vara hypotesgrundande men inte på något sätt fastställa samband, orsak eller verkan. Det betyder att artikelns rubrik är felaktig och innebär att journalisten har förbättringspotential (= inte förstått vad vetenskap är). Studiens slutsats är mer avvaktande: ”Higher egg intake was associated with a lower risk of T2D in this cohort of middle-aged and older men.” Ungefär som när Stig Strand säger i reklamen: ”Det funkar för mej.”
  • Observationerna omfattade 2332 män i åldrarna 42-60 år och löpte över i genomsnitt 19,3 år. Matvanorna inventerades under 4 dygn när deltagare började delta i studien.  19,3 år är cirka 7050 dagar. Vem i hela friden tror att äggätandet under de 7046 övriga dagarna matchade de 4 första?
  • Vår kost formas inte bara av vad vi äter utan även vad vi avstår från att äta. I vad mån påverkades de förmenta ”6 ägg i veckan-männen” övriga kost av dessa vanor? Åt de kaviar till äggen? Bacon? Saltade de äggen? Kompletterade de med inlagd sill eller vad? Vad avstod de från till förmån för äggen? Öl och omega-6-rika saltade jordnötter?

En gång i tidernas begynnelse när jag läste fysik och gjorde laborationer ingick att vi skulle göra uträkningar på sannolika felmarginaler hos våra mätvärden och på grundval av dessa räkna ut den sannolika felmarginalen i slutresultatet. Den finska studien kan vara en övning i statistik, men givet osäkra mätdata finns ingen anledning att ta rubrikens påstående på allvar. Om tio eller fler kommer till samma resultat och ingen avviker kanske resultatet kan tas på allvar, men det finns ingen rimlig anledning att det skall inträffa. I historiens backspegel visar det sig att 3/4 eller fler av alla studier är allvarligt oriktiga i ett eller annat avseende och slutsatserna därför felaktiga.

Även om slutsatserna talar till ”vår” fördel ska vi inte argumentera med denna studie som uppbackning, den är enkel att krossa och förlöjliga.

En skitstudie. Vad förmår The American Journal of Clinical Nutrition att publicera den och Videnskab.dk att försöka ge den någon slags betydelse?

Tack E. för tipset

Äldre inlägg
Senare inlägg